All language subtitles for Coastlines.2002

Nej, sluta.

-Ann?
-Vad är det?

-Är du okej?
-Ja, det var bara en dröm.

Lägg dig och sov igen.

Vill du prata om det?

Jag mår bra.

Hej. Hur är det?

Det är bara jag, pappa.

-Är inte du ute för tidigt?
-Det var överfullt. De lät några gå.

Jag blev utvald.

Trevligt att se dig, pappa.

De gjorde rätt i att skicka dit dig.
Du behövde lära dig.

-Många fler skulle behöva...
-Man lär sig inget i Raiford.

Inte hjälpte det Fred Vance och Eddie
att du tog straffet istället för dem.

Vi har ett avtal som jag hoppas
att de tänker hålla.

Jag har skött om din bil.

Den är inte bra, men den går.

Tack.

-Jag kunde ha hämtat dig.
-Jag vet det.

Men jag visste inte
vilken dag det skulle bli.

-God natt, då.
-God natt, pappa.

Okej, pappa. Stäng av den.

-Du skulle ju ringa till stationen.
-Jag visste att du skulle hitta mig.

-Hur mår du?
-Bra. Det var som i armén.

Kulor, skitsnack
och ingenstans att gå.

-Jag ska aldrig sitta inne igen.
-Då måste du nog ändra på några saker.

-Annars blir det Dave som haffar dig.
-Nu räcker det, pappa.

God dag, mr Mann.

Trots att ni växte upp tillsammans
så blev ni verkligen olika.

-En del lär sig aldrig.
-Sluta nu. Bägge två.

Sonny, det är en sak
jag måste fråga dig.

Har du planerat nåt tillsammans
med Fred och Eddie Vance?

De har fått mer makt, nya kontakter
och är mycket farligare nu.

-Det är inget för dig, Sonny.
-Ska inte ni ta hand om sånt?

Jag vill inte tillbaka.

Då så. Kommer du på middag i kväll?
Ann vill gärna träffa dig.

-Vid sextiden?
-Vill ni komma på middag, mr Mann?

Nej tack, jag ska
upp tidigt i morgon.

En annan gång, kanske.
Stjäl inga navkapslar nu.

-Det är för sent. Var parkerade du?
-En bit bort. Jag ville överraska dig.

Den är 1,50.

Den plus ankarkättingen.
Det blir 11,85.

-Tjena, Eddie.
-Sonny... för helvete.

Kom in.

Farbror Fred, se vem som är här.

-Sonny. Är du redan tillbaka?
-Hur är läget, Fred?

Bra. Du verkar vara i fin form.

Det är lunchdags.
Ska vi inte gå till båten där borta?

Judy, kan du ringa till Gina Mays
och beställa tre dagens rätt?

Då säger bartendern:
"Jag förstår inte det här."

"Nu har du köpt billigt vin
tre kvällar i sträck"-

-"och nu vill du plötsligt
ha dyr champagne."

Fyllot böjer sig fram och säger:

"Jag får så jävla ont i arslet
av den där billiga skiten."

-Beredd?
-Absolut.

-Det är en snygg båt.
-Ja, visst är det?

Vi gjorde en bra affär
för ett tag sen.

-Hur var det på insidan?
-Jag klarade mig.

-Du tog det som en man.
-Det är riskabelt med knark.

Vi vill gärna ha dig som partner.

Diskret, förstås.

Du kan investera det vi är
skyldiga dig i verksamheten.

Den gamla, goda tiden är förbi.

Stora bolag är på väg in.
Om fem år känner du inte igen dig.

Tack, Fred, men du känner mig.

Allt på ett kort, ingen planering.
Ge mig bara pengarna.

Vi räknade med att du
skulle vara borta minst ett år till.

Oroa dig inte, Sonny.
Vi betalar alltid våra skulder.

-Ge oss en dag att reda upp det.
-Det är lugnt.

Du borde titta in
på Eddies nattklubb i kväll.

Kolla ut genom fönstret. Det fanns så
många läckra brudar när jag var där-

-att jag fick stånd bara av
att beställa en öl.

Mamma, pappa!
Det står en man utanför dörren.

Jag öppnar.

-Har du kvar din Datsun?
-Självklart.

-Söta barn, Dave.
-Tack.

