Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

Inspirerat av prästen Peder Olsens dagboksanteckningar

Det finns något outgrundligt hos varje människa

Ministerpresident Quisling talar.

Norska kvinnor och män.

För några dagar sedan gick budskapet ut över världen att Adolf Hitler-

-det tyska rikets Führer och rikskansler-

-hade dött hjältedöden på sin kommandopost i Berlin-

-under sin kamp för att förhindra bolsjevikernas förstörelse-

-av hans fädernesland, och av Europa.

Med Adolf Hitler har en av de historiska figurer gått bort-

-som skapar epoker i mänsklighetens historia.

Men om Europa inte går under, kommer säkert framtiden till insikt om-

-att den europeiska kulturcivilisationen räddades av Adolf Hitler.

Genom nationalsocialismen gjorde han Tyskland till ett så mäktigt bålverk-

-att det kunde bryta den röda störtflodens kraft.

Hans livs stora tragedi var att han, trots alla ansträngningar-

-inte lyckades skapa fred mellan England och Tyskland.

Ett samarbete som hade säkrat världsfreden och neutraliserat bolsjevismen.

Jag ämnar icke svika vår sak-

-eller överlämna landet till laglöshet och bolsjevism.

Tack.

Lyssnade du? På talet?

-Det lät som att vi har kapitulerat. -Inte alls.

Och Berlin ger inte upp oss utan vidare.

Jag försöker förhandla med Nygaardsvold i London om en interimsregering.

Och om inte det går?

Jag vill inte höra talas om nederlag eller kapitulation!

Du klarar av allt du vill.

Du är Kapitan Quisling.

Du kommer att lyckas.

Hurra!

Vi har 30 000 man under vårt kommando, de har 4 000. Vi kan fortfarande slåss.

Vidka!

Tandläkaren blev knappt färdig innan han körde mig hit.

Nu ska han till Østbanen. Han flyr landet utan så mycket som en koffert.

Herregud! Du sa att de inte skulle kapitulera.

-Drabbas inte av panik. -Vad gör de här?

Det kanske vore bra att packa en väska. Bara det nödvändigaste, utifall att...

Packa? Hur blir det med London och förhandlingarna?

Snälla Maria. Ta det med ro.

Be köket ordna mat. Det här kommer att ta en stund.

Og den saganatt som senker

Senker drømmen på vår jord

Herregud. Nu har helvetet brutit loss.

-Vi borde ha farit medan vi kunde. -Vad menar du?

De springer runt som huvudlösa höns. Skriker.

Det var ett gäng fulla tyska sjömän. De sköt vilt omkring sig med automatvapen.

Jag tog mig knappt hit helskinnad.

-Och Milorg har ingen talat med. -Har vi lurats i en fälla?

Nej, det verkar vara en intern maktkamp mellan Milorg och polisen.

-Den nye rikspolischefen är helt rabiat. -Kapitulationen gäller från midnatt.

Vi hörde det just på radion.

I så fall är det väl inget mer vi kan göra.

Struntprat. Jag åker dit själv.

Det råder jag inte till.

Det är farligt där ute.

De skjuter. Du kan inte gå någonstans utan garantier om fri lejd-

-och det tror jag inte polisen ger dig.

Det måste väl finnas några civiliserade människor kvar i det här landet!

Ja, god dag. Vidkun Quisling, ministerpresident.

Ja. Tack för att ni tar er tid, Arntzen.

Vi tar kontakt för att klara upp en del missförstånd i samband med denna...

Just så.

Ja.

Absolut.

Men hör här: Vi är i dialog med militära myndigheter.

Detta kan utveckla sig till ett...

Nej.

Jag förstår. Att ni inte känner Foss får stå för er.

Han stod i mitt vardagsrum och erbjöd internering i Holmenkollen.

Han skulle garantera...

Jaha.

Ja.

Att ni kallar mig kriminell anser jag mycket...

Jag har arbetat så hårt för det här landet, jag har ingen...

Nej.

Ja.

Ja.

Hallå?

Han gav oss en frist till klockan sex i morgon bitti.

Och om vi vägrar?

Då hämtar de oss med våld.

De...

...hämtar oss med våld.

Jag hörde dig, Vidka, på telefonen med polischefen.

Det är över.

Nej, jag ska ner till polisstationen och lämna en utsaga.

-Jag måste gå. De väntar. -Vänta!

Kan jag få ert namn, tack?

-Var är polismästare Arntzen? -Era personuppgifter.

-Jag kräver att få tala med Arntzen. -Er hatt.

Yrke?

-Vad har ni för yrke? -Jag ska bara titta i era fickor.

Vänta nu. Jag kan... Jag ska inte gripas.

Jag har kommit överens med polischefen.

Jag ska föras till ett hus i Holmenkollen.

Vigselringen.

-Va? -Ge oss er vigselring.

-Nej. Är det verkligen nödvändigt? -Ja. Den måste ni överlämna.

Jag har varit Norges statschef i fem år.

Jag förväntar mig att bli behandlad med respekt, inte som en förbrytare.

QUISLINGS SISTA DAGAR

Den här vägen.

Herr Olsen, biskopen tar emot er nu.

Ja. Ursäkta.

Tack ska ni ha.

-Peder Olsen. Det var länge sedan. -Det var länge sedan. God dag.

Jag måste få tacka er. Utan er insats kunde kriget ha blivit mycket mörkare.

Jag är faktiskt mer intresserad av freden.

Vill ni inte sätta er?

Det sägs att ni är en god människokännare.

Jaså? Det vet jag väl inte.

Vidkun Quisling.

Ja?

Han sitter, som ni kanske vet, häktad på Møllergata 19 i väntan på rättegång.

En mycket viktig process.

Kan ni tänka er att vara hans själasörjare?

-Jag? För Quisling? -Ja.

Är det inte Traaen som är fängelsepräst där borta?

Han har gjort en fin insats hittills, men de verkar inte längre dra jämnt.

Quisling är, kanske inte förvånande, en något komplicerad figur.

-På vilket sätt? -Tja, vad ska man säga?

Sist jag träffade honom hotade han att avrätta mig.

Nu vill han ha mig som själasörjare.

-Men kan han bara kräva sånt? -Jag tackade artigt nej.

Men jag anser det viktigt att vi som kyrka bidrar.

På vilket sätt då, menar ni?

Vi är en skadeskjuten nation.

Folk ropar efter dödsstraff. Mer ont blod, mer hat.

I värsta fall gör vi mannen till martyr.

Om vi kan få honom att erkänna kunde det vara en början till försoning.

Även för oss andra, oavsett vad domen blir. Ett steg i rätt riktning.

Jag vet verkligen inte om jag är rätt person för en sådan uppgift.

Jag är sjukhuspräst. Jag saknar erfarenhet av kriminella.

Försoning är varken enkelt eller smärtfritt.

Den som tar lätt på uppgiften är inte uppriktig.

Att ni tvivlar talar bara till er fördel.

Här har ni passersedlar och andra papper.

Ni förstår säkert att ni bör hålla detta för er själv, av säkerhetsskäl.

Kan jag berätta för min fru?

Som sagt, Olsen, detta håller vi för oss själva.

Det här var dumt. Skratta inte ihjäl dig...

Det är nog en sån man drar i.

