Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX
Är du fortfarande arg?
Förlåt för igår, men Julien var hemsk och dina misstankar…
Gör vad du vill, jag är ingen idiot.
- Vad är det… - För fan.
Du tittade på Philippes syster såg jag.
När det inte var den andra, bartjejen. Sluta.
Verkligen inte. Varför säger du så? De är inte min typ.
Så du har en typ?
För fan. Jag pratar med dem, som alla andra.
Jag pratar. Jag knullar inte.
- Vi får väl prata med folk, va? - Jovisst.
Du känner mig. Så arbetar jag. Jag behöver levande subjekt för att skriva.
Herr Författare behöver levande subjekt för att skriva.
Tror du att du är med i ”Babel”?
Vad gör han här?
Han är gammal nog att stå vakt.
Jag trodde att vi skulle bli lyckliga här.
Du också.
- Ja. - Ville du följa med?
Ja.
Men du har fått nog nu?
Vill du lämna mig?
Nej.
Säg mig sanningen.
- Är du kär? - Ja.
I dig.
Så vad är det som händer?
Det är min bok.
Jag är besatt av den.
Så jag behöver inte vara orolig?
Nej.
Är du nöjd med det du skriver?
Ja, ibland.
Ibland inte.
- Hittade du ett ämne? - Ja.
Vill du prata om det?
Helst inte.
Då du skrev din första bok, lät du mig läsa allt under tiden du skrev.
Precis. Denna gång vill jag att du ser allt på en gång.
Du förstår, jag ville inte berätta…
…men den är tillägnad dig.
Håll om mig.
Gå bakom trädgrenarna där.
Det är ingen idé.
Kom igen.
- Vad gör ni här? - Älskling!
Kom, så går vi ut.
Försiktigt.
När jag tänker på att jag gick in för att jag ville ha glass…
Ska jag hämta lite?
Nej, tack.
Hur kunde ni låsa er inne?
På grund av den här skruven.
Låset fastnade och kunde inte öppnas inifrån.
Därför behövde jag ta i extra för att öppna.
Hurra för gravida kvinnor och deras begär.
Ni kunde ha frusit ihjäl där inne.
Nej. Fabio skulle gått in för att hämta nåt innan dagens slut.
Dagens slut?
Inser du faran med att vara tre timmar i -18° utan skydd?
Adèle räddade våra liv.
- Allt detta för en skruv. - Frysen är ny.
Den installerades för en månad sen och det har inte varit några problem.
Nej, skruven lossades av någon, inte av en slump.
Vem som än gjorde det ville döda oss.
Jag är glad att jag lever.
Han överdriver väl?
Vart gick han?
Är du okej?
Är du hungrig? Ska jag hämta nåt?
Nej, tack. Jag är inte hungrig.
- Jag måste berätta. - Ja?
Jag är gravid.
Åh, älskling…
Jag upptäckte det innan vi åkte.
Jag ville överraska dem.
Laurent, mina föräldrar.
Bröllopsdagen.
Jag kan inte behålla barnet.
- Det är dödens barn. - Nej, säg inte så.
Ta dig tid och fundera på det.
- Men vad blir det av mig? - Du har tid.
Jag längtar efter min mamma.
Jag förstår.
Hon måste vara orolig.
Hon försöker säkert ringa mig.
Jag vill härifrån.
Och Erika? Några nyheter?
Nej. Hon måste vara med Thierry. Men vi väntar dem.
Det är okej. Det kommer att bli bra.
Ja.
Det kommer att bli bra. Kom hit.
Det kommer att bli bra.
Är du okej, älskling?
- Tog du en dusch? - Ja.
- Var är Léo? - Hon tar nåt att äta.
Jag var med Tiphaine.
Hon berättade att hon var gravid.
Okej.
Är du okej. Du verkar lite konstig.
Vad är det som är fel?
Philippe. Manu och jag blev inlåsta i frysrummet.
Om inte Adèle kommit för att hämta glass…
- Ni kunde ha dött. - Ja.
Ja.
- Det var nog ingen olyckshändelse. - Skämta inte. Vem skulle ha…
Jag vet inte.
Jag går i morgon bitti för att hämta hjälp.
Nej. Det får du inte. Jag vill inte vara ensam.
Inget kommer att hända dig eller Léo. Ni blir inte ensamma.
Ni kan lita på Manu och Adèle.
Men du får inte ta några chanser. Det är för farligt.
Vi vet inte vad som hänt Thierry och Erika.
Tiphaines föräldrar anar snart oråd.
Vi har inget val, Mathilde. Snart är det för sent.
Vi får inte falla i fällor så här.
Jag vill att vi ska få alla chanser.
Jag ber Manu och Philippe om hjälp.