-Var fick du dem?
-Jag köpte dem på rea.

Kom nu, ungar.

Nu ska jag ta en bild.

Så. Gör er klara.

Bredvid mig, pappa.

Stort leende, nu.

-Större leende.
-Tryckte du igång den?

-Stort leende.
-Större.

Jag började på den här
för två år sen.

Kanske nån dag.

-Din pappa skulle inte gilla det här.
-Min farfar skulle ge mig en örfil.

Vad gör Anns föräldrar?

De sålde restaurangen
och flyttade tillbaka till Chicago.

Nu är det bara vi kvar.

Har ni det bra?

Vi har aldrig nog med tid,
men vi har det bra.

-Är ni här?
-Ja.

Flickorna vill säga god natt.

Jag kommer strax.

Den berömda gungstolen.

Du är lika vacker som alltid.
Rym med mig, du kan ta barnen med dig.

Du är lika hopplös som alltid.

Du försöker fortfarande få napp.

Om jag ska sticka,
gör jag det ensam.

Det skulle inte vara lika kul.

Du borde stadga dig.
Som vi andra har gjort.

Bevare mig från alla intrigmakare.

Det är trevligt att ha dig tillbaka.

Under de senaste åren
har alla gått åt olika håll.

-Vi behöver nån som rör om i grytan.
-Jag ska se vad jag kan göra.

Tack för maten.
Nästa gång tar jag med er till stan.

-God natt.
-God natt.

-Tror du att han nånsin växer upp?
-Bara om han själv vill.

-Håller du ett öga på honom?
-Kan du inte bry dig om mig istället?

Sätt på locket.

Du tar hand om alla.

Inte i kväll.

Jag hoppas att allt blir som förr.

Ja, det skulle vara härligt.

Tack allihop, för att ni kom hit.
Vi är snart tillbaka.

Är du Sonny Mann?

Effie.

Effie Bender. Jag trodde att du
flyttade till Orlando och gifte dig.

Det gjorde jag.

Jag menar... det var jag,
men den tiden är lyckligtvis förbi.

-Jag beklagar det.
-Var inte det.

Har du verkligen suttit
i fängelse i tre år?

Ja.

Vad gör man när man vill ha kul
i fängelset?

Det vill du inte veta.

Det är en lång tid utan...

Ja, det är det.

Du har säkert mycket som vill ut.
Jag menar, känslor och sånt.

Kanske det.

Jag antar att du hade trevligt
i går kväll?

Snart måste du bestämma dig
för vad du ska göra.

Du kan jobba för mig ett tag.
Att sko hästar är ett bra jobb.

Du var aldrig nån...

Jag är orolig.

Fred och Eddie Vance kommer
att lura in dig i nåt igen.

Jag vet.

Har du varit på fest igen, Bender?

Du och Dave var kompisar
med Sonny Mann, eller hur?

Ja. Det är vi fortfarande.

Vad är det med honom?

Jag säger bara:
Kan den killen dansa, eller?

-Vem är det som dansar?
-lngen. Bara ett trevligt minne.

Ring till labbet.

Se om du kan få dem att analysera
mrs Ellers blodprov med detsamma.

Angelina Rae?

Hur är det med honom?

Han är helt galen.

Fred Vance kräver hans båt
som betalning för en skuld.

Han låter inte nån komma ut dit.

-Har han sitt gamla gevär?
-Ja. Det är dubbelpipigt.

Henry! Det är jag, Dave Lockhart.
Jag kommer ut till dig.

-Gör inte det, Dave.
-Du kan inte hålla på så här.

-Stanna, annars skjuter jag.
-Jag vill helst slippa hoppa i.

Om uniformen blir blöt
får jag själv betala tvätten.

Vi kommer att missa middagen
och då blir våra fruar arga.

-Det där var onödigt.
-Jag är inte så säker på det.

De 10000 är bara
en delbetalning av de 200000.

Skattemyndigheten blir bara smartare.
Vi har klarat oss de senaste åren-

-och nu är ungefär 90 %
av vår verksamhet laglig.

Pengarna som finns i bankerna
på Bahamas ger bra ränta-

-men de går inte bara
att plocka ut hur som helst.

Så ni har ingen reservkassa nånstans?

Kom med i bolaget.
Det skulle gynna alla.

Tack, men jag vill bara ha pengarna.

-Polisen håller ett öga på oss.
-De är töntar hela bunten.

Kom igen, Fred.
Du gör ju som du vill.

Allt hänger på en skör tråd.

Vi måste vara försiktiga.

Jag kan vara lika försiktig
som du, Fred. Det vet du.

Jag är verkligen ledsen över
att du inte vill vara med.

Jag ska ordna dina pengar.
Det tar en vecka.

Han kommer att ge oss problem.

Förr eller senare.

Tror du att vi kan
få tag på mr Fig i dag?

Det var länge sen vi behövde honom.

Jävligt synd.

-Hur många råttor har du fångat?
-Hon har tagit alla.

-Vad ska hon göra nu, då?
-Sitta här och mysa för alltid.

Säkert?

Jag undrar...

Vad då?

Får såna som vi
nånsin ordning på livet?

Det här känns bra, i alla fall.

I natt är det dags för oss
att jaga högvilt, Hound.

Det var länge sen.

Kan du fortfarande göra jobbet?

Han vägrar röra på sig.

Han borde åka till kliniken.

Bomben var tänkt för dig, eller hur?
Från Fred och Eddie Vance?

Jag såg att du var där.
Vad är det som pågår?

Lugna dig, Dave. Han är i chock.

Ta honom till kliniken.
Ann är där. Jag tar med mig Hound.

Vi måste avlyssna Fred och Eddie
Vance. Kontoret, husen, överallt.

Du vet att de ligger bakom det här.
Vi borde banka ett erkännande ur dem.

Det låter inte likt dig.
Att hala in de stora fiskarna tar tid.

-Så du tänker inte göra ett skit?
-Man kan få problem på två sätt.

Oförskyllt eller självförvållat.
Sonny har alltid varit en stöddig typ.

Det spelar ingen roll, för helvete.
Vi vet vem som ligger bakom.

Hur många alibin tror du de har fixat?

Jag har försökt sätta dit Fred Vance
i åratal. Vi är bara vaktmästare.

-Vi gör vad vi kan.
-Det skitsnacket har jag hört förr.

Då är det nog bäst att du går
innan du säger nåt du ångrar.

Jag är ingen vaktmästare.

Det kommer att göra lite ont,
men du kom billigt undan.

-Håll det rent, så läker såret ihop.
-Jag ska hjälpa honom.

Ge honom fem milligram valium
och låt honom vila.

Om det inte blir värre
kan du ta hem honom i eftermiddag.

Tack.

-Får jag komma in?
-lnte nu. Han behöver lugn och ro.

-Förstår du?
-Visst, "doktorn".

Vi är hemma, Dave.

Hound är på baksidan.

Du borde inte dricka öl
när du har tagit medicin.

-Vad kommer att hända?
-Sonny döljer nåt.

Jag har ingen aning.
Jag måste sticka.

-Är du okej?
-Ja.

Ring om det är nåt.

-Vad har hänt med honom?
-Han har varit med om en olycka.

Han måste vila lite.

-Ska han stanna för alltid?
-I alla fall i några dagar.

Vi kan aldrig förstå Herrens vägar-

-men vi kan vara säkra på
att också detta ingår i hans plan.

Duvan faller inte från skyn,
skeppet försvinner inte i natten-

-utan hans vetskap, kärlek
och barmhärtighet för oss alla.

Låt oss böja våra huvuden
i en tyst bön.

Sonny, är du okej?

Ja. Det är bara en sak jag måste göra.
Jag är strax tillbaka.

-Gör nu inget dumt.
-Nej, inget dumt.

Varför kan du inte
lämna honom i fred?

-Vart ska de?
-Jag vet inte.

-För helvete, Dave!
-Håll dig undan!

Få ut den där jäveln ur min butik!

-Rör dig inte!
-Jag ska döda dem.

-Nu sätter du dig i bilen.
-De är döda båda två.

-Jag kan fixa Eddie när som helst.
-De är inte värda det.

Vi måste låta doktorn titta på dig.
Nu sitter du bara kvar här.

Jag är strax tillbaka.

Den jäveln ska tillbaka
in på kåken för gott, Dave.

-Det är en dålig idé, Fred.
-I helvete heller.

Sonny brukar hålla tyst
om sina problem-

-men som läget är nu kanske han
bestämmer sig för att snacka.

Det som hände med hans pappa
var förstås en hemsk upplevelse-

-så vi kan se genom fingrarna
den här gången.

Hälsa Sonny att vi är kvitt.

Håller han inte med
så är vi beredda nästa gång.

Varför kan du inte bara sluta?
Har du inte nog?

Man kan aldrig få nog.
Det vet du också, Dave.

Jag är en dålig människa.

Det vet du väl?

Bob?

-Hej, Dave. Hur är läget?
-Titta vem jag har släpat hit.

Fick du klå upp honom
för att han skulle komma?

-Jag lånar din telefon.
-Roy?

Kan du hämta ostronen
från kylrummet?

Roy? Får jag låna bollen.

Åh, nej.

Du ser ut som nåt
som katten burit in.

Tack, Bob. Så känner jag mig också.

Tråkigt det som hände din pappa.

Har du några planer?

Jag blir ju inte yngre.
Du kan få lacka bilar hos mig.

-Som du gjorde förr.
-Du har ju redan nån.

Roy? Han är bara barnet. Han kan inte
fixa karosser förrän om två år.

Du var inte mycket bättre
när du började här.

Det står en säng inne på lagret,
det finns dusch och allt.

Det är inte så illa om du inte har
nåt emot däck och målarburkar.

Jag ska tänka på saken.

Hör här, Sonny.
Du är ute i kylan nu-

-när Fred och Eddie Vance styr stan.

Låt det gå lite tid,
låt saker och ting lägga sig.

Förstår du?

"Hon var utom sig av glädje
över att få se sina bröder"-

-"och de var lika glada över
att se henne, men tiden var knapp."

"Du kan inte stanna här.
Det är en rövarkula, sade de."

"Men ni kan beskydda mig,
sade hon."

"Nej, vi kan bara ta av våra
svanskinn på natten"-

-"sen förvandlas vi till svanar igen.
Systern grät och frågade:".

"Kan ni inte bli befriade?
Nej, sade de. Det är för svårt."

-Pappa.
-Hej, pappsen.

Vad händer sen?

"Men det är för svårt. Du får inte
prata eller skratta på tre år."

"Du måste sy oss skjortor
av stjärnblomster"-

-"och om du säger ett enda ord
är vi alla förlorade."

"Sedan var brödernas tid ute,
och de förvandlades till svanar igen."

"Flickan bestämde sig för att befria
sina bröder, om det så innebar döden."

"Hon tillbringade natten i skogen"-

-"och nästa morgon samlade hon
stjärnblomster och började sy."

-Har du fått vila?
-Lite. Var är ungarna?

De är på scoutträff varje onsdag.
Dave hämtar dem vid femtiden.

-Kan jag hjälpa till?
-Nej, sätt dig ner och slappna av.

Jag har köpt kyckling till middag.
Låter det bra?

Jag tycker om att laga kyckling.
Det påminner mig om min mamma.

Det var den enda sydstatsrätt hon
lärde sig att laga. Det och kålrötter.

Nej...

Sluta.

Sluta nu! Jag vill inte!

Så lät det inte på kliniken.

Du var i chock
och visste inte vad du gjorde.

Men det gjorde du.

Vad är det du försöker säga?

Förlåt.

Jag har aldrig förstått
hur man ska uppföra sig.

-Det här har vi alltid velat.
-Det har aldrig hänt.

Jo, det har det.

-Det var bara nåt vi drömde.
-Varför?

-Dave och jag älskar varandra.
-Det gläder mig.

-Hur kunde vi göra så här mot Dave?
-Det har inte med honom att göra.

Vad skulle du ha gjort
om det hade varit omvänt?

Snart ska vi alla dö.

Man måste låta livet visa vägen.

Det är alltså mitt problem.

De är här inom en timme.

Jag måste laga mat
och vi måste uppträda som vanligt.

Teknikerna gjorde inte mycket.
Men de bekräftade-

-att det var samma förfaringssätt som
vid de två bomberna i Baker County.

Fred måste ha hyrt in ett proffs.

-Vad händer nu?
-Vi väntar på att nåt ska hända.

Bob erbjöd mig ett jobb i går.
Jag kan bo där.

-Det är väl ingen brådska.
-Jag behöver vara ensam ett tag.

-Sköt om stygnen ordentligt.
-Det ska jag.

Om du behöver sällskap
så är Trish och jag här.

Tack, Rachel.

Såg du Mustangen utanför?
Ägaren vill ha den återuppstånden.

Jag började med den,
men jag har inte tid.

Sätt i nya rutor och reparera skadan,
så blir den som ny.

Det var en kärra med stil.
Gul med svarta ränder.

Det tar nog ett par veckor, tror jag.

-Vad tror du?
-Ja, mer eller mindre.

Alla snackar om hur mycket stryk
Sonny gav Eddie Vance.

Eddie fick nog in några
fullträffar på Sonny också.

Doktorn sa att Eddies farbror
inte vill att nån ska få se Eddie.

Folk kallar Sonny för hjälte
för att han gav igen för sin pappa.

Jag tror att Sonny försöker
lägga det bakom sig.

Tror du att han klarar av
att träffa folk igen?

Det måste du fråga honom om.
Han bor ute hos Bob.

Tack. Det kanske jag gör.

Okej, Roy. Tar du loss den?

Så du har suttit i fängelse?

Ja.

Jag höll på att åka in en gång,
men jag släpptes.

Men det var nära.

Du gjorde nog rätt val.

Dave lät mig gå.

Ja, det är han bra på.

-Hej, pappa.
-Hej, ungar.

Pappis.

-Ska jag göra nåt?
-Nej.

Allt är under kontroll.

Vad är det?

När jag kom in i huset i dag
ville jag bara kräkas.

Det kanske blev för mycket
med de gula gardinerna.

-Hur var din dag?
-Okej. Det gamla vanliga.

Det vanliga.

Det normala.

Det vardagliga.

Är det inte underbart?

Vad menar du?

Att ha Sonny här-

-påminde mig om förr.

Om hur galna vi var allihop.

Att vi kunde släppa taget
om allt ibland.

Det saknar jag.

Jag förstår inte riktigt.
Han sitter tre år i fängelse-

-hans pappa dör
och du vill göra honom till hjälte?

-Du är så jävla tråkig.
-Dra åt helvete.

Mamma?

-Får vi hjälpa till med maten?
-Om en stund, vännen. Tvätta händerna.

-Mår du bra?
-Ja. Tvätta er nu.

Se upp, Trish. Jag ska tvätta
dina smutsiga händer helt rena.

Du har rätt.

Jag har allt
jag nånsin önskat mig, just här.

Sonny, är du där?

Jag tänkte att du behövde sällskap.
Jag har min lavalampa med mig.

Det är bara andra gången jag är här.

Det ser ut som jag minns det.

Skål på dig, danskillen.

Kul att se dig, Effie.

Jag har saknat dig,
men nu ska jag ta igen det.

Det är härligt att se dig-

-men jag skulle vilja
ta det lite lugnt.

På grund av branden och allt.
Är det okej?

Självklart. Jag har också känt så,
men för mig är det oftast-

-när jag försöker komma över
nån stor kärlek.

-Skulle du vilja vara liten igen?
-Ja, hela tiden.

Nej förresten, det skulle jag inte.

Jag har nog problem med
att klara av nuet.

Du har nog rätt.

Det var tråkigt med din pappa.

Allt.

-Ringer du när du känner dig bättre?
-Säkert.

Flaskan är en krya på dig-present.

Hej då.

Jag är skyldig dig en ursäkt.
Sonny mår riktigt dåligt.

Jag åkte dit ut i går
och visade upp hela registret.

Killen var lika kall
som en död fisk.

Jag hoppas att han blir bättre snart.

Ursäkta, men kan vi
få det här överstökat?

Det är andra gången det händer.
Tate sa att ni skulle öka bevakningen.

Vi kan inte vara överallt samtidigt.

Vem det nu är, gillar de i alla fall
sprit och videofilmer.

De har druckit allt,
så vitt jag kan se, och filmerna...

Var det inte det som hände sist?

-Ja.
-Kan ni inte ta med dem när ni åker?

Vad skulle ni då leva av?

-Där har ni en poäng. Tack.
-Det var så lite.

-Det ser bra ut, Roy.
-Tack, Dave.

-Du smyger dig alltid på mig.
-Jag hade vägarna förbi.

Jag har pratat med FBI
om Fred och Eddie Vance-

-och äntligen börjar de visa intresse.

Nu tar vi rast, Roy.

-Så Bob har satt dig i arbete?
-Ja.

Han kunde ha gjort det själv,
men han låter mig känna mig nyttig.

-Nu är allt som förr igen.
-Det är ett bra tidsfördriv...

-...tills jag bestämmer mig för nåt.
-Du måste låta oss ta hand om det.

Måste jag?

Som ni gjorde sist?

Som ni alltid har gjort?

Du kan inte rädda oss allihop, Dave.

-När får jag träffa dig igen?
-Snart.

Kanske.

Tror du att du kan vara ihop
med oss båda, för alltid?

-Förr eller senare...
-Då vet du vad som måste hända.

Vad tänker du säga?

Att jag har varit ute och kört.
Det gör jag ibland.

Det är därför jag har min Datsun.

Effie berättade om i går.

Jag trodde att du alltid var redo
för allt med vem som helst.

Det är väl inget fel på dig?

Vad har jag släppt lös?

-Mår du bättre?
-Nej. Det har varit en jobbig dag.

Men jag körde en lång tur.

De har precis somnat.

Jag kommer och hjälper dig
att lägga dem om en stund.

Du kan din sak, Sonny.

Det är dags att hala fram kosingen,
för nu är det färdigt.

Såg du? Roy är en bra kille.
Jag skulle ha velat ha en sån son.

-Varför har du aldrig gift dig?
-Jag fick inte för verkstan.

Jag har redan en massa släktingar
som behöver mig till allt.

Jag har nog aldrig
tillåtit mig själv det.

Vilken är din ursäkt?

-Vilken måltavla.
-Stick.

-50 gånger om dan. Så enkelt.
-Försök.

Ni är skyldiga mig pengar.
Ni är min bank-

-och så länge banken betalar
kan den hålla öppet.

Men betalar den inte,
så måste nåt göras.

Det kan du hälsa din farbror.

Säg att jag känner mig lite underlig.

-Farbror Fred!
-Jag vet.

Tar du telefonen, Sonny?
Säg att vi har stängt.

-Bobs verkstad.
-Är det du, Sonny?

-Ja, Fred.
-Vi vill betala det vi är skyldiga.

-Bra. Skicka dem.
-Vi måste talas vid.

-Kom till marinan.
-Den går jag inte på.

Ska jag komma över
med pengarna, så att alla ser det?

Nej, det är nog ingen bra idé.

-Ska vi träffas i din båt på kanalen?
-Det blir bra. I kväll?

-Boj 12 om två timmar?
-Det är långt ut.

Men det är en härlig kväll
att åka en tur. Vi säger så.

Jag kommer i min pappas båt.
Och försök inte med nåt.

-Oroa dig inte.
-Vi ses.

Viktigt samtal?

Det är en tjej som jag har träffat
som vill att jag åker dit.

Jag måste fixa till mig.

Dave, det är Bob Johnson.
Ursäkta att jag stör.

Vi jobbade sent
och Sonny fick ett samtal.

Jag tror att han ska träffa
Fred och Eddie Vance.

-När?
-Nu. Han tog pistolen med sig.

Okej.

Han ska träffa dem vid boj 12.

Jag förstår inte varför han låter
dem lura honom i fällan.

-Jag åker till marinan.
-Kan jag göra nåt?

-Låt det här stanna mellan oss.
-Du hör väl av dig?

Helvete, Sonny. Jag borde låta
den jäveln få sig själv dödad.

Vad är det som har hänt?

Bob tror att Sonny är ute efter
Fred och Eddie Vance.

Jag följer med.
Kanske jag kan tala honom ur det.

Nej, Ann!

Sonny är ett fall nu,
som vilket annat.

Var försiktig.

Jag hör en motor.

Hur i helvete
kan han vara här så snabbt?

Vad fan? Eddie!

Jag träffade honom.

Herregud!

Precis som pappa, Dave.

Klarar han sig?

Var du inblandad i det här, Dave?

Nej.

Nej? Hur kunde du vara där ute?
Varför rapporterade du inte?

Bob ringde och sa
att han hade hört Sonny prata-

-så jag stack bara iväg.

-Jag tänkte mig inte för.
-Det här är en jävla röra.

-Vi borde alla veta bättre än så.
-Tveklöst.

-Tror du att Fred och Eddie är döda?
-Det var en våldsam explosion.

Tror du vi kan hitta nåt där ute?

Det mesta har brunnit upp.

Åk dit i morgon
och skriv en rapport.

Håll det enkelt. Jag vill inte
att det här ska pågå i evigheter.

Tack, sir.

Klarar du dig?

Han lever. Knappt.

Var är han?

De flög honom till Tallahassee.

Var är mamma?

Hon har åkt till sjukhuset
för att hjälpa nån.

Blir den frisk?

Jag vet inte.

Jag hoppas det.

Du behöver bada, pappa.
Du ser hemsk ut.

Jag gör mig klar.

Ja, bara några timmar i vattnet
kan ställa till det så där.

-Har Fred dykt upp?
-Han är nog redan hajmat.

Eddie måste ha flutit
tvärs över bukten.

Syster?

Mr Mann? Så bra att ni har vaknat.

Hör ni mig?

Ni är på sjukhuset.
Följ mina fingrar.

Jag är strax tillbaka.

-Var är Dave?
-Han kommer senare.

Han skulle in på stationen.

Du skulle inte ha varit där.

Vad ska ordningsmakten göra?

Ingenting.

Det är över.

-Tack.
-Varsågod.

Besökstiden är slut.
Mr Mann måste få vila.

Sköt om dig.

Vi ses, polarn.

Jag älskar er bägge två.

-Det verkar som om han klarar sig.
-Ja, det verkar så.

Det var en väldigt rörande
uppvisning där inne.

Det blir väl så
när nån har räddat ens liv.

Synd att ni två inte är en kille.
Det skulle göra mitt liv lättare.

-Och roligare.
-Va?

Sonny och jag...

Vännen som du räddade...

...har satt på din fru.

Och hon älskade det.

Var det allt?

Först är du borta, och sen pappa.
Jag blir orolig.

-Var inte det.
-Nästa gång får du säga till.

Det ska jag. Ät upp maten nu.

Jag hoppas att pappa är okej.

-Vi går.
-Tänk att de släpper in såna där.

Han har en ring.

Så förutsägbart.

Som sjuksköterska vill jag säga
att du måste ta bättre hand om dig.

-Hur mår du?
-Bättre än du gör.

Hur mår Dave?

Det tänkte jag fråga dig om.

Han har inte varit hemma
eller på jobbet på en vecka.

Det var en fruktansvärd natt.

Dave drog upp mig ur vattnet.

-Men Eddie... Dave...
-Jag berättade om oss.

Herregud.

Vad sa du?

Det fungerar inte, va?

Kanske ingen av oss klarar av
att vara galna hela tiden.

Jag menade det.
Rym med mig och ta barnen med dig.

Bli frisk.

En tequila, tack.

Jag har sett dig här förr.

Visst, ja.

Dansar du?

Hur mår barnen?

De blir glada över
att se dig hemma igen.

Hur skulle vi ha haft det
om Sonny inte hade kommit tillbaka?

Vi skulle ha varit lyckliga.

Kanske.

Kanske inte.

Jag menar... Vem vet?

-Vilken röra.
-Ja.

Tate vill nog ha en förklaring.

Jag ska tänka ut nåt.

Jag också.

Det bästa med billackering
är att man kan göra det var som helst.

Alla ställen
liknar varandra, menar du?

Jag har ställt till det
tillräckligt här.

När pappas affärer är uppklarade
drar jag.

Gör som du vill.

Men tänk över det ordentligt.

Fungerar radion?

Dave, låt mig måla nåt åt dig.

Huset eller bilen.

Jag kan få det att se nytt ut.

Kom. Vi har nåt att visa dig.

-Det var som tusan.
-Nu går vi ut och äter.

-Kom ut nu, allesammans.
-Nu äter vi!

Vi har hamburgare här
och de smakar väldigt bra.

-Du har överträffat dig själv.
-Vill nån ha en hamburgare?

Översättning: Maria Johansson
Scandinavian Text Service 2005