Original subtitles

Ses i morgon!

Ja, mr Rahman, det är David.

Jag väntade er 15.30, men klockan är över 16.00 nu.

Jag talade precis in ett meddelande. Mr och mrs Rahman? Trevligt att träffas.

Jag är David.

-Det kanske är för litet för er? -Nej, det är perfekt.

Mr Simonian sa att ni var fyra. Det finns bara två stora sängar.

Ingen fara.

-Är du kvar än? -Det är David som hämtar mig.

-David? -Mammas bror.

Kom in, vetja. Du kan inte sitta här helt ensam.

-Jag ska hämta Amanda Sorel. -Dörren är öppen.

Vilken trevlig liten rutin du har.

Om det är nåt du inte gillar i dina måltider...

Äter du det först, eller lämnar du det till sist?

Jag börjar med det jag inte gillar.

Jag är inte så kräsen, men jag brukar hälla mandel i flingorna jag inte gillar.

Bra. Det var busigt.

-Vilken är din favoritmat? -Fiskpinnar och makaroner.

Ett litet skämt. Vilken är den yngsta fisken?

Mamma.

Vad hände? Skolan skickade fyra SMS.

De indiska turisterna var en halvtimme sena.

-Hon stod ensam på gatan. -Det var lugnt. Hon var inne.

Hon är sju år och ensam på gatan medan du håller på med ditt.

-Lugna ner dig. -Jag lovar, mamma, det var inte länge.

-Där ser du. -Blanda inte in henne.

-Vi ses snart, Amanda.-Vi hörs senare. -Okej.

-Mamma, är David arg? -Jag vet inte.

Om han är arg, så är han inte arg på dig. Har du läxor?

Får jag se, är du snäll?

-Är du arg? -Nej, gumman, jag är inte arg.

Vad betyder: "Elvis has left the building"?

Det är ett engelskt uttryck. Ett amerikanskt uttryck, faktiskt.

-Vad är ett uttryck? -Ett uttryck är...

Det är när man säger nåt på ett språk och använder bilder.

Till exempel "som en slagen hjälte". Det är påhittat för nån som är supertrött.

-Förstår du? -Vad har det nån Elvis att göra?

Elvis Presley var en känd amerikansk sångare. Han är död nu.

Han var jättekänd med massor av fans.

Efter konserterna stannade folk kvar för att få en skymt av Elvis.

En dag gick en man upp på scenen och tog en mikrofon och sa:

"Elvis has left the building. Thank you and good night."

Det var ett sätt att säga att Elvis gått och att det var dags att gå hem.

Nu har det blivit ett känt talesätt som man använder när man vill säga...

Det är ingen idé att stanna längre. Det är över nu.

-Okej. Det var kul. -Jag ska spela en låt av Elvis.

Vi hittar honom på nätet.

Alright. Elvis has left the building.

Jag har varit tydlig med att han har lämnat byggnaden.

Han har gått av scenen och gått ut bakvägen

och har nu lämnat byggnaden.

-Ursäkta mig? Är ni David? -Ja.

-Är det Léna? -Ja.

-Hej. -Hej.

-Var det svårt att hitta? -Nej, jag tog en taxi från stationen.

-Har du mer bagage? -Trunken här...

-Vänta, jag tar den. -Tack.

Det är tredje våningen.

Dörrnyckeln. Den här är till porten. Den stängs klockan åtta.

Wifi är lådan där med lösenord och allt.

Jag glömde nästan duschen. Kranen är upp och ned.

Man måste ta i för att få varmvattnet att rinna. Ha tålamod bara.

Det verkar vara nån som reparerat den.

-Ursäkta, men har du en penna? -Visst, ett ögonblick bara.

-Tack. -Inga problem. Ha en bra kväll.

-God dag. -Får jag se er väska, tack.

-Det är bra. -Jag letar efter språklabbet?

-Språk är längst ner till vänster. -Tack.

Det ni gjorde var fel. Du kommer inte undan med det.

-Jag tänker stämma er. -Du kommer inte stämma henne.

-Vad var det? -Stäm mig, om ni vill. Det löser inget.

-Det är bättre att alla fyra talar om det. -Vi kommer tillbaka med Rudy.

-Är det bra? -Ja.

Ska vi gå? Jag ska hämta mina grejer i lärarrummet.

-Vad har hänt? -Jag tog tag i en bråkig unge.

Det var allt.

Förlåt för att jag var sen häromdan.

-Var det därför du kom? -Nej...jag tänkte be dig om en tjänst.

Simonian vill att jag översätter ett hyreskontrakt till engelska.

-Du vet att engelska inte är min grej. -Jag visste att du hade ett dolt motiv.

Du ser det värsta i allt.

-När ska du köpa en riktig cykel? -Vad är det för fel på den här?

-Den är förhistorisk och långsam. -Prata inte skit.

Bevisa det.

Attack!

Du fuskar... Jag har inga växlar.

-Det hänger på benen. -Vänta på mig.

-Pumpa däcket så går den bättre. -Jag har ingen pump.

