Original subtitles

Lugn. Ge honom 5 mg till.

Lugn nu. Det var bara en mardr�m.

-Sl�pp taget, herr Cable. -Var �r jag?

P� St. Jude's-sjukhuset. Jag �r Jeremy Newman, din l�kare.

Du blev inlagd i g�r kv�ll.

Minns du inte det?

Det �r helt normalt efter ett s�nt trauma.

-Vad har h�nt? -De hittade dig framf�r ditt hus.

Du hade v�ldsamma magsm�rtor. Vi fick magpumpa dig.

-Och...? -Jo... Jag �r ledsen.

Jag har aldrig beh�vt ber�tta det h�r f�r en patient f�rut.

Vi �r ett litet och underbemannat sjukhus.

Jag �r egentligen barnl�kare-

-s� mina d�liga nyheter �tf�ljs oftast av en godisklubba.

Vill du ha en? Det �r vindruvssmak.

Sn�lla doktorn...

Du dog, herr Cable.

Hj�rtat stod stilla i tv� minuter.

Men vi �terupplivade dig.

Du �r s� gott som i nyskick.

Under de kommande dagarna genomf�r vi en rad test...

Jag heter Simon Cable. Jag �r f�dd 4 juli 1974.

Mina f�r�ldrar heter Catherine och Leonard.

Min far drev ett f�rlag och min mor arbetade med v�lg�renhet.

Min storebror heter Peter.

Fr�ga p�, bara. Jag m�r bra.

Bra, det h�r g�r fort.

-Minns du vad jag heter? -Dr Newman... Justin.

Jeremy. Men det �r det ingen som kommer ih�g.

Och datumet?

Det �r den...

-Har jag missat en dag? -Nej, det �r fredag.

D� �r det...

Jag har aldrig varit bra med datum.

Ingen fara. Vilken m�nad �r vi i?

Vilken m�nad tror du att det �r?

Det �r sommar...kanske.

Vilket �r?

F�rra �ret var 1999, s� i �r �r det 2000.

Det �r �r 2000. Visst �r det?

Din frus namn?

Simon. Det �r den 29 juli.

�ret �r 2002.

Din fru Anna v�ntar utanf�r.

Backa undan lastbilen!

F� undan bilarna!

Skicka f�rst�rkning!

Hur �r det? M�r du bra? Slappna av. Nu kommer du med mig.

H�ll ut. Det tar inte l�ng tid.

-Vad har vi h�r? -Trauma.

-Stabilisera hj�rtat. -Se upp.

Se upp.

Han heter Simon Cable.

Ett, tv�, tre.

Klockan �r 20.00.

Vi tappar honom. Defibrillatorerna!

P�b�rjar hj�rtmassage. Ett, tv�, tre, fyra, fem.

Ett, tv�, tre, fyra, fem.

-Ingen puls. -H�mta en kirurg.

-100. -Undan!

-200. -Undan!

Hans kolinesteras v�rden �r s� gott som noll.

Jag kan inte prata om det nu. Jag beh�ver kaffe.

Misst�nkta f�rgiftningar m�ste rapporteras till polisen.

Vi utesluter allt annat f�rst.

Ge honom 5 mg till.

Lugn nu. Det var bara en mardr�m.

Sl�pp taget, herr Cable.

Du lider av retrograd amnesi.

Du har tappat korttidsminnet. Inget att oroa sig f�r.

-Inget att oroa sig f�r? -Det brukar ta n�gra veckor.

-Jag har f�rlorat tv� �r av mitt liv. -Nej, pusselbitarna �r i oordning.

Alla bitarna finns d�r. Vi ska bara s�tta dem p� plats.

De ska l�ggas r�tt, och jag �lskar att l�sa pussel.

-Och jag har en fru. -S�nt h�r t�r p� f�rh�llandet.

Men din fru hj�lper oss. Hon kan vara nyckeln.

Jag kan h�mta henne nu, om du vill.

Vad tycker du, Simon? Ska jag h�mta din fru?

Simon.

Simon, jag var s� r�dd.

Jag ringde alla sjukhus. Jag sov inte en blund.

Lugn. L�karen s�ger att jag ska bli bra.

Vad var det som h�nde? Jag var livr�dd.

Pl�tsligt ins�g jag hur det skulle vara utan dig i mitt liv.

Patetiskt.

