Original subtitles

Alexander?

Hej!

Gud, vad du skrämde mig. Jag trodde...

Alexander?

Alexander! Nej!

Hjälp! Hjälp honom!

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio...

Bryt. Backa. Deffa!

Backa. Deffa!

Ingen respons.

Alexander.

Hej.

Du... Ville du sälja båten?

Ja, nu när jag har förlorat platsen så är det kanske dags att...

Nej, det här är det rätta. Jag måste gå vidare.

Det känns som att jag är färdig med båten.

Du vet att man inte måste bo på en båt för att bo vid vattnet, va?

Det är ju sant.

Om du vill ha mig.

Men du vet... Då måste du ha mig varje kväll.

Ja, jag... Jag får offra mig.

Och mina kvällar börjar väldigt tidigt. Alltså tidigt.

-Ska du visa mig runt lite här? -Ja...

-Är du okej? -Ja.

-Vad kan jag hjälpa dig med? -Juice.

Oj, här var det party.

Eller hur? Det finns några ungdomar också-

-men de håller sig på rummet med mobilerna.

Men jag tvingar mig att gå ut.

Jag måste ju försöka hålla mig lite aktiv om jag ska komma tillbaka.

Jag kanske skulle rehabba på stationen.

Det är ju inte huvudet det är fel på.

Men nu har Stenmark ordnat det här för dig för att du behöver det.

Ganska fint.

Jag har till och med egen utgång här.

Praktiskt om man ska ut och vattna buskarna, eller så.

-Har du ont? -Bara lite när jag sätter mig.

Du får ha lite tålamod så fixar du det här. Du är grym.

Och ganska söt också.

Jag måste sticka. Vi ses.

Alltid svårt att skiljas från sina favoriter.

Jag ska ta väl hand om den. För det priset...

Men kom ihåg vad Richard Hamilton sa:

"Popkonsten är sexig, glamorös och stor business."

Hej. Jag hade en kund.

Jag sålde precis en Wesselmann.

Du får kolla kontot sen.

Va?

Nämen... Så där får det fan inte gå till.

-Två, tack. -Två.

Fyra? Oj då.

Nej, jag lägger mig.

Och given tar två.

Du... Jag börjar få slut på smärtstillande.

Kan du prata med läkaren?

Du tar inte för många, då?

Nej, nej. De börjar bara ta slut.

Jag kan be henne prata med dig i morgon.

-Okej, men då gör du det? -Ja. Tack, tack.

Min hustru har utsikt mot ett buskage och en parkering.

Det är inte så inspirerande.

Men som jag har förklarat så är det fullbelagt.

-Då kan man inte välja och vraka. -Hur ska min hustru då bli frisk?

Det är essentiellt att jag har det vackert omkring mig.

Jag tror nog att hon kan bli frisk även utan vacker utsikt.

"Hon"?

Nu får du faktiskt ta och ordna nåt bättre.

Det här är ett rehabiliteringscenter. Vi vårdar sjuka människor.

Har ni absurda krav på utsikt, ta in på Grand Hştel.

-Du får gärna byta med mig. -Ursäkta?

Du kan ta mitt rum om du vill.

Jag har både fin utsikt och egen utgång till trädgården.

Alltså, jag behöver ingen fin utsikt.

Jag har så många vackra bilder här inne, vet du.

Menar du allvar nu?

Jag har en del mörka bilder också. Nej då.

Ja, jag byter mer än gärna. Jag ska ändå inte vara här så länge.

Det du gjorde skulle aldrig en svensk göra, ska du veta.

Hoppsan. Det var verkligen hyggligt av dig att göra detta.

Madeleine är så tacksam.

Det är väl bra för dig också, antar jag.

Happy wife, happy life. Är det inte så?

Ja, det är inte så lätt. Ibland känner man sig som en betjänt.

Där är hon ju! Min älskling. Titta vilket fantastiskt rum!

Tack ska du ha.

-Det där sitter inte rakt. -Ja, just det.

Är du intresserad av måleri?

Nej. Jag kan inte så mycket om konst.

För att uppleva konst behövs ingen bildning. Det är bara en känsla.

Ja. Det är...säkert sant. Vi ses!

Jag måste hem och mata katten. Men jag kan komma tillbaka sen.

-Behövs inte. -Jag kan...

Behövs inte, sa jag.

Se dig för.

Äntligen!