Jag tar med min nästa gång.

-Vill du ha översättningen till kl. 12? -Det går bra, tack.

-Kom och ät nån kväll. -Absolut.

-Älskar dig. -Älskar dig.

-David! -Hej, där.

-Vad gör du här? -Jag springer.

Det ser ju bra ut.

-Är du trädgårdsmästare också? -Nej, jag trimmar träden.

Jobbar för Parkförvaltningen i Paris. De ringer när de behöver mig.

Förresten.

-Varsågod. -Tack. Och strumporna?

-Jag bär inte omkring på strumpor. -Jag vet. Jag skojade.

Tack så mycket.

-Ja, men ha en bra dag. -Ha en bra dag.

Vill du ta en drink nån kväll?

Absolut! Ring mig! Vi ses!

-Hur började du jobba för Simonian? -Av en slump, faktiskt.

Jag jobbade som målare när han köpte en del av fastigheten.

Han letade efter en koordinator, typ.

Han erbjöd mig en etta i utbyte mot att jag jobbade för honom.

-Han utnyttjar dig. -Ja, precis så är det.

-Varför lämnade du Bordeaux? -Jag växte upp där.

-Jag undervisar i piano... -Verkligen?

Jag har spelat i band också. Vi spelade lokalt.

-Är det sant? -Ja.

-Ska vi sätta oss en stund? -Ja, det gör vi.

-Du vill inte gå in, va? -Jag håller kvar dig här med mig.

-Vad spelade ni för musik? -Rock. Melodiös rock. Mer pop.

Vad har du för planer?

-Har du några kontakter? -Jag måste annonsera efter elever.

Min systers dotter vill spela piano.

-Jag kan fråga där. -Absolut. Det skulle jag uppskatta.

-Hur gammal är hon? -Hon är sex eller sju.

-Är du säker? Inte 15 eller 16? -Nej, jag är säker.

Se upp.

Här.

-Är bilen öppen? -Ja.

Jag tar det här.

-Gör ni det här varje dag? -Varannan dag. Det är vår nya ritual.

-Äter hon bakelse varannan dag? -Japp.

-Ska vi dricka kaffe? -Ja.

Tack.

-Är Axel separerad fortfarande? -Ja.

-De gör ju slut en gång i veckan. -Det verkar vara på riktigt nu.

Rodnar du?

Var inte fånig.

Det är läggdags när du är klar.

Stöter du på gifta män på Facebook igen?

Jag visste inte att han var gift.

Jag är klar med gifta män.

-Kom igen nu. -Jag vill ha en cigarett.

Njuter du av bakelsen?

-Okej, jag träffar någon. -En hjärnskrynklare?

-Din idiot. -Vem är han?

En vän till Icham och Severine.

-Var träffade du honom? -På Facebook.

Han är inte gift. Han är separerad.

Precis som den andre tills han la upp semesterbilder på fru och barn.

Han är separerad, sa jag.

Snubbar på Facebook gillar såna som du.

Såna som jag? Jag har ju Amanda. Jag sitter fast här varje kväll.

Han är annorlunda. Han jobbar på nationalbiblioteket.

-Han heter Ivan. -De är ett schysst namn.

Jag gillar det.

Det var jobbigt i början, men det har förändrats.

-Han vill ge det en chans. -Jättebra.

Jag är glad för din skull. Säg till om du vill att jag ska träffa honom.

-Kan du läsa en saga, mamma? -Jag kommer. Jag har en överraskning.

-Till mig? -En överraskning...

-Vad är det? -Öppna!

Du är inte klok. Tack.

-Otroligt! -Det är tre. Vi kan följa med.

-Låt mig fundera på det. -Vad är det för överraskning?

-Titta! -En tennisturnering i London.

Vi kan resa tillsammans.

-Wimbledon. Det får mig att minnas. -Sluta.

Och det är London. Jag vill dit med Amanda. Två flugor i en smäll.

-Du vet vad du vill. -Alison är helt annorlunda.

-Ska vi till London och göra det där? -Vad ska ni göra?

-Träffa mammas mamma. -Fixa tågbiljetter. Jag fixar allt annat.

En kompis familj bor där.

De har en lägenhet söder om stan, men det är nära stadion.

Jag vet att du menar väl, Sandrine. Jag tänker inte hindra dig,

Jag tänker inte träffa Alison.

Jag fick brevet där hon bad att få träffa oss. Jag är inte intresserad.

Okej... Det är du som bestämmer.

-Var det brevet som triggade det här? -Hon skrev ju till bägge.

Jo, men jag slängde det direkt. Man kan inte bara dyka upp 20 år senare.

-Jag är jätterörd, tack. -Jag hoppas det.

-Vi ska till London! -Ja.

-Vem är det? -David. Jag kan komma tillbaka senare.

Hej. Jag köpte lite kesra-bröd på en lokal marknad.

-Jag köpte två. Vill du ha? -Ja tack. Har du tid för en kaffe?

Jag träffade Amanda och din syster i går. Vi tog en kaffe...