Vad �r det? G�r det ont?

Har inte dr Newman ber�ttat n�t?

Nu skr�mmer du mig, Si.

Jag har tappat minnet. De senaste tv� �ren �r borta.

Jag vet inte hur jag kom hit, och jag vet inte vem du �r.

-Vad �r det du s�ger? -Sanningen.

Jag �r ledsen, men jag k�nner inte dig.

Menar du allvar? Efter allt som h�nt, �r det s� h�r du ber�ttar det?

Du f�rst�r inte... Jag vet inte vad som har h�nt.

-Jag har ingenting kvar. -V�nta! Anna!

Anna!

-Stopp. -Stoppa min fru.

-Det �r ju ingen d�r. -Ingen aerobics p� en vecka.

-Stoppa min fru. -Hon g�r ingenstans.

-Ber�tta f�r henne. -Det har jag gjort.

Det har han, Simon.

Gudskelov att du m�r bra.

Barnpatienterna �lskar dem h�r.

Jag �lskar att se dem skina upp n�r de �ntligen l�ser det.

Fantastiskt. F�r att �teruppfriska ditt minne-

-m�ste vi hitta tv� tidpunkter-

-och s�tta dem samman.

Vad �r det sista du minns fr�n tv� �r sen?

-Vet du vad som h�nde i g�r kv�ll? -Jag var inte med dig.

Han minns ingenting. Du ska hj�lpa honom att pussla ihop sitt liv.

-V�rt liv. -Sj�lvfallet.

Jag var hemma i g�r. Du var h�r. Jag vet inte vad som h�nde.

Jag h�lsade s�kert p� Peter. Min bror.

Han flyttade hem efter att mamma dog.

Vi kommer inte direkt �verens, men varf�r skulle jag annars vara h�r?

Eller hur?

-Simon... Peter �r d�d. -Va?

Peter dog innan du och jag tr�ffades.

Det �r om�jligt, f�r fan.

-Jag h�lsade p� honom i g�r. -Du tr�ffade inte Peter i g�r.

Han menar den sista kv�llen han minns.

Det regnade. Och sen ett ljus.

Sen blev det alldeles tyst.

Inget regn, inget ljus. Bara...

Han talar om bilolyckan.

Bara ett tomrum.

Jag �r vilse i det.

Det h�nde precis innan vi tr�ffades. Jag vet inte s� mycket.

Du skulle h�lsa p� Peter. Varf�r vet jag inte.

Du pratade aldrig om din bror. Det blev gr�l om arvet efter fadern.

Efter olyckan blev du inlagd h�r.

Har jag varit h�r f�rut?

Jag m�ste ta en cigarett.

Nu har vi v�ra tv� tidpunkter. Tv� olyckor som f�rde dig hit.

Jag minns inte. Jag f�rst�r ingenting av det h�r.

F�r tv� dagar sen �kte du f�r att st�nga igen f�r�ldrarnas hus.

Det har st�tt tomt i tv� �r, sen...

Du gick �ntligen med p� att s�lja, s� du skulle packa m�blerna-

-g�ra n�gra sm�reparationer, laga trappen...

-Renovering? Intressant. -Huset �r fint, men f�rfallet.

Det intressanta �r att n�gra av Simons enzymtal �r f�r l�ga.

-Du sa ju att jag m�dde bra. -N�stan.

De l�ga talen tyder p� f�rgiftning.

-F�rs�kte n�n f�rgifta honom? -Det sa jag inte.

Ditt tillst�nd kan ha orsakats av �ngor fr�n reng�ringsmedlen.

-S� vad g�r vi nu? -Det ska nog ordna sig.

Vi f�r upp enzymtalen igen. Du f�r se till att �ta ordentligt.

Jag har bokat en magnetr�ntgen, bara f�r att kolla.

Men nu har du nog sett nog av mig.

Jag tittar till dig senare.

Anna.

Sluta spela nu, din sj�lvbel�tna skit.

Jag visste att du var en bra l�gnare men det h�r �r otroligt.

-Jag vet inte vad du pratar om. -Lyssna ordentligt d�.

Jag �r mycket b�ttre p� det spelet �n vad du �r.

Det �r hon, eller hur? Tror du att jag �r blind?

-�r hon verkligen v�rd allt det h�r? -Vem pratar du om?

Dig. Pappas lilla rika pojke som tagit sig vatten �ver huvudet.

