Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

Där!

Kom!

Är det där...min mamma?

Liam!

Vad är det där?

7 Timmar Tidigare

...en kraftig smäll och skakande hus...

...Chicago, New York och Washington DC...

...en del av blixtarna har åtföljts av enorma ljusa flammor...

God morgon, alla.

Träd och kraftledningar är rena minfälten...

...Chicago, sent på söndagen...

...stormens styrka, vindarna är som en kategori ett orkan med byar upp till...

...över sju delstater, minst 14 bekräftade döda...

...ett kraftigt oljud, som kanonskott...

...knallarna har skakat om alla mina förvånade grannar...

Statliga Väderinstitutet

Jag har specificerat antaganden som inte stöds av bevis.

En revidering med kvantitativa data som stöder hypotesen–

–skulle ge undersökningen goda chanser att godkännas.

Vilka antaganden?

Tre variabler, till exempel.

Det vore opraktiskt att isolera och testa dem var för sig.

–Vi gör ett matematiskt experiment. –Långsökta saker får inte kosta pengar.

Och risken i att inte gå vidare med den här forskningen?

Nigel, jag har samlat data i över ett år nu.

Under den 60:e bredgraden syd.

Det området har haft låga lufttryck i över fyra decennier.

Chansen av ett atmosfäriskt skifte som katastrofalt skulle öka stormstyrkor...

Jamie. Du har inte bevisen som stödjer det. Förstår du?

Jag ser fram emot din uppföljning.

Ha en skön semester!

Du känner väl till stormsystemet på väg åt nordväst från Wisconsin?

Ja, det finns stugor i Chisholm, 64 kilometer söder om dess bana.

Hej. Jag hörde. Jag är ledsen.

Ja.

Jag håller ögonen öppna för de där varningssignalerna medan du är borta.

Du menar att det atmosfäriska trycket gör himlen mörkare?

Du skulle nog må bra av lite ledighet. Avstånd ger perspektiv ibland.

Vet du vad, du har rätt.

–Du tänker visst vara ledig på riktigt. –Ja. Första gången sen min smekmånad.

Ha det så kul.

–Kylie? Får jag komma in? –En sekund bara. Jag är nästan klar.

–Vi åker om tio minuter. Packa nu. –Tio minuter. Jag har packat.

Varför är du arg för ett par dagar med min familj?

Nej, jag kommer inte att ha min telefon. Jag ringer om jag kan. Hallå?

–Mår du bra? –Ja.

–Tvätt. Vi åker om tio, okej? –Tack.

Lämna ingen mat i ditt rum. Jag vill inte jaga lukten sen.

–Min snabbmat blir aldrig dålig. –Inte pappret heller. Ät det också.

När kommer du med mormor?

I eftermiddag eller imorgon bitti. Beror på hur hon mår.

Kan du göra mig en tjänst? Ta med din syster ut där uppe. Sysselsätt henne.

–Ska bli, mamma. –Tack.

–Gör det medan du kan. –Det är planen.

–Vad gör du? –Kontrollerar universum.

–Kan du skicka lite till mig? –Funkar inte så.

Kontrollerar bara genom hot om massförstörelse.

Underbart, raring.

Hej. Perfekt tajming.

Mycket enklare att komma iväg i tid när ungarna packar själva.

Inte för mig. Jag måste be Kylie tio gånger innan hon lyssnar.

–Du har väl gåvan. –Nej, jag har minen.

Jag vet att du skojar och det skrämmer mig fortfarande.

–Kan du köra? Sov du gott inatt? –Ja, jag mår bra.

–Kylie, inte fram, okej? –Varför inte?

Megan är...

–Ska hon följa med? –Ja.

Ky. kan du ge oss några sekunder, Kylie?

–Oj, Jamie... –Jag ringde dig. Lämnade meddelande.

När kommer hon? Idag?

Ja, vi hämtar henne härnäst. Är det ett problem?

Imorgon ska vi hedra pappas minne, bara därför mamma och jag kommer.

En dag, Jamie. Hon kan komma på måndag.

