Original subtitles

SALO eller: Sodoms 120 dagar

1944-45, Norditalien under nazist-fascistockupationen

Ers excellens.

Herr president.

Biskopen.

Allt är gott som görs med omåttlighet.

Sätt fart! In med er!

Flyr du?

Claudio! Din halsduk!

Min stackars son!

Ge dig i väg!

Förlåt, det var en order.

Det där vinner ni inget med!

Genom att äkta varandras döttrar blir banden mellan oss starkare.

Ni, herr president, tar till hustru hans Excellens dotter Tatiana.

Jag gifter mig med presidentens dotter.

Och mina två döttrar går till hans Excellens och min bror biskopen.

Alla förberedelser är gjorda. Allt är klart, vi kan åka.

"I lunden unga flickor knoppas utan en aning om sin lott."

"Lyssnar på radio, dricker sitt te, vet ej att snart är ej frihet mer."

"Borgerskapet ryggar ej för slakten"-

- "fast offren är deras söner och döttrar."

Pojkar, uppställning! Skynda på.

Raka led!

- Vad heter den här? - Claudio Cicchetti.

- Vad heter du? - Franco.

Jag förstod han skulle intressera er. En flicka hjälpte oss.

Fånen väntade ett kärleksmöte. Han blev inknuten i en säck!

- Vad heter du? - Sergio.

- Ska vi titta ordentligt på dem? - Ta av er.

Vi har sett nog.

Släpp fram herrarna. Ur vägen!

Den här är Lambeth Gabbi.

Och den där Carlo Porro.

Och här, Umberto Chessari.

Titta på honom, mina herrar.

Jag låg i bakhåll två veckor för att fånga honom.

Men jag fick honom!

Angelo Scardicchio, Walter Cicala, Romeo Bertelli, och det här...

...är Ferrucic Tunna, hån Casmhancu.

- Hans familj är oppositionell. - Utmärkt!

Han med lockiga håret heter Tonino Orlando.

Det behöver ni inte säga.

I två har jag väntat. Och nu är han här!

Ers Excellens, hjälp mig, jag ber.

Hans far är domare som jag. En högt ansedd man, inte sant?

Det blir inte nödvändigtvis jag som plockar din ros.

Den frågan avgörs i sinom tid och då får du veta vem äran tillfaller.

Eva! De väntar på dig!

Försök uppföra dig!

Varsågoda.

Skynda på, raring. Var inte blyg. Ingen vill dig illa.

Visa herrarna dina behag.

Har ni sett en sån skönhet?

En utsökt liten bakdel. Fast och rund.

Bröst som väcker en döendes brunst.

Mycket söt. Ta in en annan.

Kom genast, signora! Herrarna väntar.

Gode God...! Signora!

Låt mig fara hem!

Hon heter Albertina. Fadern är professor i Bologna. Men...

För att ta henne ur klosterskolan fick vi "övertala" två nunnor...

- Du föredrar säkert oss mot nunnor? - Jag vet inte än.

Vi väntar otåligt. Klä av henne.

Ett ögonblick.

Ingen av oss märkte defekten. Hon är så söt.

Ta bort henne.

Om du skämmer ut mig, får du ångra det. Jag kan dina tricks.

Strunt i tårarna. Hon var ute med modern-

- och den dumbommen försökte skydda henne.

Vi knuffade henne i floden. Dottern bevittnade förstås drunkningen.

Först var de nio pojkar, nu bara åtta.

Förresten, vet nån skillnaden mellan siffran 8, "nej-nej" och min familj?

- Vi ger upp. Vad är skillnaden? - 8 är 2 gånger 4.

- Och "nej-nej" är 2 gånger emot. - Och er familj?

Bara bra, tack!

Vi kan gå in direkt. Allt är förberett som ni önskade.

Hör upp, usla kräk! Ni är här för vårt nöjes skull.

Vänta er inget gott här, som frihet eller idiotiskt medlidande.

Här är vår vilja den enda lagen.

Ingen vet att ni är här.

För världen utanför är ni redan döda.

Detta är lagarna ni nu ska leva efter.

Varje dag prick klockan 18 samlas sällskapet i samlingssalen.

Den sal vi kallar orgiesalen, där våra berättare roar oss.

Var och en med berättelser om ett visst ämne.

De fyra vännerna har rätt av avbryta, så ofta de vill.

Syftet med berättelserna är att tända vår fantasi.

Varje form av lusta är tillåten.

Efter middagen vidtar ritualer av det slag som oftast benämns orgier.

Samlingssalen är uppvärmd.

Närvarande ska klä sig därefter.

De ska ligga på golvet och agera som djur.

Flytta runt, blanda sig två och två... och flera...

Och begå incest, hor och sodomi.

Så blir dagsprogrammet tills vi ger andra order.

