Original subtitles

Diamanter har inget inneboende värde. Det vet vi.

Ändå säljs Van Cleef & Arpels Snowflake-halsband

för ungefär samma pris som en Rolls-Royce.

Varför är diamanter så dyra?

Det är resultatet av den mest framgångsrika kartellen nånsin

som totalt kör över antitrustlagen,

och 80 års marknadskampanj

som kopplar ihop sammanpressat kol med evig kärlek.

En diamant varar för evigt, sägs det.

Men som det har visat sig nyligen är "för evigt" inte detsamma som det var.

Vad gör ni här?

- Vi bor här. - Vill du ha frukost, Coop?

Du bor inte här.

Det gör inte du heller.

Förhandlaren.

Skicka sirapen.

- Sirapen. - Sirapen.

Dra åt helvete.

Du borde bli bättre på att dela med dig.

Försvinn härifrån.

Lugn, Coop. Vi är ju släkt.

Jag ska fan döda dig.

Du kan inte döda mig, Coop.

För du är redan död.

Nämen. Titta vem som har vaknat.

Hej, pappa.

Hej, flickan min.

Hur mår du?

Rätt bra, faktiskt.

På grund av allt morfin läkarna gav dig.

- Raring. - Vadå? Jag såg. Det var för mycket.

Vill du ha nåt?

Vatten, tack. Det vore fint.

Läkaren kom hit...

- Tack, kompis. - ...men vi ville inte väcka dig.

Hur länge var jag borta?

Tolv timmar.

Jösses. Jag borde få stryk oftare.

Det var slut på Doritos, men jag köpte...

Oj då. Hej. Mr Cooper.

Du skulle ju spola honom.

Pappa.

- Han är rätt groggy än, så... - Ja.

- Jag mår utmärkt. - Det är okej.

Hallå.

Kommer jag olämpligt?

Kan jag hjälpa dig?

Ursäkta. Inspektör Rebecca Lin.

Jag hoppades få prata lite med mr Cooper.

Ännu en tennisskada?

Inte riktigt.

Känner du henne?

Hon frågade mig om Paul.

Vad frågade hon?

Jag har några frågor om gårdagskvällen.

Om du orkar.

Eller ska jag återkomma senare?

Ni kan väl ta med era farföräldrar på lunch?

Millie's öppnar inte förrän vid tolv.

Då är vi först på plats.

Kom, allihop. Nu går vi.

Jag brukar föredra att göra intervjuer ensam.

Jag går och hälsar på Barney.

Hur är det med honom?

Jag ska höra efter.

Vilken fin familj du har.

Tack. Vad kan jag göra för dig?

Du kan väl berätta om igår kväll?

Jag minns inte mycket.

Vad minns du?

Att jag blev överfallen.

Ett konstigt överfall, eller hur?

Jag har inte mycket att jämföra med, så...

Till att börja med tog tjuvarna ingenting.

Vilket är lite ovanligt.

Okej.

De kanske blev avbrutna när Barney blev påkörd av en bil?

Så du minns ändå nånting. Jag ska prata med mr Choi senare.

Uppriktigt sagt, mr Cooper,

känns inte det här överfallet slumpmässigt alls.

Du var en måltavla, tror jag.

Varför skulle jag vara en måltavla?

Varför dödade nån Paul Levitt?

Jag ser ingen koppling.

Jag var polis i Bronx förut.

Våldsbrott var mycket vanliga.

Men inte här. Det här är en mycket fridfull stad.

Här förekommer våldsbrott mycket sällan.

Och för några dagar sen mördades en man brutalt i sitt hem.

- En man du slagits med. - Vi slogs inte.

Sen blev du överfallen och svårt misshandlad på Main Street,

utan känt motiv.

Och din vän Barney ligger några rum bort och tuggar asfalt.

Jag ser ändå ingen koppling.

Det är du, mr Cooper.

Kopplingen är du.

Det är tydligen förenat med fara att vara din vän.

Vi kommer alltså inte att bli vänner?

