Original subtitles

-Är det allt?! -Om ni hade läst på förpackningen...

...så hade ni inte behövt ringa mig två gånger!

-Hallå...? Doktorn? -Hallå?

Försvinn ur mitt liv. - Pauline?

-God eftermiddag. -Hej.

-Ja?! -Bonden Phil Pratt ringde.

-Hör du mig? -Du måste tala tydligt!

-Du måste tala klart och tydligt! -Du behöver inte skrika.

-Finns det nån poäng med samtalet? -Pratt!

Det gäller Phil Pratts fru. De bor på gården bredvid Joan.

-Be dem komma till mottagningen. -Nej, du ska vara där innan kl. 14.

Säg att...

Vi är här uppe.

-Ni måste vara mrs Pratt. -Vad snällt att ni kom hit, doktorn.

-Ja. Hur känner ni er? -Förvirrad.

-Vad gör er förvirrad? -Hon har varit svag under en tid.

-I morse svimmade hon nästan. -Har ni haft hjärtklappning?

-Jag tror inte det. Vad är det? -Hjärtat slår hårt eller rusar.

Ja, då har jag haft det ett par gånger.

-Kan ni hämta ett glas vatten? -Om en stund.

-Ni kan få te när ni är klar. -Jag ska ge er fru aspirin.

Det vore bättre om ni kunde komma till min mottagning.

Om ni hade kommit när ni började må dåligt-

-skulle jag inte behövt köra genom hela North Cornwall för en patient.

Ni lider troligen av förmaksflimmer, vilket är ganska vanligt.

Det går lätt att behandla med blodförtunnande medel. Mrs Pratt?

-Vad är som händer? -Det är nog en stroke. Ring ambulans.

-Min fru har fått en stroke! -Ge den till mig.

Det är dr Ellingham. Patienten kan ha en blodpropp.

Vi behöver en ambulans till Manor Hill Farm.

Doktorn... Nej!

-Gör nåt då! -Det är bara jag!

Det blir purjolök- och potatissoppa. - Herregud! Helen?

Hallå...? Vi behöver ingen ambulans.

Nej, hon är död. Ja.

-Jag fattar det inte. -Det är en vanlig reaktion.

Jag trodde hon var på bättringsvägen. Hon åt inte i går kväll, men...

Var du hos Helen i går...? Vad sa hon?

-Hur gammal var er fru? -65. Hur så?

-Det ska stå på dödsattesten. -Ni hade kunnat rädda henne!

-Nej. Hon var... -Ni gjorde ingenting!

-Vänta nu... -Ut härifrån, båda två!

Folkbokföringsmyndigheten ska ha den här inom fem dagar.

Jag lämnar den här.

Jag kom hit med kort varsel. Är ett tack för mycket begärt?

Eller vad säger du, Joan?

-Vänta lite, är du snäll. -Ta den tid du behöver.

Hon var en underbar kvinna. Det är så orättvist.

Jag trodde ju att hon var på väg att bli bättre. Stackars Helen.

-Var ni vänner? -Ja, Martin.

Det är sorgligt, men livet går vidare. Inte för mrs Pratt, förstås.

Är du helt okänslig?

-Vad menar du? -Ditt sätt att uttrycka dig.

Phil ville att nån skulle förklara vad som hade hänt hans fru.

En propp bildades i hjärtat och fördes till hjärnan.

-Var är din bil? -Jag gick.

-Vill du ha skjuts? -Nej, det går snabbare att gå.

Då säger vi så.

Efter regn kommer solsken.

En fågel i handen är bättre än tio i skogen.

Ju fler som hjälper till, desto lättare går det.

Vi ses i morgon. Lägg böckerna i prydliga högar.

Hej! - Hur går det?

Bra, tror jag. De är väldigt snälla.

De verkar gilla dig. Vad har hänt med din hand?

-Inget. -Har en läkare tittat på det?

Det kommer och går, det är ingen fara.

Vad snällt! Tack så mycket.

-Kommer du, eller? -Ja, när jag har träffat doktorn.

Du får inget sjukintyg för ryggen.

Jag har inte jobbat fyra dagar i rad, så jag har rätt till sjukersättning.

-Jag är arbetsoförmögen. -Du är en gammal latmask.

Hej, Ross...! Gäller det livräddningsbåten?

Ja. Det finns bara en ledig plats.

-Och du kom på andra plats. -Vad tråkigt.

Som tur var för dig så bröt Neil Clemence armen.

Herregud!

-Från föreståndaren för båten. -Bra jobbat!

Första övningen hålls i kväll.

-Oj! -Det förtjänar du!

Ring receptionisten, om hon inte är för upptagen.

Du kanske vill låna mitt rum, Pauline?

-Det här är Ross... Han är rorsman. -Grattis.

-Jag är en av dem med högst rang. -Jag ska ha det i åtanke.

Först måste du genomgå en hälsoundersökning.

Vi måste veta att hon är i bra form. Hon ser ju ut att vara det!

Jag ska anteckna det.

Pappa har alltid sagt att jag kommer att ta hans plats på båten!

-Pauline? -Mamma trodde jag skulle vara gift...

-...bo i Launceston och ha fem ungar. -Portwenns mottagning.

Doktorn! Det har hänt nåt på skolan.

-Gapa. -Jag tror det var ett fiskben.

-Vad åt han för nåt? -En laxsmörgås med majonnäs.

Så ja.

Oj... Jag ska hämta en trasa.

-Tack. -Hur är det? Drick lite vatten.

Känns det bättre nu?

När du ändå är här... Kan du titta på Tricias händer?

Det här är Tricia Soames. Det var jag som rekryterade henne.

Padstow ville också ha henne, men jag var först.

Jag lade märke till att Tricia hade sår på händerna.

Låt mig klargöra ett par saker.

Ett: Ett litet fiskben är inget akutfall.

Två: Om man behöver läkarvård får man besöka min mottagning.

Om inga fler elever behöver spy på mig så går jag nu.

-Kom, Henry. -Han brukar inte vara så oförskämd.

Jo, det brukar han, men han är en bra läkare. Du borde boka en tid.

-Phil! -Jag vill inte ha dig här!

Okej, det var allt för i dag.

-Så där ja! -Bra jobbat, Pauline!

Går det bra?

Vad vill du...? Låtsas du att du bryr dig?

Kan vi inte glömma våra tvister för Helens skull?

Det är jobbigt för mig, men det måste ju vara ännu värre för dig.

-Vad menar du...? Berättade hon? -Vad för nåt?

-Jag förstår inte. -Det är inte mitt fel.

Doktor Martin borde få skulden. Helens liv hade kunnat räddas.

-Det är inte sant. -Är jag en lögnare nu också?

Sluta låtsas. Jag vet att hon berättade allt.

-Vad är det du sprutar ut? -Där är din mark, här är min.

Inga bekämpningsmedel i närheten av mina grödor!

Jag besprutar hur mycket jag vill!

Al... Jag måste kunna springa snabbare. Kan du hjälpa mig träna?

Jag köper en öl åt dig varje kväll i en vecka.

-Jag kan hjälpa dig. -Pappa.

-När vill du börja? -Det är inspektion om två veckor.

Det skulle ta flera år att få igen intyget på att gården är ekologisk.

-Vad vill du att jag ska göra? -Phil tycker du kunde ha gjort mer.

-Du kanske kan besöka honom? -Jag är upptagen i dag och i morgon.

-Han beskyller dig för Helens död. -Det är ju helt irrationellt...

-Du dödade min fru, din jävel! -Ut härifrån!

-Martin? -Varför gjorde du inget?

-Det fanns inget att göra. -Det måste ju ha funnits nåt!

-Nej. Har ni druckit? -Det kanske jag har.

Det är slöseri med tid att prata med fyllon.

Om det inte var du, vad var det då som dödade henne?

När obduktionen är klar får ni veta det. Gå hem nu.

-Nej. -Då ringer jag konstapel Mylow.

Mr Pratt.

Var god att inte använda bekämpningsmedel på er gård.

-Hur går det...? Ska vi ta en paus? -Jag måste visa Ross att jag kan.

-Jag tror han är intresserad av mig. -Jaså?

-Ja. -Vi springer i kapp tillbaka.

Du får försprång. Kom igen!

Vad i helsike...?

Det är bekämpningsmedel! Den där galningen kunde ha dödat mig!

Du försökte tränga mig av vägen!

-Nej, jag... -Jag kan handskas med mrs Norton.

-Berätta vad som finns i lasten! -Skulle inte tro det.

-Ska jag komma tillbaka senare...? -Jag bad dig att hålla dig borta.

Jag bad dig att hålla dina gifter borta. Vad har du att säga?

Jag säger så här. Du är inte välkommen till begravningen.

-Va? -Du får inte komma.

-Miss Glasson skickade hit mig. -Vi har stängt för dagen. God kväll.

Det är lite svårt att komma hit under dagen. Kan ni ta en titt nu?

-Ni kan följa med och boka en tid. -Jag kan ju låta er packa upp först.

Trivs ni här i Portwenn? Människorna är så vänliga, det är underbart.

Ni får antingen komma in eller gå.

Jag mindes just att jag har andra planer. Ursäkta.

-Det där var signalraketen. -Jag borde ha fått ett meddelande.

-Det är ett nödanrop! -Kom!

-Vi hinner aldrig dit i tid. -Jo, kanske.

Gick det bra?

-Vad har hänt? -Fråga Phil Pratt.

Phil kan vara lite sur, men nåt så här elakt skulle han inte göra.

-Portwenn anropas. -De söker mig.

-Ja? -Det gäller en trafikolycka.

-Han svängde bara ut framför mig! -Han körde i 110 km/h!

-Har nån kommit till skada? -Föraren kan ha skadat nacken.

Ursäkta, Pauline.

Jaha... Hej, Julie.

Jag höll på med uppkörningen. Tror du jag klarade den?

Tricia... Gick du till doktorn?

-Han vägrade att undersöka mig. -Va?

-Det är så torrt. Blommorna dör... -Det är varmt i skuggan också.

Var är Pauline...? Jag förstår.

-Vems tur är det? -Jag behöver bara ett sjukintyg.

-Svaret är samma som i går. -Vi får se. Det är nog Rogers tur.

-Jag var här tidigare i dag. -Jag kan gå in först.

-Det tar max tre minuter! -Det kanske är lika bra.

Hon har varit med om en trafikolycka.

-Vad ska jag säga till Ross? -Miss Mitchell bör få företräde.

-Pauline! Skicka in nästa patient. -Visst.

Martha! Det där borde du ha lämnat kvar... Nej, gå till miss Soames.

Var är miss Soames?

-Vad gör du? Vi har brandövning. -Jag har så mycket att göra.

Du måste gå till din klass med en gång!

Lägg vänster öra mot vänster axel...och tvärtom.

-Det verkar inte vara pisksnärtskada. -Det kan visa sig efter flera år.

Om ni skulle känna er yr och få huvudvärk...

De har ett brådskande fall på skolan igen.

Förlorade ni medvetandet...? Kände ni er illamående eller såg suddigt?

-Nej. -Följ mitt finger med blicken.

-Jag åt ju ingen lunch. -Det är en rimlig förklaring.

Om ni inte har fler akutfall så åker jag.

Tror du jag ringer utan anledning? Kan du titta på Tricias händer?

-Om hon kommer till mottagningen. -Ni vägrade ju att undersöka henne.

-Hon ville inte boka en tid. -Men du är ju ändå här nu.

-Har du handskar när du diskar? -Nej.

Det tycker jag du borde ha. - Så där.

-Jag är ledsen, Tricia. -Det gör inget. Vi ses i morgon.

Doktor Ellingham!

Miss Soames!

-Låt inte Tricia bli lidande! -Vad menar du?

-Jag kan inte försvara ditt beteende. -Gör inte det då.

När du pratar med dina patienter kan du väl försöka anstränga dig lite?

Le och småprata. Skoja lite.

Sjuka människor vill inte att man skojar.

-Det handlar om bemötande. -Det blir man inte frisk av.

-Det känns bättre. -Kan det hjälpa till med diagnosen?

För en gångs skull kan du väl hålla med? Du vet väl vad jag menar?

Jag har faktiskt alltid svårt att förstå mig på dig.

Nästan inget av det som du gör och säger är begripligt för mig.

Vad är det vi pratar om?

Pratar vi om...? Vad pratar vi om?

Jag vet inte riktigt.

Borde vi inte sätta oss ner över ett glas-

-och sluta vara på dåligt humör-

-och förklara vad vi egentligen tycker om varandra?

Jo. Visst.

-Jag är upptagen i kväll. -Ska du på bönemöte?

Jag är upptagen. Jag kommer att vara på "The Crab" i morgon vid åtta.

-Kom dit om du vill. -Jag kommer.

-Gör du? -Ja.

Får jag inte skjuta i närheten av din mark heller?

-Jo, du får skjuta kaniner. -Vem har sagt nåt om kaniner?

Jag berättade för polisen vad du gjorde med min jeep.

Blanda in polisen om du vill.

-Fler än Mylow har fel om dig. -Va?

Jag vet vad du gjorde mot Helen... Jag vet hur du är egentligen.

Du kanske skrämde Helen, men mig skrämmer du inte.

Hej!

Jag har inte haft chans att tacka dig för all hjälp.

Ingen orsak. Hur är det med nacken?

Den känns lite spänd. Du kanske kan titta till mig lite senare?

Okej.

-Har ni låst er ute? -Nej.

-Ni tittar på klockan hela tiden. -Det gör jag inte alls.

-Jag vet varför ni inte går in. -Jag står bara och tänker.

-Tvångssyndrom. -Va?

Har ni aldrig läst om symptomen eller hört talas om tvångssyndrom?

Det är inget fel på mig.

-Är du säker på att det var Pratt? -Ja... Mark var inte till nån hjälp.

Ta reda på vad som hände Helen och berätta det för hennes galne make.

-Han tror att du begick ett misstag. -Det gjorde jag inte.

-Nej, men han har tappat fattningen. -Vad beror det på?

Hon trodde att han var otrogen. Och han slog henne en gång.

-Tror du att han skulle slå dig? -Jag är inte rädd, trots geväret.

-Har han ett gevär? -Ja, det är klart.

Han slog sin fru och skar sönder dina däck, och han har ett gevär.

-Gör inget dumt nu. -Jag ska prata med honom.

-Mr Pratt. -Håll tyst!

-Ska du be om ursäkt? -Hon dog av en embolisk stroke.

En propp blockerade blodtillförseln. Ingen hade kunnat rädda henne.

-Har de på sjukhuset sagt det? -Jag väntar på bekräftelse.

Du väntar på att nån ska mörka ditt misstag.

Jag begick inget misstag. Du borde inte ha börjat ofreda Joan.

-Ofreda? -Jag såg jeepen. Jag vet om geväret.

Vadå?

-Det här geväret? -Jag antar det.

I flera år har jag stått ut med att Joan lägger sig i.

Hon viskade till Helen om mig, hon sa att hon hade kunnat få nån bättre.

Tror du inte jag vet att hon hade kunnat det?

Försvinn.

Om det här är din bäring, vilken riktning tar du då för att komma hem?

-Nordost? -Duktig tjej!

-Hej, Al! -Är allt bra?

-Vi ses sen när du är klar. -Det kan du lita på!

Är du svartsjuk?

-Nej. -Det kanske du borde vara.

Om du väntar på att Elaine ska komma tillbaka kan du väl säga det?

Hej, Julie. Hur är det med nacken?

Det är bra, tack.

Kom.

Släpp den! Stick härifrån!

Släpp den!

Stick! Stick härifrån!

Hjälp!

Hjälp!

Herregud! Vad har hänt?

Jag skulle laga den och fick den över mig.

-När hände det? -I går kväll... Gör nåt!

Okej, okej... Herregud.

-Tar du nån medicin för tillfället? -Nej.

-Födelsemärken eller tatueringar? -Nej... Jo.

Om den här räknas.

-Är det en groda? -Det är en komodovaran.

-Den finns i Indonesien. -Det ser ut som en groda.

Ellingham... Hej, Joan.

Lugna dig. Hur mycket blod...?

Jag vill följa med. Om det sprutar blod så vill jag se det.

-Nej. Ring efter ambulans. -Det är en bra övning.

Du behövs här. - Kan du följa med, Al? Jag kanske behöver hjälp.

Det är inte rättvist!

Somna inte, Phil. Berätta varför du släppte hundarna.

Berätta varför du skar sönder mina däck. Berätta vad som helst.

-Sluta nu, Joan. -Håll dig vaken, Phil!

Martin! Skynda dig!

-Hur verkar det? -Inget vidare.

-Kan du lyfta den, Al? -Ja.

Jag ska försöka stoppa blödningen.

Kan du hålla den, Joan? Jag ska sätta in dropp.

Ring Pauline och kolla att ambulansen är på väg.

-Du får hålla den här också. -Jag kan inte göra både och.

-Du kan hålla här i stället, Martin. -Nej, jag vill inte röra blodet.

Jag måste kolla blodtrycket.

-Joan kanske kan ringa? -Jag kan fråga om ambulansjäveln.

-Så ni är vid liv, mr Pratt? -Det kan ni nog ändra på.

Det är jag. Doktorn vill... Okej. - Den ska vara här om fem minuter.

-Håll ögonen öppna, mr Pratt. -Ja, jag vill se vad ni gör.

Var beredd att lyfta den, Joan. - Det här gör ont.

Sjukhuset bekräftade att er fru dog av en blodpropp.

Kan det ha berott på att hon fick en chock?

-En elektrisk stöt? -Nej, jag berättade nåt för henne.

Hon väntade sig inte det. Var det jag som dödade Helen?

-Nej, självklart inte. -Hon visste att du var otrogen.

Phil...? Phil!

Vad hände...? Du blöder ju!

Han har förlorat mycket blod... Han kommer nog att klara sig.

Om jag skulle förlora dig nu...

-Det här är Tony. -Hej.

-Ta av alla blöta kläder... -Det låter bra!

Skydda offret från vinden.

-Koffein och alkohol bör undvikas. -Ingen alkohol?

-Du har redan klarat testet. -Har jag?

-Hur ska vi fira? -Inte så som du tror.

-Jag har fått signaler hela veckan. -Jag försökte göra Al svartsjuk.

Jag utnyttjade dig, men du utnyttjar ju alla tjejer i byn.

-Du är med i besättningen. -Håll händerna borta bara.

Idiot.

-Jag hörde just om Phil! -Det var en otäck olyckshändelse.

Ja, men... Kommer han att klara sig?

-Ja, det tror jag. -Vilken tur.

-Vi ses väl på puben sen? -Ja, klockan åtta.

-Jag ska döda den jäveln! -Nu är du svartsjuk.

-Jag har varit svartsjuk länge. -Har du?

Varför sa du inget?

Jag vet inte.

Jag ville inte att det skulle bli som när Elaine stack.

Jag försökte låtsas att jag inte brydde mig...men det gör jag.

-Gör du? -Ja.

Om du tror att du kan hjälpa mig, så lyssnar jag.

Jag måste i väg nu.

Du kan inte lämna mig här... Jag kan inte gå ut innan halv.

Jag kan inte gå in eller ut om klockan inte är hel eller halv.

-Jag vet att jag låter galen. -Ja, det är väntat. Visa dina händer.

Beror det bara på att du tvättar dem?

När det är riktigt illa märker kollegerna det. Jag byter skola ofta.

Hur kan du hjälpa mig?

Det vara bara en timma eller så. Sen kunde jag inte lämna badrummet.

Om jag rörde handtaget fick jag tvätta händerna igen.

Hej! Väntar du på nån?

Nej, inte längre.

Text: Alexander Bergmann Sync: BetteKaj