-Så där. -Du lyckades med en gång.

Här är det bara radiobrus. Vi ska nog över på...

Ska man inte...

Quisling nekar till att ha haft otillbörlig kontakt med tyskarna.

Han hade varit i Köpenhamn 5 och 6 april...

-Det är från häktningsförhandlingen. -Han släpps väl inte före rättegången?

...om sin återkallelse av den norska regeringens mobiliseringsorder.

Han svarade att han hade handlat för det norska folkets bästa.

För vårt bästa... Han måste vara spritt galen.

"Jag är en martyr", ropade Quisling.

"Jag försattes i en förfärlig situation där jag tvingades"...

-Vad nu? -Jag orkar inte höra mer.

-Vad är en martyr? -Ska inte ni gå ut och leka?

Först avrättar han norrmän för att rädda sitt eget skinn, och nu är han en martyr?

-Han försöker bara försvara sig. -Han verkar stolt över det han har gjort.

Han är ju galen. Ett odjur.

Heidi, vi är alla människor. Vi är alla Guds barn.

-Kan du inte lägga undan prästpratet? -Prästpratet?

-Man måste väl få vara arg? -Ja, men det hjälper nog inte.

Den mannen är värre än tyskarna.

Han visste vad han gjorde. Han var en av oss.

Jag och barnen flydde från bomberna medan han önskade fienden välkommen.

Han offrade vår frihet för sin egen makt.

Jag vill ha ner honom på knä.

På knä med armarna över huvudet. Han ska be om förlåtelse.

Annars kan de lika gärna skjuta honom.

Jag hämtar kaffet.

Jag kan nästan inte tro det.

Jag har gått så länge med en klump i magen.

Av rädsla för att nåt kan hända när som helst.

Jag tänker liksom att om jag släpper taget om den...

...så kommer flyglarmet eller Gestapo.

-En sjuksköterska som ska berätta att... -Men du.

Allt det där... Allt det där är det slut med nu, visst?

-Jo. -Det är över.

Jag vet det. Jag vet ju det.

Det är tillåtet att vara glad. Du förtjänar det.

Far?

Men från dem får vi aldrig en lugn stund.

-Följ mig. -Tack.

Gå ut genom dörren, över gårdsplanen och in i fängelset.

-Du ska upp dit. -Tack.

Celldörren ska vara öppen.

Hänger han sig får vi ju inte skjuta den jäveln.

Ursäkta.

God dag, mitt namn är Peder Olsen. Jag är sjukhus... Jag är präst.

Jag bad om Berggrav.

Han var tyvärr opasslig.

"Opasslig"? Jaså du.

-Jag har med mig Nya testamentet. -Tack. Jag fick en av den förre.

-Men tack ändå. -Jaså, ni fick det.

Men det kan väl aldrig bli för mycket av det goda?

-Det var ett skämt. Ursäkta. -Ni kommer in hit och skämtar?

Jag vill inte vara ohövlig... Var det Olsen ni hette?

Men jag behöver ingen själasörjare.

-Men ni ville tala med Berggrav? -Ja, och ni är inte han.

Nej, jag är här som representant för kyrkan.

Det är många i er situation som önskar tala med någon.

Jag kanske kan hjälpa er att sortera tankarna lite och finna frid.

-Finna frid? -Om ni så önskar.

Nej, tack. Vet ni varför? Jag är en oskyldig man.

Jag har inget otalt varken med kyrkan, Gud eller nationen.

Vill ni hälsa Berggrav från mig och säga-

-att jag ville tala med honom om rättegången, inte om min själ?

Det skulle jag verkligen uppskatta.

Ursäkta, men känner ni till historien om publikanen och farisén?

Lukasevangeliet 18:9-14. Minsta barn känner till den.

Budskapet är väl gångbart?

Det handlar om att vara ödmjuk och att erkänna sina misstag.

Farisén, den rättroende, ser ner på publikanen.

Han är ju bara en indrivare. En vanlig man med ett smutsigt jobb.

"Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor"-

-"rånare, brottslingar, horkarlar, eller som den där publikanen."

Just det. Farisén skryter om hur dygdig han är, medan publikanen...

Slår sig för bröstet och säger: "Gud, var nådig mot mig, syndare."

Och vad menade publikanen med det?

-Frågar ni mig om det? -Ja.

Jag trodde att det var ni som var prästen.

Poängen är väl inte bara att publikanen ber Gud om förlåtelse för sina synder.

Han tar heller inte förlåtelsen för given.

Han gör det allra svåraste, han tar ansvar för det han har gjort. Han ångrar sig.

Han erkänner det inför Gud.

Och därför blir han förlåten.

Därför är det ju publikanen som står Gud närmast av de två.

Och då är frågan: Vem av oss två, menar ni-

-är farisén, och vem är publikanen?

-Vad tror ni? -Jag tror att ni har fått en uppgift.

Ett uppdrag från den ärevördige Berggrav, som inte nedlåter sig att komma själv-

-för att avkräva mig ånger. Är det inte så?

För att ni och kyrkan ska kunna tvätta ert samvete rent.

Det om något är väl högmod värdigt en farisé!

Men jag har inget att ångra och kommer inte att erkänna.

Varken för er eller er söndagsskoleteologi om ni så släpar mig genom Golgata!

Alla har väl något att stå till svars för?

Då så!

Vad har pastorn att bekänna?!

Nu är vi inte här för att tala om mig.

Nu får ni ursäkta mig. Jag måste arbeta.

Fariséerna var för övrigt väldigt skriftlärda.

Det är historieböckerna som har gett dem ett dåligt och oförtjänt rykte.

De var idealister, precis som ni, Olsen.

Ja, det gick ju jävligt bra!

Peder!

-Förlåt att jag stör i arbetet. -Det passar jättebra.

Jag skulle just ta lunch. Vi går in.

Få se på passerkortet.

-Ta det lugnt. -De ska lyftas!

Det kokar lite under ytan.

Hur är det här inne nu när allt har vänts uppochner?

Nu när fångvaktarna har blivit fångar, menar du?

Det är mindre pappersarbete.

Och det är skönt att slippa ha SS med i cellen när jag arbetar.

-Det är Quisling, eller hur? -Va?

Givetvis. Han frågade dig först.

Ja, jag kunde inte.

Inte efter fyra år med själavård för de dödsdömda här inne.

Jag har ju kontakt med familjerna till de som blev avrättade av tyskarna här.

För mig blev det... Det kändes inte rätt.

-Så jag rekommenderade dig. -Ska jag tacka dig för det?

Jag visste ju att du var den bäste.

Jag har ingen erfarenhet av kriminella eller dödsdömda.

Jag försökte med publikanen och farisén.

Jag tror att jag förnärmade honom. Han är ju fjärde generationens prästson.

Så han var helt...blev väldigt...

Du sa till mig en gång att själavård bara är ett samtal.

-Det ska gå åt båda hållen. -Tror inte Quisling håller med om det.

Hör vad han har att säga. Håll samtalet igång.

Om det inte går hotar du med benkross eller batong.

Varje man kan lämna den här striden...

...med rent samvete.

Vilket fint arbete. Tänk att hon kunde göra det här i den mörka skrubben.

Det var snällt att du gav dem garn och stickor.

-Det lugnade säkert nerverna. -Det vet jag inte.