Jag ringde två gånger. Lämnade meddelanden.

–Frågade du? –Vad?

Frågade du om det var okej för mig? Det är det inte.

Du ringde inte tillbaka. Jag antog det var okej.

Okej, Jamie.

Charlie, jag har varit med Megan i nästan ett år.

Jag är så glad att du kan räkna till ett. Jag hade glömt, efter 15 år.

Det här är fånigt, Jamie. Vet du hur lätt det här kunde vara?

–Jag. Ringde. –Kommunicera! Det hjälper!

Jag vill flytta hemifrån.

Dags att åka.

Vänta, ge mig mobilerna. Båda två. Er mamma och jag har en deal.

–Framsätet! –Vänta, Liam. Megan ska...

Då så.

Trevliga stunder.

–Glöm inte mina oliver... –Jag har dem. Gå nu.

–Hur många dagar är vi borta? –Högst två.

Vi blir många. Undrar om maten räcker.

Vi kommer aldrig dit om du inte packar. Jag vill åka idag.

–Glöm inte picklesen. –Okej. Tack.

Du, Ky. Varför berättar du inte för Megan om ditt vetenskapsprojekt?

Okej.

Jag gjorde ett vetenskapsprojekt.

Vårt vetenskapsprojekt gäller lokal återvinning.

Donationer från fiskfabriken. Svar på din fråga, inga dissekeringar.

Äckligt, men när vi dissekerade råttor högg en kille av svansen...

–...hade den som slips i en vecka. –Moderiktigt, slips och parfym i ett.

–Han låter cool. –Ta med honom på examensbalen.

Jag ska snart dissekera ett koöga. Kan bli min bröstbukett.

–Kylie, det är sjukt. –Liam...

Det är sjukt. Ska jag be om ursäkt för det?

–Ja. –Kylie, vill du att jag ber om ursäkt?

Nej.

Då så.

Då åker vi.

–Du kunde ha varit lite trevligare. –Det här är kul!

En förödande blixt färdades 28 km från en storm norr om Saginaw–

–och träffade en rad kraftledningar och en ung man som var i närheten.

Tragiskt nog dödades han omedelbart.

–Vem ringer du? –Jamie.

Du kan inte göra nåt åt det nu.

–Hallå? –Hallå.

–Ska du ta med henne på vår utflykt? –Vi talar om det här senare.

Nej, vi talar om det nu. Min mamma har inte ens träffat henne.

–Hallå? –Jag kör. Borde inte tala i telefon.

–Det är en familjetradition, Jamie. –Vi talar om det ikväll.

Så du tänker ta med henne.

–Okej. Hej då. –Jamie?

–Du skämmer ut dig själv. –Tack för den löpande kommentaren.

–Det enda som löper är ditt humör. –Hej, Jamie här. Lämna ett meddelande.

Släpp det.

–Det är 53 km, inte 45. –Är du säker?

–Okej, tack. –Det är nytt rekord med 5 km.

Toppen. Amerika älskar att slå rekord.

Lara här.

Randall här. Det kom en åskvigg till från klar himmel.

–Den gick norrut 58 km. –58?

–Precis. Jag håller dig informerad. –Tack.

–Fan också! –Herregud!

–Är du okej? –Ja. Är du?

Charlotte, tillbaka in i bilen! Charlotte!

–Stäng fönstret! –Varför

Om vi träffas med fönstret nere går strömmen in i bilen.

–Vi har gummidäck. –En myt. Bilen är en Faradays bur.

–En vad? –En sluten inkapsling med ledande yta.

Höljet är metall så om det inte finns nåt hål passerar strömmen på utsidan.

–Jamie har lärt mig för mycket om det. –Tack och lov för det.

Megan, uppe på berget försvinner mobiltäckningen...

–...använd den nu om du behöver. –Okej. Tack.

–Så hon får använda sin telefon? –Kom igen, Ky...

Tål ett skämt, pappa.

Charlotte och jag beslöt att ungarna inte fick använda mobilerna i helgen.

