Original subtitles

Du har ju varit med om både ett psykiskt och ett fysiskt trauma.

Alexander.

Jag behöver förnya ett recept.

-Vad går du på? -Tramadol.

Om det visar sig att han är dum mot dig så släcker jag honom.

Och du tar hand om min.

-Var han i konflikt med nån? -Ronny.

Aj! Akta ryggen!

Han har hotat min man och säger att han är skyldig honom pengar.

-Har du gjort det? -Jag är ju din vän.

-Kommer han att klara sig? -Hans tillstånd har stabiliserats.

-Men han kommer att vakna? -Oklart.

Bruno?

Bruno.

Evelina Berggren är Brunos fru. Han har varit med om ett överfall.

Jag är hennes vän. Som vän får man väl hälsa på?

Evelina. Hej.

Hur är det med dig?

Kan inte vi vara vänner? Jag vill så gärna vara ett stöd för dig.

Vad gör du här?

Är han...död?

Kan inte du lämna mig i fred?

Törstig?

Ja, jag kunde inte sova.

Jag har så förbannat ont i nacken.

Så du självmedicinerar?

Mm.

Du och jag har aldrig bråkat, Anna. Jag har inte tänkt börja med det nu.

Jaha, varför inte då?

Av respekt för dig och respekt för din mamma.

Så av respekt halsar du min mammas vin?

Jag hade verkligen uppskattat om du inte sa nåt om det.

Dessutom är det jag som har köpt den här, så...

-God morgon! Vart ska du? -Jag ska jobba.

Nej. Du hade ju kvällspasset i går. Jag har gjort frukost.

I dag har jag morgonpasset. Dag har bara anställt massa knäppskallar.

Jag får tjäna extra. Var har du din snubbe, då?

-Han ligger väl och sover. -Jag förstår att han är trött.

Jaha? Vadå?

Han är ju uppe och vandrar om nätterna.

Glöm det. Vi ses. Puss!

Okej, vi ses. Jag kommer förbi till lunchen.

God morgon!

Va? Ja...

Hur är det?

Nej, jag har bara sovit lite dåligt.

Jag är lite stressad. Fan... Där ja. Där.

Jag måste åka.

Men du skulle ju vara ledig nu på förmiddagen. Jag har gjort frukost.

Jag ska bara... Jag måste åka till båten, jag måste fixa...

Det kommer en mäklare i övermorgon, så... Och jag måste...

Är det därför du inte kan sova? För att du är ledsen över båten?

Va? Nej, nej. Saker ska man inte fästa sig vid.

Jag kan ju bara köpa en ny nån gång.

Hans värden är stabila nu, så allting pekar på att han kommer vakna snart.

Vet man när?

Nej. Det kan vara ett par timmar eller ett dygn.

Det är jättesvårt att säga.

Jag vill bara att du är förberedd på att han kan vara lite förvirrad-

-och nedstämd när han vaknar. Det är inte alls ovanligt.

Tack.

Se dig för! Vi har finbesök.

-Gick det bra? -Ja.

Bakom! - Kom med här.

Du ser ut som att du behöver nåt gott.

-Jag har inte ätit lunch än. -Jaha. Då lagar jag nåt special.

-Okej. Varför det? -För att du är Annas mamma.

Hur är det?

För jävligt.

-Jag röker inte. -Nej, jag vet.

Har det hänt nåt?

Det är en kompis bara som har...backstabbat mig.

Här kommer mamma!

-Hej! -Hej!

-Kommer du redan? -Ja, jag kunde inte hålla mig.

Min lilla smula!

-Den där killen... -Eylo?

Är han anledningen till att du jobbar över hela tiden?

Kanske det.

Han sa att han skulle bjuda mig på nåt speciellt.

Vilken klassiker. En brunögd bohemkock som vill smöra för mamma.

Det är ju dammigaste tricket i hela trollerilådan.

-Hej, hej. -Det här är Nikki som jag jobbar med.

Hej. Nora. Jag är Annas mamma.

-Du ska vara rädd om din dotter. -Jaha.

Jag tänker att hon tar ganska bra hand om sig själv.

Vänta till slutet av sommaren då Eylo dumpar henne som en disktrasa.

-Vad menar du med det? -Mammas lilla flicka.

Kom.

Hur ska smulan skyddas från allt ont?

Okej. Vad är det de har på dig, då?

De har bara hittat lite godis. För eget bruk.