Du slutade visst på ditt jobb för en månad sen.

Det händer många.

Du sa nyss att du slutade ditt polisjobb i Bronx. Varför?

- Livskvalitet. - Samma här.

Fast du fick sparken.

Semantik.

Var hade du varit igår?

Jersey. Åkte med dottern för att titta på colleges.

Alltså, jag ska gå rakt på sak.

Jag känner dig inte väl.

Känslan jag får är att du befinner dig i en utförsbacke.

I desperat behov av en livlina.

Jag är här för att erbjuda dig den livlinan.

Vad du än har dragits in i... så kan jag hjälpa.

Grejen är att...

...till slut kommer du att gå över en gräns,

och då kan jag inte hjälpa dig längre.

När den dagen kommer, är mitt enda val att sätta fast dig.

Tja, det är nåt att tänka på. Tack för att du kom, inspektören.

Tack för din tid.

Gick det bra?

Ja. Du vet, formalia. Frågor om omständigheterna.

Hur är det med Barney?

Mörbultad, men han återhämtar sig.

Du, kan vi prata om det som hände igår kväll? Jag...

- Jag vill... - Kanske inte just nu.

Jaha. Okej.

Jag ska gå.

De ska snart skriva ut dig.

Jag kan komma och hämta dig.

Nej, bara... Ali kan hämta mig. Var med ungarna du.

Du, Melly.

Vi borde nog ha fortsatt köra åt andra hållet, va?

Vila nu.

- ...annat. Jag får pröva nåt nytt. - Bra.

- Ursäkta. Jag måste... - Okej.

Varför doftar du gott?

Jag prövar nåt nytt. Ogillar du det?

Nej, det sa jag inte. Vad har vi fått?

Labbrapporter.

Mordvapnet var en .38. Samma pistol avfyrade alla tre skotten.

Och fruns pistol var en .22?

Ja. Och hon talade sanning, pistolen har aldrig avfyrats.

Men vad är det?

- En Taurus TX22. - Nej, nej.

Doften. Myskaktigt.

Balsam Breeze. Gjord av äkta balsamolja. Och ceder.

Okej. Vad mer?

Citrus, tror jag.

Jaha. Okej.

Krutstänk visade att även offret avfyrade ett vapen.

Men vi fann inga ytterligare kulor eller patronhylsor på platsen.

Så antingen träffade han nåt, eller så flydde nån.

Eller...

- ...så har vi missat nåt. - Ja.

Jag ber kontoret höra med lokala sjukhus

om nån med skottskador har kommit in.

Mördare brukar inte lägga in sig på akuten.

Misstänker du Cooper?

Kanske inte för det här... men jag misstänker honom för nånting.

Du doftar som en julgran.

De åker till varenda Best Buy i stan.

De köper externa hårddiskar,

ersätter dem med äldre modeller som ser nya ut,

och lämnar tillbaka dem.

Sen paketerar man de nya och säljer dem på nätet med bra förtjänst.

Slutar historien med att polaren Miggy köper nytt hus åt sin mamma?

Nej, självklart inte.

De spårade serienumren till hans kort...

...och satte dit honom.

Blev du överraskad?

Han höll på för länge.

Oddsen var emot honom.

Hans dumhet var emot honom.

Fan också.

Ja, för fan, fortfarande lika sexig.

Läget, E?

Nej.

Vadå?

Lugn, jag bara driver.

Men du är fin.

Vad vill du, Félix?

Inget särskilt.

Jag ska bara kräva in pengar av grabben här,

så är jag nöjd.

Vad pratar han om?

Vet du inte?

Det var som fan.

Jag langade några gånger. Bara det.

Det hade varit lugna gatan.

Men grabben levererade inte drogerna.

Polisen var i hälarna på mig.

Den jäveln hör en enda siren

och blir så rädd att han dumpar hela leveransen.

Dumpade var?

Det är det bästa av alltihop.

Berätta.

East River.

Fiskarna måste vara höga som hus nånstans.