Madeleine?

Alexander?

God morgon. Jag har så jävla ont i nacken.

-Vad fan gör du här? -Klär på mig.

-Varför då? -Vill du att jag ska gå naken?

Var är Madeleine?

Du får väl ta en titt under täcket...

Vi bytte rum i går. Hon gillade inte utsikten.

Den tanten är det svårt att säga nej till.

Jag behöver nåt smärtstillande, för jag har...

Madeleine?

God morgon. Frukost om tio.

Vad är det?

Ta inte i henne! Rör inte vid nånting.

Ring polisen.

-Men vad är det som har hänt? -Ni kan stå där borta.

-Vet du vad som har hänt? -Nej...

Har det funnits nån oro kring Madeleine?

Eh... Förlåt, oro?

Har du lagt märke till nåt särskilt?

Nej. Hon hade inte varit här så länge, men var väldigt krävande.

Det är inget ovanligt, i och för sig. Kvinnorna brukar klaga mest.

Dörren till trädgården stod öppen.

Jaha, var dörren öppen?

Ja, Kim öppnade väl den när han skulle väcka henne.

Vi brukar göra det. Det här är inget fängelse.

Nej... I går kväll, var var du då nånstans?

-Hemma. -Har du nån som kan intyga det?

-Kurt. -Efternamn?

Han har inget efternamn, det är en katt.

Får jag fråga om jag är misstänkt?

Nej, det vi gör nu är rutin.

Skulle vi ha fler frågor så ber vi om att få återkomma.

Hur mår du, då?

Jo då, det är bra. Det är bra. Bra, bra.

Prima. Prima liv.

För att citera Stenmark: "Att den där jävla norrbaggen"-

-"alltid ska hamna i händelsernas centrum!"

Du får hälsa tillbaka och säga att jag saknar hans röda skägg.

-Madeleine var konstnär. -Ja.

Hon hade en jävligt vass kniv, du vet, en sån där palettkniv.

Jag såg den där i går, men den verkar vara borta nu.

Hur vet du ens vad en palettkniv är?

Och vad gjorde du på hennes rum i går kväll?

Vi bytte rum. Ni borde kanske leta efter den.

Och det säger du nu?

Har du pratat med hennes man?

Hon var mitt ljus. Hon tog mig inte för pengarna.

Jag har aldrig haft nån hög lön.

Jag har suttit i diket hela mitt yrkesliv.

-Diket? -Ja.

Först i Aten. Nationaloperan.

Sen här, ända till pensionen.

Nu kör jag ju taxi, lite extra.

Och Madeleine?

Hon har... Hon... Hon hade ingen pension alls.

Hon var inte född i Sverige, va?

För vi har inte hittat några uppgifter.

-Hon var född i Polen. -Ja, okej.

Hamnade i Sverige på 80-talet. Lärde sig svenska på nolltid.

Kan du tänka dig att hon kan ha haft fiender?

En kvinna som Madeleine väckte en del avundsjuka.

Män drogs till henne som flugor.

Dessutom sa hon alltid vad hon tyckte.

Och det... Det kunde vara sårande.

-Så hon kan ha kränkt nån kanske? -Ja, det är möjligt.

Men inte fan skulle nån ha tagit livet av henne för det?

Även om hon inte var så lätt att tas med.

Är det okej om jag tar lite foton och så?

-Javisst. -Tack.

Bra, då har jag allt jag behöver.

Så kommer jag höra av mig om det skulle vara nåt mer. Tack.

Här. Fynd!

Har polishjärnan gått i spinn, eller?

Kanske det.

Du borde inte ha bytt rum med Madeleine.

Det var väl knappast därför hon blev mördad.

Nej, jag säger inte att du har nån skuld i det här direkt.

Vad säger du då?

Ibland ska man inte befatta sig med andra människors affärer.

Vet du nåt som du borde ha sagt till polisen, eller?

Nej. Hur är det med nacken? Du tränar inte för hårt, va?

Whiplash kan ju förvärras av trauma och stress.

-Har du fått tid hos psykologen? -Ja, ja. Absolut.

Jag brukar ju ta emot er klienter på polishuset-

-men nu fick jag mig en liten utflykt.

Hur tycker du rehabiliteringen går?

Gör du framsteg?

Jo... Jo, ja.

Har du fortfarande ont?

Emellanåt.

