All language subtitles for Judas Ghost Swedish part two

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

Spöken finns överallt.

Vare sig du tror på dem eller inte.

En del är fångade här.

Andar som söker hjälp för
att komma till andra sidan.

Andra är farligare.
De är här för att skada oss.

Spöken existerar.
Men det gör vi också.

–Lägg av. Vi ska föreställa proffs.
–Jag är proffs.

Som sänker sig till att delta i
en film för små övande spökjägare.

Hej, spökjägare. Se och lär.
Ha inga mardrömmar.

Kan vi börja, tack?

Hej, pojkar.

Gissa vad jag gör?

Ingen annan som vill hjälpa till
med den extremt tunga utrustningen?

Vilken håla. Varför spökar spöken
aldrig på fina ställen?

Som en förstaklassens restaurant.
Eller Spearmint Rhino.

Lugn, grabben. Koncentrera dig.
Här finns spöken.

Hoppas jag.
Jag hatar det om jag–

–har åkt till den här lilla hålan
om det inte finns spöken–

–gastar, och långbenta bestar här.

Varför måste jag alltid
släpa på skiten.

För att det är din skit.
Och vi andra får inte ens röra den.

–För att du alltid har sönder saker.
–Pojkar och deras leksaker.

Sänk ljudnivån,
jag måste koncentrera mig.

Teamets telepat.
En tränad hund vore bättre.

De här är oroande. Antingen har
lekgruppen minskat på lugnande piller–

–eller så har de små rackarungarna
fått väldigt dåliga vibbar härifrån.

Konstigt.
Jag känner inga spår av barnen.

Öppna sinnen som deras borde ha lämnat
mediala avtryck. Suddiga handavtryck.

Ian, fixa dina leksaker. Skanna hela
salen på alla nivåer du kan.

–Håll dig utanför mitt huvud.
–Tänk inte så högt då.

Kontakt etablerad.
Institutet ser och hör detsamma som vi.

De får allt vi plockar upp i realtid.
Jag kanske ska blotta mig så de vaknar.

–Kan kameran se nåt så litet?
–Rolig kvinna. Jätterolig.

Vad tror du, Mark? Ska vi bara köra?
Eller måste vi vänta på reklamen?

Bara kör. Presentera dig och teamet.
Förklara vad vi gör här.

Institutet lägger in
all teknisk skit efteråt.

Inspelning. Tre, två...

Hej, jag är Jerry Mackay, ledare för
det här glada spökjägargänget.

Vi jobbar åt Carnackiinstitutet.
Vi ska undersöka hemsökningar.

Ta reda på vad som ligger bakom dem,
och göra nåt åt dem.

Vi hittar spöken. Och bringar dem
till vila. Ofta på extrema vis.

Vi ska visa hur man hanterar en
vanlig hemsökelse. Var uppmärksamma.

Själen du räddar kan vara din egen.
Anteckna, det blir prov efteråt.

Alla vet att det finns dåliga platser
i världen. Hus man inte vill gå förbi.

Sovrum ingen vettig vill sova i.
Spegeln med för många ansikten.

Den suddiga figuren vid sängens
fotända. Mörkret vid trappans topp.

Platser...där världens murar
har tunnats ut.

Där sakerna utifrån försöker ta sig in.

Det har alltid funnits spöken.

Saker som inte är tillräckligt döda.
Som hänger sig kvar som...gäster.

Som inte vill lämna festen.

Som knackar på ditt fönster
mitt i natten.

Men de är döda...

...och vi lever.
Det ger oss övertaget.

Vi ska hitta spöket, ta reda på vad
det gör här, och bringa det till vila.

Vare sig det gillar det eller ej.
För det är vårt jobb.

I Carnackiinstitutets fältgrupper
tar vi inget skit av livet efter detta.

Bra jobbat, Jerry. Bra ordval.

Han skrev dem på tåget på vägen hit.
Låste in sig på toaletten för att öva.

Övning och förberedelse
förhindrar pissdåligt utförande.

Du har rätt, Ian. Vilket spöke med
självrespekt skulle hemsöka denna håla?

Är det här ditt sätt att medge
att du inte läst in fakta...igen?

Jag var upptagen. Inspirerad,
odödlig prosa skriver inte sig själv.

Du läser alltid faktabladet.
Lärarens gullegris.

Eller är det tvärtom?
Man hör rykten.

Vad har vi att göra med här?

Hur lång tid har du på dig?

Vilket namn. Umfraville.

Vi är redo. Institutet har hyrt salen
för kvällen. Vi blir nog inte avbrutna.

Ju fortare vi blir klara, desto bättre.

–Okej?
–Inspelning. Tre, två...

På sistone har folk känt
sig illa till mods här.

Känt sig obekväma, iakttagna.

Traditionella tecken
på vanlig hemsökelse.

En känsla av okänd närvaro,
glimtar av främmande ansikten.

Oförklarliga figurer
som kommer och går.

Ingen går hit ensam. Lekgruppen har
flyttat, barnen fick hysteriska anfall.

–Bilder på väggen kan ge en ledtråd...
–Händer det här på dagtid?

–Inte bara på natten?
–Både dag och natt.

Annars är det typiskt. Vissa sade sig
känna blodlukt, utan att hitta blod.

–Men du känner inget nu?
–Ingenting, raring.

Vilket börjar göra mig litet nervös.

Då sätter vi igång!
Ian, var är skanningen av salen?

Jag vill ha allt, temperaturskillnader
och elektromagnetismvariationer.

Anna, en full medial skanning, från
tidigare till nu. Försök känna nåt.

Jerry, det här är inte rätt. Jag känner
fortfarande inget, och det är fel.

Så många människor som
använt den här salen–

–borde rummet vara nerlusat
av spårminnen.

Mitt huvud borde vara fullt av röster.

Men det här stället...
är bara dött.

Det kan bara betyda att någon,
eller något, kraftfullt gömmer sig här.

Bakom en projicerad skärm av...
"finns inget att se, gå vidare".

Tror du vi sätts på prov?

Inte helt orimligt.
Vad gör han här?

–Mark?
–Han satt på psyket sist jag hörde nåt.

–Han är tydligen bättre.
–Vad gör han...på det här uppdraget?

Vad viskar ni om? Varför tror jag
att jag kommer att ogilla svaret?

Jag vet inte, raring.
Du kanske är synsk.

En fullständig rapport
från utrustningen, Ian.

–Ser det bra eller dåligt ut?
–Jag får inga utslag.

Inga temperaturskiftningar.
Inget på rörelsedetektorerna.

Är det rätt ställe? Här finns
bara "dödluft", så att säga.

Säg till mig om det
sker några förändringar.

Vad tycker du, Mark?
Ska vi fortsätta?

Ja, om inte nåt ovanligt händer.

Bristen på värden kan vara
ett lokalt fenomen.

Vi har ändå en övningsfilm att göra.
Och ni är ett erfaret team.

Om nåt riktigt otrevligt
dyker upp klarar ni av det.

–Eller hur?
–Visst.

–Tala in i kameran?
–Ja.

Nu ska ni få se exempel på vad ni
kan vänta är av en vanlig hemsökelse.

Varje hemsökelse är unik,
men det finns några standardtyper.

Låt oss börja med en av de vanligaste,
poltergeists.

All poltergeistaktivitet triggas
av något, oftast någon i familjen.

Ofta en tonårsflicka. Identifiera och
avlägsna henne från stället.

Och allt bör återgå till det normala.
Ingen övernaturlig behandling kvävs.

Olikt vårt nästa exempel.
Exorcism.

–Lugna dig.
–Förbannelse över dig!

En närkontakt ni kanske vill undvika,
eller åtminstone vara rätt klädda för.

Tjafsa aldrig med besatta. Se till att
ha en bra exorcist på kortnummer.

Om ni måste göra det själva, kom ihåg
er träning. Snåla inte på vigvattnet.

Nu till den mest bekanta hemsökelsen,
spöket, eller återvändaren.

Den som återkommer.

Moderna spöken har anpassat sig till
moderna miljöer. De kan vara överallt.

Ta reda på vad som binder dem till
nutiden, ta bort det, så går de vidare.

Nu till det mest sällsynta, otäckaste
och farligaste väsen ni kan möta.

Vi vet inte vad de är,
eller hur de kom till.

På institutet kallar vi dem "Besten".

Bestar är varelser. Saker utifrån.

De söker efter en väg
in i vår verklighet.

De kan göra människor
och platser besatta.

Det finns vapen att användas mot dem.
En del har ett pris.

Exorcismbomben.

Om de blir så illa sticker jag snabbt.
Försök hänga med.

Som tur är för oss alla är
bestar sällsynta. Mycket sällsynta.

Du kan jaga spöken hela karriären
och aldrig möta en.

Anna, nåt nytt härifrån?

Det är enormt lugnt. Ingen tidigare
historia, inga konstiga fenomen.

Paranormala rapporter härifrån
går bara sex månader bakåt.

Hemsökelsen måste ha orsakats nyligen.

Enkelt. Inga komplikationer.
Bästa sorten.

Förutom...
att jag fortfarande vill veta...

...vad du gör här, Mark?

Vad gör en ex-fältagent av din
kaliber här som simpel kameraman?

–Du tänker inte släppa det här?
–Inte innan jag fått ett rakt svar.

–Jag trodde du gått i pension.
–De låter dig inte bara gå i pension.

Inte när du vet sånt som vi vet.

Jag hörde om ditt sista fall.
Buchanan Abbey.

Var det verkligen så illa som alla sa?

Du får ingenting där inne ifrån.

Jag är kameraman för
att ha nåt att göra.

Jag tänker inte så mycket då.

Jag vet inte mer än du.

Gjorde jag det...
vore jag antagligen inte här.

Anna, vad tror du?
Varför inga avlästa värden?

Svårt att säga. Kan vara en
tillfällighet, som han sa.

–En blind fläck?
–Fan också!

Intressant.

Ingenting. Ingen utsikt.
Ingen skymt av staden.

Inga ljus någonstans.

Bara mörker som fortsätter i evighet.
Det här börjar otäckt.

Hur kan det plötsligt bli natt?

Vi måste ha förlorat tid.
Tre, fyra timmar, minst.

Nej, min klocka fungerar.
Den säger 17.30.

Kan vara en tidslucka.
Resten av världen har gått framåt.

Nej. Mina instrument hade upptäckt det.

Kan det vara en projicerad illusion?

Nej. Jag skulle ha känt det.

Det känns inte som natt därute.

–Det är nåt annat.
–Du säger aldrig nåt bra?

Ni två stannar här.
Jag ska ta en titt.

Nej. Öppna inte dörren.
Vill du släppa in mörkret?

Sluta säg sånt.
Säg bara vad problemet är.

Vart fan har dörren tagit vägen?

Väggen är solid.
Vi kanske kan bryta oss igenom.

Det tycker jag inte. Tänk om vi bryter
igenom och det är tomt på andra sidan?

Vi måste härifrån.
Vi är fast härinne.

Vänta med allt. Titta.

–Vad fan händer här?
–Nån leker med oss.

Den är verklig. Solid.

–Den måste leda nånstans.
–Jag skulle inte satsa på det.

–Öppna den.
–Du öppnar den!

Lyssna. Röster.

Jag hör röster.

Långt borta.

Det är inte ekon från de levande.

Det finns definitivt nån
på andra sidan dörren.

–Är det bra eller dåligt?
–Vad tror du?

Kallt.
Det blev plötsligt väldigt kallt.

–Känner du det också?
–Jerry.

En köldfläck! Jag kan mäta den!

Temperatursänkning i hela salen.
Inte bara vid dörren.

20 grader och sjunkande. Det är inte
en köldfläck, utan en energidränering.

–Nåt försöker verkligen ta sig in.
–Den dörren är farlig.

–Den är vår enda väg ut nu.
–Kanske. Kanske inte.

Att den ser ut som en dörr betyder
inte att den leder dit vi vill.

–Jag är ingen glädjespridare.
–Vi måste ändå öppna den.

–Varför då?
–Vi måste förstå vad vi möter.

Du vet inte vad du släpper in
om du öppnar den dörren.

Vad det än är, så klarar vi av det.

Vad det än är.

–Förnimmer du nåt, Anna?
–Nej. Men kan du känna det där?

–Som varmluft som blåser genom dörren.
–Ja, Jag känner det. Helvetesvarmt.

Och det luktar...

Det luktar ruttet.

Jerry!

Jerry! Är du skadad?

–Det är inte mitt.
–Vems är det då?

Har nån en handduk? Jag behöver en.

–Är det mänskligt blod.
–Hur fan ska jag veta det?

–Få bort det bara!
–Ta av kavajen.

En näsduk!

Herregud, vilken lukt.
Blod är alltid illa vid en hemsökelse.

–Blod har en röst. Det kallar.
–Kallar? Vadå?

Vanlig hemsökelse, fan heller.
Och du vet inget?

De lovade att det var
ännu en träningsfilm.

–Nån vill verkligen inte bli filmad.
–Ian, funkar din teknik?

–Ingen rök, ingen eld. Det är cool.
–Vad gör vi nu, Jerry?

–Håll dig ur vägen, Mark.
–Du vet inte ens vad det här är.

Jag tar reda på det.
Och hittar en väg ut härifrån.

Ibland finns det ingen väg ut. Även när
man ger sig av så följer det efter.

Vad pratar du om?

–De skulle lämnat mig på dårhuset.
–Jerry. Den är borta.

Vänta. Min andedräkt syns inte längre.

–Köldfläcken är borta.
–Jag ska kolla på mina instrument.

Temperaturen är nästan normal.

Den läcker åtminstone inte.

En dörr full med blod?

Anna, är du säker på att det inte stod
nåt om tidigare fenomen i genomgången?

Låt mig hjälpa till.
Jag ledde spökjägarteam i femton år.

Säg mig då vad vi möter här?

Jag tror...

–...att vi är bete.
–Bete?

–Bete för vad?
–För det som har platsen i besittning.

Det verkar vara en allmän ökning
av bakgrundsaktiviteten.

Miljövärdena i salen ändrades litet,
som om nåt stör dem.

–Vi är fångade.
–Vi kan slå sönder fönstren, ta oss ut.

Inte om mörkret därute liknar
mörkret bakom den dörren.

–Det kan finnas ett hav av blod därute.
–Ja. Bra tänkt.

Jag stannar nog här med min trygga
utrustning och sånt jag förstår.

Ingen rör sig!
Jag får in energivariationer.

En dörr till. Titta.

Du vill att vi ska ta en titt?
Trots det som hände med förra dörren?

–Jag lånar dig inte en näsduk till.
–Tyst! Lyssna.

–Hör ni något?
–Nej.

Jerry.

Ingen säger "kom in",
eller ens tänker det.

Litet artigt för att vara ett spöke?
Att bara knacka?

Beror på vad det knackar med.

Det jävlas bara.

Sluta! Eller jag sliter
tangenterna ur dig!

Ser ni? Man måste bara veta
hur man ska tala med dem.

Intress...

Ett spöke med sinne för humor...
är sällan något bra.

Dörren är borta.

Mark?

Mark? Vad gör du?

Det finns något därute.
I mörkret.

–Och jag tror att det känner mig.
–Mark, om du vet något...

Jag har sett såna här
fenomen en gång tidigare.

Kanske inte exakt som det här, men...

–...mörkret.
–Varför sa du inget? Var då?

Buchanan Abbey.

Toppen! Jerry, kan vi
tänka på att ta oss ut nu...

–Vi måste få veta vad som gör det här.
–Under tiden är vi fångade här.

–Vi är inte fångade innan jag säger så.
–Det är inte upp till dig, Jerry,

Mark!

Något kommer. Jag känner det.

Närmare och närmare. Större och större.

–Samla dig. Vad kommer?
–Jag vet inte.

Men det är gammalt. Och fruktansvärt.

–Det försöker tvinga sig in.
–Jerry. Jerry!

–Det är dags för sköldar och skydd.
–Ja. Anna, lyssna på mig.

Sätt upp dina mentala sköldar i luften.
Släpp inte in något.

Ian, upp med det vanliga försvaret.
Kraftsköldar. Mentalspärrar i luften.

Strålvapen inställda på att döda.

Var modiga, pojkar och flickor,
och andra!

Om oviss, ta gamla skolan. Kritcirkel,
uppbackad med salt och vigvatten.

Skriv ner så många skydd ni minns. Ni
vet aldrig vem som kanske hjälper er.

Det som sker här är inte vad vi leddes
att tro. De gamla skydden är bra.

–Ian, Anna, hur går det?
–Alla elektroniska sköldar är på plats.

Rörelsedetektorer täcker hela salen.
Jag bevakar minsta ändring av miljön.

–Bra eller dåligt går bra.
–Bra, i så fall.

Mina mentala sköldar är uppe. Men jag
kan inte göra nåt när det dåliga sker.

–Är det vanligt salt?
–Ha det alltid med dig.

Allt skydd är på plats. Alla krafter
och härskanden har åkallats.

Spökjägarna är redo.

–Är vi trygga nu?
–Vad tror du?

Vi har lagt ut allt skydd
som står i manualen.

Vi borde vara säkra mot allt
en vanlig hemsökelse kan åstadkomma.

Jerry, älskad rådgivare och allas vår
ledare, säg sanningen, är vi trygga nu?

Vad föredrar du, sanningen,
eller en tröstande lögn?

Allt kommer att bli bra.

Mark, du sa att du såg nåt
liknande i Buchanan Abbey.

–Hur kom du ut?
–Vad var det?

Vad såg du?

Lugn, eller jag sprayar
dig med Ritalin.

–Anna, vad såg du?
–Ett ansikte.

Ett hemskt ansikte som stirrade på mig.

Var det allt? Otroligt att jag slösade
bort en bra panik på ett ansikte.

–Det var inte bara ett ansikte.
–Vad det än var är det borta nu.

Håll dig innanför skydden.
Låt dem göra sitt jobb.

Anna.

–Var det ett mänskligt ansikte?
–Jag tror det.

Det var nåt med det.
Är du säker på att du inte såg det?

Ingen av er?

Okej. Låt oss alla ta
det här extremt lugn.

Inget hotfullt eller farligt har
hänt ännu. Det är bara ljud och raseri.

–Det betyder inget.
–Det känns otäckt.

Det känns så otäckt.

Något fruktansvärt kommer.

Och vi kan inte stå emot det.

Jag gillar inte värdena jag får, Jerry.
Hälften har jag inte ens sett förut.

Institutet ser allt!
Varför gör de inget!

För att vi är proffs. De vet att
vad det här än är klarar vi av det.

–Jag kan inte göra det här igen.
–Vad?

Mark, jag måste få veta allt nu,
om det kan hjälpa mitt team.

–Vad hände med ditt team?
–De sa till mig...

...att de bara ville ha nån med...
erfarenhet.

–För att göra en film.
–Hur dog de, Mark?

Saker gick fel.

Väldigt fort.

Något mycket ondskefullt hade tagit
över stället. Vi hade ingen chans.

–Du tror att det här är samma sak?
–Jag känner igen vissa fenomen.

Vad som än hände då behöver
vi din hjälp nu, Mark.

Nej, vi måste kontakta institutet,
be om förstärkning, ett team till.

Ian, vi kan besegra det.

Han sa just att förra gången han mötte
nåt sånt här dog resten av hans team.

Hör på, vi är bara ur slag för att
vi inte var beredda på nåt så stort.

Vad det än är så klarar vi av det.

Kom ihåg att vi inte tar skit
från livet efter detta.

Ingen köper säljsnacket längre, Jerry.

Fan!

Okej, jag tar officiellt till
protokollet att den inte var där nyss.

Kolla dina mätvärden.
Kan du lyssna på inkommande samtal?

Jag kunde, om det fanns ett.
Det gör det inte.

Mina instrument visar inget samtal.

Våga inte svara, Jerry.

Inte ens det övernaturliga
kan döda dig i telefonen, Anna.

–Ett helvetes oanmält besök.
–Och om det bara är ett lockbete?

För att få oss utanför skydden?

Den kommer att ringa tills nån
svarar eller den gör oss tokiga.

Vi kanske kan få
nyttig information av den.

–Du var alltid optimisten.
–Därför är jag teamledare.

Jerry!

–Hallå, rumsservice.
–Ni kommer alla att dö.

Mark kan inte rädda er. Din familj
är död. Dina vänner är döda.

Alla du brytt dig om är döda.

Fel nummer.

Så väldigt praktiskt.
Ett spöke som städar efter sig.

Jerry, gå tillbaka in i cirkeln.
Det är inte säkert därute.

Jerry, han har rätt.

–Vad är det?
–Umfraville är borta.

Texten har ändrats.

Inskriptionen är helt annorlunda.
Det är en dikt.

Vad för sorts dikt?

"Jag drömde att såg Herodes
ärofullt gå över Nilen."

"Skrattande, nickande och blinkande,
leende sitt krokodilleende."

–Vad fan betyder det?
–Ingen aning, jag läste bara upp det.

–Det måste betyda något, vara viktigt.
–Nej, det är bara ännu en avledning.

Jerry, kom tillbaka!
Innanför cirkeln!

Är du säker på att inget finns noterat
om vad som kunnat orsaka hemsökelsen?

Ingen har dött eller ens skadats här.

–Ian, varför släcks lamporna?
–Det har inget med mig att göra.

Enligt mina värden skulle
lamporna fungera perfekt.

–Det här är en attack.
–Jag har insett det. Tack.

–Mark, har det här hänt förut?
–Nej, inte såhär.

–Gör inte så. De behövs!
–Lugn, Ian.

–Jag har aldrig gillat mörkret.
–Hur hamnade du här?

Det stannade. Mörkret stannade.

Det kan inte ta sig över kritlinjen.
Det klarar inte skydden.

–Kan det?
–Det här är inte bara mörker.

Jag visste du skulle säga det.

Min kamera klarade infrarött
och ultraviolett. Ian, din kamera?

Jo. Men den visar inget.

–Är kontakten med institutet kvar?
–Lampan lyser, men...

...jag är inte säker på att nån tittar.
De svarar inte.

Skicka hjälp!
Vi sitter i skiten och sjunker fort!

–Varför svarar de inte?
–Vem ser oss i deras ände?

–Varför hjälper de oss inte.
–Det gjorde de.

De skickade mig.

Det här handlade aldrig
om en träningsfilm.

–De jävlarna.
–Fan också.

Dags att gå tillbaka
till den gamla skolan.

Vad är ett av de första vapnen de
ger dig innan du går ut på fältet?

–Det bästa försvaret mot mörkret...
–Är ljus.

Ljus.
Varde ljus!

–Jag hoppades ärligt talat på mer.
–Du bara stoppade framryckningen.

–Det är där ute och vill in.
–Du hjälper inte, Anna!

Nej, nej! Gör nåt, Jerry.
Slocknar lamporna är vi fast i mörkret.

Ian, lugna dig. Allt blir bra.

–Han kommer.
–Lyssna.

Vad är det där?

Inget är verkligen där.
Bara nåt som försöker skrämma oss.

Det är bara oljud.

Ian.

Ian!

Jag brukade säga till mina
föräldrar att det fanns monster...

...som gömde sig i mörkret.
Som väntade på att ta mig.

–Och jag hade rätt, eller hur?
–De närmar sig.

De är vid cirkeln!
Pressar sig mot skydden!

–Vad är de? Vad vill de?
–Jag vet inte.

Vi kommer att dö!

Jerry, ett andligt hot kräver
ett andligt svar. Ta min hand!

Ian! Du ska inte var rädd för mörkret,
det är mycket räddare för oss.

Jerry, säg orden.

Säg dem som om du menar det.
Du måste ha tro!

–Jag tror på dig, Anna.
–Säg orden!

Varde ljus!
Låt det bli ljus!

Jag har fått nog av den här skiten.
Anna, glöm sköldarna. Hitta spöket.

Det som vi väntade på.
Jag vill tala med det.

Okej, jag har störningar
i bakgrundsvärdena.

Temperaturen sjunker fort igen.

Osalig ande, visa dig.

Tro inte att du kan gömma dig för mig.
Jag ser dig!

–Anna.
–Jag vet vad jag gör, Jerry.

–Ian, ser du honom?
–Naturligtvis.

Med kameran,
kan du se honom med kameran?

–Ja.
–Säg att du får några värden.

Inget biologiskt.

Men samma energispikar som när något
dyker upp eller försvinner här.

Vilket starkt indikerar att det här
spöket bara är en del av fenomenen här.

Ännu en sköld som döljer
det som verkligen sker.

Hallå där. Välkommen till showen.

Le för den trevliga publiken.
Försök att inte titta in i kameran.

Kan du säga ditt namn?

Kan du höra mig, döde man?

Något annat är här, Jerry.

Något mycket farligare
än ett vanligt spöke.

Vem är du?
Vad är du, egentligen?

–Jag är Judasspöket.
–Judasspöket?

–Naturligtvis. En Judasget.
–Vad? En get?

Tränad att vara med andra får
eller boskap, för att locka dem...

...in i slakthuset.

–Herregud.
–Vilken sorts best?

En best.

–Det här är den sortens hemsökelse.
–Ni har inte räknat ut det ännu?

–Ni är så nära.
–Släpp ut oss!

Du vill ha en dörr?
Du vill ha en väg ut?

–Titta bakom dig.
–Ian.

Ian, nej!

Ian, backa! Ian!

–Ian, backa!
–Ian, bakom dig!

–Ian, var är du?
–Ian, kan du höra mig?

Jerry, jag hör inte hans tankar.
Jag känner inte hans närvaro.

–Han är borta.
–Säg inte så!

Han är borta, Jerry.
Det finns inget vi kan göra för honom.

–Hjälp!
–Lyssna.

–Hjälp mig!
–Lyssna. Jag hör nåt.

Hjälp mig!

Det är så mörkt!

–Jerry.
–Kom tillbaka in i cirkeln.

–Hämta tillbaka honom.
–Ingen kommer tillbaka.

–Inte från där han är nu.
–Är han död?

Ni kommer alla att dö.

Institutet visste vad det här var hela
tiden? Därför skickade de dig, Mark?

Jag gör ingen nytta för dig, Jerry.
Jag har redan förlorat ett team.

Nu kan du rädda ett annat. De är döda.
Vi lever, minns du? Det är vår fördel.

Tillsammans har vi en chans.
Vi behöver dig. Jag behöver dig.

Jag vet att du gått igenom helvetet.

Jag kan bara tänka mig hur det var
på dårhuset. Men du blev bättre.

De släppte aldrig ut mig.

Institutet hämtade mig.
De sa att de hade ett jobb åt mig.

Något enkelt.
För att slussa in mig igen.

Jag var inte redo för det här.

Jag är ledsen.

Vad fan är det som händer?
Jag behöver svar.

Nu är vi ensamma.

Vi är fångade igen.

Dåliga ställen skapar dåliga spöken.

–Riktigt dåliga ställen...
–Skapar riktigt dåliga spöken.

–Nåt riktigt dåligt måste ha hänt här.
–Nåt har dolts för oss alla.

Anna, du måste hitta det åt mig.

Ta reda på vad besten
inte vill att vi ska veta.

Det är här under golvet!
Vi måste riva upp det.

Vi behöver nåt att riva upp det med.
Jag kanske kan ta Ians grejor...

Det behövs inte.

Vad tror du, Anna?

–Kan du se vad som finns under?
–Jag tror...

...att det ligger en kropp där under.

Spökets kropp?

–Mördades han här?
–Vet inte. Det kan jag inte säga.

–Vad tror du att det är?
–Svaret.

Stanken.

Nån gjorde den här salen
till sin mordplats.

Mördade alla dessa människor och gömde
dem där ingen skulle leta efter dem.

–Det måste ha pågått i åratal.
–Det var aldrig en vanlig hemsökelse.

–Inte med så här många dödas kraft.
–Varför fanns inga tecken tidigare?

Varför började manifestationerna
bara för några månader sen?

Det är här!

Låt det inte påverka dig.
Det är bara show. Det leker med oss.

Jag är ledsen, Anna.

För allt.

–Hörde du det?
–Hörde vad?

Jag hörde nåt. Ian?

–Jag hörde inget. Vad hörde du?
–Anna, nej!

Herregud.

Det är fullt av blod.

Anna, gå bort från kanten.
Vi hörde inget.

Ni måste ha hört! Ian!

–Ian är borta. Du sa det.
–Du lät det ta honom!

Jerry.

Du måste tillbaka innanför skydden.

De är värdelösa nu.

Jag tror fortfarande...

...att vi är säkrare innanför cirkeln.
Kom nu.

Naturligtvis.

–Du väckte det.
–Vad är det, Jerry?

Blodet har en röst. Det kallar.
Precis som Anna sa.

Och nåt kommer för att ta platsen
i besittning. Det är salen, Mark.

Själva hallen är besten.

Han dödade alla de här människorna.
Han väckte besten.

Vi borde bränna ner
det här jävla stället.

Blanda askan med salt
och strö den i havet.

–Är det okej om vi tar oss ut först?
–Perfektionist.

Ni ska ingenstans.

Besten...är hungrig.

Det är han som gör besten möjlig.

Samma princip som med alla spöken,
finn sambandet med den levande världen–

–avlägsna det, driv ut det...

Så förlorar besten sitt grepp
om den här världen.

Och salen blir bara en sal igen.

–Tror du det fungerar?
–Vad har vi mer?

Jerry?

Inte nu längre.

Du är min nu.

För evigt.

Och evigt.

Jerry...

Jerry, kämpa emot.
Kämpa emot, Jerry. Jag behöver dig.

Jerry, kom igen!

–Jerry.
–Anna?

Jag väntar på dig, Jerry.

Jag vet att du vill ha mig.

Jag vill ha dig också.
Kämpa inte emot.

Jerry, kom igen. Jag behöver dig.
Jerry, kom tillbaka. Kämpa emot.

Släpp in mig.

Jag är inne.

–Nej!
–Jerry.

Kämpa emot, Jerry. Kämpa emot!

Kom an då!

Att skaka av en besatthet är nåt
av det första vi får lära oss!

Jag måste ha druckit 1,5 liter
vigvatten innan jag gick in här.

Till och med mitt piss är heligt nu!
Kom då!

Ta tillbaka din fallucka.
Jag ska pissa i den!

Det är okej. Finns ingen
i mitt huvud utom jag själv.

Hör på, Jerry. Vi kanske inte
klarar det här ensamma.

Vi måste, Mark.
Det är bara vi här.

Ni kan inte driva ut mig.
Jag är mer än bara ett spöke.

Du tror du är speciell?

Du var en mördare.
Men nu är du offret.

–Besten dödade dig.
–Salen vaknade hungrig.

Och där var jag.
Dess första riktiga måltid.

Naturligtvis.
Den sista länken i kedjan.

Därför började
manifestationerna först nyligen.

Men jag var annorlunda.
Salen kände det.

Då får vi göra en exorcism
av hela salen.

Och dig på samma gång.

Det behövs mer än klocka,
bok och ljus för detta.

Normalt, ja. Men vi har en svag länk
här som vi kan göra exorcismen genom.

Det krävs mer än heliga ord
för att bli av med mig.

–Besten skyddar mig.
–Ja, jag vet.

Jag behöver mer kraft.

Men det finns alltid mer kraft
i det villiga offrandet av liv.

–Jerry, du kan inte göra det.
–Du ska få se att jag kan.

Mitt offer är kraften vi behöver.

Jag dör...och han dör.

–Och besten kollapsar.
–Snälla Jerry.

Det måste finnas ett annat sätt.
Jag förlorade mitt team.

De litade på mig.
Jag lät dem dö.

Jag måste göra det.

Nej, nej!

Du gjorde allt du kunde för dem.

–Det är jag som måste botgöra.
–Vad menar du?

Buchanan Abbey.

Enda skälet till
att jag överlevde...

...och de inte gjorde det.

Var att jag bröt ihop och flydde.

Och jag har levt med
den skulden sen dess.

Det här är min chans att gottgöra.
Du flydde inte, jag gjorde det.

Du har fortfarande
ett liv värt att leva.

Det är jag.

Det är jag som måste bli...

...exorcismbomben.

–Jävla fånigt namn.
–Ja.

Nej!

Inte mycket nytta mot besten,
men bra mot vanlig hemsökelse–

–vilket är allt du egentligen är.

Ta ingen skit av livet efter detta,
Jerry.

Nu...är det dags att gå.

Dags för oss båda...
att gå vidare.

–Till det som väntar oss.
–Nej. Nej!

Från mörkrets och ondskans
alla krafter...

...må den gode Herren frälsa oss.

Översättning: Mikael Jansson
www.ordiovision.com