Amanda är väldigt intresserad. Vi ska träffas i morgon.

-Jag är glad att hon går hos dig. -Du är verkligen nära din syster.

Ja, och hon var diskret som vanligt.

Ja, vi står nära varandra. Inte tillräckligt, enligt henne.

Hon måste ha varit ung när hon fick Amanda.

-Pappan, då? -Hon lämnade honom. Det var en fling.

Hon har ensam vårdnad om Amanda.

-Det är inte lätt att ha ensamt ansvar. -Nej, inte alltid.

Det verkar gå bra för dem. De verkar lyckliga.

Pappa tog ensam hand om oss.

Kom du bara att tänka på att du skulle köpa en kesra åt mig?

Det var en muta.

Jag såg dig nu. Försök inte lura mig.

Lämna lite till de andra. -David, det är jag.

Kan du köpa med lite bröd? Jag har lite, men det räcker inte.

Jag har inte tid att gå till bagaren. Jag hinner aldrig.

Jättebra, tack.

-Hej, hur är det med dig? -Hej, Emanuelle! Är det bra?

Jag är sen. Det är bara att ta vad du vill från kylen.

Ska jag hjälp dig bära ner?

Nej, ingen fara. Jag har bokat en Autolib.

-Grattis till körkortet! -Det är det vi ska fira.

Ha det så bra. Stör inte Emanuelle om hon studerar.

-Spara lite ostpaj till mig. -Vi får väl se.

-Ha en trevlig kväll. -Ha det så kul.

Hej, Léna. Det är jag. Är det okej att du åker ensam?

Tåget är försenat. Det var 20 minuter, nu är det mer. Det står inte hur mycket.

Åk före mig...

Ja, jag är ledsen.

Vänta! Kan du ta med 3-4 baguetter?

Jag vet att det är lite mycket begärt, men Sandrine bad mig köpa bröd.

Hallå? Ja, de är framme.

Jag är på Daumesnil. Jag är där om 5-10 minuter.

Ursäkta, kan jag låna er mobil? Jag har tappat bort min... Tack.

Tack för lånet.

Amanda, det är jag, David.

-Sover mamma än? -Hon är inte här.

Var är hon?

Vad gör du här?

Ska vi äta lite frukost och gå ut och gå sen?

Var är alla?

Vad är det? Jag vill träffa mamma.

I går kväll hände nåt fruktansvärt i parken med mamma och våra vänner.

Några män kom dit...

De hade vapen...

De sköt på folk som var där och hade picknick och promenerade.

De sköt många människor.

De sköt mamma också.

Varför sköt de människor?

När får jag träffa mamma igen?

Vi kommer inte träffa henne igen, Amanda.

Hon är död.

Vi kommer aldrig mer träffa mamma.

Vi kommer aldrig mer träffa henne.

Jag vill gå. Kan vi inte gå nu?

Ja.

-God morgon. Kan vi inte gå in? -Det är stängt i dag, monsieur.

-Kan vi inte gå in? -Nej, tyvärr, Amanda.

Det är ingen bra dag att promenera i Paris. Gå hem, monsieur.

Tack så mycket.

Hej, min älskling.

Kom in.

En kanin har smitit ut.

Han kommer tillbaka. Han hittar är.

-Får jag fånga honom? -Självklart, älskling.

Han bits inte. Du kan ta upp honom.

-Vad heter han? -Han har inget namn. Vi får hitta på ett.

Hur kan nån göra nåt sånt?

Det är fruktansvärt.

-Hur går det med kaninen? -Han verkar så snäll.

Han är mjuk.

-Somnade hon till sist? -Ja, men det var kämpigt.

-Pratade hon om Sandrine? -Nej. Jag vågade inte heller.

Ge det tid.

-Ska du till bårhuset? -Ja, det ska jag.

En vän följer med mig.

Ta nycklarna på byrån. Jag sover nog när du kommer tillbaka.

Jag går.

Attacken genomfördes av fyra män. Ingen syns på övervakningskamerorna.

Attentatsmännen sköt snabba skottsalvor innan de försvann.

Islamistisk terrorism är den rimligaste förklaringen.

Bra nyheter. Axels mamma säger att operationen gått bra.

-Hur gick det för din vän? -Léna? Hon mår bra.

Hon förlorade mycket blod, men hon är på bättringsvägen.

-Har du fått träffa henne? -Jag har fått ett nummer jag kan ringa.

-Vad ska du göra? -Jag behöver duscha och sova.

-Och du? -Jag går hem till min faster.

Jag vill vara där när Amanda vaknar.

Tack för att du kom.

-Hur kommer du dit? -Jag går.

Jag har inte gjort annat det senaste dygnet. Jag lämnade cykeln nånstans.

-Jag tar en taxi. Vill du med? -Nej, tack.

Där kommer en. Hej då.

Finns det familjemedlemmar som kan hjälpa till?

Min faster, Maud. Pappa dog för tre år sen och mamma bor i London.

Hon har aldrig träffat Amanda.

