Original subtitles

Tidigare i Sanctuary...

Ta min hand. Jag sa, kom hit!

- Vad i "har skytten" förstår du inte? - Det var ingen skottlossning.

Grabben, vänta lite.

Inte som jag hade hoppats att vi skulle träffas.

Ni har varit med om mycket ikväll. Men både du och jag vet att du ljög.

- Varför vill du inte lyssna? - Det är samma typ av skitsnack-

- som fick dig avvisad från Byrån. - Du har alltid tyckt att jag var knäpp.

Vad som till slut hjälper dig att sova på natten... Jag hoppas du hittar det.

Hur är det med ditt huvud?

- Vänta... Du körde över mig. - Du kom i vägen.

- Av vad? - I min jakt efter pojken.

Polisen har fel man. Men pojken är verklig och behöver vår hjälp.

Jag har valt att ta till mig hela skalan av vår verklighet.

Det finns saker i den här världen, som ingen vill erkänna är verkliga.

Faktiskt, så letar jag efter något. En fristad, och den tar in bara de mest-

- ovanliga gästerna.

- Du har nog frågor om det här stället. - Varför är det ingen orgelmusik?

En varning, du håller på att lämna världen du känner bakom dig.

Välkommen till Fristaden.

Patienterna här hålls i celler för sin egen välfärd.

För andra är det en sista utväg. Det är inte ett fängelse.

Det viktigaste är att mina patienter har en plats där de känner sig trygga.

- Erbjuder du mig ett jobb här? - Där andra ser misslyckanden-

där ser jag stor potential. En som vågar tro på det otroliga.

- Vem är du? - Du sa att du hade honom.

Vi behöver honom levande!

Här borta.

Dr Zimmerman, det här är Ashley. Min dotter.

- Fick du henne när du var 12 år? - Detaljerna är inte viktiga.

Ashley är mitt kött och blod, hon spelar en viktig roll i mitt arbete.

Jag bestämmer hans behandling, men kan inte hjälpa honom-

- förrän vi vunnit hans förtroende. - Inget i min utbildning passar.

Se pojken, då kan du hjälpa honom. Om inte, då är det så.

Då hade jag fel om dig.

Det är upp till dig.

Säsong 1 Episod 2 - Santuary for All, part 2 -

SSG - SweSUB Group © taureane www.SweSUB.nu

Släpp honom.

Snälla.

Lita på mig.

Det är okej.

Hur mår du?

Vill du sitta ner?

- Rätt hårt för en anställningsintervju? - Tack för din åsikt, Henry.

En nybörjare ensam med en nykomling...

- Som han hjälpt till att fånga. - Visst, han kanske klarar det.

Även en blind ekorre kan hitta en nöt-

- eller är det apor och bananer? - Har du vad jag bad om?

Analysen av smeten du tog från polisernas frontallober?

Inte många ställen som har en sån ren strålning. Mest i Sovjetrepublikerna.

Om du matchar mineralspåren i plutoniumprovet med kända gruvdrifter...

Tjernobyl.

Som har mer geigermätare än klockor.

Många av de överlevande fick barn.

- Om du kan kalla dem det. - Din känslighet tar andan ur en.

- Ungen suger hjärnor! - Är det något annat?

Nej. Ett fnask hittades mördad bakom ett lager för fyra timmar sedan.

Bara klassiskt knivhuggen. Ingen har sett någonting.

Skicka mig vad du har.

- Ska vi bry oss om det här? - Skicka det till mig.

Okej, bra.

Jag överför filmklippet till nätverket-

som fortfarande fluktuerar. Fick du ansökan om uppgraderingarna?

Vi får prata om det.

Om det är städning i gång 2, Vill jag inte veta om det.

- Hade inte du utegångsförbud? - Jag ska bara ut och hämta...

- Feminina produkter. - Som en låda Uzis?

- Ska jag fixa leksaker åt oss, eller? - Jag har inte sett dig.

Var bara lugna.

Ska det där skrämma mig? Ser du killen här?

Han skrämmer mig mer än vad du gör.

Inget illa menat.

Vi tar det lugnt, okej?

Kan du ge oss lite svängrum?

Det är okej.

Slappna av...

Varför försöker du inte äta min hjärna längre?

Jag tror jag börjar få grepp om saker. Ju mindre jag är rädd för dig-

- desto mindre vill du äta min hjärna.

Jag tänker ställa ner den här...

Har du ett namn?

Alexei.

Mitt namn är Will.

Vill du berätta hur det började?

Jag bodde i Kiev med mina föräldrar.

De sa att jag inte var säker där.

Om människor fick reda på om mig, skulle jag föras bort.

Familjen adopterade mig, och tog med mig hit.

Men de tycker inte om mig. Inte efter...

Det var inte den mottagning du hade hoppats på?

De var rädda. Jag försökte stoppa den.

Men det kom bara mer rädsla.

Så ju mer rädsla-

- desto mer kommer den ut?

Och du kan inte kontrollera det.

Det är en försvarsmekanism...

- ...med en egen vilja. - Det är inte mitt fel.

- Jag vill inte döda. - Nej, du vill bara vara i trygghet.

Lyssna på mig, Alexei. Känna sig trygg är något vi alla behöver.

Det är inget att skämmas över.

Du är inte annorlunda än någon annan.

Du är inte rädd för mig?

Nej.

Fantastiskt.

"Här är videon som poliserna släppte där den prostituerade mördades."

En hjärn-sugande anakonda bor i hans inälvor...

- Kan vi snacka affärer? - Kom igen nu, vi pratar bara.

Sylvio, du får huvudvärk-

när du försöker ta reda på ungens värde på öppna marknaden.

Bara min giriga personlighet.

Om du vill samarbeta med oss, får du spela enligt våra regler.

Jag har lagt ned skydda och studera-grejen.

Fred, kärlek och rökelse...

Har jag er uppmärksamhet?

- Sylvio, är du okej? - Mått bättre.

- Pistol! - Nu drar vi.

Svider som en jävel.

- Är det någon vi känner till? - Kan inte säga det än.

- Gå. - Är du säker?

Jag måste skrika som en tjej nu. Jag behöver inga vittnen.

Gör det inte. Du har hela livet framför dig.

- Om ni bara visste. - Är du inte kall?

Åsikterna verkar delade. Vill du ansluta dig till mig?

Jag brukar inte vara så bra på höjder, men...

Vad i helsike.

Vilken utsikt.

Jag kommer hit för att reflektera, särskilt när jag inte kan sova.

Jag gissar att det händer ofta.

- Tycker du att det är för mycket? - Jag vet inte.

Jag tror jag hanterar "hela världen upp och ner" ganska bra.

Men du har svårt att acceptera det.

- Skulle inte du, om du var jag? - Jag var du, för länge sedan.

Allt det här är extraordinärt. Det är bortom extraordinärt.

Det är bara...

...det är inte min värld.

Jag har lite svårt att greppa det.

Det här var ingen impuls från min sida.

Jag har vetat att det här var ditt öde ända sedan jag visste vem du var.

Sen du slog ner mig i en gränd.

Sedan du var åtta år gammal, faktiskt.

När du berättade för världen att ett monster dödade din mamma.

- Hur känner du till det där? - Inte för att någon trodde dig.

Sen var du det udda, märkliga barnet som såg monster lura i varje skugga.

Pojken som ropade varg, tills rädslan och hånet blev för mycket.

Du kunde inte ha sett vad du såg. Du måste ha inbillat dig.

Men du inbillade dig inte.

Det traumat drev dig att studera sinnet.

Du blev besatt av varseblivning.

Du publicerade artiklar om hur lätt vi misstar illusion som verklighet.

Det var verkligt...

Vad jag såg var verkligt.

Det liv du byggt är enda sättet du kan förstå vad som hände.

Hur kan jag hjälpa de här varelserna, när en av dem...

...en av dem tog allt ifrån mig?

Bara du kan svara på det.

Du visste.

Du visste hur det skulle påverka mig.

Det är ditt val, Will.

I slutändan är det... att ha förtroende och tro.

Kom fram, din jävel.

Du verkar väldigt arg.

Vad fan?

Är det på grund av din vän?

Jag gillar inte att folk blir spetsade på min vakt.

Han verkar inte värdig din oro.

- Jag kanske bara ska överlämna mig. - Du verkar inte vara en smitare.

Det där är en... otäck leksak för någon i din ålder.

Det är en present från min mamma.

Bäst att du får tillbaka den.

Du tänker: "Vem är han?"

"Hur ska jag ta ner honom? "

Bara fokuserad på dina andetag. Det är en taskigt brygga du har.

Dåligt hyfs passar dig inte, min kära.

Okej. Nog om det här.

Låt oss få det gjort.

Du har hyfsad teknik.

Brist på disciplin, men tillräckligt imponerande.

Okej. Vem är du?

Bara någon ny i stan. Förutom det-

- vill jag inte förstöra överraskningen.

Nu... är det dags att du lär dig respektera äldre!

Ja, skölden fungerar. Om det är han är vi säkra.

Jag är inte rädd att han ska skada mig.

Mer för vad han kan göra andra, vad han redan kan ha gjort.

Om sanningen skulle komma ut, skulle konsekvenserna bli förödande.

- Jag erkänner att du kan en del. - Jag har följt dina bedrifter ett tag.

Ni är en orädd duo, du och din mamma.

Skydda de oskyldiga. Studera det bisarra, det obegripliga.

Lyssna på skrän från knäppisar.

- Verkligen farligt arbete. - Hej polaren...

Ingen spetsar min Van.

Bara de utvalda lämnas vid liv,

- Odödliga alla, de heliga fem... - Håll tyst.

- Tack, kompis. - Han måste vara värd något.

Om du tog Vanen istället för cykeln, behövde jag inte rädda dig på natten.

Henry, de enda Vans jag kör har Lord Poseidon sprutmålad på sidan.

Vans är för förlorare. Jag gillar min cykel.

Han ser ofarlig ut.

Han tog 10000 volt och trippel lugnande.

Han kommer att ha migrän när han vaknar.

Vad tror du att det här är?

- Han var ett problem. Fråga Sylvio. - Han gnällde hela vägen till dr Lims.

- Lite örter och kryddor, blir han bra. - Spelar roll.

Analysera demonen, låt mamma veta. Jag hoppar i duschen.

Var vill du ha honom? Han kommer att sova i två dagar.

"Specialen".

Absolut högsta säkerhet för honom.

Okej.

- Njut av din vistelse. - Det tänker jag.

Skit.

Du är på nio säkerhetskameror just nu. Du kan inte ta dig härifrån.

Jag tänker inte gå härifrån.

Vilken avdelning är vi i?

Det verkar så välkomnande.

Det är där vi håller de farliga.

De värsta av de värsta.

Jag tycker om det där ljudet.

Det där räcker.

Snälla...

- ...visa mig runt. - Ja.

- Är det allt? - Ja.

Säkerhetsåtgärderna kan fjärraktiveras så det är ingen mening i...

- Byggnaden är skyddad av energifält? - Det är en modifierad EM-bubbla.

- Skyddar med störningssändare. - Är det vad hon har sagt?

- Smart tjej. - Vad är det till för?

- Mig. Stäng av det. - Det låter inte vettigt.

- Stäng av det. - Okej.

Gjort.

Tack. Du har varit till stor hjälp.

Ashley...

- Jag vet, du sa åt mig att vara hemma. - Var har du varit? Vad har hänt?

Inget stort. Sylvio och jag sprang på lite problem.

Någon supersnabb psykopat. Inget som vi inte kunde hantera.

Hur snabb?

Rörde sig snabbt för en lång kille. Han hade samma accent som dig, bara...

- ..mer elak. - Stanna här, och jag menar här.

- Han är i "specialen". Vi är okej. - Nej, det är vi inte!

Mamma...

Henry...

Vad hände?

- Varför är du arg? - Vi behöver alla vapen.

- Inte förrän du berättar. - Han kommer att döda oss båda.

Han lät sig bli fångad av dig. Vi kanske bara har ögonblick innan...

- Vad i helvete. - Hej Helen.

John...

- Det är underbart att se dig igen. - Känner du den här demonen?

Din mamma och jag har ett förflutet.

John, gör det inte! Det handlar om dig och mig, inte henne.

För tillfället.

Du har ingen aning hur det har varit.

Ensam... vandrande i den här gudsförgätna världen.

Jag vill bara ha lugn och ro.

En bråkdel av vad vi hade.

- Vad jag förlorade... - Du vinner inget med att skada henne...

- ...eller mig. - Mamma, skjut honom!

Du vet varför jag är här och vad jag vill. Det är inom räckhåll-

allt jag velat haft. Du kommer att ge mig det, eller så dör hon.

Helvete...

- Gör inte det här. - Jag vet inget om sällskapsdjuren-

men jag kan tänka mig att det är bäst att stå still.

Jag kände honom väl.

Var är hon?

Om jag sa att hon var säker, då skulle jag ljuga.

Din lilla hjälpreda nämnde något om var de värsta av de värsta hålls.

Hon hjälpte säkert till att fånga vad som finns där. De kan minnas.

- Hota henne... - Jag kan knappast hota dig.

Men att använda någon av dina egna... varelser som instrument...

...mitt bästa arbete, tror jag. Jag kommer dit först.

Och sätter henne på en farligare plats.

Jag vill inte att hon ska dö, det sker om du prövar min föresats.

Det finns bara en anledning till att du riskerar henne.

För att du måste.

- Du är döende? - Vi är alla döende.

Det handlar om överlevnad.

Jag tänker göra det som krävs för att försäkra min.

- Även att döda henne? - Hennes liv är i dina händer.

Jag tror inte du vill förlora henne, för ditt blod.

Du har räddat mitt liv förut. Du kan göra det igen.

Jag kan hjälpa dig. Jag kan hitta ett botemedel.

- Hon vet uppenbarligen inte. - Hur skulle jag kunna säga henne?

Hon måste ha frågat varifrån hon fått sina mördarinstinkter.

Hon tror att hennes far är död.

Hur skulle hon ta sanningen?

Ditt sinne är förgiftat, John, utan att det är ditt fel.

Helen Magnus, vän till naturens skändligheter-

och fiende till sunt förnuft! Ditt blod, Helen!

Tiden rinner ut.

Jag gissar att det där inte är normalt.

Hitta Magnus!

Ashley...

Vi kommer att få ut dig härifrån.

Hur kan jag vara säker?

Det är mitt.

Centrifugerad. Renat.

Tack, Helen.

Du kommer inte att ångra det.

Jag är ledsen att jag inte kan säga detsamma för dig.

Förlåt mig, John.

De fem.

De andra...

...kommer.

Kom igen. Vi måste gå.

Håll dig i ljuset!

Jag har henne.

- Är du galen? - Det är möjligt.

Hej, Will.

- Hur mår du? - Bra, jag skrapade bara huden.

Så jag ville bara säga det...

Jag kanske har underskattat dig... lite.

Att rädda mitt liv... var bra.

Ja, men... när som helst.

Så, får vi se dig här?

Ärligt talat, jag vet inte.

Vet du, min mamma kan vara ganska mörk och konstig...

...men hon är bra på det här.

Om de där är för den stora killen, så är han är allergisk.

Tack.

För två dagar sedan, var du rena mardrömmen.

Efter att min mamma blev dödad...

Jag var livrädd...

...för saker jag inte förstod, saker som jag... inte kunde förstå.

Men nu...

...nu...

...det kanske inte finns monster.

Glöm det.

Bli bara bra, okej?

Will...

Sa du just...

Det är inte sant.

Va? Vad är inte sant?

Det finns...

...monster.

Går ni, dr Zimmerman?

Så olyckligt.

Vad du har byggt här...

...och den forskning som du har gjort.

30 minuter i biblioteket, och jag fick svar på frågor som jag inte ens frågat.

Några av de mest... förvirrade fall jag nånsin arbetat med, är plötsligt...

- ...kristallklara. - Och ändå är du beredd att gå.

Snälla, lyssna på mig.

Du bjöd hit mig eftersom jag var en sanningssökare, precis som du.

Men du har undanhållit saker för mig.

Vilka saker, Will?

Det är okej. Du är säker nu.

Du var där, var du inte?

Hon var en modig kvinna. Hon dog när hon skyddade dig från varelsen.

- Du kunde ha stoppat det! Gjort något! - Vi försökte, Will. Jag svär.

Allt hände så snabbt. Vi hade knappt tid att rädda dig.

Du kunde inte ha varit mer än, vad, 14? 15 då?

Tonårsmonsterjägare?

Jag tror inte det.

Sedan är det din senaste gäst, Druitt.

John Druitt var huvudmisstänkt i Jack Ripper-fallet på 1880-talet.

Ja.

- Han var min första patient. - Vilket betyder...

...att ni kan resa i tiden.

- Eller så är du mer än... - Jag är 157 år gammal.

Hur är något av det här möjligt?

När man arbetar vid vetenskapens yttre gränser, så länge som jag har-

är belöningarna och förbannelserna... oväntade.

Herregud...

Du behandlade den mest ökända seriemördaren genom tiderna.

Han var inte alltid så. Han var döende.

Jag gav honom mitt blod för att förlänga hans liv, men allt gick snett.

Ensamma ikväll, mina herrar?

Håller du fortfarande på, Molly?

Mr Druitt. Ni skrämde mig.

- Ingen vila för begåvade. Det vet ni. - Det gör jag verkligen.

Ni borde inte plötsligt dyka upp för damer dessa dagar, med alla problem.

- Vad tänkte jag på? Förlåt mig. - John! Det tar slut här.

Helen...

Vilken underbar överraskning.

Molly, möt min fästmö-

eller ska jag säga före detta fästmö, Helen Magnus. Dr Helen Magnus.

Läkare? Trevligt att träffa er.

- Jag ska ta och gå. - Stanna. Jag insisterar.

- John, låt mig hjälpa dig. - Och hur är det möjligt?

Jag har redan mördat sju horor?

Hur kan en mer, göra någon skillnad?

Mördat?

- Vad mer har jag att förlora? - Dina krafter gör dig galen, John.

Mina krafter är allt jag har kvar.

Låt henne gå.

Som damen önskar.

Jag har använt åren till att försöka vända det misstaget.

Han var mer än din patient?

Ashley...

Jag höll embryot nedfryst i hundra år. Sen klarade jag inte ensamheten längre.

Jag övertygade mig om att John var borta för gott.

Jag underskattade hans beslutsamhet.

Här är överenskommelsen.

Om vi ska arbeta tillsammans, så är den enda regeln-

- att du är ärlig mot mig.

Jag har precis anförtrott dig min mörkaste hemlighet.

Jag vet, det är bara...

Jag har levt i en lögn, och... jag kan inte göra det längre.

Jag menar allvar.

Du ska visa mig alla monster och rum, allt som kryper, flyger, teleporterar...

Om jag ska vara till nytta för dig, Har jag...

- Har jag en del att ta igen. - Minst sagt.

Jag hoppades att du skulle vara normal.

Jag är ledsen att göra dig besviken. Är det något annat?

- Finns det någon vårdplan? - Nej

Men jag kan lova dig äventyren från många livstider.

Ska vi börja?