Original subtitles

I tidigare avsnitt...

Borgenssumman uppgår till tio miljoner dollar.

Vi måste få ut Dave ur häktet.

Dave Harper är nog inte den vi tror.

Jessica betalade borgenssumman.

Du skulle hålla kolla på henne.

Hej, Dave. Hälsa agent West också.

Marina blev påkörd av en rattfull förare.

Marina ställde frågor härom kvällen.

–Vad ville hon veta? –De iakttog mig.

Jag har mina aningar.

Jag tog inte med mobilen hem till Jessica.

–Det är helt ofattbart. –CM Partners var i blåsväder...

–...nyligen. Känsligt ämne? –Nej, min kompanjon...

–Carter. –...förde mig bakom ljuset.

Han var min kompanjon och bäste vän. Jag litade på honom.

–Helt otroligt. –Det var ett stort misstag

Känner du den här mannen?

Jag fick den med övervakningskameran.

Anthony Nixon. Han jobbade för USA:s specialstyrka.

Mark nämnde nåt kassaskåp som fanns i hans hus.

Var är Marks kassaskåp?

Titta på mig. Jag måste hitta kassaskåpet.

Mark har aldrig haft nåt kassaskåp.

De är verksamma helt öppet.

De döljer allt. Du kommer aldrig hitta nåt.

Nej, nej, nej.

Ned på knä, sir.

Du grep honom för tre dar sen.

–Vi gjorde ett misstag? –"Vi? Nej, du.

Jag kan komma på minst tio regler du har brutit emot.

Jessica. Du känner inte mig, men jag känner din man.

Det finns en video på USB–minnet. Titta på den ensam.

–Var är USB–minnet nu? –Jag vet inte.

Jag vet inte.

Nu är det bara en tidsfråga.

När Dave är i häktet igen vill jag gå igenom allt.

–Teamet står redo. –Är det nåt mer?

Adam nämnde ett USB–minne.

Där kan finnas nåt.

–Var finns det nu? –Han visste inte.

–Inte hos FBI i alla fall. –Och mrs Davis?

Urmakaren nämnde ett kassaskåp.

–Låt Cinzano söka igenom huset. –Det blir svårt.

Byggarna kommer och går.

Och pappan lämnar aldrig bostaden.

Använd din fantasi. Hitta på nåt.

Jag vill inte ha några bakslag, Nixon.

Hej. Ditt namn är Mark Davis.

Jag ska berätta om ditt gamla liv, så hör noga på.

Jag vet att det låter helt ofattbart, men ha ett öppet sinne.

Det hände nåt i ditt riktiga liv.

Vi var tvungna att göra nåt drastiskt.

Det var inget vi ville göra, men vi hade inget val.

Vi var tvungna att försvinna.

Du är inte den de påstår. Du är faktiskt mig.

De kommer att ändra ditt hår, ditt ansikte, din röst – allt.

Den kompletta plastikkirurgin.

De sa att det hade skett en olycka när du vaknade, va?

Detsamma hände mig.

Mark var tvungen att dö på ett sätt där kroppen förstördes.

Om du börjar leta kommer du att hitta information om mig.

Du minns inget då de har raderat ditt minne.

Det ingår i programmet så att man inte återgår till sitt gamla liv.

Den här kvinnan...

...heter Jessica.

Hon är din fru.

Allt kommer att slå tillbaka på henne. Du gjorde vad du måste.

Det var den enda lösningen.

Ja.

West? Var är min man?

Han sitter här.

Dave Harper mutade tydligen dig för att få jobb?

–Skitsnack. –Jag fattar.

Leukemi är tufft, och ansträngande för plånboken.

Vem fan är du?

Du kan betrakta mig...som en vän.

Stick härifrån innan jag gör nåt du får ångra.

Lyssna på mig.

Jag ska ge dig ett erbjudande du inte kan tacka nej till.

Vadå?

De jag jobbar för...

...kan göra din son frisk. Ingen mer cancer.

–Skitsnack. –Är du säker på det?

Det här kan vara din turdag.

Jag är ledsen.

Så ledsen.

Det är ingen fara.

Vad vi än måste göra, om vi så måste fly, så löser vi det.

Jag minns ingenting.

Jag vet.

–Jag kommer att minnas. –Jag vet.

Tack.

Dåliga nyheter, men vi har bara 48 timmar på oss.

Går du inte hem snart får du börja betala hyra.

–Marge har sparkat ut mig. –Nu igen?

När då?

För ett par veckor sen.

Jag sa inte emot. Det är den gamla vanliga visan, du vet.

"Att vara gift med en FBI–agent..." Bla, bla, bla.

Vi är inte de bästa makarna.

Eller kompanjonerna. Jag kunde inte sova och kollade igenom Wests akt.

–Då är du en bra kompis. –Det vet jag inte precis.

–Kika på det här. –Mer jobb på min lediga dag?

Dave Harper är efterlyst för mord.

–Vem har han dödat? –En Adam Jones.

–Daves fingeravtryck fanns överallt. –Så behändigt.

Harpers påhittade vän kallades Adam.

Han var tydligen i trubbel.

Frun, då?

Hon som han slog? Det står att hon heter Marina.

Kan vi prata med henne? Han säger att det är lögn.

Det säger varenda jävel som slår sin fru.

Vet du en sak?

Agent West hade rätt.

Det var nytt för att komma från dig.

Men jag nappar. Vad händer?

Både du och jag har lång erfarenhet.

Det verkar lite för enkelt, eller hur?

Sett till bevisen–

–är han antingen en idiot eller så blir han blåst.

Nu förstår du vad gör jag här.

Du har pratat med Marge.

Jag har inte alltid varit en kontorsnisse.

Hjälp din vän nu.

–Så att han får tillbaka jobbet. –Ska bli.

Du, Smith.

–Klanta inte till det. –Tack.

Du...

Det kommer att bli bra.

Jag kan inte fatta att det är du.

Du har rätt.

Det känns som en mardröm, som jag aldrig vaknar ur.

Vi har inte tillräckligt med bevis.

Vi kan inte gömma oss. Vi måste göra nåt.

Ska vi visa filmen för polisen eller FBI?

Det räcker inte.

–Om vi jämför Marks DNA, då? –Med vad?

Han är registrerad som Dave Harper överallt.

Det måste finnas nåt vi kan göra.

Jag tänker inte låta dem komma undan.

Har du nåt förslag, Dave?

Kom igen, Mark.

Mark? Vad tänker du på, älskling?

Du måste tänka stort.

Hur då? Som med AUREO?

AUREO var för vår skull.

Kassaskåpet.

Det finns nåt i kassaskåpet som kan hjälpa oss.

Du ville prata. Sätt igång.

Vi måste göra oss av med en av våra egna.

–Vem? –Carter Hayes.

Han har börjat mopsa sig för mycket. Det har gått för långt.

–Och riskerna? –Minimala. Vi har vidtagit åtgärder.

–Och Dave Harper? –Han är dessvärre en del i det.

Varför har ingen ombesörjt det?

Vi behövde ett godkännande först.

Han är ett större bekymmer än vi först trodde.

–Vad innebär det för risker för oss? –Han vet inget.

Om det var sant skulle vi inte sitta här.

Jag kan försäkra att vi tar hand om det.

Okej. Du har mitt godkännande.

Se till att lösa det omedelbart.

Den här gången tar vi inga risker, Nixon.

Det måste skötas snyggt.

Vi har redan tänkt på det.

Jag har inte koden. Du gav mig aldrig den.

Varför gjorde jag inte det?

Du ville nog skydda oss.

Var kan koden finnas? Här? På kontoret?

Mark berättade att han har hemliga filer i kassaskåpet.

Carter undrade över kassaskåpet.

Han sa att det innehöll nåt som kunde rädda företaget.

Carter.

–Vad händer? –Devon!

Gör inte så här igen.

Jag sa att jag skulle skjuta honom.

Lägg ned vapnet, agent West.

Bäst att nån förklarar.

Låt mig prata med honom.

Pappa. Jag vet att det låter helt galet, men det här är Mark.

Du måste tro mig. Jag vet att det är så.

–Hör du vad du säger? –Devon!

–Nej, pappa! –Snälla, Devon.

Lyssna på mig.

Jag har blivit bestulen på mitt liv.

Carter är en av dem.

–Ja? –Är du kvar?

–Och de andra? –De är här.

–Och kassaskåpet? –Jag letar fortfarande.

Kanske på kontoret, men de är där inne.

Jag vill inte tro dig...

–...men jag tror min dotter. –Tack.

Fortsätt.

Vi har inte tid med det här.

–Vi måste hitta koden. –Det måste vara på kontoret.

Döda dem. Hjälp är på väg.

Det var en fil som jag inte hann ta.

–Jag följer med. –Nej. Det tänker jag inte riskera.

–Du får inte åka ensam. –Jessica...

Du är inte Mark Davis.

Du är Dave Harper.

Jag är en del av företaget. De släpper inte dig. Mig släpper de in.

Hon har rätt.

Helvete.

Det är Bicks. Han jobbar åt oss.

Är du säker på det? Han har en pistol.

Den jäveln.

Ned med er.

–Gick det bra? –Ja.

Res er inte!

–Vet du var dörren till The Hill är? –Ja.

Jag tar hand om Bicks.

Ta er dit, och spring sen.

–Det kan jag inte låta er göra. –Hör på.

–Ni är inte inblandad. –Ta hand om min dotter.

Jag behöver en specialenhet till Davis villa!

Och ta hand om er son.

–Nej, pappa. –Gå!

Nu! På en gång!

–Nej, snälla... –Gå!

Åk dit på en gång! Jag är på väg.

Du har inte en chans, din jävel!

–Inspektör Stevenson. Agent Smith. –Hur kan jag hjälpa er?

Jag hörde att du har information om var Marina Harper finns.

Jag träffade henne för några dar sen.

Hon ansökte om besöksförbud mot sin man.

Varsågod.

Det står att ansökan avbröts.

Kan jag få den andre akten, Sandy?

Vi fick precis in det här. Hon dog i en biloycka.

Först misshandeln och sen det här. Rikig otur.

Ja, otur.

Beviljades han borgen och mördade sen? Verkar inte rimligt. Lycka till.

Nej, det verkar inte rimligt.

–Varför, Bicks? –Jag hade inget val!

–Jag måste rädda min son! –Och jag måste rädda min familj!

–Rör dig inte! –Ned på knä.

Händerna bakom huvudet.

Förlåt.

Upp med dig.

–Ja? –Är ni...

Vänta lite.

–Fan också. –Vad är det?

Du är efterlyst igen.

–Vad är det den här gången? –Adam Jones har påträffats död.

–De har dödat honom. –Stäng av GPS:en.

Ring inga samtal.

Gör det ni ska och kom sen till gömstället.

Ge inte adressen till nån.

–De kanske lyssnar nu. –Jag vet.

–Är du säker? –De misstänker inte dig.

–Vart ska du? –Bråka.

Vad sa han?

Att jag är efterlyst för mord.

Kan jag hjälpa er?

Jag heter Jessica Davis. Jag ska tömma min mans kontor.

Jag beklagar sorgen. De har redan packat ned hans grejer.

Jag vet. Jag har inte kunnat komma tidigare.

Och vem är du?

Min assistent.

–Varsågod. –Tack.

–Ja? –Hej.

Jag antar att du har hört om Dave.

Låt mig få förklara.

Du hade rätt. Det är lite för enkelt.

–Va? –Seriöst. Vad händer nu?

Det finns en kropp till.

–Datorn är lösenordskyddad. –Jag vet.

Jag har hittat några filer, men de ligger i nån av lådorna.

Där har vi den.

–Är det den? –En av dem.

Carter gjorde affärer utan min vetskap.

Jag fick stå för betalningen.

Tjugo miljoner i löner?

Affären är värd 250 miljoner.

Om vi lyckas är vi långt borta tills dess.

Nu minns jag.

Han fick företaget att växa fort.

Mr Hayes. Ska ni träffa mrs Davis?

–Vad sa du? –Hon skulle hämta lite grejer.

–Är hon kvar? –Ja, sir.

–Var är hon? –På kontoret.

Ring på vakterna. Det kan vara ett säkerhetsintrång.

Gå till grannarna. Ring agent West.

–Han vet vad vi ska göra. –Inte utan dig.

Vi kan inte utsätta dig för några risker. Gå nu.

Han är på väg upp!

West? Var är du?

Hallå!

Mark.

Sök igenom hela våningen.

Tänker du berätta vad du vet?

Varför det?

Är du rädd att jag avslöjar er?

Tror du på det själv?

Jag var din bäste vän.

Nej.

–Du blåste mig. –Nej.

Advokaterna, rättsprocessen...

–Nej, nej, nej. –Operationen.

–Ett nytt liv. –Det var de, inte jag.

Du kunde inte bara hålla dig undan.

Varför behöver de dig?

För att de behövde AUREO.

Varför ljög du för mig? Varför fortsätter du att ljuga?

Jag ska berätta en sak.

De ville döda dig. Jag förhindrade det.

Du lever tack vare mig. Förstår du?

Jess också.

Vill du ha ett "tack"?

–Allt är ditt fel. –Nej.

–Inte? –Nej.

Det är ditt eget fel.

Du med alla dina frågor.

Du skulle tvunget lägga dig i.

Du lever i förnekelse. Du tar inget ansvar.

Jag har inte gjort nåt.

Jaså inte?

Jag är redo.

Du hade allt, Mark. Jag såg till att du fick allt på nytt.

Tycker du att jag har allt?

–Varför? –Det var antingen jag...

...eller du. Därför.

Sanningen.

Fly du. Kom igen.

Fortsätt fly, Dave.

Fly från mig och från dig själv.

Försvinn.

Kom igen.

Agent West.

Har ni varit hos Adam?

–Vem? –Mannen ni mördade.

Jag insåg det inte igår. Sen övermannade Dave skurken.

–Var Dave i slagsmål? –Det skulle jag inte kalla det.

Han lyckades lossa en niomillimetare ur mannens grepp.

Det var ett stolt ögonblick.

Sen kom samtalet. Mr Harper är efterlyst för mord.

Dave har varit på fel sida om lagen. Ni med, tydligen.

Ni är inte så smart som ni tror.

Ni arbetar inte längre för FBI. Välj era ord med omsorg.

Är ni rädd? Var det därför ni gjorde det?

Försöker ni lura mig? Det kommer inte att fungera.

–Det är män som ni. –Som vadå?

Marionetter. Mycket snack men lite verkstad.

Ni är tuff när ni har tio personer på er sida–

–som bombar sönder en försvarslös by.

–Ni är patetisk. –Det är inte jag som backar undan.

Vill ni veta en hemlighet om "män som jag?"

Om vi vill skada er...

Män som jag? Gamla FBI–agenter som inte har nåt att förlora?

Vi har all tid i världen. Ni kommer att få se mycket mer av mig.

–Verkar jag rädd? –Verkar jag vara det?

Jag hoppas att ni är beredd nästa gång.

–Fortfarande inget från West? –Hans mobil är avstängd.

Du känner honom. Vad är hans nästa drag?

Carter Hayes.

Carter Hayes? Det kom en alert om honom precis.

–Vilka ligger bakom det här? –Det vill vi nog inte veta.

Mr Hayes. Jag är specialagent Dover, chef för FBI i Los Angeles.

Ni känner nog min kollega, agent West.

Har ni nån order om husrannsakan?

Vi vill bara prata.

Eller så återkommer vi med en husrannsakan och specialenhet.

Då blir det stramare tyglar. Det är upp till er.

Bra val.

–Är vi ensamma? –Ja.

Ta det lugnt. Jag vill inte ha några överraskningar.

Det blir det inte. Ni är dagens enda överraskning.

Tänker ni berätta vad ni vill?

Ja, ni är redan så insyltad.

Är jag insyltad? Hur tänker ni då?

Det har försvunnit en massa pengar. Men det är bara pengar.

Vi har några döda också.

Sånt kan byrån inte blunda för.

Agent West är er på spåren.

Som en hund med ett hundben.

Han slutar inte förrän han har er och alla andra inblandade.

Han är galen. Han borde söka psykisk hjälp.

–Han blir sån ibland. –Det tvivlar jag inte på.

Jag gör inte många gripanden eller förhör nuförtiden.

Det var ett tag sen sist.

Men i ert fall gjorde jag ett undantag.

Vad håller ni på med?

Vad är det här?

–Hotar ni mig? –Vill ni göra en anmälan?

Ringa polisen? Prata med min chef?

Nej, just det. Det är jag som är chefen.

Jag tänkte väl det. Jag tror att ni är skyldig.

West har inte tillräckligt på er, men han är nära.

–Jag ska ringa min advokat. –Jag ville bara prata med er.

Kom till kontoret och berätta vad som pågår.

Vi kanske kan hjälpa er.

Så slipper ni att ha West i hasorna.

Jag hoppar det, men tack för erbjudandet.

Erbjudandet upphör när jag går ut genom dörren.

–Svaret kvarstår. –Okej.

West har en till knäpp idé–

–om att ni jobbar för ett annat företag. Ett företag med mycket makt.

Jag sa ju att han är galen.

Vi sökte igenom kontoren, men då var allt borta.

–Ni kan fortsätta. –Inte ens häftapparaterna fanns kvar.

FBI gick igenom mina kontor också. De tog rubbet.

Vad är det ni försöker säga?

Skrämmer det er inte att alla är borta?

Det kan innebära att ni är utbytbar.

Ha en bra dag...

–...agent Dover. –Okej.

Fin lägenhet.

Okej. Tack.

–Mår du bra? –Ja.

Devon är på sjukhuset. Jag vet inget om tillståndet.

Han är en seg man.

Jag har tittat igenom akterna.

Det räcker för att knäcka Carter, men där upphör spåret.

Han hör hemma i fängelset.

Ja. Men det finns så mycket mer.

Vi har knappt skrapat på ytan.

Oavsett måste vi lägga ned det nu.

Många är ute efter oss.

Vad ska vi göra? Gömma oss?

Jag har flytt i flera månader. Det går inte.

–Det finns ett till alternativ. –Vadå?

Okej. Jag åker till ön.

Det kanske funkar. Du är deras patient. Dig tar de emot.

Det stämmer. Men de tar inte emot nån av er.

–Vill du åka ensam? –Det var jag som drog igång det.

–Hur ska du ta dig dit? –Med vårt plan.

–Går det? –Gör du det är du en förbrytare.

Då har du miljoner ögon på dig.

Har du nån annan plan?

Ja. Vi följer med dig.

–Jag kan få in oss. –Då åker vi.

Text: Therese Nilsson Iyuno–SDI Group