Vi frågade ju inte. Tog oss inte tid att lära känna dem.

Vi gav dem i alla fall ett gömställe. Vi gjorde allt vi kunde.

De här arbetslägren i Tyskland som det skrivs om.

Det talas om flera tusen döda.

Vi vet ju inte att de hamnade där. Det var två äldre människor.

Vad skulle de göra i ett arbetsläger?

-De internerades nog, tror du inte? -Tror du de tog hänsyn till ålder?

Röda korset får hem folk hela tiden.

Jag tror bara att det tar tid att få en överblick.

-Var får du all den där optimismen ifrån? -Du...

Heidi.

Jag har en god vän där uppe.

Tvivlar du aldrig?

Jag väljer att tro.

Det måste vi ju.

Herr Quisling?

Jag menade inte att störa.

-Då var det vi två igen. -Jag trodde att jag var tydlig sist.

Vi fick visst en dålig början, jag beklagar det.

Min fru har bakat serinakakor. Kosten här kanske blir lite ensidig.

Det är inget fel på maten. Sill och potatis, det är bra husmanskost.

Och annars? Behandlas ni väl?

-Ja då. Bara fint. -Ja.

Ni ser lite blek ut.

Ta för er bara.

Försöker ni bli min vän?

Av stämningen där ute att döma så är det väl inte mycket av den varan.

-Ni skämtar igen. -Ja.

Har ni fått träffa er fru?

-Inte sen jag blev gripen. -Det måste kännas svårt.

Jag tål det. Det är henne jag oroar mig för.

Om jag inte hade fått tala med min fru, Heidi, hade jag nog blivit helt galen.

-Va? Jag är vid mina sinnens fulla bruk. -Ja, jag påstår inget annat.

Psykiatrerna menar på fullt allvar att alla i Nasjonal Samling, precis alla-

-är permanent sinnessvaga, eller i varje fall svaga.

De så kallade utredarna vill att jag ska erkänna att jag är nåt slags lycksökare.

En ryggradslös Peer Gynt-figur som enbart har jobbat för egen vinning.

Men det har ni inte.

Jag har slagits för mitt land i fem långa år.

Dag och natt.

-Ser man på. Ni tror mig inte. -Jo, jag tror att ni menar det ni säger.

Men ni fick väl också vissa fördelar av ockupationen?

Ni tror att jag slogs för medaljer.

Titlar, saluter och annat trams!

Den svaga mannens rustning. Jag kunde inte ha brytt mig mindre, fråga min fru.

Jag har handlat enligt min övertygelse och jag skäms inte.

Får jag sätta mig?

Ni träffade Hitler, inte sant?

Vad menar ni?

Hurdan var han? Som person?

Han var passionerad.

Man kan säga vad man vill om resultatet, men han var en man som trodde på något.

-Det kan man inte säga om alla. -Är det något ni beundrar?

Tro? Givetvis.

-Men själv håller jag visshet högre. -Visshet?

Man kan inte grunda, som Hitler gjorde, sin politik på tro.

Man måste ju veta. Ta sig tid att hitta källor.

Veta!

I hela mitt liv har jag arbetat på min filosofi.

Universismen. Den verkliga sanningen.

Jag har gett mig själv uppgiften att tända ett ljus för mänskligheten.

Att finna den sanna livsåskådningen.

I enlighet med både vetenskap och erfarenhet.

Jag förväntar mig inte att ni...

...en enkel fängelsepräst, ska kunna förstå det.

Det är säkert intressant med den här universismen.

Men det vi verkligen bör sträva efter är Kristi ord och gärningar.

Kärleken.

Universismen är mycket större. Den behandlar...

Herr Quisling. Större än kärleken?

Vad är större än kärleken?

Kan pastorn hälsa på min hustru, Maria?

Bara se efter att hon har det bra.

Givetvis.

Ja, tack.

Skulle ni kunna ta med mer skrivpapper? Det börjar ta slut.

Till nästa gång ni kommer.

Då ses vi.

-Varsågod. -Tack ska ni ha.

Är allt som det ska?

-Har ni fått honom att be om ursäkt än? -Va?

Har ni fått honom att be om ursäkt? Ångrar han sig?

Det är allt jag fick ta med. Det är hela mitt liv nu.

Det måste vara en omställning.

Om det inte hade varit för fru Prytz lägenhet hade jag stått på gatan.

-Hur mår han? -Efter omständigheterna så mår han bra.

-Ursäkta. Vill ni ha? -Nej tack. Jag dricker inte.

Är det något ni vill säga honom? Jag kan framföra en hälsning, om ni vill.

Säg att jag har det bra. Att jag är stark.

Stark och optimistisk.

Jag är inte intresserad av politik.

Så drick med mig.

Hur träffades ni?

-Vad har ni hört? -Nej, jag bara frågar.

Vi träffades i Ukraina. Mitt hemland.

Han var väldigt berömd. "Kapitan Quisling."

Han räddade tusentals liv under den stora hungersnöden. Visste ni det?

Nej.

Se.

Se här.

Ukraina.

Ryssland.

Tusentals. Judar också.

-Jobbade han för Nansen? -Nansen...

Nansen fick då ingen skit under naglarna.

Men Vidkun...

Jag såg honom för första gången genom fönstret på kontoret.

Jag förstod det med en gång. Han var kapabel till vad som helst.

Han skulle bli mitt öde.

Jag lämnade allt för hans skull. Min mor...

SS-OFFREN BEGRAVDES I TRANDUMSKOGEN

Hej.

-Jag började nästan bli orolig. -Jaså?

-Är du hungrig? -Ja.

-Jag sparade lite till dig. -Tack.

-Har du druckit alkohol? -Ett halvt glas bara.

Ett litet firande på sjukhuset.

-Med diakonissorna? -Nej, en fredsskål med en av läkarna.

-En fredsskål? -Ja. Det är väl inte jordens undergång?

Jag var på sjukhuset.

Får jag inte veta vart jag ska?

Jag måste väl få veta vart vi ska?

-De kan inte vara norska. -Lika norska som ni och jag.

Detta var mord. På försvarslösa människor, herr Quisling.

Det är en del av vad anklagelserna mot er bygger på.

-Hur många har vi hittat här? -Sex, hittills.

-Och där borta? -Åtta, tror vi. Det är svårt att säga.

Riisnæs?

Führer?

Arvid?

Hallå?

Kan ni släcka lyset, är ni snäll?

Tack.

-Kan ni inte sova? -Nej, det är...

...lampan som...

Ska jag berätta varför ni inte kan sova?

Det spökar här. Pojkarna de mördade på Trandum.

Hör.

Hör ni?

Det är min bror.

De kommer.

Vidkun...

Vidkun...

Rättegången börjar snart. Ni ska föras till Akershus fängelse.

Jaha.

Ett ögonblick.

Henrik Bergh, herr Quislings advokat. Varför sa ingen att han skulle flyttas?

-Säkerheten. Det är närmare domstolen. -Jag godtar inte detta.

Min klient är vid dålig hälsa, och det är visst både kallt och fuktigt där inne.

-Det går fint, Bergh. -Kan jag få ett ögonblick med min klient?

-Kan jag få ett ögonblick med min klient? -Varsågod.

-Det är ju bara för några veckor. -Ja.

