All language subtitles for 1738684277-trolosa-ep03-swedish

Soldater, marsch framåt.

Isabelle, se upp!

–Får jag röra den?
–Du skrämmer fågeln!

Han sa att jag fick röra den.

–Du skrämmer den!
–Det gör jag inte.

Försiktigt, Simon.

Det där blir fint.

Så där ja.

Nämen, är det Howard,
självaste demonregissören!

Ett smakprov, kanske?

–Skär upp till tre personer.
–Det ska vi ordna.

Själva leveransen löser vi.

Den här är så fin, och har verkligen
en så klassisk klang, som jag gillar.

–Kan jag hjälpa dig med nåt?
–Är Isabelle här?

–Eh...?
–Isabelle Vogler.

Eh... Vänta lite, så hämtar jag Sara.

Ursäkta. – Sara.

/SIREN FRÅN UTRYCKNINGSFORDON/

Kom nu, då.

Hej! Det är vi.

/Festsorl och musik/

Tjena.

...har inte satts upp än.

–Hej, Isabelle.
–Hej.

Var bor du när du är här?

–Malmen.
–Jaha, Malmen. Vänta...

– Hej! Har du bakat? Va?
–Mm.

Du kan ställa den där.

Hej.

–Tycker du om fisksoppa?
–Nja...

Nej?

Så. Jag är lite nervös.

Vad är det här?

Har jag fått böter?
Har jag ställt bilen fel? Va?

Nej.

Oj.

/DAVID SKRATTAR TILL/

Du.

Du är så begåvad.

Tack.

Den ska få hedersplats
i vardagsrummet.

Nej, det får den inte.

Nähä?

Det där får du inte visa för någon.

–Okej, då lovar jag det.
–Lovar du?

Jag lovar det. Vi gömmer den här.

Kom, allihop!

In i vardagsrummet. Kom!

–Kom.
–Vi kommer, vi kommer.

Hej, allihop.
Välkomna hem till mig.

Och också varmt välkomna
till starten på arbetet–

–med filmen "Susanna"
som vi ska göra tillsammans.

Där vi inte bara ska hålla till
ute på Filmstaden i Råsunda.

Nu är det också klart
att vi ska åka till Tjeckoslovakien.

Det känns som alla mer eller mindre
hunnit hälsa och känner varann.

Men en person som ni inte känner
är min kära, kära vän Markus.

Och min bästa vän Isabelle, som är
dotter till Markus och Marianne.

Var nu hon håller hus.

Och alla tjeckiska vänner,
ni är så välkomna.

–Skål och välkomna och så vidare.
–Na zdravi!

Jag tror han är jättekär i henne.

–Det verkar så.
–Jo, men han är det. Jag vet det.

Kan nån öppna?

Hej! Lotta Westberg.
Jag jobbar med Allan.

Vet du vad, det känns lite jobbigt.

Här kommer Susanna!

–Oh!
–Nej, det är bra.

Kom, vi går ut och tittar.

Wow!

Va? Känner du igen mamma?

–Skål för Susanna!
–Och för David!

Skål. Fy fan vad bra det blir, va?

And so I'll smile and I'll acquiesce
When she invites me to caress

Her scabby cat

I'll sit still while she knits
And witters, cross my heart

And I shan't lay a finger
on the crabby old batface

I'll be polite to your daddy
Frightfully lah-di-dah

Men pappa, kan vi inte stanna?

Although he always bores me
to my boots

I love you very much

/Flaskor som klirrar/

Hej.

Hur gick mötet?

Eh... Jag köpte lite mat till oss.

Har Isabelle
slutat jobba i musikaffären?

Det var länge sedan, det.

Var bor hon nu, då?

Hon bor kvar i ettan på Ringvägen.

Ja, det är i alla fall högt i tak.
Egen tvättmaskin.

–Vill du ha?
–Kanske om en stund.

–Bor hon ensam?
–Ja. Eller nej... Med Måns.

Alltså, så han bor där nu. Sonen.

Tobias? Nej.

–Måns är katten.
–Oj... Tobias hette han ja.

Tänk att jag har fått en dotter
med grått hår.

Sned i ryggen och ensam som fan.

Som jag.

/Sorl/
Då är vi klara för ännu en tagning.

Scen 74, tagning 8.

Kan jag få ett bländarsteg
upp till där, tack.

–Tystnad. Tagning. Kamera.
–Ljudet går.

–Scen 74:3, tagning åtta.
–Och klapp.

David: Pass på, då.
Marianne: Kommer han inte snart?

–Varsågod att börja.
–Kommer han inte snart?

Så. Ondrej, då kommer du in.

