Original subtitles

Laddas ner från YTS.MX

Följande presentationen är klassad pg.

Denna presentation handlar med moget ämne.

Officiell YIFY-filmsajt: YTS.MX

Tittarnas diskretion rekommenderas.

[Otydligt skrik]

[♪]

Delta, bravo, rapport.

Victor 5.

[Hackarblad slår högt]

Chopper är helt din.

Det är otäckt där ute.

Det är bäst att du tittar på din sexa.

Jag behöver att du mailar det här åt mig.

Hålla fast. Vänta.

Är det den jag tror att det är?

Ja.

Låt oss gå!

[♪]

Flytta ut! Flytta ut!

Förbered dig för lyft.

[Pojke]: Hej, Phoebe!

Det där fula bandet faller isär.

Ge upp det redan!

[Andra barn skrattar]

Kom igen, lib, låt oss gå in igen.

[♪]

♪ Jag minns första gången

♪ som om det var igår

♪ du tittade på mig och du log ett tag ♪

♪ det har aldrig varit sig likt

♪ Jag vill känna dig väl

♪ det här kan bli bra

♪ men du kan aldrig säga...

God morgon.

Morgon.

Har ni haft en trevlig helg?

Åh, ja, väldigt trevligt.

Och du?

Ja. Det gjorde jag.

Tja, bra!

Bra.

Så vad har du där?

Oliver skickade mig för att hämta detta från terminalbilagan.

Åh. Tja, de ser ganska terminal ut.

De flesta av dem är bara faller sönder till aska.

Tja, det här är ett jobb för posterna, eller hur?

Rätt!

jag menar,

vi gör verkligen en bra lag, eller hur?

"Vi", som i dig och Oliver och Shane och...

Åh-åh!

Det är Shanes födelsedag idag.

Åh, rätt.

Jag glömde ge henne en present.

Hej! Kanske vi kunde gå in på något...

Tillsammans.

Åh, det skulle vi kunna göra.

Eller... eller med Oliver.

Oliver gillar att gå inne på... grejer, eller hur?

Rätt.

[♪]

Nu i kursen av din orientering

som postpraktikanter,

har någon förklarat för dig

begreppet "död bokstav" ännu?

Se, jag känner att det är en av dem det viktigaste...

- [dörren öppnas] - Åh!

Två av mina kollegor här!

Det här är Rita och Norman.

Vad är det här?

Åh, det är ett "mörkt of night award"

för posttjänst

går över och bortom plikten.

Detta belönades till min farfar,

en stor man, Chester Stanley O'Toole.

Det har funnits en O'Toole

i posten tjänst sedan 1787.

Oliver är jättebra- farfar

var en ponny expressryttare.

"Den galna hunden O'Toole." Jag har hans piska

här någonstans.

Så länge det finns varit ett postkontor,

det har funnits en O'Toole levererar post.

Även dessa?

Ja. Ja! Även den brandskadade.

Nu är det en väldigt hektisk måndag.

Låt oss se dig pass, alla.

Tack så mycket.

- Hej. - Tack.

Hejdå! [Rita skrattar]

Och, som jag nämnde, glöm inte att skriva.

Hur brändes alla dessa?

De var skadade

under vård av en före detta postbud,

som nu är fd rökare också.

Kan inte fatta att jag är det ska säga detta,

men dessa faktiskt verkar omöjligt.

Med gud och USA:s postväsende,

ingenting är omöjligt, Norman.

Nu, precis så fort Ms Mcinerney anländer,

vilket borde handla om...

Nu...

Ungefär...

Åh. Ledsen.

Äh...

Nu.

[Rita skrattar] Var är hon?

Hmm.

[♪]

Morgon!

Hej, Hazel.

Var kom den swingen ifrån?

Det var en tidig födelsedagspresent.

Från...?

Strunt i det!

Mm-hmm... [fnissar]

Nåväl, grattis på födelsedagen!

Du fick ett kort av din mamma

och din försäkring företag och...

Vem är Steve?

Jag tar dem.

Tack så mycket.

Adjö, Hazel.

Spara mig lite tårta!

Steve.

[skratt]

Wow.

[♪]

[Flämtar]

Åh, wow. Det är fantastiskt!

Det är en ny kemisk lösning

Jag har jobbat på.

Vad har vi hittills, Norman?

Inte mycket, bara några få ord här och där,

som "här",

och "där".

Jag tror att jag har en bit av ett telefonnummer här.

Lägg den där.

Åh, låt mig bara rensa bort allt detta.

Vad är allt detta? Det ser ut som...

Sand?

Ja. Det ramlade ur...

Det ramlade ur kuvertet!

åh!

Jag har en kusin som är geolog

och det sista ordet i jord.

En annan kusin?

Cornell. Ja, skrev han en vetenskaplig bestseller...

"sand av många länder."

Ring, Norman.

[skratt]

[♪]

Va.

Hmm.

[♪]

Ah. God morgon alla.

[Rita]: Grattis på födelsedagen!

[Shane]: Tack du! Jag är ledsen att jag är sen.

Det var en sådan vacker vårmorgon

Jag orkade bara inte lämna min veranda.

Tja, det är en stor dag att bli... äldre.

Tack, Norman.

För att hedra din födelsedag

vi vill att du ska vara det vår gäst i kväll

för middag på postlåda galler.

Det är måndag kväll prime rib postspecial.

Jag skulle älska det.

Vad har vi här?

Det här är de brända bokstäverna

att vi återhämtade oss från terminalbilagan.

Och knappt någon av de kan räddas.

Vi har en som inte har det helt sönderfallen,

men allt vi har är några ord,

ett partiellt datum, och några siffror.

Nåväl, vi har börjat med mindre. Rätt?

Jag ska bara hämta min laptop så ska vi...

Nej då.

Nej då...

Nej, nej, nej, nej, nej, nej!

Nej, nej, nej, nej, nej!

[♪]

Ursäkta mig!

Ahem. Det är... mitt.

Det är mitt kort.

åh! Jag trodde det ramlade av en vagn. Här.

Grattis på födelsedagen... Shane?

Ja.

- Ja. - Tack.

Mm-hmm.

Åh, Shane? ♪ Kom tillbaka, Shane!

Verkligen?

[Skrattar]

Kan du regissera mig till d.L.O.?

Åh, visst! Det är min avdelning.

Åh.

Gör Oliver O'Toole jobbar du fortfarande där?

Åh, ja. Det är han rakt igenom...

[♪]

Det var... Oliver.

Det är okej.

Kan du bara ge honom ett meddelande?

Naturligtvis.

Säg till honom... [suckar]

Berätta för hans pappa behöver prata med honom.

Det är viktigt.

Hans... um...

Det är...

Är det du?

- Ja. - Ah!

Jag ger dig mitt nummer.

Um...

- Kunde... kunde... - Åh.

Tack.

Jag bor på mesa motor inn.

Det här är numret.

Han kan ringa när som helst.

Ju förr desto bättre.

Och det ser ut som Steves väntar på ett samtal också.

[skratt]

[Skrattande]

Grattis på födelsedagen.

Tack.

Igen. [Skrattar]

I själva verket...

[♪]

Oliver?

Oliver?

Din far bad mig berätta...

Inget han har att säga skulle kunna intressera mig.

