Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Var är hon?

Jag vet inte.

Jag vet inte, för hon berättade det inte för mig.

Hon är smartare än oss alla.

Se inte så förvånad ut. Ni gjorde så att hon blev sån.

Mamma? Mamma, titta.

Önskas något mer, madam?

Nej, bara kaffet.

Kom nu så går vi.

Ska vi leka?

God morgon.

God morgon.

Jag gör te.

Jag slocknade igår, eller hur?

Det är lugnt. Vi...

Vi somnade också.

Var är Hanna?

Jag vet inte.

Jag tror att hon tog en promenad.

Okej.

Vi borde packa ihop.

Hej. Var har du varit?

Ledsen.

Det är ingen fara. Hur är det med huvudet?

Det är okej.

Var glad för det.

Herregud.

Jag gjorde verkligen bort mig igår.

Jag tror att jag har sumpat min chans.

Du, kan du sitta fram på hemvägen?

Är det okej?

Visst.

Du är toppen.

Ta ena änden.

Jag är jättetrött. Jag skulle kunna somna här.

Du får vara min kudde.

Okej. Nej, vänta. Jag följer dig till dörren.

Nej då. Det behövs inte. Det är lugnt.

Nej. Vänta. Hör här.

Kan du ringa mig senare?

Tror du verkligen att dina föräldrar släpper ut dig efter det här?

Jag struntar i vad de säger.

Jag är ledsen för det som hände igår.

Jag skäms.

Det är lugnt.

Jag blir bara så galen när jag är med dig.

Jag tror att jag glömde nycklarna i framsätet.

- Ja, så... - Ursäkta. Jag tar det här hållet.

Ja? Toppen.

Är det okej om jag står... Din mamma blir inte sur?

- Inte? - Nej, det är lugnt.

När kan vi ses igen?

Sophie gillar dig.

Ja, men problemet är att jag inte vill ha Sophie, utan dig.

Hon är min vän. Gå nu.

Hanna, hör här...

- Vad fan! - Vad är det?

Vad gjorde du?

Det var inget.

Han klämde handen i dörren.

Nej, det gjorde han inte.

- Det är ingen fara. - Gjorde du dig illa?

Lämna mig i fred.

Hanna...

Vad är det som pågår?

Hennes telefon är avstängd.

Du skulle hålla henne under ständig uppsikt.

Du skulle hålla koll på vartenda jävla drag hon gjorde!

Vill du säga nåt?

Människorna du jobbar för...

har jag också jobbat för en gång.

Jag var som du, så jag vet vad du går igenom.

Ursäkta?

Ja.

De tuggar på dig.

Suger all godhet ur dig.

Och så en dag spottar de ut dig.

Ja, jag vet.

Man tror att man kan skjuta upp den dagen, men det kan man inte.

Det kan man inte.

Jag ser redan rädslan i dina ögon.

Var är flickan?

Var är hon?

Jag borde gå hem. Jag lämnar nycklarna.

Nej. Vänta.

Sophie, jag vill inte vara en del av det här.

- Men det är du. - Nej.

Vem hon än är, vad hon än har gjort,

så var det inte mitt fel. Okej?

Det bara hände.

Vad hände?

Jag såg honom på festen.

Jag visste inte att han hade nåt med dig att göra.

Han såg på mig och det var uppenbart.

Vadå?

Att han ville ha mig.

Jag kände det på lukten.

Låg du med honom?

Låg du med honom?

Du visste att jag gillade honom.

- Gråt inte, Sophie. - Nej.

Säg inte åt mig vad jag ska göra.

Jag vill att du går härifrån.

Stick.

- Jag vill inte. - Det struntar jag i.

Kan du bara gå?

- Det var inte meningen. - Vadå?

Var det inte meningen att ligga med honom?

Var det vad du menade? Inte undra på att din familj inte vill ha dig.

Ingen vill ha en jäkla lögnare under samma tak.

- Jag vet inte vem jag är. - Håll käften!

Gå din väg! Gå.

Det var inte meningen att såra dig.

Jag är inte normal.

Vad betyder det?

Jag kan inte kontrollera min kropp.

Den gör en massa saker...

Jag vet inte varför, men...

...sån är jag.

Gud, vad patetiskt.

Till och med för att vara dig.

Förlåt.

Det var kul att ha känt dig.

Sophie?

FÖDELSEORT RUMÄNIEN

Rumänien?

Helvete!

Nej. Hör här, mamma. Nej. Säg vad du vill...

