Original subtitles

- Ursäkta, var är uniformsförrådet? - Tredje korridoren till höger.

- Men stå inte här mitt i gången. - Tack.

- Kan jag få en rock? - Storlek två eller tre?

Storlek två.

Jag har bara en fyra kvar.

Perfekt.

- Finns det nån utan fläckar? - Den är tvättad. Det är rena fläckar.

Det här går arbetet ut på:

Jag sticker inte under stolen med det. Vård av gamla, alltså mycket stödarbete.

En hel del endokrinologi, i synnerhet diabetes.

Lite cancer, neurologi...

Vad mer? Lite socialt jobb, så klart.

Nefrologi och gastroenterologi. Det är lärorikt.

Det är tufft men lärorikt.

En bra början på första terminen.

Den nya avdelningen är för infektionssjukdomar.

Förut behandlade de aids här, men numera är det anorexia.

Du kommer att vänja dig.

Där är receptionen. Bakom den, AT-läkarnas rum.

Här är avdelningschefen. Och där är logopeden och sjukgymnasten.

- Jag skulle vilja veta... - Jag kommer strax.

Recept, inskrivning och utskrivning... Klarar du det?

Det här är ditt tillhåll under ett halvår.

- 10 rum, 18 patienter. - 18?

Det går nog bra. Det ska komma en utländsk läkare.

Jag måste ta emot patienter. Ska vi ses vid tretiden?

- Jag är den nye AT-läkaren. - Välkommen!

Jag heter Benjamin.

- Känns det när jag trycker här? - Ja.

Har ni ont i vaden?

- Hur många röker ni om dagen? - Kanske femton.

Sen när?

Vet ni varför ni är här?

Varför?

Vet ni inte varför ni är här?

HIPPOKRATES

Jag var AT för ett par år sen och tog emot en patient.

En kille som varit i slagsmål.

Han hade ett öppet sår som jag skulle sy igen.

Jag gick in i rummet, och vem såg jag där? Alexandre.

Min värsta fiende i skolan.

Vi hatade varandra.

Så jag tänkte att jag skulle hämnas.

Han få ingen bedövning och han ska få lida.

Men till slut... behandlade jag honom som vilken patient som helst.

Det var nog då som jag blev läkare på riktigt.

Jag glömde det förflutna och behandlade honom...

...som vilken patient som helst.

Hej, jag är den nye AT-läkaren på Widal 2.

Jag vill boka en ländryggsröntgen.

Går det innan nästa vecka?

73 år. Känselbortfall i nedre extremiteterna.

Ja, men det är rätt brådskande...

Onsdag blir utmärkt.

Tack.

- Ska jag skjutsa hem dig till mamma? - Jag är inte klar än, pappa.

Hur var första veckan?

Intensiv, som du ser, men det gick riktigt bra.

Var inte så säker, än så länge vet du ingenting. Fråga när du är osäker.

Oroa er inte. Han är vår bästa AT-läkare. Böj er framåt.

- Gör det ont? - Nej, bara om ni tror det.

Böj er framåt. Så där, ja.

- Hur gammal är han? Han är så ung. - Oroa er inte, herrn.

- Han är utbildad. Jag har kollat det. - Då sticker jag in nålen.

Han har inte börjat än. Böj er framåt.

Nu är nålen inne. Det värsta är redan över nu.

Rinner det?

Nej, stick in den längre.

- Tar det så lång tid? - Det är normalt. Vi är strax klara.

- Ursäkta, jag söker Myriam och Juliette. - Det är vi.

- Jag är den nya AT: n. Jag ska gå med er. - Inte nu. Vi gör ett ryggmärgsprov.

- Behöver ni hjälp? - Nej, det går bra.

Det är lite knepigt.

Ge mig en åtta.

- Jag är nästan inne. - Nej, det är du inte alls.

Låt mig göra det.

Titta.

Du måste trycka hårdare.

- Så där. - Nu rinner det. Det är bra.

Att ta ryggmärgsprov är inte svårt. Man trycker tills man hör att det krasar.

Annars gör man illa patienten.

- Gjorde det ont? - Lite grann, men nu är det bra.

Där ser du.

Släpp mig! Håll käften, din hora!

- Håll käften! - Tryck ner honom.

Vi behöver hjälp här!

Käften, din hora!

Lugna ner dig.

Håller du i honom? Ta tag om handleden.

Så där, ja. Bind honom nu.

Bra, det är snart klart.

- Ge oss armen nu. - Släpp mig, för fan!

Du kommer att göra dig illa.

- Allt är bra. - Du ska bara vila lite.

Du ska bara få sova lite. Utmärkt.

- Horor! - Det var inte snällt, herr Lemoine.

- Nu går vi. - Slynor.

- Vill du ha ett glas vatten? - Käften!

Ditt luder!

Tsunami.

- Rör mig inte, din arab! - Nu räcker det. Låt oss arbeta nu.

Jag kan ta honom.

God dag, herr Lemoine. Jag heter Benjamin Barois och är er AT.

Jag känner igen dig.

Du var på Club Med i Phuket förra året.

- Du bjöd mig på ett glas. - Nej, det var inte jag.

Livet är märkligt. Ni möttes i Phuket och sen ses ni här på sjukhuset.

- Jag var hos morföräldrarna i Normandie. - Så du brukar åka till badorter?

Säg att jag inte var i Phuket.

Han lider av alkoholdemens och har vanföreställningar.

När han ser nån ny så tror han att ni sågs i Phuket.

- Var ska du äta? - I matsalen.

Följer du inte med till skolhemmet?

Jag lovar att det är bra.

Inte så hårt.

Vad finns det att äta?

Korv och linser eller pasta och kött. Jag förslår att du tar pasta och kött.

Se upp med korven för din pappa tittar. Det verkar ju ligga i släkten...

- Han är bara avundsjuk. Jag lägger upp. - Bara pasta, tack.