Så tittar Susanna upp bakom skärmen.
– Och så vänder du dig om, Fero.

Så börjar du klä av dig.

Susanna? Ja...

Vill du visa dig för honom?

Ja.

Ondrej, titta på henne.
Titta på Susanna.

Hon tittar ju på dig
för att hon är attraherad av dig.

Du... Du måste ge nånting tillbaka.

–David: Tack.
–Vi bryter för en timmes lunch.

Lätta det här bakljuset.

–Gör jag nåt fel?
–Absolut inte.

Gå och käka med de andra,
så kommer jag. Ja, jag vet.

Finns det fler böcker, för de ska
bara ligga och de kan stå. Mer bara.

Det är nåt som saknas här.

Vad fan kan vi hitta på?

–Kicki?
–Kicki här.

Vi ska prova med den här.

Då tar vi det igen.
Jag ska bara gå med kaffet här.

–Då går vi in från Feros replik.
–Vill du visa dig för honom?

–Här.
–Ja, tack.

Vad sa du?
"Vill du visa dig för honom?"

–Det är då jag hänger upp byxorna?
–Precis.

Ondrej, Fröken Sverige,
kan vi få in dig?

Nej, då är du i bild. Du är här
för motspel. Du ska hålla dig...

Bakom kameran.

Hej på dig. Vänta.

–Har vi en position?
–Står han still blir det bra.

Då säger jag
tystnad, tagning, kamera.

Ljudet går.

X74:6, tagning 15.

–Pass på, då.
–Klapp.

Varsågod.

Börja.

–Vill du visa dig för honom?
–Ja, det vill jag.

Nu tittar du på henne.

Och så tar du slöjan den här gången,
Susanna. Mm.

Ja, titta. Bra, bra. Bra.

Så kommer du ut.

Försök se det ur min synvinkel.

Ja, jag hör vad du säger.

Markus: Tack så mycket.

Ja...

Hallå?

–Nämen, ska inte du vara i skolan?
–Ska inte du vara i Spanien?

Va?

–Är du dålig?
–Ont i huvudet.

Migrän, kanske.

Migrän?

Men du har inte feber i alla fall.

Okej.

Nej... Fy fan, vilken svinstia!
Vad har ni hållit på med?

Du, skulle mamma jobba sent i kväll?

Ingen aning.

Gå och sätt på dig skorna.

–Hur kändes det där, då?
–Eh...

Ja, det känns väl...helt okej.
Vad tycker du?

–Det gjorde ont.
–Jaha.

Jag ville bryta
varje gång han kysste dig.

–Isabelle, kom.
–Mm.

Kom, då. Ser du det röda ljuset?
Då måste man vara tyst.

Hon är kåt, hon vill ha dig.

Så när de filmar får man inte prata.
Oj. Sch. Sch...

Nu kysser du honom.

Marianne: Kom hit...

–Marianne: Kyss mig.
–Ska du ha på dem?

–Och tack så mycket. Vi tar det igen.
–Ida, kan jag få min morgonrock?

Vi behöver en gobo i korridoren.

–Jamen, jag...
–Hallå.

–Hej.
–Hej! Är ni här!

Surprise!

–Hej.
–Hallå.

–Imponerande. Häftigt.
–Kom in!

Vill du titta på kameran?

–Hej... Hej, älskling.
–Nämen hej! – Förlåt, det är min man.

–Hej. Vad gör du här?
–Lite överraskningsbesök.

–Jaha. Ja, vad kul!
–Och där har vi en naken gubbe

–Är det okej?
–Ja, det är bara...

Vi har hållit på med en enda scen
hela dagen. Så vi är...

–Ja?
–Ja, du förstår.

När... När blir ni klara?

Roffe, när är vi klara i dag?

Vi ska vara färdiga till sju,
men vi har ganska mycket framför oss.

Jag fattar.

Vi har lite... Vi är lite efter,
så det är kanske bäst att ni...

Ja. Mm.

Mm.

Mm. Hm?

–Och så får vi en liten filmkyss där.
–Vi ses hemma sen.

–Puss, allihop.
–Lycka till.

–Vi fick inte ses så länge i dag.
–Nu låter vi de vuxna jobba. Kom.

–Kul att ni kom.
–Hej med er. Lycka till.

–Trevligt. Lycka till, allihop.
–Hej då.

Yes, då tar vi fem.

–Får jag bara...?
–Ja, absolut.

Hej då.

Kan vi få hit nån från rekvisita?

–Då ska vi stanna kvar allihop här.
–Vi tar lunch om en kvart.

Ja, då kör vi i gång igen, då.