Problemet är att du är skyldig mig.

Okej, hur mycket?

Ska du berätta, eller ska jag?

Hundrafemtio tusen dollar.

Vilken idiot.

Faktiskt 175 000.

Och nästa vecka är det typ 200 000.

Räntan biter.

Alltså, jag är rätt säker på att du inte kan betala den summan.

Men jag kan ju inte låta sånt hända ostraffat.

Eller hur?

- Eller hur? - Okej.

Det är inget problem.

Jag tar hand om det.

- Gör du? - Ja, det stämmer.

Städar inte du toaletter i de rikas kvarter?

Hur fan ska du få tag i så mycket pengar?

Bry dig inte om det.

Jag har alltid gillat dig, Elena.

Dig kunde man alltid lita på där hemma.

Och eftersom vi känt varann länge, slopar jag räntan.

Skaffa fram huvudsumman till...

...nästa vecka,

så låter jag grabben leva ett tag till.

Hur fan kan de vara så goda?

De gör ju typ tio miljarder om dagen.

Stordrift och allt sånt.

Så är det.

Okej.

Vi ses, grabben.

Och Elena,

om du vill tjäna riktiga pengar

finns alltid en plats hos mig.

Mm?

Stick, Félix.

Jävla mjukis.

Hundrafemtio tusen?

Vad tänkte du? Vad fan är det med dig?

Än sen?

Du langade åt Giselle och Raf i flera år.

Det var i Santiago, för fan. Här finns valmöjligheter.

Skitsnack.

Kanske för dig.

Sjukhusmaten är inget vidare.

- Gjorde du det här? - Självklart inte.

Hej, Andy.

Hej. Tack för att du kom.

Självklart.

Jag får aldrig köra numera. Jag hade glömt hur kul det är.

- Har du ens körkort? - Självklart.

Formellt sett är det utgånget, men ja.

Vill du köra hem?

Nej.

Försök hålla bilen på vägen bara.

- Den där kriminalaren... - Lin, ja.

Hon kom förbi hemma.

- Jaså, gjorde hon? - Ja.

Jag sa att du kom hem kvällen då Paul Levitt dog.

Jag sa att du var med mig.

Okej.

Alltså, du vet väl att jag inte var inblandad i Pauls död?

Absolut. Du är ingen mördare.

Och även om du är det, är du allt jag har.

Stoppskylt.

- Tjena. - Hej.

Jösses. Du skojade inte.

Jag vet.

Mängden pappersarbete som krävs för att begrava en människa

är bara häpnadsväckande.

Sätt mig i arbete, då.

Okej...

- Vill du ha nåt att dricka? - Hej, jag...

Jag tar detsamma som hon.

Vet du vad? Ta allt det här.

Ja.

Måste man verkligen ansöka om en dödsattest?

Ja. Det är galet.

Det är väl ett bra tidsfördriv för sörjande änkor,

men jag vet inte om jag är sörjande.

Förståeligt. Hur länge måste du stanna här?

Polisen är inte klara med huset.

Du.

Hur är det med dig?

Jag bara...

Jag kan inte riktigt ta till mig det.

Alla vet ju att Paul och jag inte var kontanta.

Och nu ska jag stå värd för hans minnesstund? Vad ska folk säga?

"Jag vet att du avskydde honom, men här är en köttgryta"?

Jag avskyr gratänger, för fan.

Uppfattat. Inga gratänger.

- Tack. - Ingen orsak.

Finns det nåt sånt som änke-bluffsyndrom, tror du?

Ja. Det finns nog bluffsyndrom för allt.

- Visst, en del av mig är ledsen. - Självklart.

Men du vet...

...när jag tänker på att få medömkan från alla

får jag lust att kliva ut framför en buss.

Han kunde inte ens dö utan att utsätta mig för en sista förnedring.

Inte dåligt, Paul. Snacka om power move.

Förlåt, jag menade inte att betunga dig. Jag hörde ju...