Det är viktigt att Amandas juridiska status är okej.

Vi måste ha en förmyndare. Förstår du?

Inte direkt.

Domaren vill kalla en familjesammankomst.

Ni säger att det är tre personer som kan vara vårdnadshavare för Amanda.

Er faster, ni själv och er mor.

Vid familjemötet frågar domaren vem-

-som är villig att vara hennes vårdnadshavare tills hon är 18 år.

-Och utse en överförmyndare. -Överförmyndare?

En person som granskar vårdnadshavaren utöver myndigheten.

-Vad pratar vi om för tidsfrist? -Några veckor kanske.

Er systerdotter behöver en pappa juridiskt sett.

En minderårig kan inte bestämma själv.

-Ni är åtminstone 15 år äldre än hon? -Ja, hon är sju och jag är 24.

Då skulle ni kunna bli vårdnadshavare. Men beslutet är ju självklart ert.

-Hur ser ni på det? -Jag har aldrig föreställt mig det.

Jag älskar henne mycket, men...

Skrämmer det er? Det är naturligt i er ålder.

Och dessutom har ni sorg.

Vad ska du göra idag?

Jag ska möta hyresgäster på stationen.

-Varför en sån sur min? -Vi gör aldrig nåt? Vi kunde ju gå ut.

-Vart skulle vi gå? -Folk går ut och besöker saker.

Sevärdheter, parker...

Kasta inte saker på golvet. Jag måste jobba sen.

-Det är ingen skola i dag. Ingen jobbar. -Jag gör det. Ser du inte det?

Du, jag är ledsen. Vi går ut i kväll, om du vill.

Du kanske kan leka med nån kompis.

-Har du spel på mobilen? -Jag vet inte. Jag ska kolla.

-Får jag låna den? -Om du vill.

-Hallå där! -Hej!

Hej, Amanda.

-Hon har valt blommor. -Vad fina de är. Hur är det?

Kom in.

-Satan, jag bjöd er inte nåt att dricka. -Jag fixar det.

Nej, jag fixar. De bad mig röra på mig.

-Vad vill du dricka, Amanda? -Vet inte.

Jag har apelsinjuice eller vatten.

-Jag har också apelsinjuice och vatten. -Jag tar apelsinjuice.

-Ett utmärkt val.-En öl? -Det går bra med kaffe.

Jag tar en öl. Jag har hört att det är bra mot smärta.

-Hur känner du dig? -Det är okej.

Jag träffar en terapeut. Tre sessioner i veckan.

Om nån hade sagt till mig att jag skulle gå till en skrynklare...

Är hon bra?

Ja, men det känns som jag säger samma saker.

Jag fattar inte att du tackade nej. Det skulle vara bra för dig.

-Offrens supportgrupp är jättebra. -Ja, jag har ringt dem.

De informerar om vilka civilrättsliga åtgärder

man kan vidta vid en rättegång.

-Fick du veta det? -Jo, men jag vet inte.

-Träffa dem. -Jag har inte riktigt tid.

Inser du vad som händer? De kommer inte lägga av nu.

Inser du det?

-Är det bra, Amanda? -Jag har ont i magen.

Ont i magen? Du kanske drack för fort.

Vet du vad vi kan göra? Vi kan sätta blommorna i en vas.

Försvann det magonda nu? Lilla busan.

-Hej! -Hej, David.

-Är det bra? -Ja. Är ni på sjukbesök?

Hej.

-Hon tog med blommor. -Åh, vilka fina blommor.

Jag har nåt till dig också, Amanda.

En färgläggningsbok.

-Nej, jag vill ha den. -Ska vi titta i den?

-Gå ut och gå så är jag med Amanda. -Visst, vi går ut.

Det är bra för mig att gå. Kom nu.

-Hej då, flickor. -Hej då.

-Känner du till gåsspelet? -Ja, där man går runt.

-Är det bättre med Raja nu? -Antar det.

Vi är inne i en märklig period. Hon var så rädd att...

Men vi lever båda två. Vi kommer att ta itu med det så småningom.

-Menar du att separera? -Det är inte vad jag vill.

Du är lite sugen, va? Han i rött kör hårt. Han är bra på att lira.

Hur har du det, då?

Hämtar henne efter skolan, trimmar träd och jobbar för Simonian.

Jag springer hela tiden.

-Hur är det med Amanda? -Hon nämner nästan aldrig Sandrine.

När jag tar upp det byter hon ämne eller blir arg.

Hur har ni ordnat upp det?

-Har du flyttat in? -Ja, mer eller mindre.

Hur tycker du att det ordnat sig?

Jag är så rädd, Axel. Jag vet inte hur det ska bli i framtiden.

Jag hänger på tills begravningen, men helt ärligt...

Jag vet inte. Jag har ingen aning.

Jag vet inte hur det ska bli. Vad ska jag göra med henne?

Jag är så rädd. Jag är inte redo... att ta hand om ett barn så där.

Jag vet inte vad hon äter. Jag glömmer hennes läxor...