Psykiatrerna har beslutat att ni är tillräknelig.

Givetvis.

Men det har inte genomförts någon grundlig utvärdering.

Beslutet var givet på förhand. Jag anser att vi bör överklaga.

-Varför det? -Allt måste gå rätt till.

Ni förstår väl att ni riskerar dödsstraff?

Det ligger i ert intresse att argumentera att ni ibland inte kunde tänka klart.

Men så var det inte. Jag kunde tänka klart.

Jag förstår det.

Men avståndet mellan er verklighets- uppfattning och domstolens är ett problem.

Jaha, så galenskap är ett bättre försvar än sanningen?

Jag grundade mina beslut på min kompetens.

På min kunskap och mina strategiska bedömningar.

Ni måste väl kunna få rätten att begripa det?

Det är ert jobb! Satan!

Och dessutom så är jag i alldeles utmärkt form! Har aldrig känt mig starkare!

Ingen beröring.

Nej...

Du ser ut att må bra.

Du måste få Bergh att låta mig vittna. Varför låter han mig inte...

Det var mitt beslut. Jag vill inte utsätta dig för det.

Ingen beröring! Det sa jag.

-Hon lyssnar ju inte. -Ja, det sa du.

Er kamrat är här.

Är det ni?

-Är det ni som ska raka mig? -Nej, det är det inte.

Jag ville bara önska er lycka till i dag.

För det är ju en stor dag.

-Jag ser ut som en lazzaron. -Inte alls. Det är en fin kostym.

Säg mig, tror ni också att jag är galen?

Ni verkar faktiskt anmärkningsvärt frisk, herr Quisling. Situationen till trots.

God dag. Fint. Passera.

Rätten sammanträder.

Vidkun Abraham Quisling.

Åtal har väckts av allmänna åklagaren Annæus Schjødt-

-på order av justitiekanslern.

Det lyder: "Major Vidkun Abraham Quisling"-

-"född 18 juli 1887, åtalas härmed vid Eidsivatings hovrätt"-

-"för brott mot följande bestämmelser:"

"Att ha försökt överlämna norska eller allierade trupper till fienden."

"Att ha försökt överlämna befästningar eller andra försvarsposter till fienden"-

-"eller förstöra eller oskadliggöra dem."

"Att ha förlett norska eller allierade krigsmän att gå över till fienden"-

-"eller hetsat dem till myteri eller annan trolöshet."

Kan den åtalade resa sig?

Förklarar ni er skyldig på en, flera eller alla åtalspunkter?

Jag förklarar mig icke skyldig.

På alla punkter.

Det enda jag ville-

-var att beskydda mitt folk från bolsjevismen.

Ja, ni var ju i Ryssland.

Mitt älskade Ryssland förändrades. Förvandlades till helvetet på jorden.

Folk svalt.

Mödrar...

...åt sina egna barn.

Det var ett svek, ett svek mot deras eget folk.

Och här hemma satt så kallat ansvariga politiker och applåderade.

Det spred sig som en cancersvulst.

Jag såg det som mitt kall att stoppa det.

-Ni såg det som ett kall? -Ja.

Som präst borde ni förstå vad jag menar.

Det är väl inte riktigt samma sak.

Varför inte?

Det var en uppgift från Gud.

Ni tror att ni är kallad av Gud?

Åklagaren kan bevisa-

-att den åtalade gjorde sig skyldig till landsförräderi före den 9 april 1940.

Han konspirerade med Hitler-

-dennes utrikespolitiska rådgivare Rosenberg-

-och Tysklands storamiral Raeder.

Planen var att störta regeringen med löfte om att kungen skulle godta det.

Statskuppen den 9 april var del av en plan motiverad av cynisk opportunism.

Som lagstiftare under ockupationsåren gjorde han sig skyldig till förtryck-

-censur, diktatur och Führerprincip.

Han bör också hållas ansvarig för mordet på polissekreterare Eilifsen-

-som dömdes till döden enligt den åtalades orättfärdiga lag.

Detsamma kan sägas om de fjorton norska patrioter som avrättades som repressalie-

-för likvideringen av statspolischef Marthinsen 1944.

Quislings ansvar för de norska judarnas öde-

-verkar också vara större än man först antagit.

Till sist vill jag göra rätten uppmärksam på åtalspunkterna stöld-

-förskingring, häleri och trolöshet.

Den åtalade menar att det rör sig om statschefens dispositionsrätt.

På det vill vi svara att Vidkun Quisling aldrig har varit statschef i Norge-

-enligt norsk lag och rätt.

Vill ni uttala er?

I fem år slogs jag för norska intressen-

-för det norska folket, norska värderingar, norsk neutralitet-

-fastklämd mellan tyskarnas avskyvärda åsikter, och Terbovens svin.

Och så Nygaardsvold, på den andra sidan, som uppmuntrade goda norrmän till terror.

Trandum var fruktansvärt-

-men ingen hade behövt dö om folk bara hade samarbetat!

Men ni skrev ju under dödsdomarna.

Ni kunde ha benådat folk.

Sådana är krigets villkor, krigets grymhet.

Man måste ju ge tyskarna något. Rädda tio och bara...

...offra en.

Så det var ett slags kohandel?

Kalla det vad ni vill.

Det är ingen hemlighet att jag ansåg att England hotade norsk neutralitet.

Det hade resulterat i en tysk invasion med påföljande blodbad på norsk mark.

Jag ville att Norge skulle slippa Polens öde.

Jag är Norges frälsare.

Ni förstår det inte nu, men i framtiden gör ni kanske det.

Men hur kunde tyskarna rädda oss utan ockupation?

Tanken var en fredsoperation med Hitlers välsignelse.

Han ville rädda Norges neutralitet.

För att rädda Norge ville ni att Tyskland skulle förekomma England och ockupera oss?

-Nej, det överlämnade jag till ödet. -Ödet?

Ja, det var väl ödet som gjorde att jag blev mannen som räddade Norge?

Det här är inte bara min sak.

Det är hela den norska befolkningens sak, det kommer framtiden att visa.

Ingen kan ta ifrån mig tron på min sak!

Jag vet att jag har räddat både Norge och Norden!

Vi kommer ingenstans om ni hela tiden upprepar att ni är en frälsare.

Herr ordförande, får vi be om en kort paus?

För att vara helt ärlig så tycker jag att det är svårt att förstå honom.

Ingen känner min man.

Inte?

Pastorn har väl tystnadsplikt?

Ja.

-Vi är inte gifta. -Va?

Inte på pappret. Vidkun var gift med en annan när han träffade mig.

Titta inte på mig så där. Jag visste ingenting.

-Vad hände? -Hon vägrade att skilja sig.

Så givetvis ville ingen viga oss.

Vi försökte på många ställen. I Ryssland, på legationen i Paris.

I Norge var hon...

...redan presenterad för familjen.

-Det var avskyvärt. -Ändå blev ni ett par.

Vidkun tyckte att vi kunde bo tillsammans alla tre.

Vi kunde uppfostra henne som vår fosterdotter.

Kvinnan som han redan var gift med?

Hon var bara ett barn, sjutton år. Alldeles för ung för honom.

Och det godtog ni?

Jag var förälskad.

Men det gick inte. Han skickade henne till Paris.

Vad sa hans familj om det?