Jag är så rädd.
Det kommer att bli bra. Alla visste att Thierry åkte.
Denna gång vet bara Philippe, Manu och du.
Och jag ska vara vaksam.
Var inte orolig. Jag är försiktig.
Ingenting kommer att hända mig.
Jag skulle följa med, om inte för Léo.
Adèle har tappat fattningen. Philippe skulle hållit tyst inför henne.
Men Philippe har förlorat sin son, Manu.
Han har rätt. Om det var första gången… men det var säkert den tredje.
Och ni kunde faktiskt ha dött.
Och Thierry och Erika, som försvann i skogen.
- Det är en riktig mardröm. - Ja, jag vet.
Det värsta är att inte veta var faran kommer från.
Visst. Men vem…
Vadå? Vad vet du?
Jag vet ingenting, men jag har funderat.
En främling skulle inte gillra fällan eller förstöra reläet.
- Det är nån från byn. - Men det är bara vi i byn.
Det är det jag menar. Det är nån av oss.
Han livnär sig på vår rädsla. Gör allt för att skrämma oss.
Vänta, sluta med dumheterna.
Det kan vara en total främling,
en psykopat som gömmer sig i ett tomt hus eller i skogen.
Lätt att gömma sig här.
- Det tror jag inte alls. - Varför?
En främling skulle inte veta när vi klättrade till reläet.
En främling skulle inte veta att vi tog in Laurent i frysen, eller när.
Han vet allt.
Han är här. Han hör allt. Han vet allt.
- Det du säger är fasansfullt. - Det är logiskt.
Det är uppenbart om du tänker efter.
Har du nåt förslag?
Nej. Men jag tänker ge mig av.
Vad jag än gör, berättar jag det inte.
Vart ska du?
Till pappas hus med Fabio.
På natten låser vi dörrarna noga.
- Litar du inte på mig? - Jo, det gör jag.
Du borde följa med hem till mig med Adèle.
Men jag litar inte på nån annan. Tiphaine, Oliver, Mathilde.
Särskilt de från byn: Sébastien, Étienne, Christine, Philippe.
Philippe? Sluta!
Vad pratar du om?
Jag litar inte nåt särskilt på dem.
Min pappa gillade dem inte heller. Så är det.
Vad är det för fel?
Hur länge har du känt Fabio?
I tre år. Hurså?
Vänta, säg inte att… Det är skitsnack.
- Varför inte? Känner du honom? - Manu, nej.
- Känner du hans familj? Hans bakgrund? - Lägg av!
- Manu? - Ja.
- Har du tid? - Ja, vadå?
Jag måste få prata med dig.
Du skrämde mig.
I natt sover vi hos pappa. Jag gör iordning.
Okej, chefen.
Vi äter väl först?
Ja.
- Behöver du hjälp? - Nej, det är bra. Vi ses sen.
Får jag låna några städgrejer?
Javisst.
Vad behöver du?
Rengöringsmedel, borstar, svampar.
- Jag hämtar det. - Tack.
- Öppnar ni upp huset? - Ja.
Philippe, vad gör du med hagelbössan?
Jag går och jagar.
- Jaktsäsongen är väl över? - Det här är löjligt.
Christine, säg nåt. Det är din kille!
Vad ska jag säga till honom?
Låt honom få koppla av.
Här.
- Om du behöver nån hjälp… - Nej, det är bra, tack.
Vi letar efter Philippe. Är han här?
Han gick iväg med geväret.
- Vart då? - Jag har ingen aning.
Vad ska han göra?
Han skulle jaga.
Jag gillar det inte. Kom.
Det räcker, låt honom vara! Han har förlorat sin son!
Gossange!
Kom ut ur huset!
Gossange!
Vet du varför jag är här?
Laurent är död.
Det visste du väl?
Varför kommer inte Thierry tillbaka?
Det vore bäst för dig om du berättar. Du vet tydligen nåt.
Ska jag säga vad jag vet? Okej.
Jag vet att människor bara tänker på pengar, makt, hat,
utan att tänka på följderna av vad de gör.
Det ni ser idag är följden av ert handlande.
Var det det du ville veta?
Jag bryr mig inte om dina moralkakor.
Jag vill veta vem som dödade min son.
Svara, Gossange.
Svara eller jag skjuter.
Det är du.
Du kan döda mig nu. Det förändrar inget.
Vad gör du?
Alexandre Gossange?
Det är jag. Vad vill ni?
Familjen Rodier lämnade plötsligt byn.
Känner du dem?
Jag känner Françoise. En kusin.
Har ni sett henne nyligen?
Hon kommer förbi ibland.
När var senaste gången?
Kanske tio dar sedan.
Er kusin sa inget om att ge sig av?
