Original subtitles

-Fabricio? -Ja, sir?

De behöver fler servitörer. Åtminstone en, kanske två.

Öppna några lådor till av Reservan.

Säg åt Amelia att servera dricka.

Champagne, vin, cocktails, eller mjölk. Jag vill inte se tomma glas.

-Det är skönt att ni är tillbaka. -Det är skönt att vara här.

-Nolan, du hann! Tack för att du kom. -Det här vill jag inte missa.

-Underbar fest, Red. -Inte i nivå med din dotters bröllop.

Huvudet dunkar fortfarande.

-Vivian. Var är din man? -Han kunde inte komma.

Så bra. Sök upp mig sen. Vi har lite att ta igen.

Red! Hallå, Red!

-Teddy! -Jag hör ingenting i den här musiken.

-Det är tystare på verandan. -Miranda är toa!

Balkongen. Det är tystare ute.

Jag går ut på verandan. Jag hör ingenting!

Mr Reddington. Hjälp mig.

Jag söker en servitris. En brunett med näsring.

-Sidney. -Ja, Sidney.

-Kan ni presentera mig för Sidney? -Hon ville bli presenterad för dig.

Heddie! Kan du snälla presentera Vontae för din servitrisvän?

Herregud, följ med mig och träffa den här tjejen!

Hon har tittat efter dig hela kvällen.

Jag hörde om flykten, Red. Hur många liv har du?

Jag tappade räkningen efter tretton.

Hälsa kaptenen. - Kul att se er!

-Vi har ett problem vid buffén. -Vad är det nu för fel?

Det är slut på jumboräkor. Jag sa till i köket.

Jag vill be om ursäkt för den där jurymissen.

-Jag har dåligt samvete. -Det är glömt.

Inte för mig. Jag tappade bollen, missade målet.

Om jag kan gottgöra dig på nåt sätt, säg bara till.

-Tack för att du kom, Glen. -No problemo.

Jag tänkte att du ville ha mig här. Jag är typ festens mittpunkt.

Förresten - mamma är vid bålen.

Hon har alltid haft ett öga på dig, om du förstår vad jag menar.

Gå förbi och hälsa. Glöm inte räkorna.

-Dembe. Har du hittat den? -Ja.

-Och? -Det är en kropp.

-Va? Det är omöjligt. -Jag stirrar på den nu.

Ta med den. Jag vill bekräfta det.

Ska jag ta med en förruttnad kropp från Kuba?

Heddie längtar efter en dans.

Jag var hos neurologen för en röntgen.

Huvudvärken, glömskan, förvirringen...

Allt är symptom på nåt som heter blodkärlsdemens.

Jag har haft en rad mini-strokes.

Jag känner inte av dem, men varenda en orsakar skada.

Nu har vi tid att satsa på din behandling.

Det handlar om familjen också. Jag kan inte få barn.

Vi tar ett livsbeslut i taget.

-Vi måste prata om det. -Ja, när du har blivit bättre.

Allt förutom falska förhoppningar. Ingen ilska, ingen förnekelse.

Inga förhandlingar, inga depressioner. Klarar du det?

Nej.

Lova mig då det här: Berätta inte om mitt tillstånd. Ingen får veta.

Självklart.

Walt Whitman bodde på ett pensionat här under inbördeskriget.

Visste ni att han var förbudsvän? Tänka sig, en nykter poet.

-Har jag berättat om min mentor? -Har nån lärt dig att supa så tidigt?

Tidigt? Jag trodde att det var sent.

Robert Vesco. Han tog sig an mig och lärde mig hur man håller sig undan.

Jag anförtrodde honom mitt liv och mina besparingar-

-som han övertalade mig att investera i en boskapsranch i Paraguay.

Trodde jag, tills jag upptäckte att det var ett horhus utanför Asunción.

-Han lurade dig. -På allt.

Jag fick aptit på hämnd, men kunde aldrig stilla den.

-Varför inte? -Därför att Vesco gick och dog.