Han förklarade att det var en formalitet.

-Han måste rädda henne. -Han svek henne ju.

Ryssland var ett helvete på den tiden. Han fick ut henne.

Jaha. Så han svek sin hustru och kallade det en räddningsaktion?

Det är ju precis det han gör nu med Norge.

Ni kände herr Quisling under skoltiden?

Ja, vi var nära vänner på gymnasiet.

-Hur var ert intryck av honom? -Mycket gott.

Jag har det bästa intryck av honom och hans personlighet.

Hans trofasta vänskap.

Han var duktig i skolan, hade hög inlärningsförmåga.

Han hade intressen som pojkar i den åldern inte brukar ha.

Han var särskilt duktig på matematik.

Och så var han snäll. Hjälpte oss gärna med läxorna.

Vi såg upp till honom allihop.

-En god vän, alltså. -Det tycker jag.

Jag talar för alla oss skolkamrater från den tiden.

Men det är en sak, ett karaktärsdrag-

-som jag tycker att jag vill framhålla-

-och som kanske kan intressera psykologen.

I grund och botten var Vidkun mycket blyg.

Så pass att han nog led av det.

Han var ofta ensam och hade tydliga mindervärdeskomplex-

-trots att han var en mycket kunnig person.

Tillsammans med oss var han naturlig.

Men tillsammans med främmande var han väldigt tillknäppt och tillbakadragen.

Ensam, skulle jag påstå.

-Jag vände det till min fördel. -Er fördel?

Ja, jag bestämde mig för att bli bäst.

Jag gick inte på fest, gick inte ut med flickor.

Så tog jag också examen med de bästa betygen i skolans historia.

Så ni valde bort vänner för att kunna slå dem?

Självklart hade jag vänner, men mina andra intressen tog mer tid.

Att vara bäst?

-Skrattar ni åt mig? -Nej.

Jag förstår vad ni är ute efter.

Ni försöker sätta mig på plats. Påstå att jag har storhetsvansinne.

Det jag har offrat har jag offrat för andra, inte för mig själv.

Som präst förstår ni säkert vad det vill säga att ha något att kämpa för.

Att göra gott.

Ja, kanske det. Men nu är det ju många som anser att ni inte har gjort gott.

Givetvis.

Det är segraren som skriver historien.

Lidandet blir inte mindre för det. Norge var ett fredligt land som blev angripet.

Ett fritt folk tvingades in i en diktatur. Bär inte ni ansvaret för det?

Jag tog ansvar! Jag såg till att det inte blev ett blodbad på norsk mark.

Stalin stod vid gränsen. När tyskarna kom hade vi inget val.

-Men en statskupp? Att störta kungen... -De flydde ju!

Allihop! De svek sitt folk! Som skrämda hönor!

Någon var tvungen att ta ansvar!

Senare träffade jag honom igen, precis före krigsutbrottet.

Vi åt middag tillsammans och det var trevligt.

Men så började vi diskutera Norges situation, och då förändrades allt.

Det var då jag började tvivla på hans förstånd.

Nu hade han befängda fantasier-

-om väpnade kommunistiska styrkor runt om i landet.

Bolsjeviker som stod redo för revolution på en given signal.

Han påstod att en rad regeringsmedlemmar tog emot pengar från Ryssland-

-för att finansiera revolutionen i Norge.

Om jag ska vara ärlig-

-så tänkte jag att han hade blivit fullständigt sinnessjuk.

Han hade i alla fall förändrats väldigt mycket.

Tack.

Jag följde min inre kompass.

Nu vill man döma mig för handlingar vars konsekvenser jag inte kunde förutse.

Göra mig till syndabock för hela det här hemska kriget.

Men mina intentioner var goda.

Förstår ni?

Ja.

Borde inte det tas med i beräkningarna på räkenskapens dag?

Att jag tyckte att jag gjorde det som var rätt.

Vad annat kunde jag göra?

Vad skulle ni ha gjort?

Det kan jag inte veta.

Det är hemskt...

...att anklaga mig för att förfölja judarna.

Jag som har gjort en så stor humanitär insats!

Jag vill påstå att jag är den som har hjälpt flest judar här i landet.

Ursäkta, kan ni upprepa det sista?

Ni hörde mig: Jag är den som har hjälpt flest judar i det här landet.

Och ändå har ni i tal och text framhållit att judendomen bär skulden för allt ont.

Att "det judiska trollet" måste bekämpas.

Vilken var er roll i deportationen av de norska judarna, herr Quisling?

-Jag visste ingenting. -Ni visste ingenting?

Ni var ansvarig för polisen, men visste inte vilket uppdrag polisen hade fått?

Det talades om att skicka dem till Polen. Mer visste jag inte.

Något måste ni ha vetat.

I förhör har ni sagt att ni besökte läger som judar skickades till i Polen 1942.

Ja, de framstod som vanliga arbetsläger. Arbetsplatser.

Det fanns inget att anmärka på. Det var inget där som gjorde intryck.

Jaså? Var det ingenting där som gjorde intryck?

Vem vet vad han såg?

Hej!

Var är barnen?

Är nåt på tok?

Jag pressade dina byxor.

-Jaha? -Jag hittade passersedeln.

Till fängelset.

Heidi, jag ville berätta det, men...

-Tystnadsplikten... -Kom inte med den.

Du kunde ha berättat vem det gällde. Jag menar, Quisling!

Det var av hänsyn till din och barnens säkerhet.

-Snälla Peder. -Berggrav tyckte att det var bäst så.

Det är väl klart att Berggrav tyckte det.

Biskopen tycker såklart inte att lilla frugan behöver veta nåt.

Vi brukar ju prata med varann.

-Jag har en plikt som präst. -Och din plikt mot mig?

-Jag åkte till deras lägenhet i dag. -Heidi...

Vad skulle jag göra? Röda korset vet ju ingenting.

Inget annat än att de skickades iväg med fraktfartyget.

-Jag hittade bilderna i en byrålåda. -Rotade du i deras saker?

Jag försöker bara förstå vad som har hänt.

Det talas om organiserade mord.

Att folk gasades ihjäl och kastades i massgravar.

-Vi ska inte tro på alla rykten som går. -Varför inte det?

Allt vi trodde aldrig kunde hända har ju hänt.

-Och det var Quisling som lät det ske. -Det vet du inte.

-Försvarar du honom? -Nej, men han är inte dömd än.

Du måste... Världen är inte så svartvit som du försöker utmåla den.

Och om herr och fru Abrahamsen inte kommer tillbaka?

Jag vill inte höra sånt prat.

Tror du att Gud straffar oss för det vi gjorde?

Sluta nu!

-Jag måste få prata om det. -Du måste släppa det. Vi måste gå vidare.

Om de inte kommer tillbaka...

-Om vi har skickat dem i döden... -De kommer tillbaka!

Det är arbetsläger, vanliga arbetsplatser. Inget annat.

Uppge ert fullständiga namn och yrke, tack.

Leo Eitinger, född den 12 december 1912.

Utbildad läkare och fick licentia practicandi 1940.

Då är det ert vittne, Schjødt.

Ni arbetade som läkare när ni greps den 16 maj 1942?

-Och ni greps för att ni var jude? -Det vet jag inte, jag blev inte förhörd.