- Skojar du? - Jag hörde om Coop.

- Var inte larvig. - Hur mår han?

Lite blåslagen, men ingen fara.

Jösses. Vem skulle vilja skada honom?

Frånsett mig?

Vänta, vad har han gjort?

Jag skojar.

Jag är faktiskt orolig. Det känns som om han går igenom nånting.

Det är inte ditt jobb längre.

Jag vet,

men när man lever tillsammans länge nog utvecklar man ett privat språk.

Och även om man inte är gifta längre

vaknar man inte en morgon och har glömt det.

Vi var just i Princeton för en collegetur med Tori,

och det var lite som...

...en tidskapsel. "SSA-721."

Alltså... jag förstår inte.

Borde inte begravningsbyrån sköta det här?

Ja. Det hör till den högen. Det kallas andra människors skit.

Jösses. Titta här.

Ansökan om testamentsbevakning. Fikonspråk för "vi behöver mer vin".

Ja, jag är expert nu.

Ursäkta?

Jag slår vad 50 dollar om att ingen kan spela på det där.

Har du gjort nåt med frisyren?

Jag har en dejt senare.

Bra att du slopade doften.

Väntat att du ogillade den.

Det stämmer.

Hur gick det med flickvännen? Misty?

Inget oväntat. Lite av en stereotypisk andra fru.

Hon verkade rätt förkrossad över dödsfallet.

Hon sörjer nog mest över den nya Range Rovern hon aldrig får köra nu.

Du, då? Några träffar?

Rättskemisterna fann blodspår i ammoniaken.

Inte Pauls blod.

Killen måste ha kämpat emot bra.

Och sjukhusen?

Inga skottskador.

Likväl har nån annan blött på mordplatsen.

Och städat efter sig.

Jag förstår inte varför folk skaffar barn.

Kom igen. Har du aldrig tänkt på det?

Nej.

Jag vill ha en massa barn.

Då får du hitta en kvinna som du stannar hos

i mer än fyra månader.

Orättvist. Ibland dumpar de mig.

Vad är det där?

En gosebjörn, tror jag.

Det är en dold kamera.

Vad finns på filmen, tror du?

Troligen inget, men vi ska titta efter.

Hej, Héctor.

Åh! Jösses!

Vad tusan gör du här?

Du svarade inte när jag ringde.

Du anar inte vad jag har behövt ta hand om.

Ända sen mordet

ringer folk och vill uppgradera sina larmsystem.

Alla i Westmont Village.

Då går väl affärerna bra?

Mija, har nåt hänt?

Som vadå?

Det var ett inbrott som gick fel, sa de.

Jag har aldrig varit nära huset.

Jag har aldrig dödat nån. Det är galenskap, Héctor!

George Clooney, då?

Självklart inte.

Coop begick inte heller mordet.

Hur vet du det?

För att jag känner honom.

Ligger du med honom?

Jösses! Lägg av.

Jag vet bara att jag ligger sömnlös

och tänker på vad du gör med den där gringon.

Jag stirrar i taket och undrar när du ska åka fast.

Oroa dig inte för mig.

Det är inte dig jag oroar mig för.

Jag vet inte hur jag lät dig övertala mig till det här.

Vi är inte brottslingar, Elena.

Jag förstår att du är rädd.

Men jag lovar, jag har koll.

Nej, jag hoppar av.

Det råder jag dig också att göra.

Chivo är skyldig Félix 150 000 dollar.

Helvete.

Och du visste.

Bara att han hängde med de där typerna.

Borde du inte ha sagt nåt till mig?

Jag ville inte att han skulle dra in dig.

Vilket jag hade kunnat förhindra om du sagt nåt.

Så det är mitt fel?

Gå hem, Elena.

Så, ms Levitt.

Du kanske vill ändra ditt vittnesmål.

Vi måste titta närmare på den där Coop.

Japp.

Vilka människor.

Tror du att hon vet mer än hon säger?

Okej.

Hej.

Hej.

- Hej, bra spelning. - Tack.

