Original subtitles

Hej, mamma.

–Hej, mitt fina lilla bi. –Hej, mormor.

–Vad fin du är. –Detsamma.

Usch, mamma. Det hänger ur munnen.

–Är det inte snyggt? –Nej.

Jaha. Nu kommer du inte undan längre, Peter.

Som ni alla vet har Peter varit kung över allt det här i nästan 40 år.

40 år.

Peter har skapat ett livsverk. Så vi kan väl ge honom en applåd?

Vi har ordnat en avskedspresent. Peter och Helle, kom hit.

Här kan du sitta i lugn och ro, och njuta av livets höst, med en Beaune Ramonet.

Och Helle, så klart. Som säkert ser fram emot att få hem dig.

Tack för lånet, Helle.

Jag tycker vi borde resa lite.

Bara några månader. Som när vi nyss hade träffats.

När vi tågluffade genom Europa med bara ryggsäckar.

Peter, kommer du ihåg Kreta?

–De där... –Kommer det nån?

–Det är fritt till höger. Poliserna som... –Kommer det nån?

–Fritt till höger! –Ja. Jag är inte döv.

Annars kunde vi åka på sån där lyxretreat.

–Du kan ju resa med Linda. –Med Linda? Nej, sluta nu.

Nej,jag tycker att vi ska se världen ihop.

Jag tycker det är viktigt att göra saker var för sig också.

–Så håller man liv i ett äktenskap. –Jaså?

Så man håller liv i ett äktenskap genom att inte umgås?

–Nej, det var inte det jag sa! –Nej. Jag tycker bara det är vår tur nu.

Nu kan vi äntligen umgås utan att det störs av dina löjliga 60-timmarsveckor.

Mina löjliga 60-timmarsveckor har betalat vårt hus.

Hur kan du vara smal? Jag äter inget, men det väller ut.

–Men sluta! Du är så snygg. –Jag har bantat sen 1992, men...

Titta bara.

–Vi kommer att sakna er. –Flytta med, då. Köp nåt inne i stan.

–Jovisst! Det blir skitbra. –Vi flyttar aldrig.

–Nu ska det hända. Du har väl planer. –Jodå.

Men Peter är så... Han snäste av mig när jag föreslog att vi skulle ut och resa.

Karlar har svårt för att gå i pension. Ingen orsak att gå upp, inga strider.

–Ja, herregud. –Han ska bara vänja sig.

Det är nåt från stenåldern.

Den är lite syrligare. Den kanske ska luftas, eller lagras.

–Du får vara arg. –Jag är inte arg.

–Jodå. Du fick gå i pension. –Jag är inte pensionerad.

Jag har faktiskt bara börjat. Jag har nya planer.

Stora planer.

Var det en sån Peter drömde om?

–Ska den längre in? –Ja, den ska in på baksidan.

Jaha, då var friden slut.

–Hej. –God dag i stugan. Som man säger.

–Ingen säger så. –Hej, Birgitte.

–Hej, Linda. –Hej, Jess.

Jag kommer strax.

–Jess har fått skleros. –Vad tråkigt.

Han kan knappt gå. Han säger att han "inte märker nåt".

–Kan du inte titta på honom? –Jag kan inte kolla alla hans åkommor.

–Du är ju läkare. –Öron-näsa-hals.

–Säg bara att allt är bra med honom. –Kan inte Helle göra det?

–Jag vet inget om sjukdomar. –Du har jobbat på hudklinik.

–Jag svarade i telefon. –Man lär sig väl nåt ändå.

–Det må jag säga. –Jaha, Peter.

–Vad händer nu? –Va?

–Har han blivit döv? –Ja. Och glömsk.

–Linda mumlar. –Det gör du!

Vad händer nu, Peter? Med livet? Med er?

–Vi får se. Mycket står öppet. –Jaså? Som vadå?

–Bara det inte är gylfen, som man säger. –Så säger ingen.

–Typiskt Jess. –Ringer det på dörren?

Peter!

–Varför har du beställt så mycket vin? –Jag väntade mig det nästa vecka.

–Ska jag hjälpa dig bära in det? –Kan du det?

Det är klart jag kan. – Idiot.

Lime, äpple. Väldigt friskt, bra syrlighet.

Österrike har en speciell terroir. Jordmån.

–En speciell mineralisk struktur. –Den döljer kylarvätskan.

–Ja, ja. Det var på 80-talet. –Får jag titta?

–Vad ska du göra med en hel pall vin? –Det undrar jag med.

Ja...

Jag tänkte vänta med att berätta–

–men nu dök vinet upp, så nu kan jag avslöja det.

Linda, du frågade vad som kommer att hända nu. Med livet.

Det som händer är att jag köpt en andel i Vingården Garten Eden.