Ge mig utegångsförbud, skäll ut mig, vad fan som helst.

Låt mig vara i fred, jag är inte på humör.

Sophie, det här är Clare.

Clare är Hannas mamma. Hon har just flugit hit från Amerika.

Hej, Sophie.

Clare letar efter Hanna.

Har du hört av henne?

Kan du inte komma och sätta dig, gumman?

Så du är här.

Jag ska gå nu.

Varför då?

Det spelar ingen roll.

Men din mamma är ju här.

Var då?

Hemma. Hon pratar med mamma och pappa.

Hanna ringde mig för några veckor sen och sa att hon hade problem.

Hon berättade hur mycket hon gillade dig.

Så jag tänkte att hon kanske hade åkt hit.

Vi berättade just för Clare att vi inte sett Hanna.

För du har väl inte sett Hanna, Soph?

- Sophie? - Nej, det har jag inte.

Är du säker?

- Så du vet inte var hon är? - Nix.

Var var du igår kväll?

Dan, Anton och jag åkte ut i skogen och rökte på.

Herregud.

Åker ni alltid ut i skogen för att göra sånt?

Ja.

Ett med naturen, om ni fattar vad jag menar.

Sophie.

Jag är ledsen. Det brukar inte vara så här.

Det är mitt eget fel.

Jag lät henne bo med sin far i Europa, vilket jag inte borde ha gjort.

Jag ångrar det.

Hannas far är ingen sund närvaro i hennes liv.

Därför måste jag ta tillbaka henne

och jag vet att tonåringar alltid skyddar sina vänner.

Du känner säkert att hon är som du. Hon känner samma ilska.

Hon förstår dig.

Men hon är inte som du, Sophie.

Hon har stora problem.

Därför måste du hjälpa mig så att jag kan hjälpa henne.

Förstår du?

- Har du en mobil? - Ja.

Ge mig den.

- Det är min mobil. - Ge mig den.

Och berätta inte för nån, okej?

Hon är inte som du, Sophie. Hon är inte som hon ska.

Hon är sjuk.

Förstår du?

Jag kan inte hjälpa dig.

Sophie?

Jag skulle göra vad som helst för Hanna, precis som din mamma för dig.

Ingen älskar mer än en mor.

Ingen.

Jag ber dig i egenskap av mor, som begått misstag,

men som älskar sitt barn,

snälla, hjälp mig att rädda henne

för jag klarar det inte ensam...

Och jag vill så gärna träffa henne.

Min lilla flicka har aldrig gjort nån illa.

Sophie, du vet att det är det rätta.

Hanna måste vara med sin familj.

Dra åt helvete.

- Vad? - Nu räcker det!

Gå in på ditt rum, nu. Nu! Hör du mig?

Dra åt helvete, allihopa!

- Om du talar så till mig... - Vad? Ska du slå mig?

- Sophie, sluta! - Vad fan?

- Slå mig! - Ut härifrån!

- Säg nåt åtminstone! - Flytta på dig!

- Du är patetisk! - Stick!

- Stick! - Jag ska.

Clare, du bör nog gå.

Om Sophie berättar nåt hör vi av oss.

Jag har tyvärr inte tid. Jag måste flyga hem.

Gå nu är du snäll.

Mamma. Hur är det?

Bra. Tom, snälla...

Ja ja.

Mamma är jätteupprörd. Hon är ledsen för Hanna.

Så om du vet nåt som kan få din mamma att känna sig bättre

är det dags att säga det.

Ursäkta. Håll dig borta från min son.

Vad vet du?

HON ÄR FARLIG. SNÄLLA, BERÄTTA INGET FÖR HENNE. H.

Det har jag inte. Var är du? Kan vi prata?

Jag är på tågstationen.

Kom ner, genast.

Darabani. Kartor. Sökning.

Världskartor idag.

Jag kommer dit.

Det finns en handelsträdgård mittemot stationen. Vi kan ses där.

Det finns ett kafé på baksidan.

Jag väntar vid fönstret.

Hej, Hanna.

Gör inget dumt.

Jag är ensam, obeväpnad.

Du kan springa din väg om du vill,

men du har ingenstans att ta vägen.

Och då försätter du Sophie och hennes familj i fara,

och det vill hon inte.

Vad hände med Erik?

Erik är död.

Dödade du honom?

Inte jag personligen.

Vet du vem Erik är?

Han är väl inte min far?

Nej, det är han inte.

Vem är min far, då?

Jag vet inte.

Erik och jag jobbade med ett projekt för länge sen.

Du var en del av det projektet.

Förstår du?

Ska du inte sätta dig?

Jag har ett förslag till dig.

Om du följer med mig

berättar jag allt.

Vem jag är. Vem Erik är. Vem du är.

Du vet att du inte kan stanna här.

Alltså...

Du har ju sett Sophie och hennes vänner.

Du är inte som de.

Det vet du säkert vid det här laget.

Du försätter dem i fara.

Du skadar människor, Hanna.

Det är därför jag måste ta hand om dig.

Du är speciell.

Följ med och var speciell med oss.

Kommer Sophie och hennes familj att vara i säkerhet då?

Vi ska gå och säga hej då till dem nu.

Trevliga och normala, som en god mor och hennes dotter ska vara.

Sen ska jag föra dig till människorna som gjort dig

och du ska få veta allt.

Är vi överens?

Okej.

Clare ringde just.

Mötet gick bra.

De kommer hit och säger hej då.

Du gjorde rätt.

Jag hade väl knappast nåt val?

Jag förstår att det verkar orättvist.

Men det Hannas mamma sa var sant.

Du är viktigast i mitt liv.

Okej?

Jag är en hemsk människa.

Nej, det är du inte.

Jo.

Det är jag.

Jag är egoistisk.

Och jag ljuger.

Du borde hata mig.

Vi hatar dig inte.

Varför inte?

Vi skulle inte kunna hata dig även om vi försökte.

Och tro mig, vi har försökt.

Nej. Det är inte roligt.

Du måste vila.

Hanna, då?

Det ordnar sig för Hanna.

Hon är med sin familj nu.

Vänta lite.

Hej. Hur är det?

Bra. En amerikanska har just varit här.

Hon ville veta var du var.

Jaså?

När var det?

För nån timme sen. Jag tänkte att du ville veta.

Sa du att jag var bortrest?

Jag sa bara att jag inte visste var du var.

Och det är faktiskt sant.

Okej, tack.

Jag är ledsen, jag måste lägga på.

Självklart.

Försvarsoperationer.

Låt mig prata med Sawyer.

Sir.

Det är Wiegler.

Var är du?

Vad fan har ni skickat hem nån till min sambo för?

Du försvann. Du bröt mot vår överenskommelse.

Åt helvete med överenskommelsen.

TRIANGULERING AKTIV

Det är mitt liv, mitt privatliv, för fan!

Jag har flickan.

Vad vill du?

Jag vill att allt blir som förut.

Inga psyktest. Inga rapporter om min mentala hälsa.

Jag vill styra den här operationen.

Och jag vill veta vad fan du gör här.

Jag vill tala med den som är bakom dig och få veta exakt vad som pågår.

Okej.

Var är hon?

Du borde ha stannat med henne i skogen, min vän.

Det hade inte blivit bättre än så.

Och bara så att du vet...

jag är inte alls som du.

Jag begår inte misstag.

Jag gör mitt jobb, tvättar av mig,

går hem till min fru och leker med barnen i min vackra trädgård.

Och all skit?

Den lägger jag i en låda

och vrider om nyckeln.

De kommer att ge sig på dig med.

De kommer att ta din lilla låda och spränga den i bitar.

De kommer att ta allt.

Det gör de alltid.

- Vad är det? - Kom in.

- Jag hittade de här i husbilen. - Vad är det?

Det är ett ställe i Rumänien, på gränsen till Ukraina.

Hela området är avstängt.

Vem är Erik Heller?

Vem är Johanna Petrescu?

Jag vet inte. Vet du?

GODKÄNNANDE ÖVERVAKARE WIEGLER LABB 05

Vad fan?

Jag måste gå.

Förlåt, jag var hos Dan...

Hej.

Hej.

Clare och Hanna ska åka hem till Chicago.

Vi ville säga hej då och berätta att allt är bra.

Vi ska skicka en adress så att ni två kan hålla kontakten.

Eller hur, Hanna?

Ja.

Tack, allihopa, för allt...

Får jag bara prata med Hanna en kort stund?

Jag vill bara ge henne en grej. Det är lite fånigt...

Vi har ont om tid.

Det tar två minuter.

Kom.

Två minuter.

Okej.

- Var hittade du det? - Dan hittade det i husbilen.

Det står att din mamma heter Johanna Petrescu.

Är det sant?

Hanna, jag är din vän.

Du måste berätta om kvinnan där nere är din mamma eller inte.

Ja,

det är hon.

- Vad är det här då? - Inget.

Det är det inte alls.

Jag försöker bara hjälpa dig.

Jag är orolig för dig.

Varför bryr du dig om mig?

Hör här...

vad vill du att jag ska göra?

Ska jag låta dig följa med henne eller inte?

Jag vet inte.

Hanna, se på mig.

Vi borde åka nu, gumman, annars kommer vi sent till planet.

Jag kommer.

Vad gav Sophie dig?

Det är vår lilla hemlighet, Clare.

- Tack. - Ha en bra vistelse.

God eftermiddag. Hur kan jag hjälpa er?

Min dotter och jag skulle vilja ha ett rum.

Jag ska se vad vi har.

Sätt dig.

Du kan titta på tv om du vill.

När kommer de?

Senare. Vila nu.

Vi äter om en stund.

Okej. Du har fått grönt ljus.

Uppfattat.

Hej.

Det är inte personligt.

Flytta på dig!

Helvete!

Var är Sawyer?

Vart gick han?

Finns det verkligen ingen som jag?

Du är unik.

Det är därför jag vill ta hand om dig.

"Unik" betyder bara ensam.

UTRAX UTRAX ÅTERSKAPELSE

DEKRYPTERAR DATA

UTRAX ÅTERSKAPELSE - HEMLIGT LÄRLINGSIDENTITETER

Jag behöver din hjälp.

Vet du var hon är?

Kör bara.

Jag behöver pengar.

Jag ska betala tillbaka.

Behåll dem.

Tack.

DIPLOMATISKT PASS

De hotade mina barn.

Jag hade inget val.

Jag är ledsen.

Du har tur.

Som har det du har.

Amerikanskt diplomatiskt skydd.

Ja, sir, det är längst bort i hallen.

Tack.

En timme

Det är buffé.

Passa på.

Vad händer sen?

Sen kommer de och hämtar dig.

De tar hand om dig.

Som vi sa.

Vart kommer de att föra mig?

Det kan vi prata om när de kommer.

Du sa ju att du skulle skydda mig.

Det ska jag.

Gå och hämta något att äta nu.

Kom så går vi.

Så här.

Tack.

Hanna.

Hanna.

Allt väl?

Vill du inte ha nåt mer?

Jag är inte hungrig.

Hur dog min pappa?

Erik är inte din pappa.

Men hur dog han?

Han blev skjuten. På flygfältet.

Sköt de honom till döds?

Ja.

Hurså?

Kan jag hjälpa er?

Det tror jag inte.

Jag vill ha en man på taket ifall hon skulle smita.

Ni andra får täcka mig här.

- Ska ni ner? - Ja.

Där är ni ju.

Jag trodde att jag hade missat er.

Var frukosten god?

Mamma, kan vi ta taxi till museet?

Vad är det för fel på tåget?

Jag gillar att åka taxi.

Jag med.

Var är bilen parkerad?

- Lobbyn? - Ja.

Var ska vi ta taxin, mamma?

Var hon likadan i hennes ålder?

Inte riktigt. Eller hur, älskling?

Jag vill visa Hanna spaavdelningen.

Vi ses därnere.

Vänta vid bilen.

Det finns en utgång i källaren.

Heller är här. Han har henne.

Beväpnad. Sågs senast på fjärde våningen.

Okej. Vi har problem.

Kolla källaren. Jag vill ha folk på varje våning.

Gå uppför trappan, andra våningen.

De är på andra våningen. Kom.

Faktum är att världen är en oroligare plats

än den var för 100, till och med 50, år sen.

Sätt dig med dem.

Men den är inte farligare.

Det är skillnaden mellan de två aspekterna

ATT LEVA MED ORO OCH DÄMPA DEN

som jag ska tala om idag.

Känslan av oro i förhållande till den verkliga faran.

Vem vill ge ett exempel på oro i vardagen?

Ja?

Om min mamma blev sjuk.

Det var bra, tack.

Nåt mer?

Nån annan?

Du kanske?

Jag är rädd att bli dödad.

Bra.

Kan vi lämna byggnaden så fort som möjligt?

Det här är ingen brandövning.

Kom.

Lämna kvar allt på stolarna.

Gå ner till bottenplanet!

Gå raka vägen till bottenplanet.

Alla måste gå till bottenplanet omedelbart!

Gå ner till bottenplanet.

Gå ned till bottenplanet. Vilket rum har hon?

Ned till bottenplanet!

Den här vägen.

Stanna!

Håll er lugna!

Hur är det?

Fortsätt.

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org