Vill du ha skjuts?

Ja.

- Hur gick spelningen? - Rätt bra.

- Jaha? - Ja.

Bingo.

Ja.

För det första var det Westlake, inte Byram Hills.

- Hur kan du minnas allt det? - Hur kan du glömma?

Jag fick utegångsförbud.

Anklaga inte mig. Jag sa inte åt dig att åka fast.

Det var gräs och lera i hela hjulhuset på mammas bil.

Tur att din mamma inte tjallade.

Hon ansåg att jag hade dåligt inflytande på dig.

Tyvärr visade hon sig ha rätt.

Du, hon hade inte rätt.

Vad du gick igenom, vad du går igenom...

...är inte ditt fel.

Snällt av dig att säga så.

Och om det inte vore för dig

hade jag inte haft nåt kul i high school.

Jag var en tråkig sportfåne och plugghäst.

Och du...

Du var orädd.

Jag gick inte på medicin då.

Jag beundrade dig.

Det gör jag än.

Är det därför du kommer på mina spelningar? Beundran?

Jag älskar att se dig på scenen.

Du ser ut som dig själv igen.

Och hur ser det ut?

Som nån som alltid gör det jag vill men inte kan.

Åh, helvete.

Åh, helvete.

Fan också.

Det dyraste de hade i presentbutiken.

Det var den eller en ballongbukett, så...

Behöver du nåt?

Vilka var de där typerna?

Jag har ingen aning.

Så fan heller.

Barney, tro mig. Jag vet inte vilka de där jävlarna var.

Problemet är, Coop,

att jag inte tror dig.

Du har nåt för dig.

Oklart vad eller varför du inget säger.

Men jag har försökt hjälpa dig, och du bara ljuger för mig.

- Barn, så är det inte. - Du gav mig en packe kontanter.

- Barney, kom igen... - Ljug inte!

Jag försöker bara skydda dig.

Du lyckas inget vidare.

Bäst att du går.

- Vad pratar du om? - Jag skulle uppskatta om du gick.

God morgon. Pappa. Hernandez.

- Morrn. - Visste du att Ryan hade dejt igår?

Visst, ja. Hårgelet.

Hur var det?

- Han missade den. - Okej, Art.

Ibland måste vi jobba över, pappa.

Kan vi sätta igång då?

Du.

Jag har stekt ägg. Sätt dig.

Han har stekt ägg.

Så,

hittade du nåt användbart i soptunnan?

Ja, faktiskt. Blodspår.

Andrew Coopers blod matchar blodspåret i ammoniaken på mordplatsen.

- En gång till. - Labbet ringde. Blodet matchade.

Och här sitter vi och pratar om din dejt?

Vi måste iväg. Det är stort.

Jag gick aldrig på dejten.

Hernandez, kom igen.

Mrs Levitt?

Gästerna börjar anlända.

Hej, vännen. Jag beklagar verkligen sorgen.

Jag är så ledsen. Vi finns här för dig.

IDAG SÖRJER VI

VI SAKNAR DIG PAUL!

DU FÖRTJÄNADE MYCKET BÄTTRE ÄN DET HÄR.

- Åh, vännen. - Jag klarar mig.

Skriv nåt fint bara.

- Hej. - Skönt att ni kom.

Vi beklagar verkligen, Sam.

- Tack, Nick. - Hur mår du?

Jag har inte börjat dricka än.

Så du ligger efter?

Pauls mamma kom hit från Florida.

Antingen är hon senil,

eller så berättade han aldrig för henne om skilsmässan.

- Väldigt pinsamt i vilket fall. - Oj.

Ja.

Jag hanterar det i alla fall bättre än vissa.

Tack.

- Så snällt av dig. - Ja.

Jag kan inte klandra Misty.

Det vimlar av måltavlor och hon står i centrum.

Varför inte fiska efter nästa man innan den förra ens är begravd?

Vilken effektivitet.

Jag är nog faktiskt redo att börja dricka nu.