Robert Vesco figurerade i finansiella och politiska skandaler på 70-talet.

1971 anklagades Vesco för att ha plundrat 200 miljoner från en fond.

Ett år senare lämnade Vesco ett olagligt kampanjbidrag till Nixon-

-i hopp om att slippa undan.

När han inte gjorde det flydde han landet och levde i glamorös exil-

-i Costa Rica, Nicaragua, Bahamas och Cuba, där han tros ha dött 2007.

Reddington hörde ett rykte om att Vesco iscensatte sin egen död.

Dembe åkte till Havanna och grävde upp graven.

Han bad om hjälp med att kolla DNA.

FBI jagade Vesco aktivt, men inte nu längre.

Han iscensatte inte sin död för att undgå lagen.

Reddington tror att Vesco hittade fartyget De La Cruz-

-som sjönk utanför Floridas kust på 1700-talet.

Vesco skulle försvinna om han hittade skatten.

-Känner mr Reddington honom? -Vesco var hans mentor.

Ända tills han blåste honom-

-och övergav honom på ett horhus i Paraguay.

De senaste femtio årens två mytiska rymlingar: Vesco och Reddington.

Den ena får gärna leda oss rätt.

Hör med rättsläkaren om kvarlevorna.

Innan ni gör det vill jag meddela att jag begär avsked.

-För Mossads räkning? -Nej, jag slutar där också.

De har ringt för att boka in en avskedsintervju.

Jag talar för alla när jag säger att vi kommer att sakna dig.

Gissa vem som var begravd i Vescos grav.

-Inte Vesco? -Nej, han hette Anderson Mount.

-Vem är det? -En vanlig torped.

Hans största hits. Han var inlagd i CODIS.

När vi la in DNA från kroppen fick vi en träff.

Tack. Om Mount ligger i Vescos grav kanske Vesco finns i Mounts liv.

Det står att Mount höll till i Truro, Nova Scotia.

-Ett väl lämpat gömställe. -Vi ska till Nova Scotia, på vintern.

Kom. Vi behöver varmare kläder.

-Hallå, Samar. -Levi. Skönt att se dig.

-Jag ber att få gratulera. -Otroligt. Jag har förlovat mig.

Dr Sands sköter lögndetektorn.

-Är det nödvändigt? -Det är rutinförfarande.

Tel Aviv ångrar utlånet till FBI.

-De tvivlar på min lojalitet. -Du har hög behörighet.

-Inget får ha nått amerikanerna. -Eller Reddington.

Jag är bara budbäraren.

Och du tror tydligen att jag har nåt att dölja.

Det var den glamorösa exilen...

Varför skulle Vesco iscensätta sin död för att bo just här?

Vi måste koppla in lokalpolisen.

En kille som Vesco avlönar varenda snut i stan.

De varnar Vesco och han försvinner.

-Har ni gett FBI hemlig information? -Nej.

-Var ni lojal mot Israel? -Ja.

Har ni brutit mot lagen under samarbetet med Reddington?

Har ni undanhållit information för era Mossad-kontakter?

-Information om er uppsägning? -Ja.

-Har ni berättat för FBI? -Nej.

-Är det privat information? -Ja.

-Har ni allvarliga hälsoproblem? -Ja.

-Vad är det? -Jag är gravid.

Vesco, eller vad han kallar sig-

-har resurser för att skapa sig vilket liv han vill.

Det som förde honom hit är personligt.

Fråga honom när vi har hittat honom. Vi måste få bort barnen.

Det är nåt med killen som inte stämmer.

-Ja? -En omärkt utanför.

Två agenter gick precis in. Utgång mot östra gränden.

Han sticker! Östra gränden till fots!

Lämna gränden och gå åt höger.

-Ingen på gatan. Säg att du ser nåt. -Gå söderut mot kustlinjen.

Korsar Acadia Street, på väg österut! Blå jeans, ljusbrun kofta!

-Stopp! -Hoppa in.

-Robert. -Stanna!

Reddington.

Som sagt: Det som förde honom hit var personligt.