–Edens lustgård. –Cirka 50 hektar, det här är smakprov.

–Du äger en vingård. –Jag äger en andel. Eller vi.

Jag har ensamrätt på vinerna i Danmark.

–Är inte det lite riskabelt? –Nej då. Det är en stor möjlighet.

–Älskling... Jag har tagit en Viagra. –Jaså.

Ja, ja.

Vänta.

Vad ska du göra? Jaså.

–Vet du, jag har nyss bytt sängkläder. –Det gör inget.

Lätt för dig att säga, du lägger inte dem i blöt.

–Jag trodde vi skulle börja nåt nytt. –Det ska vi.

Nej, längre ner. Ska du jobba lika mycket som förr?

Man får bara en sån chans en gång i livet.

–Vad kostade andelen? –Vi tar det i morgon.

–Vad betalade du? –Det den kostade.

Från våra gemensamma besparingar?

–Lita på mig. –Varför får jag inte veta det?

–Du har aldrig varit intresserad av sånt. –Nej, nu får du ge dig!

–Du kan kolla kontot på nätet. –Det är Peter som sköter allt sånt.

Jag har inte riktigt koll på hur man gör.

–Men ni har gemensam ekonomi? –Jadå. Vi har varit ihop i 49 år.

Det gäller vårt sparkonto. Jag vill veta saldot.

Hur mycket som finns där.

Men kära nån! Vad har ni köpt?

Eller, det angår ju inte mig. Ni blir väl inte utpressade?

Tänk om det var så!

–Hur mycket har han tagit ut? –400 000.

–400 000? –Och 600 000.

Och så 800 000.

Alltså 1,8.

1,8...

...miljoner. Kronor.

Det är 113 kronor kvar.

Helle.

–Du tog alla våra besparingar. –Investerade.

–Utan att fråga mig. –Du hade bara sagt nej.

–De pengarna var ju till oss. –Ja.

Ärligt talat så är det ju jag som har tjänat ihop dem.

Vi behöver dem ju inte nu.

Vi klarar oss på pensionen. Och huset är nästan betalat.

–Inser du vad det är värt? –Ska du sälja huset?

–Nej. –Vad menar du, då?

Jag vet inte, kanske. Varför måste vi bo så dyrt?

Drömmer du inte om nåt helt annat? Ett mer spännande liv?

Sluta med sånt strunt!

Se till att ta dig ur den idiotiska investeringen! Det måste vara möjligt.

Den idiotiska investeringen har gett mig gnistan tillbaka.

Jag känner mig levande!

Jag har inte varit så här glad på evigheter.

–Jag klarar det. Jag ska bygga nåt eget. –Du är 71 år.

Du ska inte bygga nåt som helst. Du är färdig med arbetslivet.

–Nej! –Jo, det är du, älskling.

Nu ska vi... Nu ska vi ut och resa ihop.

–Du och jag. –Det ska vi när vi är gamla.

Peter, vi är gamla. Vi är gamla.

Vi är gamla.

Jag tror att vi ska...

Jag tycker vi borde ta paus.

Man kan inte ta paus när man är gifta.

Jag har känt så ett tag.

–Jag sover nån annanstans i natt. –Nej!

–Du följer med mig hem. –Vi pratar om det här senare.

När du har lugnat ner dig lite.

–Han vill ta paus. –Vadå?

Peter. Från...

–Från mig. –Det gör man väl vid 20?

Och inte har koll på upp och ner.

Nej. Usch.

Ta ett djupt andetag.

–Jag skilde mig för två år sen. –Vi är inte skilda. Vi har paus.

Jag borde inte ha låtit honom gå. Jag borde tvingat hem honom.

Jag gjorde allt man inte borde. Jag var en idiot.

Men det fick jag inget för.

–Jag tror jag ska ringa honom. –Nej, nej. Ge mig den.

Mitt nummer. Innan du bränner ner huset–

–Klipper sönder hans kläder, eller skickar perversa bilder mitt i natten, ring mig.

Och res på dig. Du har suttit där länge nog.

–Hej, mamma. –Hej, gumman.

–Mamma. Han är här. –Vem då?

Pappa.

Pappa är här.

Vad gör han här?

Han frågade om han kunde sova här några dagar.

Vad skulle jag göra?

Mamma, sluta! Jag hämtar pappa, så reder vi ut det här.

Pappa, kom.

Då så. Kom igen nu, pappa.

–Hej. –Nu tycker jag att ni två ska prata.

Det är för dumt att ta paus.

Ni är för gamla för sånt nonsens. – Pappa, åk hem och så pratar ni.

–Nej, vi ska inte ta paus. –Nej.

Jag tycker vi ska skilja oss.

Nej, nej. Det ska ni inte.

–Vill du skilja dig? –Nej, det vill han inte.