Tja, det måste vara viktigt.

Han kom hela vägen från...

Var är han ifrån?

Jag vet inte, men han måste gå tillbaka dit.

Rita? Norman?

Ska vi fånga Ms. Mcinerney i farten?

Åh, vi har en ganska knaprigt kuvert

adresserad till Phoebe "a" -något.

Efternamn innehåller bokstäverna "m-i",

och resten bränns.

Här är vad vi har hittills.

"Kära Phoebe..." bränd del, bränd del.

"är en vän till din t-h-e-r, Randy."

Randy måste vara hennes pappa.

Och så nämns det

"Liberty, den nya... Uppy."

Kan vara valp. Kan vara guppy.

Jag går med hund. Vad mer?

Vi kanske har en telefon nummer, bara tre nummer,

men det är den bästa delen hittills.

"När..." något.

"Redo att höra sanningen,

ring mig när som helst..."

något "877."

Jag undrar vad "sanningen" är.

Vad det än är,

de har väntat kl minst två år att höra det,

så det finns ingen tid att slösa.

Kan vara något med valpen.

Jag kan kolla hundkort

utfärdades för två år sedan med namnet "Liberty".

Rita, snälla fortsätt din restaurering

använder Normans... Vad heter det nu igen?

Jag kallar det "Norman dorman's uppenbarelselösning."

Excellent.

Under tiden Norman och jag

är iväg för att följa en ledning kl den gyllene gruvans skola.

Kör du till golden?

Någon fylld kuvertet med sand.

Vi håller på att analysera det.

Sand. Va.

"Ring mig när du är redo att höra sanningen,

men under tiden här är lite... sand"?

Sorgset,

det finns val människor gör varje dag

för vilket där finns inga förklaringar.

Norman?

[Oliver]: Så, säger du Cornell är din... kusin?

När du är i fosterhem,

du har många kusiner.

Cornell var smartast.

Han vet allt

det finns att veta om smuts.

Kanske för att han och jag

fick våra ansikten tryckte in så mycket

av de stora barnen.

Du vet, eh...

"Norman dorman's uppenbarelselösning"

är en riktig bedrift.

Väldigt stolt över dig.

jag tänkte, om vi har tid,

jag kanske kan visa dig något

bara upp på gatan.

Det är ganska nära. Det borde inte ta lång tid.

[Cornell]: Okej!

Jag tror att vi har begränsat det,

och ditt brev, eller åtminstone din sand,

är från Mellanöstern.

Närmare bestämt ett område runt Afghanistan eller Pakistan.

Jag gissar att din brevskrivaren är en soldat.

[♪]

Lyssna på det här.

Det står: "Jag vet att du måste har många frågor."

Och så här nere,

det står "men jag kan inte skriv det i ett brev."

Åh, det låter så allvarligt.

Det här är löjligt.

Djurskyddssällskapet

har en server från 1900-talet.

Det här kommer att ta en evighet!

Vet du vad? Låt oss gå.

Okej.

[♪]

Ah!

God morgon.

Shane Mcinerney

på officiella USA posttjänstverksamhet.

Um, kan vi prata med vakthavande arbetsledare, tack?

[Norman]: När jag var åtta,

min skola kom här på studieresa.

Vi lärde oss allt om sitting bull och Annie Oakley

och buffalo bill.

Finns det en anledning varför kom vi hit idag?

[suckar] Fredag ​​kväll.

fredag ​​kväll,

Rita sa till mig att hon älskade mig.

Herregud! Och vad sa du?

Ingenting.

Du... stod där och gjorde ingenting?

Åh, nej, jag gjorde något.

[Rita]: Och sedan...

Han kysste mig.

Kysste han dig? Norman?

Ja.

Wow. Hur var det?

Åh... det var...

Perfekt.

Och vad då?

Väl...

[Norman]: Och så jag frågade henne om hon var hungrig

och hon sa ja,

så vi gick till lutande tornet av pizza

och hade en "gladiator special" med extra korv.

Så? Hur var det?

Tja, du vet...

Skorpan är alltid lite krispigt.

[Oliver suckar]

Men när det var över, vi bara... stod där.

Jag... Jag visste inte

om han skulle kyss mig god natt

eller om jag skulle att kyssa honom,

så vi typ bara vinkade och sa hejdå.

[Papegoja]: Hejdå!

hejdå!

Jag är glad för din skull, Norman,

men du verkar inte jätteglad.

Jag hade den här femårsplanen,

och jag känner att jag bara hoppade till år fyra

på typ tre minuter.

Kärlek kan inte schemaläggas.

Den måste hitta sin egen tid.

Verkligen?

För i den här takten kunde vi det förlovas senast på torsdag.

[Shane]: Män är roliga, Rita.

Ibland gör man inte det tror att de bryr sig överhuvudtaget,

och då överraskar de dig.

De kysser dig på stundens sporre.

Eller så hör du inte från dem i flera år,

och sedan de skriva ett brev till dig.

Eller så dyker de upp hos dig hus, ur det blå

och lämna möbler på din veranda.

Wow! Vem skulle göra något sånt?

Äh...

Ah! Hej.

[Norman]: Vissa människor är det bara större än livet, vet du?

Rita är sån.

Det är hon alltid följa hennes drömmar.

Hon drömde om att vara "missar specialleverans,"

och då var hon det.

Jag föreställer mig dig drömde om att kyssa Rita,

och det gjorde du.

Ah...

Men vad gör jag nu?

Är jag redo för äktenskap? Är jag redo för barn?

Vilken typ av pappa ska jag bli det

om jag aldrig haft en pappa själv?

Jag skulle inte oroa mig för det.

Vilken färg har vi måla köket?

Tänk om hon har olika smak på möbler än jag?

Kanske är det lite tidigt att köpa möbler.

Kanske är det lite tidigt att börja köpa möbler...

Va.

Skrev inte Rita en romansk roman?

Renita höväder: Gränshertiginna.

- Har du läst den? - Hon lät mig inte.

Kanske är det dags.

Du kanske tycker att det är lärorikt.

[Rita]: Så, vad ska Jag gör om Norman?

Tja, var bara dig själv, ta det dag för dag.

Du vill aldrig ha en man

som rusar rakt in till ett nytt förhållande.

Jag tror inte Normans någonsin haft ett gammalt förhållande.

Jag menade, om han inte är det redo för nästa steg,

då är han inte redo.

Men du vet att han är intresserad,

för att han gav du som gungar...

Den kyssen.

Han gav dig den där... kyssen.

Det måste betyda något. Rätt?

Wow. Du vet så mycket om män.

[suckar] Vi får se.

Ah. Tack så mycket.

Adjö.

[Papegoja]: Adjö!

[Skrattande]

Adjö, adjö.

Adjö, adjö, adjö. Adjö!

[brum av prat, musik]

Blomkålen sallad ser bra ut.

Gillar du blomkål?

Åh. Jag gillar alla korsblommiga grönsaker.

Åh.

Du vet, jag... Jag tänkte...

Ehm, kanske någon gång

vi kunde träffas och...

Och prata om den saken

att vi pratade om förra fredagen.

Åh. Öh... vilken del av vad vi pratade om

vill du prata om?

Jag är inte säker.

Vi borde prata om det.

Jag skulle gärna.