Det ordnar jag.

Ja. Fixat.

Hej.

Bra passform.

Nej, nej.

Låt kläderna vara på.

Fin minnesgudstjänst.

Tack.

Hur är det med dig?

Bara bra, Coop.

Behöver du nåt?

Raring.

Säg till när du vill ha ren sprit.

- Okej. - Coop.

Får jag prata med dig lite senare?

- Bra. - Tack för att ni kom.

Jag kommer.

Jösses. Jag kommer!

Ms Cooper.

- Inspektören. - Är mr Cooper hemma?

Nej, det är han inte.

Vi har en husrannsakningsorder.

Jag har inga byxor på mig.

Jag ser det.

- Och ni är? - Bara en vän.

Säkert.

- Ja. - Är det nån mer i huset?

- Nej. - Okej.

Sätt igång.

Jag åker bara om jag får ta med vänner.

Ta hela sviten. Vi är i Hamptons hela augusti.

Ofattbart att du aldrig har varit i Yankee Stadium.

Jag håller på Mets.

Beklagar.

Det var inte snällt.

- Killar. - Coop.

- Hej. - Oj, alltså.

Hur mår du?

Öm i hela kroppen.

Ja, jäklar alltså.

Jag vet ett ställe i stan. Kryoterapi. Otroligt.

Jag skickar länken.

Vad är det? Typ isbad?

Nej, mycket bättre, faktiskt. Jag började med det i Hokkaido.

Japanerna kan sin sak.

Hur såg de där skitarna ut?

Som två typer som bankade skiten ur mig.

Med tanke på skatten vi betalar

borde polisen ha bättre koll på brott.

Först Paul, och nu det här.

Fastighetsvärdet lär påverkas.

Jag vet. Diane kollar Zillow en gång i timmen.

Hennes nya hobby.

Vet nån hur det är med Barney?

- Träffade du honom, Coop? - Han hämtar sig bra.

Med tanke på vad som hände

borde nog inte Samantha bo i det där stora huset längre.

Tror du att hon säljer? Det är ett jävla fint hus.

Jag vet inte, men mordhus säljs för minst 25 procent under marknadsvärdet.

- Jösses. - Verkligen?

Han satte ju in rekreationsrummet i källaren strax innan de gick isär.

Det skulle kännas konstigt att bo i ett mordhus.

Du skulle vänja dig, för 25 procent lägre pris.

- McNeal, Russo. - Ja.

Följ med upp. Vi börjar i sovrummet.

- Uppfattat. - Ska bli.

Här.

Du måste hata mig.

Det skulle jag också göra.

Han sa att det var slut mellan er två. Och jag bara...

Jag älskade honom verkligen.

Ja.

Jag trodde att vi skulle vara ihop resten av livet. Och nu är han...

Ja, det är tufft.

Hur mår Henry? Får jag träffa honom?

Samantha, det är nästan slut på profiteroles.

Paul hade velat att gästerna skulle få dessert.

Tack, Pamela. Jag ska säga till.

Pamela! Så trevligt att äntligen träffas.

Jag älskade verkligen din son.

Han hade varit glad över att vi äntligen träffas.

Ursäkta, kära du.

Vem är du?

Pamela, det här är Misty,

kvinnan din son låg med innan han dog.

Chefen, var är du?

Källaren.

Du måste se det här.

Inspektör Lin.

Vad är det?

Det var som fan.

Japp.

- Hej, Coop. - Hej.

Följ med mig.

Okej.

- Den där kriminalaren ringde. - Jaha?

Hon tror inte att det var ett rån.

Jag vet.

Vem körde bilen, Coop?

- Jag har ingen aning. - Okej.

Vad som än pågår med dig just nu,

gör du fel som stänger mig ute.

Tack, men jag vill inte att du oroar dig över mig.

- Dina barn... - Våra barn.

...såg just sin far bli svårt misshandlad.

Det traumat återhämtar de sig inte från så fort.

Okej, och jag, då? Mitt trauma, då?