-Vart fördes ni? -Först till Molde.

Sen till Falstad och Bretvedt.

Och i februari 1943 till Tyskland med fraktfartyget Gotenland.

Därifrån fördes vi till Auschwitz.

-Folk av bägge kön och i alla åldrar? -Ja.

Den äldste var en man på 80 år, den yngsta ett barn på ett och ett halvt.

Vad hände när ni kom till Auschwitz?

Några unga flickor valdes ut.

Alla andra kvinnor, unga och gamla, fördes bort med lastbil.

Det var först senare vi fick veta vad som hade hänt.

Vad hade hänt med kvinnorna och barnen?

Alla kvinnor och barn hade förts till gaskamrar-

-där de dödades med vätecyanid och sedan kremerades.

-När var detta? -1943.

Hur gick det till?

I början var gaskamrarna primitiva.

En vanlig barack täckt med plåt för att den skulle vara gastät.

Folk fick klä av sig utanför.

Sedan knuffades de in och dörrarna låstes.

Genom ett fönster i taket kastades gasbomberna in.

Senare byggdes gaskamrarna ut till en stor underjordisk anläggning.

Med ett avklädningsrum inrett som ett badhus.

Folk fick intrycket att det skulle bada, eftersom de måste klä av sig.

De gick in utan att ana vad som skulle hända.

Det hände ofta att medan några blev gasade-

-tvingades de andra klä av sig och vänta utanför, nakna-

-medan de hörde vad som pågick.

Hur många av er fördes till gaskamrarna på det sättet?

Jag är inte helt säker, men alla som inte var arbetsföra, dödades direkt.

För män var den arbetsföra åldern mellan 20 och 45.

-Blev folk misshandlade i lägren? -Ja.

-Så illa att de blev ihjälslagna? -Ja.

Såg ni själv något sådant?

Ja, jag såg folk som blivit ihjälslagna.

Vet ni om judiska fångar i andra läger behandlades på samma sätt?

Ja. Det vet jag med säkerhet.

-Begicks det många självmord där nere? -Ja.

Det vanligaste tillvägagångssättet var att gå utanför ledet på väg till arbetet.

Då blev man skjuten direkt.

Vet ni hur många norska judar som skickades till Tyskland?

Jag tror att det var omkring 950 eller 1 000.

-Siffrorna är inte exakta. -Hur många har kommit hem igen?

Tolv.

-Sa ni tolv? -Ja.

Och resten får vi anta är döda?

Ja.

Tack ska ni ha.

Kan jag avslutningsvis få nämna en sak?

Jag läste nyligen i tidningen att...

...att Quisling hade sagt att han inte kände till judeförföljelsen.

Att han ville hjälpa dem.

Men efter att Donau hade avseglat höll Quisling ett tal-

-där han försvarade det som hade hänt. Hur kan han då påstå att han inte visste?

Minns ni att ni höll det talet?

Ja, jag höll ett tal i Trondheim.

Antagligen ett föredrag.

Jag höll många föredrag på den tiden.

Du vet när man går i skogen och navigerar efter solen?

Så blir det plötsligt mörkt och man vet inte var man är-

-vart man ska, eller vad klockan är.

Jag kanske håller på att bli galen.

Du har ju alltid haft ett mer intressant själsliv än jag.

Det som har hänt i de där lägren, den ondskan...

Det värsta är att jag nästan hade börjat tycka om honom.

När han pratar om nåt som engagerar honom verkar han vilja göra så gott.

-Precis som du. -Nej, han är inte alls som jag.

Han gör rätt till fel och sant till osant.

Som att rätt och fel inte längre är objektiva koncept.

Man dras in i hans logik, tills man tänker att han har rätt och man själv tar fel.

-Är det så viktigt, då? -Det är skillnad på rätt och fel.

Han kallar sig kristen, men saknar helt ödmjukhet.

Det är nazisten i honom. Führertanken. Den starka mannen som aldrig tvivlar.

Det finns inget kristet i det.

Nej, du kan bara visa honom vägen. Du kan inte tvinga honom att gå på den.

Och om jag inte hittar vägen?

Är du rädd för att tappa tron?

Det är mänskligt att tvivla, Peder. Det är mänskligt att gå vilse.

Vi är felbara. Det får vi bara acceptera.

Sover du?

De är döda.

Inte sant?

Rosa och Elias Abrahamsen.

Alla är döda.

God eftermiddag. Är det eftermiddag?

Hur kan ni...

Hur kan du säga att du inte visste?

Du skriver om berättelsen för att den ska passa in i din förvrängda världsbild.

Du bryr dig inte om vem som måste offras på vägen.

-Om det är deportationerna du... -Ja, självklart!

Du visste! Du talade lidelsefullt om den så kallade judefrågan-

-strax efter att Donau hade lämnat Oslo. Du försvarade det som hade hänt!

Det är inte så enkelt.

Jag hade inte den information som du kanske har fått i efterhand.

-Du var ministerpresident! -Jag var i en pressad politisk situation.

Det var mord på oskyldiga människor! Ingen situation kan försvara det.

Det är andra regler i krig! Folk dör i krig!

Bolsjevismen och bolsjevikerna var mycket värre.

Jag har bevis, jag har sett det med egna ögon!

I åtta år vadade jag i lik!

Jag såg mödrar som åt sina egna barn!

Ska du lära mig vad lidande vill säga?!

Jag har sett lidandet i vitögat!

Hur långt ansåg du att du kunde gå för den goda sakens skull?

Hur många liv får din "livsuppgift" kosta? Jag tror att det steg dig åt huvudet.

Du hade kommit dig upp. Hitler lyssnade på dig, du var kungen av Gimle.

Det var så skönt att äntligen ha en röst.

Vidkun Quisling, hjälparbetaren som hamnade i dr Nansens skugga.

Politikern som ingen röstade på.

Och när du och ditt lilla parti äntligen fick chansen, gick du i säng med fienden.

För att det fanns en ännu större fiende! Om det inte hade varit för min insats...

Kanske tror du det, men du vet inte. Du vet inte!

Hur kunde du tro att du visste vad Norge behövde?

Du vet ingenting om andra människor för du har valt bort dem!

-Precis som du väljer bort sanningen. -Historien kommer visa att jag hade rätt!

Historien kommer att visa att jag gjorde det rätta för Norge och norrmännen.

Jag visste vad Norge behövde.

Folk kan stå där och säga vad de vill. Jag tål det!

Starkast är den man som står helt, helt ensam.

Så det är det ni vill? Att stå ensam?

Varsågod! Vi två är klara med varandra.

Hur känns det?

Tror du...

...att man kan ha så fel om sin livsuppgift?

Ja, det tror jag.

Hur blir det då?

Fruktar du att du har tagit fel?

Om allt jag har gjort har varit fel...

...så kan jag inte leva med mig själv.

Det finns en förlåtelse för allt.

Jag vet inte.

Jag...

Kan ni stanna bara lite till?

Jag vill inte vara ensam just nu.

Det är inte lätt för oss andra att förstå Vidkun Quisling.

Ett himmelsvitt gap skiljer honom och hans verklighetsuppfattning från andras.

Men det är rättens plikt att förstå hans personlighet-

-för även den subjektiva skuldbördan måste bevisas för att han ska kunna dömas.