- Jag tänkte på herr Lemoine... - Vem då?

Patienten som kom in nyss.

Han borde få B1-vitamin mot sin alkoholdemens.

Vad är det?

- Prata om det sen, för annars... - Jag känner mig illa tvungen.

- Kassören! - Ja, AT-läkaren?

- Det är nån här som pratar jobb. - Det är sant.

- Jag lovar. - Då ger vi honom böter!

Böter, böter...

Inget prat om patienter här. Du är inte den första som gör det.

Tystnad, allesammans.

- Vicekassören, hjulet. - Hjulet!

Hjulet, hjulet...

Som en hund!

Abdel, ställ dig upp.

- Upp med dig nu. - Han sa åt dig att ställa dig upp!

- Som en hund. - Men inte vilken hund som helst.

Som en hund!

Du får inte bara låtsas.

- Det var bara på skämt. Kom tillbaka! - Han skiter i oss. Det är oacceptabelt!

God dag.

Benjamin Barois.

Jag är läkare.

Ja, jag har behandlat många. Så många. Hundratals.

Jag gör bara mitt jobb. Ni behöver inte tacka mig.

Det är jourhavande AT-läkare. Jag kommer.

Vad gör du här?

- Skulle inte du gå hem? - Jag bor här.

På sjukhuset?

Ja, jag hyr ett rum.

- Kan man bo här? - Det ser du väl.

Är det inte tråkigt?

De ringde efter mig.

Jag ska låta dig jobba.

- Ringde ni mig? - Det är Tsunami. Journalen är på vagnen.

Han har magsmärtor sen kl. åtta och lite feber. 38 grader.

Jag vill att du ser till honom nu.

- Och blodtrycket? - Blodtrycket?

Guy, Lemoines blodtryck?

- 180 genom 120, för en kvart sen. - 180 genom 120.

Lugn, han får behandling för skrumplever.

Hade han inte högt blodtryck, så skulle jag bli orolig.

Jag går och tittar till honom.

- Följ med honom. Du arbetar ju heltid! - Okej, men det var nåt intressant på tv.

- Jag sliter för två. - Säg bara till om du behöver hjälp.

- Vad gör jag här annars? - Försök att vara mer på alerten.

Mitt hjärta slog så hårt att det ekade i öronen.

Så jag kastade mig framför bussen.

Gör det väldigt ont?

Oroa er inte. Vi ska lindra smärtan. Om en kvart är den borta.

Jag mår uselt.

Oroa er inte. Vi ordnar det här.

Jag är rädd.

Jag är rädd.

Ni behöver inte vara rädd.

Vi är här för att hjälpa. Det är vårt jobb.

Vi är vana. Vi ska hjälpa er att bli frisk.

Förstår ni?

- Vad tänker du ge honom? - Smärtstillande.

Vi ger honom det var sjätte timme så slipper vi väcka dig igen.

Vi borde göra ett EKG.

Inte ett EKG. Det är en mardröm att få igång apparaten.

Avsnittet handlar om metanolförgiftning.

De gjorde en MRT när det hade räckt med ett blodprov. Idioter.

Låna dem EKG: et.

Jourhavande AT-läkare här.

Ditt jobb är så deprimerande.

Ni botar ju aldrig nån.

Därför valde jag akuten. För patienten är det fråga om liv och död.

Om de dör så är det inte ditt fel, men överlever de, så lyckades du.

Inom internmedicinen tar man hand om folk och skapar en riktig relation.

Ibland är de glada, ibland ledsna. Du återupplivar bara kroppar.

Du går bara från den ena till den andra.

- Snacka inte skit! Så är det inte. - Du tror att du är en hjälte.

- Sluta snacka nu. - Inom internmedicin krävs psykologi.

- Som du har. - Men inte du!

- Du använder den på kvinnliga patienter. - Men det är ju bara tanter.

MAMMA

- Det är jag. Hur mår du? - Bra. Lite ont i magen bara.

- För att du har jour? - Nej, det var nåt jag åt.

- Jag hör röster. Är det nån där? - Det är teven.

- Vad tittar du på? - "House" på ettan.

Det är metanolförgiftning.

- Jaså? Tittar du också? - Ja.

Du är duktig. House har inte löst det än.

Det är uppenbart.

- Jag måste sova. Du får berätta imorgon. - Okej, då lägger vi på.

- Lycka till, älskling. - Puss på dig, mamma.

LIVET ÄR SOM EN KÖNSSJUKDOM

DIN FRAMTID VILAR PÅ DINA DRÖMMAR

FÖRLORA INGEN TID

GÅ OCH LÄGG DIG

- Gick det bra? - Inga problem.

- Tog du hand om herr Lemoine i natt? - Ja. Har det hänt nåt?

Han är död. Kom till mitt kontor när du kan.

Kl. 23.20. Magsmärtor. Acupan. 20 mg var sjätte timme.

Kl. 07.25. Dödförklarad. Ingen återupplivning.

Benjamin? Du måste skriva under dödsbeviset på en gång.

- När såg du till honom? - Klockan elva eller halv tolv.

- Märkte du nåt särskilt? - Nej, han hade bara lite feber.

Magsmärtor?

Ja, men jag trodde att han hade ont på grund av sin kroniska pankreatit.

Han var väldigt illa däran. Han bodde på gatan.

- Vad visade EKG: et? - Inget särskilt.

Nej... Apparaten fungerade inte.

Den var trasig, så jag gjorde inget.

Så du tog inget EKG?

Se inte så ledsen ut.

Gå och vila dig nu.

Benjamin?

Om de frågar, så tog du ett EKG. Okej?

Hoppa in!

Benjamin?

Vad gör du? Du kommer sent till jobbet.

Vi ska ge er nåt mot smärtan.

Jag är strax tillbaka.

Vi har en patient.

Kirurgen skickade henne. Så gör man inte!

