Original subtitles

Översäftning: weine Erickson

vad är det som intresserar er, mr Cofton?

Asken...

varsågod. Den är er.

Det har den alltid varit.

- Det måste vara en av de här. - Jag fryser ihjäl.

- Nån har kanske hyrf ut låset. - vem skulle det vara?

- Det var hara en tanke. - Ántligen...

"Den gamla gården"...

- Det luktar instängt. - Huset har ju ståft tomt en tid.

Vi ska snart värma upp det och få det att kännas som eft hem.

- När var du här senast? - För tio år sen.

Jag ville sälja det när tanten dog, men Frank gick inte med på det.

Han behövde väl ett gömställe.

Har du seft...

Lugn. De här grejerna betyder ingenting för mig. Allt ska bort.

- Jag trodde hälffen var din brors? - Han sifter väl i fängelse nånstans.

Kirsty måste få kika på det. Hon kommer att älska det.

- Vill du verkligen flytta hit? - Tycker du inte om det?

- Bäftre än Brooklyn. - Börja inte nu, Julia...

vi kan få det aft funka här. Jag har fått eft bra jobb-

-och du är liksom hemma igen.

Vi kan bli lyckliga. vad har du för invändningar då?

Inga alls.

Älskling...

- Larry! - var är du?

Husockupanter?

Frank...

- Är han här? - Han har varit här.

Han har tydligen gjort en av sina beryktade rymningar.

Vad fan är det där?

- Vem är det? - Pappa...

Kirsty! var är du nånstans?

- Jag hittade ett rum. - va?

Du skulle ju bo hos oss ett tag.

- Du gillar huset. - Du gillar mitt rum.

- Jag vill aft du kikar på huset. - Jag måste skaffa ett jobb först.

- Varför det? Du behöver inte... - Pappa, jag måste göra det här.

Du kan väl lita på mig?

- Ring mig i morgon. - Ja. vi ses. Hej då, pappa.

Nå?

- Varför inte... - Toppen. vi flyftar in på söndag.

Ingen fara. Den går in...

vi tar fem minuter.

- Hur ser det ut där inne? - Som eft bombnedslag.

- Har ni nån öl? - l kylen.

Jag kan ju hämta ölen.

Jag har ju inget annat för mig...

- Ursäkta mig. - Min turdag i dag...

- vill du köpa en säng? - Tveksamt

- Pappa? - Kirsty!

- Varsågoda - vilket stort hus.

Jag ska visa dig runt när vi fåft in sängjäveln.

- Är Julia här? - Där uppe. var snäll mot henne.

- Hon hatar aft flytta. Jaså?

Jag ska vara snäll. Fortsäft jobba, så gör jag i ordning lite kaffe.

Köket ligger där.

Din dotter? Hon är lik mor sin.

Hennes mor är död.

Får jag komma in?

Får man kliva på?

- Du är Julia, eller hur? - Ja. vem är du?

Jag är Frank.

Broder Frank...

Jag kom hit för bröllopet.

- Får jag komma in eller inte? - Förlåt mig. Naturligtvis.

- Du är mycket välkommen. - Trevligt aft höra.

Handduk?

- Har du en handduk? - Kirsty...

Det finns en i badrummet.

Har pappa berättat att jag fåft ett rum? lnte så stort, men det duger.

Vad ska vi skåla för?

- Äktenskaplig lycka? - Jag är väldigt lycklig.

Får man kyssa hruden?

Larry då?

Olöm honom.

Lyft upp den. Är ni beredda?

Skjut den mot mig.

Det är aldrig tillräckligt...

Julia...

Snälla...

Jag gör vad du vill.

Allt...

Här...

- Är det eft djupt sår? - Jag har inte tittat.

Jag tål inte se blod. Jag kommer aft svimma.

Låt mig få titta...

- Det behöver sys. - Jag spyr snart.

Ta det lugnt. Det här ordnar sig.

- Vad hände? - lnget allvarligt. Kan du köra?

Han behöver sys. Nycklarna ligger i köket.

- Idiotiskt - lngen fara.

Nej, jag skojar inte. Doktorn var lika fin och barmhärtig-

-som Josef Mengele. "Jag svimmar", sa jag. - "Nej då, inte alls."

Sen stod jag på golvet medan han var den som tycktes behöva hjälp.

- Han var väl rädd att bli stämd. - Bill, jag ska stämma honom.

Jag ringer dig i morgon så stämmer vi arslet av honom!

- Läkare... - vad dricker min älskade dofter?

- Det minns jag inte. - Lite mer vin?

- Stopp, annars kan jag inte stå upp. - Lägg dig då.

- Ursäkta. Jag går och lägger mig. - Mår du inte bra?

- Vi ska väl också röra på oss. - Nej, Bill - absolut inte!

I kväll firar vi...nånting. Säft dig ner.

- Nästa gång får ni hälsa på oss. - Kul aft ni är tillbaka.

- Oör det fortfarande ont? - va?

Bara när jag krökar.

Oode Oud...!

Julia!

Tifta inte på mig.

- Vem är du? - Titta inte, sa jag!

Hjälp mig!

Tala om vem du är...

Frank.

Det är sant - det är jag.

Hans blod på golvet. Det förde mig tillbaka.

Varifrån?

Hjälp mig, snälla du...

- Hjälp. - vänta...

Du kan inte lämna mig så här.

- Vad vill du att jag gör? - Blodet förde mig hit. Oe mig mer!

Du måste hela mig!

Är du okej?

- Kirsty? Jag trodde du försvunnit. - Nej, jag är här.

Ood natt.

- Det finns ju gott om plats hos Larry. - Tillsammans med Julia, ja.

Jag förstår.

- Hon är som du - så jävla artig. - Hur då?

- Stel och frigid... - Förlåt?

- Där ser du. "Förlåt". - Alla är inte frigida.

- Det är inte vad jag hört. - Du har pratat med fel personer.

- Vad som helst? - Ja ...

- Oör du det? - Ja.

Kirsty...

- Mår du bra? - Ja. Jag vet inte...

Jag drömde.

Pappa...

- Jag mår fint, gumman. - ville bara höra att du var okej.

Sov goft nu.

- Jag älskar dig, gumman. - Och jag älskar dig, pappa.

- Vem var det? - Hon hade en mardröm. Kirsty.

Kirsty...

lnte särskilt roligt, va? Aft dricka ensam.

Inte speciellt.

Jag tänkte att...

...effersom vi båda är ensamma, kan vi ju dricka tillsammans.

Visst.

Det är inte offa som jag...

- Man måste ju börja nån gång. - Ja, det stämmer.

- Vill du ha något att dricka? - Jag har druckit mer än tillräckligt.

Konstigt... Det känns som om jag har känt dig i flera år.

Vad är det?

Är det inte därför du tog hit mig?

- Är det inte det? - Jo, jag antar det.

Vad är det för fel då?

Fan, du tänker inte ändra dig, va? Förlåt mig...

- vi går en trappa upp. - Okej. Förlåt...

- Det här är inte sovrummet. - Nej...

vad är det som pågår?

Vi behöver väl ingen säng, eller hur?

Jag har alltid föredragit golvet.

"Man måste ju börja nån gång."

Ta av dig kavajen.

- Kan inte du göra samma sak? - Kanske det.

- Du är otroligt vacker. - Är jag?

Det vet du... Du är den mest underbara kvinna jag träffat.

- Herre jösses... - vad är det?

Eft ögonblick. Det tränger på. Jag måste tömma blåsan.

Har du låst här?

Snälla!

Tifta inte på mig.

Oode Oud!

Tifta...det gör mig hel igen.

Varje droppe blod innebär mer köft på mina ben-

-och det vill vi ju ha, båda två?

Bra. Kom hit...

Kom hit, för fan - jag vill känna på dig.

Kom till pappa.

Julia?

Julia?

Kom fram - var du nu gömmer digi

Hörde du inte arfjag rorade rå dig?

Är du där? vill du ha en kaka?

- Jag mår inte bra. - vill du ha nånting?

- Kanske en konjak. - Ja visst.

Jag kommer ner om en stund.

Ingen brådska.

Frank?

- Jag har ont. - Ont?

- Mina nerver börjar fungera igen. - Bra.

En till, kanske två. Sen är jag botad. Då kan vi ge oss i väg härifrån-

-innan de börjar följa efter. - vilka?

Cenobiterna. Snart kommer de underfund med att jag undkommit.

- Jag måste bort härifrån. - Julia?

Jag kommer snart!

Säft på lite musik, älskling!

- Stackars Larry, lydig som alltid. - Prata inte så högt.

-"Älsklingen" får inte höra oss? - Du gör mig illa.

Du tänker väl inte lura mig? Om du stannar och hjälper mig-

-får vi vara tillsammans som förut. vi tillhör varandra nu.

"I lust och i nöd"...

"Den sanna kärleken"...

Jag är ny här. Ni får vänta.

- Låt bli det där! - var är chefen?

- På lunch. - Jag vill prata med en chef.

Då får ni vänta. Ursäkta mig...

vad gör ni?

Lägg tillbaka de där.

Herregud...!

Försvinn!

Jag tänkte höra vad du ska göra effer jobbet. vad är det?

- Det var så sjukt. - vad?

Ingenting.

Är du säker på att vi inte blir avbrutna?

- Helt säker. - Jag är försiktig av mig.

Jag känner smaken. Det är länge sen jag kunde känna nånting alls.

Du lovade mig en förklaring.

Den här... Nej, rör den inte!

- Det är farligt. Den öppnar dörrar. - vad för sorts dörrar?

Dörrar till himlen eller helvetet. Jag brydde mig inte om vilket.

Jag troddejag srrängt gränserna, men icke. Cenohiterna gav mig-

-en urrlevelse hortom alla gränser. Smärta och njutning, det maximala.

De ska inte få ta mig tillbaka.

- Du ska hjälpa mig aft leva, visst? - Ja.

De kommer aldrig aft hitta oss. Aldrig i hela världen...

Jag trodde att du mådde dåligt av att se sånt här.

Jag har sett värre.

- Mår du bra? - Utmärkt.

- Vad var det? - Jag glömde stänga ett fönster.

Det är ingenting. Larry...

vad har det tagit åt dig?

- Jag hatar åskan... - Du är trygg hos mig.

Du skakar ju... Det här är inget aft vara rädd för.

- Jag borde kolla upp det. - Oå inte upp, snälla.

- Vi går upp, båda två. - Larry, snälla du...

- Låt bli. - Det är lugnt.

Antagligen en råtta. Jag sa ju aft du inte behövde vara rädd.

Nu går vi ner.

Vi behöver inget lyse.

Nej...

Nej, snälla...jag kan inte!

Nej, jag kan inte!

Jag förstår mig inte på dig. Ena stunden...så klänger du på mig-

-och sen så... Nej, jag förstår mig inte på dig.

Vi skulle nog inte ha flyttat tillbaka. Brooklyn var inte värre än det här.

- Du älskar ju henne. - Om det vore så enkelt...

Jag har verkligen fåft problem. Hon vill inte ens lämna huset.

- Säkert? - Hon verkar vänta på nånting.

- Vad? - lngen aning.

Jag har inte en aning. Jag fattar ingenting.

Skulle du kunna...

...kika förbi nån gång? Försöka bli vän med henne.

Hon kanske bara behöver nån aft prata med.

- Du kan inte älska honom. - Det vet du att jag inte gör.

- Varför vill du inte göra det då? - Nej, sa jag!

Leta upp nån annan åt mig, innan de börjar leta efter mig. Nu!

Jag känner mig så ensam ibland.

Det gör alla.

Kom in...

vad är det här? Nån lek?

Oode Oud!

Käre Herre...hjälp mig!

- Ut härifrån! - Snälla, låt honom inte döda mig!

Kirsty, jag är farbror Frank. Du kommer ihåg mig.

- Kom till pappa. - Oe fan i mig!

- Du har vuxit. Du är vacker. - Rör mig inte, för då...

vad gör du då? vad kan du göra?

Du behöver inte vara rädd. Pappa är väl stolt över dig?

- Det här är inte sant. - Jag låtsades aft jag drömde-

-om all min smärta. Men vissa saker måste man uthärda.

Det är det som gör njutningen så underbar!

Nej!

Oe mig den!

- Hit med den! - vill du ha den?

- För sista gången: ge mig asken! - vill du ha den? varsågod!

Kirsty...

Kom till rarra, rarra...

Du minns väl farhror Frank?

Är du all right?

Jaså, du har vaknat?

- Vad har hänt? - Jag hämtar doktorn.

- Hur hamnade jag här? - Strax tillbaka.

- Oå och lägg dig igen. - Jag måste ringa min far.

- Ja visst, om du lägger dig igen. - Det är jäfteviktigt.

Du får ringa efter att vi har pratat.

Känner du igen den här? Du klamrade dig fast vid den.

- Jag minns ingenting. - Polisen vill tala med dig.

Tills dess kanske den här hjälper dig aft minnas.

Asken - du öppnade den. vi kom hit.

Den är eft säft aft tillkalla oss på.

- Vilka är ni? - Den vida upplevelsens ufforskare.

Demoner för vissa, änglar för andra.

Det var ett misstag - jag menade inte aft öppna den!

- Oå härifrån! - Det kan vi inte...

Du kallade på oss. Nu måste du följa med och smaka på våra njutningar.

- Oå härifrån och lämna mig i fred! - lnga tårar.

Det är aft slösa med lidandet.

Vänta...vänta!

- Vi hinner inte diskutera. - Ni har gjort det förut, va?

Med en som heter Frank Cotton? Men han rymde från er!

- Ingen rymmer från oss. - Jag har seft honom!

- Han lever! - vad har det med dig aft göra?

Jag kan föra er till honom, så ni kan ta med honom i stället för mig!

- Vi kanske föredrar dig. - Om han bekänner, så kanske...

- Om du lurar oss... -...sliter vi din själ i stycken!

- Hon berättar allt för dem. - Hon vill nog varna Larry först.

Det är säkert hon som ringer nu, eller polisen...

- Det spelar ingen roll. - Bryr du dig inte?

- Jo, jag vill ha en ny hud. - vi kan väl ge oss i väg.

- Så här? Titta på mig. - vi kan inte stanna här.

Min bror kommer snart hem.

Vad är det?

- Jag vet inte var jag ska börja... - vad menar du?

Det är bäst aft du ser det själv.

- Jag lämnade henne inlåst här. - Hon är inte här nu.

Hon har kanske återvänt till... ...sin fars hus.

Pappa, det är jag, Kirsty! Släpp in mig!

- Klockan är mycket. - var är pappa?

- Jag vill träffa min far. - Naturligis.

Pappa, du är oskadd!

Jag var så rädd aft det hade hänt dig nånting!

- Jag måste prata med dig. - Julia har berättat allting.

Din bror Frank är där uppe, och han tänker döda dig!

Det som Frank gjorde var avskyvärt. Helt avskyvärt...

- Men tro mig - det är över nu. - Hur då?

Han är borta.

- Vad menas med "borta"? - Han är död, Kirsty.

Han var galen, en galen hund. Jag fick göra slut på honom.

Du anar inte...

När jag mår bättre går jag till polisen och hoppas att de förstår.

Jag förstår det egentligen inte själv.

- Ojorde han dig illa, gumman? - Nej, jag mår bra.

Lika bra att han fick dö. Stackars Frank.

- Jag tror inte på det här. - Tro på det.

- Jag måste få se honom. - Nej.

Jo!

Visa henne.

Vi vill ha mannen som gjorde det här.

Nej, han är min far och ni får inte ta honom!

- Flytta på dig! - Kirsty...

vad är det? Jag sa ju aft allt är över.

- Nej, vi måste härifrån! - Stanna och bli lycklig med oss.

Kom till pappa.

- Oode Oud. - Kom...till pappa.

Frank!

Nu är det slut på katt-och-råfta-leken...

lnte jag!

Ta det inte personligt.

Var är du, sötnos?

Kom fram, var du än är...

Pappa...!

Sörj honom inte. Han var död långt innan vi rörde honom.

- Din jävel! - Tyst nu. Allt är all right.

Frank är här. Din käre gamle farbror Frank.

Vad fan är det där?

Frank...

- vi måste höra det från dina läppar. - Detta är inte för dina ögon.

Du lurade mig...din slyna!

Jesus grät!

Ska du gå redan nu?

Vi har fantastiska platser att visa dig.

- Nej, gör inte så där! - Dra åt helvete!

Kirsty!

Steve...

Tack, gode Oud aft du är oskadd! Nu sticker vi härifrån.

Nej... Oode Oud...

vad önskar ni, sir?