Ibland är det svårt att acceptera att man inte ens kan föreställa sig-

-vad en annan människa tänker och känner.

I detta rättsfall ställs man inför en sådan gåta.

Man har försökt lösa gåtan Quisling med den något förenklade förklaringen-

-att det rör sig om självhävdelsebehov, maktlystnad eller girighet.

Om man tror att detta är nyckeln till Quislings sinne-

-så har man inte förstått mannen.

Jag ställer därför frågan: Hur kan man förklara-

-att den Quisling som deltog i Nansens humanitära arbete i Ukraina och Armenien-

-och som av alla betraktades som ett intellektuellt och moraliskt föredöme-

-nu sitter här anklagad för så utomordentligt allvarliga brott?

Som försvarsadvokat är det min plikt att se till-

-att den åtalades personlighet belyses så gott som möjligt.

Och rätten ska ha klart för sig-

-att detta sannerligen är en gåta.

-Hur står det till? -Jag har fått en blyertspenna.

Men ingen pennvässare och ingen kniv.

Hur ska jag kunna försvara mig när jag inte kan skriva ner argumenten?

-Vad vill du berätta om, då? -Mina drivkrafter.

Min uppväxt i Fyresdal, vad som har format mig.

Min fosterlandskärlek.

Mina år på krigshögskolan. Min politiska verksamhet.

Kanske du borde prata om vad du kunde ha gjort annorlunda?

Skulle jag inte försvara mig?

Du kommer att bli dömd oavsett hur mycket du försvarar dig.

-Rätten behöver nåt försonande. -Nåt försonande?

-Ja. Ödmjukhet. -Ödmjukhet...!

Jag kan inte stå i rätten och vackla. Jag måste vara klar och tydlig.

Ingen vill erkänna att de har fel, men om det kan rädda ditt liv?

-Ödmjukhet... -Du visade dig ödmjuk inför mig.

Ödmjukhet.

Du har ordets gåva. Du kommer på nåt.

På återseende.

På återseende.

Tack.

Tusen tack.

Du är tyst i dag.

Din försvarsadvokat vill att jag ska be dig vara ödmjuk.

Han vill att du ska be om förlåtelse.

-Vad tycker du? -Jag?

Du ska inte böja dig för dem.

Låt inte de barbarerna knäcka dig. Ingen är starkare än du.

Jag visste det redan första gången jag såg dig.

"Där har vi en man som aldrig skulle låta sig knäckas!"

Så tänkte jag.

Du är Kapitan Quisling. Du är min Kapitan Quisling.

De kommer att förstå. Tror du inte det?

Du får dem att förstå.

Jag som troget har tjänat mitt land, anklagas för landsförräderi-

-medan de som egentligen bär ansvaret för hela eländet...

...försvarssabotörerna, de som drev oss ut i detta krig, går fria.

De kan glädjas och säga: "Ha!"

"Där fick vi honom till sist."

Jag ville göra gott.

Min gärning har uteslutande varit för det norska folket-

-och för att främja det Guds rike på jorden-

-som Jesus Kristus kom för att skapa.

Jag har inte medvetet gjort något för att skada det norska folket.

Jag har gjort mitt yttersta för att förhindra-

-att det norska folket och Norden skulle bli en krigsskådeplats.

Precis det jag här står anklagad för!

Jag förhindrade ett inbördeskrig. Jag försökte mota invasionen-

-och skydda det norska folket från ockupationsmaktens styrkor!

Har ni barn?

Inte jag heller.

Rätten har enats om en dom.

Vidkun Abraham Lauritz Quisling döms till döden-

-för brott mot den militära strafflagen paragraf 80, nummer 1, 2 och 3.

Jämför paragraf 9, nummer 1, och strafflagens paragraf 12.

Den militära strafflagen paragraf 80 lyder...

Har ni förstått domen?

Ja.

I och med hovrättens dom är skuldfrågan utredd.

Ni kan överklaga om ni anser att straffet är för hårt-

-om förhandlingarna varit olagliga eller lagen felaktigt tillämpad.

Ni kan överklaga med en gång eller be om betänketid.

Jag önskar få min dom prövad i Högsta domstolen.

Förhandlingen avslutas härmed.

Rätten är ajournerad.

-Fru Quisling. -Jag vill inte bli störd.

Jag antar att ni har hört domen.

Ja, men jag accepterar den givetvis inte.

Jag är en person som kämpar, herr Olsen.

Det måste man göra. Kämpa till sista blodsdroppen.

Alla våra vänner sitter i fängelse. Så jag skriver brev.

Se här, jag skriver till Gerhardsen. Jag skriver till general Ruge.

Stalin.

-Till Stalin? -Ja.

Han är min landsman. Jag vet att han värdesatte vårt arbete i Ukraina.

-Vad tror ni att han kan göra? -Jag ber om barmhärtighet.

Någon måste väl kunna visa barmhärtighet, även efter ett krig?

De får inte skjuta honom.

Jag får inte förlora honom.

Jag var ingenting innan jag träffade honom.

En fattig sekreterare från ett land utan framtid.

Osynlig.

Men i hans ögon blev jag någon. Jag blev Maria Pasek, vikingaättling.

Jag blev ministerpresidenthustru.

Vad ska jag göra utan honom?

Förstår ni? En lögn... Ingenting!

Det är många som stöttar dig. Jag har fått flera brev.

Och jag har skrivit till statsminister Gerhardsen.

Vädjat för dig.

-Och general Ruge. Och kungen. -Har du skrivit till kungen?

Vi träffade ju honom när du var försvarsminister.

-Det är länge sedan. 1932. -Jag har till och med dansat med honom.

Han tyckte om dig.

Tror du?

Det måste finnas något mer jag kan göra.

Det måste finnas något mer!

Vad är det du vill att jag ska släppa?

Mitt dåliga samvete?

Gud? Är det det?

-Är det det du gör? -Jag kan inte tänka så.

Om jag gör det vet jag inte var det slutar.

Här kanske.

Här där jag är.

Men mitt jobb är att ge andra hopp.

Om jag mister hoppet, så...

Jag har en man som är dömd till döden. Han är fullständigt förtappad.

Om jag kan tränga igenom det, om jag kan finna en liten strimma ljus eller hopp...

Då finner du din tro?

Jag vill bara hjälpa honom att finna frid.

Det är fint, Peder.

Men hur kan du hjälpa någon annan om du inte känner frid själv?

Du skriver så vackra brev.

"Vi två är ett. Var och förblir."

"Du ska aldrig låta den tanken lämna dig."

"Om jag sover eller vaknar på den andra sidan"-

-"så är min odödliga del också alltid hos dig."

"Min evigt och odödligt älskade."

Jag...

Jag önskar...

...att du kunde säga det.

Det du skriver. De här orden.

Att du kunde se på mig och säga dem.

Så att jag förstod att du menar dem.

Snälla du.

Bara en enda gång.

Kan du inte bara säga det?

-Säg att du älskar mig. -Det gör jag ju.

Snälla du!

Maria...

Jag...

-Maria, det blir bara fånigt. -Fånigt?

Vad är det som hindrar dig?

Jag menar det jag har skrivit. Jag har ju skrivit det till dig.

Vill du att jag ska hjälpa honom?

För jag vet inte om jag klarar det ensam, Heidi. Jag behöver dig.

Tack ska ni ha.

Ja, givetvis.

Benådningsansökan avslogs.

Jag måste dit och berätta det för honom.

Publikanen och farisén.

Det var det den landade på.

Har du hört något?

Det blev tyvärr avslag.

Varken kungen, statsministern eller andra har velat benåda dig.

Så beslutet är fattat.

Hur lång tid har jag?

Det ska ske i natt.

I natt...

-Jag stannar hos dig så länge du vill. -Ja.

Det finns väl en mening med detta också.

Maria. Du måste...

Du måste lova att ta hand om Maria åt mig.

Ja.

Hon uppskattade verkligen samtalen med dig.

Ska vi läsa något tillsammans?

Jag vet inte...

Vill du ta emot nattvarden?

Nej, nej...

Många tycker att det känns bra att få syndernas förlåtelse.

Du förstår ju inte. Jag är oskyldig.

Jag har ingenting att bekänna.

Alla har något att bekänna.

Kommer du ihåg att vi talade om publikanen och farisén?

Du kallade det söndagsskoleteologi och jag kände mig lite dum.

Men det finns ju en orsak till att man lär sig det som barn: Det är en enkel sanning.

Den som står närmast Gud är den som kan stå för sina misstag.

Sina svagheter.

Sin mänsklighet.

Jag har ingenting att ångra.

-Ingenting. -Men du sa ju det till mig.

Du undrade om du hade missuppfattat din livsuppgift.

Ja.

Ja...

Jag bländades av min fosterlandskärlek till Norge.

Jag borde ha vigt mitt liv åt större saker.

Du kanske inte borde tänka på vad du kunde ha gjort.

Om jag hade ägnat mig mer åt det politiska arbetet...

...så kunde jag ha avvärjt kriget. Jag såg det komma.

Snälla du, du behöver inte försvara dig inför mig.

Det står skrivet:

"Den som hatar mig hatar också min Far. Hade jag inte gjort sådana gärningar"-

-"bland dem som ingen annan gjort, så skulle de vara utan synd."

"Men nu har de sett dem, och de har hatat både mig och min Far."

"Så skulle ordet uppfyllas som står skrivet i deras lag:"

"De har hatat mig utan orsak."

-De har hatat mig utan orsak. -Vidkun.

Gud hatar inte. Gud är kärlek.

Judarna förkastade Jesus Kristus-

-för rövaren Barabbas. Det är samma val som folk har i dag.

Många vill hellre ha en Barabbas än en sann Messias.

Jag kan inte sitta och se på.

Jag måste kämpa emot, till sista stund.

-Farligast blir jag efter min död. -Men du är ingen Messias, Vidkun.

Du är en människa. En syndare, som alla vi andra.

-Nu måste ni gå. -Nej, jag går inte.

-Inte förrän du har funnit frid. -Ni måste gå, jag vill vara ensam.

-Nej, jag stannar. -Ni ska gå! Hör ni det!

-Ni ska gå nu! -Snälla, lyssna på mig.

Ni ska gå!

Det är jag som är farisén.

Vad sa du?

Du frågade mig vem av oss som är publikanen och vem som är farisén.

Du hade rätt.

Jag har varit en hycklare, jag har inte rannsakat mig själv.

Det var ett äldre judiskt par som gömde sig i en skrubb hemma hos oss.

Rosa och Elias Abrahamsen.

Vi hade ställt in en låda äpplen där inne.

Och en natt så hade vår dotter, Liv, smugit sig in för att ta ett-

-och då fick hon syn på dem.

Hon blev såklart vettskrämd. Hon trodde de var troll.

Jag lyckades lugna henne och sa att hon hade drömt alltsammans.

Men jag kunde inte låta bli att tänka att hon skulle berätta om trollen-

-för nån klasskamrat i skolan.

Så jag vågade inte ha dem hemma längre, jag fick dem inlagda som smittbärare.

Jag tänkte att vi kanske kunde lura polisen på det sättet.

Så blev de gripna där.

De fördes bort medan de bad för sina liv.

Heidi såg alltihop från köksfönstret.

De dog i Auschwitz.

Du gjorde det du var tvungen att göra.

Nej, jag gjorde ett val. Jag kunde ha räddat dem, men...

Jag lät mig och min familj gå före två gamla människor som behövde hjälp.

Varenda människa hade gjort samma sak i din situation.

Det är det jag har intalat mig själv, men...

...likafullt kostade mitt val två människor livet.

Varför berättar du det här?

För att jag har gjort samma sak som du: Jag försvarade mig, ljög för mig själv.

För att jag var rädd, jag gick vilse.

Jag tappade tron på att Gud skulle ta emot mig.

Jag litade inte på honom, jag höll på att förlora honom.

Vidkun.

Vågar du lita på Gud?

Litar du på mig?

I så fall ska du be Gud om syndernas förlåtelse.

Då ska du säga som publikanen sa:

"Gud, var nådig mot mig, syndare."

Säg det nu till Gud.

Det är inte farligt.

Gud överger dig inte.

Jag överger dig inte.

Gud, var nådig mot mig, syndare.

Gud, var nådig mot mig, syndare.

Var nådig mot mig...

Kristi kropp, för dig utgiven.

Kristi blod, för dig utgjutet.

Kristi kropp, för mig utgiven.

Kristi blod, för mig utgjutet.

Jesus Kristus har gett oss sin heliga kropp och blod-

-som han gav till försoning för alla våra synder.

Han styrker oss och bevarar oss till evigt liv.

Frid vare med dig.

Ursäkta.

Er fru kom förbi med det här.

Jaha.

Hon ber mig hälsa. Min fru.

Ja...

Tack.

-Äkta kaffe. -Ja.

Det är minsann krut i det.

Var det ett skämt?

Va? Nej, förlåt mig.

Att det är krut i det?

Det är krut i det...

Ja, ja.

Jag ska ju ändå sova i natt.

Jag ska göra er i ordning.

Får jag göra det?

Det är dags.

Timmen är slagen.

Se.

Människosonen utlämnas i syndares händer.

Krigsmännen förde honom med sig-

-in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten.

De klädde honom i en purpurmantel...

...och vred ihop en törnekrona och satte den på honom.

Sedan förde de ut mig för att korsfästas.

De förde mig till den plats som kallas Golgata.

Det var vid tredje timmen som de korsfäste mig.

Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst:

"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

"Far."

"Förlåt dem."

"För de vet inte vad de gör."

Herr Quisling.

Nu är det dags.

Farväl.

Jag vill se döden i ögonen.

Jag vill se döden i ögonen!

Det är enligt reglementet.

Peder...

Jag är oskyldig!

Ni skjuter en oskyldig man!

Vidkun Quisling greps den 9 maj och avrättades den 24 oktober 1945.

Maria Quisling levde tillbakadraget som "fru Bang" resten av sitt liv.

Hon avled på Uranienborghemmet i januari 1980.

Peder Olsen kom att anses som en av de främsta inom sitt fält-

-både inom psykiatrin och som själasörjare.

Peder Olsen avled 1977.

Filmen bygger på hans och Heidi Olsens dagboksanteckningar.

Översättning: Elisabeth Enström Svensk Medietext

Ansvarig utgivare: Iréne Lindblad SF Studios