Nej.
Får vi titta på ert ställe?
Ni hade problem med polisen för tio år sen.
Ni misshandlade en kollega.
Han var ingen kollega. En tjuv.
- Vad stal han? - Ett teorem.
Så ni vet inget om familjen Rodier?
Ingenting.
Vad sysslade ni med?
Funktionsanalys och motivisk kohomologi.
Okej.
Adjö.
Adjö, min herre.
- Manu, det är han. - Åh, nej!
Han lever.
Philippe, Philippe.
Är du okej? Det är jag.
- Vad hände? - Föll du?
Thierrys och Erikas vigselringar.
- Va? Är du säker? - Ja, titta.
Deras namn är graverade på insidan.
Det betyder att de är döda.
Nej, vänta, det vet vi inte.
Det är kanske för att skrämma dig.
Nej, de är döda.
Jag har inga söner längre.
Såja.
Kan du stå upp?
- Hjälp mig. - Ja.
- Lösgör benet. - Försiktigt.
- Du kan gå. Philippe, stanna! - Försiktigt nu.
Goddag, herr Genesta.
Ingen idé att fortsätta med den här farsen.
Jag stannar hellre i min cell.
Herr Genesta, jag måste utvärdera er personlighet
för att kunna fastställa ert ansvar.
För fan, jag har inte gjort nåt.
Kan ni berätta om er barndom?
Okej, om ni vill.
Jag hade en fantastisk barndom. Jag gjorde vad jag ville.
Det hindrade mig inte från att lyckas.
Kom ni överens med era föräldrar?
Min mor stack när jag var 11 år.
Har ni inte sett henne sen dess?
Nej.
Minns ni henne?
Nej.
Gjorde hennes frånvaro att ni kände ni er övergiven?
Ja, hon övergav mig.
Men jag saknade henne inte.
Sa inte er far varför hon försvann?
Nej, min far pratar inte om såna saker.
Vill ni veta vad som hände? Varför hon försvann?
Varför skulle jag det?
Jag vill tillbaka till cellen.
Vill ni inte samarbeta?
Vad fan då för?
Jag…
Jag är oskyldig.
Jag är för fan oskyldig.
Tror ni inte att jag fattar vad ni försöker göra?
Ni försöker binda mig till det.
Så varför ska jag hjälpa er att få mig fälld?
Tyst, annars dödar vi barnen. Upp!
- Gå. - Vad vill ni?
- Gå. - Ner för trappan. Kom igen!
- Skynda på! - Gå. Tänk på era barn.
Snälla, gör inte barnen illa.
Philippe, snälla! Philippe!
MURIEL
Vad gör du? Hittade du det?
- Jag går. Det är dags. - Var försiktig, älskling.
Ja. Sov du. Jag är tillbaka om två timmar.
Okej?
Kyss mig.
Bättre kan du.
De väntar på mig. Jag är strax tillbaka. Jag lovar.
Lås om dig då jag gått, snälla. Det känns lugnare.
Javisst.
Jag önskar att det fanns en annan lösning.
Var försiktig, jag ber dig.
Självklart, oroa dig inte. Vi är ju två till.
Jag är tillbaka med hjälp inom två timmar.
- Sen kan vi äntligen ge oss av. - Ja.
När allt det här är över,
kanske vi kan börja leva tillsammans.
Jag trodde inte att du ville.
Jag har ändrat mig.
Jag älskar dig, Olivier.
Jag älskar dig också.
Lite varmt kaffe?
Nej tack.
Kunde du sova lite?
Vad tror du?
Jag klarar mig med Olivier, om du vill.
Absolut inte. Jag följer med honom ner.
- Är du säker? - Ja.
Jag vill veta vad som hände där nere.
Muriel har rätt.
Thierry and Erika kan behöva hjälp.
Erika?
Var har du varit?
Vänta på mig!
Var har du varit? Vi har letat överallt.
Erika!
Du vet att jag är mörkrädd. Stanna.
Synd. Jag går in igen.
Stanna.
Hon gjorde dig inget.
- Vem är det? - Tiphaine. Öppna.
- Vad händer? - Jag såg precis Erika här utanför.
- Hon siktade på mig. - Vadå?
Hon siktade på mig med ett armborst.
Jag lovar, du måste tro mig! Hon försökte döda mig!
Okej, okej.
Jag är inte galen.
- Sa Tiphaine något till dig? - Nej.
- Hon sa inget, men det var hon. - Mamma!
Ja, Léo, jag kommer. Jag kommer, älskling.
Kom och sov hos oss. Det är okej.
Jag fick höra att de fann Rodiers bil orörd
på parkeringen vid Annecys station. Sant?
Absolut.