De kan ju inte hålla mig här. Eller?

Ge mig telefonen. Ge mig!

Jag behöver snacka med Jackie om en grej.

-Vad är det som händer? -Det brinner ju!

-Hämta brandsläckare, nu! -Gå och hämta brandsläckaren.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio-

-elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton...

-Stoppa henne! -Hörru, stanna!

Stoppa henne! - Hörru!

Fan, ni skulle ju skydda honom!

Ah, här kommer hon.

Hej.

Ja, brottsrubriceringen har då ändrats från mordförsök till mord.

Jag pratade ju med er om polisskydd på plats.

Om man har utsatts för mordförsök är det väl inte orimligt-

-att gärningsmannen kommer tillbaka för att avsluta jobbet?

Nej. Jag håller med. Varsågod. Det är för jävligt.

Tack. - Ja, vad gör vi nu?

Jag ska förhöra Ronnys flickvän, Jackie Haglund.

Bra där! Jag visste inte ens om att hon existerade.

Hon var där när vi tog in Ronny. Mycket yngre.

-Så klart. -Och vi hittade fingeravtryck.

Både på batongen och påsarna. Hennes, alltså.

Ja, nu har vi fått övervakningsbilder från sjukhuset.

-Det är så suddigt... -Får jag kolla.

Kn det här vara en medellång person? Är det en kvinna?

Det är ju svårt...

Vad säger du, Alex? Kan det där vara Jackie?

Ja, jo. Kanske.

Ja, ja. Ronny har förstås skickat henne.

-Förstås? -Han har ju träffat sin advokat.

Han kan ha skickat med nåt meddelande den vägen.

Således kan man tänka att Ronny har lagt ett beställningsmord-

-och antingen så älskar den här tjejtrasan...

-Tjejtrasan... -Det är inget illa menat.

Antingen så älskar den här kvinnan Ronny-

-och det är en akt av kärlek för att få honom att slippa skaka galler-

-eller så har Ronny en hållhake på den här människan-

-och den här människan känner sig hotad till att göra det här.

Inte för att dra genderkortet här-

-men det är inte jättevanligt med en kvinnlig hitman.

Hitwoman. Hit-hen kanske man ska säga nuförtiden.

Vad tror du, Alexander?

Om vadå?

Om Jackie.

Och du har inget alibi?

Min man sitter ju häktad. Vem skulle jag vara med?

Nån på jobbet. Vemsomhelst som kan bekräfta var du var i går kväll.

Vem är det här?

Inte fan är det jag, i alla fall.

Skulle aldrig ha på mig en så där ful jacka.

Det finns en hel del på dig i brottsregistret.

-Det är gamla grejer. -Vadå gamla?

Du har en misshandel för två år sen. "Trubbigt våld mot huv..."

Min styvfarsa slog min morsa. Ibland kanske man måste slå nån på käften.

Så pass att den hamnar på sjukhus?

Han dog inte.

Hur ofta tror du inte min morsa har hamnat på sjukhus?

Konstigt att jag får tre fall inom samma kategori på mitt bord.

-Vilken kategori? -Homo, bi, trans, queer.

Jag är ju ingen expert.

Eller, inte mer expert än nån annan bara för att jag är homoflexibel.

-Va? -Fast nu är jag i för sig inte det.

För nu är jag ibland-bo. Och då kanske man... Vad är det, Nora?

-Vadå? -Du lyssnar inte.

Vad är det som har hänt?

Samma som alltid. Han är hos mig, men är inte med mig.

Han tittar på mig, men han ser mig inte.

Han lyssnar på mig, men han hör mig inte.

Då vet du hur jag har det.

Eller, alltså... Det känns som att du beskriver dig själv.

Fast tvärtom, som med oss.

Om du är jag så är jag du.

Eller... Du lyssnar aldrig.

Åh, Pär. Förlåt.

Du vet väl hur mycket du betyder för mig?

Du och jag, vi är ju som... Batman och Robin.

Där jag är Batman.

Och Alexander är Jokern?

-Hej! -Hej.

Förlåt, jag ville verkligen inte tränga mig på.

Men jag behöver verkligen prata med dig.

-Jag beklagar sorgen. -Tack.

Jag tror det är nåt viktigt.

Jag trodde ju först att det var ett skämt, så klart.

Att byta mord, det är ju... Det är inte på allvar.

Men?

Det var så himla länge sen vi umgicks.

