Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

- Har du sovit gott? - Här.

Vi har nästan inget kvar.

Vi provianterar i Puerto Edén.

- Vill du att jag tar rodret? - Nej, nej, det går bra.

Du sitter kvar där, du.

Ska vi åka dit eller inte?

"Algoritmer för klimatförändringars naturliga eller externa faktorer."

Jag har inte kunnat hitta din ö.

Det är den lilla pricken här, söder om Chile.

Det är väldigt långt söderut.

Ja, det blir en omväg.

Men det är storslaget. Bara isbergen gör det värt det.

Du får inte ens plats där, med dina stora fötter.

- Det är upp till dig. - Så där kan du inte säga!

Du har redan frågat fyra gånger. Jag har ju sagt ja.

Bara vi når Puerto Edén till slutet av veckan.

- Vad är det? - Hör du det där?

- Jag sa ju det. Kom igen! - Ja, ja.

Fan! Andra sidan.

- Jag såg den. Där! - Dumma jäkla val.

Är den där? Nej?

Den kommer upp igen. Det är jag säker på.

- Kom igen... - Den har stuckit.

- Den har stuckit. - Ja, den har stuckit.

Laura!

Kom och titta!

Titta!

SUDDENLY

Allt bra, är du klar?

Vad då?

Det är inget. Jag skrattar bara åt dina skidåkarglasögon.

Prognosen säger fint väder, men det ändras i eftermiddag, kom igen.

Så vackert! Vilken vacker ö!

Det måste ha varit en valfångststation.

Den fanns inte med på kartan.

Här måste de ha dragit upp valarna. Det här är vinschen.

De släpade upp dem ända hit.

Och det var här de styckade dem.

Ben på ena sidan och späck på den andra.

Hur vet du allt det här?

Jag läser böcker.

Jag kände några valfångare som liten. Min pappas gamla vänner.

- Det var ett hårt jobb, kan jag lova. - Det tror jag på.

De måste ju tjäna ihop till brödfödan.

De lyste upp hela byar med valolja. Det var en annan tid.

- Är du säker på det här? - Oroa dig inte. Kom igen.

SKYDDSOMRÅDE - NATURRESERVAT

Jag borde ha tagit de andra handskarna.

Titta inte ner. Ge mig din hand, kom.

Världens ände.

- Det finns ingenting efter det här. - Du hade rätt. Det är vackert.

Det var värt det. Vi är kanske de sista som ser det.

Du tror inte att du stör utsikten? Flytta på dig.

- Jag vill ha isbergen, inte dig. - Jaså?

- Sluta. - Med vad då?

- Du kollade prognosen, eller hur? - Ja.

Ja, det kommer hitåt.

Vi måste sticka.

Ta andra sidan, andra sidan!

Hoppa ombord.

- Hoppa ombord! - Jag ser inget!

Ta min hand. Kravla upp!

Vi klarar det inte. Kom tillbaka!

Vi väntar här tills det lugnar sig.

Vi borde ha åkt direkt till Puerto Edén.

Vi hade kunnat stanna i Brest också.

Varför skrattar du? Jag har gjort upp eld förut.

- Lugnt och fint. - Så där.

Jag tror att min mobil är död.

Det spelar ingen roll. Vi är för långt från båten för att ha signal.

Fan också!

- Skar du dig? - Nej, jag tappade det i sanden.

- Vill du ha den här? - Nej, det är ingen fara.

Du har rätt. Det här kan bli resans höjdpunkt.

Laura... Laura?

Vakna, älskling. Vakna.

Titta.

Har du sett det nån gång?

Det är ett gott tecken.

Båten är inte kvar.

Jag förstår ingenting.

- Den kanske har drivit iväg. - Inte med det ankaret.

Det kan hålla fast en trålare.

- Tror du att den har sjunkit? - Båtar sjunker inte bara så där.

- Så den flög iväg, då? - Jag vet inte var den är!

- Vad gjorde du nu? - Stängde av motorn.

Vi måste spara på bensin, om...

Den kan inte vara långt borta. Vi hittar den.

För i helvete...

Ben.

- Precis vad vi behöver, alkor. - Det är pingviner.

- De lever på södra halvklotet. - Snälla du.

Om vi klättrar över de där klipporna ser vi längre västerut.

Vill du att jag går, så kan du vänta här?

Fan!

- Jaha? - Vi tar oss inte igenom där.

Det är bara klippor. De är omöjliga att bestiga.

De är enorma.

Vad gör vi nu, då?

Vi får gå tillbaka till valstationen innan det blir mörkt.

Det var inte det jag menade. Vad gör vi utan båten, och våra saker?

- Lyssnar du? Jag pratar med dig! - Jag vet inte vad vi ska göra!

Är du nöjd nu?

- Är det ditt svar? - Vad ska jag säga?

Vi borde ha tagit gummibåten!

Det kan inte vara sant. Det är inte möjligt.

- Förlåt mig, älskling. - Släpp mig!

Förlåt mig.

Älskling.

Titta på mig. Andas.

Titta på mig.

Du och jag...

Det är inte första gången vi får problem. Vi klarar det.

- Det här är stora problem. - Ja, väldigt stora.

Imorgon tar vi oss runt ön och hittar båten.

Litar du på mig?

Vi seglar till Puerto Edén. Sen kommer vi att skratta åt det här.

Eller hur?

Är du okej?

Jag borde aldrig ha köpt den där båten.

Det är ordnat, vi har den ju inte längre.

Vi sitter verkligen i skiten.

Ingen vet att vi är här. Vi har ingen mat och det är iskallt.

Thomas kan ta reda på var vi är.

- Hur då? - Via båtens AIS-system.

Min bror hittar oss. Eller båten, i alla fall.

- Gör han? - Ja.

Vi skulle ju ringa från Puerto Edén på torsdag. Han kommer att oroa sig.

Och då inleder de en eftersökning.

Det tar en vecka, tio dagar högst.

Vi behöver bara hålla ut.

Ben!

Titta, det finns massor här.

Titta!

- Härligt. - Är de ätbara?

Nej. Kanske kokta, men inte så här.

Ikväll står det musslor på menyn.

Tio dagar?

Högst.

Vi håller ut i tio dagar.

Vi smakar.

Du först.

Okej?

Det är salt.

Smaka en.

Det är okej. Inte det värsta jag har ätit i livet.

Men ta det försiktigt.

Jag skjuter på. Se upp. Där, vänta lite. Så där.

Vi måste härifrån.

Vi kan gå över berget och...

Det ser svårt ut, men...

- Du sa att det var omöjligt. - Inte om vi tillverkar stegjärn.

- Vart ska vi gå, då? - Jag vet inte.

Du såg ju skylten. Det är ett naturreservat.

Forskarna måste ju ha en bas.

- Vad vet du om det? - Jag vet ingenting, men...

De ska ju observera djuren och vädret, de måste ju ha en stuga.

Det är ju precis det vi har byggt.

Vi har ju vatten och mat till ungefär tio dagar.

Jag trodde att din bror skulle komma.

Det vore väl dumt om han kommer och vi inte är kvar.

Det var bara en magkänsla. Har du aldrig haft det?

Vi måste sluta fatta skitdumma beslut.

- Menar du resan? - Inte bara den.

Du var ju glad över att komma iväg.

- Eller hur? - Jo, visst.

- Jag tar mig inte över berget. - Laura...

Det är ingen fara. Imorgon har det gått fem dagar.

Sex dagar. Sex.

Då kommer de snart?

Där.

- Var då? - Där!

Fan.

Vad är det? Är du okej?

Jag tappade dunken.

Kom igen, älskling.

Jag känner mig som en börda.

- Som om jag inte klarar av nånting. - Det är inte sant.

Vad är det?

Min avhandling har deadline idag.

- De tror väl att jag inte bryr mig. - Inte alls.

Du förklarar det och de kommer att förstå.

Det gör inget. Jag har skrivit den, det ordnar sig.

Jag missar Genève, bara.

Vad är det med Genève?

Minns du att jag hade ett långt telefonsamtal i Kapstaden?

Med chefen för ett laboratorium. De erbjöd mig en tjänst.

Det är väl jättebra?

- Ett riktigt jobb... Eller hur? - Ja.

Och det är en fantastisk organisation. Men...

- Det är i Genève. - Ja, jag förstod det.

Vad svarade du?

- Tackade du ja? - Nej, jag sa att jag måste fundera.

Och det är inte säkert. De letar säkert vidare och hittar nån yngre.

Du tackade ja.

Utan att prata med mig om det.

Jag är ensam i det här förhållandet. Eller hur?

- Har du nån poäng? - Det var du som tog upp det.

Du måste väl ha nån poäng. Fortsätt.

Vad är din plan för mig? Ska jag ge lastbilsfirman till min bror?

Och flytta med dig till Genève?

- Ska jag bara följa efter dig? - Jag kräver ingenting.

Vi kan ses på helgerna.

Så du har... Du har tänkt igenom det här.

Jag återupptog studierna för två år sen, du känner inte ens till labbet.

- Måste jag fråga dig om allt? - Driver du med mig?

Säg inte så till mig. Nu fick du samtalet att handla om dig igen.

- Din osäkerhet kommer först, va? - Lägg av.

Min osäkerhet? Du har ju panikångest varannan minut.

- Jag försöker bli bättre. - Gör du?

Men du kan inte berätta för mig att du sticker till Genève.

När du ligger med den andra suggan, frågar du mig då?

Då är det ju bra att du är ensam.

Varje gång du är arg på mig tar du upp Chloé.

- Nämn inte hennes namn. - Men hon heter så.

Du har inte pratat om henne på tre veckor. Skönt.

Jag skiter i vilket. Du får ligga med vem du vill.

- Det gör jag också. - Ja, visst.

Du kan inte tänka dig att jag skulle träffa nån annan.

Det är inte din grej. Nej.

- Då får du tänka om. - Visst, "tänka om".

Du är inte den mest sexuella person jag känner, direkt.

- Det kan inte vara du som är kass? - Ingen har klagat.

Ingen har väl stannat länge nog. En gång?

Vem har stannat hos dig? Ett svin som behandlade dig som skit i åtta år.

- Sex år. - Skit samma.

En kollega, va? Det perfekta livet. Du är verkligen en romantiker.

Minns du hur långt nere du var när jag plockade upp dig?

- Är du klar? - Nej, jag är inte klar.

Jag förstår inte att du inte sa nåt. Har jag inte rätt att få veta det?

- Lägg av. - Ska jag lägga av?

- Trivdes du inte på båten heller? - Det var ett helvete på båten.

Varför tror du att jag skrev om avhandlingen tre gånger?

- För att jag försökte undvika dig. - Du har ett problem.

Vet du vad ditt problem är? Inget gör dig glad. Ingenting.

Och du drar ner alla med dig. För i helvete!

Du är bara dödvikt. Min bror hade rätt.

- Åt helvete med din bror. - Fint.

Åt helvete med hela din familj.

Sen klagar du för att du inte har några vänner, som du behandlar folk.

Det är bara jag som står ut. Alla skrattar åt dig, du är pinsam.

Är det ditt argument?

Ingen vill ha mig, så du tog en för laget?

- Bara jag stod ut med dig. - Nej, så var det inte!

Vi bor tillsammans för att du kom med dina kartonger.

- Skulle jag säga: "Åk hem igen"? - Då hade du ju varit ärlig.

Jag hade tänkt lämna dig.

När du bjöd ut mig för att berätta om din resa kom jag för att...

Jag hade tänkt lämna dig.

Vet du vad? Flytta till Genève, du.

Lev ditt liv.

Så lever jag med glädje mitt utan dig.

Jag klarar mig utmärkt utan dig. Utmärkt.

Så jag är inte längre som sänd från himlen?

Nappar det?

Jag fiskar inte. Jag spanar.

Kan du inte räkna? Det är dag tio.

Ja, det vet jag.

- Varför har de inte kommit? - Jag vet inte.

- Du sa ju tio dagar. - Det var min uppskattning.

Man kan inte lita på dig alls.

- Ja, så är det. - Ja, precis.

- Vad är det där? - Vi måste jaga.

Annars överlever vi inte.

Okej...

Vilken av dem?

- Den där, som är helt ensam. - Det känns som om den tittar på mig.

- Gå runt. - Tänk inte.

Kom.

Föreställ dig helikoptern som landar på stranden.

De kommer inte att tro sina ögon.

Om vi överlever det här så överlever vi Genève också.

På Amsterdams kaj sjunger sjömännen

Vad fan var det?

Det är... "The Eye of the Tiger"?

Det är inte ens nära.

- Inte illa! - "Billie Jean"? Inte?

Jag tar den igen.

- Joy Division! - Jaha!

- Det är din favoritlåt. - Jag kände inte igen den!

Inget kan skilja oss åt nu.

Nu får du öppna den.

- Vad är det där? - Det har gått en månad.

- Ska jag blåsa ut det? - Ja.

Vänta.

Du måste önska nåt.

Hur många är det? En, två, tre, fyra, fem, sex, sju...

En, två... En...

En, två, tre, fyra, fem... Fem, sex, sju.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju.

Det är fem veckor.

Är du klar? Vi går.

Jag kommer.

- Vad är det? - Vad då?

- Vad är det? - Inget.

Jag ser ju att du har gråtit. Vad är det?

Vi går innan det börjar regna.

Var är pingvinerna? Var är de?

Det är för fan inte sant!

Vad gör vi nu?

Vi måste ha elden igång konstant.

Du vill att vi tar oss härifrån.

Tändaren har slut på gas. Vi får ta bensin från motorn.

Kan vi försöka ta oss härifrån? Om vi gör ett segel till gummijollen.

Vi har ju lite bensin kvar också.

Vad då?

- Vi kanske måste stanna över vintern. - Det går inte.

- Vi har inget val. - Det går inte, sa jag.

Förstår du inte?

Jag tror att jag är gravid.

Jag är tre veckor sen.

- Du äter för lite, din cykel... - Jag vet hur en graviditet känns.

Vill du ha barn med mig?

Ja.

Då så. Då är det ju goda nyheter!

- Är det? - Ja! Vi ska få barn!

Nu kommer de stora frågorna. Vad ska vi välja för namn?

Jag vet inte.

Jag vill skrika det rakt ut, ringa alla.

- Vi har inte ens champagne, fasen. - Ja, fasen.

Älskling.

Alice kommer att gråta när hon får höra det.

Hon sa det innan vi reste. "Ni kommer hem med en bebis."

Titta på mig. Det ordnar sig. Jag tar hand om dig.

Jag lämnar dig aldrig, min älskling.

Du måste bara hålla ut ett litet tag till.

Du sa ju att vi måste tillbringa vintern här.

Kom här. Kom.

Jag tar en promenad.

Ben!

Ben! Det är en båt!

- Vi är här! - De ser oss inte! Gör upp en eld!

Hämta bensin!

Vad gör du? Nej! Gör en brasa.

- Jag hinner ikapp. - Är du dum?

Sluta!

Kom tillbaka, för fan!

Lämna mig inte här!

Ben!

Ben... Nej. Ben!

Fan!

Ben?

Min ängel.

Jag är här. Allt ordnar sig.

Det ordnar sig. Jag är här. Kom.

Jag har inget val.

Titta bort.

Ligg stilla.

Andas.

Det är nästan klart!

Så. Det är klart.

Det är nästan klart.

Varför gav du dig av?

Du visste att jag skulle komma tillbaka.

Nej, det visste jag inte.

Jag försökte...

Förlåt mig.

Jag ville rädda er båda två.

- Dig och barnet. - Sluta.

Jag... jag frös så mycket.

Jag frös så hemskt.

Jag rev... Jag rev upp benet på några klippor.

Jag visste inte var jag var. Jag hade så ont.

Jag såg döden i vitögat.

Det gjorde jag.

Så jag tänkte på dig...

Jag tänkte på barnet.

Och jag bad. Jag har aldrig bett i hela mitt liv.

Jag ville ha dig nära mig.

Förlåt mig.

Förlåt mig.

Du var borta länge.

- Jag oroade mig, det är mörkt. - Det är mörkt hela tiden nu.

Elden har slocknat.

- Det är mitt fel, jag sov. Förlåt. - Du får försöka.

Jag kan inte göra allt för oss båda.

För oss tre.

Jag har sagt förlåt.

En ursäkt hjälper inte. Jag vill inte dö här.

Allt vi gjorde, till ingen nytta.

Vi måste ta oss härifrån, Ben.

- Över berget? - Det var din idé.

Hur då? Har du tänkt bära mig?

Laura, titta på mig. Laura.

Titta på mig!

Varför går du iväg?

Vad är det du gör i smyg på nätterna?

Stegjärn?

Varför döljer du dem?

Jag döljer dem inte.

Jag hade tänkt berätta det.

Vad är det för nytta med att överleva ensam?

Har du funderat på det?

Om jag väntar kommer jag inte kunna klättra.

Nej! Sluta.

Berätta inte när du ger dig av.

Nej!

Sex.

Sju.

Åtta.

Nio.

Tio.

Tryck här...

Fan!

Den funkar!

Hallå?

Hallå, kan nån höra mig? Snälla.

Hallå, är det nån där? Hjälp!

Hjälp! Kan nån höra mig?

Snälla, kan nån höra mig?

SJÖKORT

Ben?

Ben?

Hör du mig? Jag är här nu.

Titta på mig.

Titta på mig.

Min ängel!

Förlåt. Förlåt.

Kom igen, älskling. Kom igen.

Ett, två...

Vi gjorde det.

Vi är här, vi gjorde det.

Jag förlorade barnet.

Gjorde det ont?

Nej, inte så farligt.

Jag orkade inte gå tillbaka. Jag var för rädd.

Jag förstår.

Jag kan inte leva utan dig.

Jag kunde inte dö utan dig.

Jag testade radion.

Det fanns ingen signal. Jag tror inte att nån hör oss.

De hittar oss till slut.

Vi har inte bråttom.

Vi åker hem när vi vill.

Du är mitt hem.

Översättning: Tilda Appelberg Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Pezsnecker Scanbox Entertainment Sweden AB