Hon är inte mitt barn. Jag vet inte vad jag ska göra.

Hon har ingen. Vi har ingen nu.

-Har Raja berättat om Barnens Hus? -Jag ska träffa föreståndaren.

Det skulle kunna var en tillfällig lösning, tills du kommit på fötter.

-Lustigt att du ska säga det. -Där fick du till det.

Amanda?

Hur är det fatt?

Vad är det?

En mardröm? Vad är det?

Lugna ner dig. Det är mitt i natten.

Vad är det? Va?

Somna om igen. Lägg dig ned.

Lugna ner dig.

Amanda, säg nåt, snälla.

Satan. Jag är här. Det är ingen fara.

Håll min hand. Jag är här.

Hejsan.

Jag sa ju att du inte behövde komma. Jag kunde ha ringt en taxi.

Det handlar inte om det. Vänta, låt mig hjälpa dig.

-Är det bra? -Ja.

Förlåt, David. Jag är ledsen, men...

Jag tror inte jag är nåt bra sällskap. Jag behöver nog vara ensam.

-Jag är verkligen ledsen. -Det förstår jag verkligen.

Jag bär upp det här och ser till att du kommer in, sen går jag.

Tack.

-Vad är det? -En yurt. En mongolisk boning.

Det är för att de ska bli medvetna om alternativ, ekologisk hushållning.

Idén är att få barnen att distanserade från-

-situationen där de är uppträdande cirkusdjur.

De ska lära sig det principfasta med den intellektuella nyfikenheten-

-i sin aktivitet. Det ska alltid vara knutet till nåt praktiskt.

-Är ni Amandas enda anhörig? -Min pappas syster också.

-Är alla barnen föräldralösa? -I de flesta fallen.

De är också barn som omhändertagits.

Är ni flexibla när det gäller hembesök?

Vi är flexibla inom skolan, men strikta med det som händer utanför.

De flesta, speciellt de små barnen, förstår inte att några kan åka hem-

-medan andra är här året om.

De två perioder när vi inte är så strikta-

-är under ledigheten i december-

-och under sommaren, första hälften av augusti.

-Ni verkar fundersam? -Nej, inte alls.

-Jag är sen. Jag har haft en jobbig dag. -Vi gjort läxorna, ätit...

Vi har till och med lekt lite. Jag har börjat lära henne schack.

-Är hon inte för liten för det? -Nej, hon förstår så bra.

-Hästen är svår... -Vi ska titta på det senare.

-Vi ska gå. Hämtar du väskan? -Jag vill inte gå.

-Varför det? Du träffar Maud i morgon. -Jag vill sova är i natt.

Du är alltid välkommen, men skolan är så långt borta.

Jag är trött på att flytta runt.

Vem ska jag bo hos? Hos dig, eller hos Maud?

Amanda... Det är en jobbig tid att gå igenom.

För dig självklart, men också för David.

Jag vill gärna vara med dig, men det är bra för dig att vara med David.

-Han har den energin jag inte har. -Ska jag byta skola också?

Nej, vi åker hem för att vara närmare skolan.

-Jag vill stanna här. -Det här är inte kul.

Jag vill stanna!

-Vad är klockan? -Vet inte.

Skynda dig, vi är sena. Jag köper en croissant till frukost.

-Chokladcroissant. -Visst. Gå och tvätta dig.

Var är hennes tandborste?

Var är mammas tandborste?

Jag har lagt undan den. Vi kan inte ha den kvar. Vad säger du?

Det är inte din. Du bor inte här. Du bestämmer inte över tandborstarna.

-Jag är ledsen. Jag lägger tillbaka den. -På en gång.

-På en gång! -Jag lovar, men vi måste skynda oss.

Vi sticker.

Helvete, din väska!

Här. Ha en bra dag.

Maud hämtar dig i eftermiddag. Du sover över hos henne.

-David? -Lydia!

-Hej. -Det var jättelänge sen.

-Du har inte förändrats alls. -Flyttade inte du till Lyon?

Jag flyttade tillbaka för två år sen.

Bolaget Victor och jag startade gick inte så bra.

Sen separerade vi. Jag har övertagit mina föräldrars.

-Restaurangen? -Jag är chef/servitris.

Och Marco, min kusin, du vet... Han jobbar i köket.

Kom förbi. Ni vet var vi finns.

-Vad gör du? -Jag håller på med lite olika saker.

Mitt huvudjobb är hos en hyresvärd.

Jag tar hand om hyresgäster och turister.

Sist jag träffade dig och din syster sa

hon att du jobbade för Parkförvaltningen.

-Det stämmer. -Hur är det med Sandrine?

Har hon sagt att vi pratat? Det var 18 månader sen jag flyttade tillbaka.

Vi sa att vi skulle träffas. Hur gammal är hennes dotter nu? Fem år?

-Sju år. -Sju? Otroligt.

Jag måste kila. Hälsa att jag ringer om några dagar.

Titta in nån kväll. Kvällar är bäst. Då kan vi prata.

Vi ses, David.

-Hej. -Hej.