- Okej? - Ja, berätta.

Berätta. Vad händer?

Jag försöker finnas här för dig, men du måste berätta.

Mel...

Okej.

- Jag måste svara. - Japp.

Jösses.

Hej, Ali, det passar lite illa nu.

Jag var rådlös. De bara klampade in.

Vilka då? Vad pratar du om? Sakta ner.

Polisen. De hade husrannsakningsorder... Jag var rådlös.

Va? Vilka poliser?

Andy.

De kommer.

Känner ni Fisher?

Det är nåt annorlunda med honom.

Jag opererade hans haka.

Snyggt.

Hej, Kat, får jag prata med dig lite?

Vi hörde vad som hänt. Hur mår du, Coop?

Det är ingen fara.

- De misshandlade dig ordentligt. - Ja, verkligen.

Kat, några ord?

Visst. Vad är det?

Inte här.

Vad är det?

Jag behöver advokat.

Jag är misstänkt för mordet på Paul.

Verkligen?

Det är komplicerat.

- Det här är mitt jobb. - Ja.

Jag låg med Sam.

Och jag kom i bråk

offentligt med Paul några dagar innan mordet.

Nicks party. Dom nämnde det.

Så du måste bli min advokat.

Jag är oskyldig, om det gör nån skillnad.

- Jag kan inte ta ditt fall. - Visst kan du.

Nej, allvarligt. Sam och jag är vänner.

Är inte vi vänner?

- Visst, men... - Så ta fallet, för fan.

Jag ska hjälpa dig, självklart.

Men inte som ditt ombud. Ring mitt kontor imorgon.

Jag skickar dig till min kollega Rob Barrow.

Nej, det måste vara du.

- Coop... - Det...

Du är den bästa som finns.

- Du måste ta fallet. - Som vän till Sam

blir det en intressekonflikt.

Okej, Kat...

Jag uttrycker mig otydligt.

Jag ber dig inte att ta fallet, jag befaller dig.

Du ska ta mitt fall...

...för i annat fall

får Dom veta att du ligger med er dotters pojkvän.

Och det lär inte Alyssa heller gilla.

Vad gör du, Coop?

Jag gör det jag måste.

Och jag kan inte betala dig i förskott,

men fakturera mig när allt är över.

Dra åt helvete.

Jag tar det som ett ja.

Hej. Kan jag få lite whisky.

Skål.

Andrew Cooper,

du är gripen för mordet på Paul Levitt.

Vänd dig åt höger.

KOMMER DU ÖVER?

Det kan verka ironiskt att jag efter alla husinbrott

de senaste månaderna,

blir gripen för ett brott jag inte begått.

MISSTÄNKT GRIPEN FÖR MORD

Men jag hade känt det på mig.

Det var väl så

de där Lehman-skitarna kände sig 2008

eller hur Bankman-Fried kände sig 15 år senare

när han gömde sig i Bahamas i väntan på

att nån skulle märka de åtta miljarderna han stulit.

Kat Resnick. Jag företräder mr Cooper.

ANDREW COOPER GRIPEN VID MINNESSTUND FÖR MORDOFFRET

Det enda ni har är en gnutta indicier.

Dessutom delgav ni rannsakningsordern till en kvinna

som lider av mental ohälsa och inte var behörig att ta emot den.

Hon är inte skriven där. Hon betalar inte ens hyra.

Vi får fallet ogiltigförklarat inom en vecka.

Vi fann den här i mr Coopers bil.

- Den är inte min. - Säg inget mer.

Jag visste att imorgon skulle jag tänka på barnen och Mel,

och att jag riskerade 25 år till livstid.

Men det värsta som kunde hända hade slutligen hänt.

Och en natt i fängelse var det första hederliga

jag hade gjort på länge.

Eller så var jag utmattad av all ansträngning. Jag vet inte.

Hursomhelst var det den första natten på mycket länge...

...som jag fick lite sömn.

Undertexter: Bengt-Ove Andersson