Åh, bra.

[Lättnadens suck]

Hej, vad som än hände

till den där boken skrev du?

Min romantiska roman?

Var det vad det var?

- Mm-hmm. - Va.

Jag älskar min verandagunga.

Åh. Bra.

Jag var tvungen att installera den i mörker.

Jag var orolig

det kanske inte är det helt i nivå.

Du vet, eh, det lutar lite.

Kanske du kunde komma och titta?

Åh, visst.

Jag kan komma förbi innan jobbet. Imorgon bitti kanske?

Jo, visst. Det skulle fungera.

[Shane skrattar] Oliver!

Du behövde inte...

Åh, det gjorde jag inte.

Vem gjorde det då?

Vad gör han här?

Jag kanske har nämnt att vi skulle vara

firar min födelsedag här ikväll.

Ärligt talat, ms. Mcinerney!

Jag ber om ursäkt för krascha festen,

men jag måste prata med...

- Du måste lämna. - Oliver.

Förra gången vi pratade, Jag gjorde det helt klart

du är inte välkommen i mitt liv.

Saker och ting kan förändras, Oliver.

Det förflutna gör det aldrig.

Vänligen lämna.

[♪]

Ta inte för lång tid.

Shane har mitt nummer.

Cornell tänker vår brevskrivare

är soldat i Afghanistan.

Men vem skickade han den till?

Shane och jag spenderade hela eftermiddagen

går igenom djurskyddsregister.

Vem visste att det fanns så många hundar

som heter "Liberty" i Denver-området?

Och inte en av de är registrerade

av någon vars sista namnet börjar med "m-i."

Vänta.

Vilka var bokstäverna på kuvertet igen?

Phoebe a. Mi...

A. Mi...

Phoebe..

[Tillsammans] Ami...?

åh!

Hur mår musslorna?

Oliver.

Hmm?

Vill du prata om det?

Ahem. Inte ikväll. Inte på din födelsedag.

Oliver! Shane!

Vi tror att vi vet vem Phoebe är,

och det är du inte kommer att tro det.

[Flämtar]

[♪]

Vi trodde att kuvertet adresserades

till en Phoebe "m-i..." någon.

Mitchell, kanske.

Milton. Mjölnare. Miyaki.

Och vi trodde att detta "a" kan vara hennes mellanbokstav,

men tänk om det inte är det hennes mellaninitial?

Tänk om hennes sista namnet börjar med "a".

"A-m-i..."

[Rita]: Och när vi tittade genom husdjursregistreringarna,

det var en hund som hette "Liberty" som tillhörde en familj

vars efternamn började

med "a-m-i."

Och Cornell sa att vår författare

är förmodligen en soldat i Afghanistan.

Åh herregud!

[Rita]: För två år sedan. Komma ihåg?

"Jag kände din... T-h-e-r, Randy."

Det är inte "din far"

det är "din mamma".

Himla gott.

Kan det här vara löjtnant amdons lilla flicka?

Löjtnant amdon?

[Reporter]: Det stämmer, Bob.

Det här var bilden vi såg för nästan två år sedan

när 12-åriga Phoebe amdon knöt ett gult band

runt trädet in hennes farfars gård,

väntar på nyheter om sin mamma.

Löjtnant Randilynn amdon försvann

vid servering med amerikanska trupper

i Afghanistan, nära gränsen till Pakistan.

Men nu, 22 månader senare,

med amdon fortfarande saknad

och omständigheterna kring hennes försvinnande fortfarande skissartat,

oron har vänt sig till misstankar och kontroverser.

Nyligen läckta detaljer av amdons tjänsterekord

avslöja en tidigare förfrågan

att avgöra om infödingen i Denver

hade en gång gått a.W.O.L.

För att ge medicinsk förnödenheter och support

till en afghansk familj

senare bestämde sig för att har anknytning till en terroristcell.

Och nu, med tiden som går och inga svar i sikte,

detta "välkommen tillbaka"-band

är en sorglig påminnelse av ryktet

löjtnant amdon maj aldrig återvända hem för att försvara.

Jag minns det här.

Till en början alla trodde hon var en hjälte,

men så började ryktena.

De trodde kanske hon dödades eller tillfångatogs,

eller att hon fick rädd och sprang iväg.

Jag trodde aldrig det.

Det skulle Pentagon varken bekräfta eller dementera.

Ingen någonsin egentligen visste sanningen.

Hittills.

Det här kan bli stort, Oliver.

Rita, se hur mycket av brevet

du kan återskapa.

Norman, snälla ta det originalet tillsammans på något sätt

och redo för leverans imorgon.

Bra jobbat allihop.

Ganska bra.

Va...

Det är bara ur balans

när du sitter på den.

Men det är poängen.

Vem bryr sig om det är balanserat

när du inte är det sitter på den, eller hur?

Ah.

Det är rakt igen.

Måste vara vad som krävs.

Två personer.

[Fotsteg närmar sig] Wow!

Igår var det en gunga,

nu har du någon att svänga med.

Godmorgon, Hazel.

Jag antar att du är Steve?

Eh, nej.

Jag är Oliver O'Toole. Din kamrat i postväsendet.

Vi arbetar tillsammans.

Det gör du säkert.

Ahem. Jag har en låda här från din mamma.

Det traditionellt sena födelsedagsmakroner.

Tack så mycket.

Adjö, Hazel.

Okej. Hejdå.

Steve är bara någon jag...

En gammal vän, någon jag jobbade med

på U.S.P.S. I D.C.

En tidigare vän.

Knappt ens en vän alls nu.

Ah.

På tal om gamla vänner...

Som ni vet,

min relation med min far är inte ditt jobb.

Men sådana detaljer

verkar aldrig stå in vägen för din nyfikenhet,

så jag ska göra detta enkelt.

Det var mina föräldrar skilde mig när jag var 13...

Den första skilsmässan någonsin i familjen O'Toole.

Jag blev kvar hos min far.

Min mamma, en...

Härlig men rastlös ande,

lämnade och gifte sig en man jag aldrig träffat.

Inte konstigt att du...

Inte undra på vad?

Väl...

Din mamma lämnade dig på jakt efter äventyr,

och din fru

lämnade dig på jakt efter något.

Det måste vara svårt för dig att föreställa dig

någon kvinna i ditt liv faktiskt...

Att stanna kvar i ditt liv.

Det trodde jag att vi var pratar om min far.

Rätt!

Så vad hände?

Väl...

Min mamma gick efter ett bråk en natt.

En av de där sprängningarna

från vilka två människor kan aldrig återvända

när en linje har passerats.

Jag hörde inte vad det handlade om,

men jag fångade min pappas sista ord till henne...

"om du inte kan göra det här på mitt sätt..."

"Då är det över."

Sedan hörde jag dörren smälla,

och jag såg henne aldrig igen.

Aldrig?

Min mamma och hennes nya man reste mycket,

och till en början, vart de än gick,

hon skickade ett vykort.

Eh, men då min pappa sålde vårt hus,

vi flyttade bort,

och vykorten stannade.

Det gick äntligen upp för mig

att han aldrig lämnat en adress för vidarebefordran.

Han hade lyckats klippa henne helt ur mitt liv.

En fredag...

När jag var 17,

meddelade han

att hon hade dött

den måndagen.

Jag är så ledsen, Oliver.

Väl...

Nåväl, iväg till jobbet.

Oliver!

Vänta en sekund.

Håller din mamma borta

verkar så...

Betyda.

Din far verkade inte den sortens man överhuvudtaget.

Ja, du skulle vara...

Förvånad vad det människan är kapabel till.

Faktiskt droppen innan Jag avslutade vårt förhållande

var...

Var outsägligt, faktiskt.

Varsågod.

Säg det.

Efter mer än 200 år av familjetradition...

Han lämnade den amerikanska posten

att gå med...

Att gå med... på cirkusen?

Ett kloster?

Han tog ställning...

Vid leverans över natten

att jag...

Jobbar han för fedex?

Ja.

Sist jag hörde var han det en senior expeditör

någonstans på östkusten.

Jag har ingen aning om vad han gör i Denver.

Jag bryr mig inte.

Oliver.

Jag kommer aldrig att veta min pappas sidan av mina föräldrars skilsmässa

för jag väntade för länge med att fråga,

och nu är det för sent.

Ring honom.

Ta reda på vad han har att säga.

Han är i rum 204 kl Mesa Motor Inn.

[Ringer]

Mr. O'Tooles rum, tack.

[suckar argt]

Röstbrevlåda.

Jag avskyr röst...

Gör det!

Ja. Det här är Oliver.

Jag fick ditt meddelande.

[Stamling]

Mr. O'Toole. Det här är Shane.

Oliver skulle vilja

du ska träffa honom...

[tyst] Nej. Nej!

Klockan 11:00, kl...

På...

De...

[Andas ut]

Lekplats i Washington park.

På lekplatsen i Washington park.

Tack så mycket och ha en bra dag.

Det!

Det var inte så svårt.

Du kommer att vara glad att du gjorde detta.

[Skrocka]

Jag är lite nervös...

För det är mycket här inne som jag typ...

Lånad från mitt eget liv.

Bra! Det kommer att vara till hjälp.

Intressant, jag betyda. Intressant.

Åh. Tja... [skrattar]

[Duns]

Åh. Wow. Det är imponerande.

[skratt]

[Dörren öppnas] Rita, Norman.

Vi flyger solo idag.

Oliver hade lite familj affärer kommer upp att...

[telefonen ringer]

Oliver O'Tooles kontor.

Nej, jag är ledsen, det är han inte. Kan jag ta ett meddelande?

[Förvirrat skratt]

Jag är ledsen, kan du upprepa det, snälla?

Åh, öh... ahem.

02:00 borde vara bra.

Jag... Jag låter honom vet direkt.

Kan du berätta hur...

Hej?

[Shane lägger på]

vad är det?

Um...

Det är ni två kommer att behöva gå

till amidonhuset utan mig.

jag...

Måste hitta Oliver.

[Oliver suckar trött]

[♪]

Ms Mcinerney.

Varför är du inte...?

Oliver, vi måste prata.

Nu? Jag menar, eh... Han kommer att vara här...

Din pappa kommer inte.

Det kom ett samtal för dig på d.L.O.

Din far...

Avled.

I går kväll.

[♪]

Samtalet kom för ungefär en timme sedan.

De lämnade inga detaljer,

bara att din far dog i natt,

och de behövde prata med dig omedelbart.

Vem skulle... Vem skulle ringa

och lämna ett sådant meddelande?

En advokat.

Hon sa att din far

hade lämnat instruktioner

att kontakta dig när han dog.

Hon vill träffa dig klockan 14.00.

Oliver.

Finns det...

Finns det något det kan jag göra för att hjälpa?

Har du...

Finns det någon behöver du ringa?

Äh...

Det finns inget att göra nu.

Du borde, eh, gå tillbaka till jobbet.

Mår du bra?

Mm-hmm.

[♪]

[♪]

Ursäkta mig, eh, sir?

Vi letar efter Phoebe amidon.

Jag är hennes farfar, och jag är ledsen,

vi ger inte intervjuer längre.

Åh, vi är inga reportrar.

Vi är från United uppger postverket.

Vi har ett brev till Phoebe

som vi återhämtade oss från dead letter office.

Kan du inte bara maila det?

Vissa bokstäver förtjänar särskild uppmärksamhet.

- Är det från... - Nej.

Det är inte från din dotter, sir.

Men vi tror att det handlar om henne.

[Skolklockan ringer]

Ja, hon kommer genast ner.

[Norman]: Tack.

Ledsen att stirra, men du ser fruktansvärt bekant ut.

Verkligen?

Ingen säger det någonsin.

Han ser bara ut som Norman.

Nej, nej.

Jag har säkert sett dig förut.

Jag brukade jobba i stan

vid familjetjänster.

Har du någonsin varit socialarbetare?

Nej. Men jag hade en.

Mr. Benatto.

Ett fosterbarn!

- Japp! - [Skrattar]

Jag hade rätt skåp bredvid Chuck benatto.

Vi brukade dela några filer.

Wow! Liten värld, va?

Den är så liten!

[Skrattande]

Det verkar du har gjort okej.

Ja.

Det gjorde han.

Gör ni det här mycket?

Åh, ja. Vi hanterar de svåra fallen.

Jag kan inte föreställa mig

går igenom något så här i hennes ålder.

Vi är en militärfamilj.

Jag var i flygvapnet.

Hennes pappa dödades i aktion

i Kabul.

Vi vet hur det är att uppoffring för ditt land,

och för ett barn är det så mycket svårare.

Farfar, är allt okej?

Ja, nej, allt är det bra, älskling.

Dessa människor bara har ett gammalt brev

de behöver leverera till dig personligen.

Hej Phoebe. Jag är Rita. Det här är Norman.

Vi är från postkontoret.

Vi är verkligen ledsna,

men detta brev till dig

var i en brand a för ett par år sedan,

så det tog lång tid för att vi ska få det till dig.

Vi gjorde så gott vi kunde,

men jag är rädd att det finns inte mycket kvar att läsa.

Vi analyserade några sand som kommit in där...

Fanns det sand inuti?

Är det från min mamma?

Jag önskar att det var det.

Vem det än var,

de brydde sig nog att skriva till dig.

Det är alltid trevligt att veta något sånt...

Att någon där ute bryr sig.

Tja... vi gjorde det.

Ja, det gjorde vi.

Rita! Norman!

[Pojke]: Deserterar, amidon?

Det siffrorna.

[Norman]: Hej!

Kyl den.

Min morfar säger att ni är det någon sorts postdetektiv?

Ja. Det är precis vad vi är.

Kan jag anställa dig

att ta reda på vem skrev brevet?

Åh... öh...

[Shane]: Norman! Rita!

Åh, det är helt rätt genom dörrarna.

Är det...?

Phoebe och hennes farfar.

Phoebe?

Vi hittade henne!

Det är jättebra.

Vad för henne hit nu?

Vi sa till henne att vi skulle hjälpa till hennes fynd som skrev brevet.

Jag menar, det har vi

vida befogenheter postsamtal.

Bra.

Vad händer?

Olivers pappa dök upp igår,

ur det blå,

och det var inte Oliver väldigt glad över det,

men han bestämde sig för att träffas han idag i alla fall...

Och sedan... dog han.

Oliver?

Hans far, Norman.

Vad hände?

Ingen vet.

Det är så konstigt.

24 timmar sedan,

Jag stod i just den här platsen med honom

och...

Nu är han borta.

♪ I vinstockarna på sistone ♪

♪ sammanflätade, baby

♪ och solen lyser

♪ men jag har inget emot det

♪ väcka vinden försiktigt ♪

♪ i mina drömmar svagt ♪

♪ marken är låg

♪ men jag kan flyga

♪ ta ner mig...

Titta på mig, pappa!

♪ Ta ner mig, ja

Hej.

Förlåt att jag är sen.

Vad gör du här?

Du ringde och lämnade ett meddelande.

Jag fick det precis en halvtimme...

Men ååå, du är...

Du är... du lever.

Du är inte död.

Ah.

Du hörde talas om det.

Jag är ledsen.

Jag ville att du skulle höra det från mig.

Jag mår bra.

Men det gjorde din far dö igår kväll, son.

Du har förlorat en pappa du visste aldrig att du hade.

Vad pratar du om?

[Joe]: Jag vet det här är mycket att ta in.

Det är inte så här Jag ville att du skulle ta reda på det,

men jag hörde

att han var döende och...

Jag trodde att han kanske försök att kontakta dig

och du skulle...

Tja, du skulle vara som chockad som du är nu.

Jag ville inte att du skulle gå igenom detta ensam.

Är min mamma verkligen...?

Ja. Ja, din mamma är din mamma.

Och mitt namn står på födelsebeviset

för jag var där när du föddes.

Vem är då min...

Det är Harvey.

Harvey schmidtz.

Harvey?

Mannen hon...

Ja.

Gift efter...

Ja.

[Tung suck] Åh...

Jag vet att du alltid har skyllt på mig

för din mamma lämnar oss, men...

Det finns mer att göra historien, Oliver.

[suckar]

Jag var väldigt med kärlek med din mamma

när vi gifte oss,

men vi var så... unga.

Inte långt efter det...

Hon hade en affär.

Till en början allt jag kunde tänka på var...

Det fruktansvärda misstaget som hon hade gjort, men...

Men så föddes du...

Och jag blev kär i du det ögonblick jag såg dig,

och jag visste att jag skulle göra det måste förlåta henne.

Och det gjorde jag.

Det gjorde jag verkligen.

[suckar]

Men senare hittade jag ut att hon...

Hon hade fortfarande några typ av-och-på-grej

går med killen.

Och när du var 13,

det var mer på än av.

Jag tror att hon bara stannade så länge för din skull.

Försöker du berätta jag som den där knasten,

den där skurken det där hon sprang iväg med,

det är min bi...

Min biologiska...

Jag är... Jag är en schmidtz?

Inte för mig.

Inte till din farfar.

Inte till en helhet familj av o'tools

som hjälpte mig att uppfostra dig

att vara den bästa mannen att du kunde vara.

De älskade dig alla.

Men inte tillräckligt för att ens berätta sanningen, tydligen.

Ingen av dem visste någonsin.

Förutom jag.

[suckar, töms på luften]

Så...

Det förflutna gör det ändra trots allt, hmm?

Bara som du bestämmer sig för att titta på det.

Jag måste gå.

Jag ska se advokaten vid 02:00.

Skulle du vilja ska jag följa med dig?

Inga.

Okej.

Men om du behöver att prata efteråt...

Jag kommer precis här.

[Phoebe]: Det är riktigt snyggt.

Jag kände aldrig till inlägget kontoret hade så mycket grejer.

Tja, bokstäver och lådor går vilse,

och så kommer de till oss.

Jag slår vad om att du är riktigt bra

på att få hem saker.

Vi försöker verkligen hårt.

Så de tre stänger vänner hon hade på basen

var Clay någon, Molly Henderson,

och George Parker.

Tja, handstilens definitivt man,

så Molly är ute.

George skadades i aktion och överfördes tillbaka till U.S.A.

Innan randilynn försvann.

Vilket lämnar Clay någon.

Och farfar sa

han tror att Clay flög helikopter för sjukvårdarna.

[Rita]: Åh, vänta!

Brevet hade ett halvt ord

att vi inte kunde ta reda på det, minns du?

"p-p-e-r." tänkte jag kanske var det "peppar".

Men det kanske var...

"chopper"? Lera var helikopterpilot.

Okej. Vi går för Clay.

åh! Hittade den.

Grad "a", finkornig, Afghanistan sand.

Tack.

Förra gången jag var med min mamma,

vi gick till djurparken.

Vi åt jordnötssmörmackor och jag drack vatten ur detta.

Min mamma lovade det varje gång hon skrev ett brev,

hon skulle skicka mig lite sand att lägga i här,

och när det var fullt...

Hon skulle vara hemma.

Okej, så det bästa kandidaten är helikopterpilot

som tjänstgjorde i Afghanistan för minst två år sedan,

och det är inte precis begränsar saker.

Älskling, tror jag kanske är det dags att vi åker.

De har arbete att göra,

och jag har en läkare möte jag måste hålla.

Kan jag stanna? Behaga?

Åh älskling, dessa folk har...

Nej, det är okej!

Vi vill gärna ha henne,

om du inte har något emot det.

Norman?

Vi låter henne inte utom vår syn, sir.

[♪]

Jag tror att hon gillar det!

[Norman]: Åh, det är det en riktig page-Turner.

[Rita]: Hej, har du kommit till kapitel sex,

där renita träffar herr D'lorman vid den bättre än ok inhägnad,

och han råkar brännmärka henne?

Åh, ja. Aj.

Okej.

Det borde vara mycket papper i den skrivaren

för jag hittade precis namnet på varje pilot

i randilynns division.

När den väl skrivs ut,

vi kan börja leta för alla "leror"

och "Claytons"

och korshänvisning med helikoptrar. Några frågor?

Ja. Vad gör...

"Lissens sprängande passion" betyder?

Äh...

[släpper ut ett andetag]

Hmm...

[Telefonen ringer]

Oliver O'Tooles kontor.

Var är du?

Tack för att du kom.

Jag verkar vara det

i behov av lite...

Moraliskt stöd.

Naturligtvis.

Två fäder.

Wow. Och du hade ingen aning.

Jag antar att jag förväntas...

Ta hand om arrangemangen.

Föreställ dig inte han var en... en presbyterian.

[Advokat]: Tack för kommer med så kort varsel.

Jag kommer att hålla detta kort.

Ledsen för din förlust.

Nötter?

Okej. Ahem.

"Igår kväll klockan 22:02. Singapore standardtid,

"uppfinnare och entreprenör Harvey k. Schmidtz

" gick från detta livet in i nästa.

"I enlighet med hans önskemål,

"hans kvarlevor har donerats

"till himalayas centrum för den vetenskapliga forskningen

"och förebyggande av fotsjukdom,

"och hans egendom ska vara delad som han har skrivit här...

"till ovannämnda forskningscentrum,

"överlåter han patentet till, och all vinst från,

hans första uppfinning... Den självrengörande skon."

"Till de 30 välgörenhetsorganisationerna han har listat nedan,

ett legat i summa på 50 000 $ vardera."

"Varje"?

Och så finns det olika skattearrangemang,

truster och överföringar, och såklart.

Okej, tack.

Han avslutar här med ett personligt meddelande till dig.

"Till mitt enda levande släkting, Oliver O'Toole,

"Jag lämnar mina ursäkter.

"Jag kan ha kört en bli rik-snabb plan eller två i mitt liv,

"men det enda Jag stal faktiskt någonsin

"var din mamma från Joseph O'Toole.

"Jag kan inte göra så mycket åt det nu,

"men jag kan lämna dig allt jag har kvar...

"intäkterna och patentet

"till det enda Jag har någonsin uppfunnit

"Det lönade sig faktiskt.

"Ha det bra, var glad, och kom ihåg...

Du har aldrig nog pengar om allt du har är pengar."

Ahem. Nåväl, okej.

Jag kommer att behöva några signaturer från dig,

Mr. O'Toole.

Och ett bankkontonummer som fonderna kan kopplas till.

Det kan ta en dag eller två.

Kommer det att fungera för dig?

Um...

Äh...

tror jag

Mr. O'Toole skulle vilja veta,

hur många fonder vi har pratar om här?

Tja, det kommer ta lite tillägg.

Har du bråttom?

[♪]

[Grusknasande]

Kom ihåg första gången

Jag har någonsin fått dig att glida ner den där saken?

Vad var du? Tre? Fyra?

Jag minns inte.

Du klättrade upp till toppen

och sen satt du bara där.

Inget vi sa... [skrattar] Kan få dig att glida ner.

Det har jag inget minne av.

Ah.

Nåväl, hur gick det?

Jag är ägare till ett företag

som konverterar perfekt bra vintage vinylskivor

till dekorativa skålar och askfat.

[Skrattar] Så...

En av gamla Harveys flyg-för-natt-system

kom faktiskt hem att rasta, va? Wow.

Så, vad ska du att göra med allt det nu?

Du är inte här för att hjälpa mig igenom detta, är du?

Det är inte vad det handlar om.

Vad?

Vi har inte pratat på 15 år.

Plötsligt dyker du upp när det är pengar inblandade?

Vi har inte pratat för du skulle inte se mig.

Äh-ha.

Det är mer än 15 år av brev som jag skrev till dig.

Alla är markerade "återvända till avsändaren."

Jag fick äntligen meddelande, så jag backade,

men det har jag alltid trott någon dag skulle du behöva mig,

och idag är dagen,

och det är därför jag är här.

Jag har svårt att tro det.

Jag bryr mig inte om Harvey schmidtz pengar!

Jag tror att det är det minsta han kunde ha gjort för dig.

Och tro mig... [skrattar]

Jag är glad för din skull, Oliver.

Jag vet vad som krävs

att klara sig på en post arbetares lön.

Jag stannade i alla fall på postkontoret, hmm?

Men acceptera Harveys pengar betyder att ta reda på sanningen,

och jag kom för att berätta det för dig.

Varför?

För att du är min son.

Så det är acceptabelt för dig att komma tillbaka in i mitt liv,

men du kunde inte erbjuda det samma artighet till min mamma?

Vad pratar du om?

Du flyttade bort oss,

Jag fick aldrig en annan vykort från henne.

Hon slutade skicka dem!

Du lämnade aldrig en vidarebefordran adress.

Jag gav henne vår vidarebefordran adress!

Vad säger du?

Att hon inte ville ha mig?

Oliver...

Jag har aldrig sagt något dåligt ord om din mamma.

Jag försökte aldrig vänd dig mot henne.

Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa dig att hänga på

till vad som helst gott minnen du hade, men...

Hon var inte skärrad ut att bli mamma.

Hon ville ha dig, det gjorde hon.

Hon ville bara inte...

Ansvaret som följde med dig.

Sanningen är att jag gifte mig fel kvinna.

Men om jag inte hade

Jag skulle inte ha fått att vara din far.

Och att vara din pappa betyder allt för mig.

Och det är sanningen.

[♪]

En far... [suckar]

Skulle ha sagt till sanningen för länge sedan.

Det skulle ingen pappa ha gjort gjort det mot en liten pojke.

[♪]

[suckar]

Du tror att du är arg...

Men sanningen är att du är rädd,

och jag klandrar dig inte, son,

men du kommer klara det här.

Jag bara hatar att se dig ta dig igenom det själv.

♪ Sedan du har varit borta

♪ ja...

[♪]

Så...

I morse vaknar Oliver

med en pappa

och på eftermiddagen, har han en annan?

Rätt.

Och han är död.

Men han lämnade honom mycket pengar?

Rätt.

Så, har Oliver en bra dag eller dålig dag?

Jag hade en sån där dålig dag en gång.

Jag hade inte två fäder,

men det innebar en ett par extra tår

Jag visste inte om.

De är borta nu.

Jag älskar att lära mig nytt saker om dig.

[Telefonen ringer]

Det här kan vara det.

Shane Mcinerney.

Ja! Tack för att du ringde mig tillbaka.

Wow...

Tre hamburgare.

Det är ganska imponerande.

Ja, det gör jag inte äta lunch i skolan,

så jag brukar vara det ganska hungrig nu.

Rätt. Jag minns.

Vad menar du?

Kaféer.

Värsta delen av dagen.

Närhelst det gällde, um,

få min mat dumpad på mitt huvud eller blir hungrig,

Jag hoppade alltid över lunch också.

Ja.

Vet du vad som fick mig igenom det?

Vad?

Jag fortsatte bara att berätta själv att...

Någon gång skulle jag göra det något riktigt speciellt,

och vem som helst någonsin gjort narr av mig

eller... eller såra mig

skulle må dåligt och önskar att de hade varit trevligare.

Varit där.

Vet du vad?

Det fick mig att jobba hårdare på att vara bra på något.

Norman gjorde något speciellt.

Han är en fantastisk postdetektiv.

Han vet allt det finns att veta

om bläck och papper

och skrivmaskiner och handstil

och frimärken.

Och han uppfann

"Norman dorman's uppenbarelselösning",

som gjorde det möjligt

för att vi ska hitta dig idag.

Och det är verkligen stor sak, Phoebe.

du vet,

kanske betyder de barn i hans skola

kanske inte vet,

men han vet.

Och det kanske räcker.

Ja.

Det räcker.

Ska du avsluta det?

[Shane]: Tack så mycket.

Oliver.

Är allt okej?

Ska jag anta

den unga damen äter hamburgare med Norman och Rita

är Phoebe amidon?

Eh... ja.

Vi hittade henne!

Och goda nyheter!

Vi tror att vi hittade

brevskrivaren.

Det är en kapten Clay Markham,

och han ställer upp frivilligt tre dagar i veckan

här uppe på v.A. Sjukhus.

Utmärkt, och varför är vi det letar efter brevskrivaren

om vi redan har gjort det levererat brevet?

Um...

[Clay]: Och det är hon?

[Oliver]: Ja.

Och vi hoppades...

Hon hoppades på några svar.

Det här är fortfarande militären.

Även om jag visste sanningen om vad som hände,

Jag skulle ställas inför krigsrätt om jag berättade det.

Men ditt brev...

Du ville ha Phoebe att veta sanningen.

Inte om uppdraget.

Om hennes mamma.

Efter att Randy försvann, det var så mycket ljud,

det var så många människor som hävdar

att de visste sanningen om henne,

men ingen av dem kände henne verkligen överhuvudtaget.

Men du flyger hundra uppdrag med någon

och du spenderar ett par timmar hålla ihop någons mod

medan de syr upp dem,

eller så tappar du din vän i en het zon,

undrar om du någonsin ska se dem igen...

Och hon ger dig tummen upp?

[Sorgligt skratt]

Det är då du verkligen vet vem någon är.

Och jag ville ha Randys lilla flicka

att veta det...

Så jag skrev brevet.

Men...?

Jag skrev detta

för nästan två år sedan

för att uppmuntra en liten flicka.

Men nu det lilla flickan är tonåring...

Med många frågor.

[♪]

[Rita]: Jag tror det är riktigt sött

att hon ville ha Norman att vara där med henne för detta.

Inget barn borde måste göra detta ensam.

Det måste vara som att förlora sin mamma

om igen.

[Clay]: Din mamma var inte bara en läkare.

Hon var en del av en mycket särskild grupp soldater

som utbildats att gå in i byar

och bli vän med afghanska kvinnor och barn.

[♪]

[Skrattande]

Se, hon var tvungen försöka få information

från det afghanska folket som inte ville prata med männen.

Hon var tvungen att göra

vissa mycket svåra sista sekunden beslut,

eftersom några av dessa människor som hon blev vän med

kan visa sig vara fiender,

och ibland fienderna visade sig vara vänner...

Försökte få det att se ut som ditt mamma gjorde något fel,

skaffa vänner med de där...

Men det gjorde hon inte.

Sedan försvann hon.

Hon anmälde sig frivilligt till, eh,

rädda några skadade soldater

som var på en plats som ingen skulle veta om.

Hon fick mig att lova

det om jag klarade det levande och det gjorde hon inte,

att jag skulle skriva till dig en brev, berätta vad som hände.

Hon sa åt mig att göra det lägg lite sand i den.

Och så... vad hände?

Blev hon tillfångatagen eller...

Blev hon dödad?

Phoebe...

Med allt som hände på marken den natten...

Jag vet inte hur någon kunde ha överlevt.

S-så...

Säger du att hon är död?

Jag tror inte att hon lever.

Du kanske aldrig känner till hela historien,

men en sak som du kan veta

är att din mamma anmälde sig frivilligt för ett mycket farligt uppdrag,

att hjälpa någon annan,

även om hon visste det det hela kan gå fel.

Var... hon rädd?

Ja. Det var hon.

Men hon gick ändå...

För det är vad hjältar gör.

Det sista hon sa till mig...

Vet du vad det var?

Att hon älskade mig?

[♪]

Hej. Hej!

[Bildörrar stängs]

Jag är så ledsen, Phoebe. Det finns ingen ursäkt för det.

Det händer mycket.

Jag antar att jag klarar det lättare för alla

och bara sluta sätta upp det överhuvudtaget.

Jag önskar att det fanns mer det kan vi göra, Phoebe.

Jag tror inte att det finns allt kvar att göra.

Jag fick aldrig slutföra din bok,

men jag gillade det verkligen.

Jag hoppas att det får ett lyckligt slut.

Jag ska se till att det gör det.

Tack, killar.

Håll dig cool.

[Fågelsång]

[Flåsande hund]

Låt oss gå.

[Suckar] Phoebe ser ut som om hon har vuxit upp

bara sedan i morse.

"Åh, sorgen har förändrats mig sedan du såg mig sist."

Ja.

Det är vad det är.

Det är sorg.

Vad var det du citerade, Oliver?

Äh, Shakespeare.

Min farfar sa alltid,

"när en O'Toole har inget kvar att säga,

låt Shakespeare tala för honom."

Då igen, antar jag Jag är inte en O'Toole trots allt.

[suckar]

[♪]

Oliver?

Vi är verkligen ledsna att höra om

du tappar din...

Tja, att hitta din...

Det finns ett kapitel

i renita höväder: Gränshertiginna

var något som det här händer

till hertigen av salt lake city.

Hans pålitliga häst, Zephyr,

visar sig vara en... en annan häst.

Men allt löser sig till slut.

Tack, Rita.

[Djupt andetag]

Jag antar, om du tänk på det...

Du har två pappor.

Vissa människor får inte ens en.

Norman?

Från vad jag såg idag...

Jag tror att du klarar det en fantastisk far.

God natt, Oliver.

God natt.

[påse med dragkedja]

[Fotstegen avtar]

[Dörren öppnas]

[suckar]

[♪]

[♪]

Glass alltid får mig att må bättre.

Mm. Jag också.

Wow, det har vi bara så mycket gemensamt.

[skratt]

Din bok...

Hmm?

Har det ett lyckligt slut?

Åh, ja. Ja.

Men jag funderar om att skriva om det.

Varför?

Jag vill bara göra säker på att jag får rätt.

[♪]

Jag har en idé för vår första dejt.

Verkligen?

Vad gör du i morgon bitti?

Um...

[♪]

Du har inte lämnat ännu, har du?

[suckar] Jag...

Jag mår bara inte bra om att lämna dig ensam.

Oroa dig inte.

Jag börjar vänja mig vid det.

Oliver, var inte cynisk.

Det är inte den du är.

"Vem jag är."

[Andas ut djupt] Wow.

Jag antar att din tro har gjort det blivit lite skakad idag.

[Snackar mjukt]

Men jag känner dig.

Och din tro är på något

mycket större än att vara en O'Toole,

och du vet

där du behöver gå för att hitta det igen.

Och vad du än tänk på din pappa...

Kom bara ihåg hur det kändes

när du tänkte att han hade dött.

Oliver, i detta ögonblick,

Jag vill gå till dig, lägga mina armar om dig,

och hålla dig och berätta

att allt kommer att bli okej.

Men jag vet att det inte är det vad du vill just nu.

Sedan när

gjorde vad jag ville

någonsin stoppa dig, ms. Mcinerney?

♪ Hade mitt hem

♪ genom och igenom

♪ hade mitt arbete

♪ alltid att göra

♪ fick alla mina drömmar att gå i uppfyllelse ♪

♪ hade mitt liv

♪ det var du

♪ det är det här fråga i mitt huvud ♪

♪ ringer högre varje dag

♪ vad är jag fortfarande gör här ändå? ♪

♪ Tycker inte synd om mig själv ♪

♪ tänk bara att min tid har kommit

♪ Jag hade mina glansdagar...

[Shane]: Och du vet dit du behöver gå

att hitta det igen.

♪ Jag vill lägga mig

♪ på sidorna av våra fotografier... ♪

[Joe]: Jag blev kär i dig

ögonblicket jag såg dig.

Att vara din pappa betyder allt för mig,

och det är sanningen.

♪ Hade mitt hem

♪ genom och igenom...

[Andas ut tungt]

♪ Hade mitt arbete

♪ alltid att göra

♪ fick alla mina drömmar att gå i uppfyllelse ♪

♪ hade mitt liv

♪ det var du

♪ och jag skulle göra allt igen ♪

♪ skicka mitt hjärta tillbaka 50 år ♪

♪ fast jag visste en dag ♪

♪ tiden skulle skicka mig precis här ♪

♪ utan dig min stående sten ♪

♪ min ringare i kampen

♪ Jag skulle kunna gå hundra rundor

♪ med dig där i mina ögon

♪ men nu har klockan ringt

♪ och alla gick hem

♪ medan jag var kvar att se dig blekna... ♪

[Fjärrt eko av barn som leker]

♪ Önskar bara att jag kunde ha det varit bredvid dig i den raden... ♪

[Unge Oliver]: Titta på mig, pappa!

♪ Hade mitt hem

♪ genom och igenom

♪ hade mitt arbete

♪ alltid att göra

♪ fick alla mina drömmar att gå i uppfyllelse ♪

♪ hade mitt liv

♪ det var du

♪ hade mitt liv

♪ det var du

♪ hade mitt liv

[♪]

[Tyst] Åh, dumma sak!

Vilken Sam hill...

"vad är Sam-kullen?"

Wow. Du måste verkligen vara upprörd.

Väl...

Jag kunde ha svurit Jag hade det här perfekt.

Jag menar, du såg det.

Mr. O'Toole, du är en sådan...

Man.

Och vad är det tänkt att mena, ms. Mcinerney?

Det betyder att du skulle ta hellre ut din ilska

på en träbit

än att ta itu med en problem ansikte mot ansikte.

Och det är baserat på

din stora erfarenhet med män förstås, hmm?

Ja. Åh, jag har känt några.

Som "Steve"?

Om du försöker få ett steg ur mig,

det är bättre att du håller dig med verandagungan.

Kärlek är hårt arbete, Oliver.

Jag försökte alltid hitta

den där balansen mellan för mycket och för lite,

för högt och för lågt.

Vi får det aldrig perfekt.

Det betyder inte vi slutar försöka.

Det verkar för mig

att din far aldrig slutat försöka.

Det var du som lämnade honom.

Men han lämnade dig aldrig.

Inte förrän igår kväll.

Åh.

Jag är ledsen att höra det.

Väl...

Med tanke på de saker jag sa, jag kan inte säga att jag klandrar honom.

Jag har inga planer på att lämna.

Om det spelar någon roll.

Det spelar roll.

Vet du vad jag skulle vilja göra?

Just nu?

[Telefonen ringer]

Åh, hej, Rita. Vad händer?

Åh. Hålla fast.

Ja, jag ska berätta för honom.

Rita tog ett meddelande för dig på d.L.O.

Din pappa ringde.

Han lämnade en adress för vidarebefordran.

[suckar djupt]

Rita?

[♪]

Mm-hmm.

Lib! Kom tillbaka hit! [visslande]

Kom igen tjejen!

[Skall]

Hej. Det är du!

Titta vem vi hittade.

Hej tjejen.

Tack.

Vad är ni gör runt här?

Vi gav dig något.

Åh, wow.

[♪]

Jag tror...

Jag tror att varenda en av dessa sandkorn

var ett löfte att göra vad hon än kunde

att komma hem.

Och du vet att hon försökte att hålla det löftet, eller hur?

Ja.

Jag tror din mamma var en mycket modig dam,

och jag tror att du kommer att göra det växa upp till att bli precis som hon.

Tack, Norman.

Ses ni runt?

Japp.

Håll dig cool.

[♪]

[Gitarrsnackning]

[♪]

Hej.

[slutar spela]

Hej!

Vad är allt detta?

Hem!

Fedex har en stor pensionsplan,

och, eh...

Jag saknar bergen.

Jag saknar dig.

Colorados finaste?

"Bryggad med ren stenig fjällvatten."

Jag var... [suckar]

Funderar på rutschkanan i parken.

Jag sa att jag inte kom ihåg det,

men det gjorde jag.

Jag minns att jag tänkte...

[Andas ut djupt]

Vad rädd jag var.

Jag var för generad

att vända och klättra ner igen,

och jag var för rädd

att dra av och glida ner.

Så jag bara... Jag satt där.

Och mamma blev så arg.

Så arg.

Till slut sa hon, "ja...

"Jag antar att vi bara ska måste lämna dig här.

Hejdå, Ollie."

Hon gick bara iväg.

Men...

Men?

Du bara...

Du satte dig ner

precis på marken...

Och du sa något i stil med...

Som...

"Ta dig tid, Ollie.

Jag går ingenstans."

Jag är bara rädd...

Jag kommer inte att veta vem jag är

om jag inte är en O'Toole.

Du vet vem du är.

Du är Oliver. Du är...

Killen som förmodligen har inte druckit en öl

sedan... ja, någonsin.

[Båda skrattar]

Jag gissar på dig har fortfarande ingen e-post.

Och du är förmodligen bäst

e-poståterställningsexpert i verksamheten.

Egentligen vet jag det med säkerhet

eftersom pojkarna kl fedex pratar alltid om dig

som om du är några typ av postlegend.

De kunde inte tro Jag var din pappa!

Du skojar?

Nej, nej.

De vet vem Oliver O'Toole är.

Vem du är är...

Summan av alla val som du gör här i livet.

Det handlar om att vara lärt sig att vara ärlig

och rättvist och utmärkt och snäll och...

Beslutar att du vill vara de sakerna.

Kommer du ihåg detta?

"Var sann mot dig själv..."

[Oliver ansluter sig]: "Och det måste följa...

"som natten, dagen, du kan då inte vara falsk

till vilken man som helst."

Liten by.

[skratt]

Du har ingen ring.

Jag trodde att du var gift.

Jag var.

Hon lämnade.

Så jag antar att vi har något gemensamt.

[Båda skrattar]

Ett par saker.

Shane verkar trevlig.

Hon är...

Mycket effektiv.

[Skrattar] Kom igen, O'Toole!

'Tryck till!

- Vad? - Hej!

Det är mig du pratar med.

Jag vet.

[♪]

Hurra!

"Grattis på födelsedagen, shan."

Jag fick slut på frostingen.

Det var antingen det eller "grattis på födelsedagen".

[Skrattar] Jag älskar det.

Tack.

[Norman och Rita]: Tal!

Ja, tal!

Tal!

Hmm...

Mr. O'Toole?

[Joe och Oliver]: Ja?

[Rita skrattar]

Hjälp mig.

Jag... Jag behöver något djupt.

- Åh... - Det är du.

Låt oss se. Äh...

"Du har aldrig tillräckligt med pengar

om allt du har är pengar."

Shakespeare.

Schmidtz.

[Skrattande]

Öppna den här först.

Det är en kulram.

Norman!

Åh, det var inte meningen att jag skulle berätta.

Men det kommer du aldrig gissa vilken sort! Sol!

Åh, man. Usch.

[Andra skrattar]

Jag älskar det redan. Tack, Norman.

Åh, faktiskt...

Rita och jag gick in på det tillsammans.

[♪]

Fin champagne.

Inte precis "bryggt

med rena steniga berg källvatten", dock.

Nåväl, jag vidgar mina vyer.

[skratt]

Åh... jag glömde.

Jag gick tillbaka.

Det gjorde jag också.

O'tooles gillar aldrig att se ett brev försvinner länge.

[♪]

- [korken poppar högt] - Åh!

[Alla skrattar]

[♪]

♪ Hade alla mina drömmar gått i uppfyllelse ♪

♪ hade mitt liv

♪ det var du

[♪]