De opererade lårbenshalsen och skickade hit henne.

- Hur gammal? - 88. Familjen väntar.

Finns allt här? Kan du skriva ett recept?

God dag, fru Richard.

Jag heter Benjamin. Jag är AT-läkaren som ska ta hand om er.

Inlagd 11/122012...

- Är allt bra? - Jo då...

Jag hörde om herr Lemoine.

Är det den nya patienten? Vad har hon?

Jag undersökte henne precis. Jag fattar ingenting.

Jag är inte upptagen. Vill du ha hjälp?

God dag, fru Richard.

Jag är AT-läkare.

Jag vill fråga er ett par saker och undersöka er.

Har ni ont?

Okej.

Du borde skaffa en sån här.

Se här.

0 betyder ingen smärta alls.

Och 10, den värsta smärtan ni har känt.

Hur ont har ni just nu?

8,2.

Min kollega och jag ska ta hand om er. Vi ska ge er smärtstillande.

Ni kommer att må bättre.

- Är du AT-läkare? - Ja.

Du har tur som får arbeta med en läkare som han.

Jag är också AT-läkare.

Här är min bricka. Där står det.

Jag är en utländsk doktor som arbetar som AT-läkare.

Det var idiotiskt att operera henne. 88 år, cancer med metastaser överallt.

- Hon är i slutfasen. - Hon lär inte gå igen.

De opererade henne för yrkets skull:

Pensionerad gymnast. Hon ska tävla nästa vecka.

Hon måste förbereda sig inför OS!

Hon lär inte hoppa så mycket.

- Vad skrattar ni åt? - Dumheter.

Vi får använda en morfinpump.

En pump?

Den vi har är trasig.

Kan ingen laga den?

- Det finns en på infektionen. - På Brezin 4?

Gå och hämta den.

Hör på honom!

Vi har satt in en maskin här. Det är en morfinpump.

Då kan ni själv reglera er dos med smärtstillande. Förstår ni?

Om ni har ont, så tryck bara på knappen här.

Varsågod och tryck på knappen.

- Ni är så vänlig. - Jag ser att det fungerar. Ni ska få vila.

Ja, jag vill sova.

När ni vaknar så kan ni väl äta lite.

Vi får se.

Jag märkte nåt. Ber man dem att ligga på rygg, så lägger de sig på mage.

Men om man säger åt dem att ligga ner, så lägger de sig på rygg direkt.

- Lustigt. Det har jag aldrig märkt. - Prova så får du se.

Varför valde du att jobba med din pappa?

Det var så självklart.

Hade min pappa varit läkare, så hade jag aldrig gjort det.

Det kanske är lite märkligt.

- Och du, då? Gillar du jobbet? - Det är helt okej.

Inte mer?

Jag gör det för att jag inte har nåt val. Jag vill helst ha fast tjänst.

Jag måste praktisera mycket

- för att klara examen och få bra vitsord av mina överordnade.

- Det är en tuff match. - Ja, rätt så.

Jag ska göra allt för att lyckas. Annars får jag åka tillbaka till Algeriet.

Med min lön som AT-läkare räcker inte för att ta hit min fru och min dotter.

Sen jag kom till Paris, på grund av allt jobb, har jag inte hunnit se nåt.

- Är det sant? - Jag vill se en del saker.

- Bland annat Moulin Rouge. - Menar du allvar?

- Är det inte fint? - Det är hemskt.

- Juliette ska till cancer. - Är det sant? Vad har hon?

Hon ska jobba där.

- Min kompis Manu jobbar där. - Därför ska jag dit.

Det är bra stämning där.

Ursäkta, jag vill prata med AT: n.

Benjamin, de vill prata med dig.

- Stör jag? - Nej. Kan jag hjälpa er?

Det gäller min man. Jag vill ha en förklaring av läkaren.

- I vilket rum ligger han? - Han är inte längre inlagd.

Han dog för två dagar sen. Jean-Michel Lemoine.

Tog ni hand om honom?

Nej... Det var dr Rezzak.

Var kan jag hitta honom?

- Om ni väntar, så kommer han snart. - Då väntar jag.

- Säg hej då till doktorn. - Hej då, doktorn.

Har vi försäkring? Läkarförsäkring, om man klantar sig.

Jag vet inte.

- Han vill veta om vi är försäkrade. - Nej, inte AT-läkare.

- Man har alltid ett civilansvar. - Nej, därför har jag en egen försäkring.

- Inte undra på. - Du är ju en fara för allmänheten.

- Vem betalar om man har ihjäl nån? - Chefen eller arbetet.

En kille fick sluta för att styrelsen inte ville betala.

- Varför inte? - För att han var full.

- Dödade han nån? - Nej, han var bara full.

- Oroa dig inte, din pappa är ju chef. - Du får döda fem om året.

Dödar du din pappa, så betalar han.

- Din tur, Benjamin. - Spela mot vinnaren. Du är skyldig en öl.

Det är Lemoine.

Vad betyder det?

- Jag beklagar. - Oroa er inte. Vi bor inte ihop längre.

Vill ni veta vad som hände?

Han kom in onsdag morgon. Han var upprörd så han fick lugnande.

- Lugnande? - Han fick en spruta för att lugna sig.

- Var han aggressiv? - Upprörd.

Han hade magsmärtor under kvällen.

Vi gav honom smärtstillande, men han blev sämre under natten.

- Så ni kunde inte göra nåt? - Nej, tyvärr inte.

Tror ni...

...att alkoholen kan ha dödat honom?

Ja, troligtvis.

Tack. Jag måste gå nu.

Ni borde tala med Benjamin. Han hade jour då.

Han kanske kan förklara mer.

Den unge AT-läkaren som jag träffade? Han sa att det var er patient.

- Jaså? - Ja.

Du får ställa dig upp, annars kan jag inte jobba.

Först ska vi ta en titt.

- Oroa dig inte. - Inte för kort.

- Annars ser han ut som en idiot. - Tack för informationen.

Jag vet. Oroa dig inte.

Jag ska klippa kort på sidorna

-så att han får en mer kraftfull look.

Men inte för kort.

- Jag vill prata med dig. - Nu?

Jag kommer.

Kommer du tillbaka?

Jag har letat överallt.

Märkligt. De la den nog i en annan mapp.

Jag förstår inte varför jag inte såg nåt EKG.

Vad sa du?

Ta inte illa upp nu, men jag pratade med hans fru.

Jag tittade i journalen. Det var nog en infarkt, men jag hittar inget EKG.

Jag sa ju att allt var normalt.

- Var är den? - Leta i arkivet om du inte litar på mig.

Jag har faktiskt redan letat där.

Tror du att jag glömde, eller?

Denormandy har EKG: et. Hon ville titta på det.

Hon sa att han mådde bra. Om du inte tror mig, så prata med henne.

Du har verkligen problem.

Pappa!

Unge Barois.

- Har du tid en stund? - Jag är upptagen.

- Vi kan ta det sen, om du vill. - Jag är alltid upptagen.

Vi tar det nu på en gång.

Det är allvarligt.

- Så illa kan det inte vara. - Det är mycket allvarligt.

Du lär bli besviken. Jag gjorde det inte med flit. Jag tar jobbet på allvar.

Det vet jag, Benjamin. Det vet jag.

Jag gjorde inget EKG på Tsunami.

Det gjorde du visst.

Denormandy sa det, men jag gjorde inget.

- Maskinen var trasig. - Du gjorde det, sa jag.

- Det gjorde jag inte. - Jo, det gjorde du visst.

För det är jag som har EKG: et.

- För att jag är din son. - Nej, för att du ingår i familjen.

Här på sjukhuset. Jag gör så för alla här.

Det är redan tufft nog.

Vi är ingen övermänniskor. Om vi inte kan stötta varandra...

...så blir det oss övermäktigt. Återgå till jobbet nu.

- Det finns luckor kvar att fylla. - Det vet du allt.

- Tyst, annars får du 11 november. - Jag har redan den 10:e.

Vem har inte tagit en helgdag?

- Du har inte tagit en. - Jag har två söndagar.

Jag har redan två söndagar och två helgdagar.

Okej, då tar jag den.

Nu tar vi julen.

25 december.

- Kom igen. Vi får snabba på lite. - Stéphane, du får den.

- Jag har skift på IVA. Ta den du. - Jag får inte för familjen.

- Vi vet att du ska åka skidor. - Ingen kan för att det är jul.

Våra familjer bor i Paris, men det gör inte era. Kan ni ta jouren?

- Det var ju hyggligt. - De som inte har familj?

- Och du? - Jag har familj.

- Men inte här. - Jag förtjänar att fira jul hemma.

- Precis. - Ni får inte ta det så.

Ska vi utlänningar ta alla skift, eller?

Nej, men det är ju så att...

Vill du umgås med pappa i jul?

- Varför hoppar du på honom hela tiden? - Det gör jag inte.

Det är ju lika lätt att ringa sin familj från sjukhuset.

Visa lite respekt nu. Ska alla verkligen fira jul?

- Förlåt, men jag tror inte att du gör det. - Jag?

Jag älskar både julkaka och Jesus.

Det handlar inte om Jesus, utan om familjen.

Skulle jag kunna hjälpa er

- så att ni kan träffa era familjer, så skulle jag göra det.

Vad då? Brukar inte jag hjälpa till?

- Det är bra. Jag ställer upp. - Han tar det.

- Banik, det är upp till dem att ta det. - Lägg av, Abdel! Låt honom ta det.

- Får jag prata med dig en stund? - Javisst.

Sätt er, jag är strax tillbaka.

Du kan inte ta såna beslut själv. Du har gett fru Richard höga doser morfin.

- Vad menar du? - Ytlig andning och 40 i frekvens.

Behandlingen försvagar henne och vi kan inte flytta henne.

- Och den palliativa avdelningen? - Det finns inga platser. Vi har inget val.

Hon lär inte kunna gå igen, men vi kan inte ha kvar henne.

- Ska vi inte lindra smärtan? - Jo, men hon måste återfå sin styrka.

Så är det bara. Vad kan vi göra?

- Stötta henne? - Vi kan inte ha kvar henne.

Vet du hur mycket en dag på sjukhuset kostar?

Jag sa ju att han är vår bästa AT!

Benjamin, din far vill prata med dig.

- Nu? - På sitt kontor.

Kom in!

Benjamin, vi behöver din hjälp.

Det här är fru Lemoine.

Herr Lemoines fru. Jag tror att ni redan har träffats.

Påminn mig om vad som hände.

Var det du som såg till Tsunami, alltså herr Lemoine, den där natten?

Okej. Vilken tid ringde de dig?

- Elva eller halv elva? - Halv elva.

Du märkte att han hade smärta i epigastriet, vilket han haft förut.

Inga nya symtom efter undersökningen. Ingen feber, blödning eller kräkning?

På grund av smärtan gjorde du, i förebyggande syfte, ett EKG.

Ett elektrokardiogram. Inga anomalier, kardiologerna kan bekräfta det.

- Stämmer det? - Ja.

Därför antog du att smärtan troligen berodde på pankreatiten.

Det står här.

- Så du gav honom smärtstillande. - Acupan.

Det är logiskt.

Så de ringde dig inte under natten?

Det var vid avlösningen

-som sköterskan hittade er man avliden.

Jag förstår det, men vad dog han av?

Med tanke på hans allmäntillstånd, troligen nekros och akut pankreatit.

Vilket är obotligt och omöjligt att diagnostisera.

Er man lekte med elden.

Under ett år vägrade han all behandling som vi erbjöd honom.

- Tror ni att han led? - Absolut inte.

Annars hade sköterskorna ringt AT: n.

Smärta är den bästa varningssignalen.

Men hos er man, på grund av alkohol, så fungerade inte varningssignalen.

Han är så orolig.

Jag får inte sätt in dropp utan att förklara det för honom.

Det känns inte alls bra.

Så han kramades inte bara för att hälsa?

Jag tror att han kände det på sig.

Idioter! Det är bara dumheter!

- Varför skriker du? - Satte du in fru Richards sond?

Jag hade inget val. Det var Denormandys beslut.

Hon gör mig galen.

De vill skicka henne på rehabilitering.

- Fru Richard? - Så att hon återfår sina krafter.

- Det är rena vansinnet. - Ja.

- Hennes familj väntar i korridoren. - Det är inte klokt.

Vill du att jag går?

Bara tills hon ska på rehabilitering så att hon kan börja gå igen

- och slipper bieffekterna av att vara sängliggande.

Men nya problem kommer att uppstå.

Jag och mina kollegor tog beslutat att sätta in en sond temporärt...

Jag förstår inte.

Onkologen sa att vi skulle lindra hennes smärta.

Sonden besvärar henne bara. Hon kan inte röra sig utan att skada handlederna.

Tror ni verkligen att hon kommer att kunna gå igen?

Man kan aldrig veta vad som händer.

Just nu är vårt mål att hon ska kunna gå igen.

Det är nåt som vi har diskuterat och vi kommer att fortsätta diskutera.

Ibland tror jag att det vore bäst att bara låta henne vara.

Jag förstår att ni tänker så.

- Vi vill bara att ni lindrar smärtan. - Det kan vi absolut göra.

- Vi gör det vi kan. - Tack.

Vi håller er uppdaterade.

Vi ska ta bort sonden.

- Tack så mycket. - Jag hoppas att det ordnar sig.

Vi tar bort sonden.

Vi ökar morfindosen...

...och sätter in pumpen. Vad säger du?

- Håller du med mig? - Javisst, det låter bra.

Men jag gillar inte hur du tilltalade mig tidigare.

Gör inte om det igen. Det irriterar mig.

Jag ber om ursäkt för det.

Fru Richard?

- Skrämde jag er? - Ja.

- Förlåt mig. - Jag drömde.

- God dag, doktorn. - Mår ni bra?

- Gör det mindre ont nu? - Ja, mindre...

- Med den här är det bättre. - Det gläder mig.

- Så pumpen fungerar bra? - Jättebra. Jag mår mycket bättre.

Det gläder mig att ni ler. Ni verkar må bättre.

Det lär inte vara.

- Varför säger ni så? - För att jag vet det.

Eller hur, doktorn?

Ni kommer säkert inte att bli bättre.

Jag har tänkt en del...

...på sånt som jag inte vill.

Jag vill inte må dåligt en längre tid.

Förstår ni, doktorn?

Ja, jag förstår vad ni menar.

Tack.

- Får jag prata med dig? - Nej.

INGEN ÅTERUPPLIVNING

Doktorn, det gör ont!

Jag har ont i huvudet!

Det gör så ont!

Jag lider så mycket!

Det bultar, doktorn!

Jag lider!

Doktorn, det gör så ont!

Det gör så ont!

Doktorn, det bultar!

Jag lider så!

Vi har väckt de döda!

Jag började 08.00 och jag slutar 18.00 i övermorgon. Det blir...

- 58 timmar. - Ett pass på 58 timmar. Banik ställer upp.

Det är för långt.

Han måste vara dopad.

Kom igen nu, Abdel!

Var inte arg på mig.

Jag gillar att jobba!

För Banik!

- Banik Teknik! - Imorgon blir det Banik Panik!

Cathy, är det bra så? Är den rak?

PÅ STREJK

Hej, Guy.

- Rum 502. Jag behöver ett blodgasprov. - Kallade ni hit mig för det?

Just det.

Det skiter i oss. Vi har ingen utrustning och vi saknar det mesta.

Försök be om vad som helst. Vi har det säkert inte.

Tidigare var vi fyra här på natten. Nu är vi bara två.

Därför strejkar vi.

Vi gör inte mer än minimitjänst, för vi har fått nog nu.

Sjukhuset är inte som det var. Vet du vad direktören gjorde tidigare?

Han jobbade på Amazon, på nätet.

Han sålde saker på nätet.

De säljer böcker, CD: er och DVD: er.

Han sålde DVD: er och nu ska han visa oss hur man driver ett sjukhus.

- Visst har vi rätt? - Ja.

Du är inte som andra. Kom gärna hit oftare.

- Var kommer du ifrån? - Algeriet.

Jag har tänkt på en sak.

Varför finns inte Club Med i Algeriet? Det finns ju i Tunisien och Marocko.

- Inte heller i Beirut, Bagdad eller Kabul. - Ja, det är sant.

Så där.

Då var det klart.

Hej, Michel.

Nu kör vi. Det är som om det vore semester.

Kom hit när ni är klara. På en gång.

Skynda på.

Två lediga sängar i sektor 1, tre i 2:an och noll i 3:an.

516 är ledig i 3:an.

Ja, då blir det sex lediga sängar. Fyra kommer ikväll och två imorgon.

Apropå sektor 3...

Cècile, stäng dörren, tack.

- Vad gör vi med fru Richard? - Hur går det med det, Cècile?

Tre avslag. Det finns ingen plats på paliativa avdelningen.

Så klart inte.

- Hon är sämre så vi kan inte flytta henne. - Har du några förslag?

- Försöka få in henne på rehabilitering. - Det kan vi inte göra.

- Äter hon? - Lite grann, men väldigt långsamt.

Hon är undernärd.

- Guy, hur äter hon? - Mycket dåligt. Det tar sån tid.

Det blir inte bättre. Vi måste sätta in en magsond.

- Det är alldeles för invasivt. - Annars klarar hon sig inte.

Det är en tuff behandling.

- Har du nåt emot mig? - Nej, men vi måste sätta in sonden.

- Det är outhärdligt. - Tror du att jag njuter av det?

Och patienterna som väntar på en säng?

- Byt samtalsämne. - Snälla, lugna ner er nu.

Vad säger du, Benjamin?

Vad är din åsikt?

Hon tar ju faktiskt upp en säng.

- Nånting måste vi göra. - Vi borde inte ha tagit bort sonden.

- Jag tänker inte sätta in den. - Benjamin gör det.

En höftröntgen för dansösen Decorniéres.

Jag är ledsen.

Sandrine?

- Gå in till fru Richard. - Varför då? Har det hänt nåt?

Gå bara in, är du snäll.

Jag kommer.

Mår ni inte bra?

Slangen besvärar er.

Men ni äter inte ordentligt. Ni måste få tillbaka krafterna.

Vänta lite. Låt mig se.

Låt mig se.

Det är bra.

Ta tag i min hand.

Låt mig se. Bara lugn.

Gör det ont?

Vi ska sluta besvära er.

Abdel, kom och ta ett glas!

- Har ni inte druckit tillräckligt? - Just det! Alkohol är dåligt.

Ska vi sänka musiken också? Vad är problemet?

- Ta ett glas och slappna av. - Vad menar du?

- Jag skojar bara. - Låt honom vara.

- Drick nåt du med. - Du är så jävla jobbig!

Gör som jag. Håll ut armarna och peta er på näsan.

Först höger, och sen vänster.

Nu med slutna ögon.

Mycket bra. Det räcker så.

Nykter sen två månader?

Min sista öl drack jag den 3 januari klockan 17.

- Hur många om dagen? - Jag vet inte. Jag räknade inte.

Ungefär 40.

40!

Hur kunde ni dricka och jobba samtidigt?

Jag har en bar.

Så klart.

Lägg er på rygg.

Nej, på mage. På rygg, menar jag.

Vänd er om.

Doktorn?

Lugn. Du svimmade.

- Jag mår bra. - Nej, du har feber.

Ditt tryck ligger på 9,6. Lugna dig.

Jag mår fint.

- Drack du för mycket? - Nästan ingenting.

Jag har mått dåligt i ett par dagar nu. Jag mår inte bra.

- Vill du prata? - Nej, det är nog bara ett virus.

- Har du jour i natt? - Jo, men jag mår bättre nu.

Åk hem och vila dig. Jag hoppar in i ditt ställe.

Det behövs inte. Jag mår bra och känner mig lugn.

Du slutar sent.

- Har du jour? - Nej.

Fråga gärna om du behöver nåt.

Det är bra, tack.

- Hej då. - Hej då.

- Jourhavande AT. - Det är Paulo. Vill du äta med oss?

Nej tack, jag är inte hungrig. Jag går och lägger mig.

- Vad är det nu? - Pauline på Widal 2.

Jag hittade fru Richard medvetslös, så jag ringde IVA.

Fan också! Jag kommer.

- Fem räcker inte, ge mig tio. Mättnad? - 100.

Utmärkt.

Vi ska rädda henne.

Går det?

Det går.

Återuppliva henne inte. Hon är 88, har metastaser och är invalid.

- Är du hennes AT? Du hann precis. - Avbryt. Det tjänar inget till.

- För sent. Hon är stabil nu. - 5 hypno, 10 suff?

Stéphane, sätt in sonden. Jag meddelar IVA.

Idioter!

Följ med mig.

Vad är problemet?

De ringde och vi återupplivade henne. Hon ska till IVA. Du kan få henne.

Släpp mig!

Lugna ner dig. Det tjänar inget till.

Precis som att läsa patientjournalen!

- Du kommer att få problem. - Det är du som är problemet.

Vad är det med dig?

Varför gör du så här?

- Det är väl inte hela världen. - Och om det vore din mamma?

- Hon har redan lidit tillräckligt. - Vi tänker inte så. Vi återupplivar bara.

Var står det att vi inte ska återuppliva?

Vi hinner inte läsa allt. Vi måste ta ett beslut.

Lugna ner dig, Benjamin. Vad tar det åt dig?

Du börjar fatta vad det går ut på.

Kom nu, vi går och äter.

Dra åt helvete.

Ringde du familjen?

Jag trodde att det var över.

- Jag kommer strax. - Vad ska jag säga?

- Jag letar efter Abdel. - Han är på sitt rum.

- Vilket? - Med pitten på dörren.

Den gröna. Svår att missa.

Abdel, det är jag.

De återupplivade fru Richard.

- Prata med den AT: n som har jour. - Det var jag.

Och?

Låtsas inte att du inte bryr dig. Hon var din patient.

Familjen är här. Hon lider och de ska ta henne till IVA.

- Vad vill du att jag ska göra? - Stoppa det och hjälp din patient.

Varför gör inte du det?

Okej, då gör jag det. Jag ville bara få din hjälp.

- Vad ger du henne? - På IVA ordinerade de adrenalin.

- Vad ska jag göra? - Vad kan vi göra? De ordinerade det.

Vänta lite, är du snäll.

Gå och hämta familjen.

Kommer hon att lida om vi stoppar den?

Troligen inte. Hjärtat kommer bara att stanna igen.

Och om vi fortsätter?

Det är omöjligt att veta.

Gör det som är bäst för henne.

Vi stoppar den.

Vill ni vara ensamma med henne en stund?

Vi finns här utanför, om ni behöver nåt.

Vi gjorde det rätta.

Är du säker på det?

Det är jag.

Jag har lust att sluta. Jag är inte gjord för det här jobbet.

Att vara läkare är inget jobb.

Vad är det, då?

Jag vet inte.

Det är en sorts förbannelse.

Hur gammal är du?

23.

Jag är så besviken. Moulin Rouge är pyttelitet.

- Hur stort trodde du att det var? - Som Eiffeltornet.

Vilken besvikelse. Men ingen kommer till Pigalle för att se Moulin Rouge.

En erotisk dans?

- Har du gått hit? - Ja, sen jag var 12.

- Säkert... - Jag lovar. Med pappa.

Det finns även bordeller i Algeriet. Det är fullt av dem.

Men hororna bär slöja.

Det är lite mer komplicerat, men det funkar ändå.

Ja, jag förstår.

Jag ringer upp. De är här nu.

Jag förstår mig inte på er.

Man avbryter inte en återupplivning. Ni vet att det är förbjudet.

- Vi följde bara lex Leonetti. - Nej, beslutet måste tas gemensamt.

Nu måste vi försvara oss inför disciplinnämnden.

Tack.

Jag började mitt skift med att titta till fru Richard.

Jag hittade henne medvetslös.

Jag antog att hjärtat hade stannat, så jag fick panik och ringde IVA.

Sen ringde jag Benjamin som hade jour.

Livräddarna kom snabbt. De gav henne hjärtmassage och intuberade henne.

Hjärtat började slå igen.

Benjamin kom och började bråka med personalen från IVA.

Jag tog hand om fru Richard som återhämtade sig.

Jag tror att det står klart.

Oavsett vem som gjorde vad, så blev patienten urkopplad

- efter att mitt team hade återupplivat henne.

Det är inte över än. Familjen kan fortfarande anmäla det.

Det lär de inte göra. De var ju där. De sa åt oss att avbryta.

En familj kan säga saker och ändra sig sen för att de känner sig skyldiga.

- Tänk efter innan ni gör nåt dumt. - De var tvungna att göra det.

Så det är alltså rätt att avbryta ett lyckat återupplivningsförsök?

- Varför återupplivade vi henne? - Man avbryter inte ett lyckat försök.

Vi kan inte ändra reglerna för din son.

Det räcker så.

- Vad säger ni, dr Ressac? - Dr Rezzak.

Ni är läkare och har arbetat som det i ert hemland.

- Ni vet att man inte får avbryta försöket. - Här är jag bara AT-läkare.

Vi får inte glömma att patienten bara hade fyra månader kvar att leva.

Man skulle snarare kalla det en felaktig återupplivning.

Försöker ni läxa upp mig nu?

Hur länge sen jobbade ni ett nattskift?

Nästa gång ska jag be om er tillåtelse. Vad har du för nummer?

- Tyvärr har hon rätt. - Benjamin, nu går du för långt.

Be om ursäkt.

Ursäkta, men det lättaste hade varit

- att låta IVA ta hand om henne, men han satte patientens bästa främst.

Ni borde tacka honom och inte straffa honom.

Det var jag som tog beslutet att koppla ur fru Richard.

Benjamin skulle aldrig ha gjort det.

Oroa dig inte. Det löser sig.

Benjamin, det är uppenbart att du agerade alldeles för ivrigt

- och konsekvenserna hade varit förödande.

I framtiden hoppas vi

- att du har lärt dig din läxa och kommer att respektera dina överordnade

-i det här fallet IVA, när du har jour.

Det blir inga sanktioner

- men det betyder inte att vi ser allvarligt på felet som du begick.

Har ni nåt att tillägga? Utmärkt.

Dr Rezzak...

Ni hade uppenbarligen ingen anledning att vara där för ni hade inte jour.

Att ni var där, var en avgörande faktor för att återupplivningsförsöket avbröts.

På grund av er erfarenhet kan ni inte hävda att det var ett misstag

- och därför måste vi anmäla felet till er institution och dekanen.

Mötet är avslutat.

- Tänker du inte säga nåt? - Börja inte nu igen, Benjamin.

- Det här mötet är inte avslutat! - Sluta nu. Det tjänar inget till.

Det är skandal.

Det är oacceptabelt. Du måste försvara dig.

- Hörde du inte vad de sa? - Vem bryr sig? Byt sjukhus.

Ta examen först och byt plats.

Jag får ingen annan.

Samma sak gäller för examen.

Det står i mitt register nu.

För min del är det kört.

Det är över.

De borde ha straffat mig. Jag är en skitstövel.

Snälla du, sluta.

Du förstår inte.

Du gjorde det du var tvungen till.

Jag tog aldrig ett EKG.

De täckte upp för mig. De sa åt mig att ljuga.

Jag dödade Tsunami, ljög och satte dig i skiten.

Allt är mitt fel.

- God kväll. - Det är sent. Vad är det frågan om?

Det är dags att vakna!

Upp och hoppa!

Är det nån här? Sover alla?

Hur många har dött i natt? Funkar EKG-maskinen nu?

Lugna ner dig. Lugna dig.

- Är du full? - Har ni inte dött än?

Jag skulle dra härifrån. Det är inte säkert här.

Vet ni vem som är chef här? Dr Barois, ett riktigt svin!

Jag vet det, för han är min far. Släpp mig!

Var är du nånstans, Riou? Är du på kontoret?

Kom ut och prata med mig.

Öppna, jag är Barois son.

Är du inte klok?

Nej, jag är läkare. Jag vill prata med direktören.

- Han är tillbaka imorgon. - Öppna! Jag vill prata om Abdel.

Era sanktioner är bara skit. Jag vill bara snacka!

Benjamin, lugna ner dig.

Nog med dumheter!

- Vem är kung nu, era dumhuvuden? - Okej, vi fattar.

Kom igen nu, då!

Vågar ni inte hoppa?

Råkade han ut för en bilolycka?

Jag vet inte mer.

Det spelar ingen roll. Vi hanterade situationen dåligt.

- Hur mår han? - Han vaknade i morse.

Prognosen är osäker.