Du ser pigg ut för att vara död. Var fan är mina pengar?

Är du fortfarande arg för Asunción?

Jag litade på dig. Du var min mentor.

Jag lärde dig överlevnad och att man måste vara självisk.

-Mina pengar. -Vad gör jag i Nova Scotia, tror du?

Jag vet vad du gör där. Du har hittat De La Cruz.

Skatten. Var är den?

Om den finns på riktigt så vet jag nog var den finns.

Jag jagade aldrig efter den.

Jag ville, men fienderna närmade sig Jag var tvungen att fly.

Jag iscensatte min egen död och flydde landet.

När det hade lugnat ner sig insåg jag att jag hade förändrats.

-Förändrats? -Jag tappade lusten och la ner det.

Att ligga lågt och leva enkelt var det bästa som kunde hända.

Jag tvingades att stänga av världen och lyssna på mig själv.

Jag har min katt, praktfulla böcker...

Du lurade mig en gång. Inte en gång till.

Frigör dig från det destruktiva kriminella livet och blicka inåt.

Gärna, när jag har fått mitt guld.

Du kan få det, men det skänker ingen inre frid.

Jag har redan inre frid.

Jag behöver en ny yacht. Den förra beslagtogs på Mallorca.

Jag tror att guldet är begravt under franska operahuset i New Orleans.

Jag kan bevisa det, men då får vi omdirigera planet.

-Vart då? -Washington.

Det finns ingen skattkarta, men ett spår med ledtrådar.

Om du ljuger ska jag krossa din frid genom att bränna ditt hem-

-dränka din katt och skära av dina stora tår.

-Du skulle inte våga dränka min katt. -Kanske inte.

Men jag kommer att ta tårna.

-Hur gick det? -De skickade Levi.

Ett vänligt ansikte medan de gjorde ett lögndetektortest.

De ville säkerställa min lojalitet.

Löjligt och förolämpande.

Jag menade det jag sa förut om att få barn...

Hur kunde de tro...

-Vi måste berätta för mr Cooper... -Det spelar ingen roll.

Det viktiga är vår framtid och om vi kan få barn.

Kan inte det vänta? Måste du visa att du inte har värvats av Hamas?

Jag är ju en fjärdedel judisk.

Reddington blåste oss och tog Vesco.

Han visste att Vesco mutade polisen, så han tipsade om oss.

Nu får han sin hämnd. Alla trodde att Vesco var död. Imorgon är han det.

Reddington vill ha mer än hämnd. Han vill ha skatten.

Vesco hittade ju den.

Även om han visste var den var så har han inte hittat den.

Reddington gav en skadeglad ursäkt och sa att jakten hade börjat.

Om vi löser mysteriet kan vi hinna först till skatten och gripa Vesco.

Jag uppskattar att du brinner för litteraturen-

-men vad gör vi i kongressbiblioteket?

Vill du veta hur jag avkodade myten och hittade min vita val?

Svaret finns i dikten.

"Balladen om De La Cruz".

Den skrevs under pseudonym.

Reddington sa att dikten rymmer nyckeln till skattgömman.

Dikten är en operasångares klagovisa om ett spanskt fartyg med skatter-

-till de amerikanska kolonierna.

Men fartyget sjönk i en storm längs östkusten-

-och över 120 män dog och över ett halvt ton skatter sjönk till botten.

NSA körde texten i avkodnings- och steganografiprogram.

Ingenting. Om det döljs en hemlighet så hittade de den inte.

Undertexten? Stormar, marodörer, datum och tider.

Vilka vet? Sjökrigsskolan?

Kongressbiblioteket. De är bäst på förstahandskällor.

Keen, Ressler. Åk dit, avkoda dikten.

Samar, Aram. Spåra upp Reddington.

Enligt dikten sjönk De La Cruz våren 1778.

Det står inget om nån storm som kunde sänka en så stor galeon.

Jag började fundera på om den aldrig sjönk.

Tänk om stormen som förstörde De La Cruz var en metafor?