-Hur är det? -Bra, och du?

-Varför är du här? -Vi kom för att träffa dig.

-Hej, Amanda. -Hej.

Kom får du ta en titt.

-Han är rolig. Vad heter han? -Jean-Marco.

Det var ett speciellt namn. Jag har aldrig träffat en Jean-Marco.

-Hur går det på jobbet? -Du såg mig ju.

Géraldine låter mig göra enklare grejer. Det tar tre längre tid för mig.

Det tar tid att komma tillbaka.

Det blir bättre med tiden och lite rehab.

Du låter som min mamma. Vi vet faktiskt inte om det blir bättre.

Det var bara en smällare. Hur gick det?

-Jag är ledsen... -Du behöver inte be om ursäkt.

-Ursäkta mig, Amanda. -Be inte om ursäkt. Kom.

-Lukta. Det är inget vanligt vin. -Varför ska man lukta?

Folk som provsmakar vin börjar först med att snurra vinet i glaset.

Sen luktar de på det.

Sen smakar de.

-Och sen spottar de. -Det är äckligt.

Man spottar inte i glaset.

-Du har inte ätit upp bönorna. -Jag har ätit massor.

Ät upp det som är kvar. Annars blir det ingen bakelse klockan sex.

Kom igen.

Hon tar en evighet på sig att somna. Ligger jag inte kvar tar det längre tid.

Blev du uttråkad?

Det måste vara hemskt för henne att plötsligt hamna i en sån här situation.

Hon har tur som har dig.

Det är snällt av dig att hjälpa mig, men jag kan inte fortsätta leva så här.

Jag behöver lugn och ro.

Om du vill flytta in i min lägenhet så kan du göra det.

Jag flyttar tillbaka till min mamma i Périgueux.

Du sa ju att det var jobbigt att bo med henne.

Vi har mycket mer plats där nere i södern.

Jag tar tillbaka mina elever fast jag inte kan spela.

Det är enklare när man redan jobbat ihop.

Du behöver nån som kan stödja dig. Du behöver nån som kan...

...bära dig. Nån som finns där för er båda.

Jag är inte den personen just nu.

Kom hit.

-Hej, David. -Hej, Moise.

-Ledsen för din vän, men Simonian... -Ingen fara.

-När reste hon? -I morse.

-Några nya? -Ett ryskt par.

Jag ska träffa dem om en halvtimme på stationen.

Vi ses senare.

Herr och fru Orlov? Trevligt att träffas. Jag är David.

-Var det en trevlig resa? -Ja, tack.

Hallå. Har du haft en bra dag?

-Mår du bra? -Nej.

Vad är det? Har jag gjort nåt?

-Vad är det då? -Jag fick en tillsägelse.

Oroa dig inte. Jag trodde det var nåt allvarligt. Vem bryr sig?

Jag vill inte gå.

Jag trodde du tyckte om att var hos Maud.

-I kväll vill jag vara med dig. -Nu har vi ju bestämt med Maud.

Spelar det nån roll om det blir imorgon?

Det är inte bestämt så.

-Jag är upptagen i kväll. -Varför då?

-Jag ska äta med några vänner. -Varför får inte jag följa med?

Det är långt och det är vuxna som pratar. Det går bara inte.

Gråt inte. Vi gör nåt i morgon.

Mitt lilla lamm. Gråt inte, snälla.

Kom in. Kaninen är i vardagsrummet.

-Ha en rolig kväll. -Ha så roligt du också.

-Gör det nåt om jag spelar in? -Nej, det var ju bestämt så.

-Var ska jag börja? -Det är upp till dig.

Idén är att göra ett subjektivt porträtt av din syster-

-utan att gå in på alltför privata detaljer.

Det är lättast att börja med hennes jobb.

Du sa att hon var lärare i engelska.

Ja, högstadiet på Aragoskolan.

Hon älskade sitt jobb, men hon sa att det hade blivit svårare.

-Varför valde hon engelska? -Vår mamma är engelska.

-Intressant. -Hon bor i London.

-Har Sandrine också bott i London? -Nej, inte alls.

Hon hade köpt biljetter till Wimbledon till hennes dotter och mig nästa vecka.

-Hade hon en dotter? -Ja, ja.

-Det nämnde du inte på telefon. -På vilket sätt är det relevant?

Man brukar säga om folk har barn.

Vad har läsarna med det att göra?

Idén är att skildra de människorna som det skulle kunna vara du eller jag.

Att ha barn... är ju en del av deras historia.

Jag är ledsen, men jag tror inte jag kan fortsätta.

Jag förstår. Det är känsligt.

Det är inte känsligt. Jag har bara ändrat mig.

-Låt det vara. Jag tar det. -Du gjorde dig besväret att komma hit.

-Jag ber om ursäkt. -Det är ingen fara.

-Hej. Ska vi gå? -Visst.

Vi ses!

-Gillade du det där? -Ja.

Ta av dig skorna, tack.

En gång till.

Du är okej.

Sikta rakt på hålet. Visualisera det.

-Nej, det slår för hårt. -Det stressar mig. Det är inget kul.

-Stressa inte. Du måste vara lugn. -Min klubba är sned.

Nej, det är den inte.

-Den är inte som din. -Den är inte sned.

Den är inte som min. Min är längre.

Vet du vad? Jag sätter den längre fram. Det är väldigt långt ifrån.

Så där. Nu blir det enklare.

Där ser du!

Det går bra. Lugn och sansad.

-Jo, men jag var närmare också. -Det spelar ingen roll.

Vad bråkar de om?

-Om deras kläder? -Ja, det verkar så?

-Varför tror inte vi på Gud? -Vi gör bara inte det.

I skolan säger de att jag ska brinna i helvetet om jag inte tror på Gud.

Det är struntprat.

-Finns helvetet? -Nej, det är skitsnack.

De troende tror det. De vet faktiskt inte. Ingen vet.

Du vet faktiskt inte heller. Det skulle kunna finnas.

Det som är sant är att ungarna på skolan

bara säger vad deras föräldrar sagt.

De har ingen rätt att skrämma dig.

Nästa gång säger du till dem att de får stryk av mig.

Kom igen, till höger. Nej, inte på en gång.

Jag ser bara till att du kör. Det är du som är föraren.

Se upp, löv... Till höger här.

-Jag kan styra nu. -Rakt fram.

-Var du verkligen en tennisstjärna? -Ja...

Inte en stjärna, men jag var...

Mamma visade en gång en film när ni var små. Du spelade tennis.

-Verkligen? -Ja.

Din farfar spelade alltid in hemfilmer.

Det visste jag inte.

-Mer vin? -Ja.

-Det är läggdags, Amanda. -Inte än.

Det börjar bli sent. Du får ta med dig Caramel.

-Caramel? -Det är namnet vi gav honom.

-Det är en vit kanin. -Vi har bättre fantasi än du.

Smaka det här. Jag sparade det från restaurangen vi hade i Clichy.

Alla försöker få mig berusad nu...

Inte en chans med det där. Det är gjort på björnbär från trädgården i Thonon.

Det är väldigt lent.

Kände du min mamma väl?

Där ser du. Min cognac var inte så dålig i alla fall.

Lustigt nog tänkte jag på Alison för några dagar sen.

Vi träffades mycket i början. Vi gick bra ihop.

Det var nåt befriande över henne. Hon var väldigt öppen.

För mig, som var så introvert var det fördelaktigt att möta din mamma.

Och när hon reste var Luc självklart helt förkrossad.

Han lät inte nån nämna hennes namn. Talade han aldrig om henne?

Nästan aldrig. Jag har några minnen av henne.

Men de flesta efter att hon lämnade oss.

Pappa sa att hon hade brutit alla band.

Hon hade ett nytt liv och där fanns inte plats för oss.

Han hade inte helt fel. Alison var väldigt impulsiv.

Hon hade snart en ny relation-

-och om din pappa inte tog några initiativ hände ingenting.

Träffade du henne då?

Hon skrev ibland och frågade om er.

Luc fick reda på det och blev vansinnig, hotade oss...

Han bad oss välja sida.

Jag måste ha hennes brev nånstans. Om du vill se dem, förstås?

-Varsågod. -Tack.

När din pappa dog funderade jag på att kontakta henne.

Hon fick reda på det av en gemensam vän.

Jag tog inte kontakt. Det hade gått så lång tid.

Hej, David, det är Léna. Det är sent. Hoppas inte jag väckte dig.

Jag fick synthen du skickade. Jag spelar med min friska hand.

Jag har spelat in en sång på mobilen.

Jag tänker på dig och Amanda.

Du kan inte fatta hur mycket jag tänker på er.

-Ursäkta mig! -Kan jag hjälpa er?

God dag, är ni Lénas mamma...? Jag har kommit för att hälsa på.

-Kom upp. Jag ropar på henne. -Tack.

Hej! Jag var i närheten, så...

-Du hör aldrig efter, eller hur? -Jag vill inte tränga mig på.

Jag kan komma tillbaka lite senare.

Det är märkligt att föreställa sig dig här. Jag har bara bott i städer.

Nu är vi här-en stadsmus och en skogsmus.

Underbart.

Minns du den här? En stadsmus bjöd en gång en skogsmus-

-att dela på rester från en ortolanmiddag.

Den minns du. Vad är en ortolan förresten?

En fågel.

-Är det? -Ja.

Du är verkligen en stadsmus.

Berätta om Amanda.

Det är svårt att veta hur hon har det. Hon är stark.

Hon fascinerar mig. Det är som om hon tar hand om mig.

-Jag tänker mycket på henne. -Hon frågar efter dig också.

Pianolektionerna betyder mycket för henne.

Jag ska börja processen. Jag ska ta itu med det.

Jag ska ta hand om henne. Jag ska vara hennes vårdnadshavare.

Jag tror jag adopterar henne.

Jag kom hit för att ta med dig till Paris.

Jag har aldrig bett nån om det här och jag trodde aldrig jag skulle göra det.

Jag är jätterörd, men vi känner knappt varandra.

Jag vet att det verkar helt absurt och det är bara fjärde gången vi ses.

Jag är inte galen.

När jag tog beslutet om Amanda tänkte jag på att du hjälpte mig.

Absolut, och Amanda behöver dig nu. Hon behöver lugn och ro.

-Vi har tid på oss. -Hur kan du säga så?

Seriöst, David. Vi har all tid i världen nu.

Vill du stanna hos mig i natt?

David, jag är Ivan. Sandrine har nog nämnt mig.

Jag valde att skriva istället för att ringa. Jag är mer bekväm med det.

Jag vet inte om du vill det, men jag vill att vi träffas.

Sandrine berättade om sin lillebror. Det är synd att vi aldrig träffats.

Tydligen har vi en massa gemensamt. Ser fram emot att höra från dig.

Man kanske vrider åt andra hållet som på bilar.

Det är nog fel nycklar.

-Nu sitter vi i skiten. -Får jag prova?

Tack, då. Det ska inte vara som på en bil.

Det ska bli skönt att ta det lugnt. Fint, eller hur?

-Det ser gammalt ut. -Ja, det gör det.

Gå upp och välj sovrum.

Hon måste vara här...? Jag hörde nåt om en strandad val.

De fick ner henne i vattnet, men hon håller till här.

Hon dyker tydligen upp ibland.

Vi kollar.

-Är hon här? -Hon var här för 10 minuter sen.

Hon kanske dyker upp senare. Man vet aldrig.

-Vad sa han? -Hon var här för 10 minuter sen.

Hur gammal är du när jag är lika gammal som du? Jättegammal?

Jättegammal med grått skägg.

-Nej, på allvar. -När du är som jag är jag 40 år.

-40 är inte så gammalt. -Nej, inte särkilt gammalt.

-Så du passar mig fortfarande? -Ja.

-Hur länge ska du vara med mig? -Åtminstone tills du är 18 år.

-Varje dag? -Varje dag.

Är det okej att bo med mig? Tror du vi står ut med varandra?

Vi får väl se.

Hallå?

Alison?

Jag står vid en sluttning ner mot några träd.

-Hej. -Hej.

Hej, David.

-Tack för att du kom. -Ja...

-Ska vi sätta oss? -Mm.

-Bor du här i närheten? -Jag bor lite västerut.

Precis efter Bayswater. Jag tänkte be er titta förbi...

Jo, men det går bra med parken.

-Kom ni i morse? -Ja.

-Vi bor i South Wimbledon. -Det är en bit bort.

Vi kom hit för att gå på Wimbledon.

Sandrine skrev att ni alla tre skulle gå i år.

Hon berättade om resan. Vi pratade om att träffas.

Hon berättade det.

Det betydde mycket för henne att du skulle få träffa Amanda.

-Kan vi prata om dig? -Visst.

Vad gör du just nu?

-Vad jobbar du med? -Jag är arborist.

-Jag trimmar grenarna på träd. -Jag förstår.

-Och du? -Jag?

Jag jobbade länge som konservator på ett museum i Hampstead Heath.

Efter att det stängde för några år sen undervisar jag i franska.

David...det kommer att ta lång tid innan vi kan prata med varandra.

För mig att förklara...

För att jag ska försöka att förklara...

Jag vet att det måste kännas märkligt... kanske till och med oacceptabelt

att höra det här, men...

Jag kom hit för att säga till dig att jag finns här för er.

För dig och Amanda.

Om du en dag skulle vilja...

Hej, Amanda. Det här är Alison som jag berättade om. Din mammas mamma.

-Hej. -Det är verkligen roligt att träffas.

Tack för att du kom.

Du är väldigt vacker.

Om ni har tid kan vi gå och köpa glass.

Det finns en glasskiosk i närheten. Den är verkligen bra.

Vill du ha en?

-Jag gillar vår gata. -Visst är den fin?

-Upp tidigt för matcherna. -Ska vi sitta vid centercourten?

Det kan du ge dig på.

-God natt. -God natt.

-Alison är snäll. -Tycker du det?

Bra. Hon tyckte det var kul att träffa dig.

Sandrine skulle ha varit glad för att ni träffades.

Tror du?

Om Alison är mammas mamma, så är hon väl din. Ni har väl samma mamma?

Visst. Jag känner henne knappt, men hon är min mamma också.

Hoppas ni haft en bra dag i London.

Jag ska titta på tv för att se om jag ser er.

Jag längtar efter att träffa dig igen, min vackra David.

Jag saknar dig.

Vad sa du?

Elvis has left the building.

-Det är över nu. -Vänta, det är inte över än.

Han ligger bara under med tre poäng.

Vad är det? Varför gråter du? Vad är det?

Sluta. Jag vill inte se dig ledsen.

Vad är det, lilla lamm?

Där ser du. Det är inte över.

Där ser du. Man måste hänga kvar hela vägen.

Översättning: Mika Wainonen