Original subtitles

- Jösses, vad hände? - Jag räddade dig.

Du var på väg att bli raderad.

Jag är ur form. Måste tillbaka till gymmet.

- Kände du igen snubben? - Nej. Utlänning. Ett jäkla proffs.

Trots oss fyra och ett fordon så stack han.

Inte riktigt fyra.

Gamlingarna räknas som en. Du räknas nog inte alls.

- Vad är hennes problem? - Alla.

- Berätta om Lavande. - Lavande?

Innan du blev Toppäss var du David Cartwrights insamlare.

- Han skickade dit dig. - Jösses.

Det handlar om Les Arbres.

Franska träd?

Det är en bosättning. Off-grid. Onda människor.

Farliga. Professionella mördare. Jag vill inte blanda in Park i det här.

Jag är bränd. Går jag in på Park och sjunger ut, blir jag kvar där.

Varför? Vad har du gjort?

Jag avrapporterar på kontoret.

Ja. Inte framför barnen. Rätt och riktigt.

Vakterna är väl lite mycket? Jag trodde vi skulle prata.

Prata då.

Ers höghet, låt mig börja med en ursäkt.

Westacres gick inte som planerat. Dålig start på vår arbetsrelation.

Mr Harkness, jag har folk i mitt lands säkerhetsapparatur

som gör det du gör.

Skälet till att jag gav jobbet till dig

är för att jag hört att du är diskret och inte lämnar spår.

Under normala omständigheter, ja. Det är det jag gör.

Dessvärre, uppstod en rad händelser...

Vad betalade jag för?

Ett mord.

Som skulle se ut som en olycka på Westacres parkering.

Du sprängde bilen.

Nej, det gjorde jag inte. Det var en del av problemet.

Det fanns en svag länk i min organisation som jag borde ha upptäckt.

- Nästa gång vet jag bättre. - Nästa gång?

Då fullföljer jag kontraktet till rabatterat pris.

Nej, det gör du inte.

Så...

Varför är jag här?

Om den brittiska regeringen får vetskap om vår inblandning i Westacres,

blir den diplomatiska skadan enorm.

Allt som länkar oss till bomben måste raderas.

Visst. Ska vi skippa det teatraliska?

- Säg vad du egentligen vill... - Att det här aldrig ska ha hänt.

- Jag vill radera alla spår. - Sluta. Du kommer inte radera mig.

Jag vet vilket oväsen man för när man styckar en kropp.

Och därför har vi tömt våningarna ovanför och under.

Okej. Full återbetalning.

Kommande fem uppdrag gratis.

För helvete.

Andra känner till Westacres.

Du kommer förlamas, men behåller medvetandet igenom allt.

Jag ska njuta av att iaktta.

Visst, döda mig, men de som vet finns kvar där ute.

Vilka?

Före detta tjänstemän. När ni fått ur mig namnen,

har de hunnit gå under jord eller flytt till Park.

Kom igen. Jag behöver också få det här att försvinna.

De ska vara döda vid midnatt.

Efter det jobbar du för mig.

Visst.

Jag tar hit de gamla asen och styckar dem själv.

BASERAD PÅ BOKEN SPOOK STREET AV MICK HERRON

Fan.

Äss. Fan.

Vad är de ute efter?

Mig, antagligen. Jag jäklas med deras chef.

Ring och kolla om de är i byggnaden.

- Har de kommit in? - Nej.

De kände doften av den stora hunden på dörren.

- Tidigare idag släppte du in Toppässet. - Jag blev lurad.

Min enda svaghet är vackra kvinnor, just därför är du inget hot.

De väntar utanför.

- Ho är fortfarande det största aset. - Okej.

Vänta här.

Om de tar in mig och Flyte inte har tagit Cartwright,

håll honom borta från dem tills River dyker upp.

Och du, jag hoppas din flyktfond är uppdaterad.

- Följer du med? - Nej.

- Ska jag hoppa in? - Nej, bilen är nystädad.

Jag kan inte stå här. Jag blir dyngsur.

Jag går in.

Du kunde ha ringt. Besparat dig resan.

- Jag ringde. Mer än en gång. - Jaså?

Ja. Det gjorde du.

Ursäkta. Vadå? Parkerade du där bara utifall att?

Du ljög för Flyte.

- Ja. - Den döde var en torped.

Och just därför skulle du ha en karriär som spion.

- Varför vill nån döda David Cartwright? - Har du träffat honom?

Varför plågar du mig med allt det här?

Borde inte du vara där ute och förhindra att fler bomber sprängs?

Var är River Cartwright? Vad gör han?

Han är i Frankrike, han följer torpedens spår tillbaka.

- Jag saknar kontaktmöjligheter. - Jag antar att han gömt sin farfar?

Jag skulle tro det, men som sagt, jag saknar kontaktmöjlighet.

Jag sa till Flyte att han var hos Catherine Standish

för att bli kvitt henne.

Vadå?

Har hon inte berättat det? Det var lite respektlöst.

Om nån ur familjen Cartwright dyker upp, vill jag veta det.

Och det ska jag berätta för att jag har ett gott hjärta?

Vadå gott? Vilket hjärta?

- Säkert att du inte vill ha te? - Nej, tack.

Nåt starkare?

Jag menade kaffe.

Han gör så. Ingen vet varför.

- Har nån frågat honom? - Det är svårt att hitta rätt tillfälle.

Han försöker förtränga nåt.

Kan jag inte skicka ut honom att hjälpa till med sökandet?

Du bestämmer inte över nån. Du jobbar inte här just nu.

Vadå "just nu"? Jag kommer inte tillbaka.

Det blir en tjänst ledig, eftersom jag ska tillbaka till Park.

Du!

Bra jobbat, Longridge.

Vilket as.

- Var är han? - Catherine?

- Är du tillbaka? - Nej.

David Cartwright, den gamle saten,

är han där uppe eller har du stängt in honom i kylen?

Hon tappade bort honom.

- Jag flyttade honom innan Flyte kom. - Vart?

- Min granne. - Och?

- Han smet. - För helvete, Standish.

Det hade inte hänt om han var en ginflaska.

Han vill prata med chefen, så vi tror att han är på väg till Park.

Louisa är där, om han dyker upp. Jag kom hit för att involvera mer folk.

Han kanske tar en sidoentré eller ber en polis släppa in honom.

Fan, Jackson, om han pratar sitter jag i skiten.

Ja, ja. Han är helt jävla galen. Hur ska han hitta till Park?

Han irrar nog omkring på gatorna.

Piff och Puff, ut med er och övervaka omgivningen.

- Jag följer med. - Så du kan tappa bort honom igen?

Nej, tack.

Övervåningen.

- Häng med. - Varför?

Slipp då.

Du är sen.

Fick bli omplåstrad.

- Var? - Höft och axel.

- Jag menar, var blev du omplåstrad? - Läkare.

Bertrands pass rör sig,

vilket innebär att River Cartwright är på väg tillbaka från Frankrike.

Kommer läkaren hålla tyst?

- När jag gick sa han inte ett pip. - Har Chapman blivit omhändertagen?

Han hade hjälp.

Vem?

Jag vet inte.

Är det här den skadade axeln?

Klienterna är mycket missnöjda. Dödar vi inte måltavlorna, blir vi dödade.

Kan du få det här gjort?

Ja, sir.

Ät.

De som hjälpte Chapman kanske även hjälper Cartwright.

Se till att Chapman pratar innan du tystar honom.

Hur hittar jag honom?

Han lär ha gått under jorden. Vill inte fångas av oss.

Vill inte fångas av Park heller.

Sluta. Gamlingarna är så förutsägbara. Vad gör en spion när han blir rädd?

Har tar sin flyktfond och flyr.

Vet du var den finns?

Frankrike alltså.

- Bara en resa? - Ja.

Han skickade dit mig för en extraktion.

- Inga detaljer. - Det vanliga?

- Bristen på info? - Du vet hur han var.

Jag vet.

Därav namnet "den gamle saten".

På den tiden kallades han bara saten.

Jag hämtade en bil i Dover.

Han sa åt mig att inte rota. Som tur var lät jag bli.

Jag hade inte klarat tullen om jag vetat vad som fanns i den.

När jag kom till Lavande demonterade de bilen.

Vilka?

Legosoldater.

Jag pratade bara med ledaren. Amerikan. Fick inget namn.

Läskig jävel.

Vad hittade de?

Kontanter, ammunition, C-4, detonatorer och identiteter.

Kalla kroppar.

Det är inte så att du minns några av namnen?

Nej, jag stod inte nära nog.

Jag kan slå vad om att en av dem var Robert Winters.

- Som sagt, jag såg inte. - Vad fick du i utbyte?

- Vem extraherade du? - En flicka. En ung kvinna.

Stället var helt stört.

Kvinnor och barn som hängde med alla psykfall.

Hon ville inte därifrån.

Fan vet varför hon ville stanna.

Vem var hon?

Ingen aning.

Fick inte ett ord ur henne på hela vägen tillbaka.

Väl i England stannade jag för att tanka. Hon stack.

Hur reagerade Cartwright?

Inte alls.

Det var som om han väntat sig att hon skulle sticka.

När jag avrapporterade så...

Jag trodde han skulle få spel och avskeda mig.

Men det var okej för mig...

Du sa att han ville rapportera till chefen.

Ja.

Nej, han är inte på väg till Park.

- Chefen finns där. - Inte för honom.

- För helvete. - Ursäkta.

Jag vet. Jag vet.

Okej. Försöker du smita?

- Ja. - Okej. Tack.

Allt väl, Joshua? Kul att se dig.

Hej. Då så. Vad står i de här uppdateringarna?

Mycket bra jobbat. Håll oss uppdaterade, okej?

Kom in.

Bortsett från utseendet finns verkligen ingenting där.

Ursäkta?

Jag pratade inte om dig. Fast du har visat dig vara en besvikelse.

- Tänker du svara? - Nej.

Skälet till att din föregångare och jag gick åt skilda håll,

bortsett från hans krock med ett cementblock,

var brist på kommunikation.

Är det nåt du vill berätta?

River Cartwright lever. Lamb felidentifierade kroppen.

Ja.

Jag varnade dig för Lamb, så därför kollade jag blodproverna.

Men varför undanhöll du mig informationen om

- att en död agent inte var så död? - Förlåt bristen på uppdateringar.

Jag ville skaka ur Lamb några svar åt er.

- Och hur gick det? - Det vet ni nog svaret på.

Jag har hört Lambs version. Jag vill gärna höra din.

Han skickade mig till Catherine Standish där David Cartwright inte fanns.

Låter som Lamb.

Du sas ju vara så ärlig. Gå bakom min rygg igen, så åker du ut.

Förstått?

Ja, ma'am.

- Ta hit familjen Cartwright. - Ja, ma'am.

På polisen får vi alltid höra att man följer bevisen oavsett.

- Du är inte hos polisen. Du är hos MI5. - Jag antog att samma principer gällde.

Emma, oavsett vad du tror, så gillar jag dig.

Vi har båda jobbat tre gånger så hårt som en man för att nå samma position.

Du ska veta att jag tänker på ditt bästa när jag säger att avgångsvederlaget

om du säger upp dig är mer generöst än om jag avskedar dig.

- Vill du skriva din uppsägning nu? - De ringer från den gamla byggnaden.

Du nämnde den gamla byggnaden.

- Det är dit han är på väg. - Du måste ringa Louisa.

- Kalla tillbaka henne. - Nej, nej. Jag skickade inte dit henne.

Du skickade Marcus och Shirley.

- Tänker du ringa dem? - Nej, ring dem du.

- River har min mobil. - Nämen, för helvete.

Här. Ta den.

- Säkert att det är han? - Ja, ma'am.

Okej. Vi är på väg dit. Håll kvar honom i lobbyn.

Självklart.

Vi ska göra vårt bästa.

- Är han problematisk? - Nej. Han är okej. Han är bara förvirrad.

- Jag sa att nån var på väg inom kort. - Bra. Vi kommer snart.

- Louisa. - Ja, hej.

- Han har inte synts till. - Det lär han inte göra.

- Han går nog till den gamla byggnaden. - Fan också.

Vad?

Flyte åkte just. Nån kanske anmälde honom.

Nej... Marcus och Shirley är på väg till dig.

Ja. Jag ser dem.

Flyte är också på väg dit. Receptionisten måste ha ringt dem.

- Är det ett hotell nu? - Ja. Väldigt flådigt.

Ja, häktet är numera massagesviter. Ironiskt nog fortfarande fullt av ryssar.

Om Park får tag i honom före oss, hamnar jag i en jävla cell.

River förlåter mig aldrig om jag inte skyddar David.

Dina känslor mot min frihet? Förlåt om jag skiter i dem.

Skönt att se att du är dig lik.

- David Cartwright är lokaliserad. - Mår han bra?

Fysiskt sett mår han bra, mig veterligen. Mentalt är han inte den han en gång var.

Han väntar på chefen i den gamla byggnaden.

- Jag förhör honom när han kommer hit. - Jag har också nyheter. Om hans sonson.

- Ja, jag har väntat på att uppdatera dig. - Jaså? Nå, låt höra.

Ska vi ta det nu?

Åh, Giti.

Bör personalavdelningen närvara?

Kul.

Nej. Jag gav Giti tillstånd att söka igenom arkiven

för att se till att det inte fanns fler missar med de kalla kropparna.

- Men hon hittade dessvärre en. - Adam Lockhead.

Det namnet har inget att göra med det som händer.

Det tror jag nog.

Här är Adam Lockheads foto från hans senaste passförnyelse.

Det här ser väl bekant ut?

- Ja. - Jösses.

Ja, han är tillbaka från de döda. Väldigt lik River Cartwright, va?

Cartwright lämnade sitt ID på kroppen och tog säkert Adam Lockheads.

- Det skulle jag tro. - Det förklarar saken.

Adam Lockhead kom från Frankrike dagen innan mordförsöket på David Cartwright.

Dagen efter Davids försvinnande återvände han.

Så en kall kropp var skyldig till Westacres.

En annan försökte döda MI5:s grå eminens.

Gud vet vad som kommer hända härnäst. Vi är helt insyltade!

Giti, lämna ut identiteten till Interpol och DGSE.

Från en annan plats än denna.

Vi kan inte låtsas att det är synder från det förflutna

och bara sopa dem under mattan. Det här händer nu. I nutid.

- Först förhör jag David Cartwright, sen... - Nej.

Jag förhör David Cartwright och jag bestämmer kommande steg,

vilket blir en granskning av våra identitetsprogram

och en revidering av våra kontrollmetoder. Slutsatserna kommer offentliggöras.

Var inte en sån skenhelig idiot.

Jag...

Vet du vad, Diana, du får en chans att ta tillbaka det där.

Jag tar tillbaka tonen, inte andemeningen.

Vi måste ta reda på exakt vad som hände

- och om det kommer ännu en bomb... - Ja...

...inte ringa in managementkonsulterna.

Bjuder man in kommittéer och journalister och allmänheten,

blir man aldrig av med dem. Och vilka ser då ut som skurkar? Vi!

- Nån annanstans, sa jag. - Förlåt, ma'am.

Adam Lockhead har köpt en biljett till London. Han är på väg.

Ma'am.

Flyte, låt en bil fortsätta för att hämta David Cartwright

och skicka övriga till St. Pancras. River Cartwright är på väg från Paris.

- Ja, ma'am, vi är på väg. - Ursäkta.

MINA BILDER

Okej. Ni kan gå in och hämta honom.

- Varför just vi? - För att han hatar mig.

- Har ni Cartwright i sikte? - Vi kom just fram. Vi går in nu.

Okej. Jag hämtar David.

- Nej, jag hämtar David. - Nej.

- Du stoppar Ässen. - Hur då?

Vet inte. Hitta på nåt. Jag kan inte göra det. De kanske känner igen mig.

Sir.

Ursäkta?

Chapman, sir.

Usle Sam. Minns ni?

Gud.

Usle Sam.

Du var aldrig usel mot mig.

Vad gör du här?

- Jag förklarar på vägen, sir. - På vägen vart?

Jag måste vänta på chefen.

Vad är det?

- Ett intrång? - Bara ett test.

- Vi går. - Nej. Jag måste vänta här.

Nej. Jag är här för att hämta er.

Ingen sa nåt om...

- Jobbade du nånsin här? - Ja, de sista åren.

Mot slutet fallerade det.

Ursäkta, mina herrar. Vänta här, tack.

- Du slutade före mig. - Chefen bad mig hämta er, sir.

- Hans kontor ligger där borta. - Nej, det ligger på våning fem.

Ursäkta, ett larm har gått.

Kanske ofarligt, men vi måste kolla. Vänta här tills vi får besked.

Flyte lär inte gilla det här. Vi borde gå in.

Ursäkta, sir, MI5.

- Vi behöver tillträde. - Visst, ja. Självklart.

- Varför är du här? - Vi måste gå.

- Nu! - Nej! Jag väntar på chefen.

Snälla. Han har bara fem minuter.

Fem minuter. Han står bredvid...

Vi ska hämta David Cartwright.

- Vart för du mig? - Här kommer han.

Han har skickat en bil.

- Hej, David. - Vad gör du här?

- Sätt dig. Så ja. - Vad?

När Park inser vad jag gjort lär jag bli jagad.

Får de veta vad jag gjorde i Frankrike så är det kört.

- Det som hände i Frankrike är hans fel. - Lamb, vart ska vi?

Han är för fan senil, Jackson, och en legend. Obefläckat rykte.

Mig avskedade de. Vem tror du får skulden?

- Jag förstår inte. - Var är din flyktfond?

På kontoret.

Då kanske det är kört. Du har ju ett pris på ditt huvud.

Jag åker inte dit.

Helvete. Ring när du är ute.

Nu kommer tåget.

Där framme.

Ursäkta mig. Gå åt sidan! Åt sidan!

Ursäkta. Gå åt sidan.

Undan!

Ursäkta mig. Ursäkta.

- Han kanske stack innan vi kom fram. - Då hade vi sett honom.

- Eller så gömmer han sig på tåget. - Sök igenom det.

Han har gått nerför trapporna.

Hallå! Undan, undan. Stig åt sidan.

Undan, undan!

Ur vägen!

Kom igen.

- Stanna! - Undan!

Ur vägen, ur vägen!

Fan.

Ja, okej. Fortsätt leta.

Han klev av vid London Bridge men kom undan.

- De kollar övervakningsfilmen. - Han lär ha tagit ett tåg.

- Ja, men vart? - Hem.

Park var här och väntade på honom.

Tog de honom?

Nej, inte än. Men jag måste ta mig in i deras system.

Få veta vad de vet. Hur de lyckas ligga före.

Hur ska du göra det?

På samma sätt som vi fick tag i Cartwrights adress.

Jag möter dig där.

Kom inte förrän Chapman är död efter att ha avslöjat David.

Vart är du på väg?

Jag ska försvinna. Du behöver inte döda mig.

Jag är försvunnen.

Nej, jag måste döda dig.

Om du dör snabbt eller utdraget beror på om du berättar var David Cartwright är.

Okej, okej, okej.

Bra.

Det var som fan.

Kör, kör.

Tomt.

Tomt.

Tomt.

Tomt.

Nej.

River Cartwright...

...återuppstånden från de döda.

Trevligt att äntligen träffas.

Undertexter: Victoria Heaps