Som jag sa till Abdel, prognosen är osäker.

Han har ont och är svag.

Det är hemskt att se honom ligga där.

Det är en mardröm.

Han kommer att klara det.

- Han fixar det. Han är stark. - Man kan aldrig veta.

- Vet ni varför vi är här? - De måste säga nåt.

- Han kastade sig framför en bil. - Nej, det var en olycka.

Jag var där. En bil körde på honom.

De kallade nog hit oss för att nån har anmält sjukhuset.

Lemoines fru har anmält oss för felbehandling.

- Det har nog inget att göra med... - Varför är vi här?

Hej, allesammans.

Tack att ni kom hit.

Som ni vet har det skett en hemsk olycka.

Jag ville visa er mitt stöd. Det är svårt att jobba när en kollega är inlagd.

Jag står på er sida.

Jag vill även tacka er för allt ert stöd.

Vi har opererat Benjamin och han har nu vaknat.

Jag är säker på att han kommer att repa sig.

Jag måste återgå till arbetet nu. Jag finns här. Tack för att ni kom hit.

Ni kan återgå till arbetet. Vi håller er uppdaterade.

Var det allt ni hade att säga?

Direktören! Hur blir det med anmälan?

- Det angår er inte. - Jo, det gör det visst.

Sanningen är den att vi dolde ett fel som Benjamin begick

-och det upptäcktes.

Herr Lemoine hade magsmärtor och Benjamin gjorde inget EKG

- så hans hjärtproblem upptäcktes inte. - Han dog senare under natten.

Vet ni varför han inte gjorde det? Maskinen har varit trasig i månader.

Vi kan inte arbeta utan utrustning och patienterna råkar illa ut.

Vi anmälde det för länge sen.

Jag hade ingen aning. Skicka en lista så kan jag se vad jag kan göra.

Som om vi hade tid! Vi har sagt det i flera månader.

- Ni skär hela tiden ner anslagen. - Och tar bort sängplatser!

Det är inte mitt fel. Målet är att gå med vinst och då måste man skära ner.

Man kan inte skära ner och samtidigt gå med vinst!

Vi spar inte in på personal, patienter eller utrustning.

Det gör ni visst!

Jag tar hand om 15 patienter just nu och är handledare åt elever.

- Så funkar det inte. - Jo, det gör det. Precis så funkar det!

Jag fördelar bara. Kalla mig inkompetent, men jag offrar inga patienter för det.

Utlänningarna har problem och är rädda.

Vi har alldeles för mycket ansvar. Jag är rädd att göra misstag.

Överdriv inte nu.

Ni bestämde inte budgeten, men ni bestämde Abdels straff.

Beslutet togs gemensamt på mötet. Låt oss inte diskutera det igen.

Vi kan diskutera utrustning och personal, men inte det.

- Det var helt orimligt! - Det är orättvist!

- Låt mig höra era krav. - Som chef borde ni försvara Abdel.

I stället straffas vi och blir anklagade.

Vi är läkare och vi arbetar för futtiga löner här, direktören!

Vi blir ständigt bestraffade.

Snälla ni, lugna ner er. Inga personliga påhopp nu.

Vi har våra krav.

Men vi skäller bara på direktören.

- Vem ska vi skälla på, då? - Låt oss vara lite mer intelligenta.

Kom inte och prata om intelligens.

Tyst med dig.

- Jag menar dig, min broder. - Jag är din kollega, inte din broder!

Karriärister som du blir sen direktörer. Det är folk som du som lyckas.

För min del är det över. Jag har redan packat min väska.

Adjöss, det är över!

- Jag vet hur du är. Du var på mötet. - Sluta bråka nu, för annars...

Jag bråkar inte. Det är slut för min del.

Vänta! Ett ögonblick!

Var ni med på mötet?

Var det jag som tog beslutet om Abdel? Svara nu!

Nu får ni sluta bråka.

Utlänningarna har samma problem som AT-läkarna och sköterskorna!

Hur kan jag gå min rond med bara fem sköterskor? Vad ska jag göra, då?

- Det har inget med dig att göra. - Han fick vara syndabocken.

Jag är bara arg för det som hände på mötet.

- Häv Abdels sanktioner! - Det är ju det vi har sagt hela tiden!

Vi gör så här om de inte häver sanktionerna:

Om ni går med på det, så slutar vi fylla i blanketter

- så får sjukhuset inte betalt och vi fortsätter att ta hand om patienterna.

Då kanske ni förstår bättre.

Hur är det? Är benet bättre?

- Vad heter du? - Flavie.

- Vilket fint namn. - Tack.

Jag har alltid velat ha en dotter som heter Flavie.

- Om jag inte får barn med dig, alltså. - Så klart.

- Michael Jacksons son heter ju också det. - Det är inte så originellt.

- Är du sångare? - Nej.

Abdel!

- Ursäkta mig. - Vi ses sen, Flavie.

Går det bra med sköterskan? Det verkar så.

- Är hon kompetent? - Mycket.

Mår du bra? Har du ont?

Det är bra. Men de bryr sig inte smärta.

Igår var jag upp i nio.

Kan du låna dem smärtmätaren?

Titta.

- Strejkar du? - Alla backar upp mig.

Tänker du stanna?

Du ställde till med kaos.

Jag gör bara mitt bästa.

- Ska jag hämta henne? - Gör det.

- Vad ska jag säga? - Att jag har ont i knät.

Särskilt det högra. Även det vänstra är inget vidare.

Jag mår allmänt dåligt.

Storlek två.

- Passar den? - Perfekt. Tack!

Ha en trevlig dag!

- Var jobbade du? - På internmedicin på Poincaré.

På neurologin är det annorlunda, men det är en bra arbetsplats.

- Har du gjort ryggmärgsprov förut? - Inga problem.

Jag kommer in sen. I slutet av korridoren. Rum 128.

Vi ses snart.