V�nta. Du sa att Peter var d�d.

Det �r klart han �r d�d. Du d�dade honom.

Knack, knack. Du ska till r�ntgen.

-Vad har h�nt? -Fr�ga honom. Sov gott, �lskling.

Men du...

-Nu kommer du med mig, polarn. -Det h�r h�nder inte.

Det ser ut som om du sett ett sp�ke.

D� g�r vi.

L�gg dig h�r.

Varf�r skulle n�n vilja d�da en s� trevlig prick som du?

-Va? -Slappna av, det �r bara ett rykte.

Alla snackar h�r p� sjukhuset. S�rskilt syster Clayton.

-Jag blev sjuk av kemikalier. -Ja, det var s�kert �ngorna.

Ligg stilla med huvudet.

Jag menar bara att alla ska d�. Det �r inget mysterium.

Men varf�r och hur vi d�r, det �r ett mysterium.

-St�rre mysterium finns inte. -Vad yrar du om?

-Men jag vet vilket �r det �r. -Vad heter du?

-Travis. Sitter det f�r h�rt? -F�rs�ker du skr�mma mig, Travis?

D� skulle jag ber�tta om hur m�nga tum�rer maskinen orsakar.

V�nta h�r. Jag g�r innan maskinen b�rjar l�cka... Nej, skanna.

Dr Newman kommer strax.

Tack, Travis.

Du d�r!

Fan!

Vem �r det?

Dr Newman? Det kliar s� f�rtvivlat p� n�san.

Vem �r det?

Du kan v�l inte lossa remmarna?

Hall�?

Hall�?

Vad g�r du? Jag heter Simon Cable. Ska du inte kolla journalen?

Det d�r beh�ver jag inte. L�t mig vara, f�r fan!

Hj�lp!

Herre Jesus!

-Vad �r det som h�nder? -�r du galen, eller?

-Vem �r det d�r? -Det h�r �r inget d�rhus.

-Bra att du kom, doktorn. -G� och l�gg dig igen.

-N�n f�rs�kte just m�rda mig. -Galning!

-Det r�cker, herr Travitt! -Bara lite moraliskt st�d.

-Vet du varf�r du �r inlagd h�r? -Jag skulle r�ntgas, och...

Du blev inlagd i g�r kv�ll. Vet du varf�r?

-Jag hade ett eget rum. -Se p� mig.

Svara p� fr�gan: Varf�r �r du inlagd p� St. Judes?

P� grund av trappan. Jag m�ste f� tala med min fru.

Din fru?

-Hitta dr Newman. -Det finns ingen dr Newman h�r.

Jag var med honom i g�r kv�ll. Han �r barnl�kare.

Du har varit medvetsl�s �nda sen bilolyckan.

-Nej, jag blev f�rgiftad. -Ni har varit med om en olycka.

Det ser ut som traumat har p�verkat ditt minne.

-En bilolycka? -Ja. Du har tur som lever.

-I g�r kv�ll? -Ja.

Om�jligt!

Smidigt. Du lugnade honom verkligen.

Vad �r det du flyr ifr�n?

Vad hoppades du p� att hitta?

Din hj�rna spelar dig ett spratt.

-Blev jag inte f�rgiftad? -Nej, och det finns ingen dr Newman.

-N�r man �r medvetsl�s... -Vilket datum �r det?

-Vilket datum �r det i dag? -29 juli.

-Vilket �r? -2000.

Du s�ger allts� att det �r �r 2000, och att jag varit med om en olycka.

Jag blev inte f�rgiftad, och dr Newman finns inte.

Min fru, d�?

I dina papper st�r det att du �r ogift.

Jag har tillbringat en hel dag h�r tillsammans med dr Newman-

-min fru, en mystisk kvinna och bitr�det Travis. Har det aldrig h�nt?

-Kaffe? -Jag �r inte galen.

Jag tvivlar inte p� det ni tror. Hj�rnan �r en fantastisk skapelse.

Kanske vill den ber�tta n�t f�r dig.

-Att jag var n�ra att bli m�rdad? -Det kan jag inte s�ga.

Jag har varit h�r f�rr. Tv� �r fram i tiden. Jag �r inte galen.

Och d� tr�ffade du dr Newman och bitr�det Travis?

-Du lider av vanf�rest�llningar. -Nej.