–Hur gamla var ni när ni fick en? –Jag var elva, Liam tretton.

Oj, det känns ungt.

–Gillar ni det? –Att ha en telefon?

Att ha konstant kontakt med kamraterna. Går inte att komma undan.

Förra året ökade nättrakasserierna med 88 %.

Jag har aldrig trakasserats, så jag gillar det.

Bra.

Hej, det är Jamie. Jag kan inte svara. Lämna meddelande.

Hej. Jamie, två pojkar dödades av en blixt i Duluth.

Det här är allvarligt. Håll ungarna inomhus. Ring mig.

...det upptäcktes inte förrän hans rumskompis kom hem och ringde 112.

När ambulansen kom fram var han redan död.

Dagens väderprognos har inte...

Kan du SMS:a honom. "Sätt på nyheterna. Det är allvarligt. Ring mig."

...blixt från klar himmel. Alla inom sista timmen.

Totala dödssiffran är okänd och allmänheten ombeds stanna inomhus.

–Om ni måste resa någonstans... –SMS:et går inte fram.

–Det är jättevarmt häruppe. –Det vädras snart ut.

–Liam! –Hej!

–Kom upp hit. –Hur äckligt är det däruppe?

Inte lika äckligt som därnere.

–Jag gillar inte ens de här. –Jo, det gör du.

Ta emot!

–Jag trodde det skulle brinna ner. –Allt i livet är inte en liknelse.

–Men det tog en del stryk. –Så allt i livet är en liknelse.

–Vad vill du göra? –Inget.

Stanna här uppe så att pappa blir orolig och avig med Megan.

–Hon är inte så illa. –Gillar du henne nu?

Nej. Men hon är trevlig och... jag vet inte.

"Gillar ni att ha telefoner?" Som om vi var nån mänsklig underart.

Okej. För det första, ingen skulle nånsin kalla dig mänsklig.

Och hon kunde vara mycket värre.

Bad pappa dig att tala med mig om henne? Svär du?

Jag svär. Mamma ville att vi skulle göra "aktiviteter" tillsammans.

Men inget från pappa.

Jag kan väl säga att mamma bad mig ha koll på dig också.

–Vad sa hon? –Att du inte skulle bli för kaxig.

Okej. Ett, inte engelska. Och vad?

–"Jag har aldrig blivit trakasserad." –Det har jag inte.

Men vem säger så? Som om jag skulle säga att jag aldrig varit hungrig.

Det har du inte.

Jag vet, men man säger inte det till nån som svälter.

Så du tror att Megan blev trakasserad? Det gör inte jag.

Och pappa bryr inte sig för han skulle inte inse om han trakasserades.

–Och du gillar att bli trakasserad. –Om du inte kan gå med dem, låt bli.

–När som helst, säger jag. –Vad?

Vänta tills du ser det här.

Kollade du den vertikala temperaturprofilen?

Nej.

Jag går och kollar.

–Liam! Liam! –Ja?

Om pappa kör oss till cykelstigen följer jag med.

–Varför? Du hatar att cykla? –Inte idag.

Då behöver jag inte följa med pappa och Spy-an till vattenfallet.

Såhär är det. Jag ska inte till cykelstigen.

–Jag ska till stan och ringa Krista. –Din flickvän!

"Jag saknar dig så mycket, det har gått tre timmar."

–Det är nåt du behöver veta om mig. –Jaha?

Ja. Jag...hatar vattenfall.

Du kan bara få mig dit om du bär mig. Sparkande och skrikande.

–Du vill inte gå dit? –Korrekt.

–Jag trodde du ville... –Det handlar om Kylie.

Hon är bara tonåring. Det är en fas, som du sa.

–Det var efterklokt. –Visst.

Jamie, jag sa att jag var tacksam för att mina föräldrar inte höll ihop–

–för barnens skull. Att de skilde sig när de gjorde.

Men det kändes inte så då. Det kändes hemskt.

Mina föräldrar blev förvirrade, opålitliga typer.

Typer är lite hårt.

Kylie lär sig att alla kan vara opålitliga, även mamma och pappa.

–Det är det jag inte vill. –Men det lär vi oss alla till slut.

Om hon ska komma framåt måste hon lära sig lita på sig själv.

Det kan du inte göra åt henne.

Jag är här hela helgen, jag hoppas hon kan glömma det ett tag och ha kul.

Det är inte sant. Hon gillar dig.

Jo.

Gå till vattenfallet ni två. Lyssna på henne. Okej?

Jag ska. Hänryckt till alla tio ord hon kommer att säga till mig. Okej.

Jag ska försöka. Tack.

Tack själv.

–Kylie! Är du klar? –Ja.

Var är Megan? Sölar hon?

–Hon vill stanna här. –Varför?

Hon vill läsa och slappa.

Kom så går vi! Det blir kul. Sätt fart!

Om jorden försöker neutralisera genom positiva blixtar–

–så har jordskorpan ökat sin negativa laddning.

–Antingen har jordkärnan ökat tryck... –Det har den inte.

...eller så har protonflödet från solen förändrats.

Ja...

Hej. Det här är Jamie. Jag kan inte svara. Lämna meddelande.

Jag älskar att vara härute. Är det inte toppen?

Vill du gå först? Du går precis bakom mig.

Jag vill att vi har tid att äta och dricka när vi kommer dit...

–Drunkna. –Kylie.

–Om tiden stressar dig, gå tillbaka nu. –Nej. Vi ska göra det här.

Jag tar täten. Försök hänga med.

–Vad fan var det? –Vad gör du? Kom in!

Hej...

Branden är ännu inte under kontroll. Tre kvarter har evakuerats.

Undvik att ta den vägen hem.

Det var en annan skottlossning från bil idag. Troligen gängrelaterad.

–Känner du lukten? –Vadå?

En metallisk bränd doft.

Det kallas skog, pappa.

Var ska alla sova inatt?

Mamma och mormor i sovrummet och jag tog med ett tält.

–Kommer mamma? –Naturligtvis.

–Hon verkade lite förbannad. –Då kommer hon garanterat.

–Visste Megan att mamma kommer? –Ja, hon såg fram emot det.

–Visst. –Kylie, det räcker.

Vadå? Imorgon skulle handla om farfar. En helg inte om henne...

Megan är här. Okej? Det är det sista jag vill höra om det.

–Varsågod. –Tack.

–Ingen tur med din familj? –Nej.

–Vad gjorde ni därute? –Vi visste inte om stormen.

–Alla är i stugan? –Nej.

Min syster och pappa skulle fotvandra till bäcken vi brukar gå till.

De borde väl vara tillbaka nu?

Jag tror inte det. De tänkte äta middag där och gå tillbaka vid solnedgången.

Tusentals i Tvillingstadsområdet saknar elektricitet.

Det är ännu oklart hur många människor som dödats eller skadats.

Vi vet att det finns 16 bekräftade dödsfall och nära 30 skadade.

–Jag ska börja med middagen... –Nej. Tack för allt, men jag ska gå.

–Gå vart? –Till bäcken. Jag måste.

Nej, du kan inte gå ut dit.

–Kan du vänta här en sekund? –Jag antar det.

Andas. Drick lite vatten.

–Du vill inte gå till utsiktsplatsen? –Nej.

Den är precis där.

Som du vill.

–Jag trodde vi skulle gå snart. –Om en kvart.

Nigel Green är med oss idag.

Vad är skillnaden mellan positiva och negativa blixtar?

Eller är de likadana när de slår ner?

Positiva blixtar slår sällan ner på grund av sträckan de måste färdas.

–Han jobbar med min pappa. –Meteorologen?

Ja. Tydligen är han en skitstövel.

...försöker neutralisera genom att träffa ett mål med motsatt laddning.

En ökad negativ laddning i jordskorpan...

Han gör verkligen "oroa er inte, medborgare, vi har det under kontroll".

Ska vi bara låta honom gå?

Om jag kör pojken dit upp och nåt händer honom är det vårt ansvar.

–Charlotte, kan du vara försiktigare? –Vi är nästan där. Det gör inget.

Jo, om du kör oss av vägen.

–15 km saktare gör ingen skillnad. –Det kan det göra.

Kylie! Du måste komma och titta! Himlen är underbar!

Ta ett foto!

Jag kan inte stanna här längre.

Jag förstår inte vad du skulle kunna göra däruppe.

Vet inte. De kanske behöver mig.

Ni tre fast däruppe med en cykel, vad hjälper det?

Jag vet inte.

–Kommer du? –Kan du köra?

–Tack gode Gud, vi klarade det. –Tack vare din körning.

Kylie?

–Kylie! –Vad?

–Upp ur vattnet! –Släpp mig!

Pappa! Pappa!

–Kylie? Liam? –Charlotte! Hej.

–Var är barnen? –Alla gick ut. Förlåt, jag är...

–Vart gick de? –Liam är ute och cyklar.

–Kylie och Jamie fotvandrar. –Var?

Liam sa nåt om en cykelstig.

Kylie och Jamie gick nog till bäcken. Trevligt att träffas...

–Tog de walkie-talkies? –Jag tror inte det.

–Vad händer? –En väldigt kraftig storm är på väg.

–På väg hit? –När som helst.

Jag skulle inte gå ut om jag var du. Du kan bli träffad av blixten.

Blixten?

Pappa! Pappa!

–Kylie. Är du okej? –Pappa! Herregud, förlåt.

–Det är okej. –Ditt ben!

–Vänta. Jag är okej, vi måste gå. –Nej.

Såg du var blixten kom ifrån?

Det fanns bara ett åskväder 64 km norr om oss.

64 km. Vi måste till stugan.

Vi måste gå. Jag behöver mina käppar. Hämta mina käppar.

–Några fler? –Jamie?

–Nej. –Hemligt, jag vet.

Och vår plikt att skydda allmänheten?

Vi identifierar områden med hög fosfat- eller sulfathalt–

–som drar till sig positiva blixtar.

Sen ber vi allmänheten att undvika de områdena under åskväder.

–Och det är allt? –Ja. Det är vårt jobb.

Megan, du kör till bäcken. Ta den här. Signalen är hemsk här, men alltid nåt.

–Kan du skriva en vägbeskrivning? –Visst. Vad ska du göra?

Jag tar cykelstigen. Stanna här ifall nån kommer tillbaka.

–Jag vet inte vad som händer. –Ingen vet.

–Vet du hur mycket bensin Jamie har? –Ja, vi tankade på vägen.

–Tog han sin ryggsäck? –Ja.

Nycklarna är nog i hans ryggsäck.

Ha den på. Jag letar efter Liam, sen till bäcken.

–Jag följer med. –Det behövs inte.

Charlotte, Megan borde följa med dig.

Ha den på...

Förbannat!

Om jag går framför dig och du lutar dig mot mig?

Nej, Jag vill att du går tillbaka till stugan.

–Be Megan ringa Lara Granger... –Jag lämnar dig inte!

Du måste. Vi har inte tid med att jag går dit. Om du går nu...

Pappa! Jag lämnar dig inte!

Ge mig anteckningsblocket i min ryggsäck. Du måste härifrån.

Du måste i skydd. Här.

Ge det här till Megan. Okej? Säg åt henne...

Jag lämnar dig inte! Vi går tillsammans!

–Du lyssnar inte på mig! –Du lyssnar aldrig!

Bra. Vi går. Vi måste iväg.

Varför följde du inte med din familj på vandring?

Kände för att ta cykeln.

Jag visste inte att de skulle gå. Och det blev jobbigt i stugan.

Varför då?

Mina föräldrar separerade för två år sen.

Vi har inte varit här sen dess. Så dog min morfar förra året.

Vi har den här traditionen som är en stor grej.

Min mormor och min mamma kommer.

Så tog pappa med sin flickvän och allt blev jobbigt.

Så jag cyklade till stan för att ringa min...ringa min vän.

–Jag tycker vi borde varit framme nu. –Ja, det här känns långt.

–Jag kanske svängde fel. Ska vi vända? –Nej! Vi kör litet längre.

Liam!

–Såg du honom? –Nej.

–Han är inte här. Vi måste tillbaka. –Du vet inte! Du har inga barn.

–Om han är skadad i skogen... –Charlotte, in i bilen!

Liam är inte här. Ingen är här. Om han är därute måste du hitta honom.

Snälla.

Milly, det är Megan. Vi är vid cykelstigen. Liam är inte här.

Nej, vi borde vila längre.

Vi har inte tid. Hjälp mig.

Vi går.

–Jag vet inte om det går att vända sen. –Det måste det!

Det har bara blivit smalare.

–Liam, jag är ledsen. –Det är inte ditt fel.

–Men du ville till din familj. –Jag vet. Men de klarar sig.

De klarar sig.

–Var kommer blixten ifrån? –Jag har ingen aning.

Vi kanske ska vänta ut stormen här?

Ozoninnehållet har ökat i alla målområden.

–Med hur mycket? –Två PPM.

–Kolla atmosfärens tryck. –Jag har bett om ett prov.

Är det där Liams cykel?

–Ja. –Vet ni vems cykeln är?

–Det är min sons cykel. –Har ni hittat dem?

Hittat vem? Det är min sons cykel. Är han okej?

Din son tog min dotter, stal vår bil och körde till berget!

Din dotter?

Ni måste hjälpa mig att hitta dem!

Kom in.

Även om Duluth och Minnesota inte längre är inom räckhåll för stormen–

–råder Väderinstitutet alla boende i nordvästra Minnesota att stanna inne–

–tills säkerheten kan garanteras. Vi har nu 38 döda och över 150 skadade.

Det här är helgväderrapporten.

Blixtstormen har lamslagit alla den här helgen och verkar inte avta.

Charlotte? Charlotte, hör du mig?

Charlotte, om du hör mig, ingen har kommit tillbaka.

Åh, herregud!

Jamie, vad är det? Vad har hänt?

Det blixtrade. Jag visste inte vad jag skulle göra.

–Jag måste sitta upp. –Här.

–Är Liam tillbaka? Var är alla? –Jag vet inte.

Tala om det för mig. Min man har letat därute sista timmen.

Och han har inte hittat...

–Min son kan inte ens köra. –Bailey har aldrig gjort nåt liknande.

–Det har inte Moder natur heller. –Han tänkte cykla. Om vi inte körde.

–Cykla vart? –Varna er för stormen, antar jag.

–Till stugan? –Nej, till bäcken.

Var det dit de körde?

Ja. Men min man har letat upp längs varje bäck i området.

Och han har inte hittat dem.

–Hur ser er bil ut? –En svart pickup.

Vi kommer tillbaka med er dotter. Kom då.

Ingen AT-förändring?

Ozonet har ökat och så himmelsfärgen, men inget samband med atmosfärtrycket.

Så vad är det?

Naturens nyck.

Uppenbarligen finns det ett samband mellan ozonökningen och stormen–

–men vi kommer inte att hitta det om vi slösar bort tiden med det här.

Otroligt att jag inte tog med min dator.

Mamma, är du där?

Jag är med pappa och mormor, vi ska till sjukhuset, men alla mår bra.

Jag försöker.

Är alla inne?

–De måste redan ha gått. –Nej, vi hade sett dem.

–De kanske gått tillbaka till stugan. –Vi hade mött dem.

Milly, är du där?

Du har rätt. Såvida de inte svängde upp mot stugan.

Ifall de hör oss.

Megan och Charlotte här, vi tror Liam är i stugan, vi åker tillbaka.

–Fortfarande ingen täckning. –Kom igen. Ja!

–Pappa... –Vadå?

–Är vi nästan vid sjukhuset? –Jag måste ringa först.

–Ditt ben behöver ses till. –Vi är snart där.

Du nämnde din farfar. Vad var det för familjetradition han startade?

Farfar hade den här galna filosofin att du alltid måste ha ett klätterrep–

–med dig ute i naturen.

För ett par år sedan fotvandrade han med min pappa som glömmer repet.

Farfar är stenhård och tvingar honom att gå tillbaka och hämta det.

För att försäkra sig om att han lärt sig läxan–

–skär han av en bit av repet och binder det runt ett träd. Det är allt.

Vänta, är ni familjen som binder repet runt det där trädet?

Ja, hur vet du det?

Jättekul! Jag känner till trädet. Folk i stan talar om det.

–Ni är berömda. –Cool.

–Vad hände sen? –Inget speciellt.

Vi bara fortsatte göra det. Varje år, samma träd, samma gula rep.

–Det är cool. –Visst.

Tack.

–Vad gör du uppe? –Jag mår bra.

–Och droppet? –Vätska.

Lägg dig ner och få vätskan. Jamie...ligg ner.

–Doktorn sa att du blir bra. –Ja. Svagheten är bara tillfällig.

–Du. Är du okej? –Jag kan inte få tag i mamma.

Mamma och Liam klarar sig.

Fortsätt försöka från de högre våningarna. Bättre mottagning där.

Måste du jobba?

Ky, den här gången gäller det mycket mer än bara mitt jobb.

–Ta det lugnt nu. –Tack. Tack, Milly.

Fan! Var är min telefon?

...brände hål genom flerfamiljshuset, dödande en familj på fyra personer.

Ögonvittnen beskrev den som en brinnande kula av vit eld.

St. Louis County. Samma stad som skickade den där filmen.

–Det ser ut som kulblixtar. –Två gånger i samma stad på samma dag?

Och vad var tidigare noteringar om jordens sammansättning?

–Silikon, kalk... –Och järn.

Kan den här kulblixten vara den samma som gjorde det där?

Den färdas normalt med 24 km/h och kan vara upp till 15 sekunder.

Om huset vore här är det möjligt, annars...

Hej. Är du okej? Ser ut som om du är på sjukhus.

Jag mår bra. Säg vad ni har hittills.

Ozonkoncentrationen har ökat i alla områden med blixtar från klar himmel.

–Ingen skillnad i atmosfärtrycket. –Hur mycket ökade den?

Två delar per miljon.

Okej. På vilken höjd mätte ni atmosfärtrycket?

Havsnivå.

Jag ska skicka er en skärmdump. Den var ett tillägg till mitt förslag.

Den var inte med i min fallstudie.

Minskat lufttryck 10.670 meter över havsnivå–

–när ozoninnehållet minskade med 2 till 3 PPM.

Kollade ni trycket på andra höjder?

Nej. Lara, ge mig barometervärden för mellan 4.500 och 12.000 meter.

Kommer.

–Ser du det där? –Ja. Vad är det?

–Vad fan var det? –Vet inte! Vi sticker!

Liam!

Han är inte där.

Megan...

Det är Liams.

Där!

Lufttrycket har minskat ovanför 6.000 meters höjd.

Minskat lufttryck, pang! Fyrverkeri. Var är Nigel?

Han rapporterar det.

Kulblixtarna är för långt isär för att vara samma.

–Jag vet. –Det kan vara en tillfällighet.

Men om inte finns det säkert fler.

Ge mig skaderapporten från St. Louis. Allt som kan ha orsakats av kulblixtar.

–Tror du det finns att målområde? –Det är ingen tillfällighet.

Hej, kan jag få en rapport...

–Vi måste inomhus. Bort från det där. –Först dit, okej?

Håll dig så nära marken du kan.

Kom!

Bailey! Bailey, kom!

På tre, redo?

Ett...två...tre!

Spring!

Du klarar det!

Beredd? Vi ska dit bort. Ser du det? Nu!

Har du sett nyheterna? Otroligt, Jamie.

–Det brinner på ett skrotupplag. –Som kan ha startats av kulblixtar.

–Metallskrotet kan ha negativ laddning. –Och det finns fosfat och sulfat.

Med negativ laddning.

Positiva blixtar kan färdas åtta mil, mot de mest sårbara områdena.

Jag har övervakningsfilmen.

Vi är nästan framme!

Försiktigt! Kom igen. Ja! In! In!

–De kanske gick in här. –Ja, det är ett skrotupplag.

–De kan ha sökt skydd. –Ja.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag fortsätta försöka?

–De här är dumma, de fungerar inte. –Milly fick tag i Megan tidigare.

Jag tänker bara...att de svarar inte.

Gör inte det.

Din mamma vet mer om blixtar än de flesta av mina kollegor.

Nu kanske hon inte hatar mig för att jag pratade.

Kom hit.

Attacken varade i 40 minuter. Träffarna med allt kortare intervall.

–De sista 15, inom 7 sekunder. –Sju sekunder?

Vi evakuerar alla skrotupplag.

–Några högriskanläggningar nära dem? –Pantar Chemical.

På nordöstkusten.

Vi begär barometeravläsningar i alla områden med åskväder i prognosen.

–Och minskat lufttryck? –Ovanför 9.000 meter.

Vi har tre dagar.

Jamie, det finns en metallskrot i Chisholm.

–Det kommer närmare. Vi måste härifrån. –Du har rätt.

Beredd?

Är det där...min mamma?

Liam!

Vad är det där?

Liam!

–Var är du? –Det är Liam.

Mamma...

Mamma, vi måste härifrån. Skrotet är överallt.

–Är du okej? –Nej! Jag tror min arm är bruten.

–Vi ska ta dig härifrån. –Skynda er!

Sluta, den ramlar.

–Jamie, tänk på vad du gör. –Jag måste gå.

Det andra skrotupplaget var förstört.

Man har aldrig spelat in en klotblixt. Jag har en spektrograf i bilen.

Men varför du?

Du hörde dem. Vi kan bara förhindra detta med mer information.

–Vi hittade Liam... –Tack gode Gud.

–Vi är på skrotupplaget. –De är på skrotupplaget.

–Jag älskar dig. –Och jag dig.

Pappa är på väg. Hör du mig? Pappa kommer!

Den är för tung.

Liam sitter fast. Vi behöver nåt att dra med.

Pappas rep där bak.

Min arm sitter fast. Var är pappa?

Här. Sätt på stoppuret på min telefon.

–När var sista kulblixten? –Vet inte. För fyra, fem minuter sen.

Vi har fem minuter innan allt sprängs.

Du måste hjälpa...min arm... pappa! Min arm!

Du är härifrån om en minut.

Dra på tre! Megan, vi behöver dig. Ett...två...tre! Dra!

Vi måste härifrån nu. Det här är en måltavla.

Blixten kommer att slå ner hela tiden. Vi måste härifrån!

–Vänta. Jag tror jag har en idé. –Pappa, vi måste skynda oss!

Det finns så mycket metall här. Stället är en jättestor ledare.

Om jag tekniskt kan binda blixtarna till det här området...

–...kan vi få tid att komma härifrån. –Hur?

Om min teori stämmer projicerar den här jongeneratorn en stråle mot himlen...

–...som drar till sig blixten. –Vad betyder det?

Det är ett experiment jag jobbade på. Har jag rätt drar den till sig blixten.

–Okej, vad kan vi göra? –Här. Ta ferrofluiden.

Öppna locken och häll ut den omkring tre meter från bilen.

Charlie, starta vanen. Se till att alla är med. Ni måste härifrån!

–Du då? Vi lämnar dig inte. –Jag möter er vid ingången.

Allt klart.

–Kylie? Är du där? –Mamma. Mamma!

Kylie, alla är här. Alla är okej.

Vi kommer till akuten nu. Liam bröt sin...

Aj, aj, armen.

Du, Megan.

Jag...

Jag...

Tack ska du ha.

Vetenskapskillen.

Charlie. Tuffaste flickan jag känner.

Ändra aldrig på dig.

Du är en toppenpappa.

Kom så går vi in.

Översättning: Mikael Jansson