-För något annat katastrofalt. -Eller någon...

Den sjönk inte. Den stals.

De La Cruz var på väg till Philadelphia.

Rutten söderifrån tog den förbi det som kallades Helvetets Port-

-där pirater ofta höll till.

In kommer Ernesto Hidalgo. Brottsling, bedragare, pirat, fyllo.

Hans gäng dominerade området.

Hur vet du att han tog galeonen?

Jo, för att Hidalgo och hans män-

-omskrevs i alla tidningar månaderna före maj 1778.

Men efteråt? Ingenting. Han tog skatten och flydde inåt land.

Enligt örlogsarkiven jagade flottan dem-

-och dödade Hidalgo och hans besättning nära New Orleans.

Det står inget om nån skatt.

Hidalgo gömde den nånstans innan han dog. Frågan är var.

In kommer Judith Snell, en av tidens största operångerskor - som i dikten.

Judith gillade att umgås med skurkar. Det skrevs om hennes bravader-

-med otaliga skurkar och bovar, som Hidalgo.

Han gav henne uppgiften att gömma skatten där ingen skulle våga leta.

I hennes loge i New Orleans operahus.

Det brann ner och dödade henne och 28 andra.

Min teori? Det som återstår av Judiths loge är beläget här-

-under det nya operahusets scen. Det byggdes ovanpå det gamla.

Om skatten är verklig finns den där.

Vilken skröna. En opera!

En romans med pirater, en brand, skeppsbrott och guld...

Precis sånt som får mig att gå upp på morgonen.

-Det gör dig inte lycklig, Ray. -Du har fel.

Det kommer att göra mig lycklig. Väldigt.

Dembe, ring Ruddiger. Säg åt honom att nyktra till.

Vi ska råna operan.

Keen och Ressler, FBI. Vi söker efter en dikt.

Det kan vara en sorts skattkarta.

-"Balladen om De La Cruz". -Hur visste ni det?

Ni är inte de första som frågar.

-Två gamla vita män. -Och en afroamerikan.

Vi måste se vad de tittade på. Ta fram samma dokument till oss.

För att komma åt skatten måste vi in i Judiths loge-

-som ligger här, under scenen.

Den enda vägen in är här igenom, södra väggen i källaren.

Vi måste spränga i rätt ögonblick så att publiken inte hör.

-Publiken? -Teatern måste vara fullsatt.

-Hur kommer det sig? -Som skydd!

Vi kan nog ta oss in i rummet-

-men att få ut bytet utan att vi upptäcks är svårare.

Det handlar om ett stort lass guld! Utan skydd blir vi upptäckta direkt.

"Barberaren i Sevilla" spelas för sista gången imorgon.

Vi måste invänta nästa månads föreställning.

Nästa månad? Stilla mitt hjärta, nästa månad!

Det här är ett jobb som kräver flera veckors planering och övning.

Stöten måste arrangeras perfekt, koreograferas perfekt...

Varenda rörelse i samklang med operan.

Ja, och bokstavligen leda till ett explosivt crescendo.

Vi måste villa bort vakterna, vi behöver sprängmedel till betongen.

Vi behöver fordon och förklädnader!

Du förstår nog inte fullt ut mitt engagemang i projektet.

Låt mig berätta exakt hur det här ska gå till.

Du och jag ska se "Barberaren i Sevilla" imorgon.

Vi går inte därifrån utan skatten.

Börja studera notbladen.

-Jag tror inte... -Jag sköter allt det andra.

Behöver du ammunition?

Min tyske vän föddes med snaps i en hand och detonator i den andra.

Han är här på åtta timmar.

Behöver du fordon? Chaufförer? Jag har skåpbilar och manskap-

-och kvinnor som hanterar dem.

Jag har folk med så släta anleten att de aldrig hinner ana nåt.

Behöver du en avledningsmanöver?

Jag har en kille som pratar fortare än en oljad kula.

Sanningen, Robert, är att mitt enda orosmoment är du.

-Din attityd. -Min attityd?

Farten i ditt steg, lusten i ditt liv.

Om vi ska lyckas måste du vara på rätt humör.

Du måste vara ditt allra bästa.

Vi måste återuppväcka den gamle Robert Vesco.

Återupptäcka den tjusige rackaren vars charm kan bedra de allra bästa.

-Hur känns det? -Jag längtar hem till katten.

Den känslan går över så fort du hör musiken.

Du kommer att känna hjärtat pumpa, du kommer att känna dig levande.

Vi tar två, Franton.

Så det är på riktigt. Det vet jag att det är, men...

-Du är verkligen lång. -Va?

Det var det första jag sa till dig när du kom in.

Jag tänkte: "Wow, du är verkligen vacker."

Men i stället sa du att jag var lång?

Vi måste prata.

Som min pappa brukade säga: Det passar lika illa nu som sen...

-Hur många alias har du? -Fyra.

De behövs inte för jobbet, men om jag vill försvinna...

Då får jag memorera dem så att jag kan hitta dig...

Vänta. Där har vi det. Hur vi ska hitta mr Reddington.

Berätta för Cooper.

Stanna här. Jag berättar för Cooper, sen får vi prata.

Du är verkligen lång.

Så här många böcker läste jag inte i skolan.

Svaret finns här. Reddington har säkert listat ut det.

Han hade Vesco. Vi har noll.

Mr Homan har precis gjort en stor donation till Marignystiftelsen.

-Mr Homan? -Ett av mr Reddingtons alias.

Så Reddington har donerat till en konststiftelse...

Med säsongsbiljetter på New Orleans-operan.

Du är ett geni, Aram.

Reddington har köpt biljetter till operan i New Orleans.

-Vi behöver inte avkoda dikten. -Nej. Vi ska på operan.

Biblioteket var trist nog...

-Samar klarade inte lögndetektorn. -Levi? Vad gör du här?

Hon döljer nåt för mig.

Jag vet inte vad du pratar om. Jag gillar inte att bli förföljd.

-Vi vill hennes bästa. -Ifrågasätt inte hennes lojalitet.

Hon har inte förrått oss, men mina chefer...

De kanske drar en annan slutsats.

Var det där ett hot?

Hon vet för mycket. Hon kan utgöra en fara.

-Tänker ni beställa eller...? -Förlåt. Varsågod.

Samar vet inte sitt eget bästa. Jag hoppas på dig.

Ta det här, om du skulle ändra dig.

Vänta lite.

Det skedde en olycka.

Hon...

Hennes hjärna... utsattes för syrebrist.

-Jag beklagar. -Hon vill hålla det här hemligt.

Det kallas blodkärlsdemens.

-Räcker det för att blidka cheferna? -Jag tror det.

Du... Grattis, förresten.

Samar berättade de goda nyheterna. Är det en flicka eller pojke?

Jag...

Jag har ingen aning...

Det är bättre så. Varför förstöra överraskningen?

Det där är vår dörr. Vänster sceningång.

Jag avskyr att gå under Figaros aria, men jag har sett den förut.

Platser, allihop. Det är snart dags för oss.

Tre, två, ett.

Tyskland, det är din tur. Om fyra takter.

Vänta. Och vänta...

Varsågod, Tyskland!

Inte alls och jag har bara tagit två glas.

Så fan heller och du tafsade på mina bröst!

-Vad är det här? -Han är full!

Jag bar glasen till min fru. Jag är inte full!

Du stötte på mig, din apa, och du är jättefull!

Okej, nu räcker det. Ingen mer dricka.

Fyll på.

Han är full. Han måste ut.

Vi är förbi vakterna. Mr Carter, vi är på väg.

Tänk på tempot. Allegro vivace.

Halvnot, helnot, åt vänster.

Är du killen från apoteket?

-Han släpper inte in mig! -Han har en leverans.

Allt från våtservetter till vuxenblöjor, mediciner, vaporizer...

De gör inte samma sak. Vad är det här?

Jag fick ett samtal om att nån greve hade rännskitan.

Greve Almaviva har fått influensan.

Vad åt han? Kanske ett dåligt ostron.

Jag fick ett dåligt atlantostron. Jag vändes ut och in.

Jag dansade tango med toan.

Fascinerande, men vi måste till greven.

Han går på om tio minuter.

In med Vontae och Dembe. Och byt fot, och byt fot!

-Ruddiger, vad är det som händer? -Rösten... Smärtan och sorgen!

-Det är en komedi! -Nej, min sorg!

När jag var liten ville mina vänner bli fotbollsspelare och racerförare.

Jag drömde om att bli tenor!

-Kära nån. -Det här är illa.

Jag tappade bort mig. Musiken fick mig att minnas.

Vi arbetar efter musiken!

Om inte detonationen sker under applåden så hörs den!

-Förlåt! -Ställ in laddningarna. Hjälp till.

Vi hinner inte. Han närmar sig slutet av arian!

Glen! Vi har ett problem.

Vi ligger efter. Om vi spränger för sent-

-så kommer polisen. Vi behöver en avledning. Nåt högt!

-Vad vill du att jag ska göra? -Jag vet inte.

Du ville ha en andra chans. Nu gäller det! Tänk fort!

Det är dags för din Broadwaydebut.

Det brinner! Alla måste ut!

Det brinner i köket! Det är inte bra.

Spring för livet! Spring för livet!

Spräng den, nu!

-Herregud... -De La Cruz.

Den finns på riktigt.

Där har vi glimten i ögat som jag har letat efter!

Varför skrek ni "det brinner" på en fullsatt teater när det inte brann?

Jag kände röklukt.

Jag försökte bara rädda liv!

Han lurade oss. Vi får varken Vesco eller pengarna.

-Han lovade. Jag tror honom. -Den sista. Dags att åka.

-Jag pratar med polisen. -Jag hör med brandkåren.

-Mr Carter. -Känner ni honom?

Elizabeth Keen, FBI. Får jag prata med honom?

Oväntat att du är här! Gillar du opera?

-Lägg ner. Var är han? -Vad pratar du om?

Reddington var här. Hur längesen? Ljug inte.

Du missade honom precis.

-Elizabeth. Du ringer olägligt. -Jag är vid operahuset.

Du fick din skatt. Ge mig Vesco.

Vi ska till Lulu's och äta paj. Jag tar med en bit.

Sex och skatter.

Folk bedrar för båda delarna.

Precis som du förråder mig nu när jag har gett dig guldet.

Överlämna mig på Lulu's så är din hämnd fullbordad.

Det gör inget, Ray. Jag förlåter dig.

Framförallt så förstår jag.

Du var min lärjunge, Ray. Jag älskade dig.

Men jag stal allt du hade-

-och lämnade dig på ett horhus i Asunción utan att tänka mer på det.

-Och nu? -Nu är jag fri.

Jag tänker inte överlämna dig, Robert, och vi ska inte till Lulu's.

Fullt av turister och hemska pajer.

Vi ska ta en kopp kaffe i stillhet.

Är det sant att du presenterade Nixons bror för Castro-

-och lurade dem att investera i en falsk läkemedelsstudie?

Jag hamnade i kubanskt fängelse.

Nixon och Castro! Tanken svindlar.

Lastbilen är på lagret, låst som en mussla i flod.

-Var är de andra? -Dricker bourbon.

Varför gör du inte dem sällskap?

Jag ska ut på en natts utsvävningar i The Big Easy.

Precis som Blanche DuBois förlitar jag mig till främlingars vänlighet.

Ajöss!

-Jag tar en promenad längs floden. -Utmärkt idé.

Jag är nog inget vidare sällskap.

Jag är gammal. Jag är trött - och jag är tillfreds.

Flygplatsen imorgon klockan tio. Jag släpper av dig var du vill.

Jag var uppfylld av hämndtankar så länge.

Jag såg aldrig gåvan du gav mig i Asunción.

Jag litade aldrig på nån lättvindigt efter det.

Det är därför jag fortfarande lever. Jag står i skuld till dig.

Tro mig, Ray. Du har betalat din skuld med ränta.

Ändrade planer.

Jag pratade precis med Levi. Jag fick avsked med goda vitsord.

Jag är inte förvånad.

Jag sa att jag skulle sluta av personliga skäl.

-Jag ljög för att förvilla honom. -Nu är det över.

Nu kan vi prata...

...om att du är gravid.

Det är väl det du har försökt att berätta?

Mina föräldrar gjorde den här till mig för trettio år sen-

-för dagen jag skulle bli pappa.

Jag minns bara fruktflugorna och ostduken...

...och de fina kristallglasen mamma vill att vi använder-

-när vi korkar upp för att fira den ofattbara kärleken.

Jag är inte gravid, Aram.

Det var lögnen som skulle dölja sanningen om min hälsa.

Du är inte...?

Jag har aldrig önskat mig barn.

Jag brukade vara besvärad av att jag inte hade nån modersinstinkt-

-men jag förlikade mig med det för längesen.

Och sen träffade jag dig.

Du förändrade allt.

Nu finns det inget jag hellre önskar än att bli gravid.

Det finns inget som nån av oss önskar mer.

Men det kan inte bli av.

Jag kan inte uppfostra ett barn. Aldrig nånsin.

-Okej. -Okej?

Då ska vi inte ha några barn.

Om ett år eller fem år...

-Då säger jag samma sak. -Nej.

En dag kommer du att ångra dig och jag vill inte vara skälet.

Aram. Det är därför jag har velat prata.

Jag tycker att du förtjänar mer.

Det var inget dåligt konstnummer.

Jag var rätt nöjd med hur det avlöpte.

-Var är Vesco? Där inne? -Nej, men skatten är där.

-Du lät honom gå. -Han har bättrat sig.

Han har avsvurit sig girighet och snikenhet.

Omvandlade du domen, som presidenten med din?

För att hedra hans asketiska liv-

-tänker jag överlämna 1700-talsguld för över hundra miljoner dollar.

-Ska du bara ge oss den? -Varenda dublon. Den är här inne.

Eller inte.

Jag står i skuld till dig.

Tro mig, Ray. Du har betalat din skuld med ränta.

Bättrad, sa du? Har han gett upp girighet och snikenhet?

-Har du en telefon? -Vilken asket med hundra miljoner!

Fotografera mig. Det är inte ofta jag blir äggad.

Men att bli äggad av samma person två gånger? Det ska dokumenteras.

Är det roligt? Det var ett slöseri med tid.

Slöseri med tid? Vi har avkodat legender-

-jagat pirater, jagat efter en förlorad skatt...

Utan resultat. Vi har tappat bort Vesco.

Ni hade honom aldrig. Ni fick ett namn på nån som antogs vara död.

Nu vet ni att han lever och kan hitta honom.

Ni fick bevittna min förödmjukelse. Det borde väl lindra?

Nej, men det är en början.

Kom hit, Dembe. Jag ser lite äggula på din kind.

Le, era klantskallar.

-Du har fel om mig. -Hur hittade du mig?

Att det inte finns nåt jag önskar mer än ett barn... Jag trodde det.

Det var det jag alltid hade föreställt mig.

Tills jag träffade dig.

Och du förändrade allt.

Det vi har... Det är vår historia.

Och om vår historia inte innehåller några barn...

...så är det okej.

Jag behöver inte vänta nio månader-

-på att fira ofattbar kärlek.

Och jag behöver verkligen inte fina kristallglas.

Vi ska aldrig göra slut. Okej? Aldrig nånsin.

Jag vill inte ha nån förnekelse, ilska, förhandling eller depression.

Bara accepterande.

-Kan du ge mig det? -Nej.

Okej...

Lova mig det här...

Att du ska göra allt som står i din makt för att försöka bli bättre.

Jag lovar.

Det kommer att ordna sig.

Säg det igen.

Allt kommer att ordna sig.

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com