All language subtitles for Wallander.17.Tjuven.2010.SWEDiSH.720p.BluRay.x264-NORDiSC_Subtitles01-sv

Hej! Vill du stötta IFK Ystad
och den nya konstgräsplanen?

Tjena, Elias! Ja, visst.

—Vad kostar de?
—20 kronor styck.

-Vad kan man vinna?
—Man får se en ligamatch i London.

Två stycken.

—Hur många har du där?
—24.

-Då tar jag alla.
—Jaha. Oj!

—Så behåller ni tjugan.
—Tack så jättemycket!

Pappa, dörren är öppen!

Fitta! Anne, vi har haft inbrott!

Fan... De jävlarna

Kom så fort som möjligt.
Man vet vad det betyder. Tack.

Du har tydligen haft inbrott.
Jag har ringt polisen.

Vi får se om de kommer
den här gången.

—Hallål Kurt!
—Hej!

Jag vill bara säga tack,
eller ursäkta...

—För vad då?
—E|ias sa att du köpte alla lotter.

Var det okej? Du köpte väl inte
så många för att vi känner varandra?

Jag är hans mamma
och har inte köpt en.

Jag köpte för att jag älskar fotboll,
jag ville stötta klubben—

—och jag har alltid drömt
om att få se en engelsk ligamatch.

—Du är så intresserad av fotboll?
—Ja.

Jag borde väl titta på
när Elias tränar nån gång och heja.

Men jag får aldrig tid. Han kanske
inte vill ha sin mamma där heller.

—Jag kan följa med honom.
-Jaha?

—Om jag får”?
—Absolutl Visst.

—Om detär okej?
-Rena drömmen att få se lite fotboll.

Har ni sett nåt misstänkt?

-Ni också? Är det illa?
-Mobi|, laptop, smycken, hela skiten.

-Samma här. Fy fan.
—Det känns som en jävla våldtäkt.

—De tog Saras stora nalle.
-Är det sant?

De har rotat igenom barnkammaren.
En jävla nalle.

—Såna har väl också ungar...
—Det var fan på tiden.

-Störde vi mitt i fikarasten?
—Det tog över en timme.

—Det är annat vid pågående inbrott.
—Det har skett fyra på två veckor.

-Patrullerar ni ens här?
—När vi har möjlighet.

—Ni gör inte ett skit.
-Ska vi prata eller göra vårt jobb?

—Var det två inbrott? Olle Södergren?
—Det ärjag.

-Ralf Eriksson?
—Det är jag.

Sluta med detdär! Gå upp och lek.

De har tagit stektermometern,
den digitala.

Kan du fatta? Barnens mjukdjur
och en stektermometer?

—Det verkar...
-Kamera, laptop, mormors smycken...

—Ni kanske kan skriva ner allt...
-Nej!

Ska ni inte ta fingeravtryck
eller DNA—spår?

-Var ni hemma när det hände?
—Nej, jag kom imorse.

Resten av familjen är bortrest.

-Förvarar du vapen hemma?
—Va? Nej, jag har inga vapen.

De ger sig inte förrän de har rotat
igenom vartenda hus i området.

-Vi får vakta själva på nätterna.
—Sen fakturerar vi polisen.

Jag vill lägga händerna
på de därjävlarna.

—Borde vi inte lämna det åt polisen?
—De görju inte ett jävla skit!

Skattepengarna har tjuvarna redan
roffat åt sig i flyktingstöd—

-bidrag och skit...

—Olle! Dä kör vi ikväll?
—Just det.

—Vid korsningen vid midnatt?
-Ja.

Sorry. Magdalena ringde.

—Är allt bra?
-Jag önskar att jag kunde säga det.

Det ordnar sig. Kom nu.

-Vart ska du?
—Jag ska hämta några verktyg.

-Nu?
—Ja, jag behöver dem imorgon bitti.

-Kommer du hem sen?
—Så fortjag kan. En halvtimme bara.

Tar du med dig Ediths nalle
som hon glömde i bilen?

—Träningslägret blir i Falkenberg.
-Ja, Varberg och Falkenberg.

—Där har vi aset.
—Är du säker?

-Det ser du väl själv?
—Ringer vi polisen?

—l helvete heller!
-Fan, vad jag har längtat... Kom!

Spring efter för fan!

Din jävel!

—Jag har honom!
—Bra!

—Du tog från mina barn!
—Det räcker!

—Du tog från mina ungar, din jävel!
—Nu räcker det!

Olle, för fan! Olle!

Det räcker, Olle! Det räcker!

Vänta! Lugn, lugn!

—Där är bilen.
-Klarar han sig? Han fryser...

—Vi borde ringa nån...
—Han klarar sig.

Sluta nu, för fan! Lugn.

Vad gör du? Vad ska du göra nu?

Kollar i bilen efter mina grejor.
Kolla bilen nu.

Är det Elins nalle?
De kanske tog Elins nalle.

Skulle jag köpa
en sån jävla nalle till mina ungar?

Då sä.

Nu skiter vi i det här. Kom nu, Olle!

Kom nu, sägerjag! Olle!

—Hej! Ska du åka med in?
—Nej, jag tänkte gä.

—Vad spänstig du är.
-Och nyttig.

Ordination. Jag fick en stegräknare
också så attjag inte fuskar.

—Jag går omvägar med soporna.
—Vi ses på stationen.

—Hans namn till att börja med.
-Jarek Kozyra.

Jaha... Kan du skriva det?

Tack.

Han har inte bara har åkt hem?
Gone home to Poland?

Vad menar du?
Du är också gift, jag ser din ring.

Om din fru inte kom hem?
Om hon inte ringde?

-Va?!
-Ja... Förlåt.

Jag bara...

—Visst, vi ska kika på det.
—Tack!

Hur gammal är han?

Bara på vägen hit
var det två sabbade busskurer.

Vi får väl sätta dit
övervakningskameror.

Då förstör de nåt annat istället.

Vi ska väl inte ödsla spanings—
resurser för att rädda busskurer?

Ta bort dem!

-God morgon.
—Rapportering från inatt.

Det har varit
vandaliseringsfest igen.

Tre busskurer är förstörda.
Ett skyltfönster är krossat.

Tre ungdomar har setts springa
genom centrum. Vi vet vilka de är.

—Tog de nåt från skyltfönstren?
—Skyltdockor.

Vid sopåtervinningen på Turbingatan
finns resterna av kropparna.

Från skyltdockorna, menarjag.

Det är väl bara att plocka in dem.

—Du har nåt, Svartman.
—En polsk kvinna var här imorse.

Hennes man är försvunnen
sen igår kväll. Jarek Kozyra, 32 år.

Lämnade hemmet vid 24—tiden
i bil och har inte återvänt.

—Han har varit borta i nio timmar.
-De har en sexåring och en bebis.

Några husdjur?

Svartman menar att om man har två
barn försvinner man inte utan vidare.

De är här från Polen och svartjobbar.

Skulle de vara mindre kärleksfulla
och opålitligare då, eller?

Det heter "mer opålitliga".

Du har registreringsnumret.
Kolla färjeövergångarna.

Varför går han ut klockan tolv?
Sista färjan går klockan nio.

Han skulle hämta några verktyg.

—Var då?
—Det vet jag inte.

Fråga hans hustru. Isabell?

Jag kan göra det.
Hon fick förtroende för mig.

Bra. Fråga henne lite närmare
om pass och id...

...deras förhållande och ekonomi.

Okej...

Lotter för att rädda
fotbollsföreningen? Stötta?

—Är det en pojke?
—Ja.

—Hur gammal är han?
-Tre månader.

Nu sitterjag i vägen...

Vet du nån som kan känna till
var din man skulle hämta verktygen?

—Mamma, jag är hungrig.
-Sen. Tyst!

Det bor flera stycken
utanför stan i ett hus. Polacker.

Men jag vet inte var.

-De kanske vet vart han skulle?
—Ja, jag tror det.

Tomasz, han talade med Tomasz.

Mamma!
-Varsågod. Ät!

—Du har ringt hans mobil?
-Telefonen är hemma!

Och plånboken och passet!
Allt är kvar!

Fårjag ta med mobilen och
plånboken? Det är inget tvång.

Han tog inget med sig!
Vad har hänt Jarek? Vad?!

Vad har hänt, mamma?

Det är ingen fara, gumman.

—Här. Köp lite mat.
-Jag har mat!

Hela skafferiet är fullt,
men jag orkar inte laga nån mat!

Jag orkar inte!

Jag skulle kunna göra
lite köttfärssås med spaghetti.

Vill du ha det?
Köttfärssås med spaghetti?

Hej. Tomas?
Känner du Jarek Kozyra?

—Honom.
—Jaså, han.

-Var kan jag hitta Tomas?
—Jag är Tomasz.

Är du Tomas?

Jag lägger ner tjugo timmar i veckan
på klubben. Vad får man för det?

Gympaskor och träningsover...
Vad i helvete!

-Det ärinte sant, för fan!
—|nte nu igen.

Jag måste vidare.
Kan du vänta in polisen?

Jag stannar.

—Har du kommit fram till nåt, Nyberg?
—Det finns ett och annat.

Varsågod, killarnas avtryck.
Kolla dem direkt.

Jag vill plocka dem
i skolan inför kompisarna.

Så att det blir slut
på vandaliseringen.

Nyberg... Du är medveten
om att vi jagar pojkstreck?

För mig är alla brott lika fina.

—Hej.
-Hej, hej.

Det var Tomasz
som sa åt Jarek att åka hit.

Nej, ägarna ärinte hemma,

En granne sa att de är bortresta
under renoveringen.

Ungefär 20 000
som barnen har samlat in.

Det ligger rikskuponger kvar.
Och datorn, varför tog de inte allt?

Det är väl ert jobb att ta reda på?
Nån har tagit pengarna.

Du får nog ta det
med försäkringsbolaget.

—Så ni ska bara gå?
—Vi kan inte göra så mycket.

Ett 30—tal personer
har tillgång till huset.

Den krossade rutan är enda spåret.

Det krävs grövre brott för att få
igenom en teknisk undersökning.

Nej, hon är hos mormor. Mamma och
jag ska prata om några saker först.

Theo... Kan jag ringa dig sen?

Puss, puss! Ett, två, tre — hejdå.

—Tjena!
—Polisen är här. Kan vi snacka?

—Vad då? Här?
—Vi går in och snackar.

Gå inte in med skorna,
jag har städat.

Vi måste göra klart
vad som hände igår.

Jag kollade huset. Det ser inte ut
som att det har varit inbrott.

Inget var uppbrutet.

Juridiskt spelar det ingen roll
om han är en kriminell barnknullare—

—vi åker dit
om vi inte gör allt rätt nu.

Vi måste ha exakt samma historia.
Vi kan inte säga att vi inte var ute.

Det känns inte bra att ljuga.

Det handlar om att göra det
som känns minst dåligt.

Jag har inte råd med dagsböter.
Eller ännu värre — fängelse.

Grov misshandel
ger garanterat fängelse.

Tomasz sa att verktygen skulle ligga
i en plastpåse i hallen.

Borrmaskin, borrar och avbitartång.
—Dä har han hämtat dem.

Tala om varenda plats där ni har
placerat ut de här lustigheterna.

Skyltdockorna. Vi vet att det är ni.

—Vad fan...
-Skitkul.

Den är polsk.

—Du kan åka nu,
—Jag tänkte stanna om det är okej.

-Varför'?
—Jag gillar att titta på fotboll.

Ja? Kurt.

Hittar man en utbränd bil
med skyltarna kvar-

—är sannolikheten stor
att allt inte står rätt till.

—Finns det några verktyg?
—Vi kollar det.

Finns det verktyg i bilen?
Borrmaskin och avbitartång?

Nej, det finns inget sånt.

Okej, vi bryter där! Tack.

Vi kör två mål. Nu drar vi igång.

Du får ta målet, Anders är sjuk.

Jag är bekant med Elias mamma.

Elias? Ja, den nya. Han är duktig,

—Alla är duktiga.
-Vi försöker få lite ordning på dem.

Men det ska vara roligt också.

-Är detdär den nya konstgräsplanen?
-Ja, just det.

Invigning den 14:e, kom gärna.
Det blir match, dragning ! lotteriet.

—Ursäkta, jag måste,.
—Då är vi klara.

Bra jobbat! Tack för idag, grabbar.

—Snyggt jobbat, Elias.
-Tack.

—Den var alltså inte anmäld stulen?
—Nej.

Om man vill göra sig av med en bil
verkar det konstigt att elda upp den.

Man lämnar inte kvar skyltarna
om man vill dumpa en bil i skogen.

—Vi ses imorgon.
—Ha det bra.

—God natt.
-Natti natti.

Visst var det en fin klubb?
Bra ledare.

—Du kan träffa många nya...
—Hal|å!

—Hej, älskling! Gick det bra?
-Ja.

-Hej! Hur gick det?
—Jo, det gick fint.

-Okej... Har du ätit?
—Jag tar nåt på hemvägen.

Vill du inte äta med oss?

-Kan jag hjälpa till?
—Nej, detär klart.

Du kan ta ner vattnet
och öppna vinflaskan.

Hanna, ta med ett par vinglas!

-Finglasen?
—Det är klart, vi harju gäster.

Tar du den där karaffen? Jättefint.

—Du kan sitta bredvid Hanna, Kurt.
—Tack.

—Så där...
—Underbart.

Nu ska du få min speciallasagne.
Det enda mamma kan riktigt bra...

—Lasagne är det enda mamma kan.
—Tack...

Din tallrik, Kurt.
Elias har hållt i mycket chili, så...

-Det är gott.
-Du gillar stark mat?

Hanna? Din tallrik.

Han har varit otroligt negativ
ända sen vi kom hit.

i skolan också. Han är inbunden,
tyst och vill inte vara med på nåt.

Det är jag som har tjatat om
att han ska börja med nån aktivitet-

—så att han träffar kompisar.

Vad jag förstår så var du en känd,
framgångsrik försvarsadvokat.

Sen flyttade du hit
och blev åklagare. Varför?

—Ja...
-Varför gör man en sån sak?

—Ja, varför gör man så?
—Det är din ensak.

Jag ville bort.

Risken att stöta ihop med Henrik
i rätten... Det skulle inte funka.

Varken professionellt eller privat.

Jag valde att flytta
och sen dök den här tjänsten upp.

Jag förstår.

Nej... Jag tror inte att du förstår.

Vet du?

Jag kånner mig
som en jävla egoistisk skurk-

—som ryckte upp barnen
och flydde hit.

Det är svårt att förklara för barnen.

Jag kan ju inte gärna säga att jag
inte orkar träffa deras pappa.

Är det okej? Jag måste ta det.

Ja? Kurt här.

Jag kommer med det samma. Hej.

Ledsen... Nyberg. Jag måste tyvärr...

Synd.

—Underbar middag. Tack.
-Tack själv, Kurt.

Om du vinner resan på lotteriet så...

...vet du vem du får ta med
till London.

Bra... Tack, hej!

Fan...

Jussi, förlåt. Jag glömde.

Är du arg på husse? Husse drack
lite vin så du får gå hem.

—Tjena!
-Cyklat? Det var som fan.

Jag vågar inte ha den på gatan.
Det enda jag ärvde av farsan.

—Hur går det?
—Jag har tittat på mobiltelefonen...

...som Svartman håvade in.
Han har använt mobilkameran en del.

-Vad är det där?
—Det undrade jag med.

Så jag importerade den till datorn...

Det ärju en dålig kamera
och dåligt ljus, men...

—Hon ser inte särskilt pigg ut.
-Kan det vara en skyltdocka igen?

—Eller bara nåt dumt skämt?
—Skämt eller inte, jag vet inte...

Jag tycker att det ser ut
som en människa...som är död.

Ta tillbaka den där bilden igen.

-Kan man se när bilden ärtagen?
—Mobilen har inga såna finesser.

Men det var
de fyra sista bilderna han tog.

innan var det bara familjebilder.

—En liten bebis?
-Ja.

Då är det nytaget.

Nu måste vi vända upp och ner på
varenda plats han har tillgång till.

Ja...? Va?

Hälsning från Katarina. Husrannsakan
hos Jarek och hos hans kompisar.

Vi söker allt som kan kopplas
till bilden och inbrotten.

Hej!
Här är ett beslut om husrannsakan.

-Vi ska vara försiktiga, lvlaja.
—Han ärinte här. Jag lovar!

Berätta när de här bilderna togs.

—Var har ni fått dem ifrån?
—Svara bara. När togs de?

Nej, jag låg och sov. Fråga dem
som var ute och vaktade den natten.

—Vaktade?
-Ja, efter alla inbrott.

Okej. Tack.

Några av grannarna håller vakt
på nätterna.

-Var de ute den här natten?
—Ja, enligt honom.

—Visste han vilka de var?
-Ja.

-Hej!
—Hej...

Jag glömde att presentera mig sist.
Kurt Wallander, Ystadspolisen.

Hej.

-Vad är det som har hänt?
—Några frågor bara.

—Vi pratar med alla i området.
—Kom in.

—Är det nymålat?
—Ja.

Kom igen, ungar!

-Har du tid att snacka lite?
-Ja, visst.

—Ni var ute och vaktade häromnatten.
—Just det.

—Såg ni nåt särskilt?
—Nej, inget.

—Gick ni här på villagatorna?
—Ja, precis.

-Var ni ute hela natten?
—Ja. Till fyra, halv fem.

—Finns det nån nyckel till den här?
—Måste du skrika?

Jag ska fråga henne.

Finns det nån nyckel till...

—Hon säger att Jarek har nyckeln.
—Ett kuvert fullt med kontanter.

—Hör med tanten var de kommer ifrån.
—Hon heter Maja.

Du är en socialarbetare i en polis
kropp. Det kanske går att operera.

—Ni var alltså tre?
—Ja.

Det varjag, Peter Andersson och
Olle Södergren som bor snett över,

—Ni tre gick vakt i förrgår natt?
—Ja.

—Hände det nåt särskilt?
—Nej, vad skulle det vara?

—lngen aning.
-Det var lugnt.

Såg ni nån bil, nån som rastade
hunden? Hörde ni några ljud?

—Jag tror inte attjag minns nåt.
—Var det stjärnklart?

Det minns jag inte.

—Hörde ni nåt fyrverkeri?
—Fyrverkeri?

Båtklubben hadejubileum i förrgår
natt och smällde av fyrverkerier.

—Det är möjligt.
—Men du ärinte säker?

Jo, jag tror attjag minns
ett fyrverkeri. Bara smällarna.

-Vad är det som har hänt?
—Det är vi inte på det klara med.

Ni gjorde inget åt inbrotten.
Vad är det nu som är så viktigt?

Vi undersöker ett försvinnande
och ett misstänkt mord.

—När kom du hem i förrgår natt?
—Det minns jag inte.

Du kom inte hem så jättesent.
Det var kring ett, trorjag.

Bra. Då fårjag tacka för hjälpen.

—Vi sesju på lördag.
—På lördag?

Matchen.
-Ja, ja.

Tack ska du ha. Tack.

Hej, Karin! Jag kände knappt
igen dig utan vitrocken

Kan du komma hit
och titta på den här bilden?

Man kan förstora den
men det blir inte mycket bättre.

—Vad vill ni veta?
-Allt du kan få ut av bilden.

—Vad frågade de dig?
—Jag sa det vi kommit överens om.

Jag känner mig inte helt trygg
med Olle.

Magdalena var hos oss några dar
innan hon drog. Han har spöat henne.

—Shit.
-Det trodde man inte.

Kommer du ihåg nät fyrverkeri
den kvällen?

Fyrverkeri?
—Ja, det var ju ett fyrverkeri.

-Där kommer han.
—O|le!

Tre män bildar medborgargarde
och går vakt-

samma kväll
som den polska mannen försvann.

—Där han skulle hämta verktyg.
—De är hämtade.

—Det vet vi av den där Tomas.
—Tomasz...

Gården där polackerna bor
är helt ren.

De arbetar och sover bara.
Rena munkklostret.

Peter och Ralf var hemma före ett.
Det har fruarna bekräftat.

Enligt Jareks fru
lämnade han hemmet kvart över tolv.

Om man är ute och jagar tjuvar,
varför är man hemma så tidigt?

—Frågade du honom det?
—NeJ, jag drog "fyrverkeriet".

—Vad hittade du hos Jarek?
-Ett inlåst kuvert med 20 000 i.

Frun kände inte till dem.

—Vad är fyrverkeriet?
-Ett förhörstrick.

lVlan planterar en falsk iakttagelse,

Om de andra nämner det
vet vi att de har pratat ihop sig.

—Så det var inget fyrverkeri?
—Bra! Min kollega...

-Ett fyrverkeri minns man väl?
—Var inte så säker på det.

Vänta, sa inte han
att han var ute hela natten? Olle.

-Ja. Till fyra, fem.
—Jag måste ta det.

Kurt. Vad bra. Fint.

Hundförarna år där ute.
Nu plockar vi in Olle.

Han är den enda som saknar alibi.
Jag möter honom på stationen.

Oj! Kurt, vad bra att du...

Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag ska skjutsa Elias till matchen.

Nu har det dykt upp en grej.
Tror du att du...?

—Visst. Absolut.
—Säkert?

Du... Kan du ta med Hanna också?

Jo, jo... Visst,

Du är en ängel! Tack! Vi hörs sen.

Jaha, ja...

Okej,. Dina barn är i goda händer.

Om detär nåt får du gå ut till dem.

Du är alltså inte häktad
utan intagen pä förhör.

Är det så här ni behandlar vittnen?

Hämtar en med polisbil
inför hela kvarteret?

—Jag ska se över räckningen.
-Råckningen?

Jag hade kommit frivilligt
bara ni hade ringt.

Klockan är 15.45. Kurt Wallander
inleder förhör med Olle Södergren—

—om Jarek Kozyras försvinnande
natten till 17/11.

Uppfattade du vad jag nyss sa?

—Vi tar om. Uppfattade du det jag sa?
-Ja.

Du hari ett tidigare samtal-

—sagt att du kom hem mellan
fyra och fem natten till 17/11-

—efter att ni hade gått vakt
i ert villaområde.

—Harjag sagt det?
-Ja.

Jag var hemma strax innan ett.
Jag måste ha missförstått frågan.

Hur upplevde du att frågan löd?

Att nån frågade om närjag somnade.

—Så du somnade vid fyra, fem?
—Jag tittade ju inte på klockan.

—När kom du hem?
-Strax innan ett.

—När började passet?
-Runt halv tolv.

—Kan nån intyga det?
—Ralf och Peter.

—Jag menar nån där hemma.
—Min fru är hos sina föräldrar.

-Sen när?
—Förra lördagen. Vi hade ett gräl.

Sen reste hon.

Barnen?
-De var hos mina föräldrar.

Så du var ensam?

-Vi ska skiljas, så det är lite kaos.
—Tråkigt.

Under den en och en halv timme
ni var på vakt—

—skulle du kunna redogöra lite
närmare för vad som hände?

—Det hände inte så mycket.
—Var ni gick, vad ni såg, vädret...

Alla detaljer kan komma till nytta.

Det var ett fyrverkeri,
det märkte vi.

Vi såg det inte, men vi hörde det.

-Var det här det första som hände?
—Nej, det var senare.

—Vi möttes, sen delade vi på oss.
—Du sa att ni hörde fyrverkerierna.

Ja...jag antar väl
att de andra märkte det också.

Ni delade på er och sen möttes
ni igen, eller hur gick det till?

Vi...möttes igen och sen gick vi hem.

—Och då pratade ni om fyrverkeriet?
—Jag antar att vi måste ha nämnt det.

Ni gick inte på vakt särskilt länge.

Det låter lite besynnerligt.
Tjuvar går inte och lägger sig ett.

-Vill du ha kaffe?
—Nej, tack. Det är bra.

Jag ska ta en kaffe.

Här har vi en massa spionkameror.
lVlan styr dem med joysticken.

Om man drar lite åtsidan
kan man kolla på hela parkeringen.

Nu kommer det två brudar.
Du kan följa efter dem...

De har hittat verktygen nu.
Nyberg är på plats.

Det hade varit
så jävla mycket lättare-

—om inte de två andra grannarna
hade haft så täta alibin.

Om de misshandlade honom,
gömde undan kroppen och bilen...

De skulle inte ha hunnit det
på den korta tiden.

Och så den här andra kroppen...
Vad fan är det?

Om inte fruarna ljuger.

Nyberg.
Ett par hundra meter från villorna.

I en skogsdunge. Ja...

Tejpa platsen och kom in med det
så sätter vi vak på det. Hej.

Nyberg har hittat spår av
handgemäng och löv med blod på.

-"Handgemäng"?
—Ja, man pratar så.

Slagsmål, med andra ord.

Vi har kollat uppgifterna
om fyrverkeriet—

-och det var inget fyrverkeri
den natten, det vet vi nu.

Det här börjar bli
lite tålamodsprövande, Olle.

Jag vet inte vad du tror
att det ska leda till.

Det verkar så korkat.

Ni ska skrämma iväg tjuvar
och avbryter klockan ett på natten.

ingen av er verkar mindre begåvad,
Allra minst du.

Du är läkare, är du lika slarvig då?

-Vi såg en inbrottstjuv.
—Ni såg en inbrottstjuv?

Vi såg en inbrottstjuv
och skrämde iväg honom.

Han såg oss och sprang därifrån.
Då tyckte vi att jobbet var gjort.

Varför har du inte sagt det här
tidigare? Ingen av er har sagt...

Det var en kriminell jävel som har
terroriserat oss sen i somras.

Vad lägger ni för resurser på det?
Inte ett jävla skit!

Men när en brottsling får lida,
då jävlar...

Han var ingen brottsling.
Det var inget inbrott.

Det var en hantverkare
som skulle hämta verktyg.

-lVlitt i natten?
—Uppenbarligen.

Nu skulle jag vilja veta exakt...

...hur den här mannen har fått lida.

Vi fick tag i honom,
försökte hålla fast honom.

Så att ni skulle kunna
ta hand om honom.

Han gav sig på oss och vi började
slå honom. Ganska rejält.

Men vi lät honom vara där.

Han var inte död,
jävligt långt ifrån.

Vi slog honom,
men vi dödade honom inte.

Vi lämnade honom där
och gick därifrån.

—Jag har inte mer att berätta.
-Okej.

Förhöret är avslutat.

-Ska ni spärra in mig nu, eller?
—Nej. Du kan gå.

Du kan gå hem.
Men du får inte resa nånstans.

Hej! Jag kom så fort jag kunde.
Du ville visa mig nåt?

i källaren. Kom.

Det här. Jag vet inte vad dethär är.

ingenting är vårt.

Oj, vad de hade saker att prata om.

—Jag har tittat på det här nu.
—Nu börjar man ju se nåt.

-Jag fick jobba med det.
-Ja, detär väl klart.

Det är en kvinna, mellan 30 och 45.
Kanske äldre, men inte yngre än 30.

lVIeIlanblont, slingat hår.

Eventuell dödsorsak är oklar,
men hon har märken på halsen.

Om hon är död så är hon
omhändertagen omedelbart efteråt.

Förövaren måste ha planerat dådet
och lindat in henne i plasten direkt.

Det är allt jag kan säga,
utan en kropp.

-Är vi säkra på att hon är död?
-Nej. Hon ser död ut.

En är borta och en ser död ut,

Plasten, då? Kan det vara sån plast
man använder när man målar?

Ja, det kan det vara.

Jag måste tyvärr iväg på match.
Kan jag ta med bilderna?

—Du får dem imorgon. Tack, Karin.
—Tack.

Jag kunde inte göra annat.
Det var inget fyrverkeri den natten!

Då bara rann allt ur dig?
Du kunde ha sagt vad som helst!

—Jävla idiot!
-Lugn nu.

Vad sa du mer? Att du stod och
tittade på när vi gav honom stryk?

—Att du försökte få oss att sluta?
—Jag sa som det var.

Du ljuger. Det varju du som gav dig
på honom, dittjävla psyko.

—Jag sa bara att det var vi.
-Du varju rätt galen.

Du harju spöat upp din fru.
Räkna med att det kommer fram.

Hela området vet om det.

—Jag har aldrig spöat Magdalena.
-Kan du gå ut ur min bil?

Nu går du ut ur min bil!
Jag mår illa. Ut ur bilen!

Du hörju vad jag säger!
Ut ur bilen — nu!

Jävla kärring!
Jag står inte ut med honom.

Vi får säga så.
Vi har försökt täcka upp för honom.

Han fick ett jävla psykbryt
och bankade skiten ur killen,

Sen fick vi stopp på honom.

Det är bra, vi säger så. Hej.

Hej! Förlåt att vi är sena,

Jag har pratat med det andra laget.
Jag har en tråkig och en rolig nyhet.

-Vi|ken vill ni höra först?
—Den tråkiga!

Den tråkiga är
att det inte blir nån match.

—Den roliga är att vi vann matchen!
—Ja!

Kan vi köra mot föräldrarna istället?

Vad säger ni, föräldrar?
Ska vi spöa grabbarna?

—Ska vi spöa ungarna, frågar jag?
—Ja!

—Ska inte du vara med?
-Det var föräldrarna...

—Du hade ju spelat i division två.
—Det var länge sen.

Du, Elias! Jag hänger på.

Men vadfan!

—Din pappa är kass.
—Han ärinte min pappa.

Det är sånt som händer.

Det här kommer jag
att få sota för imorgon.

Du.._ Jag och Peter vill berätta nåt.

Om den där kvällen.
Det var inte alls som Olle sa.

Peter och jag misshandlade inte
den där killen. Det var Olle.

Till slut fick vi loss honom.
Sen försökte vi hjälpa honom.

Han har haft det tufft hemma
med familjen.

Det var jävligt dumt gjort av oss,

Titta in på stationen imorgon
så tar vi det då.

—lmorgon? Båda två?
—Ja.

När du målade om där hemma,
vad la du på golven?

—Plast eller vanligt papper?
-Plast.

Okej... Tack.

-Ja?
—Tjena! Det är Janne.

—Har du kollat klart på fotbollen?
—Jag har spelat fotboll.

—Vad ville du?
-Vi har varit hemma hos Jarek.

Han har hela källaren full
med stöldgods.

-Ah, fan . ..
-Ja. Hej.

God natt, Theo.

Mamma kommer snart.

—Nu blir det fint med käk, va'?
-Ja.

—Hej, pappa! Vi vann.
—Vad kul!

—Var du också med och spelade?
—De tvingade mig att vara domare.

Vi spelade mot föräldrarna.
Han där gjorde självmål.

-Vilken han?
—Har du stukat foten? Aj, aj...

Hej, gubben! Gick det bra?

-Hej! Det är du som är Kurt?
—Ja, just det.

Jag heter Henrik, Elias pappa.
Hörde att du var med och spelade.

—Du gav järnet, serjag.
-Jag ska hem och tvätta av mig.

Jag ville bara tacka dig för
att du har gjort det här för Elias.

Det var länge sen
jag såg honom så glad.

—Bra.
—Tack.

—Jag såg att det var tänt.
—Kom in.

Du...

Jag ville bara säga attjag...
skulle ha sagt att Henrik var här.

Det känns
som om jag försöker dölja..

Detgörjag inte i allafall.

Vi behövde bara prata, utan barn.
Utan att nån av oss lägger på luren.

Han bor på hotell, han reser imorgon.

—Får jag bjuda på nåt? Ett glas vin?
—Nej, jag måste hem... Ett glas, då.

Sätt dig. Jag satt och jobbade.

Ja... Man görju inget annat.
Du tar inte med dig jobbet hem, va?

—Nej, absolut inte.
-Jag ser det.

Kom ni fram till nåt?
Du och din exman?

Nej, det gick inte alls.

Det är faktiskt första gången
vi träffas efter...

Det känns...

...väldigt konstigt, det gör det.

—Vi kan väl prata om nåt annat?
—Visst.

Hur gick det med husrannsakan
hos polacken?

De hittade en massa pengar som
frun inte kände till, och stöldgods,

-Vad hette han ni förhörde? Olle...
—Södergren.

—Bor han i Akka—området?
—Ja, på Nils Holgerssons väg.

Då har jag träffat hans fru.
Visst heter hon Magdalena?

—De ligger tydligen i skilsmässa.
-Jag träffade henne på kvinnojouren,

Han hade misshandlat henne.

-Mycket, eller?
—Ja, så det syntes.

Hon ville så klart inte anmäla.

Hon sa att hon tänkte lämna honom.

-Sku|le du känna igen henne?
—Jag vet inte.

—Jaha...
—Vad då?

Det kan vara hon.

-Du ärinte säker?
—Nej... Det måste vara hon.

Jag måste få veta...var mina barn är.

Det är väl inte för mycket begärt
att få veta var barnen är?!

Magdalenas mamma
har inte sett henne på flera veckor.

Vad säger du nu? Du harju själv
identifierat kroppen som Olles fru.

Jag ser det från försvarets sida.
Jag ser en ganska konstig bild—

-på en kvinna som vi inte kan hitta,
tagen av en kriminell person.

Som vi inte heller kan hitta.

Vi får se
vad den tekniska undersökningen ger.

Och förhöret med Olle Södergren.

Han är din i sex timmar.

Hej! Det ärjag som är Asa Ljungberg.

Svartman!
Lys Magdalena Södergrens bil.

Prata med alla hennes vänner,
kollegor och släktingar.

-Varjobbar hon, förresten?
—Hon var skyltansvarig på Åhléns.

Hon hadeju hand om
de här skyltdockorna som...

—Jävligt lustigt...
—Ja.

Vad är det Olle är misstänkt för?

Han har gett er de uppgifter han har
angående mannens försvinnande.

Klockan är 10.45. Kurt Wallander
inleder förhör med Olle Södergren.

Försvararen Asa Ljungberg
är närvarande.

Olle... Du har tidigare sagt
att din fru reste till sin mor 11/11.

—Var det så?
—Ja.

Här är den försvunna Jarek Kozyras
mobil, som har en inbyggd kamera.

Den har tydligen
kommit till användning.

Jag vill
att du tittar på den här bilden.

Berätta vad du ser.
Ta tid på dig, titta noga.

-Det är ju Magdalena.
—Din hustru?

Du är misstänkt för morden
på Magdalena Södergren—

—och på Jarek Kozyra.

Det är helt nya anklagelser och jag
kräver att få ta del av materialet—

—innan Olle svarar på några frågor.
Förstår du det?

Jag vill tala i enrum med min klient
och få tillgång till utredningen. Nu!

Varsågod. Försvara det här
med näbbar och klor.

Klockan är 10.50.
Förhöret är avslutat.

Vi tar paus en halvtimme.
Olle, kan jag få mobilen?

Kurt! Du vet att hon kan anmäla dig.

—Om han inte visste att hon var död?
-Det visste han.

Den bild jag visade var inte
hans hustru, strypt och förpackad-

—utan en skyltdocka invirad i plast.
Han visste att bilden fanns där.

Han visste att hustrun var död.
Han visste vad han skulle få se.

Jag tar en promenad.

Kurt! Man har hittat
Magdalenas bil i centrala Malmö.

Parkeringen var betald för ett dygn
med hennes kort.

Jag körde hennes transaktioner och
det var sista gången kortet användes.

Fem över midnatt. En timme tidigare
gjordes ett uttag på 1 500 i Ystad.

-lnga större uttag?
—Nej.

Han är ingen idiot. Han skulle inte
använda egna pengar för utpressning.

Pratade du med Magdalenas jobb?

De förstår ingenting.
Hon hade sms:at en sjukanmälan.

Vem tror du gjorde det?

-Kanske han - Olle.
-Bra, bra...

Då måste han ha kört hennes bil
till Malmö och lämnat den där.

Det går inga tåg till Ystad så dags
så kolla alla taxibolag.

Se efter om bankomaten
var kameraövervakad.

Har du förstått? Bra. Hej.

—Ja, detär Nyberg.
-Ko|la om det finns leriga stövlar.

Allt är nytvättat och prydligt.

! uthuset nnns en Fristadsoverall
och stövlar med dräneringssand på.

Och så finns det några spadar
för trädgårdsarbete.

-Är det nygrävt på tomten?
-Ja, gräsmattan är nyanlagd.

—Det är en sån man kan rulla ut.
—Ru//a ut?

Ja, rulla ut.

Okej.

Vi rullar av hela jävla gräsmattan!

Min klient förnekar
att han är inblandad i nät mord-

—vare sig på Kozyra eller sin hustru.
Han mår dåligt av bilden du visade.

Olle är fruktansvärt orolig
för vad som kan ha hänt hans hustru!

Här kommer du och visar nån bild...
Jag vet inte vad den föreställer.

-Är du säker på att det var din fru?
-Vem håller i förhöret egentligen?

-Svara...
—Jag vet inte, jag blir så orolig.

—Ni låg i skilsmässa?
—Det är mina barns mor.

Hon besökte inte sin mor, inte sant?

Jag vill
att förhöret avbryts omedelbart.

Hade han inte varit läkare och svensk
hade det aldrig gått till så här.

Han är en mördare
och ni släpper honom. Fy fan!

Vi har inga kroppar,
än mindre mordvapen—

—och vad gäller motiv
vet jag inte om dina antaganden...

—Kom in.
—Ursäkta...

inget taxibolag hade nån körning
mellan Malmö och Ystad den natten,

Bankomaten
var inte kameraövervakad.

Vi har kollat både Södergrens
fasta telefon och mobiltelefon.

Han har ringt sin hustru
167 gånger sen hon försvann.

167 gånger, Kurt!
Vi måste vidga vyerna.

Det är klart som fan
att han inte är nån dumskalle!

Han rör inte hennes pengar,
han ringer henne maniskt...

Den tekniska genomgången
av hans hus gav noll.

—Kurt! Noli!
—De packar ihop nu.

Vi lär få ett jätteskadestånd på oss.

Det här med utpressning håller inte.
Var fick han 20 000 ifrån?

Han har pengar,
men han tar inte ut några.

Bortsett från allt juridiskt skit...

Tror ni att det inte är han?
På allvar?

Katarina... Med handen på hjärtat—

—kan du se mig i ögonen
och säga att det inte är han?

Ja.

—Jag tror dig inte!
-Vi kan inte lägga mer resurser.,

Det är två försvunna personer,
tills nåt annat dyker upp.

Då säger jag upp mig
med omedelbar verkan.

Jag tar ut min innestående semester
och går hem för gott.

Varsågod, Martinsson.
Nu har du din chans.

Hälsa Elias att jag skjutsar honom
till invigningen.

Men...

Gå in så länge, jag kommer.

Hej! Daniel Fredén, Kvällstidningen.
Det är du som bor...vänta.

Det är du som bor här, eller?
Vad har hänt? Har du nåt att säga?

Eller så kan du ringa mig.
Du kan ta mitt kort.

Jag kan prata.

Min hustru är försvunnen och jag
är oskyldigt anklagad för mord.

—Jag vet.
-Det är djupt kränkande, ni serju...

-Varför har de grävt upp här?
—Jag vill bara att min fru...

Förlåt... Jag vill bara att min fru
ska hittas. Jag vet att hon lever.

Kan ni skriva att om nån har sett nåt
så ska de höra av dig till dig?

—Visst, tips.
-Har du nåt emot attjag...

Kan ni ha med en bild på min fru?

Självklart. Magdalena.?
—Södergren.

Det här är ett jävla helvete.

Men för barnens skull
måste jag vara stark. Ursäkta mig...

Lycka till!

Bra!

Fint! Kom, kom!

Ralf! Kom och kolla på dethär.

Helvete...

Stick härifrån!

-Det är fan trakasserier!
—Vi poliser gör som brottslingarna.

—Vi återvänder till brottsplatsen.
—Jävla svin!

Hörde du inte?
Nu sticker du härifrån, din jävel!

—Annars ska jag mörda dig!
-Mig...också?

-Olle!
—Dittjävla as!

—Lugn nu.
—Jävla as!

Gå in i huset!

-Olle! Sluta!
—Din jävel!

Förlåt...
Han har haft det lite svårt,

-Är det du som är sheriffen här?
-Stick nu. Vi vill ha lugn och ro.

-Lämna oss ifred nu!
-Olle, kom. Gå in.

Kom, Jussi.

Kurt! Stanna lite,
jag måste få prata med dig.

Kurt, kan du stanna?

—Vad håller du på med?
—Promenerar. Nästan 10 000 steg.

Olle Södergren ringde och sa att du
spionerade utanför hans hus.

—Jag tog nog den omvägen.
-Det kallas stalkning, förföljelse.

Jag kanske tvingas döma ut ett
besöksförbud. Det är pinsamt, Kurt!

-Jag upplever att du förföljer mig.
—Herregud, vad du är barnslig!

Välkomna ska ni vara!

Äntligen står vi här
med vår nya plan.

Vi har samlat
och tjatat och gnatat på kommunen.

Och nu ligger den under mina fötter.

Tack ännu en gång...

...till alla som har arbetat för att
sätta fotbollen på kartan i Ystad.

Nu blir det match!

—Kul att spela på nya planen.
—Närjag har en plats i laget, ja.

Du är bra.
Det är klart du kan ta en plats.

Vad vet du om det?

Kom igen, killar! Ta bollen!

—Är det nåt fel på planen?
—Ja, polackerna har slarvat.

Det har slarvats
med hela anläggningen.

Vi skulle ha haft en läktare, men det
hade vi inte råd med efter inbrottet.

-Vilket inbrott?
—Det var inbrott här nyligen.

Hela kassan rök. Och vad gjorde ni?
Kom hit och tittade lite.

—Var det två unga poliser som...?
—Ja.

—Hur stor var kassan?
-20 000.

Som ungdomarna hade slitit hårt för.

Titta!

Okej, tack.

Det är glapp här,

-Varför sa du inget?
—Det var ett vanligt inbrott.

Kassan varförsvunnen.
Håll käften. Säg åt dem att vänta.

—Katarina.
-Lyssna nu, det ärjävligt viktigt.

Jag är på invigningen.
Du måste utfärda en jourrannsakan.

—Vi måste ta bort planen.
—Riva upp den nya planen?!

—Nu får du ta och ge dig.
—Jag tänker inte ge mig.

Det räcker inte
att du känner dig säker. Nej...

Martinsson, ta med Svartman
och kom till planen.

—Vi måste bryta matchen.
—Nej!

Säg till grabbarna att sätta sig där.

-Vad är det som händer?
—Jag kan inte förklara det nu.

Kära publik,
vi måste ha ett litet uppehåll.

Under tiden kör vi dragning
i lotteriet. Väldigt fina priser.

Match i England. Och resa.
Tio minuter.

Ska planen bort för
att den är anlagd av svartjobbare?

Planen ska rullas bort.

—Hade inte du slutat?
-Den ska bort!

Titta på Olle Södergren.

Södergren!

Stoppa honom!

—Ta tillbaka honom till planen.
—lnte dit! Inte dit!

Ska du ellerjag ta förhöret
med Olle Södergren?

—Jag tar nog den passningen.
—Det är bra det.

Svartman... Åk till Jareks hustru
och berätta att vi har hittat honom.

Okej...

Vi ses.

Vänta, släpp mig! Jag måste få...

Jag måste få prata med mina barn.

Med mina barn... Jag ska bara...

Hej! Hej...

Pappa kommer tillbaka snart.
Ska ni vara duktiga nu?

Theo? Theo!

Theo... Theo!

Stanna kvar här. Lova det.

Theot

Theot

-Kommer du tillbaka nu?
—Det är väl klart. Jag hadeju rätt.

Och alla vi andra hade fel.
Känns det bra?

Ja.

Sä vinner du resan till London också.
Grattis.

Snart spricker du väl...

Magdalenas död...var en olycka.
Jag har pratat med Olle.

Hon ville lämna honom. De grälade
i trappan och slet i hennes väska.

Ena handtaget lossnade.
Hon föll och bröt nacken.

-Hur vet du att det är sant?
—Vi undersöker trappan och väskan.

Sen gömde han henne i källaren.

Han förstod att han skulle bli
misstänkt för att ha knuffat henne.

—Han gjorde det för barnens skull.
-Dem skulle han ha förlorat ändå.

Han fick panik och tänkte
att han skulle klara sig undan.

Sen gjorde Jarek inbrott
och upptäckte kroppen.

Varför måste han dö?
Han fickju sina 20 000.

Han ville ha mer.

När grannarna
hade misshandlat honom...

...gick Olle tillbaka
och gjorde det med en sten.

—Vad händer med barnen?
-Det finns nån moster i Borås.

Det är långt bort för små barn.
Utan föräldrar, uppryckta så där.

Vad hemskt.

Du... Jag tänkte gå hemåt
och ta en sväng med Jussi.

Fem tusen steg.

—Vill du åka med in imorgon?
—Nej, jag harju stegräknaren.

Tack.
Den här Londonresan varju för två...

Som jag minns det harjag förbundit
mig till ett visst sällskap.

Jag är inte
ett dugg intresserad av fotboll.

Jag lär tänka
att det ligger ett lik under planen.

-Det finns annat att göra i London.
—Jag vill alltså, men barnen...

—Henrik kan väl komma hit en helg?
-Och det tror du att han vill?

Okej... Tack.

Snyggt!

Vi ses.

Text: Anna Kyrö
www.sdimediacom