Ursäkta, jag borde sagt det tidigare. Jag råkade säga "paus".

Det är för din skull med. Du är inte heller glad.

Nanna?

Kan inte du heller sova?

–Gå inte. –Jag ska göra matlådor klockan sex.

Du kan väl sitta en stund med mig?

–Har du träffat nån annan? –Nej då. Det är inte nåt sånt.

Vad är det, då?

Det är bara...

–Det är alltihop. –Jag går och lägger mig.

Jag vill inte sitta i trädgården och glo på fåglar och blommor som din mamma.

Så tråkig är hon inte.

Jag känner henne utan och innan.

Jag vet precis vad hon ska säga.

–Du säger också alltid samma saker. –Jag kan förutse alla ansiktsuttryck.

Mamma har väntat hela livet på att få hem dig.

Och du tackar henne genom att dra.

Ingen bad henne sitta och vänta. Hon valde själv det livet.

–Hon har fått allt hon pekat på. –Visst.

Hon ville ha ett fint hus, så då fick hon det.

Det var hon som ville ha barn. Jag brydde mig inte.

Hon hade lämnat mig om hon inte fick barn, visste du det?

Det var nästan utpressning.

Men så fick vi dig.

Det har jag aldrig ångrat, det vet du.

Nanna.

Helle? Är du där?

Helle?

Helle! Är du här?

Helle!

Men gumman.

Han kunde ju ha köpt motorcykel–

–eller bytt ut dig mot en 43-åring med kurvor överallt.

–Hur är det värre? Vi ska skiljas. –Nej då.

Klart ni inte ska skiljas! Han har bara en 70-årskris.

Och män i den åldern klarar sig inte ensamma. Han kommer tillbaka.

När då?

Om ett år inser han att han inte är Tarzan längre och kommer krypande.

Ett år? Ska jag leva så här ett år? Då dör jag.

–Gumman... Det gör du inte. –Jo.

Jag vaknar på natten, inser att han är borta och blir för ledsen för att gråta.

Vet du vad jag gör när jag känner att Claus och jag glider isär?

Jag skickar en sån bild, då är han hemma på en timme.

–Vad har du på dig? –Det är burlesk.

–Så, ja. Nu har jag bytt den. –Vad säger du?

–Jag har bytt din profilbild på Facebook. –Bra.

–Visst blev det bra? –Jättesnyggt!

–Ska vi skriva nåt? –Vad ska vi skriva...?

–"Mot nya äventyr." Skriv det. –Okej.

–Så där. –Jättebra. Nu ska du få se.

Det här är en Riesling.

Den kommer från Österrike. Från en vingård som heter Garten Eden.

Det är ju där jag är delägare. Då så.

Man kan virvla den lite i glaset, och lukta på den.

Ja. Den har lite restsocker. En bra Riesling kan ha lite sötma.

–Bra till anklever. –Är inte det djurplågeri?

Jag har hört att man tvångsmatar ankor med slangar, tills levern svällt.

–Och gäss. Men de märker det knappt. –Det är djurplågeri!

Varför ligger det blöta handdukar i badrummet igen?

Oj då. Nu får vi skäll.

–Men gumman, det är bara vatten. –Var glad att vi badar alls.

–Varför då? –Häng med i morgon.

Nej tack. Jag ska till jobbet, och städa efter er.

Och laga middag, och tvätta dina kläder.

–Och, och, och... –Kom igen! Vi vill ha med dig.

Vi vill! Du är ju min dotter.

Jag kan inte släppa allt bara för att du har tid nu.

–Mamma, han försöker. –Visst. Det är bara lite sent.

–Har du pratat med mamma? –Nej.

–Hon svarar inte. –Vi tar en ny bild.

–Sitter ni och dricker vin? –Jag lär bara Ida lite om druvor.

–Hon är 13! –Det är bara smakprov.

–Nu är det borta. –Drick inte ur mitt glas.

Ja.

Nämen!

–Mormor vill säga nåt. –Stäng av den.

–Varför skickar hon den till dig? –Stäng av den nu!

Så äckligt!

–Nämen! Du är så snygg, och pikant. –Nej då.

–Jo! –Det är så svårt att avgöra.

–Det funkar nog. Vad skrev han? –Blinkande smiley.

–Blinkande smiley? Det är bra. –Är det?

Ja. Om han inte var intresserad hade han bara skickat tumme upp.

–Och det är inte bra? –Tumme upp är "okej".

Det räcker inte. Det är mer krut i en blinkande smiley. Det här går nog bra!

–Är det han? –Nej, nej.

–Det är Birgitte och Jess. –Vet du vad han gör? Säger Claus nåt?

Han har bytt profilbild på Facebook. Nu är det ett skepp.

En rejäl skuta.

–Vad står det? "Mot nya äventyr"? –Men gud.

–Vilka äventyr? –God dag i stugan, som man säger.

–Hej. –Men Jess.

–Gå ut i köket. –Hej, Birgitte.

Du kan röka ut genom fönstret. Så där.

–Jess har fått cancer nu. –Vad tråkigt.

–Ja, det får man säga. –Han har nåt på ryggen.

–Jaså. –Han påstår att den har växt.

–Kan du inte...? –Men...

Det är Helles tur.

Du behöver inte ta av skjortan.

Jess.

–Jaha. Var är det, då? –Där nere, på ryggen.

–Okej. Är det där? –Ja.

Nej, så ser inte hudcancer ut. Det är inget.

–Allt är nåt. –Inte det där. Klä på dig nu.

Jag har en inne i armhålan också.

–Nej... –Känner du inte den?

–Nej, det gör jag inte. –Kom igen nu.

–Du måste ju känna den. –Den där?

Det är bara lite slapp hud. Sånt har jag med.

–Det har alla. –Och den här, då?

Det är ju... Den ska vara där.

Nej... Det kittlas.

Klä på dig, Jess.

Vi har alltid haft bra kemi, vi två. Jo då.

–Gnistan har aldrig saknats. –Vi har haft det kul, men...

Du skiner. Du är en filmstjärna. Att Peter har lämnat nån som dig.

–Han har inte lämnat mig. –Kyss mig.

–Nej. Jess. –Helle...

Jess, för helvete.

–Det var bara en hud... –Försökte han sig på nåt?

–Som vadå? –Han kysste dig. Eller hur?

–Nej då. –Du får gärna.

–Vadå? –Ligga med honom, om du vill.

Nej tack.

–Han kan hålla på länge. –Jaså.

Jag gillar det inte längre. Jag tittar hellre på tv.

Jag har sagt att han gärna får gå till prostituerade, men det vill han inte.

Nähä.

Säden ska ju ut.

Det är så fint att ni kan umgås.

–Många blir skilda, och sen är det krig. –Vi ska inte vara osams.

Man slutar väl inte bara att älska nån.

–Hur går vinförsäljningen? –Det har börjat komma in beställningar.

Jag har faktiskt tänkt hjälpa till med skörden.

–Trampa druvor med bara fötter? –Det är automatiserat.

–Men stämningen är visst speciell. –Det vill jag uppleva. – Vill du, Helle?

–Och Claus, vi tänker göra ett Eiswein. –Okej.

Ett Eiswein? På riktigt?

–Eddie, kom! –Är hunden din nu, Helle?

–Ja. –Nej.

–Det är inte bestämt än. –Nu är det min hund.

–Vår hund. –Eddie bor här.

–Så måste det inte vara. –Han är född här.

Kan ni inte bara...? – Du tycker likadant, Claus.

Ni två har haft ett underbart liv ihop.

–Sluta. –Inser ni inte det?

Peter. Inser du inte det?

–Ni vet inte allt. –Jodå. Helle berättar allt för mig.

–Nej, inte allt. –Älskling, Linda...

Håll käften. Är det bara jag som inser–

–att ni håller på att förstöra det sista som finns kvar av ert liv?

...eftersom jag älskar er. Och det vet ni om.

Vi älskar dig med. Sätt dig ner.

–Skål. –Skål.

Kom, Eddie.

–Jess kysste mig. –Men Helle...

–Det gjorde han. Vi kysstes. –Men sluta.

–Varför tror du inte på mig? –För att det inte är likt dig.

Jo.

–Hej, Eddie. –Följ nu bara med hem.

Va?

–Vad är det jag gjort? –Du har inte gjort nåt.

Hej, Eddie. Hej, vovven.

–Ja... –Ja.

Vet du vad, Peter?

Nej, vet du vad vi gör? Vi glömmer allt om Vingården.

Det betyder ingenting. Eller hur?

Jobba så mycket du vill. Du kan göra precis vad du vill.

Det lovar jag. Jag ska inte bestämma nånting.

Bara du följer med hem.

–Det är för sent. –Det är inte för sent.

Det är inte för sent, Peter.

Helle, ställ dig upp.

Vi tar trapporna.

Helle, kom igen. Res dig upp.

Nej.

Helle?

Jag vill bita honom i ansiktet.

Har du nånsin blivit lämnad på det viset?

–Vid 69 års ålder? –Nej.

Det var för två år sen.

Vi hade varit gifta i tio år, och sen tog det slut.

Från en dag till nästa.

Första året trodde jag att jag skulle dö.

Men sakta men säkert så började jag andas igen.

–Hur gammal är du? –52.

52. Herregud.

Om han lämnat mig vid 52 hade jag fortfarande haft en chans.

–Du låter som om livet var slut. –Tja, vad finns det kvar?

Vad har jag att se fram emot? Förutom reumatism, stela knän, dålig andedräkt?

Du är vacker. Och full av...

Jag är full av gammalt.

Du är inte gammal. Du är bara väldigt ledsen.

Senast jag tog bussen reste sig två så jag kunde sitta.

–Inte bara en. Så gammal är jag. –Okej.

Visst, fortsätt intala dig det. Sätt dig på en stol, glo in i väggen och bli gammal.

Sen dör du på fem minuter.

Tror du jag har sån tur?

På Seniordating.

–Är du redo, morfar? –Jadå.

Testa att luta dig mot bilen.

–Luta dig mot den, med armen. –Ja.

–Testa att slå ut med armarna. –Va?

–Och med lite känsla. –Ja, ja.

Testa att vända dig, och stå lite mer...

Det är som om... Du ser lite tjock ut när du står så.

Tjock?! Jag är inte tjock.

–Vad håller ni på med? –Tar bilder.

–Är det Carstens kläder? –Var glad att det inte är dina kläder.

–Vems är bilen? –Den är min.

Jag har alltid drömt om en sån. Mamma fick ju bilen.

–Vi äter om en kvart. –Ja, ja. – In över bilen.

–Som om jag gillar den. –Inte så mycket.

–Kul att se ens kläder i ny tolkning. –Jamen, Carsten...

Vi skulle ta bilder, och morfar hade inga kläder. Så vi lånade av dig.

–Lägg undan mobilen när vi äter. –Ida har ju sin.

–Ida. –Men pappa...

–Hon är väldigt varm. –Vet ni vad jag drömde?

–Hon har feber. –Att jag dödade en apa.

–Jag hade yxor som händer. –Inget dagis i morgon.

Jag klöv apan från hjässan till fötterna.

–Kan du? Hur ser din dag ut? –Det går inte. Jag har 200 på lunchen.

–Hela vägen ner. –Jag ska göra två bröllopstårtor.

Lyssnar ni? Jag dödade en apa.

Inget är värre än andras drömmar.

–Du kan väl vara hemma med henne? –Hon mår bra.

–Javisst, du är ju feberexpert. –Jag ser när nån är sjuk.

Tog du nånsin hand om mig? Jag minns dig knappt från barndomen.

Det är ett svart hål där du borde varit.

Du är så lik din mamma nu. Märkliga förebråelser.

–Spydigheter om gamla saker. –Kan du vara hövlig mot min fru?

Du bor i vårt hus, äter vår mat, har mina kläder och pratar om att döda apor...

–Kan ni sluta? –Ja, sluta.

Du med.

–Jag går och tränar. –Jag med.

Vad är det?

Är det choklad?

Nej... Det är choklad.

Får jag smaka?

Vad är din inställd på? Vad ska man ha den på?

–Min är på intervall. Intervall! –Ja, ja.

Intervall...

Okej, nu klarar jag det.

Grattis på 60-årsdagen.

Jag är i lika bra form som en 60-åring.

Visst.

Carsten, det är nåt fel på den. Det går lite långsamt.

Intervall. Gång. Löpning.

–Gång. Löpning. –Ja.

Jag vet.

Börjar du bli trött?

Varsågod. Tack för hjälpen. Du räddade mig.

–Det är en av Peters. –Ingen orsak. Hur är det med handen?

–Det läker nog. –Det är bara svettningar.

–Men tack. Vad snällt. –När slutar det göra ont?

–Vill du inte sätta dig? –Nej, nej. Nej tack.

–Jag vill inte störa. –Det tar tid.

–Du måste fokusera på annat. –Det finns inget annat.

Du kan väl resa? Gör nåt du inte brukar.

–Ensam? Nej tack. –Jag satte mig i bilen när jag dumpades.

Jag körde i tre månader utan att veta vart jag var på väg.

Jag kan inte köra bil.

Jag har inte kört på 30 år, och nu har Peter gett mig bilen. Idiot.

–Jag ska sälja den. –Nej. En bil ger frihet.

–Frihet? Nej tack. –Du får lära dig köra den.

Det är aningen sent.

–Ja.

–Så där. –Ja.

Tryck på "Start".

–Tänk om jag kör på ett paraply. –Då gör du det.

–Eller om jag kör på nån. –Här är ingen.

–Jag kan kvadda bilen. –Då gör du det.

Kör. Bara kör.

Öppna ögonen.

–Du kan köra bil. –Ja.

Ställ dig där. Nu står du precis där vi begravde Nannas moderkaka.

Usch.

Man gjorde mycket konstigt på den tiden.

Jag ville ha många barn, men Peter ville inte ha några alls.

Så i slutändan fick jag bara ett.

Han bor hos henne nu. Helt galet.

Jag tog hand om henne och fostrade henne, och nu bor han där.

–Har du barn? –Nej.

–Är det inget för dig? –Jo, jag älskar barn.

–Ska jag...? –Kan du det?

Ner med eggen, annars skär du dig. Och sen ska...

–Så där. –Så, Ja.

Så.

Ja. Vi...

Vi försökte i många år. Att få barn.

Men till slut gav vi upp.

Vi gick på hormonbehandling, åkte in och ut på sjukhuset.

–Det var väldigt tufft. –Ja.

Det förstörde vårt äktenskap.

Sen fick hon barn med en annan.

Vem då?

Anna, min före detta fru.

–Din...? –Ja.

Ja, hon träffade en annan strax efter mig.

Och hon blev gravid direkt. Med tvillingar.

Ja, livet vill inte alltid det man själv vill.

Nej. Livet är märkligt ibland.

–Skål för det. –Tack. Skål.

Hej. – Hej, Eddie! Kom hit!

–Hur kom du in? –Med min nyckel.

–Ursäkta, men vad gör du här? –Det är Trine.

–Ja, min bankrådgivare. –Vår bankrådgivare.

–Jag visste inte att ni sågs privat. –Det är mycket du inte vet.

–Om dig? Är det mitt vin ni dricker? –Det finns inget annat vin i huset.

–Det är gott, eller hur? –Absolut.

–Vad ska du göra? –Hämta lite kläder. Mina Hugo Boss.

Skål.

Helvete!

–Vad är det med dig? Är du helt galen? –Ut.

Ut med dig. Stick.

–Vi borde gjort det här för 20 år sen. –Nej. Vi borde gjort det för 40 år sen.

–Du har varit därinne en timme. –Två minuter.

–Jag måste byta på Sille. –Två minuter, sa jag ju.

Ja, ja.

Hej, gumman! Ska du in i badrummet?

–Vart ska du? –På middag.

–Med vem? –Ingen särskild.

Det kunde du sagt! Carsten lagar mat...

Vem ska passa Eddie? Pappa!

Han kan väl stanna? Han sover hela kvällen.

Du är ju ändå hemma.

–Fint ställe. –Jadå. Väldigt.

–Har du varit här förr? –Ja, en del med... Med några andra.

–Damer. –Du är den första.

Så säger ni allihop.

–Vilken är din historia? –Va?

Alltså... Är du skild, eller är din fru död?

Vi kan väl börja nån annanstans? Det hör till ett annat liv.

Vad jobbar du med?

–Investeringar. –Jaså? I vadå?

God kväll.

Jag tog mig friheten att välja en Pinot Noir från Oregon.

–Spännande. –Från 2013.

En Pinot Noir från Ponzi.

Gjord på de> bästa cuvéer.

Stämmer det om jag säger franska fat?

–Helt rätt. –Och jag känner lite vitpeppar.

–Mitt i prick. –Jättegott. Det får jag säga.

–Det blir bra. –Varsågod.

–Skål. –Skål.

–Gillar du det? –Jadå. Jättemycket.

–Att du kan så mycket om vin. –Jag importerar vin.

Jag är delägare i en vingård i Österrike.

Och du, då?

Ja, vad ska jag säga?

–Det var en trevlig kväll. –Med en härlig kvinna.

–Vill du med hem på ett glas? –Hej, Peter!

–Hej på er. –Hej.

–Linda. Jag är Helles väninna. –Alice. Jag är bara Alice.

–Hur känner ni varandra? –Vi träffades bara.

Nu? Eller för länge sen? Vet Helle om det?

–Vänta. –Är du gift?

Jo, alltså... Teoretiskt sett är jag det.

–Jag ska skilja mig. –Då tackar jag för i kväll.

Alice, vänta. Förlåt. Jag har aldrig gjort nåt sånt här förr.

Vi har nyss separerat. Det borde vi ha gjort för 20 år sen.

Jag vet inte vad jag letar efter, men jag borde varit ärligare.

Och jag vet...

...att du är helt underbar.

–Var är toaletten? –Precis där bakom.

Man ser bara på riktigt med hjärtat, det viktiga är osynligt för ögat

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest

I dag är första dagen i resten av ditt liv

Det är nästan genant att servera sånt till en vinimportör.

–Det är aldrig fel med en Mateus. –Nej, den är så härligt fräsch.

Det är första gången nån från nätet är här.

–Hur länge har du varit på nätet? –Det är några år nu.

Urvalet av ordentliga män runt 60 är skralt.

Antingen vill de ha nån tio år yngre, eller så... Eller det vill allihop.

Det är så modigt att du vill vara med en jämnårig.

–Nej då. –Vad letar du efter hos en kvinna?

Det har jag inte funderat så mycket på.

–Själv då? –Jag har inte funderat på det heller.

Bara han är ärlig.

Och modig.

Och är glad. Har ett spännande jobb.

–Bra ekonomi. Ostraffad. –Så klart.

–Är i form. Tränar du? –Intervall.

Han får gärna ha stort vitt hår, och heta Peter.

Det var rätt specifikt, får jag säga.

Så är det kanske när man njuter av det man letat efter så länge.

Två sekunder.

Så där.

Vänta, vänta...

–Jag älskar dig. –Va?

Inget

Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Jag tror att... Jag tror inte...

–Förlåt. –Du behöver inte säga förlåt.

–Vet du vad? Jag ringer dig. –Okej.

–Hej då. –Hej.

Pappa! Kan du gå?

Pappa, stick!

–Vi hade det fan kul, vi fyra. –Har du hört nåt? Vad gör han?

–Va? Nej. –Vet du inget alls?

Jo, alltså...

–"Jo, alltså", vadå? –Inget.

Jo, jag hör det på dig. Du ljuger. Vad vet du?

Jag stötte på honom... Vi stötte på honom meden...

Claus och jag stötte på honom med en kvinna. Alice.

Claus säger att han är med på en dejtingsida.

Är han med på en dejtingsida?

Vad i helvete håller han på med?

Hur såg hon ut?

Satt.

Han kan dra åt helvete!

–Linda undrar om du tar med nån. –Vem skulle det vara?

Det vet jag inte. Helle tar visst med nån.

Helle? Vem tar hon med? Hon känner ju inte nån.

–Det gör hon visst. –Var träffades de? I trädgården?

–Är han trädgårdsmästare? –Nu är du löjlig.

Jo. Klart jag ringer, det sa jag ju.

Vi ses! Hej så länge.

Kom!

Hej!

–Hej. –Hej, Peter.

–Det här är Alice. –Jaså. Hej.

–Så det är Alice. –Ja.

Och du tog med Trine.

Trine är Peters bankrådgivare.

–Och Helles bankrådgivare. –Ja, det är lite kul.

–Har du börjat röka? –Ja.

Men då så. Ha det så kul på festen.

–Hej. –Ha det så kul.

Kära Linda, Linda, Linda.

Det är det namn jag har sagt flest gånger i livet.

Varje gång jag säger det fylls mitt hjärta med kärlek.

Skål!

Ja, det ordet har jag också hört några gånger.

Vi träffades den 23 juni 1966.

På Dansetten på Tivoli. Jag ser en blondin i studentmössa.

Jag tänker: "Henne ska jag dansa med." Så jag marscherar över golvet–

–stannar vid bordet, och bugar mig för att bjuda upp.

Och där sitter du, Linda.

Vackra, blonda, underbara–

–kloka, fantastiska Linda, med studentmössa.

Och en kjol så kort att jag ser dina trosor.

Jag har älskat dig ända sen dess.

Skål!

–Du får gärna. –Vadå?

Jess, min man. Du får gärna ligga med honom.

Jaså. Jag är lesbisk.

Jaså? Det har han nog inget emot.

Hej.

–Ska du inte göra det inför gästerna? –Nej. Då ser de hur besviken jag blir.

Nej... Vill jag ha ett nytt saltkar så köper jag ett nytt saltkar.

Jaha... Nu förstår jag.

–Jag borde leta upp Alice. –Ja...

Kom.

–Tror du hon gick hit ner? –Peter.

–Du är tokig, Linda. –Aj, aj, aj.

–Mina fötter. För helvete. –Jag trodde Helle tog med en man.

Nej då. Jag fick Claus att ljuga.

Jag tänkte att om ni såg varandra med andra skulle ni bli sams.

Så banal är jag. Peter...

Och nu har din dejt gått.

Jag ska inte fixa ihop folk.

Jag saknar er, Peter.

Jag saknar er.

–Ja, vi har haft mycket kul ihop. –Jag saknar när vi var unga. Minns du?

När allting var spännande, och vi drömde om vilda äventyr.

–Det kan vi fortfarande. –Nu är det bara förfall, förfall, förfall.

Minns du hur vacker jag var? Jag var så vacker, så vacker.

Många ville gå i säng med mig då. Jag borde ha tagit tillfället.

–Jag borde ha legat med allihop. –Det gjorde du.

Inte allihop. Det gjorde jag inte.

Kom, Peter. Vi ska bada.

Klä på dig, Linda.

Linda.

Men för fan... Linda, klä på dig!

Kom igen. Klä på dig.

Det kommer inte att hända.

Vad kommer inte att hända?

–Du trodde att jag... –Linda, för fan. Klä på dig!

Håll käften! Som om jag vill ligga med dig.

Glöm det! Sällan, Peter!

Jävlar, vad du är löjlig!

–Vad håller ni på med? –Inget.

–Får Jess inte vara med? –På vad?

–Men sluta. Får han inte vara med? –Nej.

Ni måste skämta. Såna dåliga vänner!

Hej.

–God morgon. –God morgon.

–Har du sovit gott? –Ja.

–Birgitte sa att du och Trine... –Vad sa Birgitte?

Att hon slickade dig.

Helle, skäms inte för det. Om jag gillat kvinnor...

–Jag gillar inte kvinnor. –Det sa jag inte heller.

–Vem vet om det? –Peter. Glädje på burk.

–Vad sa han? –Han...

–Hej! –Tack för i går.

Tack själv.

Jag vet inte...

Det som hände i natt...

Du får verkligen ursäkta. Jag är inte van vid att dricka så mycket.

–Förlåt om du trodde... –Om jag trodde vadå?

Jag gillar inte kvinnor.

–Okej. –Förlåt.

Du ska inte säga förlåt.

Tänkte du att jag trodde att vi var ett par för att vi hamnade i säng?

Så är det inte alls.

Min exfru är 42. Du är en gammal tant.

Du är inte min typ alls.

Nej...

Förlåt.

–Morfar, vill du ha nåt att äta? –Nej.

–Nej? –Nej.

Morfar?

–Har det hänt nåt? –Jag tror att jag har gjort nåt dumt.

–Ska vi ringa mamma? –Det är för sent.

Hon har blivit...

...nära en kvinna. De var tillsammans på festen.

Tillsammans? Tillsammans?

Betyder det att mormor är bisexuell?

–Jag orkar inte. Jag orkar bara inte! –Mamma, lugna ner dig.

–Mamma. –För helvete!

–Du behöver inte skrika. –Jo! Kan ni bete er som vuxna?!

–Vi får väl också vara här? –Ja, men måste ni ta sån plats?

–Det gör vi inte. –Ni har alla huvudet upp i röven!

Det tycker inte jag.

Hej, Eddie! Var kom du ifrån, gubben?

Jag har sett dig, du kan inte gömma dig.

–Har du börjat röka? –Nej.

–Hej, gumman. –Hej, mamma.

Jag har legat med en kvinna en gång.

Har du?

–Jaså. Vet Carsten om det? –Jadå. Det var hans idé.

Det var allt han ville ha när han fyllde år.

Han satt och tittade på oss. Det var faktiskt rätt sexigt.

Det är nåt helt annat med en kvinna. Det är mjukt och vått på samma gång.

Tack. Jag behöver inte höra mer.

Jag tänkte att du ville veta det.

Har pappa sagt nåt?

Är du kär i henne?

Hon som du var tillsammans med?

Knullade.

–Så där, Peter. –Du kan stanna så länge du vill.

–Jag har aldrig bott ensam. –Det ska du inte heller.

Vem kan det vara?

Åk hem nu, och be Helle om ursäkt.

–Säg att du gjorde fel. –Jag har förstört alltihop.

Och nu har hon konverterat. Eller vad det heter.

Peter...

Claus! Claus!

–Hur går det med Vingården? –Det går jättebra.

Vår Chardonnay från 2016 fick 90 poäng av Parker.

Då är du väl glad.

Förlåt.

Förlåt mig, jag...

–Vill du ha ett glas vin? –Nu? Till frukost?

–Ja, varför inte? –Varför inte?

Nej, låt mig göra det.

–Skål. –Skål.

Det smakar väldigt bra, ditt vin.

Det är gott.

–Det gick inte som jag tänkte mig. –Va?

Det gick inte som jag tänkte mig. Med oss två.

Alltihop.

Nej... Men det blev till nåt annat.

–Vi har haft några bra år. –Och några dåliga.

En del ägnar hela äktenskapet åt att säga elakheter.

–Bättre att inte säga nåt alls. –Det tycker jag med.

Många stannar ihop för att det är för besvärligt att gå.

Även om de egentligen hatar varandra.

Jag har aldrig hatat dig.

Jag har aldrig hatat dig heller.

Du har varit en bra mamma.

Det har jag alltid haft stor respekt för.

Jag älskade dig, Peter.

Jag älskade dig så mycket.

Jag kunde inte ha önskat mig ett bättre liv än det jag fick med dig.

Skål.

Skål.

Hej då, älskling. Får jag säga älskling?

Det är klart.

–Jag har nåt att säga. –Jag är mitt i ett möte.

Okej. Då väntar jag här.

–Vi kan ta en paus. –Det är ingen fara.

Vad vill du?

Jag vet mycket väl att jag är gammal tant.

Och att jag inte är din typ.

Och det finns en sak jag måste göra.

Men sen kommer jag tillbaka.

Då hoppas jag att du är kvar.

Du är helt och hållet min typ.