Har de lämnat området, tror ni?
Det är ganska troligt.
Kläderna man fann i sjön?
För tillfället finns det inga bevis
att dessa kläder tillhörde barnen Rodier.
Om barnen ligger i sjön, hittar vi aldrig kropparna.
Men i dalen, inte på tio år.
Det är fruktansvärt.
I dalen? Varför?
Det finns en djup sänka mellan bergstopparna vid sjöns ände.
De kan ha dragits ner där.
Har ni varskott gränspolisen?
Det gör vi alltid då vi har ett misstänkt försvinnande.
Vi fortsätter utredningen.
Om ni har något att rapportera, tveka inte att kontakta oss.
Tack, allihopa.
Kom.
Polisen har gått. Ni kan slappna av nu.
- Vad menar du? - Du vet precis vad jag menar.
Jag har ingen aning vad du pratar om.
Spela dum, du.
Allt kommer att förändras här.
Du måste sparka den där feta kossan som hänger på dig jämt.
Hon kan gå och knulla nån annan.
Är du inte klok? Vad är det med dig?
Ska jag ta hit polisen igen?
Vill du att jag ska prata med dem?
Berätta att du kom hem kl. 04.00, den natt då Rodiers försvann?
Att du tog en dusch.
För att skölja av vadå?
Ska jag berätta om telefonsamtalen sen på morgonen
och att du for till Chambéry?
Försök inte utmana mig, Philippe.
I morgon sparkar du Christine, annars vet jag inte vad jag gör.
Vad är det för utpressning?
Du är inte riktigt klok.
Lyssna noga, Philippe.
I morgon försvinner hon från baren.
Annars…
Maud?
Maud!
- Se till att krokarna sitter fast. - Jag klarar mig fint.
- Ta det lugnt. Ingen brådska. - Okej.
Kom igen.
Hur går det, pappa?
- Har du sett Maud? - Nej.
- Håller hon på att göra sig fin? - Nej.
Var fan är hon? Hon kunde ha sagt nåt.
Ska ni två gifta er?
Är du tokig? Varför?
Men varför bryr du dig då om var hon är?
Jag bryr mig inte.
Jag har annat att göra än att oroa mig för henne.
Philippe!
Philippe!
Olivier!
De skjuter på oss! Manu!
Helvete. Olivier!
- Lever han? - Philippe är död!
Fan också, Olivier, spring!
Olivier!
Helvete också.
Är det nån här?
Fan också.
Du behöver inte skrika. Vad pågår?
- Har du sett Maud? - Nej. Hon kan vara vid alpstugan.
Var det där Sébastien?
- Vad händer nu? - Han letar efter sin tjej.
Har Maud försvunnit?
Jag sätter inte min fot därute.
Kom.
- Hej, var är Maud? - Hej.
- Kan du ta bort geväret? - Nej, det gör jag inte. Nå?
- Vi har inte sett Maud. - Jag har sett henne.
- Jaha? Var då? - I köket med Fabio.
Vänta, jag har nåt mer.
Ta nu lite deg och knåda den.
Knåda. Med hela handen, sen kan du platta ut den och vända den.
Tveka inte att ta i. Det är inte fint porslin.
- Så här? - Ja, jättebra.
Lägg all din tyngd bakom det. Kom igen.
Här, en present till dig.
Jag vill inte ha den.
Ta den. Lita på mig.
Den skyddar dig från otur.
Usch! Du är sjuk! Du är vidrig!
Det är en hartass. Den är ren.
Låt mig vara. Gå din väg.
Vad pågår här?
Vad fan är det där?
Är det sånt du gillar? Hugga benen av smådjur?
Det är en hartass. En present till Alice.
- Det är en amulett. - Javisst.
Du är lika dum som din pappa. Plocka upp skiten och försvinn.
Såja, försvinn härifrån.
Jag måste göra frukost till Alice. Hon är nog hungrig.
Finns det någon apelsinmarmelad?
Ja, det tror jag.
Apelsin…
Här.
Tack.
Alice har tur som har en kock hemma.
Jag är glad att ha henne också.
Jag önskar att nån sa så om mig.
God morgon.
God morgon, Mathilde. God morgon, Léo.
Vi gör frukost åt Tiphaine. Hjälper ni mig?
Javisst. Tror du hon gillar flingor?
- Självklart. - Det har vi där.
Det finns kaffe om ni vill ha.
Och briocher. De måste vara färdiga.
Försiktigt, de är varma.
Maud, försiktigt, de är brännheta.
Äntligen kommer du.
Skynda dig, varmvattnet är nästan slut.
Du är vid gott mod.
De är kanske bara skadade.
Slutet på Valmoline.
Undertexter: Per Wiklund
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.