Original subtitles

-Det här är så fint. -Fem lag ute på sina livs äventyr.

-Det är lite Indiana Jones-känsla. -Ja.

Utan att flyga och med en strikt begränsad budget.

Då åker vi.

-De tävlar mot varandra... -Jag är helt nervös.

...i att ta sig från Afrika till arktiska Tromsö.

Skämtar du?

Tävlingen "Race Across the World Sverige" är nu halvvägs

och lagen är på femte etappen mellan Eger i Ungern och Warszawa i Polen.

-Yes, vi drar. -Vinnarskallarna Felix och Clara...

...startar med ett stort försprång och planerar minutiöst

med siktet inställt på ytterligare en vinst.

-Vi har vunnit så mycket, så galet. -Men flera lag var hack i häl.

Vi lägger pusslet nu för att nå första platsen.

Peter och Lottas ekonomi håller på att knäckas.

Mycket står på spel för om pengarna tar slut.

Ja, då är man ute ur tävlingen.

Vi ska vinna för er!

Nu ska etappen avgöras.

Vi vill slå dem.

Vilket lag kommer att stämpla in som vinnare?

Idag tycker jag verkligen att vi ska unna oss en massage.

Emil är ju mera lösaktig med pengar, kanske.

Jag är mer att allting har ett värde.

Oj, det ser allvarligt ut, systematiskt. Är det en politikpanel?

Den här ser bra ut. Vad tror du de säger?

Du och jag när vi diskuterar vår budget.

Det är jag och du: "Jo, men det är bara en gondol."

"Bara en gondolresa för 4 000 spänn." Nej, säger jag.

-"Kan jag inte få åka gondol?" -"Vi tar det en annan gång."

Du fattar inte hur mycket det här betyder. Du har krossat min dröm!

Oj...

Det här är legit du och jag om gondolresan.

Jag hatar att säga nej. Jag vill att han ska göra allt i hela världen,

samtidigt så vet jag att om vi ska ända till Tromsö

så måste vi tänka smart.

Det här är dagskassan. Det här får vi röra oss med idag.

Häri ligger det.

Ja. 2 200 euro.

Jag räknar med att vi gjort av med 2 700 euro-ish.

-På mycket grejer. -Här är 2 200.

Kan det vara runt 700 som ligger här? Kan du kolla det?

Vi har gjort åt ungefär hälften av pengarna som vi har för hela resan.

Även om vi vet det. Det blir dyrare ju närmare Tromsö vi är.

-Det är mer än 700 här. -Det är nog 2 000, inte 2 200.

-Du tänkte plus 200 där. -Ja, detta plus 200.

-Ish hundra. -Ish ja.

Hur mycket är det här?

Att resa på så tajt budget. Det är ju också en konstant stress

för att du måste balansera vad du vill uppleva

och vad vi kan uppleva. Hur mycket pengar har vi?

Nästan innan varje fotsteg man tar tänker man: "Har vi råd med det?"

Det här är tre, fyra och fem. Femhundra.

-Är det 300 eller 500? -Ish.

Flera av lagen kämpar med att få budgeten att räcka

hela vägen upp till Tromsö. Och för lag Magnussons i botten?

Där är det ännu allvarligare. Räcker pengarna till nästa checkpoint?

Eller för den delen var de är nånstans.

Jag vet inte var vi är nånstans, men nåt av länderna med konstigt språk.

-Jag tror att vi är i Polen nu. -Precis, närmare bestämt i Kraków.

Här finns deras kanske sista livhank ett välbetalt jobb

på en fabrik som tillverkar skönhetsprodukter.

-Vad ska du göra för kräm, Peter? -Nåt med eukalyptus.

Vi har kvar alldeles för lite pengar.

Nu gjorde jag faktiskt en liten, en liten inventering här

och nu kan jag säga, dig och mig emellan.

Att det jag har...

-Oj. -Jag har den här.

Och så har jag polska pengar. Och du har några euro kvar.

Ja, precis.

Jag hoppas att vi får jobba nån liten stund.

-Vi kanske kan jobba till midnatt. -Men man känner ju piskan.

Det är en tävling. Vi försöker nå målet

och hålla ihop det här på nåt rimligt sätt, vilket är svårt.

Hade jag råd hade jag beställt ett porträtt av dig.

Nu satsar vi på att göra allt för att få in några nya kronor.

Annars överlever vi inte för det ser lite ja,

lite skakigt ut i ärlighetens namn.

-Här är det. -Ja.

Hej, ursäkta. Jobbar du eller bor du här?

-Jag talar inte engelska. -Perfekt. Inte jag heller.

-Vi trycker på vad som helst. -Tryck bara.

Vi är på rätt adress. Varför kommer vi inte in?

Vänta. Akta.

Kontoret, fabriken, kanske ligger uppe i det här huset.

De är inte där. Vi får inte tag på dem i alla fall.

Ja... Vi försöker hitta ett sätt att komma in.

Det var inte det lättaste.

Nu har jag tryckt på alla knappar.

Är det den här gatan vi ska leta efter?

Det är gamla adressen innan de flyttade.

Pengarna är slut nästan och jag vet inte vad som händer då.

Mamma, nu behöver jag dig. Nu får du faktiskt fixa det här.

Jag har kämpat så mycket, så länge nu...

-Du får styra upp det nu. -Okej.

Kan jag fråga? Det här är väl rätt adress? Ingen svarar. Vad är det?

Det ligger utanför Kraków.

Det finns två adresser, en ligger åt Häcklefjäll utanför Kraków

och en ligger här och ingenstans kommer vi in.

Det finns uppenbarligen ingen krämfabrik

så att han får sitta där och jag får väl gå runt här och titta.

Vi kanske hittar nån annan krämfabrik, inte vet jag.

I morse kl. 6 så vaknade vi till och vi tog en timeout

så den gäller fram till 16. Vi tänkte passa på att se stan lite grann.

-Fint här ju. -Ja, verkligen.

Det är vackert och omodernt på en och samma gång

och det är ganska charmigt.

Andra världskriget har härjat här ser det ut som.

Jag tycker att vi jobbat med timeouten väldigt bra.

Man kan ju skjuta dem fram och tillbaka på dygnet

för att maximera restiden inom varje dag.

I och med restriktionerna på timmarna man får åka buss och tåg.

Så det är ganska viktigt var man lägger timeouten.

Ja, men vi ska in på en guidad tur här inne i det här huset.

Det är nån slags virtuell tur med kanske såna där brillor på sig.

-Vet du skillnaden på VR och AR? -Ja, vet inte du?

Jo, men jag trodde inte att du visste. Är det där VR eller AR?

Det där är en blandning.

Du har ingen aning.

Hallå. Slå er ner här, tack.

Välkomna igen till utställningen om gruvdriftens historia

i staden Banská Bystrica och omnejd.

På höger... På er vänstra sida kan ni se vaktstugan

där de bryggde öl.

När jag är utomlands försöker jag alltid dricka mycket öl

istället för vatten, för att inte bli magsjuk.

Det är ett bra tips.

Det fanns kontor, mötesrum och så vidare.

Tyvärr måste jag byta batterierna. Ursäkta.

-Det var riktigt dålig app. -Ja, hela grejen kändes så där.

En öststat som vill vara lite modern, så blir det lite...

Okej. Nu funkar det. Vi ska gå in i byggnaden.

Och...

I nästa rum som är det största...

...har vi hammare.

Ja, det här var ju... Jag höll på att somna några gånger.

Jag kan flytta. Ser ni bättre?

Jag hade svårt att hålla liksom fokus uppe. Nej, fy fan, alltså.

Jättebra. Tack.

Vi fortsätter här, där jag ska berätta lite om den här modellen.

Det här hjulet var tolv meter högt.

En fråga. Det var väl inte så bra om barnen lekte där.

Det var inga barn som lekte där.

Det verkar roligt att leka där inne. Man kan springa runt där.

Man kan idrotta.

Fantastiskt hjul.

Det här var ju en väldigt speciell typ av museum.

Filip Hammar är här på nån bild.

Visst är det lite likt Filip Hammar ändå?

Bye, bye, Bystrica. Vad hette den? Banská Bystrica.

Ja, jävlar. Nu är man fullmatad med kultur.

Nu är vi på väg till Ostrava via Vrútky

och jag tror vi ska byta ytterligare en gång.

-Det är den här. -Är det? Tack.

Perfekt. Nej, så här är det. Vi kommer fram 20.37.

Då måste vi hinna köpa biljetter till Warszawa-tåget imorgon 6.04.

-När går tåget efter? -Det vet jag inte.

Vi ska med det första, tänker jag.

I Warszawa ska vi vara 10.40.

Då måste vi sova på centralstationen, alternativt inte sova alls,

vilket jag också är öppen för.

-Vad garvar du åt? -Du har sagt hundra gånger:

"Det spelar ingen roll om vi kommer etta eller tvåa."

Vara på en tågstation i natt är väl att ta det lugnt?

-Du vill vinna till varje pris. -Nej, men... Okej.

Du tar reda på när nästa tåg går. Jag är rädd för

att det kan ta en jävla tid, flera timmar senare.

Det gör inte jag. Jag blir jätteledsen om vi missar det tåget

-Varför blir du jätteledsen? -Det är en tävling vi är med i.

Felix tycker att det är jobbigt att förlora och sen försöker jag

säga till Felix att ta det lite lugnt, men han stressar på.

Vi har kämpat här nu i tre långa dagar.

-Kämpat för vad? -För att komma först.

Ja men vad fan.

Har vi inte kämpat för att ha det mysigt?

-Nej, det har vi fan inte gjort. -Jo.

Så mysigt man kan ha under en tävling, ja.

-Vi har haft jättemysigt. -Absolut.

-Jag ska fråga lite. -Varför ska vi inte ta första tåget?

Vad är ens frågan?

Vi båda skulle såklart tycka att det var kul att vinna,

men för mig är det inte det som driver mig.

Jag tycker upplevelsen är det största.

-Nej, polisen. -Vi måste dra.

-Inte här. -Okej. Ledsen.

Jag blir helt stressad.

-Jag gillar Kraków. -Kraków får...

-Åtta av tio. -Ja, nio av tio, skulle jag säga.

-Oj, första nian. -Ja.

Jag tycker stan har en härlig vibe.

Sen är det negativt att vi inte har budget för att uppleva den riktigt.

Det finns massa kul vi kunde ha gjort här.

Carl och Emils begränsade reskassa har blottat att de har

totalt olika syn på hur pengar bör spenderas.

Är det nån som åker till Warszawa ikväll?

För att uppleva roliga saker gäller det att hitta kreativa sätt

att spara in på de tråkigaste utgifterna.

Ska du till Warszawa?

Ska ni köra till Warszawa? Inte?

Han är bara på sin telefon.

Hejsan. Ska ni åka bil till Warszawa ikväll?

-Okej. -Ledsen.

Det som jag gillar med Emil, det är att han är...

Han kompletterar mig. Lite som yin och yang.

Här kommer det tre raffliga kvinnor.

Ska ni köra till Warszawa?

Han är mera spontan och mycket mera extrovert.

Tack! För inget.

Han är inte rädd för att göra bort sig

medans jag är kanske lite mer försiktiga typen...

...och det är nåt som verkligen trollbinder mig.

Är det nån som har en bil, bil

Som kan köra oss ända till Warszawa

Är det nån som har en bil, bil

Som kan köra oss ända till Warszawa

Nej, det är inte det. Nu kommer polisen. Vi måste dra.

-Nu går vi. -Det var en jävla bra sång.

Är det nån som har en bil

Emils lekfulla sida är ju som en syrgastub med energi

och man blir väldigt glad och sen är det kul

för han utmanar mig mycket och kittlar mig till att leka med honom

och det är väldigt roligt.

-Jag vill stå med massa duvor. -Du kan ju mata dem.

Tack, så mycket. De är så vackra.

Fåglar är lite äckligt, speciellt duvor.

Det är min dröm.

-Nu ska jag utmana min rädsla. -Emil, jag har fyra duvor.

Hjälp!

Jag är lite rädd.

Redan? Vill du lära dig hur man får en duva i handen?

Så tar du så, inga hastiga rörelser. Och så tar du så. Kolla.

Jag tappade den, fan!

Emil har blivit en lillebror som jag aldrig haft. Det är så jag ser honom.

Han plockar fram en väldigt vårdande sida i mig som jag älskar att bejaka.

-Jag gillar att ta hand om Emil. -Tack för att du utmanar min rädsla.

-Visst var det mysigt? -Mysigt är ett ord. Absolut.

Men lite handsprit vore bra.

Att få göra den här resan med Carl är fantastiskt.

Jag älskar varenda minut av det. Vår vänskap blir bara allt finare.

Får man sjunga här då utan att bli tillsagd av polis?

Nej, polisen. Fuck.

Va? Va? Ojdå. Han kom direkt.

-Bara att sjunga. -Inte här.

Det går inte för här kör bilarna.

-Det är inte en scen. -Okej, förlåt.

-Vi är ledsna. -Ha en trevlig kväll.

-Tack. -Ha det bra.

Hjälp...

Första taxiresan. Är det inte? Nej, det är det inte.

Vi åkte ju taxi för tusan, nån gång ja.

Thomas och Björn är i stillheten ute på den polska landsbygden

där de tänker jobba på en bondgård.

Vi mår väl bäst med lite lugnare och i natur.

Vi är inga storstadsmänniskor. Det är bättre att det är mindre ställe.

Det här är trevligare än att sitta inne i stan. Med fågelkvitter och...

-Det ser inte ut som en bondgård. -De har väl nån gård nånstans.

Hallå?

Jag vet inte vad vi ska göra. Rensa ogräs, mocka skit.

-Hejsan. -Hej, jag heter Björn. Tack.

Får fråga vad de har för bondgård.

-Vad har ni för gård? Har ni kor? -Vi har bin. Ja, bin.

-Okej. Bara bin? -Ja.

Det blir väl intressant?

-Kan du visa så att vi gör rätt? -Han ska visa.

De har fått reda på att de har svärmat iväg upp i ett träd

och vi ska fånga in dem, så att vi får tillbaks bina.

Bicowboys från Sverige.

Vi får se om det är snälla eller argsinta bin.

Perfekt.

Ja, där uppe sitter de.

Vi skär grenen och ger den till er så stoppar ni ner bina här.

Tydligen så känner bina av om man är lugn eller inte.

Jag är ju ganska lugn.

De känner om du är nervös eller rädd och då kan de sticka dig.

Ser ni? Nu är de ganska aggressiva.

Jaha, det kändes ju lite dumt att vi står påklädda med nät och allt

och de går bararmade, utan huvudskydd och nånting.

De har nog blivit stuckna några miljoner gånger säkert.

-Är drottningen där? -Nej, hon är däruppe.

Insatsen är kritisk, ett litet misstag av nån i arbetslaget

och alla bin kan spridas för vinden.

Drottningen.

Det var lite svårare än vad de trodde. Det blev lite akrobatik.

Drottningen är i lådan så bina flyger dit för de känner drottningens doft.

Så de letar sig till lådan självmant.

-Vi behöver inte göra nåt mer. -Bara vänta.

Bara vänta.

-Här har du. -Tack.

-Bra jobbat. -Vi är stolta över er.

-Ni var jätteduktiga. -Tack.

Lagen har nu tävlat i 22 dagar sen starten i Marocko i norra Afrika.

De befinner sig nu i Slovakien och Polen inför slutspurten

till checkpointen i Warszawa.

Rätt strategi och resväg kan göra att man vinner eller förlorar.

Det snabbaste tåget till Warszawa efter 6.30.

Nåt som vinnarskallen Felix är högst medveten om.

9.05. Min man kommer att säga nej.

Det har gått så i ett hela tiden. Man är ju van att ha nån slags

även om jag jobbar nästan varje dag så är det ju ett annat tempo.

Men nu har det varit i princip från sex på morgon till i alla fall 21

så bör man röra på sig, göra eller planera nåt

eller liksom tänka och det har varit lite slitsamt.

Vi kanske måste gå på din plan ändå?

Grejen är den att nästa tåg går 9.05.

Då är vi framme 13.42. Det är ett långsammare tåg.

Om det varit värt det eller inte kan vi nog berätta

om ett par månader eller ett halvår eller ett år.

Nu är man så inne i allt.

Då är frågan om vi ska köpa biljetter till det redan nu...

...och hinna med det tåget.

Ja, det är... Jag tänkte så här nu, jag har tänkt på det här.

Jag har bestämt mig för jag skiter i tävlingen från och med nu.

-Är det sant? -Ja, det är för mycket motstånd.

Du tycker att det är jobbigt när jag tävlar så från och med nu

kommer jag inte tävla alls. Nu bara reser vi.

Så skiter jag i tävlingen helt.

Det känns skönare att bestämma sig för det för det här halvt av halvt på

att jag ska liksom lite tävla. Jag kan inte tävla lite grann.

-Känner jag. Jag kan inte. -Jag fattar.

Jag orkar inte hålla på att småtävla. Jag blir helt stressad inombords.

Jag drog igång allting med att verkligen vilja tävla hela vägen

för jag kände att det var också det som gjorde att som jag kände var kul.

Det blir för mycket tjafs mellan oss här när du vill bromsa mig.

Jag kan inte vara den enda som ska driva tävlingen. Nu skiter vi i det.

Från och med nu har jag lagt ner tävlingen.

Jag är så jävla glad att du har följt med på den här resan.

Den första obehagliga människan vi har träffat. Ska du ringa polisen?

Lotta och Peter väntar fortfarande utanför jobbet

som kan avgöra deras framtid i tävlingen.

Utan lönen riskerar de nämligen att gå i konkurs.

Jag är trött på det här, framförallt på mig själv.

Man tappar motivationen. För att tävla.

Nu skiter vi i det här. Nej, jag har en annan idé.

-Nämligen? -Nej, jag är trött på det här.

Jag fick en idé. Nu orkar jag inte mer. Nu är det nog.

Jaha.

-Det här tar vi. -Vad ska du här att göra?

-Vad gör vi här? -Du, så här är det.

Du vet. Lite koll har du på våra finanser.

-Absolut. -Vi kommer inte till Tromsö.

Så vet du vad. Jag skjuter ut oss nu.

Ja, tack.

Jaså, du skjuter ut oss nu. Jaha.

Perfekt.

-Jag tappade just talförmågan. -Det är du värd. Ärligt, mamma.

Vet du vad? Jag är så jävla glad att du har följt med på den här resan.

Så att jag tycker att du förtjänar lite hummer och champagne.

-Fy fan, det är inte klokt. -Nej, men du gör faktiskt det.

Vi har levt som kyrkråttor och nu är...

Nu är det fan över.

Fan.

Men Gud.

Fan.

Har du aldrig varit på utskjutningsmiddag i Kraków?

-Och käkat hummer? -Aldrig.

-Nej, alltså. -Jag gör det hela tiden.

Det tror man inte om en sjuttiofyraårig kvinna...

...men hon är egentligen väldigt orädd och skrattbenägen

och tar saker med väldigt mycket salt.

Livet som sådan, för det händer ju skit ibland på den här jorden

och man råkar ut för saker och hon har varit bra på att hantera det.

Det är en annan sak som har varit härlig.

Det är att höra ordet mamma.

Det är en skönt. Jag har älskat att höra mormor och farmor.

Det tycker jag är underbart. Men nu har jag fått höra mamma.

Det är...

-Gud. -Mamma, jag måste ändå säga...

Jag är jävligt glad att du följde med och jag är stolt över dig som...

Ja, men dels hur du har hanterat det och fan för att du pallar.

Det finns folk som är 23 som skulle tycka att det är för jobbigt.

Utöver hela resetrasslet så är det ju inte så kul

att hänga med mig så länge så jag får säga tack.

Alltså på riktigt, från botten av mitt hjärta.

-Tack för att du... -Tack att du valde.

För att du vågade och ville vara med. Jag glömmer aldrig den här resan.

-Nej, det är samma här. -Tack, mamma.

Vi satte mest där och tittade på varandra nästan i tystnad,

insåg att nu är vår resa slut, tänk vad vi har varit med om.

Det var sista kvällen för oss och det liksom sorgligt att det var slut.

Samtidigt som det var härligt att vi hade kommit så här långt ändå.

Det har varit en fantastisk upplevelse. Det kan jag säga.

Jag bara gråter, gråter och gråter.

Ja. Det är tårar som skjutits upp i 50 år.

-Mina får vi vänta 50 år till på. -Och då är inte jag med.

Nej, usch.

Tack.

Utan dig hade vi haft utskjutningsfest i Tanger.

-Ja. -Skål.

Jag la ner all min tid och energi på att stå i Kraków och sjunga

om nån kunde köra oss till Warszawa men vi har ingen mer biltid.

Nej, jag visste det, men jag tyckte du sjöng så fint.

Jag får en känsla att vi ligger bra till.

Vad säger din magkänsla? Den brukar vi lita på.

Men det var inte lätt att ta sig från Ungern

och inte från Slovakien heller.

Jag tror att om Felix och Clara kommer ut från Banská Bystrica

så kommer de att komma innan oss imorgon.

Om de inte lyckas med det, så kommer vi att komma först.

Jag har ingen bra idé på hur vi ska kunna trolla till en första plats.

Jag tror det handlar om att vara uthållig och bara ligga här i vassen

och vänta på att de gör nåt misstag för då har vi chans.

Men jag unnar alla att komma först.

-Ja. -Förutom Felix så klart.

Må bäste man vinna så länge det är vi.

Må bäste man eller kvinna vinna. Så länge det är vi.

Jag ska kolla var vi ska vara. Vagn 14.

I takt med att oron över budgeten ökar för varje dag som går

så blir också lagens metoder för att spara pengar allt mer raffinerade.

34-35.

Lag röse har kommit på en ny djärv idé att försöka få hjälp med boendet

av den svenska ambassaden i Warszawa.

Snälla, låt oss hitta en kompis. Ingen här.

-Han ligger och sover. -Gör han. Vad jobbigt.

-Ursäkta. -Ursäkta.

Här var det mörkt. Okej.

När vi kom på tåget och hittade vår kupé där vi hade fem av sex platser,

då låg det en man med föredragna gardiner.

Han hade släckt ner, han låg över tre säten och sov.

-Och luktade alkohol. -Han blev inte så glad när vi kom.

Jag vet inte om man kan tända.

-Vi pratar inte ditt språk. Ledsen. -Det är polska.

Jag pratar inte polska.

Han var otroligt osugen på sällskap. Han manspreadade som få kan förstå,

han var liten med ett extremt Napoleonkomplex.

-Gå till vagn åtta. Gör det. -Han kommer säga att vi filmar.

Ja, det kommer han göra.

Vi är på väg från Kraków till Warszawa, men vi har

en otroligt aggressiv, tråkig, polsk man här tyvärr.

Som är sur och ska ringa polisen.

Den första otrevliga och obehagliga människan vi har träffat på resan

som också kallade oss för horor för att vi inte talade polska.

Man är ganska ovan att bli riktigt pissigt behandlad.

Att bli bemött av män, så som att man verkligen är en lägre stående varelse

och ska veta sin plats.

Det är klart att jag inte är helt van vid det.

Och jag vill inte vänja mig vid det heller.

-Rondell rakt över. -Här tror jag.

Äntligen är Eva och Karin framme i Warszawa.

Där de har en bekant som arbetar på ambassaden.

Om han inte kommer och han har kanske åkt iväg på nåt viktigare.

Då får vi hitta ett hostell eller ett hotell igen,

Men ett hostell kostar pengar så de hoppas att svenska staten rycker in

och hjälper sina medborgare.

-Vilken taggtråd. -Får vi ens komma in?

Det är inte säkert.

-Nämen, tja. -Hej, hej.

Vad roligt att du var hemma.

-Vilken rolig överraskning? -Förlåt att vi stör.

Men väldigt roligt att du är här.

Jag blev jätteglad när Andreas kom ut, det kunde ha dykt upp nåt.

Men så kom han och jag blev så glad. Jag ville krama och aldrig släppa.

Det var så skönt att se nån som man känner.

-Det var väldigt härligt. -Kul att ha er i Warszawa.

Är du här en stund, eller?

Skönt med vänner runt om i världen,

men att sova på ambassaden är dock inte tillåtet.

Så Andreas hjälpte dem att hitta ett annat boende

vid en av Warszawas finaste parker.

Ja, nu har vi fått inkvartera oss i en väldigt mysig lägenhet

vid en vacker park i Warszawa. Vad gör du Karin?

Jag bäddar sängen, den fantastiska sängen.

Och vi har fått äta svensk choklad. Det var härligt.

-Skönt flyt, plötsligt. -De får passa sig nu.

Nu kan vad som helst hända.

Här ska det vara.

-Hej. -Tack.

Hej. Jösses, vi är på rätt ställe. Hej, jag heter Carl.

Vi har lärt oss en sak och det är att fan heller

att vi ger hela vår plånbok till hotellet. Det gör vi inte längre.

-Det är så vi ser oss själva. -Det är en sorglig dag, min katt dog.

-Det var tråkigt att höra. -Vi kanske kan få lite rabatt...

-...för jag är väldigt ledsen. -Jaha, det var det du ville.

-Nej, jag menar... -Det var ett bra försök.

Varför inte? Ni får det för 150. Det var katten som gjorde det.

Han är riktigt ledsen.

-Har ni frukost? Min hund dog. -Nej.

-Ha det bra. -Tack.

-Okej. Okej. -Hello?

Ni tittar på de mest sparsamma i "Race Across the World" och i Polen.

Okej, imorgon traskar vi in på checkpoint och förhoppningsvis

skriva in vårt namn först i den där mother fucking boken.

Boom. High five med fötterna.

-Älskar dig. -Älskar dig. God natt.

-Men du tänker inte mörda oss. -Jag är från Sicilien, men nej.

Nu jäklar, Karin. Håll i mina ben istället.

Det är lite kyligt på morgonen, men vi ska jag hitta syrener

så att vi kan få andas in det som är härligt.

Det är högt tempo på syrran. Gå du, jag kommer.

God morgon, gubben. Har du sovit gott?

Nej, jag har sovit oroligt i natt. Jag vet inte varför.

Jag har sovit som en stock, så jäkla djupt. Jag sover fortfarande.

Det här är... Jag är inte vaken. Jag går i sömnen.

Men den här etappen har vi ju spelat... Otroligt bra.

-Det tycker jag också. -Hur tror du att vi ligger till?

Jag tror att vi kommer tvåa. Felix och Clara kommer att vinna.

Vi kommer in efter dem.

Det vore jävligt spännande om vi öppnade boken och de inte var först.

Då ska det bli jäkligt kul att höra hur folk har tagit sig hit.

Ja, den här rutten visar sig vara en riktig nagelbitare då flera av lagen

ligger jämsides och fightas om den här etappvinsten.

Frågan är om det är Herngrens som tar sin fjärde delseger

eller om några av de andra kommer fram först?

-När går själva tåget? -9.05.

Ja, men skitbra. Ostrava-Warszawa.

Mycket lugnare tempo idag på gott och ont. Jag saknar min tävlings-Felix.

Men så kan du inte säga. Du har tjatat i tjugo dar.

Du får koppla på dig sista resan.

-Ja men det går ju inte heller. -Jo. Du kan bara klicka på den.

Ja, men då kan jag redan nu fundera hur jag ska ligga till inför sista.

Då blir det som att jag tävlar nu. Nu kör vi det här mjuka, lugna

köret där vi försöker njuta av resan. Vi kommer fram när vi kommer fram.

-Men min tävlingskalle måste jag... -Den måste vila.

Den stänger jag av nu. Ja, jag kan inte ens tänka

att jag ska sätta på den om ett par, om två stationer.

Det går inte. Den är borta. Jag saknar den gamla Felix.

Så kan du inte säga. Nu gör jag ju här för din skull.

Nu går vi till tågstationen.

Det var inte skönt när Felix drog ner tempot.

-Man kan inte vara nån man inte är. -Otrolig charmig ingång.

-Alltså har du sett nåt vackrare? -Nej.

Nu ska vi åka tåg, som är försenat. Spår och plattformar är svåra här.

Men vi tror att vi är rätt och att vi ska gå ditåt.

Som sagt, jag saknar tävlings-Felix, men säg inte för mycket om det.

-Du har väl liftat nån gång? -Va? Nej.

En gång för 50 år sen. Nej, jag har ingen liftare.

Men nu har vi inget val.

Lag Magnussons är totalt bankrutt efter sin avslutningsmiddag

och en sista natt på hostell.

Men de måste fortfarande ta sig till etappens checkpoint.

Hur nu det ska gå.

Vi kanske inte skulle ha skjutit ut varenda krona, men nu blev det så.

Vänta. Vi är rökta så vi måste ändå ta oss fram till Warszawa.

Eftersom vi inte har några pengar kvar så får vi väl lifta då

fast vi inte är så sugna på det. Vi får försöka hitta nån.

-Ursäkta. Pratar du engelska? -Ja, det gör jag.

Vi ska...

-Vart ska du? -Jag ska till Gdansk, norra Polen.

-Hur så? -Och Warszawa?

Ja, jag åker faktiskt förbi Warszawa. Hur så?

Då stod det en snubbe där från Sicilien, som var väldigt vänlig.

-Kan vi åka med dig? -Det går bra. Vi åker. Kom nu.

-Kom nu. Hoppa in. -Tack så mycket.

-Men du tänker inte mörda oss. -Jag är från Sicilien, men nej.

Okej.

Tack.

-Det är snällt att vi fick åka med. -Ingen fara.

Det är på vägen så det är bara trevligt att ha träffat er.

-Det tycker vi med. -Brukar du plocka liftare?

-Nej, det är första gången. Ni var... -Det är vår första gång också.

-Är det så? -Som vi liftar, ja.

Och han körde oss ända fram till Warszawa.

så det var ju bingo faktiskt.

Tadeusza Kahla, det skrev vi upp. Skwer, Tadeusza Kahla.

Idag är det checkpoint och vi vet att vi kan få starta sista rushet

mot boken kl. 12, men vi har en liten annan plan.

Här är båten. Jo, men det här är restaurangen, eller?

Vi ska göra ett snabbt extraknäck innan vi bankar bok, eller hur?

-Cashen måste in. -Vi kollar.

Att försöka tjäna pengar under den sista sex timmars timeouten

är minst sagt riskabelt.

Tar arbetet längre tid riskerar de att hamna efter i slutspurten.

-Hej, vem är du? -Hej, välkomna.

Det var en schyst mustasch. Hur många timmar arbetar du med den?

-Tjugo minuter. -Ska man se ut så i båten?

Vi kommer absolut hinna i tid. Det är klart.

Här har vi dynor och kuddar. Båten måste städas innan kryssningen.

Som ni ser är det fullt med döda insekter. Det är otrevligt.

Ni ska få dammsugaren.

-Vi borde se var båten stannar. -I Tjotahejti.

Vi kanske hamnar på en tur som aldrig tar slut. Det vet vi inte.

-Samla in döda insekter. -Era gäster ska slippa insekterna.

Hejsan!

Måste man ha en randig t-shirt för att styra? Jag har en.

Det är okej. Den där t-shirten duger.

-Jag vill se ut som du. -Har du den i väskan? Ta på den.

Kaptenen har en randig t-shirt.

Jag blev förvånad, eftersom det är en typisk seglingsutstyrsel.

Sätt på den randiga t-shirten. Nu ser du ut som en riktig kapten.

Jag har ju en viss båterfarenhet.

Jag har även tävlat en del på Göta kanal.

Jag vill köra fort. Jag har rally- licens, men inte på sjön dock.

-Kan vi åka snabbare? -Här. Tryck fram den.

Såja. Vi har ett race som pågår så vi måste vara lite snabba tillbaks.

Vi vill vinna "Race Across the World" så jag måste köra snabbt.

-Kryssningen är en timme. -Inte idag. Det blir en halvtimme.

Såja. Det här kan bli sista turen, för inga kunder vill åka med.

-Är det här okej? -Ja.

-Dit och sen vänder vi. -Ska vi vända?

Helt och hållet? Ska jag göra 360?

Det är en kudde överbord.

-Sluta. -Vi kommer inte att nå den.

Lag Röses timeout är nu alltså över, men istället för att spurta

mot checkpointen så är de fast i ett sjödrama.

Du kan använda båtshaken eller...

Båtshaken är från 1812. Jag får ta den på sidan här, håll i mina ben.

-Nej, men vad fan! -Åker den under?

Ja. Han får inte köra så fort.

-Jag kan försöka stoppa den. -Det var här vi förlorade racet.

Det var här vi förlorade racet. Nu jäklar, Karin.

Håll i benen. Han skulle köra... Håll i mina ben istället.

-Nej, du måste hålla i mig. -Kom närmare, jag har den strax.

Håll i mig, jag ramlar i.

-Här har vi den. -Grattis.

Snälla, Gud. Dö inte nu.

-Så... -Nej! Tappa inte ut den.

Nej då. Tur att det inte var nån gäst. Kom och gör konstgjort andning.

-Tack, chefen. -Lycka till. Vinn racet.

-Tack, vi ska vinna. -Vi ska försöka.

Nu jävlar, ska vi till checkpoint.

Ska vi ta buss, springa eller ta taxi? Är du med mig?

Mot tunnelbanan.

Kommer du ihåg vad stationen hette?

-Nåt med B. -Nu jädrar.

Bemowo! Ja, just nu står det där.

Tänk om det här är Bemowo? Jag ska kolla.

Jag håller den.

Ja, det är det.

Come on!

-Bemowo? -Ja.

-Jag vet inte hur vi ligger till. -Vi kunde ha kört för en timme sen.

Vi har torskat en timme på jobb, men de andra kan ha fastnat nånstans.

Så vi. Going for gold.

Det är den. Den beigea.

Okej, Calle.

-Hej, resan tar slut här. -Va? Bara så där?

-Bemowo. -Vi ska av här. Szwedzka.

Vi ska av nästa.

Vi är framme vid avgörandet i Warszawa.

Nu gäller det för lagen att ta sig till ankomstdestinationen

så fort det bara går.

Här kommer de att få de sista koordinaterna

till den exakta checkpointen på hotell Polonia.

Vid checkpointen finns som alltid loggboken

där det gäller att skriva in sig först av alla.

-Okej. -Tack.

Hej då.

-Kolla Centralna. -Centralen. Här är vi ju.

Carl och Emil har knappa 20 minuter kvar på sin sista timeout

och det är långsamma minuter innan de kan börja sin spurt mot segern.

Eva och Karin, de lurar i knutarna, tror jag.

Hur ligger vi till? Vi tror inte att vi är etta, va?

Clara och Felix har checkat in.

Det är gamla lag Herngren hade säkert redan varit i mål,

men nu är det tydligen nya tider.

Ajöss Tjeckien, men det borde ju stå bokstäver här uppe

var den stannar liksom? Varför står det inte det för?

Ah, det kommer från det hållet.

Ja, vi kommer nog sist, eventuellt. Det kan vi nog göra,

men jag tänker inte på det. Jag har kopplat bort min tävlingskalle här.

Folk kanske inte tror det, men jag är väl bra på att ställa om mig.

Är det inte tävling så spelar det ingen roll var jag kommer nånstans.

Det blir skönt att lägga handen på boken. Då har man klarat etappen.

Hel och ren. Eller ren vet jag inte, men...

We are ready.

Ja, då är vi väl på plats, ska vi se hotell?

Hotell Polonia Palace.

Ursäkta. Känner du till hotell Polonia?

-Ja. -Är det den beigea?

Jag såg den igår.

Jag såg den igår när vi gick förbi. Jag kände igen namnet.

Mot checkpoint!

Med Herngrens borta står det mellan Carl och Emil och lag Röse.

-Ursäkta. Polonia Palace. -Ditåt.

Ja, ditåt. Lycka till.

-Det är roligt att få springa. -Stanna, stanna trafiken.

Ska systrarna för allra första gången få skriva in sig först i boken?

-Grön våg. -Gröna vågen tar vi.

Där flaggorna är.

Jag såg hotellet när vi gick förbi här.

Där är det.

-Här är det. -Okej, Calle.

Där!

-Snyggt. -Vad roligt.

-Är du redo, gubben? -Ett, två, tre.

Va?

-Jag är i chock, jag är i chock. -Fan vad jag älskar dig.

Jag är i chock.

-Jag är så glad. -Det var så jäkla härlig känsla.

Springpojkarna are back.

Nu jädrar är det som det ska vara.

Grattis.

-Hur viktigt är det för er att vinna? -Vi får mer självförtroende.

Vi behövde verkligen det. Vi har kämpat så jävla fint.

-Jäklar vad skönt det var. -Belöningen är sviten...

...på det här hotellet.

-Nej. -Ni får springa till er svit.

-La dolce vita. -Vi får se om vi kommer ut igen.

Jag vill bada i champagne, min vän. På resan genom gryningen.

-Okej, du får öppna. Inte femma. -Klara, färdiga...

Va? Vad roligt! Vad kul!

Yes, tvåa. Det känns jättebra. Vi är så glada, eller hur?

-Över förväntan på den här sträckan. -Jag blev så förvånad.

Hur kunde vi vara så snabba? Vi hade ju vunnit om vi inte hade jobbat.

Vi kanske ångrar det när vi ser vad priset var.

-Ja, vad fick de? -Jag vet inte.

-Jag ångrar mig redan. Vad fick de? -Jag vet inte.

-Åh, wow. Nej. Nej. -Nämen, titta.

Gud, vad ligger det i den här?

Sallad till mig, chark till dig.

Det är så stort. Vänta, har vi ett sovrum var?

-Nämen, det har vi ju. -Nej.

Nämen, Gud. Badkar? Ja!

-Det är mitt rum. -Här kan vi ligga...

...och titta när de andra kommer in. Hur går det för er, sölkorvar?

-Orkar du trycka på? -Nej, jag har lite ont i knät.

-Är du med? -Nej. Vi skiter i det. Vi tar nästa.

Hur går det, Clara och Felix? Var är ni nånstans?

Jävlar vad det var länge rött här. Nu.

Hur går det, Wassbergs? Ser de inte.

-Jaha. -Ja.

-Nu har vi fått det här. Polandia. -Polandia.

Där har vi den. Yes. Kör du.

Emil och Rösarna.

Då var det två före, det var väntat. Vi kom inte sist.

Det här var fel. Det kändes inte ett dugg skönt när Felix drog ner tempot.

Yes, snyggt. Bra jobbat.

Ah, är den där.

-Ja. -Fyra.

-Jävlar vad de måste ha jobbat på. -Fjärdeplatsen är som vi brukar.

Lite överraskande de som ligger före oss.

Det är upp och ner eller vad säger man? Ombytta platser?

Ah, la rue de l'amour.

Nu du, gubben.

-Skål på dig. -Det ser ut som kalaset i Katthult.

-Vi skriver en "Emil i Lönneberga". -Det skulle vi kunna göra.

Det är allt jag har drömt om. Skål.

Kristin Kaspersen!

-Hej. -Kom här.

-Hej. -Tja.

-Välkomna. -Tack.

-Tror du att vi vann? -Gud, ja.

Det verkar som vi har kommit till vägs ände.

-Hur känns det nu då? -Det prasslar inte i Peters fickor.

-Nej, det är färdigprasslat. -Inga guldbyxor där inte.

-Nej. -Resan tar ju slut här.

-Ja, det verkar så. -Det har varit en resa, äventyr.

Ni har upplevt mycket. Vad skulle ni säga är toppen...

-...av det ni har upplevt? -Hockey VM.

Ja, det var jättekul.

-Vi plankade faktiskt in. -Jag vill inte använda det ordet.

-Vad gjorde ni då? Var det värt det? -Vi fick jättebra platser.

-Längst fram. -Det är helt underbart.

Jag vill tacka för en underbar resa. Det har varit härligt att följa er.

Nu är det dags för er att åka hem och taxin står utanför och väntar.

-Va? Bara så där? -Får jag en kram?

-Ja. Nu kändes det. -Nu kändes det. När ni åker hem.

-Jo, det är tråkigt. -Det är tråkigt.

Men tack för allt. Du är så underbar, Lotta.

Du är underbar du med, Peter. Trevlig resa hem och stort tack.

Då tar vi vår väska och går. Taxin väntar.

Hej då.

Det har varit en fantastisk resa, men jag kan säga så här,

det kommer att bli fantastiskt skönt att lämna den här. Vad säger du?

-Så där. -Nej!

Då får vi packa om. Ska du slita ut dina trosor på torget?

Jag älskar södra Europa!

Vi gör ett blindtest helt enkelt.

Jag sätter dina spänn på att det är rött.

Bra, mamma!

Vi gör så, jag går först.

Kom nu.

Vad fan ska jag göra? Klättra över väskan?

Kom igen. Hallå? Jag sa att du måste vara snabb.

Det här är en resa som jag aldrig kommer att glömma.

-Samma här. -Tack, mamma.

Endast fyra tappra lag återstår i "Race Across the World Sverige",

som nu närmar sig slutmålet i Tromsö med stormsteg.

-Ta det lugnt. -När vi har tågtiderna.

-Han tror att han har slutat tävla. -Det är helt sjukt.

Vi ska till Berlin!

Det är klart man vill vinna när man är så nära slutmålet.

Och här är Thomas och Björn.

Vilket blir nästa lag att falla och vilka tar sig hela vägen i mål?

Svensktextning: Miguel Herranz LinQ Media Group