Kör bort tjänstefolket!

Den man som har normalt samlag med en kvinna-

-straffas med förlust av en lem.

Religiös verksamhet är absolut förbjuden, brott mot denna regel-

-straffas med döden.

Ta in dem!

BE BESATTAS KRETS

Jag föddes i en flickpension där min mor var tjänsteflicka.

En dag frågade min syster om jag kände professor Gentile.

"Nej", sa jag.

"Han väntar utanför och vill visa dig nåt fint som han redan visat mig."

"Spring inte i väg, din dummer!"

"Låt honom göra det, du får pengar." Jag sprang ut till professorn-

- men trodde inte det var sant. Han frågade om jag var upptagen.

"Jag ska ordna stolarna." sa jag. "Det gör din syster."

"Jag har något att visa dig som du aldrig sett."

Vi gick in i ett rum, och han låste.

Sen tog han fram en enorm penis ur byxorna.

"Säg mig," sa han, medan han onanerade...

"Har du nånsin sett en sån penis? Jag har visat alla flickorna här."

Han tog min hand. "Låt dina fingrar stimulera säden som skapar oss."

"Jag vill släppa den i flickors ansikten."

"Att se den rinna över en flickkind är en njutning du nu ska ge mig."

Just då kom en jättesats, något vitt som fullkomligt dränkte mig...

- ...från topp till tå. - Ett ögonblick, frun!

Ni måste beskriva alla detaljer. Utan dem bli vi knappast eggade-

- av era historier, vilket vi vill. Det är därför vi låter er berätta.

Min käre herre, jag är medveten om vikten av att ta med alla detaljer-

- och inget utesluta som kan verka upphetsande.

Särskilt rörande människans natur, speciella njutning eller ren lusta.

Jag har försökt relatera alla detaljer.

Gå djupare. Ni ger inga detaljer om storleken på professorns penis.

Eller om utlösningen, dess konsistens.

Kände han på era bröst eller könsorgan?

Smekte ni honom på något ovanligt sätt?

Sammanfattningsvis: Glöm inga detaljer!

Jag ska tänka mig för. Jag ska inte dölja någonting.

- Ska jag fortsätta? - Ett ögonblick!

Ursäkta, jag ska låta den här få känna min ålders stötta.

Strax efter min 17-årsdag-

- när jag och en väninna besökte professorn-

- fann jag en av hans kollegor hos honom.

De två männen släpade in oss och professorn sa till den andre:

"Geffredo, sa jag inte att hon var en liten skönhet?"

"Ja, hon är verkligen lika söt som du sa. En riktig pärla."

Då tog Geffredo mig i sitt knä, gav mig en kram och en stor kyss.

"Hur gammal är du, min docka?" - "17 år, professorn."

"Gud Signe! Bara 50 år yngre än jag."

Så kysste han och smekte mig mer.

Den andre gjorde under tiden i ordning nån sorts dryck.

De övertalade mig att dricka, sa att den skulle göra mig kissnödig.

Vänligt sa han: "Min lilla älskling, allt jag vill är att du kissar-"

- "tillsammans med mig. I mitt rum."

Ner på knä!

Jag vill ha pojken straffad. Hårt!

Vi står till ert förfogande, herrn.

Han är inte bara oduglig, han försökte smita också!

Ta en annan, då. Ni kan ta en av våra om ingen annan passar.

Nej, tack.

Ansträngningen skulle bli för stor nu.

För en minut sedan hade en gnutta varit nog. Nu är potensen borta.

Den som upplevt samma besvikelse kan förstå mitt raseri.

Den enda tröst jag vill ha är att kräket får strängast möjliga straff.

Jag ber er ta hand om odjuret.

Kanske kan jag stå till tjänst... Jag behöver inga instruktioner.

Nej, det hjälper mig inte alls.

Ni borde inse att ibland finns ingen glädje att hämta i en kvinnas anus.

Jag väntar. Låt Signora Vaccari berätta vidare.

Det gick väl, professorn lyckades svälja varje droppe från min blåsa.

Genast sprutade hans stora organ. Det rann över mig som tårar av blod.

Då insåg han att när rökelsen bränts på altaret kunde inte avguden-

- längre inspirera till samma extas som dominerat honom fram tills då.

Nästan utan ett tack, la han 10 lire i min ficka-

-och knuffade ut mig ur rummet.

Den pojken kan inte runka! Han behöver lektioner.

Man kan tro att han aldrig sett en manslem förr.

Mina herrar, jag betvivlar inte-

- att på två veckor gör fru Vaccari dessa jungfrur till prima horor.

- Inget är så smittsamt som ondska. - Jag håller inte med er.

Bara ett fåtal lyckas vara onda. Få syndar utan plötslig passion.

De är alltid olyckliga, ångrar var morgon det de gjort kvällen före.

- "Till slut kom dagen..." - "...då jag blivit svin".

"Jag prövade betarna på trädens bark och såg extatiskt på trynet."

Umberto! Franco! Titta! Vad tycks? Fin, va?

Pojkar, pojkar! Titta.

Rinaldo, din tur. Titta noga!

Mycket vackert!

Claudio! Bruno! Titta...

Titta på en sån skönhet.

Efisio!

Det är min tur!

Min tur nu! Kör in den!

Giuliana, Eva...

Graziella, Doris, Renata... Ner hit, allihop!

Skynda!

Herrarna är missnöjda med er.

Det första ni måste lära er är att leka med en penis. - Du!

Ner med dig!

Kom igen!

Ta i den!

Upp och ner, upp och ner...

Krama hårdare.

Stryk på undersidan med andra handen.

Idiot! Så här gör man!

Nu är flickorna också bara 8.

Jag vet en historia om siffran 8 som ni kanske vill höra.

Det var två vänner, en hade tur i kärlek, den andra otur.

Den förste tjatade på den andre om en dubbelträff.

När de möttes var det kolsvart. De försökte se varann, kände...

Till slut kom de till en bar där det fanns ljus.

Vår hjälte fick en chock när han såg flickan som hans vän skaffat.

"Hur gammal är du?" - "16", sa hon, "Du ville ju ha en dubbel åtta?!"

Musik! Signora Vaccari, en ny historia!

För att stimulera oss till en ny skärmytsling.

Jag var 9 år då min syster tog mig till Milano och Signora Calzecchi.

Hon granskade mig och frågade om jag ville arbeta för henne.

"Jag gör vad som helst om lönen är bra", sa jag.

Inom en timme hade jag börjat.

Först kom en rund herre som granskade mig från topp till tå.

Han hette Vaccari. Jag låste dörren och visade muffen, den så dyrbara!

Han tittade med avsky och sa: "Jag vill inte se nåt så värdelöst!"

"Jag är inte intresserad av din vagina! Låt mig slippa se den!"

Så jag skylde mig och väntade på sängen.

"Dessa dumma horor kan ingenting utom att visa sina hemska muffor."

"Det tar en timme innan jag kan bli upphetsad igen."

Sedan lindade han in mig i ett lakan som en mumie i Faraos grav.

Endast min stjärt var synlig.

Först smekte den ömt, särade på skinkorna och slöt dem igen.

Sen började han suga och ville aldrig sluta.

Han ställde sig på knä, tvingade in penis mellan mina alabasterskinkor.

Hans rörelser blev våldsammare, till slut krampartade.

"Vilket härligt arsel, vilken ljuvligt trång slutmuskel!"

"Snart sprutar jag i den." Det upprepade han om igen.

Jag såg honom aldrig mer.

Er första kund Vaccari hade en utsökt smak som inte många delar.

Jag anser att hyllningen till det bakre altaret-

- är mer glödande än rökelsen vid det andra.

En fråga av stort intresse för hela sällskapet här.

Vilken metod är säkrast för att bestämma-

- en pojkes eller flickas sanna sexuella böjelser?

Enda sättet är att masturbera varenda fläck på kroppen!

Vi ser ut de ungdomar vi är osäkra om och fastställer deras böjelser.

Medan vi är så entusiastiska inför våra experiment-

- är Guido och Vaccari likgiltiga inför deras kroppar.

- Av det drar jag vissa slutsatser. - Låt höra dina reflektioner.

Vi fascister är de enda sanna anarkister-

- när vi väl behärskar staten. Den enda sanna anarkismen är maktens.

Men se på dem! Deras obscena agerande-

- är som en dövstums teckenspråk, en hemlig kod som vi inte kommer åt-

- hur stor makt vi än har. Ingen av oss. Och inget kan göras åt det.

Urval är vår enda möjlighet. Vi måste begränsa vår eggelse till en detalj.

Jag lyckades! Han kom! Nu är han man!

Bra! Mycket bra! Lille Sergio, vi är stolta över dig.

- Och den här är nu kvinna. - Nu har vårt första par bildats.

Bra, Sergio. Du har bevisat att du är man.

Hon är din belöning.

Stig fram!

Sätt värde på dessa herrars välsignelse till detta privilegium.

Vi ska högtidligt fira ert giftermål.

Vilken godbit!

Vilken liten hora!

Ut härifrån! Luder! Ut!

Låt oss nu återuppta den avbrutna ceremonin.

Tager du, Sergio, denna Renata till din äkta hustru?

Tager du, Renata, denne Sergio till din äkta man?

Jag förklarar er nu för man och hustru.

Försvinn, allihop! Ut härifrån!

- Gå ut, allihop. - Ut med er! Fort!

Du med!

Sätt i gång. Med kraft! Är ni inte nygifta?

Ni får fritt uttrycka era känslor.

Nå? Vad väntar ni på?

Sätt i gång. Gör nåt, idiot!

Nej, inte det! Den blomman är reserverad för oss!

Principen för all storhet på jorden.

En princip som flerfaldigt och oåterkalleligt befästs i blod.

Och om mitt minne inte bedrar mig, jag tänker på skaldens ord:

"Utan blodsspillan ingen förlåtelse."

"Inte utan blodsspillan", Baudelaire.

Jag måste påpeka att den principen inte återfinns hos Beaudelaire-

- utan i Nietzsches mycket läsvärda "Till moralens genealogi".

Den återfinns varken hos Baudelaire eller Nietzsche.

Ej heller i Paulus brev till romarna. Det är från Dada.

Ljuvliga varelse! Vill du ha mina smutsiga kalsonger?

Mina gamla kalsonger. Vet du vilken läckerhet det är?

Du ser min känslighet för tingens sanna värde.

Min högsta önskan, min ängel, är att tillfredsställa dina begär.

Du ska veta att jag respekterar alla smaker, hur speciella de än är.

De förtjänar all respekt.

Antingen för att vi inte kan bedöma dem-

- eller kanske för att även de mest bisarra manier-

- om de väl analyseras, alltid bottnar i förädlingen som princip.

Era dumma arslen, det är fråga om smak och finess!

En annan dag skickade Madam mig till en känd vällusting...

Jag fördes till ett rum med en utsökt matta, kinesisk.

Naken befalldes jag att krypa på golvet som ett djur.

Han strök mig över huvudet, som man klappar en hund, och sa:

"Jag undrar om du är lika snabb och klok som mina hundar?"

Och han kastade två kastanjer över rummet och ropade:

"Apport! Duktig vovve!"

"Det behövs träning till det här." sa han.

"Var inte rädd, de bits inte, de glor bara i förakt."

Du har väl två ögon att se med? Titta. då!

Pissa nu!

"Dynghög! Avskum! Slampa! Byracka!"

Och med ett skri av extas kom hans säd på min rygg och mina axlar.

Det var en faktisk upplevelse. Han gick. Jag klädde mig-

-och fann 20 000 lire i min ficka.

Kom, då... Kom.

Fina vovvar, varsågoda!

Ät er mat nu.

Bra, bra! Såja.

Just så!

Ta det, då. Ta det!

Fin vovve. Ät din mat.

Ät, du också.

Byracka! Ät, sa jag!

Är ers Excellens övertygad?

Att se andra förnedras är en glädje. När de förödmjukas-

- inser jag med intensivt behag hur mycket bättre jag är än populasen.

Där människor är jämlika, utan åtskillnad, finns aldrig sann lycka.

Ni visar ingen barmhärtighet ens mot de sämst lottade?

Det är givet att inget mäter sig med en privilegierad samhällsställning.

Kom och ta det! Ät nu.

Ät. ät...

Som avslutning ska jag berätta om minister Missirolis mani.

Jag kom till hans kontor klockan tio på morgonen.

Han slängde igen dörren bakom mig.

"Vad gör du här, hynda?!", frågade han rasande.

"Vem gav dig lov att störa mig?"

Ingen hade varnat mig på förhand, så ni kan gott tänka er-

-hur skrämd jag blev av mottagandet.

Eva...

Jag kan inte mer.

"Jag ska flå dig levande, din slinka. Ja, du ska dö!"

Jag kastade mig gråtande för hans fötter, men utan effekt.

Han slet av mig kläderna och rev dem i trasor.

Det som skrämde mig mest var att se honom kasta trasorna i elden.

Så stod jag naken framför honom.

Ministern hade aldrig sett mig förr.

Han tittade länge på min bak.

Jag trodde han skulle kyssa eller smeka den.

Men han tänkte annat. Han sträckte ut sig stelt, halvt medvetslös...

...i en stor fåtölj...

...och fick utlösning...

...så sperman stänkte på mina brinnande kläder.

SKITENS KRETS

Ursäkta, får jag föreslå en sak?

Skulle det inte passa bra, innan ni börjar, att visa oss...

- ...er allra mest åtråvärda behag? - Javisst, med största nöje.

Alla instämmer väl i att denna bak är värd vår uppmärksamhet.

Personligen har jag sällan sett en bättre.

Tack, ni är alltför vänliga.

Tack för ynnesten. Ni kan börja nu.

Ni uppskattar en bakdel. Själv ser jag den som min största tillgång.

Så min berättelse koncentrerar sig på den, med alla detaljer.

Jag tror den intresserar alla, särskilt vår kära President.

Jag hoppas han tillåter mig en historia om en viss böjelse-

- som är hans egen. Den gav mig äran av hans bekantskap.

Avslöja inte alla hemska detaljer inför dessa väna jungfrur!

Kom igen! Låt oss gå vidare med historien.

Ni får inga detaljer om min barndom. Som jag ägnade åt kroppstuktan.

Mitt mål var att tillfredsställa även den mest depraverade smaken.

Snart hade jag blivit expert i denna svåra konst. Mitt rykte spred sig.

Med mitt kunnande uppfyllde jag mina framstående kunders varje önskan.

Jag börjar med en lustig historia.

Signora Evolo, för vilken jag arbetade-

- skickade mig till en kund efter att ha gett mig mycket mat och laxativ.

Hemma hos kunden, en gammal general-

- fick jag ta på honom blöjor, som en baby.

Såna infall var jag van vid. Jag la honom på en säng och väntade.

Så fick jag magknip. Han jublade och bad mig göra ifrån mig inför honom.

Vilket jag gjorde. Han jollrade och klappade händerna.

Jag fick doppa fingret i min avföring och mata honom som en baby.

Jag följde noga hans instruktioner. Min gamle kund åt med glädje-

- jollrande som en baby, och fick sin utlösning i blöjan.

Jag kände en man som kunde värre. Hans böjelser var mer utstuderade.

- Vi väntar oss de bästa historierna! - Javisst. Jag har många andra.

Som nästa berättelse. Det hände i Verona.

En ung pojke sökte upp mig. Kunden väntade på ett hotell.

En gammal adelsman, vida känd för sin depravation och ondska.

Tillfället var en utmaning för mig. Men min mor var en plåga.

Hon tjatade om bot och bättring. Gråtande bad hon mig att inte gå dit.

Jag orkade inte med hennes klander, så jag dödade henne.

Det var det enda förnuftiga.

Vad som väntade er på hotellet var en viktig, ohämmad orgie.

Den förtjänade alla offer.

Vansinnigt att anta att man är skyldig sin mor nåt.

Ska vi visa tacksamhet för hennes knull en natt? Hon fick lön nog då.

Även jag fick dras med en mor som väckte samma avsky och hat hos mig.

Så snart jag kunde, sände jag henne till paradiset. Hennes död-

- var den största glädje jag upplevt. Jag njöt då jag slöt hennes ögon.

Varför gråter barnet?

Det är lätt att förklara. Era ord påminde henne om sin mor.

- Hon dog då hon sökte skydda henne. - Underbart!

Gråter du för din mor, lilla vän?

Kom, låt mig trösta dig. Kom till mig, lilla vän.

Jag väntar, min älskling Du är trygg i pappas armar

Han håller dig tätt intill sig

Vilket tillfälle! Signora Maggis historia kan utspelas här genast.

Signore!

Jag ber er respektera min sorg.

Jag sörjer min mor. Hon offrade livet för mig, och kommer aldrig tillbaka.

Klä av den hyndan, genast!

Nej! Döda mig hellre!

Då får jag nåd inför Gud. Döda mig, men skända mig inte!

Den här slampans ylande är det mest upphetsande jag upplevt!

Döda mig! Då slipper jag se och höra allt detta hemska...

Ni hörde hur hon åkallade Gud!

Skriv upp henne i straffregistret. Hon förtjänar ett hemskt straff!

Nu genast! Det värsta! Döda mig så jag kommer till min mor!

Ha inte så bråttom. Du straffas och skändas vid den tidpunkt vi väljer.

Tro inte du slipper undan p.g.a dina tårar. De har motsatt effekt!

Kom hit, lilla vän. Det är färdigt.

På alla fyra, din hynda!

Upp med hakan nu. Sätt i gång och ät.

Ta skeden här.

Ät!

Du ska äta!

Ät! Ät!

Ät!

Ät lite nu!

Så odrägligt!

Titta på den dummern! Ett sånt liv, för en delikatess!

En av mina vänner älskade det.

Han frossade var dag på en gammal haggas avföring. Stanken var utsökt.

Jag skaffade fram en 70-års kärring...

...full av variga sår. Hon fick rensa sin mage.

Han fann det utsökt. Jag kom på ett sätt att göra det än läckrare.

Enkelt. Man framkallar matsmältningsbesvär hos dem.

De behöver inte ens äta sänt de ogillar. Men skämd mat-

- ger utmärkt diarré! Bara de äter fort och på oregelbundna tider.

Det måste vi pröva snarast!

Käre president, jag vill gärna höra berättas om er första kontakt...

...med signora Maggi.

Hon bör berätta efter hans nåds giftermål med kärestan Sergio.

Då får ni skratta på min bekostnad. Det nöjet unnar jag er.

Ämnet för dagens historier motiverar en ändring av de regler vi antagit.

För att utvinna maximal glädje och njutning av vår vistelse här-

- bör vi revidera en del av våra regler.