Då var vi båda ganska vilda.

Men Nikki var...gränslös på ett helt annat sätt.

Det var alltid drama när hon var med, hon skapade alltid konflikt.

Och hon hade en väldigt våldsam sida.

Hon kunde bli som besatt och så otroligt svartsjuk.

-Svartsjuk? -På mina pojkvänner.

Sen flyttade jag till London ett år och då tappade vi kontakten-

-som tur var. Men nu efter allt som har hänt så känns det obehagligt.

När såg du henne sist?

Jag tror att hon förföljer mig.

Först så sprang jag in i henne nere i byn, sen var hon på sjukhuset.

På sjukhuset? Vad hände, då?

Jag skyndade därifrån, in i en affär-

-frågade om jag fick låna toan och sa att jag var gravid.

Är du gravid?

Nej, vi försöker... Eller, vi försökte.

Det är...var vår högsta önskan, men nu blir det inte så.

Jag tänker att jag borde tycka synd om henne-

-men jag tycker hon är obehaglig.

Han känns rätt vilsen, killen.

Ja, vad skulle du själv vara om du var nära på att bli ihjälbombad?

Ihjälbombad, är det ett verb eller ett adjektiv?

-Det är ett adjektiv. -Vad sa du?

-Vad har hon sagt? -Inget speciellt.

Men jag känner Nora och jag ser på henne att hon är ledsen.

Hon kanske ställer för höga krav. Pressar honom.

Nej. Okej, vänta. Nora pressar inte nån till nåt.

Hon är inte sån, hon skulle absolut inte sjunka så lågt.

Hon har hög integritet och hon tigger inte om nånting.

Om nåt inte passar, då får det vara.

Om nån inte vill ha mig, då går jag.

"Mig"? Vi pratar väl om Nora, eller?

Ja, det gör vi. Men jag känner väl igen mig, då.

Jag med faktiskt.

Okej, förlåt.

Men jag håller med, delvis.

Alexander är inte sig själv.

Det är bara att hoppas att han är på rätt väg.

Alexander?

Har du saknat mig?

Hej! Vad fan gör du uppe så sent?

Och när ska du lära dig att det är sex timmars tidsskillnad-

-och du ligger efter?

Ja, du vet... Jag kan ju inte lära mig sommartiden ens.

Det är bara möbler som ska in, och så ska de ut, och så ska de in...

Jag fattar fan ingenting, det är bara stök alltihop.

Pappa, jag ser inte dig. Kan du inte sitta still?

Hej! Yes. Vad önskar du dig till jul, då?

-Julklapp? -Eh... Ja.

Alltså, pappa, jag har sommarlov.

Jag måste ju börja spara, vet du.

-Du är knäpp alltså. -Ja, jag vet.

Men till jul borde vi nog vara hemma igen.

Hoppas det. Jag saknar dig, kompis.

Samma här, pappa. Jag älskar dig.

Älskar dig.

Ja, jag har kollat upp henne. Och det är droger-

-fortkörning, misshandel, både som offer och gärningsman.

Hon jobbar på Värsan tillsammans med min dotter-

-och hon känns som en ganska instabil och gränslös tjej.

-Ta in henne på förhör? -Ja.

Vi har ju också Ronnys moatjé här i häktet, och hon har inget alibi.

Det utesluter väl inte att vi tar in henne, eller?

Alexander, vad säger du?

-Jag håller helt med. -Ja, ja, ja. Ta in henne.

-Jag ska hjälpa dig. -Ja, tack.

Så. Tack för skjutsen.

Du, jag...

Är du okej?

Ja. Absolut. Jag älskar dig.

Detsamma.

-Hej. Vi har inte öppnat ännu. -Vi är från polisen.

Jaha.

-Ja, du är kanske ny här. -Ja.

Vi skulle vilja prata med Nicholina Lindholm.

Jag tror hon kallar sig Nikki.

Det var tomt.

Vet du var hon bor?

Fan...

Ta baksidan.

Olanzapin. Risperidon.

Får jag se.

Vad är det för nåt?

Det är nog mot vanföreställningar och ångest och sånt.

Partyknarkare då, kanske. Eller?

Va?

-Partyknarkare, kanske. -Nej, nej. Inget sånt.

Oj, kolla här.

Fan! Shit!

-Hej. -Hej.

-Har du pratat med polisen om Nikki? -Ja.

-Okej, vad säger de? -De tittar på det.