Vet du, Alexander? Om du bjuder till lite-

-så kommer du fortare härifrån.

Okej. Okej, vad var frågan?

-Rehabiliteringen. -Sakta.

Ett steg framåt och tio tillbaka.

Jag förstår det. Återhämtningen efter en sån typ av olycka-

-som du har varit med om brukar kunna dra ut lite på tiden.

Jag tror att jag skulle kunna bli frisk hemma.

Bor inte du på en båt?

Nej, inte så mycket nu längre.

Jaså?

Nej, jag ska sälja skiten.

Och ingen familj?

Skild. Min son följde med mamman till USA.

Hon fick jobb där. De är tillbaka om ett år.

-Föräldrar? -Min pappa är död.

Mamma är på nåt slags världsomsegling med sin argentinske pojkvän.

Jag vet aldrig när jag ser henne igen.

Men jag har en flickvän.

Som kan hjälpa dig?

Nja...

Är du rädd att hon skulle tycka synd om dig?

Hur får det dig att känna dig?

Nu ställer du frågor som jag inte har svar på.

-Jag måste få tänka. -Visst.

Jag vet väl inte hur fan det får mig att känna.

Är det inte nu du ska säga att jag måste älska mig själv eller så?

Jag förstår att det känns obekvämt.

Men det är faktiskt precis därför jag frågar.

För vi gör framsteg när vi känner oss obekväma.

"Vi"?

Var har du varit hela mitt liv? Välkommen till fikat.

-Förlåt, jag missade båten. -Det är lugnt.

Jag har svarat i din telefon hela morgonen.

Jag tog rollen som Nora Lindes oemotståndligt sexiga sekreterare.

-Jag förtjänar inte dig. -Vi brukar säga så.

-Vilka vi? -Ja, du och jag.

Tre minuter.

Nåt har hänt. Och då får man jättegärna berätta vad.

-Vi ska flytta ihop. -Du skojar! Ni ska flytta ihop?

Okej. Bra, norrbaggen är redo att gå i land.

Egentligen borde vi ju fira med champagne.

Ja, men det hinner vi inte.

För Nora Linde är en mycket, mycket upptagen person.

Men jag tror att jag har en flaska glögg kvar sen julfesten.

Det hinns inte med. De väntar på oss.

-Hej, hej. -Tjaba.

-Är det Madeleine Kowalewski? -Ja, precis. Det stämmer.

-Jaha. Är Stenmark på ingång? -Han borde vara här nånstans.

Men vad är det för snygg assistent du har med dig? Är han tillgänglig?

Nej, han dejtar tydligen nån fjunig polisaspirant.

Nej, är det sant?

Vad har ni?

Troligt mordvapen, hittades i trädgården. Avtorkat, inga avtryck.

Egentligen inga användbara spår alls så här långt.

-Madeleine Kowalewskis alster. -Oj.

Äntligen! Nu har vi den lilla halvfiguren som i en liten ask.

Men vad är det här för snusk? Va?

Mina damer och herrar, vi har fått en träff.

Fingrar på ett glas i offrets rum.

Gissa. Nej, hur fan skulle ni kunna veta det här?

Håll i er... Får jag presentera...

...Sylvester Markell?

-Vem är det? -Du känner inte till Sylvester?

Oh, denna Roslagens Rosa Pantern!

Han var som en fistel i röven på hela kommunen.

Han såg sig själv som en gentlemannatjuv.

-Men han är ju död. -Ja, det trodde vi alla.

Uppenbarligen har han överlevt och kommit undan, den äckliga råttan.

Kan han ha rymt från fångtransporten?

Vet inte. Han försvann i nåt slags moln av rök och eld och plåt.

Det var problemet. Man hittade inga rester av kroppen-

-så alla antog att han hade pulveriserats på nåt sätt.

Men man hittade inte benrester, eller tänder?

Snälla, fråga inte mig. Jag är bara polischef här.

På nåt sätt har han smitit. Han är som ett kvicksilver.

Det kan inte vara sant.

Nej, men vi har haft en rad inbrott på sistone-

-som har luktat sur Sylvester lång väg.

Men vem fan letar efter en död tjuv?

-Vänta, vänta... -Vad är det?

Men ser du inte?

Nämen, jösses!

Där är han ju. Silverfisken från Saltsjöbaden.

Vi har avtryck på mordplatsen, den här kopplingen...