N�r du var medvetsl�s fabricerade du en historia som lagrades i minnet.

-Nu k�nns det som ett verkligt minne. -Det var lika verkligt som du.

Dina sinnen var inte medvetsl�sa. Du har h�rt saker och tagit in dem.

Travis �r s�kert herr Travitt. Dr Newman �r s�kert jag, Truman.

I dr�mmen h�r man en siren, men i verkligheten �r det v�ckarklockan.

Jag k�nner igen dig, din galning. Har du varit med i tidningen?

-�r Anna ocks� n�nting jag dr�mt? -Jag skulle tro det.

Om jag bara kunde minnas...

Urs�kta, men kan jag ta med en praktikant in?

Det g�r bra, fr�ken Clayton.

-Vad fan g�r hon h�r? -Hon �r sjuksk�terska h�r.

-Hon var med i dr�mmen. -Vad hade p� sig i din?

-D�r �r ju... Men du sa... -Vad �r det?

Det d�r �r min fru.

-Anna. -Ja?

-Har du varit i det rummet i dag? -Nej. �r allt som det ska, doktorn?

-G� och l�gg dig nu. -Hur kan jag veta hennes namn?

Nu vet jag. Du �r den d�r rika gubbens son.

Ni �r med p� det allihop. Jag vet att jag har varit h�r f�rut.

-Anna, s�g att du k�nner mig. -10 mg...

S�g att du k�nner mig! Det var ingen dr�m.

-Det h�r �r en vanf�rest�llning. -Sitt ned och slappna av.

-Nej! -S�tt dig ned nu.

Det h�r h�nder inte!

Vem d�r? Vad vill du?

Vad vill du? L�t mig vara!

-Doktorn! -S�ja...

-Han st�r bakom d�rren. -H�ll huvudet stilla.

-Det st�r n�n bakom d�rren. -5 ml diazepam.

Lyssna noga. Medicinen du har f�tt kan ge milda psykiska biverkningar.

Ingen p� sjukhuset vill d�da dig. Det st�r ingen bakom d�rren.

Se efter sj�lv bakom d�rren, d�!

Titta bakom d�rren. Inte f�r att se om det st�r n�n d�r-

-utan f�r att bevisa f�r mig att det inte g�r det.

-Avdelning C. Jag kommer strax. -L�mna mig inte!

-Det finns fler patienter. -De ska inte d�!

Det ska inte du heller. Det lovar jag.

Fan ta er!

-Visa lite h�nsyn, herr Cable. -Sl�pp d� loss mig.

-L�karen s�ger... -Jag lider av klaustrofobi.

-Bara en hand. -Om det f�r dig tyst, s�...

Jag t�nker inte hindra dig, men jag ringer p� vakten.

Du ska stanna h�r tills du �r klar f�r...

-Vad letar du efter? -Jag vet att han var h�r.

Det �r 2002.

-N�n f�rs�kte d�da mig. -Nej, jag lovar dig. Pralidoxime...

Det var f�re mardr�mmen! N�r jag l�g fastsp�nd i maskinen.

-N�n kom in i rummet... -Ses�, slappna av nu.

Ta ett djupt andetag. Jag ska visa dig n�t, som kan hj�lpa.

-Och d�r kommer jag och v�cker dig. -Inga maskerade inkr�ktare.

Det k�ndes s� verkligt.

Vissa psykofarmaka kan orsaka mardr�mmar som k�nns verkliga.

-Det var ingen mardr�m. -Du s�g sj�lv att du var helt ensam.

Jag var inlagd h�r f�r tv� �r sen, efter olyckan.

Bra, du b�rjar minnas. Ju fortare det sker-

-och du accepterar det du minns, desto fortare kan du g� vidare.

Jag mindes det inte. Jag var en del av det och interagerade med folk.

Angriparen var en del av ditt minne. D�rf�r finns han inte p� bandet.

Jag sitter bara h�r och ler.

-Har en dr Truman jobbat h�r? -Det ringer en liten klocka.

Jag minns syster Clayton och en patient vid namn Travitt.

Det ligger en Travitt uppe p� fj�rde. Hj�rtpatient. Har varit h�r i tv� �r.

-Kan jag hj�lpa till? -Jag letar efter en v�n.

Kl. 2 p� natten?

-Vad fan glor du p�? -Jag �r s� glad att se dig.

-Har du en cigg? -Nej, det har han inte.

-L�get, doktorn? -Herr Travitt beh�ver sova.

Nej, jag kan sova n�r ni kopplar ur all den h�r skiten.

-K�nner du inte igen mig? -Liemannen?

-Vi var b�da h�r f�r tv� �r sen. -De kommer och g�r.

-T�nk tillbaka, sn�lla. -Det spelar ingen roll.

Jag l�g h�r f�r tv� �r sen. Tillsammans med honom.

-Det �r ju du, galningen. -Ja!

-�r du s�ker, herr Travitt? -Helt. Han skrek som en stucken gris.

S� de sl�pper inte ut dig heller.

Det var ingen vanf�rest�llning. Jag var h�r f�r tv� �r sen.

Det h�r �r v�l bra, doktorn? Visst �r det?

-Orkar du n�gra fler fr�gor? -Simon Cable, f�dd 4 juli 1974.

-Mitt namn? -Dr Newman. Justin?

Jeremy. N�ra nog. Och datumet?

�r det i morgon nu? D� �r det 30 juli 2002.

Imponerande. Vem �r president? Ingen fara. Vi g�r till ditt rum.

Kommer herr Travitt n�nsin h�rifr�n?

Det finns bara en ofr�nkomlig regel i livets spel.

F�rr eller senare m�ste vi alla sluta spela.

Det �r till mig. G� nu och sov lite.

Tack. Jag vet att jag har varit besv�rlig.

-Vi m�ste forts�tta l�gga pusslet. -Det kan jag nog klara nu.

Simon, jag har letat �verallt.

Jag borde inte ha sprungit i v�g. Du sa s� elaka saker.

Tro mig, jag hittar inte p�. Jag vill inte s�ra dig.

Jag minns inte vem du �r. De s�ger att minnet kommer tillbaka.

-Det kan ta lite tid. -Jag har massor av tid.

-Jag ska hj�lpa dig. -Om jag har s�rat dig...

Clair... Jag heter Clair.

-P� v�g ned? -Ja.

Beklagar. Frakthissen �r trasig. Det h�r h�nder aldrig.

Inte i vanliga fall.

-Ni ska v�l upp igen? -Ja, vi missade v�r v�ning.

En sak f�rst�r jag inte. Hur kan du och jag...

-Jag trodde jag var... -Du �r gift.

Jag �ngrar ingenting.

Det �r du. Anna visste.

-Om�jligt. -Jo, hon visste.

Det var n�t hon sa. Hon visste. Hon har f�rbannad.

-Skitf�rbannad. -Du �lskar henne inte.

Det vi har �r helt fantastiskt.

Anna betyder ingenting. Jag vet vad vi hade.

Och hur du k�nde.

Det v�ntar p� att du ska minnas. Vissa saker f�rsvinner inte.

-Jag vet inte vad jag ska tro l�ngre. -Jag kommer tillbaka.

-Vi g�r l�ngsamt fram. -V�nta, Clair.

-Jag �lskar dig. -�ntligen s�ger han det.

-Ska du inte s�ga n�t, d�? -Jag �lskar dig ocks�, Simon.

Jag �nskar att jag inte gjorde det, men det g�r jag.

Det h�r �r mitt favoritrum i huset. Med allt som v�xer.

H�r skulle jag kunna bo. Jag kommer strax.

-S�... -Det vi just sa �r p� allvar.

-Det vet jag. -Jag klarar mig utan allt drama.

-Vi har nog inget val. -Det har man alltid.

-Jag minns... -Vad?

I salongen... Du. Jag minns att jag �lskade dig.

Jag sa ju det. Vissa saker f�rsvinner inte.

Ibland k�nns det som vi f�r betala f�r det som h�nde.

Vad menar du?

Det kommer tillbaka.

T�nk p� mig.

Clair...

Clair!

-Kan du h�mta ett glas vatten? -Vad fan g�r du h�r?

-Ska du st�lla till det igen? -Hur kom du ned hit?

-D� satte det i g�ng... -Det �r �r 2000, eller hur?

Hela �ret. Egyptierna uppfann kalendern...

-Herr Travitt, larma inte hela tiden. -Galningen �r i g�ng igen.

Ge honom ett skott i rumpan i st�llet f�r att hacka p� mig.

Efter en s� allvarlig olycka kan man uppleva s�dana saker.