–David, Marianne.
–Pass på, då.

–Kamera.
–Varsågod, börja.

Kom hit.

Kyss mig.

Om du inte... Titta på henne, då.

Bra, Susanna.

Förlåt, kan vi bryta...

–Kan jag få tre minuter, bara?
–Vad händer?

–Kan inte jag få tre minuter?
–Jo, absolut.

–Vad ska jag göra nu, då?
–Jag vet inte.

Jo, men kan vi vänta med att göra det
en liten stund.

Ställ den på en praktis, bara.

Det går inte att spela den här scenen
med honom. Han förstår den inte.

Alltså, du kan lika gärna ställa dit
ett vedträ. Helt ärligt.

/DAVID SKRATTAR/
Ett vedträ...

Du... Vi fixar det här. Lita på mig.

–Mm?
–Ja...

–Mm.
–Mm!

Okej.

Roffe, det är inte hennes fel.
Vi ska ta det här igen.

–Vi är tvungna.
–Ring han Jakob.

Vi måste göra korridorscenerna
nästa vecka.

Vi får prata vidare om det sen.

Okej, vi kör.

Vi ska kolla på om det är färg.

Och varsågod, börja.

Vill du visa dig för honom?

David: Hon är nästan där, men hon
spelar ju mot ett jävla vedträ.

Allan: Slöjan hjälpte lite...
David: Tyst.

Kyss mig.

Allan:
Hon ser ju inte kåt ut. – Pippi?

–Fotograf: Jag tycker hon är där.
–Förlåt, kan vi bryta?

–Träffar du ditt barnbarn nån gång?
–Ibland. På somrarna.

Alltid på julen.

Tobias, han är ju så lik sin pappa.
Både på längden och tvären.

Jag höll på en hel sommar
med att lära honom att simma.

Han läser aldrig några böcker.

Ja... Han tänker väl bara på pengar.

Isabelle var ju så begåvad.

Mm.

Hon var ju det.

Hon ritade ju så fint.

Och så plötsligt ville hon inte mer.

Nej, hon var verkligen begåvad.

Och så var hon förälskad i dig.

Så där som man bara kan vara
som en liten flicka.

Förälskad, det är ett starkt ord.

Ja, barns känslor är väldigt starka.

–Ja...
–Vet du...

Jag har en dröm
som kommer tillbaka hela tiden.

Att jag ska lyfta upp lilla Isabelle
och hon säger "upp, upp".

Och så måste jag...

...sätta ner henne igen
för hon är stor.

Tung. Som en sten.

Förstår du?

Nej, jag tror inte det.

Ja. Nu måste vi äta.

Ja.

Drömmer inte du om
hur pojkarna var när de var små?

Ibland, kanske.

Minns du att Simon alltid sög
på tummen och hur arg du blev?

"Simon, for God's sake."

Simon the Diamond.

Hur är det med pojkarna?
Bor de fortfarande kvar i London?

Vi har nästan ingen kontakt.

Tim ringer väl nån gång,
men det blir bara tråkiga samtal.

–Kommer de aldrig och hälsar på?
–De hatar mig.

Båda två.

Oj då.

Varför har du inte sett till
att bli vän med dina barn?

Och Isabelle, då?
Tar ni vara på varann?

Nej, jag har inte den här scenen.
Vi måste göra om den.

Har jag inte den,
har jag inte filmen.

Det finns inte möjlighet
att ta om allting.

Vi gör så här, snälla. Vi gör så.

Hej. God morgon, allihop.

Vi ska göra som så att vår kära scen
74, som vi har kämpat så mycket med:

–Vi ska filma om den.
–Yes!

Vi måste spela in scen 74 igen.

Så det börjar vi med i dag.

Men nu ska vi sätta den. Eller hur?

Så vi kommer tillbaka till 74,
och vi ska...

Ondrej! Ondrej...

Du kan väl ta en kort paus? Okej? Bra.

–Eh, jag... Jag kommer att spela mot.
–Okej.

Så jag behöver hans jacka, bara.

Kostym, i den här tagningen
ska alltså David...

Vi tar en pick-up från att...

...Susanna kommer runt skärmen där.

Kan vi få hit Ondrejs jacka?

Ja... Du säger till
om jag ska göra nåt speciellt.

Bara stå där och...blunda.

–Mm...
–Mm?

Ja. Tystnad, tagning, kamera.

–Ljudet går.
–Och klappa.

–Mm.
–Pass på, då.

Varsågod, börja.

Du är varm.

Och nu kommer han in.

Precis, bra.

Och så flyttar du blicken mellan dem.

Nu tar du några steg närmare honom.

Nu går jag in.

Och han kommer närmare.

Och närmare.

Du har lust att kyssa honom.

Du vill det.

Tänk på att det är det du vill.

Att du ska knulla med dem.

Båda två.

Ja. Vill du det?

Mm.

Mm.

–Tack.
–Där satt den!

–Efterklapp.
–Fantastiskt.

–Där satt den!
–Ja, vi... Vi har den.

Vi har den.

Vi kan ta paus nu, då.

Roffe, jag tar en rök.

God natt.

God natt.

–Mm?
–Det blev väl... Vi ses i morgon, då.

/VISKAR OHÖRBART/

Är det sant?

Okej.

Ciao.

Har du duschat?

Mm.

Du...

Ja.

Jag drömde om dig.

–Var det härligt?
–Mm.

Dröm lite mer, då.

Jag har lust att älska med dig.

På riktigt.

Det kan du väl försöka.

Jag vet inte om jag klarar av det.

Då kan vi väl hålla handen?

/KYRKKLOCKAN SLÅR/

/VIN KORKAS UR OCH HÄLLS UPP/

Nämen...

–Varför sover du inte?
–Ja, jag blev så förvirrad.

Jag vaknade
och trodde att jag var på sjukhuset–

–och så förstod jag att jag var här.

Så tänkte jag på varför jag sover
i barnens rum och inte inne hos dig.

Det är lätt att bli orolig om natten.

Det är svårt för mig att vara här.

Det kanske inte var
en sån bra idé, det här.

Vad då?

Jag är ju inte van
vid att ta hand om nån.

Särskilt inte nån
som försökt ta sitt liv.

Så sjuk är jag väl inte?
Tycker du det?

Nej, nej,
men du behöver väl en läkare?

Inte en gammal gubbe.

Jag kan köra dig tillbaka i morgon
om du vill.

Ehm...

–Vi kan väl se?
–Ja.

Älskling, du har fått post!

Från London.

Mamma och jag
sticker på den där testvisningen nu.

Markus: Är det dags?
Är det många som kommer?

Marianne: Hoppas jag verkligen inte.
Markus: Va? Vad säger du?

Marianne: Distributören,
fotografen... Jag vet väl inte.

–Kan jag inte få följa med?
–Nej. Du kommer tycka det är tråkigt.

Klart du får. Men bara
om du delar med dig av ditt godis.

–Spring och ta på dig skorna.
–Kommer du, eller?

–Sätt fart nu.
–Mhm.

Ska du äta upp allt godis på en gång?
Du får ont i magen.

Mm?

–Vad är det som är så farligt, då?
–Nämen...

Vad då?

–Det är en vuxenfilm.
–Okej.

–En film för vuxna.
–Jaha.

Nej, inte den. Du lovade ju.

–Mmm...
–Men tog du den?

Pappa! De gula är ju de bästa.

Älskling, ska inte du ha?

Allan: Ja, då väntar vi bara på
David. Han är så klart nervös.

Men så mycket kan jag säga: Vi är
väldigt stolta över att visa filmen.

Ljudet är inte klart,
musiken är bara på skiss.

Som vanligt.

–Ja, men då...
–Hej! Där är han.

Där är han, vad bra! Nämen!

–Då kör vi då.
–Varmt välkomna.

Du. Isabelle ska inte se det här.
Hon får sitta på kontoret.

–Aha.
–Kan du visa henne?

Du får vänta
inne på produktionskontoret.

Den här filmen är barnförbjuden.

–Men mamma är ju med i filmen.
–Ja, men jag tror det är bäst så.

–Varför det?
–Nu gör vi som Allan säger.

–Kom.
–Vi ses sen.

Allan...

Ja...

/DET RINGER/ Känn dig som hemma. Det
finns mat i kylen, om du är hungrig.

Ja, hallå, ja? Nej, han kan inte
prata, han har visning nu.

Va?

Är det sant?

Fan vad kul!

Nej, jag förstår. Men jag måste
kunna berätta för David. Jätteroligt!

Hoppla, Kerstin. Det var fel.

Lyssna. Du kan inte säga det till
nån, men jag har fått så bra nyheter.

/ISABELLE NYNNAR/

Vill du visa dig för honom?

Ja, det vill jag.

Mm...

Vill du kyssa min fru?

Här har vi två olika tagningar,
men vi tog den här nu.

Kom hit.

Kyss mig.

Kom hit och kyss mig.

Det är jättejättebra.

/MARIANNE I FILMEN ANDAS TUNGT/

/TILLTAGANDE STÖNANDE/

Svensktextning: Claudia Dyfverman
Iyuno för SVT