Original subtitles

DETTA HAR HÄNT

Min bror gav sitt liv i jakten på Sauron.

Hans uppgift är nu min.

Att märket finns visar att Sauron kom undan.

Frågan nu, är var?

Det onda är borta.

Så varför är det kvar här?

Dessa hjältar ska få resa över havet

till de Odödliga landen, Valinor.

Du är en avhoppare, väl?

Plikten kallade mig åter till Midgård.

Är det ditt folks kungasigill?

De har ingen kung.

Du är mer än du påstår.

Ditt folk har ingen kung, för du är han.

Följ med mig till Midgård.

Tillsammans ska vi sona våra blodslinjer.

Var försiktig. Jag är inte hjälten du söker.

Minns du mig?

Nej.

Efter Morgoths nederlag dödade jag Sauron.

Jag tror dig inte.

Jag känner ansvar för honom.

- Så känner du för alla. - Nej.

Han kunde landat var som helst men kom hit.

Den här främlingen är varken människa eller alv...

Han är nåt annat.

Kom hit!

Så här hjälper vi honom.

Han vill att vi hjälper honom hitta stjärnorna.

- Vart ska du? - Jag ska hjälpa min vän.

Du är min bästa vän i hela den här vida, vilda världen.

Minns du nåt mer ännu?

Mer har dykt upp. För att upptäcka resten måste jag bege mig till Rhûn.

Låter lite som ett äventyr.

Eldars ljus falnar.

Trots våra ansträngningar, har det endast gått fortare utför för oss.

Om alverna överger Midgård nu, blir det slutet,

inte bara för vårt folk, utan för alla folk.

Vi är på väg att skapa en ny sorts makt.

Inte av köttet, utan över köttet.

Helt plötsligt tycks ni två vara bekanta.

Jag erbjuder bara min blygsamma hjälp.

Söderlanden har ingen kung.

Tronföljden bröts.

Säg mig ditt namn.

Jag har haft många namn.

Sauron lever på grund av dig!

Galadriel, var är Halbrand?

Borta. Och jag tvivlar på att han kommer tillbaka.

Skulle han nånsin det ska vi inte ha nåt samröre.

Vad hände vid strömmen?

Alltid, efter ett nederlag...

tar skuggan ny skepnad och växer på nytt.

Morgoth är borta.

Vi har lämnats ensamma och vanärade.

Men idag börjar en ny tidsålder.

Under mig.

Er nye härskare.

Sauron.

FORODWAITH ANDRA ÅLDERNS GRYNING

Med en ny tidsålder för jag med mig ett nytt mål.

En väg till ovillkorlig seger.

Jag söker en ny sorts makt.

Inte av köttet, utan över köttet.

En makt ur den osynliga världen.

En vi ska använda till att förslava folken i Midgård efter vår vilja.

Många orker kommer att dö.

Men ur oredan skapar vi en ny och perfekt ordning.

Vi ska inte längre bli jagade som djävlarna som krossade Midgård,

utan istället dyrkas som frälsarna som slutligen helade det.

Genom att föra samman folken och styra dem som ett!

Sauron ljuger!

Tvivla på mig på egen risk.

Ni har ingen annanstans att vända er. Valar förlåter er aldrig.

Alverna kommer aldrig att tåla er.

Människor...

Människor kommer aldrig att se på er med annat än skräck och avsky.

En fördärvad och ovärdig ras, bara värd att jagas och slaktas.

Jag är er enda framtid, och min väg är er enda väg!

Vem av er vågar säga nåt annat?

Hell dig, herre Sauron!

Mörkrets nye herre.

Hell dig, Adar!

Hell dig, Adar!

Mina barn... ni är fria.

Hell dig, Adar!

Hell dig, Adar! Hell dig, Adar!

Däråt ligger döden, min vän.

Då är det min väg.

En här av orker anfaller människor.

Vi var de lyckligt lottade.

De lyckligt lottade dog kanske först.

Jag vet att du lidit.

Jag ser det i dina ögon.

Ett annat liv väntar på dig.

Du måste bara omfamna det.

Den där vapenskölden.

Vad är det?

Ett märke för kungar, sen länge döda.

- Din familj? - Nej.

Min familj tjänade dem.

Så varför bära den?

Som en påminnelse om att våra öden aldrig är givna,

att lyckan kan vända, även för de mäktigaste.

En kärv påminnelse.

Eller hoppfull.

En säker väg kan rämna,

men en annan finns alltid.