Hur m�r du just nu? �r du yr eller andf�dd?

Nej.

Jag har beklagliga nyheter ang�ende din bror.

Vi gjorde allt vi kunde. Ska vi meddela era f�r�ldrar eller...?

Nej. V�ra f�r�ldrar �r d�da. Jag k�nner inte hans v�nner.

Vi har inte h�llit kontakten s� bra p� sistone.

Du var bloddonator till din bror i kv�ll.

-Varf�r beh�vde han mitt blod? -P� grund av olyckan.

Var han med mig?

Jag trodde olyckan skedde innan.

Vad bra! H.G. Wells �r tillbaka fr�n framtiden.

Det har varit en l�ng kv�ll.

Du vet v�l att du �r bindgalen?

-Vill du prata om h�star? -Va?

I morgon bitti sk�r de i mig och plockar ut hj�rtat.

En mekanisk pump ska h�lla mig vid liv, tills nya hj�rtat kommer.

Jag gillar att spela p� h�star. S�rskilt de helt otippade.

Om det h�r �r det sista samtalet jag har...

-Gl�m det. -Du kommer inte d�.

-�r du l�kare nu? -Nej, men tidsresen�r.

Det sa du ju sj�lv.

Jag har sett morgondagen. Lita p� mig.

Du kommer inte d�.

-Orkar du tr�ffa henne nu? -Vem?

Din brors f�stm�.

Varf�r inte?

Du...

Tack.

Hej, jag heter Simon. S� trevligt att tr�ffas.

Herre gud...

-Nej. -F�rl�t?

Du kan om�jligt vara hans f�stm�.

Jag tog bara lite kaffe. Jag �r inte ute efter att gifta mig.

-F�r jag st�lla dig n�gra fr�gor? -Om vad?

Om bilolyckan och din bror.

Jag beh�ver dig p� intensiven, fr�ken Hathaway.

-Vi f�r prata senare. -Om vad?

-Simon. -Clair! �r allt bra?

-Jag har t�nkt p� dig. -�r det sant om Peter?

-Var du f�rlovad med honom? -Det h�r h�nder inte.

-Visste jag att ni var tillsammans? -Sluta nu. Vad �r det med dig?

Hade vi en aff�r? Han var min bror, Clair!

-Inte nu... -�lskade du honom inte?

Jo, men saker och ting f�r�ndrades. Du vet allt det h�r, Simon.

Och vi tv�? Varf�r?

Det h�r �r v�l ett s�nt d�r tillf�lle.

Ett s�nt som man talar om.

N�t som har h�nt tidigare, som man vill kunna g� tillbaka och �ndra.

Att man hade gjort eller sagt annorlunda.

Skulle du vilja �ndra det som h�nt?

Skulle inte du det?

H�rligt att se dig, Si.

Var det din brors f�stm�?

-Vad vill du, fr�ken Hathaway? -Du kan s�ga Anna.

-Det �r n�t jag vill ber�tta. -Vad?

Det handlar om din bror. Jag var ensam med honom n�r han vaknade.

-Vaknade? -Hans sista, vackra kamp f�r livet.

Kontrollera alltid patientens blodtryck. Herr Cable?

Fr�ken Clayton, patienten har vaknat!

Simon gjorde det.

Simon d�dade mig.

Jag r�kade gl�mma den p�. Jag hatar n�r det h�nder.

Kaffe?

Jag skulle aldrig skada min bror. Jag �lskade honom.

�r du helt s�ker? Jag tror du ljuger.

Jag ljuger inte. Jag skulle veta om jag hade d�dat min egen bror.

Du �r inte s�ker, eller hur? Vad som helst kan ha h�nt.

-Vem �r du? -Ingen.

Inte fr�n en rik och glamor�s familj som du.

Jag �r bara en flicka som f�rs�ker bli sedd.

-Men nu ser du mig, inte sant? -Du utpressar mig.

Jag �lskar dina bilder i tidningarna. Du festar och lever livet.

-Du �r sinnessjuk. -T�nk att f� ta del av det.

Jag skulle aldrig skada min bror.

Ska jag l�ta polisen avg�ra vad du skulle g�ra och inte?

G�r det bra om jag kallar dig Simon?

-Vi kommer se mycket av varandra. -Psykopat!

V�nta, du f�r inte... !