Vi har honom. Nu måste vi bara hitta honom.

-Jag vann. Pokern, i går kväll. -Ja, ja.

När du lämnade bordet så lämnade konkurrensen, så det...

Kände du Madeleine?

Hon som tog ner skylten?

Det var väl snarare nån som tog ner skylten åt henne.

Ja, det kan man säga. Nej, jag hann aldrig prata med henne.

Polska, va? Eller?

Men du har faktiskt aldrig berättat vad du gör här.

Nej... Inte du heller.

Du först.

Arbetsolycka.

Beklagar, beklagar.

Och du?

Lungcancer. Tog lite tid innan de hittade den-

-trots att jag hade en hosta från helvetet, men...

Ja, och så tung behandling. Stora delar av ena lungan borta.

-Åh, fy fan. -Ja...

Ja, det är tungt.

Det kanske inte är så bra att du är här inne.

Jag skulle bara plocka ihop lite.

Polisen är nog inte färdiga med att plocka med sig allt...

Jag försäkrar, käraste fröken Linde-

-att kniven inte är avsedd för er utsökta hals-

-utan för en synnerligen vällagrad gruyère-

-som jag tänkte att vi kunde avnjuta med några rårörda hjortron-

-och ett glas fruktig kalifornisk Chardonnay.

-Låter det som en plan? -Har jag nåt val?

Vi vet båda att du är en högst kapabel kvinna.

Allt som hade krävts var en välriktad armbåge i min tinning-

-så hade jag legat här, raklång och utlämnad.

Fritt fram att ringa till farbror polisen och vips-

-så hade stackars Sylvester varit i finkan igen.

Men det gjorde inte du.

Därför att ett: Du vill veta vad jag gör här.

Två: Du uppskattar en god ost.

Och tre: För att det har skapats ett litet, litet rum-

-motvilligt eller ej, i ditt hjärta-

-för den enerverande men ämable fasadklättraren.

Sylvester, du har väldigt höga tankar om dig själv.

Nån måste ju ha det.

Jag trodde du var död. Och det är väl ingen slump att du är här.

Vad vill du ha av mig den här gången?

Jag har dukat åt oss där ute. Vinet är på kylning.

Varsågod.

Du vet att Madeleines hals var lika lite i fara från mig som din egen.

-Vi har dina fingeravtryck. -Jag vet det.

Och jag vet också att den där skäggige sprätten till polismästare-

-inte kan föreställa sig nånting härligare-

-än att få sy in mig för ett bestialiskt mord-

-som du vet att jag inte har begått.

Du är den enda jag kan lita på. Därför är jag här.

Övertyga mig.

Affinören heter von Mühlenen. Fribourg.

Tolv månader i en fuktig källare.

Sylvester...

Som mycket ung man, utan vare sig roder eller kompass-

-möter jag Madeleine Kowalewski.

Hon är outsägligt vacker. Mystisk. Motsägelsefull.

Hon lär mig allt hon kan om konsten och kärleken.

Madeleine var min mentor och själsfrände.

Jag befann mig i hennes rum samma dag som hon dog-

-för att hon hade nåt hon ville dryfta med mig.

Därav mina avtryck på glaset.

Jag svär på allt som är heligt-

-att jag inte kommer att vila förrän jag har hittat hennes mördare.

Varför känner jag att det är nåt du inte berättar?

Nu har jag lite annat att stå i.

Men om du önskar så hittar du mig i hamnen i morgon kväll.

Kan jag lita på att det enda den här kommer att användas till i kväll-

-är Wordfeud, eller måste jag konfiskera den?

Då ses vi i morgon.

Den som lever får se.

Varför är du så säker på att det är han?

En efterlyst brottsling lämnar avtryck på mordplatsen.

Hur tydligt kan det bli? Ska han lägga en liten lapp på bordet?

"Det var jag. Ursäkta röran. Kram, Sylvester."

Men har han nån gång tidigare under sin kriminella karriär-

-visat våldsamma tendenser? Nej.

Jo, han försökte ju dränka mig en gång.

"Nån gång måste vara den första"-

-som moster Asta sa när hon hamnade i turnébussen.

Slarvigt att lämna fingeravtryck på glaset men inte kniven.

Det är inte slarv, det är arrogans.

Han myser på sånt här. Han har storhetsvansinne.

Han anser sig överlägsen alla andra.

Han Hector, då? Madeleines man.

Jättetrevlig. Kör taxi extra.

Men har ett par domar på sig för misshandel i ungdomen.

Så han är kapabel till våld och saknar alibi.

Och kanske viktigast av allt: Fem av sex gånger en kvinna hittas mördad-

-då är det mannen som har gjort det.

Finns bara ett litet hål i det där resonemanget.

-Vadå? -Sjätte gången.

Det här är sjätte gången. Det är Sylvester.

-Vad säger du, Nora? -Va?

Blev det sent i går? Ska vi hämta luktsalt?

Sylvester. Vår gärningsman. Vad säger du, människa?

-Ingenting. Än. -Det är Sylvester.

Frågan är bara var han gömmer sig.

Vad fan gjorde han här ute? Det är ju helt galet.

Vi vet inte det.

Jag måste tillbaka, jag kan inte bara sitta här och titta på.

Vad säger läkaren? Har du fått nån ny prognos?

Nej, men...

Men jag har varit hos en psykolog.

Jaha. När då?

Nu precis.

Men det... Jag vill inte vara en kliché.

En gammal man som inte kan snacka känslor.

Jag kan det, det är inte det. Men...

Jag vill inte prata om känslor med en vilt främmande människa.

Åtminstone inte på bestämda klockslag.

"Nu måste du berätta hur du mår!" Det funkar inte.

Jag kan ju prata med dig. Eller med Stenmark.

Samtidigt vill jag ju inte betunga er med min skit.

Det är ju jävligt tröttsamt för er.

Det är ju därför man går i terapi.

Vad tror du, då? Tror du Sylvester kan ha gjort det?

-Nej, han är ingen mördare. -Är du säker på det?

Jag tog mig friheten att beställa åt oss. Du är ju i praktiken i tjänst.

Jag förstår om det bär emot.

Men jag lovar att inte skvallra, och du kommer inte att ångra dig.

Det är flytande guld.

Bara att jag är här, Sylvester, skulle kunna få mig sparkad.

Och åtalad förmodligen.

Åh, herregud!

Jag har stor respekt för den risk du tar genom att lita på mig.

Det fyller mitt gamla svindlarhjärta med glädje och stolthet.

Jag är här för att lyssna. Det är allt.

Och det är det enda jag kan begära.

För en tid sen får jag ett meddelande.

Att Madeleine vill träffa mig igen-

-efter några synnerligen enformiga år-

-som gift med en vansinnigt kontrollerande man.

Kontrollerande? Sa hon det?

Hon har ett projekt som hon vill diskutera med mig.

Vad för projekt?

Det kan jag tyvärr inte dela med mig av, än.

Det enda som är intressant just nu är att identifiera Madeleines mördare.

Jag tror att Hector fick nys om vårt möte-

-och dräpte henne i ett anfall av svartsjukt raseri.

Men det saknas bevis, och det är där jag behöver din hjälp.

Om jag hjälper dig, och jag säger om-

-så har jag ett motkrav.

Att du överlämnar dig själv när det här är över.

Jag hade inte väntat mig någonting annat-

-men nu har vi ingen tid att förlora.

Hittades det en nyckel på kroppen eller i rummet?

-Nej. -Det var olyckligt.

-Då får vi gå till plan B. -Som är vadå?

Möt mig i gästhamnen om fem minuter.

A bientot.

Nämen...

Hej!

Och nu, fröken Linde, får du ta och vända dig om.

För nu ska Sylvester byta om.

Vad gör vi här?

De flesta upplevelser i livet blir bättre utan förväntningar.

Vad gör vi här? Jag vill veta.

Tillit, fröken Linde. Tillit.

Alldeles strax nu.

Där.

Herr Rallis har precis fått en brådskande privatkörning.

Helt enligt schemat.

Men... Vänta! Vart ska du?

Vi måste in. Vi ska ha tag i en nyckel. Den är helt central.

Men är du helt galen?

Ska jag göra inbrott hos en huvudmisstänkt?

Din blotta närvaro här har redan brutit mot alla regler-

-som överhuvudtaget finns. Du kan lika gärna löpa linan ut.

Aldrig i livet! Alltså, det finns gränser. Jag har gränser.

Jag tänker inte tvinga dig. Vi ses om en stund.

Din jävel!

SOS 112, vad har inträffat?

Pågående inbrott och misshandel, skicka polis och ambulans.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno