Original subtitles

Välkomna till dagens travsändning. Vi inleder med en tråkig nyhet.

Sörbäckens vinnarhäst och favorit, Kåbdalis Boogie Woogie-

-har sprungit bort från sitt stall och ersätts av Randiga Randjaur.

Fiskpinne...

Då kunde man vinna 3 000 spänn och så stoppar ni in en kromosomskadad åsna!

Vad bra!

Jag tänker inte kolla på det här.

Tyst!

-Va? -Tyst! Dra ner volymen.

-Hej, du. -Vad fan gör du? Är du störd?

Störd? Ja, jag kanske är lite störd. Du vrålar ju som en brunstig älgko!

Vad fan... Min klan är i semifinal!

Leif... Jag vet inte vad du håller på med, men ge tillbaka modemet.

Jag får psyk om jag inte får spela.

Du... Gör det inte! Du gör... Nej!

Nu kanske vi kan få lite lugn och ro. Nu kanske man får sova lite.

-Okej... Okej, Leif. -Billy?

/SKRIK OCH TUMULT/

God morgon, Sverige Hur mår du kära vän?

Har du drömt otäckt? Säg, var det mardrömmar igen?

Kom sätt dig här intill mig så ska jag trösta dig

Jag läser ur vår sagobok för dig

I landet Sverige där bor lyckan ännu kvar

Förbannat...

Tja.

Vet du vad det här är för nåt?

Farfars gamla jaktstuga. Där var jag hela somrarna innan du föddes.

Jaha?

Du är helt jävla besatt av datorn. Du tappar världsuppfattningen.

Jag vet inte om det är strålningen.

Kromosomerna i skallen muterar. Du är verklighetsfrånvänd.

Jag är allvarlig. På riktigt!

Du sover bort hela dagarna och sitter här som en lobotomerad uggla.

Och du bläddrar i dina snusktidningar och spelar bort våra pengar på trav.

Täpp igen den där lilla chipstruten. Jag försöker rädda vår ekonomi.

Men sånt ser ju inte du.

Herregud...

Vi måste bryta mönstret innan det är för sent.

Vi ska vandra till stugan-

-och så ska jag visa hur man över- lever i naturen och umgås som folk!

Det är en skör gräns. Det finns en verklighet, och den ska vi besöka nu.

Det är nog. Det ska inte vara så här.

Där kan du inte ringa nån kineskompis som räddar dig. Där dör man.

Det är en lång vandring. Händer det nåt kan du inte bara trycka på paus.

Det är på riktigt. Händer det nåt, så... Ja, då dör man.

-Vad fan är det här? -Vad då?

Vi ska ut på en tvådagarsvandring. Ska du packa ner halva korvkiosken?

-Vad är det här för trams? -Jag fattar! Herregud...

Det märks att du inte har varit ute.

-Vad fan ska vi ha ryggsäckarna till? -Ja, Billy, man har det man behöver.

Kompass, fiskespö, elddon, tält, snus.

Herregud, nu skulle farsan ha sett dig!

-Lillknöktjocken ska ut och vandra. -Lägg av.

-First aid kit och korv. Hej och hå! -Men lägg av...

Hej. Jag heter Carro och jobbar uppe i stallet.

-En av våra hästar har sprungit bort. -Ja, jag förlorade pengar på travet.

Hästar brukar alltid hitta hem, men jag är orolig. Ni har inte sett den?

-Nej... -Nej, tyvärr.

Ägarna har lovat en hittelön på 50 000, så håll utkik.

-Yes. Det ska vi göra. Absolut. -Hej då!

-Vilken jävla idiot. -Men du...

Ska vi inte skita i vandringen och leta? Den måste vara här nånstans.

Billy, det är en travhäst. Han är full av testosteron.

Han har levt i fångenskap hela livet.

Tror du att han kommer fram för att du håller fram knubbhanden med frön?

Nej. Han kan vara i Kina eller Ryssland vid det här laget.

Wake up, Billy.

/MAGEN KURRAR/

Ja...

Du är ju helt otrolig.

-Har du gått bakom ryggen på mig? -Jag tog bara med några stycken.

Men, alltså, har du missat...

...hela poängen med den här resan? Har det flugit över skallen på dig?

-Korv! -Vad fan...? Vad gör du, Leif?

Har du tjuvpackat mer grejer? Men titta här, lillhamstern. Mer korv!

-Ärtsoppa? Är du seri... -Sluta nu.

Och här? Pölsa? Klart att du sinkar oss med halva boskapet i ryggsäcken!

Ge fan i min packning!

Och vad är det här?

-En satellittelefon? -Ja, om det skulle ske en olycka.

Vad tror du ska hända? Att det ska komma en rysk ubåt farandes i sjön?

-Ledsen. -Vad fan håller du på med?

-Du behöver inte den här. -Vad gör du? Är du störd i huvudet?

Ge fan i mina grejer nu!

-En nödpistol? -Få hit! Jag bestämmer för fan själv!

-Idiot! -Lugna dig.

Jaha, snyggt. Tack så jävla mycket!

Den här hade jag lånat av Bullen.

Men, Billy, vi behöver inte rymdtelefoner och raketpistoler.

Bry dig om din egen jävla packning. God natt!

Kom inte och gnäll till mig när det börjar knaka i knäna.

Är du säker på att vi går norrut?

Fortsätter vi i den riktningen så går vi rakt mot solen. Den går upp i öst.

Gud förbannat, Billy... Solen snurrar runt jorden i 365 kilometer i timmen.

Här uppe är det midnattssol.

Ska vi gå i cirklar som myror?

Men seriöst, Leif. Räcker det inte nu med den här jävla vandringen?

Jag är svinhungrig, jag fryser och finns det ens nån jävla fisk här?

Det är väl inte så konstigt när du håller spöet upp-och-ner?

Du drar ju bottendrag. Flytta på dig.

Jaha...

Du måste ha lite finess.

Passa på och njut i stället.

Det lönar sig inte att gnälla här.

Aj! Fan!

-Billy! Få se. -Släpp mig, för fan!

-Men få se! -Jag kan göra det själv!

Den kan ha träffat kroppspulsådern! Ligg still, annars knockar jag dig.

Bort, sa jag!

-Vad fan håller du på med? -Jag har inget val.

Jävla idiot!

Leif? Är du säker på att vi går norrut?

-Sluta nu. -Få se på kompassen.

-Varför då? Billy, sluta nu. -Får jag den? Jag vill titta på den!

Herregud...

Vad fan... Den är ju trasig.

Den är för fan helt jävla tom på vatten! Nålen står för fan still!

Jaha... Och?

-Du har inte en aning om var vi är. -Det har jag visst.

Jag har en annan, inre kompass som jag går efter.

Jag vet varenda jävla sten och kotte som är här.

Varför har du glott på den där, då?

Ja, för att...ha nåt att göra.

Du är inte jätteroligt sällskap som springer runt och haltar och luktar.

I scouterna fick vi lära oss att myrorna bygger stackar i söderläge.

Enligt den stacken går vi mot öst.

Har du gått och blivit hjärnforskare?

Tog du ut några jävla läkarstudier bakom stenen där?

Har myror gått och blivit smartare än oss?

-Nej, Leif. Men myrornas hjärnor... -Jaha, men vet du vad du kan göra då?

Plocka med två-tre stycken i fickan. En kan städa rummet och en diska.

Du måste sluta titta på Youtube. Stugan är inte långt härifrån.

Du får ge dig.

Stugan ska ligga här uppe.

Jaha? Var är den där jävla stugan, då? Va?

Du har inte en jävla aning om var vi är, eller hur?

-Erkänn! Vi är vilse. -Gud förbannat!

Vi är inte vilse, för 345:e gången! Jag har koll på var vi är.

-Varför är inte stugan här som du sa? -Jag gjorde en missberäkning.

Det är lite vandring...dit kvar-

-så vi får slå läger här, för solen börjar dala så det blir kallt.

Dina knän ger vika snart.

Leif?

Leif?

Va?

-Vad gör du? -Ingenting.

Varför går du runt här som ett väsen?

Det lät precis som att du försökte få kontakt med nån som kan rädda oss.

Eller?

Vet du, Billy?

När jag tog med dig på den här vandringen ville jag göra nåt fint.

Men nu sitter vi här som två Robinson Kruse. Jag erkänner. Vi är vilse!

Ja, vi är vilse! Är du nöjd nu?

Jag skulle aldrig ha tagit med dig. Jag borde ha sett dina begränsningar.

-Det är ditt fel, den här soppan. -Vad sa du? Är det mitt fel?

Ja, det är ditt fel.

Så JAG har kastat ut all mat och navigerar efter en trasig kompass?

Det sa jag inte. Men du sinkar mig.

Du har för fan gått runt och pratat om solar och myror och varit i vägen.

Jag har tappat fokus. Fokuset har försvunnit! Då klarar man sig inte!

Vet du vad som händer när man tappar fokus här? Man dör. Man dör!

-Ta det lugnt. Vi måste tänka till. -Det är ingen idé. Det är kört!

Vi kan vara i Sibirien vad jag vet. Vi har gått i så stora cirklar...

Vi kan lika gärna ta en sten och knacka ihjäl oss. Det är sant.

-Du kan äta min kropp och bo i liket. -Men skärp dig, Leif! För helvete!

Samla dig och lyssna. Jag kan hitta hem, det har jag sagt hela tiden.

Nu lyssnar du. Du klarar inte av det, så nu tar jag över.

Du har tappat det. Okej?

-Okej? -Okej. Ja, ja. Yes!

Fy fan.

-Är du säker på att vi går söderut? -Ja.

-Och det ser du på grenar och buskar? -Ja, Leif. Herregud. Jag är säker.

Jaha... Det känns knepigt.

Fy fan, såret känns inte bra.

Det spänner ända ner i armhålan på mig. Jag har fått inflammation.

Kan du kolla på det?

-Kan du kolla på det? -Ja, ja...

-Men fy fan, vad äckligt. -Va?

Usch! Du har fått kallbrand eller svartmögel i skiten.

Det är så mycket virus i skogarna, och med ditt immunförsvar nu, så...

Då blir det så där. Usch.

Tur att vi inte tog med first aid kit, då.

Ja, men du...

Det där ordnar jag. Jag har sett hur man gör.

-Vad ska du göra? -Får du virus i hjärnan är det kört.

Sen är du som en grönsak, bara.

Bit i den där. Bit i den bara och sluta gnäll.

Man ska ta tag i sånt här i tid.

-Aj, aj! -Lugn. Lite till.

-Vad fan gör du? -Ta det lugnt.

-Nu kanske det kommer att svida lite. -Jaha?

Bit i pinnen, bara.

Aj!

Oj, nu brinner det. Billy, det brinner! Billy!

-Helvete! Fan! -Billy, ligg still!

-Släck, för fan! -Jag försöker. Ligg still, säger jag!

Ligg still!

Så. Nu... Bra, Billy. Så.

Ja, vad skulle jag har gjort, då? Du kunde för fan ha brunnit upp.

Eller så hade jag krupit till min vattenflaska.

Du hade fått brännskador. Det hade inte...

/HÄST FRUSTAR/

-Hörde du? -Ja.

Förbannat. Det är en björnjävel.

Han har fått vittring på ditt sår. Han har luktat sig till tältet.

Leif.

Kolla.

Det är travhästen.

-Hej... -Tyst!

-Hej! -Tyst! Vad fan gör du? Kom.

Såja, lugn. Det går bra. Ingen fara.

-Billy, ta det lite försiktigt. -Kolla! Fy fan, vad fin han är.

Ta det lugnt. Det är ingen fara. Lugn... Så ja.

Vad tänkte du nu, då? Vi har nog med problem, Billy.

Minns du vad hon sa? Hästar hittar hem. Det är vår biljett tillbaka.

Jag vet inte... Ska vi lägga vårt liv i händerna på ett sånt där däggdjur?

Myrorna och hästen kan ha ett möte och prata fram hur vi ska ta oss hem.

-Herregud, han vet inte var han är. -Och det vet du, eller?

Nu får du fan lita på mig. Dessutom kan vi få hittelönen på 50 000.

Såja.

-Kommer du, eller? -Ja.

Ser du hur han håller på? Han hotar med bakbenen.

Jag går och lägger mig.

-Du, Billy? -Ja?

-Jag har funderat en del. -Jaha?

Vi har varit ute i fyra dagar utan mat, och det ser riktigt illa ut.

Vi kanske ska fundera på vad vi ska göra av den där jävla hästen.

Vi ska inte äta hästen, Leif. Har du blivit helt jävla dum i huvudet?

Men nu har du fått bestämma. Och vi är kvar här. Han mår inte heller bra.

Det här är inte en hästs naturliga habitat. Han är helt virrig.

Det kan rädda livet på oss. Vi har ju lysraketen.

Han skulle inte känna ett skit om vi bara "poff" i skallen på honom.

Du rör inte hästen. Det är jag som bestämmer över den.

Du lägger inte dina jävla vantar på hästjäveln. Hör du det?

-Herregud... -Du rör inte hästen!

Ja, ja...

Jag lovar. Förlåt att jag försöker rädda vår släkt från utrotning.

Det är ett jävligt skört släktträd.

I morgon kanske jag inte vaknar. Jag har inte fått protein på fyra dagar.

-Du har ju blivit störd. God natt. -God natt.

Leif: Såja, lilla hästen. Såja.

Det är ingen fara. Du är gammal. Du kommer ändå att dö snart.

Ja... Det är bra. Nu ska du till himlen, lilla gubben.

Kom här ska du få smaka.

/NÖDRAKET AVFYRAS/ Helvete! Vad fan!

Hej! För fan! Förbannat!

Ptro!

-Vad håller du på med? Var är hästen? -Ja, den slet sig och sprang iväg.

-Du sköt honom, din jävel. -Jag hade väl för fan inget val!

Är du helt jävla sjuk?

Hästen är värd miljarder, och vi hade fått 50 000 om vi hade lämnat in den!

-Hur fan tänker du? -Hur ser dina prioriteringar ut?

Mitt liv är mer värt än en hittelön.

Här står du med ditt lilla pubeshår på överläppen och dömer mig!

-Du kanske ska visa lite tacksamhet? -Ska du prata om tacksamhet?

Vet du vad jag hade varit tacksam för? Om du inte hade kastat min mat-

-satt en krok i min hals, satt fyr på ryggen eller pissat mig i ansiktet!

Bokstavligt talat! Och nu har du tagit död på vårt sista hopp!

Jag är så tacksam, Leif.

Usch!

Hjälp!

Sno inte maten.

Men vad fan är det där?

-Hallå? -Hörde du?

Hallå? Vad i helvete... Vakna. Billy, vakna!

Vad fan? Vi är räddade, Billy.

-Vi är räddade! - Tjena! -Hej.

Vad fan... Det är hästtjejen.

-Jobbar du åt Missing People? -Nej.

-På privat mark får ni inte tälta. -Vi har gått runt i cirklar här.

Billy har skadat sig och allting. Du har för fan räddat livet på oss.

-Vi klarade det! -Det här är stallets mark.

Ni får packa ihop nu och dra.

Jaha. Hästen hittade hem.

Vi har tältat 200 meter från stallet.

-Snyggt jobbat. Bra. Tack. -Hej.

Välkomna till dagens travsändning.

Historien med den bortsprungna hästen har fått ett oväntat slut.

Han hittades i närheten av stallet-

-med en nödraket fastbränd i örat.

Enligt ägarna mår hästen bra-

-och Lars Joakim "Bullen" Eriksson-

-har glatt tagit emot hittelönen på 50 000 kronor.

Herregud... Jag börjar fan bli sugen på ett nytt äventyr.

Vi kanske ska ge oss iväg igen. Du kan visa hur man bestiger Kebnekaise.

Det vore väl trevligt?

Svensktextning: Gabriella Eseland Iyuno Media Group för SVT