Original subtitles

Mamma.

Mamma.

Mamma!

Mamma, mamma.

Mamma. Mamma!

Mamma!

Mamma, mamma.

Mamma, mamma!

Mamma!

-Så. -Vad håller du på med?

Jag berättar sen. Åk till mammas sommarstuga. Till farmor.

-Varför det? -Gör bara som jag säger.

-Vänta utanför. Varför det? -Jag berättar sen.

Vad har du gjort?

Okej. Det är den 10 oktober 2014.

Klockan är 07.27.

Hej! Kom in.

Vad är det som har hänt?

Jag har varit i slagsmål.

Oj, shit!

Med vem då?

Nej, jag vet inte, det var...

Några idioter bara.

-Polacker tror jag. -Okej.

Gästarbetare... Jag vete fan, alltså.

Men det var lugnt, för jag slog ner dem alla tre.

Jaha. Vad bra.

Jag har bara kört runt hela natten, och så tänkte jag på dig och...

Jag tror vi måste lägga om det där med bandage.

Alltså, så att man gör rent och så...

Känns det okej?

-Jag är så jävla förbannad. -Ja, jag fattar det.

Jag skulle fan ha dödat dem.

Jag lovar, jag kunde ha gjort det. Bara dödat dem.

Och sparkat in huvudet på den jäveln.

Förlåt, vad sörjigt det blev här nu.

Det är ingen fara, det är lugnt.

Håll bara lite still här nu.

Så.

Marcus?

Marcus?

Frukosten är klar.

-Är det här Myra? -Mm.

Söt.

Verkligen ett fint rum du har gjort till henne.

Mycket finare än vad Sanna har gjort.

Tack. Men ska vi äta, då? Jag har gjort lite äggröra...

Om det blir nånting mellan oss så vill jag bara att du ska veta-

-att jag kommer ju behandla din dotter precis som min egen.

Jag gör ingen skillnad. Hon är precis lika viktig.

Vad bra.

Mm.

Alla bara hatar mig.

-Nej... Så är det väl inte? -Jo.

Nej!

Du... Alla hatar inte dig.

Jag hatar inte dig.

Gör du inte?

Nej, det är klart jag inte gör.

Är du säker?

Ja, jag skulle aldrig hata dig.

Aldrig nånsin.

Oavsett vad du gör eller...

...vad du har gjort.

-Skitgott, det här. -Vad bra.

Ja, verkligen. Så här fint har aldrig Sanna fixat.

-Inte? -Nej, aldrig.

Jag ska göra slut med henne.

Jaha? Varför då?

Jag vet inte, det bara...

Det finns liksom ingen gnista kvar.

Allt är bara...

-Vi har inte haft sex på ett halvår. -Oj!

-Ja, oj. -Oj, ja...

-Man har ju behov liksom. -Ja, verkligen.

Ja...

Är det så smart, då?

Om Bengt hittas så kommer hon ju...

Så vad?

-Då kommer hon ju ärva massa pengar. -Och?

-Tror du att jag är ute efter pengar? -Nej, absolut inte.

Bengt trodde ju det. Att jag blev ihop med Sanna bara för pengarna.

-Jaså? -Ja.

Jävla gubbjävel, alltså! Han förtjänar fan...

Jag skulle aldrig bli ihop med nån för pengarna.

Nej, det tror jag verkligen inte.

Alltså, du känns ju inte alls som en sån typ.

Vad känns jag som för typ, då?

Eh... Jag vet inte. Typ...

Passionerad, kanske.

-Mm, det är jag. -Det kan jag tänka mig.

-Passionerad som fan. -Mm.

Inte som Sanna.

Hur är hon, då?

Tråkig, sur, galen...

-Okej. -Helt hysterisk.

Vet du att jag fick köra henne till psyket för ett tag sen?

Är det sant? Vad hände då?

Hon bara bröt ihop, liksom. Pallade inte mer.

-Men vad handlade det om? -Vad menar du?

Det kanske handlar om Bengt och hans försvinnande.

Vad är det?

Äh, det är nånting med magen, bara.

-Är du okej? -Ja, absolut.

-Är det säkert? -Ja.

-Vad är det där? -Inget.

Vad då "inget"?

Jaha! Nej, det där är chiafrön.

Det är antioxidanter och en massa nyttiga grejer. Skitbra för magen.

Jag har aldrig träffat nån som du.

Som kan så mycket saker.

Du är så smart, bara.

Tack.

Jag kan inte sluta tänka på dig.

Jag gillar dig som fan.

-Mm... -Tycker du om mig?

Mm, det gör jag.

Men det är bara lite komplicerat just nu.

Med att du har Sanna, och jag letar efter Bengt...

Skulle bara vara så skönt om det var ur vägen innan du och jag typ...

...startar nånting.

Jag tror att du vet nåt...

-...om Bengts försvinnande... -Jag måste på toaletten igen.

Titta, Astrid! Det är kantareller där! Där.

Kolla!

Där!

Marcus?

Marcus?

Ska du inte äta nåt mer?

Kan vi inte prata lite i stället?

Du...

Jag tror att du vet nånting om Bengt.

Och jag tror att du vill berätta för mig.

Nu låter du som en polis.

Jag är ju inte polis, Marcus.

Jag är operativ chef för Missing People.

Om du berättar var Bengt ligger så kan jag typ...

...råka hitta honom.

Så är allt det här över. Allt det här jobbiga.

Jag behöver bara veta var Bengt ligger.

Jag bryr mig inte ens om hur han har hamnat där.

Plus att alla bevis och sånt är förstört för länge sen.

Allt dna, allt sånt... Det förstörs efter så här lång tid.

-Är det säkert? -Ja.

Jag har läst på en massa om sånt.

Och pratat med polisen när vi haft sök...

Alltså, jag vet att det är så.

Okej.

Jag vet ingenting om det där med Bengt...

Du ljuger!

När man har nånting som tynger en så är det skönt att berätta.

Det kommer att kännas bättre efteråt.

Så kan vi lägga allt det här bakom oss och börja om.

Se framåt i stället.

Då kanske vi kan göra nånting utav den där gården som vi pratade om?

Vill du inte det? Va?

Du och jag.

-Berätta nu, Marcus... -Förlåt. Jag måste gå på toa. Sluta!

Säg inte åt mig vad jag ska göra! Ingen säger åt mig!

-Förlåt... -Inte du, Sanna, farsan, ingen!

Alla bara bestämmer över mig hela tiden!

Säger åt mig vad jag ska, vad jag får, vad jag kan, vem jag är...

Hela mitt liv så har jag bara...

Varför är det så?

Varför får man aldrig bestämma över sitt eget liv?

Jag är inte dum. Alla bara tror det hela tiden, men jag är inte det.

Jag är smart. Jag är stark, jag är snäll, jag kan saker.

Men det är ingen som ser det.

Jag ser dig.

Sanna försökte döda Bengt med skotaren när de var ute i skogen.

Bara köra över honom, liksom.

Men hon vågade inte.

Hon fegade ur. Hon är så där med såna grejer, hon snackar en massa.

Så hon bad mig om hjälp...med Bengt.

Jag ville inte först, men hon bara tjatade.

Till slut... Jag orkade inte höra på det där jävla tjatet mer, så...

Så jag gick dit.

Det är inte så långt, så jag bara gick mitt i natten.

Så släppte Sanna in mig och...

...så gick jag uppför trapporna och upp till...

...upp till sovrummet.

Han vaknade precis innan jag sköt.

Han såg så jävla förvånad ut. Typ: "Där står du med en hagelbrakare."

Och sen bara...god natt.

-Oj! -Ja, oj.

Pang, sa det bara. Blodet skvätte upp över hela väggen. Och hans skalle...

Det sjukaste var ögat...

Hans ena öga, det bara hängde ut så här på sidan.

Så jävla äckligt! Jag kommer fan aldrig glömma det.

Jag drömmer fan om det fortfarande.

Vad hände sen?

Vad menar du?

Med kroppen.

Ja, vi grävde ner den.

Var då?

Typ 50 meter bort ute på åkern.

Kan du visa mig var?

Ja, absolut.

Jag måste bara gå på toa.

...trapporna upp till...sovrummet.

Han vaknade precis innan jag sköt. Han bara kollade på mig.

Typ: "Där står du med en hagelbrakare." Och sen bara...

Vill du inte komma in?

Nej tack. Jag ville som sagt bara hämta pappas klocka.

Är du säker? Vill du inte träffa Astrid? Hon saknar dig.

Jag hinner inte.

Har du klockan?

-Vad ska du ha den till? -Som ett minne.

Han hade den när du hade tagit examen och kom hem. Minns du det?

Mm.

Han var så stolt då. Jag tror inte du fattar hur stolt han var.

-Du såg ju bara det jobbiga. -Du såg bara det bra.

Kanske det.

Men...

Såna är väl människor.

Har olika sidor.

Kan du inte stanna?

Varför då?

Jag vill inte vara ensam.

Var är Marcus, då?

Han har åkt. Vi har typ gjort slut.

Jag vill inte vara ensam om han kommer tillbaka.

I så fall vill jag veta vad som har hänt.

Vad då?

Med pappa. Om du berättar så kan jag stanna.

Vad menar du?

Så... Ska du visa mig, då?

Marcus?

Ja.

Så det här är gården...

Och du sa att du och Sanna grävde ner Bengt ute på åkern.

Är det den här som är här då bakom huset?

Eller är det den som är här?

Kan vi inte bara se på en film?

Nej, men visa mig var nu på kartan så vi får det överstökat.

Det är här nånstans.

Det måste vara exakt.

Hm... Okej, så...

Där är gärdesgården...

Där är trädet...

Okej.

Där.

1,5 meter under jorden ungefär.

Där ligger Bengt.

Men varför måste du åka?

Jag sa ju det, jag ska träffa en kompis och träna.

Jag har lovat.

-Är det en kille eller en tjej? -Va?

Din kompis. Är det en kille eller en tjej?

En tjej. Hanna.

Jaha.

Men svara då, för fan!

Hallå!

-Ja? -Jag måste träffa Thomas Andersson!

-Besökstiden är mellan 11 och 15. -Nej, släpp in mig nu! Det är akut!

Vad rör det sig om?

Och så släppte Sanna in mig, och så...

...gick jag uppför trapporna, upp till...

...upp till sovrummet och...

Han vaknade precis innan jag sköt.

Han såg så förvånad ut. "Där står du med en hagelbrakare."

Och sen bara...god natt.

-Oj! -Ja, oj.

Pang, sa det bara. Och blodet skvätte upp över hela väggen.

Och hans skalle bara... Det sjukaste var ögat...

Hans ena öga, det bara hängde ut så här på sidan.

Fan, det var så jävla äckligt!

Jag kommer fan aldrig glömma det. Jag drömmer fan om det fortfarande.

Vad hände sen?

Vad då?

Med kroppen. Vad gjorde ni av den?

Ja, vi grävde ner den.

Där.

-Där vad? -Där ligger liket. Exakt där.

1,5 meter under jorden.

Det var som fan!

Ingen orsak.

Hej.

De väntar där inne.

Men ska du inte med?

Jo, men det är klart du ska.

-Nej, jag väntar här. -Är du säker?

Ja, gå in nu.

Okej.

Men vi ses sen, då.

-Staffan? -Ja.

Tanja, vi vill tacka dig för allt som du har gjort.

För att du hittade Bengt så att vi kunde få ett avslut.

Och att de som har gjort det här har...

Ja, att de här hemska människorna fick sitt straff.

Ja, precis. Och för det så vill vi tacka dig. Tusen tack, Tanja.

Och så tycker vi allihop att du ska få nånting också.

Men vi har inte kunnat enas riktigt om nåt särskilt.

Så vi har samlat ihop pengar till dig som du ska få.

Tack så mycket.

Det är inte mycket, men... Ja, det är nåt, i alla fall.

Tack.

-Hej! Ska ni spela? -Ja, Monopol.

-Najs. Kan man vara med, eller? -Det är klart. Kom.

Sanna!

-Du har telefon. -Vem är det?

En intern på Tidaholmsanstalten.

En...

...Marcus Tingström.

-Marcus? -Ja, precis. Marcus Tingström.

Vill du prata med honom?

-Nej. -Okej.

-Tanja Thorell. -Hej Tanja.

Jag ringer från Tidaholmsanstalten.

Vi har en intern som skulle vilja prata med dig.

-Okej. -Marcus Tingström.

Vill du ta emot samtalet?

Ja. Ja, men det går bra.

-Ja, hallå? -Hej.

Hej, det är jag. Alltså, det är Marcus.

Ja, jag vet.

Vad gör du?

Nej, ingenting. Jag lagar lite mat.

Jaha... Läget annars, då? Hur mår du?

Jo, men det går väl bra...

-Du, då? -Jo, jag har det bra.

-Berätta. -Berätta vad?

-Allt. -Allt?

Ja.

Ja, var ska jag börja, då?

Det kan väl inte jag veta var du ska börja!

Svensktextning: Monika Stewart LinQ Media Group