All language subtitles for Springfloden S02E01.sv

Så...

Du har sagt i en kvart att du ska gå.

–Nu måste jag dra. Jag tar beslutet.
–Du tar beslutet. Jaha.

ÅSKA

Oj!

Okej. Vi ses i morgon. Sov så gott.

Jaa...!

Ett jävla väder att komma hem till.
Var det Thailand du var i?

–Mexiko.
–Det låter ju fint.

–Var du där på semester?
–Nej.

–Nähä. Hur länge har du varit borta?
–Ett halvår.

Åh, fan. Då har du... Helvete!

Inget ljus. Jävla idiot!

På fredag ska vi träffas. Han är
så gullig. Det känns verkligen bra.

Nej, jag hinner inte i kväll. Jag
har lovat att jag ska vara med pappa.

Nej!

Aah..! Aj!

Helvete.

Hej, pappa. Jag har kört i diket
och...moppen startar inte.

Det är kolsvart ute. Jag undrar om du
kan komma och möta mig. Ring mig.

–Så där. Då blir det 320 kronor.
–Tack. Det är jämnt.

Vi står här trots allt

och håller om varann
när det blåser kallt

Olivia...

Pappa?

Pappa!! Hjälp!

–Sandra?
–Hjälp! Hjälp mig!

Hjälp...! Pappa! Där inne!

Pappa! Pappaaa!!

Bengt!

Pappa!

–SOS 112. Vad har inträffat?
–Hej, jag är tjänstefri polis.

Jag har hittat en man som hängt sig.

Dottern sitter i ambulansen.
Jag ringer hennes moster.

Hej. Det här är Olivia Rönning. Jag
bodde granne med Sandra Sahlman förr.

Det har hänt en olycka med Bengt. Det
vore jättebra om du kunde komma hit.

Jag tar hem henne till mig.
Ring mig när du landar i morgon.

–Är det en bra idé att ta med henne?
–Alternativen är värre.

Hennes mamma, då?

Hon dog i tsunamin.

Jag har pratat med Charlotte nu. Hon
är i Köpenhamn, men kommer i morgon.

Du får sova hos mig i natt,
om det känns okej. Okej.

–Vill du hämta nåt i huset?
–Jag vill inte gå in där.

–Jag kan gå in. Ska jag ta en jacka?
–Nej. Min...min dator.

–Den har en fjäril. Ett klistermärke.
–Okej.

–Ring mig om ni hittar Sandras dator.
–Visst.

Kom.

Jag har inte så mycket att bjuda på,
men jag kan göra te om du vill ha.

Hur känner du? Vill du bara vara uppe
och prata, eller gå och lägga dig?

Okej.

Stilton: Det är nåt du måste få veta
angående strandfallet.

Är jag dotter till Adelita och Nils?

Ja...

Så, så, lugna dig! Lugn, lugn.

Du har vetat om det hela tiden.
Ni har ljugit för mig, allihop!

Olivia, gå inte!

Hej. Jag har köpt lite frukost,
om du vill ha nåt att äta.

Det ligger en handduk på sängen
om du vill duscha.

Din moster Charlotte
är på väg från Arlanda.

Vilka är det där?

Mina föräldrar.
Mina biologiska föräldrar.

Så du är adopterad?

Nu kommer de.

–Hej! Kom in.
–Thomas är Sandras gudfar.

Jag tänkte
att det var bra att han var med.

Vännen...

Älskling! Åh, så hemskt!

Ska vi åka?

–Han svarade inte.
–Va? Jag hör inte vad du säger.

Sandra...

Ja, det är inte så mysigt,
men vi kan sätta upp lite affischer–

–och köpa en blomma, eller hur?

Hur länge ska jag bo här?

–Det här blir bra.
–Vad blir bra?

DÖRRKNACKNING

–Hej!
–Hur visste du att jag var hemma?

–Får jag komma in?
–Ja.

Jag hörde om Bengt. Fruktansvärt!

Du tog Sandra hit. Det slog dig inte
att jag bodde 100 meter bort?

Nej. Du verkade ganska upptagen då.

Herregud! Du försvinner utomlands
och är borta i månader.

När du kommer hem hör du inte av dig.
Jag har träffat en ny man. Hurså?

–Och stackars Sandra – är hon kvar?
–Hon är hos Charlotte.

Jag funderar på
att byta namn till Rivera.

Jaha. Olivia Rivera
– vilket vackert namn.

–Vill du komma och äta i kväll?
–Jag ska till Mette och Mårten.

Vad trevligt.
Du kan väl hälsa från mig.

Fint att se dig igen.

Välkommen hem, Olivia!

Men gud... Hej!
Åh, vad fint att se er!

Hej, Mårten.
Men kolla! Men gud, vad fint!

–Det är jag som har målat den.
–Är det du? Jag har en grej till dig.

Nu ska vi se.

–Varsågod.
–Åh, vad fin!

–Vad är det?
–En drömfångare.

Man hänger den över sängen, så fångar
den alla mardrömmar och allt dåligt.

–Jag ska hänga upp den.
–Gör det.

Skål!

–Vi har saknat dig.
–Jag har saknat er.

–Vad kul att du är här!
–Hej! Fint att se dig.

–Hej! Bara bra?
–Lök!

Ja. Förlåt.

Tom är ute i skärgården.
Han är lite svår att få tag på.

–Hur mår han?
–Bra. Han har varit där i månader.

–Vad gör han där?
–Han ärvde en stuga där, och mark.

–Allt är okej mellan er, hoppas jag?
–Ja, abso... Det tror jag.

–Joelssons sjöbod.
–Det är Stilton.

Jag behöver lite leverans.
Kör på det gamla vanliga.

–Ja, visst.
–Okej. Tack. Hej.

Du... Jag sitter och lurar lite på
det här. Hur mycket mark krängde du?

Udden där på norrsidan.

–Så resten här är fortfarande din?
–Ja.

Ja! Då kan vi för fan börja bygga! Vi
har plats för 20 jävla sportstugor.

–Vilka är vi?
–Du och jag, Stilton.

–Äger du nånting här ute?
–Äger och äger. Jag är entreprenören!

Det är naturreservat här ute.

Ja, men det är ännu bättre.
Då är det ju ekoturism!

Vi döper skiten till Ekorren.
Glimrande!

Minken! Minken... Hur fan
hittade du ut hit? Vad fan vill du?

Vi hade en investering.
Det gick åt helvete.

–Vi? Vilka vi?
–Det är jag...

Och Janne – Råttan.
Jag tog hand om stålarna.

Jag tänker "jag dubblar upp", för jag
har fått ett stallskrik ute på Valla.

Det sket sig.

Hästjäveln sprang som en snigel på
Stesolid. Du vet Råttans kontakter...

–Han bussade sitt folk på mig!
–Och var fan kommer jag in i bilden?

Kan du inte få loss lite flis till
mig? Du kan sälja en liten klippa.

Nej.

–Abbas.
–Ja? – Får jag gå och leka lite?

–Mm, det får du.
–Mårten, det var supergott.

–Har du sökt några distrikt?
–Mette, jag har precis landat.

–Jag ska. Har du några förslag?
–Vill du ha det tufft eller bekvämt?

–Jag vill göra nytta.
–Sök i förorten.

–Man kan inte slinka in hos dig?
–Nice try.

–Nej, tack. Det är bra.
–Jaha. Eh...

–Vad är det?
–Nej, lång natt...

–Är du jetlaggad fortfarande?
–Det också.

En granne i Rotebro tog livet av sig.

Bengt Sahlman.

Jag fick ta hand om hans dotter
hela natten. Ja, det var hemskt.

Jag satt barnvakt rätt mycket åt
Sandra efter att hennes mamma dog.

Bengt var omtänksam och snäll.

–Det är därför...
–Vadå?

Om man tar livet av sig och bor
ensam med sin dotter i ett hus...

Lämnar man inte en lapp
eller avskedsbrev?

Jo, det kan man tycka.
Så hur menar du?

Det känns som att nåt inte stämmer.
Han hade...dukat för två. Tänt ljus.

Han hängde sig innanför dörren, där
han vet att Sandra kommer att gå in.

–Du tror inte att det var självmord?
–Nej.

–Vad jobbade han med?
–Nåt på Tullverket, tror jag.

–Ska vi sticka?
–Ja. – Tack så jättemycket.

Tack ska ni ha. Hej då.

–Hur var det i Mexiko?
–Varmt. Nej, det var bra.

Bra.
Du mådde inte så bra när du åkte.

Nej.

Äh, det blev bättre. Jag funderade
på att byta namn till Rivera.

Som din biologiska mamma?

Shit.

Hej, Sandra. Jag såg att du ringt.

Ring igen, eller så hörs vi
i morgon bitti. Kram.

–Vad sa hon?
–Att jag skulle gå därifrån.

–Du kan inte låta henne sitta där.
–Hon vill inte prata med mig.

–Inte konstigt att hon såg sliten ut.
–Nej.

–Stackarn. Tur att hon är så stark.
–Hon vore en bra resurs i din grupp.

Hoppas hon väljer ett bra distrikt.

Nej, nu måste jag lägga mig,
det här är alldeles för...

–Oj...
–Herregud, vad händer?

Jag reste mig för fort. Jag blev yr.

–Men det hände ju häromdan också.
–Äh...

–Du måste gå och kolla dig.
–Nej!

Sandra.

–Vet du var Sandra är?
–Nej. Hon drev runt på stan i natt.

Är det inte bättre att du stannar?

Jag har gjort allt, men kan inte
byta pass. Sms:a när hon hör av sig.

5-IT. Det här är allt som finns kvar.
6 kg har försvunnit från Tullverket.

Stölden upptäcktes för nån vecka sen.

Vi utgår ifrån
att det är ett insiderjobb.

–Har ni stött på det på stan?
–Nej.

–Är det Tullverket? Bengt Sahlman...
–Han leder internutredningen där.

–Vi ska ses i dag.
–Det blir svårt.

Han har tagit livet av sig.

Eventuellt.

Jag gillar det här stället. Det är
nåt med lukten. Det luktar sanning.

–Hej, Berit. Är det Bengt Sahlman?
–Ja.

–Vad har du hittat?
–Han dog av syrebrist.

Men han har en kraftig skallfraktur.

–Inget självmord.
–Han hängdes upp levande.

Han har en hel del vävnad
under naglarna, förmodligen från hud.

Hej. Sandra. Jag hörde vad som hänt,
det... Men hallå?

–Har ni berättat för Sandra?
–Inte än.

–Hur tror du hon tar det?
–Ingen aning.

Hon kanske kapslar in det.

–Hittade ni nån dator?
–Nej.

Sandra påstod att det fanns en dator,
men jag hittade ingen.

–Var befann du dig när hon skrek?
–50 meter bort från huset, kanske.

Du såg ingen annan i närheten?

Nej, men vi passerade en grå Saab,
och det satt en kille i bilen.

–Som du skulle känna igen?
–Det är tveksamt.

Vad gjorde du där, vid Sahlmans hus?

–Ta in mig i gruppen, så får du veta.
–Olivia...

Jag hade precis kommit från Arlanda,
och tänkte överraska mamma.

Det blev tvärtom, om man säger så.

Hon vänder allt emot mig.
Och nu ska hon byta efternamn.

Vad blir jag då?
En låtsasmamma som får ta all skit?

Du är ju den enda hon kan straffa.
Låt dig inte provoceras.

Jag provoceras när jag behandlas
orättvist, det sitter i ryggraden.

Den är rak och vacker.

Du...

När hon kom från Arlanda, åkte hon
ju direkt hit för att träffa dig.

–Eller för att låna tvättmaskinen.
–Nej.

–Du säger att han blev mördad?
–Ja.

Men brottsrubriceringen
är inte officiell än.

Jag visste det hela tiden.

–Vad visste du?
–Han skulle aldrig göra så mot mig.

–Orkar du berätta vad som hände?
–Nej.

Sandra...

Vet du om han var hotad
eller i konflikt med nån?

–Nej.
–Ni hade nära kontakt?

Ja... Eller... Jo, vi var ju nära
när Eva dog. Min syster.

Du hade märkt om han var bekymrad?

Jag skulle säga att det var tvärtom.
Han var nyförälskad, sa han.

–Vet du vem kvinnan var?
–Nej. Nån på hans arbete, tror jag.

–Hur är det med henne?
–Inte så bra. Hon är svår att nå.

–Hon kan få hjälp.
–Vi har försökt.

Hon hade en svår kris när mamman dog.
Hon var inte så gammal då.

–Många av de känslorna återvänder nu.
–Jag har en annan fråga.

Eh... Sandra får gärna bo här, men
det är ju en övernattningslägenhet.

Jag har min fasta punkt i Köpenhamn.

Thomas hjälper till, men han bor på
andra sidan stan. Så vad händer...?

Med...?

Jag vet inte
hur jag ska ta hand om Sandra.

–Då ska du prata med socialtjänsten.
–Ja, ja. Just det.

Olivia.

Okej. Nej, jag kommer direkt.

–Var är hon?
–I bilen.

Hon letade efter en dator och blev
hysterisk när hon inte fick gå in.

Tack. – Sandra...

Han blev...

Han blev mördad!

Min mamma och pappa mördades också.

–Abbas!
–Hej, Agnes! Hej.

–Sitter den snett nu igen?
–Ja, en aning bara. Ja, så där.

–Okej.
–Orkar du titta efter min post också?

Absolut.

Det var inte så mycket, Agnes.
Tyvärr.

Nähä.
Nähä, det kanske blir mer i morgon.

–Vill du ha kaffe?
–Jag hinner inte.

Vänta. Vänta ett tag.

–Morotskaka hinner du.
–Absolut. Tack.

Samma sort som förra veckan.

–Tjena.
–Det är Abbas.

Vi måste till Marseille.
Har du tid?

–Du känner Michelle Fabre?
–Ja.

–Hon har hand om utredningen.
–Vilken utredning? Vad har hänt?

–Tom, kan jag räkna med dig?
–Ja, visst.

Abbas? Abbas?
Abbas, vad är det som har hänt?

Textning: Barbro Garneij Hansson
Svensk Medietext för SVT