Jag är rädd. Jag känner mig hotad.

Har hon hört av sig igen?

Nej, det har hon inte. Konstigt nog. Men jag vågar inte vara ensam.

Och jag vågar knappt gå ut själv. Det känns som att nån förföljer mig.

Du har ingen familj du kan bo hos?

Okej, jag pratar med polisen om personskydd-

-och så får du ta mitt nummer ifall hon dyker upp igen.

Tack snälla.

Hej.

Le och försök inget.

-Hej, hej! -Hej, hej!

Gå bara.

-Jobbar du här? -Ja.

Har du sett nån kvinna som...? Vänta, en sekund.

Ja?

Det var mest en massa skrap i luren, men det lät som att Nikki-

-hotade henne. Sen skickade hon ett sms med sin plats.

-De är på Västerudd. -Åh, fan.

Jag har inte hört nåt sen i morse och nu får jag ta hand om lunchen själv.

-Har hon inte sagt nåt? -Om vadå?

Om hon har varit med om nåt eller om hon har en konflikt med nån.

Nikki har konflikter med alla. Hela hon är en konflikt.

-Ring mig om du ser henne. -Yes.

Alex! Alex! Jag vet var hon är!

Hon har med sig Evelina och är på väg ut till Västerudd. Är du okej?

Ja.

-Gå då. -Ja!

Jag sa gå! Håll käften, gå bara!

Släpp vapnet!

Släpp vapnet! Släpp!

Släpp!

Släpp kniven!

Släpp vapnet!

Alex!

Alex?

Alex. Du träffade inte. Hon dog av fallet.

Hon snubblade när hon försökte fly.

Det var ett varningsskott.

Hör du vad jag säger? Det var ett varningsskott.

Ja... Att Nicholina Lindholm är död kommer ju pressen fullkomligt älska.

Finns ju inget härligare än när en ung kvinna visar sig vara en mördare.

Speciellt när hon var så här angenäm att titta på.

Alltså, det är inte jag som tycker. Eller, tycker och tycker.

Jag har ingen åsikt. Jag ville få fram att pressen lär frossa i det.

Det var bara det... Ja...

Var det nåt mer?

Ja, jag avlossade ju vapnet, så jag...

...måste ju kanske skriva en rapport.

Och jag såg när det hände och kan intyga att allt gick rätt till.

Det var ett varningsskott för att rädda Evelinas liv.

Okej. Men en rapport måste ju ändå skrivas.

Ja. Ja.

Ja. Då var det väl inget mer, då.

Tack.

Ja, men... Det är lugnt.

Folk pratar ju nu om att hon drogade och så, och slogs.

Ja, jag vet. Hon hade några domar på sig.

Alltså, hon var ju knäpp. Men hon brydde sig också.

Hon hade, du vet, medkänsla och empati.

Hon var liksom rädd om mig och ville försvara mig-

-om nån kund var typ otrevlig.

-Ingen är väl bara ond? -Nej, men...

Mamma, om man mördar nån på det där sättet är man väl ändå en psykopat?

-Ja, fast... -Psykopater har väl ingen empati.

Hej, det är jag. Du, jag tror vi behöver titta på en grej.

Hej. Ja, vi träffades ju inte förra gången du var här.

Jag heter Stenmark och jag är polischef.

Först och främst så skulle jag vilja bara beklaga sorgen.

Tack.

-Hur känner du dig? -Tom.

Ja, det förstår jag. Du har ju också förlorat din bästa vän.

Hon var ju inte min bästa vän. Hon var...

-Vadå? -En psykopat.

Så ni umgicks inte med Nikki?

Hon var aldrig hemma hos dig och Bruno?

Nej, jag skulle skämmas inför Bruno. Hon var så gränslös.

-Så hon var aldrig hemma hos er? -Nej.

Nej, eller hon var ju aldrig bjuden hem till oss-

-men hon var ju där så klart när hon hotade mig med kniven.

Och hon måste ha varit där kvällen som Bruno...

Vi har en hel del övervakningsbilder med Nikki som vi har tittat på.

Ja, så klart.

Det fanns en kamera på huset som ligger alldeles bredvid stugan-

-där Nikki bodde.

Titta här ska du få se. Här.

Nikki kommer hem klockan 21:30 samma kväll som Bruno misshandlas.

Sen är det inte ett pip, inte en rörelse-

-förrän klockan 08.30 följande morgon.