-Jag gjorde bort mig. -Som alltid! Mor sk�mde bort dig.

-Tur att far slapp se hur du blev. -Jag orkar inte med mer skitsnack.

Jag har ocks� f�tt nog. Ut ur mitt hus!

-Ditt hus? -Ja. Den h�r g�ngen f�rlorar du.

Du kan inte bara kasta ut mig.

Vart fan ska dem?

L�t mig vara!

Ja, ja, herr Travitt...

Jag sa ju att n�n ville d�da. Men ingen lyssnade.

Okej, herr Cable...

L�t mig bara...

-Jag hade inget val. -Herr Travitt...

Det �r inte Travitt! Det �r han som v�ntade bakom d�rren!

Jag sa ju att ni skulle se efter!

Jag g�r ut nu...

Hj�lp!

Vakter till v�ning tv�.

G�r inte s� h�r mot mig.

Skit, jag �r fortfarande h�r.

Herre gud... Igen?

-Du d�dade honom. -Nej, det h�r h�nder inte.

St� still!

-Ta det lugnt, Cable. -�r det du?

S� vitt jag vet. �r allt v�l?

Ta inte illa upp, men du skr�mmer mig.

-�r allt som det ska. -V�nta.

Skit ocks�!

Gudskelov. Du lever.

Det kan diskuteras, galning. Du ser v�rre ut �n jag.

-G� nu, herr Cable. -Han m�r bra. Det var inbillning.

G� ned till ditt eget rum.

Ber�tta om min brors d�d. Vad var det som h�nde?

-Soppan smakar konstigt. -Det �r samma som i g�r.

-Du var h�r. Vad h�nde? -Du kommer att minnas det sj�lv.

-Jag har inte tid att v�nta. -Det �r f�r salt.

Jag �r ledsen att maten inte lever upp till dina f�rv�ntningar.

Slappna av.

-Han bl�der! -Vad st�r p�?

Gurney och Newman!

-Det �r inte mitt fel. -Hj�lp mig.

-Tryck med b�da h�nderna. -Det �r s� mycket blod.

-Det var inte meningen! -Undan!

Syrgas!

H�mta operationsskynken.

Och slangar. Han m�ste hyperventileras.

Allt �r mitt fel! Jag slog ihj�l honom!

-Det har inget med dig att g�ra. -Jag slog ihj�l honom.

Herre gud...

-Sl�pp armen. -Ber�tta om Peter Cable.

-Kan du tillkalla dr Seymour. -Vad h�nde med min bror?

Ambulanssjukv�rdarna kom med honom. Ni var visst tre.

Tv� trafikskador. En till �r p� v�g.

Din brors skador var s� allvarliga-

-att han fick ligga i respirator efter operationen.

-D�r han dog. -Ja. Jag beklagar.

-Jobbade miss Hathaway den natten? -Fr�ga henne.

-Jag vet att Clair har varit h�r. -Vad vill du?

F�rs�kra mig om att du f�ljer spelreglerna.

-Jag gav efter f�r dig. -Du minns? Vilken �verraskning.

Du �r ta mig fan helt galen!

Nu k�nner jag igen dig. Kommer du med hem?

-Inte med dig. -Ska vi sl� vad?

-Du bl�der. -Jag vet inte varf�r.

Du slog dig i mitt minne. Du bl�der. Jag slog ihj�l Travitt. Nu d�r han.

Nu, efter din otroliga �terh�mtning, �r vi klara �ver villkoren?

-Det �r �ver! -Det avg�r jag.

-Inget av det h�r kommer h�nda. -Det har redan h�nt.

-Jag ska �ndra p� det. -Det kan du inte.

Det kommer inte sluta s� h�r. Det kommer jag inte till�ta.

Ta mig tillbaka. Ett, tv�, tre, fyra!

Fan!

Det var dumt.

Simon...

-Jag �lskar dig, Clair. -�ntligen s�ger det.

Jag �lskar dig ocks�, Simon. Jag �nskar att jag inte gjorde det.

Men det g�r jag.

Det h�r �r mitt favoritrum i huset. Med allt som v�xer.

H�r skulle jag kunna bo. Jag kommer strax.

Simon, det vi just sa �r p� allvar.

-Verkligen p� allvar. -Vi har ett val.

-Vad menar du? -Jag menar...

Jag �lskar dig verkligen, Clair, men han �r min bror.

-Jag kan inte g�ra s� h�r mot honom. -Men mot mig kan du?

Jag �r tvungen.

Peter.

V�nta, Peter. Vi kan v�l prata om det?

-Jag vill inte ens se p� dig. -Peter...

Clair, stick h�rifr�n!

Fan!

V�nta, Clair! V�nta!

-Vi m�ste prata, Peter. -Jag har inget mer att s�ga till dig.

-Peter... -Hon var min f�stm�, Simon.

Det h�nde ingenting. Hon �lskar dig.

Hon �r k�r i dig. Jag vill att du g�r, Simon.

-Det var inte min mening. -Jag spyr snart! Du f�r henne aldrig.

-Inte dit upp! -Sk�nt att far slapp se hur du blev.

-Varf�r handlar det alltid om det? -Jag �r tr�tt p� det.

Ut ur mitt hus. Ut, Simon! Den h�r g�ngen f�rlorar du.

G� inte ut dit!

Peter!

Herre gud! H�ll ut.

Forts�tt andas, bara.

Klarar du dig? Jag lovar att f�r�ndra mig.

Nu ska vi ta dig till sjukhuset. Du kommer klara dig.

Du klarar dig, Peter.

Jag k�r dig till sjukhuset.

Men k�r d�!

Du klarar dig. Det sker ingen olycka.

Skicka f�rst�rkning!

Vit man, skador p� hals och huvud. Runt 30 �r gammal.

Hur �r det? M�r du bra? Slappna av. Nu kommer du med mig.

-Peter? -Simon. H�r inne.

En brasa mitt i sommaren?

Jag k�nde f�r en brasa, bara. Jag f�rs�ker njuta av livet.

-H�rligt att se dig, Si. -Detsamma.

Kom hit.

-�r allt bra? -Jag vet inte.

Det beh�ver du inte veta heller.

-Men jag vet att du gillar r�dvin. -Tack.

Jag har saknat dig. Som n�r vi var sm�.

Vi var alltid uppe p� vinden.

-Varf�r br�t vi kontakten? -Det spelar ingen roll nu.

Nu talar vi med varandra. Det �r det jag har �nskat mig.

-Jag minns inte vad som h�nde. -�r det minnet som sp�kar igen?

-Vad var det som h�nde? -Varf�r vill du g� igenom det igen?

-Du f�ll genom glastaket. -Var det det som h�nde?

Du vet mycket v�l vad som h�nde. Men du v�gar inte inse det.

Det kan jag ju f�rst�.

-Vad h�nde med Clair? -Hon kom tillbaka efter dig, Simon.

Du k�rde oss fr�n huset. Det finns bara en v�g.

Du kan inte ha sett...

Sett vad�, Peter?

Ibland k�nns det som vi f�r betala f�r det som h�nde.

-Det skulle inte bli s� h�r. -Det spelar ingen roll nu.

Det finns bara en ofr�nkomlig regel i livets spel.

F�rr eller senare m�ste vi alla sluta spela.

Det �r n�t som inte st�mmer h�r. Jag skulle �ndra p� det.

-Det h�r �r ditt val, Simon. -Jag trodde att jag kunde �ndra det.

Du m�ste l�gga det bakom dig. F�r Clairs skull. Och min.

Och fars.

Du dog, Simon. Det gjorde vi alla.

Du kan inte g� vidare, f�rr�n du sl�pper taget.

-Sl�pp taget. -Ge mig en chans till.

Jag vet att jag kan g�ra b�ttre.

Simon, hur m�nga chanser vill du ha?

Hur �r det? M�r du bra? Slappna av. Nu kommer du med mig.

Tv� trafikskador. Det �r en till p� v�g.

Det h�r �r Simon Cable. Blodtryck 110/40.

Se upp!

Ett, tv�, tre.

Klockan �r 20.00.

-100. -Undan!

-200. -Undan!

Du v�ljer sj�lv din v�g, Simon.

Patienten avliden kl. 20:02.

Lugn. Ge honom 5 mg till.

Lugn nu. Det var bara en mardr�m.

P� St. Jude's-sjukhuset. Jag �r Jeremy Newman, din l�kare.

Du blev inlagd i g�r kv�ll. Minns du inte det?

Det �r den 29 juli 2002.

Din fru Anna v�ntar utanf�r.

Du dog, herr Cable.