Exempelvis sätta in kärl på avträdet för våra gästers avföring...

Vem av oss sa att inget fick gå till spillo?!

Låt oss införa signora Maggis program-

- och låta vår kära president förverkliga sin käraste önskan.

- Goddag, signora Castelli. - Förlåt... vi är inte riktigt klara.

Jag väntar tills ni är redo för mig.

Pottorna, fort! Skynda er!

Snabba på!

Du kan väl våra regler?!

- Förlåt... - Vad heter du?!

Jag kunde inte rå för det efter allt vidrigt jag fick äta i går.

- Vad heter du?! - Doris. En av våra olydigaste.

Då får vi skriva upp henne, ihop med de andra på listan här.

- Vems är detta? - Mitt. Varsågod.

Det är så du lyder våra regler? Slyngel!

Visa mig den uppkäftige pojkens arsel!

Du har haft fräckheten att torka dig också!

Du ska få vad du förtjänar.

Vi är klara. Förlåt så mycket.

Jag var upptagen med flickan och kunde inte vakta bråkmakarna här.

Herrarna vet att era instruktioner är vår lag.

Och att vi lyder varje order med glädje.

Därför har jag sett till att de dugligaste matats korrekt.

Enligt det system jag beskrev.

Vid detta högtidliga bröllop kan vi nu njuta den största av läckerheter.

Alla våra flickor har avstått hela dagen från att göra sina behov.

Precis som ni har begärt.

Detta har de nu frambringat. Låt ceremonin börja.

Så presenterar jag monstrositetens gudalika essens i upprepad handling:

Ritualer.

Snart ser vi att ingen delikatess är mer stimulerande.

Det livar sinnena och ger ny styrka för prövningarna som väntar.

Ät... Ät nu, min vackra brud.

Ät. Jag vill ha dig stark till vår kärleksstund i natt!

Att andas luft utan doft och karaktär är ett brott mot sinnena.

- Eva, jag kan inte... - Be då till Heliga Jungfrun.

Carlo!

Gör så här...

Kan du nu säga: "Jag kan inte äta ris."

- "Jag kan inte äta ris." - Ät skit, då!

Det jag nu ska berätta rör självaste guden Cupido.

Som ni gissat är det en referens till vår härliga president.

Då jag tillfredsställt honom häpnade jag över de sofistikerade böjelser-

- som jag fann hos en så ung person. Böjelser...

...som nu i detalj klargörs genom min berättelse.

Befriad från min mor blev livet mer glädjefyllt.

Jag kunde göra som jag ville, med allt.

Damen jag arbetade för presenterade mig för den vällusting jag nämnde.

Hans särdrag kan synas sällsamt, men det får ni bedöma.

Jag skickades till hans hus utanför Rovigo.

Jag visades in i ett rum som var nästan helt mörkt.

Där fanns en stor säng med en man i. Där fanns även en kista.

"Varför står ni där," flåsade min kund, denne vällusting.

"Jag är döende, jag kommer aldrig upp härifrån, men jag vägrar dö"-

- "utan att än en gång få hylla sätet som jag vördar och avgudar."

"Det jag tillber är anus, och nu när jag ska dö"-

- "vill jag dö med läpparna emot det."

"När jag lämnat denna värld, ska ni genast lägga mig i kistan."

"Slå in min kropp i svepningen och stäng kistan."

"Jag insisterar på att ni lyder mina order exakt."

"I denna yttersta plåga vill jag njuta det enda"-

- "jag älskar och uppskattar. Kom, kom."

Hans röst väste och rosslade.

"Skynda på, jag lever blott några minuter till."

Jag gick fram till honom med naken stjärt och visade vad han ville se.

"Så underbar den är. Nu kan mitt liv sluta."

"Aldrig har jag sett en mer lockande anus."

Han smekte det, och öppnade det, undersökte.

Han kysste det kärleksfullt, lekte med det som om det gav ny styrka.

Sedan bad han mig tömma tarmen på hela dess innehåll.

Jag lydde, utan förlägenhet.

"Nu är tid för mig att dö", sa han, och vred sig i dödskamp på sängen.

"Den yttersta stunden har kommit." Därmed uppgav han en djup suck.

Han blev stel. Kroppen stelnade i kramper.

Stå över mig. Pissa nu.

Skynda på nu!

- Jag kan inte. - Pissa nu!

"Jag kommer...? "Ut, din hora, ut!"

Han spelade inte längre, utan var rasande.

Få människor har lyckan att kunna njuta vällust-

-och ändå veta hur det slutar.

Så där...

Jag är klar nu.

En plötslig vrede som överväldigar dem då illusionen försvinner.

Nackdelen med kärlek är behovet av en partner!

Denne vällusting kunde konsten att spela en dubbel roll.

I detta fall både bödelns och offrets.

Min syster kände en gång-

- en ämbetsman i statlig tjänst, tjock som en gris-

-och avskyvärt ful.

En potta hade han, som de kunde sitta tillsammans på.

De gjorde sina behov samtidigt.

Sen grävde han i pottan, blandade det noga och åt av det.

Min syster sa att detta-

- och åsynen av hennes anus gav honom utlösning.

Berätta! Hade er syster en vacker bak?

Döm själv sedan ni hört detta:

En konstnär hade beordrats måla en Venus med härligt analområde.

Han valde henne som modell, efter att ha sett alla bakar i Italien.

Han hittade ingen jämbördig med hennes.

- Hur gammal var hon då? - 15 år, hertigen.

Jag blir nyfiken. Varför inte ordna en tävling om härligaste arslet här?

En god idé. Jag är expert på sånt.

Excellensen, ger inte detta er ett speciellt uppslag?

- Kanske det. - Är ni inte färdig? Kom!

Ett ögonblick, bara.

Sodomiternas könsakter är de mest verkningsfulla-

- då de innebär människoartens död. De hycklar de sociala normerna...

- ...och samtidigt överskrider dem. - Mer monstruös än sodomiternas akt...

- ...är ändå bödelns. - Sant!

Fördelen med sodomins akt är att den kan upprepas.

Ni ska se att dråpets ritual kan upprepas.

Vi är klara, mina herrar!

Släck ljuset!

Här är mitt mästerverk.

Ett ögonblick.

- Innan vi börjar har jag ett förslag. - Berätta.

Vi har inte bestämt priset till vinnaren-

- i tävlingen om vars bak bedöms vara den bästa. Hör nu på mitt förslag.

Den vars arsle vinner, d.v.s. är vackrast, skall dödas genast.

Strålande!

Så här vet vi inte vems arsle det är. Vi kan vara opartiska.

- Bra tänkt. - Tack, ers Excellens.

Om vi visste att bakdelen tillhör en pojke snarare än en flicka-

-kan vårt beslut påverkas.

- Det är nödvändigt att vara objektiv. - Exakt

Detta skapar en fälla jag helst vill undvika.

Eftersom jag föredrar män är det svårt att tänka sig annat.

Skillnaden mellan ett pojk- och ett flickarsle är enorm.

- Inte kan man föredra det sämre. - Jag förstår det.

Beaktar vi de historier vi hört är slutsatsen: ibland kan en flicka...

- ...föredras framför en pojke. - Låt oss försöka vara objektiva.

Titta på den här skönheten. Se på hudens elasticitet.

- Utan tvekan är detta vår vinnare. - Jag säger inte emot.

Men kan vi titta igen på ett som föll mig väl i smaken?

- Kan vi få ljus här? - Så gärna, så.

Jag tycker inte denna kan jämföras med den skönheten jag nyss visade.

Den är vackrast. Mitt personliga omdöme, men jag följer majoriteten.

- Jag röstar på er kandidat. - Jag röstar på hertigens kandidat.

3 röster mot 1, emot presidentens val.

Då ger jag efter. Dock med begäran om-

- att min kandidat reserveras för mig vid betäckningen.

Bifalles! Ljus...!

Nu får vi gåtans lösning.

Det är Franchino!

Skjut!

Idiot! Trodde du döden skulle vara så lätt?

Vi tänker döda dig tusen gånger. Tills självaste evigheten tar slut!

Jag ska berätta om en mystisk kund jag hade.

Hans specialitet låg nära ämnet-

- för Signora Castellis berättelser senare.

Mannen i fråga...

...åtrådde endast dödsdömda kvinnor.

Ju närmare sin dödsdag de stod, desto mer betalade han.

Men han besökte dem först när domen fallit.

Tack vare sin höga ställning, varigenom han kunde betala skyhögt-

-undgick honom ingen enda.

Emellertid hade han ett speciellt uppsåt. Han undersökte-

- deras rumpor och de gjorde sina behov inför honom.

Han var övertygad om att den fylligaste och smakligaste träcken-

- var den en kvinna uttömde i skräck då hon hörde domen-

-och visste att hon skulle dö.

BLODETS KRETS

Ers Högvärdighet! Vi är klara!

Detta bröllop ska firas med pompa och ståt. Först ut är Presidenten.

- Han är otåligast. - Det kan jag inte förneka.

Era kräk.

Är det begravning? Parasiterna där gör ingenting! Vi har fest i dag!

Tjut av glädje. Skratta av glädje!

Idioter! Ni får göra vad ni vill, bara ni skrattar!

Kom igen, skratta nu!

Du där, sätt lite fart! Dansa, skratta och sjung!

Skratta, sa jag, och var glad! Varför är ni inte glada?!