Tidpunkten för misshandeln av Bruno kan vi bestämma till exakt 23.43.

Och detta på grund av att han, förutom att få skallen krossad-

-också får sitt armbandsur av märket Patek Philippe sönderslaget-

-i samband med att han dråsar i backen.

Det lustiga i sammanhanget...

Ja, lustiga och lustiga... Det avgörande i sammanhanget-

-är att om Bruno hade haft en äkta Patek Philippe-

-och inte en billig kopia från Thailand-

-så hade den inte gått sönder och då hade vi inte kunnat bestämma-

-den här tidpunkten med nämnda exakthet.

Poängen är att Nikki inte kan ha varit i trädgården-

-den kvällen som din man blev överfallen.

Det gjorde att vi såg igenom timme för timme av videomaterialet.

Och Nikki kommer och går vid olika tidpunkter.

Ända tills... Där.

Alltså, det där är du, eller hur?

Och vad är det du har med dig i den här till Nikki?

-Det vet jag inte. -Nej...

Det är en blodig mortel invirad i en handduk med Brunos monogram.

Han kom hem från sin affärsresa. Hade med sig en fin present-

-så jag blev lite misstänksam. Inte för att han är snål direkt.

Eller, han är lite snål ibland. Kanske mer stel.

Jag frågade om det var nånting, men han sa att han var trött.

Så vi åt middag och pratade. Eller, jag pratade mest.

-Bruno är en typisk man. -Typisk man?

Ja, tre ord i halvtimmen. Ja, nej, kanske.

Ja. Och sen?

Vi försökte ju få barn. Eller jag trodde det, i alla fall.

Sen hörde jag att han pratade med nån i telefon-

-så jag frågade vem det var.

-Älskar du henne? -Mm.

Vad fan? Vi ska ju skaffa barn.

-Ja, du vill det, ja. -Ja, och du.

Jag hade tänkt att berätta det i kväll, men jag orkar inte med bråk.

Berätta vadå?

Att jag vill skiljas.

Det här oändliga tjatet om att skaffa barn har gnagt hål i skallen på mig.

Alltså, har du nånsin frågat om vad jag vill?

-Ja, alltid. -Aldrig!

Va? Du är ju helt galen!

Ja, det är möjligt. Om det är galet att vilja ha ett vuxet samtal.

Förlåt, jag...

Det har aldrig varit meningen att gå bakom ryggen på dig.

-Fy fan! Du är så jävla feg! -Ja, det är möjligt.

Men jag är så trött på dina överklasskompisar-

-och dessa jävla fucking ytliga mingelpartyn.

Jag behöver nån som är färdig med sig själv, Eve.

-Hur gammal är hon? -Vad har det med det här att göra?

Det har väl jättemycket med det här att göra!

-Ja, hon är 40. -40? Okej...

En gammal kärring?

Jaha, jag trodde att du ville ha familj och barn.

Ja, hon är gravid.

Är det sant...?

Jag måste ta det här.

Hej, älskling. Jag kan prata.

Och så skyllde du på Nikki?

Tänkte skylla på Ronny först, men jag tycker han är så läskig.

Sen kom jag på att Nikki hade sagt det där med att byta mord.

Det var som om det var hennes fel, för allt gick åt helvete-

-efter att vi träffades.

Det verkar som att din man har hållit på ett tag.

"Hållit på"? Ja, det kanske han hade gjort.

Men det är väl bättre att sätta dit Nikki, nån misslyckad partybrud.

Ingen kommer att sakna henne.

Ja... Och så planterade du morteln hos Nikki?

Men det dröjde. Jag förstod att Bruno skulle vakna-

-och var tvungen att slutföra det jag hade påbörjat.

-Det brinner ju! -Vad är det som händer?

Det bara small till.

Jag förstod ju att Nikki misstänkte att jag försökte sätta dit henne-

-när hon kom hem till mig med kniven.

Hon sa att polisen var ute efter henne. Så jag försökte vinna tid.

Jag sa att jag gömt mitt blodiga nattlinne vid klipporna-

-och när ni dök upp så blev det kaos.

Det värsta är att Nikki hade rätt. Män är...

Vadå?

Opålitliga.

Jag kommer att bli lite sen. Jag är på jobbet fortfarande.

Okej. Ja, men gör klart du. Vi ses sen.

-Okej. -Puss, puss.

Alexander?

Alexander?

Alexander!

Hej!

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno