Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

I hela världen sjungs det julsånger.

I städer, i skolor, på pubar-

-och ibland ännu i pittoreska sockenkyrkor på byallmänningar.

Så här års vill till och med såna som inte kan sjunga vara med och skråla.

Julsånger hör julen till på samma sätt som godis och granar.

Min favorit är "Bjällerklang" eller "We Wish You a Merry Christmas".

-"O Betlehem, du lilla stad." -"Dagen är kommen."

-"Ding Dong Merrily on High." -"Stilla natt."

"While Shepherds Watched" och "Lyss till änglasångens ord".

För det är riktiga höjdare.

Det finns hundratals julsånger och de är viktiga jultraditioner.

Vi tar dem för givna.

Det är de hoppande herrarna. Så roligt.

Men var och en har en fascinerande historia.

Hopp.

Julsånger kan föra oss på oväntade resor till svunna tider.

Till gamla midvinterfester och religiös stridighet.

Det var en förtryckt minoritet. Det var farliga tider.

Och till ett förödande världskrig.

De sjöng "Stilla natt".

Jag glömmer det aldrig. Det var en höjdpunkt i mitt liv.

De första julsångerna är sprungna ur en hednisk vinterfestival.

Kristendomen tog över den och gjorde den kristen.

-Då bannlystes de av kyrkan. -Allt roligt var skadligt för själen.

Gå till puben, roa sig, fira jul. Allt sånt var förbjudet.

Men julsången fick en storslagen återkomst.

Varifrån kommer de mest älskade julsångerna-

-och varför är de så magiska?

Vi börjar med en anglosaxisk tradition-

-som är äldre än den kristna julen.

Blotet, en fertilitetsritual med rötter i hednisk magi.

-Välkommen, Lucy! -Tack.

Vi ska välsigna äppelträdet som en del av blotet.

Vi ska stänka cider på rötterna, sätta bröd på grenarna-

-och sjunga blotsången-

-för att säkerställa nästa års äppelskörd.

Cider ur en ymnig kopp

Mer än en man kan dricka opp

Vi sprida godhet kring din rot

Ett fruktbart år ger detta blot

-Vi tar lite av brödet. -Varsågod, herr Träd.

Och till sist skrämmer vi bort onda andar från fruktträdgården.

Ett, två, tre...

Blotet ingick i ett större midvinterpartaj.

Och det har förvånansvärt nog påverkat hur års vi firar jul idag.

Varför har man alltid firat nåt mitt i vintern?

Det passar lagom. Det är varken arbete, strider, handel eller odling.

Dessutom behöver den dystra årstiden livas upp.

Därför firar man då.

Hur gick det med den hedniska festen när kristendomen kom?

Kristendomen tog över julen och gjorde den kristen.

Ingenting i evangelierna preciserar vilken tid på året Kristus föddes.

Vaktade herdar sin hjord om natten var det nog maj eller september.

Men på 300-talet, då kristendomen tar över, blir julen Jesu födelse.

Och symboliken med solens återfödelse-

-blir sonens återfödelse, och det är en underbar festivaltid.

-Har du ett äppelträd som du blotar? -Ja, jag blotar det årligen.

Det bär alltid frukt sen jag började med det.

-Visst är det en fin tanke? -Och roligt är det.

Till puben, alle man!

Med tiden började blotare besöka hem och ölstugor.

I utbyte mot en välsignelse ville de ha mat, pengar eller dricka.

-Var det sånt här ni sökte? -Ja!

Så började man knacka dörr och sjunga julsånger.

Julen utvecklades till en religiös helg-

-med stort festande och överdåd.

På Tudors tid hade jultomten dykt upp...

...och julsånger har alltid varit firandets hjärta.

Man föds med dem. Man hör dem redan när man ligger i magen.

Man vet inte varför man kan dem.

Barn, vuxna och gamla kan dem.

Det är nåt som omedelbart sammanför oss.

Efter normandernas erövring 1066-

-utvecklades det engelska ordet för gille till det franska carol-

-som nu är engelska för julsång.

Ord och musik i förvånansvärt många julsånger har olika ursprung.

Denna melodi föddes som fransk renässansdans på 1500-talet.

Så fint! Det var "Ding Dong Merrily on High".

-Julsången. -Nej.

-Det var "Branle de l'official". -"Bran l'official"...

Hon skrattar åt mig.

Jag kan inte säga bokstaven R. Det är alltså en dans.

-Jag kan visa dig om du vill. -Gärna.

Det börjar med två steg åt vänster. Ett, två...

Och två små till höger.

Och för andra gången-

-tar man sex steg åt vänster med ett litet hopp.

Sex till vänster och hopp.

Hopp.

Bakom denna jigg stod Jehan Tabourot-

-präst vid domkyrkan i Langres.

Frankrike var katolskt, men på 1400-talet-

-hade kristendomen börjat splittras. Protestanterna var på frammarsch.

Tabourot avskydde de råa protestantiska vindarna i Europa.

Han var nämligen gudfruktig katolik-

-och protestantiska reformatorer slog ner på-

-det andra han älskade: dans.

Tabourot och hans dans kunde ha glömts bort-

-men han bevarade den för eftervärlden på ett lysande sätt.

Jehan Tabourot uppfann ett nytt system för dansnotering-

-med ord, med figurer-

-och med nya noteringar för rörelser.

-Hur fungerar det? -Musiken är på vertikalen.

Och på varje not står det vilket steg man ska ta precis där.

Pied gauche largy - vänster fot "largy". Var betyder det?

Det är lättare att visa än att förklara.

-Här är det. -Han gör en largy.

-Just det. -Han står så här.

Ja, det är föregångaren till andra position i klassisk balett.

Han var en stor dansälskare.

Vad ansåg monsieur Tabourot om protestantismen?

Han hävdade att man borde tycka om dans-

-för att reformatorerna ogillade den.

Protestantism, bu!

En danslåt har alltså blivit en julsång i protestantiska England.

Vad hade monsieur Tabourot ansett om det?

Han festade gärna. Han hade nog varit nöjd-

-fast kanske förvånad eftersom det är för protestanterna.

"Ding Dong"-melodin blev kvar i Frankrike i 300 år-

-men 1924 upptäckte psalmförfattaren-

-George Woodward Tabourots låt.

Han satte ihop den med orden vi sjunger idag.

-Très elegant! -Tackar.

1534 kom protestantiska reformationen till England.

Henrik VIII tyckte att julsånger hörde en god Tudor-jul till-

-men då Henrik avled 1547 skulle julsången få det motigt.

Den nye kungen, Edvard VI, var passionerad protestant-

-och motsatte sig katolska kyrkan.

Vid tolv års ålder utmålade han påven som antikrist.

Han ogillade all form av munterhet.

Han läxade upp sin syster Maria som tyckte om utländska danser-

-och andra förlustelser som inte passade en kristen prinsessa.

Tänk vad han hade tyckt om julsånger.

Edvard var en glädjedödare, men en av hans lärare, Christopher Tye-

-komponerade ett stycke som skulle bli en älskad julsång.

Tye var körledare här på Ely-katedralen.

Andrew Grant har studerat kyrkomusiken under reformationen.

Vad föredrog Edvard VI och hans protestanter för musik?

Det handlade om ordet. Rent musikaliskt innebar det enkelhet.

Katolsk musik var invecklad och magnifik-

-till den grad att orden knappt hörs om man så kan latin.

De ville ha enkla, rättframma låtar på engelska, som hördes.

Christopher Tye gav ut sin version av "Apostlagärningarna".

Det är typisk protestantisk musik.

Här är hans tonsättning av åttonde kapitlet.

Spridda blevo de överallt

Utöver landsbygden

Judeen och Samarien

Med tolv som mottar dem

Det är den melodi vi kan. Han skrev den.

Men Tyes låt var ännu ingen julsång.

Orden kom senare, tack vare de ännu mer extremprotestantiska-

-puritanerna.

Puritanerna tog sikte på julen.

De såg den som en kvarleva från den depraverade gamla katolska kyrkan.

Här är en förordning utfärdad 1644. Där står vad som ska ske på julen.

De ville se mer "högtidelig ödmjukan"-

-mer syndahågkomst och fasta-

-och de ville se mindre "utlevande av köttsliga och sinnliga lustar".

Så inga julsånger. De i princip förbjöd julen helt.

Så gott som det enda som fick sjungas i kyrkan-

-var psalmer hämtade ur Bibeln-

-men en ny sång skulle förändra det.

Mot 1600-talets slut framställs en ny version av psalmboken.

Den innehöll bland annat "Änglasång vid vår Frälsares födelse".

Den parafraserar ett bibelstycke, alltså fick den sjungas i kyrkan.

Här står det "Till Jakobs melodi"-

-"eller andra melodier på åtta och sex stavelser."

Den har ingen bestämd melodi. Orden lyder:

"Då herdar över hjorden sin om natten höllo vakt"

"Steg Herrens ängel ned till dem i härlighet och prakt"

Och så vidare. Första tryckningen.

Christopher Tyes 1500-talsmelodi i kombination med 1600-talstexten-

-är den julsång vi känner till.

Det stämmer.

Denna mycket protestantiska sång-

-var den första julsång som engelska kyrkan godkände.

Christopher Tyes Tudor-melodi är fortfarande den mest sjungna.

Denna muntra julsång illustrerar de lekar som idag hör julen till.

På brittiska kungliga biblioteket finns en tidig uppteckning.

Vad är det här?

En liten barnbok, "Mirth without Mischief".

Vad söt!

Med första referensen till julsången.

Var det en sång eller en dikt? Eller vad var det för nåt då?

Jag tror att det snarast var en danslek.

Den sjöngs... eller skanderades av barn.

Var och en säger om det den förra sa men lägger till en rad.

-Det blir svårare att komma ihåg. -Om man sa fel fick man böta.

Jag tror att barnen kittlades som böter.

-Det finns bilder. -Ett träsnitt för varje rim.

-Det är de hoppande herrarna. -Ja.

-Så roligt. -Ett fint träsnitt av dem.

De hoppar över hinder i en häcklöpning.

Är det här "Twelve Days of Christmas" som vi kan den?

Vissa skillnader finns. I 1700-tals- versionen står det "colly birds"...

-...och inte "calling birds". -Vad är colly birds?

Colly var dialektal engelska för "kolsvart".

Nordlig, tror vi. Det kanske betyder "fyra svarta fåglar".

Så intressant.

"Kolsvarta fåglar" blir "colly birds".

-Som blir "calling birds". -Ja, och det rimmar.

Vilken underbar liten bok.

Det är underbar.

Julen är barnens högtid, hör man folk säga idag-

-och denna bok visar att man tänkte så redan på 1700-talet.

Men melodins ursprung är en gåta.

Vi vet inte var melodin kommer ifrån. Den är nog nedärvd i generationer.

Men vi känner till en man som putsade upp melodin lite-

-och satte sin egen prägel på den.

Frederic Austin var född i East End i London 1872.

Han sjöng för Elgar och uppträdde i Wagner-operor på Covent Garden-

-men det är inte hans främsta arv.

1909 gav Frederic ur ett arr på "Twelve Days of Christmas" melodi.

Operasångare som han var, la han till nåt för att stila med rösten.

Jag tänker att han skrålade den på julfesten.

Frederics särskilda del, där alla måste bli diva, är det här:

På 1700-talet var England fortfarande ett religiöst slagfält-

-och julsången blev intrasslad i en politisk historia om landsförräderi.

Brittiska katoliker förföljdes och tvingades tillbe Gud i hemlighet.

Somliga sökte tillflykt på andra sidan kanalen.

En av dem var son till en tyghandlare från Leeds-

-och hette John Francis Wade. Som ung for han till Douai i Frankrike.

Där fanns en teologisk skola för engelska katoliker.

Den hette rentav engelska skolan.

John Francis Wade gjorde avskrifter av heliga texter och musikstycken-

-som smugglades till England av aristokratiska katoliker.

1789 tvingade franska revolutionen engelska skolan ur Frankrike.

Här hamnade de. S:t Edmunds katolska skola-

-är direkt ättling till skolan i Douai.

Då de engelska katolikerna återkom smugglade de med sig-

-alla sina skatter, reliker, böcker, musikstycken...

I skolans arkiv finns en sång som innehåller en upprorisk hemlighet.

DAGEN ÄR KOMMEN

Katolska anhängare till exilkungen Jakob, jakobiterna-

-ville störta protestantkungen Georg.

Bland dem fanns Wade. Han ville att Jakobs sonson prins Karl-

-skulle återerövra tronen åt ätten Stuart.

Vad är det här för en saftig sak?

En av de första tryckta källor med "Dagen är kommen", av Wade.

Inget konstigt med att den sjungs i engelska kyrkan.

Men du anser att den ruvar på katolska hemligheter.

Ja. Här har vi en bok som Wade gav ut 1773.

En gudstjänstbok på latin och engelska.

Här märks detta mycket besynnerliga kryptogram.

Det läses uppifrån och till mitten på varje ord.

"Quos anguis Tristi diro cum vulnere Stravit..."

"...hos sanguis Christi miro Tum munere lavit."

Det betyder ungefär: "De som bitits med ett hemskt sår av ormen"-

-"skola bliva tvättade med en underbar Kristi gåva."

Dessa ord är direkt motsvarande symboler i jakobitisk lyrik.

Ormen är uppenbarligen kung Georg-

-och Kristus är ju prins Karl.

Gåvan är återtagandet av Stuart-tronen.

Vore vi jakobiter hade vi kunnat säga "vi avskyr ormen".

Ja, och det vet vi, för här är en jakobitisk bild.

Det är ett utsökt porträtt av en krönt prins Karl.

Och det står "CR", som att Karl är kung.

Nu när vi vet att Wade använde hemligt jakobitiskt bildspråk-

-hur är det då med "Dagen är kommen"?

I sig själv är det en vanlig julsång.

Jämförd med Wades andra verk syns den i ny dager.

Betlehem är England, jakobiterna tillbeder.

-Regem Angelorum... -Änglars konung.

"Änglars konung" är en uråldrig ordvits.

Det betyder Englands konung.

Anguls. Det förstod förstås alla jakobiter-

-som en anspelning på prins Karl.

Enligt katolikerna betydde det att engelske kungen var född, prins Karl.

-Det är en lovsång till prins Karl. -Kom, låt oss tillbedja honom.

"Dagen är kommen" sjöngs först endast av katoliker-

-men budskapet var så väl förborgat-

-att även icke-katoliker började sjunga den.

Den blev utbredd, för det var en fantastisk melodi.

-Revoltören blev allmängods. -Det kan man säga.

Han miste äganderätten och innebörden gick förlorad.

Och den har aldrig blivit helt avslöjad.

Förrän nu.

På 1700-talet kom julpyntet fram igen.

Alla köade för att få en kyss under misteln.

Och engelska kyrkan tvingades slå upp portarna-

-för alla julsånger av den här muntra låten.

LYSS TILL ÄNGLASÅNGENS ORD

På ytan är julen världens mest traditionella högtid-

-men traditioner är flyktiga-

-och julen har varit under ständig förändring under århundradenas lopp.

Det är inget nytt med att uppdatera eller fräscha upp julsånger.

I den ursprungliga versionen av denna sång-

-fanns inte ens några änglar att lyss till.

Charles Welsey, en av de stora psalmförfattarna-

-skrev orden till denna älskade julsång-

-men ni hade inte känt igen dem då.

Följande skrev Wesley när han gav ut psalmen 1739: "Julehymn."

"Lyss till himlafästets klang..." Och det låter så här:

Hur gick det från det till den version vi känner till idag?

Svaret på det hittar vi år 1727, då Charles Wesley och brodern John-

-bildade en religiös grupp på sitt universitet, kallad heliga klubben.

Senare blev de kända som metodisterna.

Metodisterna ansåg att engelska kyrkan skulle reformeras-

-med musiken som en stor tvistepunkt.

Kyrkan var fortsatt lite stel vad gällde sånger-

-men metodisterna hyllade allsångens makt.

Wesleys vän George Whitfield var en annan tongivande metodist.

Vid denna kyrka i norra London spred han budskapet i tal och sång-

-och Wesleys psalm stod på repertoaren.

George Whitfield gjorde nåt vågat med vännens ord.

20 år efter att Wesley skrev dem tänkte Whitfield: "Bättre kan vi."

"Himlafästet" är ett ålderdomligt ord för skyn ovan där.

Men Whitfield ville börja sången med metodisternas favoritsyssla: sång!

Därför ändrade han "Lyss till himlafästets klang"-

-till "Lyss till änglasångens ord".

Den nya textversionen blev den allmänna-

-men melodin kom än en gång senare.

100 år senare, då tonsättaren Felix Mendelssohn-

-mötte engelske korgossen William Cummings.

Alexandra, berätta om William Cummings.

Han kom till London som barn och var mycket musikalisk vid unga år.

Han var korgosse vid domkyrkan.

1847 var han 15 år och sjöng i ett historiskt framträdande av "Elias"-

-första gången oratoriet sattes upp i London.

Han hade sån glöd att Mendelssohn som dirigerade-

-blev häpen och gav honom visitkortet innan han gick.

Det präglade ynglingen och han tycks ha gjort sitt bästa för att-

-skaffa nya Mendelssohn-partitur.

Cummings blev senare organist här i Waltham Abbey.

En dag då han spelade igenom Mendelssohns "Festgesang"-

-fick han en snilleblixt.

I New York Times står om detta historiska.

"Han spelade omkvädet i G..." Omkvädet ur "Festgesang".

"...och insåg hur den kunde sättas till 'Lyss till änglasångens ord'."

"Han skrev av, och melodin sjöngs med stor glöd av församlingen."

-I denna kyrka? -På juldagen.

Helt perfekt.

"Lyss till änglasången" var oemotståndlig.

1861 gav engelska kyrkan ut den i sin bok med gamla och nya psalmer.

Nu var det fritt fram för julsånger med text som inte var ur Bibeln.

Den magiska mixen av hedniska och religiösa ord och melodier-

-var välkommen i kyrkan nu.

Det finns en underbar anarki i julsånger, en gräsrotsmusikalitet.

De skrevs utanför och infördes i kyrkan. Orden var 100 år gamla.

Musiken kom till i ett annat land i ett annat århundrade.

Det visar så bra hur de bästa julsångerna tillkommer av en slump.

De är musikaliska korsningar. Det är nåt spännande över dem.

Det är inte musik vi tvingades sjunga, utan så gärna ville sjunga-

-att kyrkan var tvungen att godkänna den.

-Låt oss sjunga den. -Ja.

O BETLEHEM, DU LILLA STAD

För att fly inbördeskrigets fasor på 1860-talet-

-reste pastor Phillips Brooks från Philadelphia-

-till det heliga landet.

I byn där Jesus föddes inspirerades han att författa följande ord:

O Betlehem, du lilla stad

Hur tyst du ligger där

Försänkt i djup och drömlös sömn

När skaparundret sker

Pastor Brooks tog med sig dikten hem till Philadelphia-

-där hans kantor tonsatte den åt honom.

Det blev en älskad julsång som sjungs än idag...

...åtminstone i Amerika. Här hos oss gick det lite annorlunda till.

1903 gav sig engelske tonsättaren Ralph Vaughan Williams-

-ut och vallfärdade han med.

Han var uppvuxen i Surrey, brann för landsbygden-

-och försökte fånga den musikaliskt i verk såsom "The Lark Ascending".

Han brann även för engelska folkvisor.

Han sa att de är underbara och odödliga.

De tillhör oss alla, hög som låg, rik som arm.

När vi sjunger det vi tycker om sjunger vi de engelska folkvisorna.

I december 1903 gick han från sitt hus där-

-och ner här på en mission-

-att bevara de bästa engelska folkvisorna för eftervärlden.

-Hej! Kan man få skjuts? -Ja.

Nu bär det av.

I byn där Williams bodde kom slaktaren med köttet på en kärra.

Kusk var ofta biträdande slaktaren Frank Lawrence.

Frank var stjärna i kyrkokören.

Han hade ljuvlig djup basröst-

-och älskade folkvisor nästan lika mycket som Williams.

Frank visste dessutom var de fanns.

-Har du ljuvlig djup basröst, Dan? -Nej, inte direkt.

Slaktaren kände en man med en låt-

-som skulle bli perfekt i en ny visbok.

På en av Williams resor här i Surrey den julen-

-träffade han en som hade massor av visor.

Och han hette mr Garman.

Irene Shettle är folksångerska från Surrey.

Hon har undersökt hur mr Garman hjälpte Williams skapa en julsång.

Vad är detta för dokument?

Det är manuskriptboken.

En sida med en sång som sjöngs till Vaughan Williams av Henry Garman.

Han fick om omkring fem visor av Garman-

-och han sjöng den här, "The Ploughboy's Dream".

Hur gick den?

-Vad vackert. -Tack.

Det är ju "O Betlehem, du lilla stad".

I princip, ja.

-Var han 70 år? -73.

-Och han arbetade fortfarande. -Ja, det var ett hårt liv.

Fick han se sin visa bli officiell julsång?

Tyvärr inte. Han avled nästan två år...

...nästan exakt två år efter, på annandag jul 1905.

Vaughan Williams var medredaktör för psalmboken med Percy Dearmer.

Den kom ut 1906 och det var där hans arrangemang-

-av "O Betlehem, du lilla stad" kom ut första gången.

Ibland undrar jag vad han tyckt-

-om han vetat vad som hänt med hans sång, att den sjungs varje år.

Att veta att han skänkt det till oss andra tycker jag är nåt speciellt.

Vi skålar för mr Garman.

Tack, mr Garman. Hoppas att du inte jobbar för hårt på de saligas ängder.

Julen betraktas som en tid för mat och dryck och nära och kära.

Hur sant det än är i stugorna ska det även vara en tid för frid.

Men vår sista julsång föddes ur strid och fördärv-

-och den är kanske vackrast av dem alla.

STILLA NATT

1816 kom en ung adjunkt till sin utnämning-

-i en liten by nära Salzburg.

Joseph Mohr hade upplevt turbulenta tider.

Napoleonkrigen hade slitit isär Österrike.

1816, lagom till att Mohr började arbeta-

-lugnade det sig när Napoleon stupade.

Krigen hade fullkomligt ödelagt den här delen av Europa.

En halv miljon österrikare hade omkommit.

Och med det i åtanke inspirerades Mohr till en dikt.

Motivationen är tydlig i texten-

-eftersom den så uppenbart uttrycker befrielse och frid.

Det var en enkel, innerlig respons på den nyliga konflikten-

-men skulle bli en av världens populäraste julsånger.

Joseph Mohr blev sockenpräst här i Oberndorf.

Men han mindes sin dikt-

-och det sägs att på julafton 1818-

-gick Mohr till kyrkoorganisten herr Gruber.

Han ville be honom tonsätta texten.

Men utmaningen var att det skulle ske samma dag-

-så att den kunde framföras samma kväll.

Det här är "Stilla natt"-kapellet...

...byggt till minne av sångens uruppförande-

-som var till gitarr vid julnattsmässan.

Vad har du med dig?

Den äldsta uppteckningen av "Stilla natt".

-Melodi av... -Franz Xaver Gruber.

Och text av Joseph Mohr 1816.

"Julsång" står det. Weinachtslied.

Stämmer det att musiken komponerades på en eftermiddag?

Vi tror det. Det är rimligt.

Det är ingen invecklad sång och ackordföljden är enkel.

Berätta om uruppförandet.

Enligt åsyna vittnet herr Gruber själv-

-var det han som var bas och vännen Joseph Mohr-

-prästen, sjöng överstämman.

-På julafton. -På julafton 1818.

Varför valde de gitarr? Det är ju inget typiskt kyrkoinstrument.

Just därför blev det gitarr. Det är en sång för folket från folket.

Instrumentet förekom på krogar och barer-

-och därför knöt de an till folket-

-som kände igen gitarren utifrån kyrkan.

Sången "Stilla natt" har gjort den här lilla staden världsberömd.

Varför fungerar den globalt?

Enkelheten kan översättas till alla språk och kulturer.

-Därför slår popsånger. -Kallar du det för popsång?

Just precis, den toppar ju julens listor.

"Stilla natt" drog på världsturné.

Den har översatts till mer än 230 olika språk.

Och den gick till historien under första världskriget.

Det hände i norra Frankrike på julafton 1914.

Tyskar och britter hade grävt ner sig i skyttegravarna-

-nåt stenkast isär.

En del soldatfamiljer hade skickat små julgranar av piprensare.

De hade dem i gravarna, tände ljus och gjorde allt för att må bättre.

En man där i skyttegravarna den kvällen hette Albert Moran.

Julaftonen var julkortsvacker med underbart klart månsken-

-frost på marken, vitt nästan överallt.

Omkring sju eller åtta på kvällen-

-hörde vi sång och uppståndelse och såg ljus.

Vad för ljus vet jag inte.

Och senare hörde vi hur de sjöng "Stilla natt".

Jag glömmer det aldrig. Det var en höjdpunkt i mitt liv.

Vilken underbar melodi.

Albert och soldaterna sjöng med.

Det blev en oförberedd adventsmässa.

I norra Frankrike och Belgien deltog uppskattningsvis 100 000 soldater-

-i denna frivilliga jul-vapenvila.

En del soldater klev upp ur gravarna och möttes på halva vägen.

De sjöng julsånger, gav varandra julklappar, kanske tobak-

-och några spelade fotboll.

Andra passade på att begrava liken efter de kamrater-

-som stupat i ingenmansland.

Vapenvilan blev kort-

-men julsångerna hade haft magisk verkan.

En kort stund hade de skänkt tröst, kamratskap och liten en smula frid.

Julsånger har funnits så länge vi firat jul, så det är inte konstigt-

-att julsångens historia är en historia om själva julen.

Det beror på att de är folkets musik.

Det är popmusik i den bemärkelsen att de är populära.

Och de förändras ständigt med samhället.

Men mest speglar de ett gammalt behov-

-folk alltid känt, att fira och sjunga tillsammans på julen.

Översättning: Andreas Eriksson Iyuno