Original subtitles

–Vad ska du göra idag? –Inte ett skit.

–Bara ta det lugnt. –Fan vad skönt.

TELEFONEN RINGER

–Det är Elin. – Hej, Elin. –Hej, Leif.

Förlåt för nötterna. Nästa gång blir det nötkött, inte rävkött med nötter.

–Vad sa han? –Han ber om ursäkt.

Han gav nötter till nån som inte tålde.

Vad händer?! – Dumjävel, du har gett henne nötter!

–Hur är det med dig, Elin? –Helt okej. Jag får komma hem idag.

–Jag tänkte be er om en tjänst. –Självklart.

Farmor är ensam i huset. Skulle ni kunna titta till henne?

Självklart kan vi väl titta till gamkäri...lilltan...farmor din.

Tack. Jag är tillbaka klockan tre.

Det ordnar vi. Vi tittar till henne.

Vi får gå över och titta på 'na.

–Hallå! –Hallå, farmor!

Det är Leif och Billy som kommer för att titta till dig. Hej, Anna-Greta.

–Här sitter hon dag in och dag ut. –Inte konstigt att hon ser deppig ut.

Tänk om hon sitter och svälter? Hon kanske är hungrig.

–Hon skulle behöva lite frisk luft. –Ska vi ta med henne ut på en sväng?

Helt rätt, Billy. Hämta rullstolen.

Det blir väl trevligt, farmor? Så får du komma med på byn, i Volvon.

Jag har ett larm från Anna-Gretas bostad i Sörbäcken. Jag kollar det.

–Det här gillar du, va? –Hon kanske vill sladda lite.

Vill du åka på en sladd med Volvon?

–Satan, Leif! –Det där var väl kul?

–Ler hon? –Nej, hon bara sitter där.

–Vill farmor åka och äta på grillen? –Det gör vi.

Hallå? Anna-Greta?

Jag har letat igenom hela huset och hon är inte här. Vi ringer polisen.

Se om hon vill ha nån mat.

Nu, farmor, har vi en stor bamsekorv på gång.

Ska du inte ha lite?

Anna-Greta, du måste äta, annars dör du.

Luta dig tillbaka och njut av korven.

Nu lokala nyheter.

En kvinna i 80-årsåldern har anmälts försvunnen av hemtjänsten.

Polisen har gjort en efterlysning.

En smarrig korv med lite senap och ketchup och bröd kommer lastad.

Det går inte att få henne att äta.

Jag tänker inte dalta med henne, nu får det vara bra. Min gräns är nådd.

Om hon vill sätta hårt mot hårt så får vi väl spela det spelet.

–Kanske sista gången hon ser solen. –Eller får god mat i magen.

Det är färdigdaltat. Nu åker vi hem och låser in dig igen.

Klarar du att stå upp när du inte har ätit något?

Det är som att ta hand om ett spädbarn.

Nu åker vi hem till grotthålet. – Skriv upp det på notan.

Polisen.

Jag har sett den efterlysta tanten. Jag tror att hon är kidnappad.

Det är tråkigt att du varken vill äta, dricka eller vara ute.

När chansen ges bör man ta den.

SIRENER

–Helvete, Leif, snuten är bakom oss. –Vad fan är det nu?

–Du har väl betalat bilskatten? –Nej, jag sket i det.

Värmepumpen rasade och jag var tvungen att betala det också.

–Är de döva? Hör de inte sirenerna? –Och han kör mitt i vägen.

–Jag blir nervös, nu hoppar hjärtat. –Jag får försöka manövrera.

Okej – jag blinkar höger, så svänger jag vänster.

Han kör som en jävla dåre. Ring och hör vad han håller på med.

–De är kvar. Helvete, Leif. –Förbannade parasiter!

TELEFONEN RINGER

–Leif. –Det är polisen. Stanna bilen.

Jag är inte ute och kör bil.

Jag skulle väl aldrig köra en obeskattad och obesiktad bil.

Det är inte därför. Ni har ju en efterlyst kvinna i baksätet.

Anna-Greta är efterlyst av hemtjänsten. Vi ser henne i baksätet.

Vänta en sekund. – De säger att Anna-Greta är efterlyst.

Hon har nog tryckt på larmklockan på handen.

Kidnappning, det ger ju 20, 30, 40, 50, 60 år... Det kan bli Guantánamo!

–Säg inte så, Leif, jag får panik! –Ta det lugnt, jag kommer på nåt.

–Hallå igen. –Vad fan gör ni?! Stanna bilen!

Vad sa du, Anna-Greta? Du vill stanna och berätta sanningen för poliserna?

Hon säger att hon vill att vi stannar och pratar. Hon vill berätta något.

–Vi svänger in här. –Så ja, nu svänger han in.

–Vad fan håller ni på med? –Vi...

Leif, tyst. – Anna-Greta, hur mår du?

Vi ska vara ärliga.

Vi skulle titta till bilen, för den är inte skattad eller besiktad.

Men den var borta.

Vi tog en promenad nere på byn och letade, och vi hittade den.

–Gissa vem som satt i den? –Satt hon i bilen?

Okej?

Ja, hon har stulit bilen.

–Du säger att hon har stulit er bil? –Ja.

Stämmer det, Anna-Greta?

Hon skäms ju och får total tunghäfta. Hon mår inte bra.

–Anna-Greta? –Vi ska inte stressa upp henne mer.

–Vi kör hem henne, så är det bra. –Vi vill inte göra någon anmälan.

Hon är ju snurrig i skallen och vet inte vad hon gör.

–Då litar vi på att ni kör hem henne. –Ja.

Okej, då. Kör lagligt. Och besiktiga bilen.

Fy fan, det var nära ögat.

–Vad är klockan? –Jag vet inte.

Elin kommer hem om en kvart! Vi får ta genvägen hem.

Ta det lugnt! Käringen håller på att dunsa ur sätet.

–Hej hej! –Hej.

–Hallå? –Hej, Elin.

–Hur gick det på sjukan? –Bra. Men... No more nuts for me.

Nej, no more...nuts for me.

–Hur har det gått idag? –Bra. Vi har tagit det lugnt.

–Vad bra. Vad gjorde hemtjänsten här? –Vi bjöd in dem på lite fika.

–Vi har piffat upp Anna-Greta. –Hon behövde lite piff.

–Får man bjuda på en tackmiddag? –Jag vet inte...

Vi går på en sex-sju-diet. Vi måste hem och fasta innan solen går ner.

–Tack för att ni kunde ställa upp. –Inga problem. Tack själv.

–Hej då, Elin. –Oj. Hej.

Har det gått bra idag, farmor? Men, hur ser du ut!

Har de sminkat dig?!

Svensktextning: Jens Jakobsson (c) Sveriges Television AB 2017