Original subtitles

-Erika, jag går. -Nej, sätt dig ner!

-Nej, jag är nöjd. -Jag bjuder!

-Han bjuder ju! -Sakna mig inte för mycket.

-Jag jobbar på det. -Trevligt att träffas.

Vi hörs!

Nej, nej! Hjälp!

-Hjälp! Nej... -Vad håller ni på med?

Sluta!

-Lägg av! Sluta! -Nej...

Sluta!

Släpp honom! Jag är polis.

Sluta!

Är du okej?

Hallå?

Aj!

Hör du!

Hallå! Ring polisen! Gör nånting, då!

Ring polisen!

Nej, vänta!

Polis, stanna! Polis.

Släpp henne! Stanna! Avbryt!

Släpp henne.

Stanna!

Maria, hur är det? Är du okej?

-Maria! -Det ligger nån i vattnet.

Hallå... Hör du mig?

Fan.

Hallå.

Helvete!

Helvete.

Fuck!

Fick de tag på honom?

-Tack för att du kunde stanna. -Det är lugnt.

-Det skulle inte bli så sent. -Jag förstår, det är sånt som händer.

-Var det nåt allvarligt som hände? -Nej, det var...

...slagsmål nere på stan. Ibland blir det mer jobb än man tänkt sig.

-Vi ses i morgon. -Japp.

-Jag kan beställa en taxi åt dig. -Nej, det tar bara 20 minuter hem.

Ja, men jag betalar. Jo.

Hej, gubben!

Allt är bra, älskling. Jag mår bra. Det blev bara lite sent.

Sommarnatt på Gotland, inte så romantiskt.

Tråkig start, Sebastian. Två misshandelsfall.

Maria gick emellan när en gärningsman attackerade en ung man i Almedalen.

Bara några minuter tidigare blev Linn Bogren attackerad i sitt hem-

-av en okänd gärningsman.

Apparatjävel!

-Kan det vara samma? -Larmet gällde slagsmål i lägenhet.

Enda signalementet var "ung man". Vi blev uppehållna på vägen dit.

Ni vet varför.

Välkommen. Så är det jämt på Gotland.

Jag ska klaga hos resebyrån.

-Hur gick det för killen? -Linus Wiklund, sjutton år gammal.

Han kom in med massiva blödningar i hjärnan. De håller honom nersövd.

En knarkare rånar nån i en park.

Är det samma gärningsman som överfaller en kvinna i hennes hem?

Är det nån som har säkrat spår där? Fingeravtryck, skor?

Ek? - Eller vem som helst som har lämnat privatlivet hemma.

Jag hade två killar där i morse, men brottsoffret vägrade säga nåt.

-Hon skickade i väg dem. -Varför det?

-Jag förstår inte hur kvinnor tänker. -För fan, Ek!

Hon sa att det inte hade hänt nåt.

-Hon tog tillbaka sin anmälan. -Grannen anmälde skrik och slagsmål.

När patrullen kom var gärningsmannen borta-

-och Linn Bogren hade ett sår i ögonbrynet och vägrade prata.

Vi letar efter missbrukaren.

Så skickar jag folk som får prata med Linn igen.

Jag tar det. Nånting ska jag väl göra?!

Eller ska jag sitta här och vara rädd för att dö?

Det är löjligt att ni är här, det hände ju inget.

Det var du som blev överfallen. Känn inte att du har gjort nåt fel.

-Du känner inte mig. -Nej, det gör jag inte.

Hur såg han ut?

Va? Var det nån du kände?

-Varför tror du det? -Jag vet inte.

Jag försöker bara förstå varför nån får göra så här mot dig.

-Och sen vill du inte ens anmäla det. -Jag är här. Inget hände ju.

Misshandel faller under allmänt åtal.

Vi är tvungna att göra en utredning oavsett om du hjälper oss eller inte.

Jag har inget mer att säga. Det var inte jag som ringde.

Nej, det vet jag.

Mitt privata nummer står längst ner... om du ändrar dig.

Det är grannen, hon som ringde.

Hej! Maria Wern heter jag. Var det du som ringde?

Mm.

-Men han försvann. -Det var bra att du ringde.

Harriet, kan du visa Maria det du visade mig?

-Jag vet inte om det är nåt... -Visa i alla fall.

Ring polisen!

Han stod och väntade i korsningen... i säkert över en timme.

Sen var han borta. "Det var väl inget", tänkte jag.

Är du säker på att det var han? Och han bara stod där?

Klart att han inte ringde polisen.

Tack för att du kom till sjukhuset.

Vad tror du?

Du kanske hade nåt viktigare att göra.

-Vi pratade! -Jaha!

Ja?

Nånting får du väl ge mig!

Nej, du skojar?! "Anders Ahlström, legitimerad psykiater".

-Vad händer när man dejtar såna? -Rättsläkare står inte högt i kurs.

-Jo, hos vissa. -Menar du Ek?

Ja. Jag tycker faktiskt synd om honom.

Det är inte synd om honom.

Han är bara sur för att jag hann först.

Vi hade kul ett tag, men han är ett stort barn.

Anders Ahlström, alltså. Vad har ni kommit överens om?

Vad gör jag i morgon kväll? Vill jag ta en drink vid hans pool?

-Vid poolen? -Vid poolen!

-Bra, Emil! -Bravo!

Det är Maria.

Hej, det är Linn. Linn Bogren.

Hej, Linn! Vad kan jag hjälpa dig med?

Kan jag anmäla det här utan att bli indragen?

-Vad menar du? -Har ni tystnadsplikt?

Kommer det ut vem som har anmält?

Vi ska försöka lösa det här, men du måste hjälpa oss.

Kom till mitt jobb i morgon, men jag vill inte råka ut för nåt.

Råka ut för vad då? Vad menar du med det?

Kom när som helst efter klockan nio.

Älskling? Förlåt att jag är tråkig... Kan vi inte bara stanna här i kväll?

Hej. Jag söker Linn Bogren.

Ja, vem fan gör inte det?

Jaså, sa hon när som helst efter nio?

Ja.

Vill du ha kaffe? Jag vet inte vilken tidszon hon pratade om.

Hon är aldrig här före öppning.

Plocka dricks går bra, men inte duka fram.

-Är det privat, eller kan jag svara? -Det är privat.

Då rekommenderar jag att du kommer på lunchen.

-Har du hennes nummer? -Hon svarar inte.

Nej. - Sara, har du din mobil på dig?

-Hon kommer, Sam. -Ja, men när?

Nån söker henne, och hon svarar inte.

Jag skulle möta henne klockan nio. Hon kanske svarar om du ringer.

-Ja. -Tack.

Hallå, Linn. Det är Maria Wern. Ring på mitt nummer när du hör det här.

Perfekt!

Omfattande skador på inre organ.

Osäkert om dödsorsaken är skadorna eller blodförlusten.

Djupt gående skärsår, kanske från en jaktkniv.

Tidpunkt: mellan 18 i går och 3 i natt.

Osäkert på grund av bristen på blod.

Hon ringde mig strax efter tio.

Mitt i stan i en klosterruin. Varför just där?

Det enda vi kan säga säkert är att hon har placerats där efteråt.

Varför vill han att vi ska upptäcka henne där?

-Hur ser det ut i lägenheten? -Det är blod överallt.

Han har inte nöjt sig med knivhugg mot kroppen.

Handlederna är uppskurna.

-Kroppen är tömd på blod. -Kläderna låg utspridda.

-Ritualmord? -Eller nåt personligt.

Kärlek, hämnd, försmådd älskare? - Ek?

Titta inte på mig.

Mitt tillvägagångssätt är att sura som "en vuxen bebis".

Då stryker vi dig som misstänkt.

Hon visste nog vem det var och försökte lösa det själv.

Om vi utgår från det var överfallet på Linn i fredags ingen slump.

Mördaren blev avbruten och återkom i går för att fullfölja. Varför?

Det måste vara nån i hennes närhet.

Har hon fått hot, brev eller telefonsamtal?

Hon har ju en dator.

Jaså. Visst, jag går och fixar det.

Varför ska man ha arbetstider när man inte har nåt privatliv?

Om nån blandar in romantik på arbetet åker vederbörande ner två lönegrader.

-Hej! Vad kul. -Ja, verkligen.

-Här bor jag. Kom in. -Tack!

-Välkommen. -Tack.

-Vill du ha en öl? -Ja tack.

Åh! Man skulle ha blivit psykiater.

Han var nog mörkare...

-Kan det vara nåt? -Kanske.

"Jag gillar inte berg- och dalbana." "Men det här är spöktåget."

-Ek, ska vi sätta i gång? -Ja, förlåt.

Charmig kille. Ska ni ses igen?

Ja, jag hoppas det. Jag vill ställa några frågor till honom.

Hur länge dröjer det innan man vet säkert?

Jag ska gå varannan månad. Om jag är smittad, så vet jag.

Hittar de inget får jag gå några månader till och oroa mig för att dö.

Kom igen, Maria! Du ska inte dö än. Hur gammal är du?

-38. -Va? 38?!

Oj.

38...

Då har du säkert flera år kvar att leva.

Det finns inget som säger säkert att han hade det.

Vi kommer att ta honom, jag lovar.

Lovar du det? Vad skönt. Det gick ju jättebra senast du försökte.

Det var inte jag som tog ett nattdopp i Almedalen.

Nu är den här, tyvärr.

Det har varit härligt att du har varit här. Jag menar det.

-Tack för maten. -Varsågod.

Hallå! Gör nånting, då!

Ek. Ta inte det här fel, men för oss som har en familj...

Okej, vi packar ihop. Vi fortsätter tidigt i morgon bitti.

Det är en man där ute som vill in. Han säger att han bor här.

Släpp mig, för fan!

-Lugn. -Var är Linn? - Släpp mig!

Var är Linn?

Jag har ingen aning.

Jag sms:ade henne i går och fick inget svar. Jag blev orolig.

Jag blev lite svartsjuk, och nu... Det här...

-Det är komplicerat. -Försök.

-Jag är ganska intelligent. -Jag menade inte så.

-Jag är gift. -Okej.

Min fru bor på fastlandet. Vi har sommarstuga utanför Kalmar.

-Det var vår sommarstuga. -Har ni separerat?

-Ja. -Okej.

-Och nu bor du hos Linn. -Ja. Delvis, när jag kan.

Jag är mest på sjön.

Jag kör fraktfartyg. Polen, Baltikum, här.

Ses ni inte så ofta?

Vet du vad det sista jag sa till henne var?

För tre veckor sen innan jag åkte?

Hon jobbade till klockan ett, men kom hem tre. Det var inte första gången.

Det är klart att jag blev förbannad.

Jag anklagade henne för att ha legat runt.

Hon sa: "På sig själv känner man andra."

Då svarade jag: "Kanske det."

Fan, det var det sista jag sa. "Kanske det."

Det är hennes jobb. Hon tycker inte ens om det.

Ändå sitter hon kvar där och "eftersläcker".

Alltså... Är det nån som vet?

Men varför?

Vi vet inte, men vi hoppas att ni kan hjälpa oss. Alla tips är välkomna.

Hon kanske var osams med nån-

-eller nån kanske visade särskilt mycket intresse.

Tänk efter.

-När hände det? -Natten till i går.

Var?

Vi hittade henne i S:t Lars kyrkoruin men kroppen har nog släpats dit.

Hon misshandlades troligen till döds hemma.

Det finns inga vittnen, för grannen var bortrest.

Hur säkra är ni på att det är hon?

Att det verkligen är hon...? Tänk om det är nån annan.

Jag är ledsen.

Stod ni varandra nära?

Jag träffade henne när jag började förra sommaren.

Hon...tog hand om mig direkt.

Hon visade hur allt fungerade.

Vilka gäster som var bra, och vilka man skulle passa sig för.

Har ni gäster här som man behöver se upp med?

Nej, jag menade inte så.

Eller vad då? Tror du att...?

Den här jackan känner jag igen! Han stod utanför baren.

-När då? -För två, tre dagar sen.

Han hängde på staketet från utsidan.

Jag tänkte: "Om han inte beställer nåt kör jag i väg honom."

-Såg du hur han såg ut? -Jag känner igen jackan.

Jag minns att kroppen såg trött ut.

Och ansiktet? Var han ljus eller mörk?

Maria.

Så där ja.

Ja, du. Världen är liten.

Man kommer ju till mig-

-för att berätta saker man inte säger till andra.

På ett sätt känner jag allihop bättre än nån annan, men...

-Kände jag henne? -Hur dåligt mådde hon?

-Vet ni att hon inte skar sig själv? -Ja.

-Var hon självmordsbenägen? -Mitt yrke går ut på en sak.

Man ska vara säker på att det man berättar stannar här.

Tystnadsplikten? Du får säga vad du vill. Mord är högt på straffskalan.

Jo.

-När såg du henne senast? -För några dagar sen.

Några patienter kommer fast jag har semester.

-Var det så illa? -Ja.

-Vad pratade ni om? -Det mesta...som vanligt.

Hon hade en förmåga att ta allting väldigt personligt.

Hon förstorade och ältade.

Hon kunde ligga sömnlös på nätterna över orsaker som bara växte.

-Till exempel? -Moral.

Hon tänkte mycket på rätt och fel.

Hon levde i en relation som hade gått i stå.

Hon ville göra slut, han ville inte det.

-Det där plågade henne en hel del. -Hade hon träffat nån ny?

Ja.

-Sa hon vad han hette? -Nej, hon nämnde inga namn.

Hon kallade dem "nummer ett" och "nummer två".

-Vad säger du? Är han godkänd? -Va?

Ja...om man gillar den typen.

Kör! Han fattar att vi pratar om honom.

Oj!

Jo... Förlåt... Arvidsson pratade med mig. Han bad mig berätta...

Är du medveten om var du befinner dig?

Ja. Ja... Jag tänkte...

Så här är det: Claes ljög om sina tider.

Han kom till Visby med båten kl. 20 på fredagkvällen.

Han var i Visby hela natten när Linn dog. De är på väg till hans hotell.

En fråga: Kan vi ta det här när jag har klätt på mig?

Ja, absolut. Det är bara det att jag...

Så anledningen till att du står kvar här är att...?

Det är för att jag tänkte att det inte skulle bli så konstig situation.

-Nähä. Hur tycker du att det går? -Inte bra.

-Nej! -Men jag...

-Vet du vad, vi pratar mer där nere. -Ja, lysande.

Polisen! Visa händerna! Bort från sängen!

Vad är det frågan om? Ta det lugnt.

Händerna mot väggen.

Skojar du? Var han otrogen?

Ja, mot kvinnan han bedrog sin fru med.

Rätt oskönt, men knappast olagligt.

Det här är Claes mobil, det där är hans älskarinnas.

Koordinaterna är havet, Visby hamn och sen området söder om ringmuren.

-Hotellet. -Där var hennes mobil hela kvällen.

Sen dyker han upp och stannar tills efter Linns kropp hittas.

De bekräftar varandras alibi, och mobilerna håller med.

Vad har vi mer än pojkvännen?

Vi har fotot på jackan som jag och grannen såg-

-och som dök upp på Linns jobb.

Fantombilden ser ut som vem som helst.

Slippar från baren, då?

Innan vi har gått igenom alla konto- kortsköp är det dags för julpynt.

Och vi missar dem som betalar kontant.

Använder folk kontanter här ute?

På Gotland finns det mynt i varenda åker.

De säger att neonjackan dök upp kvällen innan det hände.

-Vad gjorde han där? -Han kanske följde efter henne hem.

Visste han att det var henne han skulle följa efter?

Exakt, eller ville han bara hitta nån?

-Vilka kan ta kvällstjänstgöring? -Jag kan det.

Maria? Det var din idé.

-Får vi sitta vid datorn länge? -På en vardag?

På en vardag på sommarlovet.

Varför ska vi annars ha barnvakt? Sova kan vi göra själva.

Du...! Smart head.

Okej, då. Ni får sitta framför datorn hur länge ni vill.

Låt det där vara, rör ingenting. Låt det vara! Rör det inte!

Vad är det du inte fattar?! Rör inte!

Förlåt, förlåt.

Förlåt.

Emil.

Förlåt att jag skrek på dig. Det var inte meningen.

Jag blev rädd. Det var dumt, förlåt.

Du har aids, eller hur?

-Mamma, jag är tolv år. -Ja...

-Vad då? -Ingenting. Jag vet att du är det.

Förlåt. Jag vet att du är det, men jag har svårt att vänja mig vid det.

Jag har inte aids, älskling.

Jag stack mig på en spruta på jobbet.

Innan vi har hittat killen som hade sprutan-

-så vet vi inte om han var smittad. Förstår du?

Det kanske finns en liten risk. Jag vet inte.

-Oroa dig inte. -Är du rädd?

Jag kanske är lite rädd. Men jag tror att det är i onödan.

Du?

Känns det bättre att prata om det?

Alltså, du... Din lilla, stora, vuxna, dumma unge!

Han vid det lilla bordet. Hon med mobilen.

Han tror att han ska få ligga.

Hon tänker ut hånfulla sms till väninnorna.

De där borta vid staketet: Hon har en topp för tusen spänn.

Han har en pikétröja från Ica.

Antingen får hon pli på honom eller så är det över i september.

Du vet att vi är här för att jobba, va?

Det är det jag gör. Jag tittar på folk och drar slutsatser.

Jag säger inte vad jag drar för slutsatser om dig.

Nu... Jag vet att jag kommer att få ångra det här, men du...

-Hur gammal är du, då? -Jag visste det! Du får gissa.

-Nej. -Varför inte?

-Jag berättade ju för dig. -Och jag säger inte till dig.

-Vad är problemet? -Jag tänker inte gissa din ålder.

Okej, då behöver du inte veta.

-Nej. -Nej, det behöver jag inte.

-Perfekt. -Jättebra.

Han: snygg, avspänd. Vältränad, rolig att vara med.

Hon: snygg, men alldeles för kontrollerad.

-Hon är långt under hans nivå. -Skämtar du? De där två?

De säger så när de tittar på oss.

Jag måste gå på muggen.

Vad menade du med "långt under hans nivå"?

-Det kan vänta tills jag är klar. -Nej.

Om du får prata med mig i duschen får jag prata med dig här.

Hallå! Jag vill veta vad du menade.

Jag sa att du var kontrollerad, inte tråkig.

Hallå?

Hallå... - Vänta!

Hallå!

Stanna! Hallå!

Stanna!

Vad fan...?

Hallå, stanna!

Stanna!

Sara! Vad händer? Varför springer du?

Va? Vad gjorde du i skåpet?

Du får inte tro att det var jag. Hon var min bästa kompis.

Varför springer du ifrån oss? Vad håller du på med?

Va?

Det finns ett usb-minne. Jag vet inte vad det är på det...

Jag tror att det är anledningen till att hon dog.

Välkommen till Vårdguiden. För allmän information, tryck 1.

Sjukvårdsrådgivning om barn, tryck 2.

Pratar du? Sara Wenzel sitter i ettan.

Jag vill att du förklarar två saker.

Ett: Varför ville du ta ett usb-minne från Linns skåp?

Två: Varför ville du inte att vi skulle få reda på det?

-Har ni pratat med hennes kille? -Om vad då?

-Vet han om mig? -Vad då?

-Var du och Linn ett par? -Nej, inte ett par.

Vi var absolut inte ett par. Vi träffades när jag började där.

Jag trodde inte att hon var intresserad. Hon hade ju kille.

Hon sa att hon skulle berätta för honom.

-Så fort vi hade råd. -Med vad då?

Vi skulle flytta, sa hon. Långt bort.

Ibland var det Danmark, ibland Tyskland.

-Det skulle vara långt härifrån. -Och Claes visste inget?

-Nej. -Hur skulle ni få råd?

Va?

Ja... Hon tog fram det när vi hade druckit lite.

Vi satt och pratade om framtiden.

Då visade hon det. Ett vanligt usb-minne.

"Det här är vår flygbiljett", sa hon.

-Vad var det på det? Foton, brev...? -Jag vet inte.

Jag gör inte det.

Jag sa bara: "Vad det än är, så vill jag inte att du gör nåt olagligt."

Vad svarade hon på det?

Att det inte skulle drabba nån.

Kom.

Sommaren vägrar släppa taget, och temperaturerna lovar gott.

Vädret är med oss, och hela ön får en varm och solig dag.

-Hej. -Några barn åkte rakt ner på ett lik.

Det har uppskurna handleder och är tömt på blod.

Placerat i vatten som Linn.

-Det är ju Harriet Mohlin. -Linns granne.

-Blev hon flyttad hit efteråt? -Ja.

-Precis som Linn. -Kroppen borde lämna spår.

Vi har inte hittat några spår än.

-Bar han henne på gatorna? -Han måste ha en kärra.

-Flakmoppe eller nåt. -Linns granne.

Varför? Det är så brutalt. Uppskurna handleder, tömd på blod, naken...

Det måste vara en signal, men till vem?

Är det hatbrott? Linn och Sara hade en relation. Harriet kanske var gay.

-Vad är åldersskillnaden? -Snälla, kan ni tänka inuti huvudet?

Det är hela tiden!

Förlåt, vad är det frågan om? Vi diskuterar möjligheter.

-Va? -Förlåt.

Jag har en jävligt dålig dag, bara.

Jag måste svara. Det är från sjukhuset.

Hallå, det är Maria.

Okej.

-Är du okej? -Nej, det är jag inte.

Linus, killen från parken, klarade sig inte.

Sjutton år...

Vad har man gjort för att förtjäna att dö när man är sjutton år?

Jag tänker hela tiden på om jag kunde ha gjort nåt mer.

Som vad då? Va?

Här sitter jag och snorar ner din bil...

Tänkte du sitta kvar länge? Taxametern tickar.

-Skrattar du nu? -Ja, du ser ju!

-Så här blir det. Fan... -Hallå, ledningscentralen.

Jag måste byta kollega. Den jag har nu är labil.

Åh, gud...

Du vet väl att det här mysiga huset med de härliga ungarna är ditt hus?

Ja.

Men då tar jag väl och...

...går dit, då.

-32 år, alltså. -Hur visste du det?

Vi ses i morgon.

Att ses och prata är inget gott tecken.

-Talar du som yrkesman? -Nej, som nervös singel.

-Är du det? Nervös? -Bland annat.

-Är det jag? -Nej. Eller...

Jag har svårt att prata om det här, men jag...

Jag har inte haft tur med mina relationer.

Jag känner igen det. Det är väl därför vi är här.

Jag har varit gift två gånger och blivit änkling två gånger.

-Oj! -Det är inte så fördelaktigt för mig.

Vill du berätta?

Min första fru Anna var psykiskt sjuk när vi träffades.

Jag förstod inte det, eller ville inte se det. Vi var väldigt kära.

Men efter några år bestämde hon sig för att ta sitt liv.

Det var nog hennes situation som fick mig att läsa psykiatri.

Men jag kunde ändå inte förstå hennes självmordsbenägenhet-

-fast vi hade varit ihop i nästan femton år.

Hennes död kom som en chock för oss alla.

-Och din andra fru? -Isabell.

Det var en olycka. Det var... på dagen en vecka efter vårt bröllop.

Vi satt på altanen och hade ätit middag och druckit vin.

Så ville hon gå ner till havet. Jag dukade undan, och hon gick i förväg.

Sen när jag...

...kom ner till stranden låg hon livlös i vattnet mellan stenarna.

Jag pratar inte om det, för jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.

Jag är tillräckligt bra på det själv.

Jag är glad att du berättar för mig.

Och så vill jag inte att du ska tycka att jag är så konstig som jag verkar.

Jag har haft normala killar. Normalt är överskattat.

-Men Maria! -Ja, men...

Man ska inte känna efter, men det är svårt att låta bli.

Flirtar han med dig? Är det inte tvärtom?

Det där tänker jag inte ens svara på.

-Själv, då? -Han vill.

Men det måste få ta sin tid.

Okej. Orkar du vänta på det?

Jag tror det. Han har haft det svårt.

Han också? Vad är det med folk?

Det börjar bli sent, och jag ska upp tidigt i morgon.

-Okej. God natt, då. Sov gott. -Du med.

En sak bara.

Hartman beordrade mig att få dig att bli ihop med Ek igen.

Är det för sent?

Allvarligt talat, vad är det för nivå?

Hälsa att han får ta hand om sitt eget dagis. Vänta lite, Maria...

Erika?

Det är Maria Wern på krim. Full utryckning till Neptungatan 22, nu!

Det pågår ett överfall.

-Hej, Maria. Vi håller förhör nu. -Okej, tack.

Herregud, Erika!

-Hur mår du? -Han fick inte in mig i lägenheten.

Sen kom ju grannarna, och sen...

Jag minns inte ens att de hjälpte mig in.

Maria.

Klarar du dig i två sekunder? Jag kommer snart.

Tack.

Tack. Prata med polismannen där.

Tack ska ni ha.

De två avbröt det hela.

De såg inte ansiktet, men han hade en jacka med färger på.

-Det låter som neonjackan. -Va? Varför Erika?

Vi måste tillåta oss att tänka att det kan vara en slump.

Harriet Mohlin bodde bara några minuter härifrån.

Det kanske är så han gör.

-Han står och väntar på ett offer. -Varför var han på restaurangen?

-Hur mår hon? -För fan, Ek! Har du inte varit inne?

-Du är ju en vuxen människa! -Det råder delade meningar om det.

Jag skiter i vad ni har sagt till varandra. Ni är arbetskamrater.

-Ek! -Jag utgår ifrån att hon är okej.

Säg åt henne att jag åker in och lämnar några prover.

-Trött? -Ja.

-Det har varit en lång dag. -Det är en lång dag i morgon också.

Vi tror att han gömmer sig i den blå båten.

Det är lugnt.

Polis, stanna!

Släpp vapnet innan jag skjuter!

Lägg dig ner. Lägg dig ner, sa jag!

-Lägg dig ner! -Ta det lugnt, för fan!

-Ta det lugnt. -Släpp mig.

Jävlar...

-Vad sa du? Du menade inte...? -Nej, jag menade inte.

Nej. Han låg under vattnet, och du fortsatte sparka på honom.

-Men du menade det inte. -Om du säger det, så.

-Alltså... -Va?

Jag ville inte skada nån.

Varför skulle jag vilja döda nån som är sjutton år?

Ted, vi behöver din hjälp med en sak. Kommer du ihåg nåt av det som hände?

Jag minns dig, och jag minns att han hade pengar som jag behövde.

Jag förtjänade dem.

Titta på den här bilden.

Känner du igen den där personen?

-Nej... -Nej?

Känner du igen jackan?

Ja, men inte från parken.

-Varifrån? -Ni vet, härbärget i hamnen.

Känner du honom? Har du pratat med honom nån gång?

-Nej. -När såg du honom senast?

I förrgår, typ, och förra veckan.

Du har alltså sett honom flera gånger?

Jag är inte säker, men...

Ja.

Det är många nya ansikten på sommaren, men han är härifrån.

-Hur vet du det? -Det hörs när han snackar.

-Du hade ju inte snackat med honom. -Han snackade med nån på härbärget.

-Vad är det du går på? -Heroin.

-Och hur mår du nu? -Okej. Jag sköt upp i morse.

Vet du om du har nån infektionssjukdom?

Jag delar inte grejer med nån.

Jag är drogberoende, men det betyder inte att jag vill dö.

Jag tar tag i det.

Nej, han är... Okej, jag ringer tillbaka. Hej då.

Du...

Jag vet att jag inte borde fråga dig...

Salmén har hiv-testat sig några gånger.

Tror du att det är nåt som vi kan få titta på?

Ärligt talat vet jag inte om vi har rätt att få ut dem.

Ek får tala med landstinget.

Och, Maria... med risk för att låta tjatig...

-...men det kommer att gå bra. -Jag vet.

Har ni hittat nån dator?

-Nej, hur så? -Varför har man då en sån här?

Lösenordet tog oss flera minuter.

Vi provade hundens namn i olika varianter-

-tills vi kom på att minnet tillhörde Linn.

-Bokföring? -Säg det en gång till. Vad får du då?

Dubbel bokföring.

Om alla småskurkar redovisade sina aktiviteter så här vore det lätt.

Här finns skannade fakturor, kvitton, bongar...

Noggrant redovisat om det har gått in i strandrestaurangens bokföring-

-eller om det har gått vilse på vägen dit.

-Det var så Linn fick pengar. -Hon utpressade restaurangen.

-Varför fanns dokumenten hos Harriet? -Jag kanske kan svara.

Man kan jobba svart fast man är sjukpensionär.

-Jobbade Harriet på samma krog? -I fyra år. Kvällar, helger, timmar.

Linn kommer på att Sam fifflar med böckerna.

Hon kopierar bevisen, pressar honom på pengar och Harriet hjälper till.

Och Sam skickar neonjackan på dem.

-Om han bara ville ha usb-minnet...? -Precis.

Varför tömma liken på blod och slänga dem i vattnet?

Det stämmer inte. Hur kommer Erika in i bilden?

Vi får börja med det som vi har.

Jämför Linns och Harriets konton med Sams. Har de fått utbetalningar?

Då har vi ett motiv.

Det är dags för några samtal. Är nån sugen på en krogsväng?

-Ja. -Bra. Jag tar Sara Wenzel.

Jag vet inte varför jag har hållit på det. Jag visste ju.

Förr eller senare skulle ni vända på den här stenen.

Vad finns under stenen?

Sara visste också, eller hur?

-Sara var säkert också med på det. -Vad då?

Jag visste att Linn och Harriet höll på med nåt jäkla fuffens.

Hon sa inte till mig vad det handlade om.

-Jag skulle inte ha accepterat det. -Hur väl kände du Harriet?

Inte alls, egentligen. Hon och Linn hängde ihop.

Linn hjälpte henne när hon hade det tufft.

Men jag visste inte att Harriet hade jobbat där. Varför sa hon inte det?

Det var Sam, eller hur? Han visste att hon visste.

Vem skulle det annars vara?

-Jag har sparat allihop. -När förstod du att det var Linn?

Jag förstod att det var Harriet, och att hon hade fått med sig Linn.

Vad gjorde du då?

Jag betalade.

Jag la pengarna i en plastpåse och levererade dem där de sa.

20 000 kr i stöten. Mycket pengar, men vad skulle jag göra?

-Vad hände sen? -Ingenting.

Sen en morgon, så dök Linn inte upp.

Sen kom ni och sa att hon var död.

Vad ska jag säga?

Jag vet inte hur jag ska bevisa att jag inte dödade dem.

Behöver jag vara rädd nu, om Sam tror att jag var med på utpressningen?

Jag ska se om jag hittar en bil som kan bevaka dig tills det här klarnar.

Du... Vad sa du om att hon hade det tufft?

-Sa jag det? -Ja.

-Hade Harriet det tufft? -Linn sa det.

Harriet hade varit deprimerad och haft självmordstankar.

Harriet hade gått igenom allt.

Hon gav råd, visste vem man skulle prata med...

-Ge råd, säger du. -Ja.

Anders?

Det är som vi sa. Här är Linn Bogrens.

Inbetalningar på 10 000 kr nästan varje månad.

Harriet Bohlin får samma summor på samma datum.

De har gjort det båda två.

-Vad tänker du på? -Därför anmälde de inte överfallet.

De trodde att det var Sam och att det hade med det här att göra.

Men vad är det här? 1 250 kr till samma bankgiro från båda två.

-1 250 kr... -Det kan vara en avgift.

-Flera gånger i månaden? -Nej.

-Nej, fan! -Vad då?

Det har inte med restaurangen att göra!

Helvete! - Hartman!

Hartman!

Du hade rätt.

Det var inte på grund av restaurangen som Linn och Harriet dog.

De betalade in pengar till samma bankgiro. Det är kopplingen.

-Kolla här. -Båda gick till psykdoktorn.

Erikas psykdoktor!

Linn och Harriet gick till samma terapeut. Erika är hemma hos honom!

-Nej, fan! -I väg!

Maria, jag är hos Anders. Jag vet inte vad jag ska tro...

-På nåt sätt är Anders inblandad. -Jag vet. Var är du nu?

-Kan du ta dig därifrån? -Nej, Ygne! Nu. Kuse kustväg 28.

-Ta alla bilar du har. -Bra. Kan du ta bilen?

Jag är på väg mot bilen nu.

Erika, hör du mig? Vad händer?

Han är i garaget. Jag kan inte ta bilen.

Jag tar mig ner till stranden. Han såg mig nog inte. Aj!

Erika, vad händer? Prata med mig.

Erika! Vad händer?

Är du här?

Erika?

Ingenting?

Kom igen, svara!

Här är det.

-Polisen! -Släpp vapnet!

-Släpp vapnet! -Ner på knä!

Han har tagit Erika. Han kommer att döda henne.

Han kommer att göra det igen. Victor.

Han rymde från behandlingshemmet.

När Harriet dog visste jag att han var här.

Det var så han upptäckte Anna. Han behöver vård.

Han förlät mig aldrig, Victor.

-Min son. -Var är Erica, Anders?

Kom igen!

Där.

Victor!

Släng kniven!

-Gå härifrån! -Gör henne inte illa.

-Gör henne inte illa. -Jag har bara en mamma.

Gör henne inte illa.

Victor, jag älskade din mamma precis som jag älskar dig.

-Det förändras inte. -Du ljuger, du dödade henne!

Victor, mamma var sjuk.

Vi har pratat om det här. Hon tog sitt liv. Jag kunde inte göra nåt.

Du förstörde hennes liv.

-Vad har jag förstört? -Jag såg vad du höll på med.

-Alla de där kvinnorna. -Vad menar du?

Den där servitrisen och tanten som hon bodde med.

De var mina patienter. De kom till mig för att de behövde prata.

-Du knullade ju med Isabell. -Snälla, stanna.

Kasta kniven.

-Victor... -Ligger ni med varandra?

Nej, det gör jag inte. Vi är bara vänner! Släpp henne.

Aj! Snälla Victor, vi är bara vänner.

Snälla Victor, det här handlar ju om dig och mig.

Kan inte jag bara...

...få hålla om dig, som när du var liten? Kommer du inte ihåg det?

Nej, det är för sent. Mamma är död. Det är för sent nu.

Stanna!

Nej, Victor! Jag älskar dig.

Du har aldrig älskat mig eller mamma.

Det gör jag visst.

Varför skulle jag annars ha skyddat dig från det du gjorde mot Isabell?

Här.

Skärp dig! Det är bara ditt namn som saknas.

Kom igen, Jesper!

Åh, gud...

Är det bra tårar?

Ja.

Ja, det är...väldigt bra tårar.

De påstår att jag ska bli ännu äldre.

-Kan man bli det? -Ja.

De säger det, i alla fall.

Du får börja oroa dig för pensionen igen.

Mm.

Ja, jävlar...

-Trevlig helg. -Detsamma.

-Jag ska ner. -Okej, det ska inte jag.

-Okej, vi ses på måndag, då. -Ja, vi gör väl det.

Japp.

Textning: Helen Bergström www.undertext.se