Är det så ni lyder oss? Varför står ni två tysta?!

Anteckna deras namn, Excellensen.

Eftersom ni älskar att gråta, ska vi ge er nåt att gråta över...

- ...resten av era liv. - Era mycket korta liv!

"Goddag, herrn, ni ska väl betala hyran?"

- "Javisst, herrn." - "Ni tänker väl betala hyran?"

- "Varför så bråttom?" - "För att jag behöver pengar."

- "Ni får allt tjäna lite pengar." - "Jag vet inte hur man gör."

- "Sätt händerna i arbete." - "Jag kan inte sånt."

- "Då får ni arbeta som komiker." - "Men det är så svårt."

"I så fall, kan ni väl skriva... Nonsens?"

"Har du fått inatt?"

- Jag har ett ärende. Kommer strax. - Er vilja är min lag.

Er vän här nere är alltid redo.

- Får jag tala med er? - Naturligtvis.

- Vad tänker ni göra med mig? - Vi talar om det i morgon.

- Många beslut väntar i morgon. - Jag vet en hemlighet.

En flicka bryter mot era order. Graziella har ett foto under kudden.

Ge mig fotografiet.

- Ge mig det. - Nej.

Ge mig fotografiet!

Jag kan berätta värre. Om vad Eva och Antiniska gör om natten.

De bryter mot era lagar.

Älskade...

- Jag kom på er, era små horor! - Då kan jag inte säga vad jag vet!

- Tala, din hynda! - Ezie ligger med negressen var natt.

Där är de!

Titta här, era bögar!

Du får mig att spy!

De som räknats upp ska få ett band i himlens färg.

Ni kanske anar vad det betyder. Övriga spar vi om de samarbetar.

- Kanske följer de oss till Salo. - Vad har vi gjort? Vad gör ni oss?

Ni lår snart se. Då vet ni hur allvarliga era brott var.

För min berättelse har jag till huvudperson valt en individ-

- som figurerat i en del tidigare historier.

En man i 40-årsåldern, kraftig, med ett sexualorgan som en hingst.

Vidare är han enormt rik, mycket mäktig, brutal och grym.

Med ett hjärta av sten.

Han har ett hus utanför Milano som han använder för sina förlustelser.

Vid varje fest ska delta minst 15 unga flickor-

-i åldern 15-17 år.

Allra först måste de presentera sig helt nakna för denne vällusting.

Han tar på dem, smeker dem och undersöker dem noga.

Sen får de göra ifrån sig i hans mun. Han sväljer det inte.

Sedan han utfört dessa ritualer med allra största allvar-

- brännmärker han flickorna på axeln med ett nummer.

Efter dessa förberedelser öppnar han fönstret.

Han tar en flicka han tycker om, ställer henne mitt i rummet-

-med ansiktet vänt mot fönstret.

Sen ger han henne en så kraftig spark i baken...

...att stackarn flyger över satyrens näste ut genom fönstret-

-och ner i en mörk källare.

Ni kommer snart att inse att vår hjälte kände inte bara till-

- Nietzsche, utan även Huysmans.

En bödel i mask och med alla de vanliga helvetessymbolerna-

- sköter en samling tortyrinstrument, fruktansvärt effektiva.

När alla flickor samlats i källaren är vår hjälte...

...oerhört upphetsad efter ett 30-tal kontakter utan utlösning.

Han är naken och hans väldiga lem pekar mot naveln som en stav.

Och nu börjar han. Alla redskapen är i gång.

Tortyren börjar samtidigt, alla redskap arbetar-

-med förfärligt dån och skrik.

Det första är ett stort hjul med inmonterade rakblad.

En flicka binds vid hjulet. Långsamt blir hon skalad levande av bladen.

En annan får en levande råtta insydd i vaginan.

En annan får lemmarna bundna till 4 stora hjul som långsamt snurrar-

- så att hennes kropp spänns ut och hennes armar och ben-

-långsamt dras ur sina fästen.

En får huvudet placerat under en kokhet klocka; den rör inte henne-

-men hettan smälter hennes hjärna.

Gud! Varför har du övergivit oss?

Ännu en annan flicka binds med bröstet mot en pelare-

- som sedan hettas upp tills den glöder.

"Som ni vet är det inte nog att döda samma människa om igen."

"Det är att rekommendera att döda så många varelser som möjligt."

Kom hit, Umberto.

Tur för dig... alltid redo.

Umberto, kom hit.

Vet du vad en bolsjevik gör när han kastas i Röda havet?

- Nej, det vet jag inte. - Vet du inte vad bolsjeviken gör då?

- Nej, berätta. - Han plumsar i...!

- Kan du dansa? - Nej.

- Vi försöker. - Försöka kan man.

- Vad heter din flicka? - Margherita.

Subrip: TomTen