Ofta kan den leda oss till en bättre plats.

Till en bra plats.

Det sägs att på andra sidan havet kan en man undkomma sig själv.

Hitta en annan väg.

Kanske ett annat liv.

Följ med oss om du vill.

Eller vandra vidare.

Och fortsätt jaga döden.

Valet är ditt, min vän.

- Mår du bra? - Nej.

Mardrömmar igen?

Vad hemsöker dig så?

Jag har gjort onda ting.

Vi har alla gjort saker som vi inte vill erkänna.

Inte som jag.

Sök förlåtelse.

Du lever för att du har valt det goda.

Men imorgon då?

Då måste du välja det igen.

Och nästa dag. Och nästa.

Tills det blir en del av ditt sinnelag.

Grip tag i nåt.

Hjälp! Hjälp mig!

Hjälp mig!

Här borta.

Ödets tidvatten stiger.

Ditt kan vara på väg in, eller ut.

SAGAN OM RINGEN: MAKTENS RINGAR

Elrond, stanna, ge mig dem!

Inget illa ment, befälhavare Galadriel,

men på order av härold Elrond följer du med oss.

Är det sant?

Högste drott.

Härold Elrond bär tre ringar.

Ett sätt att hejda förbleknandet och rädda vårt folk.

Vi talar om ringarna när du har svarat på frågan.

Elrond meddelade just att din följeslagare Halbrand

inte var den han utgav sig för.

Likväl hemlighöll du det för honom och Celebrimbor.

Är det sant?

Ja.

Vem är han?

Han är inte den jag trodde.

Och därför gjorde jag det jag gjorde.

Varför dansar du runt sanningen så?

Högste drott...

Du måste lita på att jag aldrig medvetet skulle äventyra vårt släkte.

Jag tror dig när jag inte längre ser lögnen bakom dina ögon.

Säg mig, vem är denne man?

Han är ingen man.

Han har... förklätt sig till en.

I fager skapnad, för att dölja sitt sanna jag.

Han är Sauron.

Hur kunde du?

Du av alla.

Han vilseledde mig. Jag blev vilseledd!

Nej, Galadriel, du var blind. Förblindad av din egen stolthet.

Hur förblindades du, Elrond?

Tystnad!

Du gick bet i Khazad-dûm, så vilken annan väg har vi?

Du var min vän.

Tystnad!

Ringarna. Visa mig dem.

Akta, högste drott. Han har fördärv...

Han rörde dem aldrig.

Han arbetade med Celebrimbor i veckor och kan ha påverkat honom.

Snart faller det sista guldlövet

och det blir min uppgift att underrätta hela Lindon om att vår tid här är över,

och att alverna måste lämna denna plats för alltid.

Nu underrättar ni mig om att vår lömskaste fiende reser sig igen.

Om vi ger oss av nu kommer folken i Midgård

att lida under en enväldig ny mörkrets herre.

Ringarna är mer än vårt sista hopp,

de kan utgöra Midgårds sista hopp.

Det är en risk vi måste våga ta.

Ge dem till mig.

Högste drott...

Sauron har ännu inte uppnått stor makt.

Ringarna kan vara det sätt han gör det på.

De måste förstöras.

Det beslutet ligger långt bortom din befogenhet,

som du äventyrar för varje ögonblick du vägrar lyda.

Ringarna, Elrond.

Din kung befaller dig.

Jag upprepar det inte.

Lyd honom.

Ska du säga det till mig?

Det är det enda sättet. Lyd honom!

Jag kan inte.

Du vet att jag inte kan.

Grip honom!

Elrond, nej!

Hitta honom. Hitta ringarna.

Iväg!

Håll takten! Skynda!

Rör på påkarna, kung.

Nå, så ta det.

Välkommen till Mordor.

Bruka dess jord väl och den ska föda er.

Bruka den dåligt och ni ska själva föda den.

Du, pojk, svär du trohet till Adar, urukernas herr Fader?

Det är inte längre Söderlanden!

I Mordor bugar man eller blöder.

Du där. Svär du trohet till Adar?

Jag tar den här!

Söderlandens kung gav tappt, herr Fader.

Säger att han vill förhandla.

Släpp mitt folk.

Annars dör ditt.

Mitt folk besegrade människorna i dessa länder.

Vi besegrade alverna som hjälpte dem.

Vi besegrade även deras bundsförvanter, människorna från andra sidan havet.

Det finns ingen kvar att frukta.

Det finns en.

Efter Galadriels nederlag har hon sökt en ny bundsförvant.

En uråldrig svartkonstnär som ska lära alverna smida ett nytt vapen.

Du berättade det för henne först.

En makt över kött.

Minns du de orden?

En makt som tillåter honom att använda dina barn

som slavar i hans här på nytt.

Släpp mitt folk fritt, så berättar jag var han finns.

Så att du kan förgöra honom och befria oss båda från hans ondska.

Nej, Ers Majestät.

Du ska berätta allt du tror dig veta om den här svartkonstnären nu.

Annars kramar jag orden ur din hals.

Om jag dör, dör allt jag vet med mig.

Du kan inte döda mig.

Tids nog kommer du att tigga mig om det.

Ers Majestät.

Det han sa, herr Fader...

Sauron... han kan väl aldrig återvända?

Nej.

Sauron är död.

Ner på knä, era maskar!

Du har den där blicken.

Du drömde väl det där i natt igen?

Om du berättar vad du ser, kanske jag kan...

hjälpa dig att lösa det.

Det kanske är en ledtråd till vad vi kommer att hitta...

när vi når stjärnorna.

Det är värmen. Bara det.

Nej. Det är omöjligt.

Stenträd.

Vi går runt, runt.

Det måste finnas ondska här som förvirrar oss.

Erkänn bara. Vi är vilse.

Panik är dårens måltid, Nori.

Tålamod är en bättre middag.

Vi har inte ätit alls sen vi fick slut på sniglar.

Det finns inget att äta här.

Nej. Åh, nej.

Kom då.

Det kan bära frukt. Du kan åtminstone försöka.

Har du glömt vad som hände när jag senast försökte?

Längre bort.

Längre bort, Nori.

Så här?

Du klarade det. Vi har mat för flera dar.

Var inte trumpen.

Jag bad dig trolla fram lite mat, och det gjorde du.

Ingen skadades.

Jag tappade herraväldet.

Du måste lära dig att inte tappa herraväldet.

I drömmen finns det en slags... gren.

Under stjärnorna.

När jag tar tag i den...

Vadå? Vad händer sen?

Vissa ting bör inte yppas högt.

Det är bara det att du liksom gjorde det.

Så det är väl inte rättvist att vara förtegen nu?

Men trollkarlar är kanske inte alltid rättvisa.

- Jag känner benen i halsen. - Det är det bästa.

De dansar.

Vallmo och jag brukade sjunga visor om småkryp

så att de hade musik att dansa till när de...

Ja.

En hårfot får gärna ha hemlängtan.

Jag visste att det skulle bli svårt.

Nåväl.

Det här är annorlunda.

Märkligt hur det som lämnas kvar kan vara den tyngsta bördan att bära.

Jag saknar också mitt hem.

Du minns inte ens ditt.

Nej.

Men ibland uppfattar jag ändå en glimt av det.

En längtan efter en känsla jag inte minns eller ens kan sätta namn på.

Men den är äkta.

Precis bortom solnedgången.

Vi tycks vara förföljda.

Seså, Ers Majestät.

Inte ens kungar klarar sig utan mat.

Varför talar du inte?

Berätta allt du vet om Sauron för gamle Waldreg.

Du måste gilla smärta.

När herr Fader släpper mig ska jag döda dig.

Adar minns inte ens att du är här.

LINDON GRÅ HAMNARNA

Fulländning.

Fulländning finns endast i Valinor.

Tack, mäster Círdan.

Du behöver inte gömma dig längre.

Mäster Círdan.

Ursäkta att mitt besök sker oväntat,

jag har ingen annan att gå till.

Du är den äldste och klokaste av vårt släkte.

Vi alver står inför vår tids största prövning.

Jag anar att du har nåt med dig.

Nåt som är mer öronbedövande än havet.

Vad har du med dig?

Det här måste ges direkt till herr Celebrimbor.

Han måste underrättas

att Halbrand är Sauron.

Färdas i all hast,

och lita inte på främlingar längs vägen.

Ska bli, min herre.

Jag har ännu inte tackat, för att du litade på mig om ringarna.

Litade på dig?

Låt mig att vara tydlig.

Du och jag är tillfälligt överens av en anledning.

Dina handlingar har inte gett oss nåt val.

På grund av dig lever vår fiende.

På grund av dig har vi inget annat val än att pröva ringarna.

Jag borde fjättra dig

och kasta ut dig på Jotunhedarna för det.

Vad har hindrat dig?

Jag överväger det.

Jag svär, högste drott,

att jag inte slutar förrän han krossats och jag ställt allt till rätta.

Du skulle inte vara här om jag trodde nåt annat.

Högste drott, vi har inte funnit ringarna.

Vi har letat överallt där vatten möter sten.

Han är spårlöst borta.

- Kanske fallet... - Nej.

Elrond lever.

Utvidga sökandet.

Sätt vakter vid varje överfart. Han får inte undkomma.

Att undkomma är inte hans avsikt.

Och det betyder?

Han ville förstöra ringarna.

Elrond skulle söka upp nån han litar på.

Nån äldre, klokare...

Vars röst kräver respekt.

Även från dig.

Nån som kan få vinden att vända.

Undersök dem gärna.

Jag har sett Celebrimbors arbete förr.

- Han är enastående. - Det är han.

Han brukade tala om att en dag skapa föremål med sån makt,

att de kunde förändra alla som såg dem.

Om, som du säger,

ringarna så snabbt har vänt alv mot alv...

tycks han ha lyckats.

Det kanske inte var Celebrimbors hand som gav dem den inverkan.

Om det du har sagt är sant,

tillverkades de tre ringarna utan Saurons beröring.

Fienden är listig.

Ringarna kan vara ett knep från hans sida.

En del av ett större uppsåt, vars mål vi ännu inte kan se.

Vad begär du av mig?

Ringarna måste förstöras.

Görs det, upphör alvernas tidsålder.

Vi skulle lämna Midgård åt sitt öde.

Kan du godta det?

Om det annars skulle innebära att vi föll offer för fiendens ränker...

Ja.

Din far kan vara stolt över dig.

För länge sen stod en strid.

En vars vapen var världsdelarnas själva grund.

Även nu, på platsen där vår vik möter havet,

finns på havsbädden ett ärr så djupt,

att endast Manwe själv vet var det slutar.

Kastar man ringarna i dess djup blir de...

Låt mig tala med honom först.

Högste drott, jag ber.

Ge mig ett sista tillfälle att tala förnuft med min vän?

Tala förnuft fort.

Elrond?

Jag är här för att övertala dig.

Misslyckas jag, avlägsnar kungen dig med våld.

Jag har misslyckats nog på sistone.

Hjälp mig att lyckas nu.

Jag borde ha litat på dig, som jag bad dig att lita på mig.

Men om vi inte båda litar på ringarna nu, är allt förlorat.

Med tre finns det jämvikt.

Minns du inte?

Vi valde den här vägen tillsammans.

- Nej, du valde den åt mig. - Elrond...

Vad skrämmer dig så, att du inte ser

att de kan vara fördärvade?

För i mitt hjärta...

vet jag att de tre ringarna inte påverkats av honom.

Men är du opåverkad?

Valinors ljus stålade på ditt ansikte, Galadriel,

och du vände ryggen åt det.

Var det för att bekämpa mörkret, eller kallade mörkret på dig?

Ser du inte? Allt det här kan vara en del av hans ränker.

Jag gjorde det jag kände var rätt.

Tiden kommer att utvisa om det var dårskap eller visdom.

Vilken tid tror du att du har?

Var är Círdan?

Du gjorde vad du måste, Galadriel.

Det har jag också.

Elrond.

Var är ringarna?

Vallmo!

Honungskakor.

Jag har aldrig varit lyckligare.

Hur mår alla därhemma?

Som vanligt.

Din mamma gav mig dina sysslor,

men din pappa sa det var onödigt.

Du följde efter oss.

Det var inte svårt. Ni har inte kommit särskilt långt.

Nej, vi verkar vara vilse.

Det medger du nu.

Det är ni inte länge till. Titta.

Jag gick igenom Sadocs gamla bok.

Hårfotar måste ha rest här för länge sen.

Titta, det finns en varning:

"Glöm inte sångens ord, annars går ni runt, runt."

Sång? Vilken sång?

Gissa en gång.

Sjung för mig, Sjung för mig, ni fjärran land

- Vandringssången? - Jag tror att den visar vägen.

Vårt folk har vandrat i åratal.

Den här stigen måste varit viktig för dem.

Jag tycker att vi klättrar.

"Bland stenträden ner... Och ljuset i tornet, mitt hem är ej mer."

Där.

"Mig glimögon spejar."

"Svart sand blir min bädd."

"Jag byter allt känt mot en synrand ej sedd."

Välkomna till landet Rhûn.

Kom. Vad väntar ni på?

Det här är bara början.

Varför ser du på det så där?

Hur då?

Som om du varit här förut.

Bara i drömmarna.

Jag vet vad du går igenom.

I äldre tidens äldsta tid.

Tretton av oss valdes ut för att bli välsignade av Morgoth,

med löfte om makt.

En ny födelse.

Jag leddes till en mörk och namnlös topp.

Kedjad och kvarlämnad.

Efter vad som verkade vara oändlig törst och hunger...

såg jag det.

Hans tjänares ansikte.

Saurons ansikte.

Och det var vackert.

Han erbjöd mig vin, rött som en blodmåne.

Han erbjöd mig vin, och på den mörka och namnlösa toppen,

drack jag det.

Jag drack allt.

Ditt folk har befriats.

Berätta nu vad du vet om Sauron.

Sauron har återvänt i ny skepnad.

Jag vet ännu inte vilken skepnad han har antagit.

Till vilken nytta är du då?

Jag har nåt du inte har.

Alvernas förtroende.

Släpp mig.

Jag beger mig dit och söker upp honom,

så att du kan leda dina härskaror för att krossa honom.

Lovar du trohet till Adar,

urukernas herr Fader?

Ja.

Så knäböj.

Svär nu.

- Jag svär... - Med ditt huvud vid mina fötter.

Jag svär att tjäna Mordors herre.

Till mina dagars ände...

och hans.

Vad gör du? Håll dig borta.

Vi följer efter honom. Vartenda steg.

"Jag ska döda dig."

Stämmer det, Ers Majestät?

Hell dig, kung.

O alvers släkt!

För länge vi På hitre stranden dvalts

Och nu, en bleknad krans...

Tar av, och far till Valinor

O alvers släkt!

Nu vintras det

I kal och lövlös tid...

O alvers släkt!

Av strömmen bärs de blad som föll

Och floden rinner bort

Eldars ljus falnar.

Som kol som varit borta för länge från härden,

måste vi återvända till vårt hem eller försvinna i den ändlösa natten.

Och så har det skett,

våra dagar i Midgård... är över.

Fulländning finns inte endast i Valinor, högste drott.

Den finns här.

Celebrimbor har fört den till Midgård.

Nej!

Galadriel.

Nej.

Den nya smedjan är makalös, min herre.

Det är den sannerligen.

Låt oss be att ringarna verkade, så vi får använda den.

Förlåt mig, min herre, men en budbärare har just anlänt.

Bud från Lindon?

Tvärtom, min herre. Budbäraren kommer från Söderlanden.

Han säger att han vill förhandla.

Nå, min herre? Ska vi släppa in honom?

Jag har sett bergen rämna.

Floder torka ut.

Och moln. Svarta. Hopas över vita torn.

DEN HÄR SÄSONGEN AV SAGAN OM RINGEN: MAKTENS RINGAR

En storm nalkas.

Förbered er.

Jag väntar på er.

Nånting har väckt dem.

Nej. Nån.

Det sägs att han tagit ny skepnad för att förleda sina fiender.

- Vem är du? - Annatar.

Gåvornas herre.

Sauron är ensam, utan här eller bundsförvant.

Han behöver inte härar... utan ringar.

Sju ringar. Sju dvärgar. Och innesluten i var och en, makt.

Du räddade alverna. Gör ringar åt människorna.

Vi kan inte ge ringar till människor.

Risken för fördärv är alltför stor.

Sann skapelse kräver uppoffring.

När ni väljer att bära ringarna,

har ni valt att bli hans medarbetare.

Ta av ringen.

Jag ska besegra honom. Kosta vad det vill.

Nej! Det här är vad Sauron vill!

Jag har känt mig manad att försöka nåt särskilt.

Du måste förbli lugn i stormens öga.

Den här trolldomen. Kan du lära mig den?

Om du visar dig själv värdig.

Sauron stiger i väster. En mörk trollkarl i öster.

Varje väsen i Midgård är i fara.

Ska du lämna dem åt sitt öde?

Vi kan ställa det till rätta.

- Ingen lämnar stigen. - Ingen vandrar ensam.

Jag behöver din yxa, gamle vän. Nu.

Celebrimbor, du och jag har arbete att utföra.

Undertexter: Sara Ritzén Awunor

Kreativ ledare Kerstin Teglof