All language subtitles for The Walking Dead 09x11 Bounty.sv

Vad var det du ville berätta för mig?

- Va? Jaha, just det... Inget.
- Jerry...

Okej, men jag svor att inte säga
nåt än. Så det får inte du heller.

- Svär du?
- På heder och samvete.

Spotta ut tuggummit.

- Svär du också, Carol?
- Absolut. Låt höra.

Okej.
Nabila och jag har en bulle i ugnen.

- Va?
- Vi är på tjocken.

- Va?
- Vi är på smällen!

- Är Nabila gravid?
- Doktorn sa ungefär åtta veckor.

Jag ska bli farsa, ers majestät!

Framtiden begynner! Gratulerar, du
har det största hjärtat av oss alla.

Tack, ers majestät. Ett ögonblick...

Jerry...

De kommer.

Vi uppskattar det verkligen. Maggie
ville tacka, men folk är sjuka ännu.

- Skönt att det värsta är över.
- Tack vare Kingdom.

Och tydligen även dig.
Vi blev förvånade över att se dig.

Inte lika förvånad som Michonne lär
bli av att jag inte tänker åka hem.

Jag tog med mig mer proviant
än rådet var villigt att avvara.

De tror att Alexandria inte kan ge
mer, men vi tillhör ju samma familj.

- På tal om det...
- Just det, jag glömde.

Jag tog en sak till innan jag åkte.

Michonne lät den bara samla damm.

Maggie är inte Michonnes
största beundrare just nu.

Så vi tänkte
att ni kunde ta hand om den.

Jag tackar er. Jag har inte gett upp
tanken som den här förkroppsligar.

Den kommer att knyta oss samman än
mer eftersom vi tillhör samma familj.

Vi ska återförenas.
Ledarna ska skriva under tillsammans-

- och våra samhällen
börja om på nytt igen och stå enade.

Tills dess är det en ära
att få förvara vägen framåt.

Vi räknade med det.
Tack än en gång, för allt.

- Sköt om er. Hälsa Maggie.
- Det ska vi göra.

Vi ses.

Nå, ska vi kika på den, eller?

STADGAR GÄLLANDE
FRI-OCH RÄTTIGHETER

Chefen? Vi ger oss av om fem minuter.

Spanaren sa att det är ett hundratal,
precis öster om Falls Church.

Nog många hjortar för att föda oss
och hälften av de andra i en vecka.

Och "Alfred"?

Ungefär 200,
också på väg mot Falls Church.

Vi har sex timmar på oss att jaga
hjort innan även de döda gör det.

Tack för uppdateringen, Dianne.

- Skönt att du är tillbaka.
- Skönt att vara tillbaka.

Alexandria?
Vet du nåt som jag inte vet?

- Galnare saker har hänt. Ska du...?
- Jaga? Jajamän. Har du nåt emot det?

Jag antog att drottningen
skulle förbereda marknaden.

Kalla mig inte det.
Och det är redan fixat.

Och det känns fortfarande
som ett tomt bo.

Och jag kanske saknade dig lite
när jag var borta.

Det gjorde även jag, min...
Min kära.

Det gjorde även jag.

Framåt!
Nu ska vi inhämta vår belöning!

Om några dagar bjuds det till fest!

- Allt kommer att ordna sig.
- Ja.

Vårt samhälle
har ett väl rustat försvar.

Jag visar mitt ansikte
eftersom vi inte vill nåt illa.

Jag vill bara ha min dotter.
Jag vet att ni har henne.

Vänd om.
Gå nu så slipper nån bli skadad.

Fel svar.

Det är bara lite artrit, men ni beter
er som om jag låg på dödsbädden.

Det kunde du ha gjort.
Du spillde ju ut all het metall.

Du får eucalyptus mot smärta och
inflammation och aloe mot brännsåren.

Vi börjar så och ser hur det går.

- Fundera på att ta en paus.
- Kanske för gott?

Jag har varnat honom i åratal.
Han borde gå i pension.

Jag tänker varken gå i pension
eller ta en paus. Är vi klara?

Jag har två dussin hästskor kvar att
göra innan vi åker till marknaden.

Tack, doktorn.

Tack för att du kom
och stod ut med Earls gnäll.

Jag förstår att jobbet
är viktigt för honom.

Det är inte bara det.
Under alla år sen Kenneth dog-

-har det fyllt tomrummet inom honom.

Att Alden är borta
rev nog upp såren igen.

Earl har alltid varit som en far
för honom. För oss båda.

Ge inte upp hoppet.
Alden kommer att dyka upp.

- Det kan ha hänt en miljon saker.
- Jo.

- Vad är det som händer, Marco?
- De som dödade Jesus...

De är här.

De ser henne inte.
Åtminstone inte än.

Flickan berättade vad mamman gör.
Vi skickar inte tillbaka henne.

Tänk om hon har Alden och Luke?
Retar vi upp henne kan hon döda dem.

Dödade ni våra vänner?
Vi hittade deras hästar.

Nej.

Vem av er leder dessa människor?

Vad spelar det för roll?

Då talar jag till er alla.

Ert folk gick in på vår mark.
Men det blir ingen konflikt.

Ert folk dödade vårt folk.
Men det blir ingen konflikt.

Men nu har jag pratat klart.
Ge mig min dotter-

-annars blir det en konflikt.

- Ingen rör flickan.
- Daryl...

- Vart ska han?
- Daryl, stanna.

- Har hon Alden och Luke?
- Vad vill hon?

- Daryl, vi kan inte göra så!
- Hon ska inte få henne.

- Vad gör du?
- Hon har pratat klart, men inte jag.

Bra gjort, gott folk. Skynda nu hem
med frukterna av vårt arbete.

De döda lär anlända
om mindre än en timme.

Jag tänkte att du kunde slå följe
med dem, för att skydda lasten.

Ska vi inte återvända tillsammans?

Vad är det frågan om? Vart ska alla
och varför törs du inte berätta?

Vadå, "törs inte"?

Jerry, är detta en rädd mans anlete?

Inga kommentarer, ers majestät.

Vissa av oss har planerat
ett litet extrauppdrag ett tag.

En sista detalj inför marknaden.
Det tar bara några minuter.

- Det är inget som intresserar dig.
- Låt höra.

Det är nog bäst om jag visar dig.

Det är filmtajm.

- Filmtajm.
- Jerry!

Hämta dem.

Ni får henne inte.

Om det är en strid ni är ute efter
så har vi eldkraft nog att döda er.

Här och nu.

Tog ni med ett barn hit ut?

Vi är djur. Djur lever härute.

Djur får barn.
Så vi får våra barn härute.

Vad var det du sa om att döda oss?

Du tycks vilja ha en konflikt.
Det gör inte jag.

Så jag föreslår ett byte.

Jag ville döda dem.
Men jag vill hellre ha min dotter.

En av mina mot två av era.

Det är ett bra byte
som ni kommer att acceptera.

Hämta nu min dotter.

- Allvarligt, en projektorlampa?
- Jag vet.

Det är inget vi absolut behöver,
men vi har planerat allt.

- En flock är på väg.
- Vi hinner före. Som ett kobrahugg.

Vi klarar oss knappt med det vi har.

- Vi pratar om fäder och mödrar.
- Just därför är det värt det.

Henry älskade filmkvällarna. Det är
fem år sen den sista lampan pajade.

Småttingarna vet inte ens
vad en film är.

En marknad ska kännas
munter och fantastisk.

Att ta tillbaka filmen från de döda
och visa barn deras första filmer...

Det skulle göra
marknaden oförglömlig.

Om de tycker om den gemenskapen
och den fäster sig i deras sinnen-

- så kommer de att kämpa
för att bevara den.

Hörrudu! Vi erbjuder en gåva i form
av glädje och livslång vänskap.

Det om något
är väl värt att kämpa för?

Min unges huvud
när han får se en film...

- Okej.
- Är du med?

Nån måste ju skydda dig.

- Hittat nåt?
- Inga lampor, bara skit.

Och en massa dunkar med
utgången kokosolja med smörsmak.

Det är vår sista chans
att hitta lampan.

Vi har förberett det här i veckor.
Ni vet vad ni ska göra.

- Täcker du mig, D?
- Om alla är okej med det.

Ditt uppdrag, ditt beslut.

Det är lugnt.

- Som en kobra...
- Jag har inte sagt nåt.

De döda...

- Allt detta prat...
- Borde vi leda bort dem?

Nej, håll dem bara borta
från fångarna för tillfället.

Håll er gömda. De döda är på väg.

- Vad sa hon, Daryl? Är de oskadda?
- De klarar sig.

Vi måste lämna tillbaka flickan. Var
är Henry? Han lär vilja ta farväl.

- Tara och Yumiko hämtade Lydia.
- Va?!

Hon bestämde sig när du var därute.
När hon såg Luke och Alden.

- Hon är borta.
- Vad menar du?

Dörren var öppen med nyckeln i låset.
Du vet att vi måste göra det här.

Allright, sprid ut er.
Hittar vi Henry så hittar vi flickan.

- Inget i huset. Har nån kollat ladan?
- Jag gör det.

Hunden! Kom och lukta här.

Barnet!

Att leva med de döda
innebär att leva i tystnad.

Om modern inte kan tysta barnet
så kommer de döda att göra det.

Det naturliga urvalet.

Duktig vovve.

- Fan också!
- Smet de ut?

- Säg till de andra. Jag spårar dem.
- Det behövs inte.

- Jag vet nog vart de tog vägen.
- Se efter vad som pågår.

Jag kan hämta Henry och Lydia.
Och Alden.

Det är så här vi får honom tillbaka.
Jag har känt Henry sen han var liten.

Han tycker om mig.
Jag kan prata med honom.

- Stick iväg.
- Följ med.

Lägg av!

Ett gråtande barn. Därborta.

- Det var som fan, här har vi det.
- Lysande. Ta den, sen drar vi.

Lugn, D.
De här lamporna är jäkligt ömtåliga.

Vid minsta misstag går de sönder
och hudfett kan få dem att explodera.

Det här blir ett kirurgiskt ingrepp.

Hörru, kan du ge mig ett handtag?

Mitt extrauppdrag
har ett extrauppdrag.

- Vad ska du med den till?
- Stadgarna.

Jag vill kunna rama in dem när
alla ledarna har undertecknat dem.

På marknaden? Menade du allvar
om att Alexandria skulle komma?

Ja, det vet jag att de gör.

- Du tror att jag fantiserar.
- Jag berättade ju vad Michonne sa.

Hoppas inte för mycket.

Jag längtar efter
att få se din min när det lyckas.

Tänk om marknaden inte räcker?

Tänk om mer handel
och utbildning inte räcker.

Vi borde prata med Jesus
om möjligheten-

- att få flytta in om läget förvärras.
För säkerhets skull.

Åtminstone tills vi hittar
ett nytt och bättre ställe.

Vad skulle kunna vara bättre
än Kingdom?

En drömmare måste väl kunna drömma om
en sådan plats?

- Det innebär inte...
- Men kanske. Sån är verkligheten.

Vi måste överväga alla alternativ.
Allt annat vore dumt.

Jag har varit dum
som inte har gjort det.

Ers majestät...

- Vad är det, William?
- Bandspelaren dog.

Vi har mindre än en kvart på oss
innan "Alfred" kommer.

- De tar sig igenom här!
- Beväpna er. De tränger igenom.

- De tar sig in!
- Kämpa på, Jerry...

Det låter stökigt därnere.
Snabba på så att vi kan dra.

Fixat. Nu drar vi.

Jädrar...

Det här känns konstigt.

- Men på ett bra sätt, väl?
- Ja, konstigt bra.

En kvinna i Hilltop gör dem. De ser
ut som mynt men är inte värda nåt.

Hon borde inte ha kommit.

Hon bröt sina egna regler.
Hon kanske saknar mig.

- Hon kanske ångrar sig.
- Nej, det gör hon inte.

Såna människor ångrar sig inte.

Henry!

Kom ut, Henry!

Stanna här.

Henry!

- Jag ville inte berätta men...
- Gå härifrån.

Snälla, säg att vi inte var här.

Hon vill inte återvända.
Hennes mamma gör henne illa.

Jag skulle gärna vilja hjälpa henne.
Ingen vill att det här ska ske.

Men Lydia tillhör inte oss.
Det gör Alden och Luke.

Hennes mamma har dem och hon dödar
dem om vi inte lämnar tillbaka henne.

- Det måste finnas ett annat sätt.
- Det gör det inte.

Jag beklagar.

- Nej, det är inte rättvist.
- Jag vet.

- Men det är nåt vi måste leva med.
- Hur då?

När jag var i din ålder
såg jag mina föräldrar dö.

Det förändrade mig.

Allt började handla om
att överleva till varje pris.

Sen dog nån annan som stod mig nära.

Nån speciell, med stort hjärta.

Han skrev i ett brev att enbart
"överlevnad" inte är att leva.

Det dröjde alldeles för länge
innan jag förstod vad han menade.

Man kan leva med det
genom att förbli den man är.

Genom att inte
låta det hemska förändra en.

Henry, det gör inget.

- Jag går. Jag måste.
- Va?

- Nej, vi kan...
- Jag vill.

Hon är min mamma. De är mitt folk.

Jag saknar dem.

Jag kommer att sakna dig också.

Och jag kommer att få det bra.

Det kommer du också.

Okej?

Okej.

- Jag vill aldrig släppa taget om dig.
- Och jag vill inte att du gör det.

Förlåt, mamma.
Tack för att du hämtade mig.

Kalla mig Alpha,
precis som resten av dem.

Ja, Alpha.

- Hittade ni den?
- Jag plastade in den...

...och såvitt jag vet så höll den.
Efter att jag tappade den.

Var tappade du den?

Troligen i nån av mittengångarna,
mellan R och W.

Från projektorrummet såg det ut
att vara 30-40 stycken därinne.

Flocken är här om några minuter,
så vi hinner inte locka bort dem.

Vi kanske får nöja oss
med affischtavlan och våra liv.

Förlåt, chefen.
Men du får bestämma vad som är bäst.

Har inte drottningen nån talan?
Vi bör slåss för det vi kom hit för.

Vi behöver bara döda några var,
och i trappan blir det lättare.

- Gör det inte för min skull, Carol.
- Vem sa att det var för din skull?

Som en kobra.

Ska vi göra det här, eller?

- Tack för det du gjorde därborta.
- Jag är bara en tråkmåns ibland.

- Jag vill bara att du ska vara trygg.
- Jag vet.

Vi har alla förlorat mycket,
och med Henry borta...

Han är trygg med Daryl.
Och jag är här med dig.

- Och vi fick vår projektorlampa.
- Det gjorde vi.

Du har rätt. Det är smart att vara
förberedd för alla eventualiteter.

Men kanske har vi
förlorat tillräckligt för ett tag.

Kanske det.

Kom igen!

Jag fattar varför vi
var tvungna att göra det.

- Det betyder inte att det var okej.
- Det sa jag aldrig.

- Så vad gör vi nu?
- Vi lever med det.

Ja, det sa Enid också.

Jag såg ärren på din rygg.

Du vet nog bättre än de flesta
vad vi skickade tillbaka henne till.

Hur kan du leva med det?

Världen är rena skiten ibland.
Det får man leva med.

- Ibland är det allt man kan göra.
- Men det som hände innan, då?

I Alexandria? Jag vet hur du
hjälpte till när allt gick snett där.

Nej, det gör du inte.

Inte egentligen.

Jag gjorde vad jag måste idag.
Det gjorde vi allihop.

Daryl?

- Vad är det?
- Jag hittade den här i Henrys rum.

Vart ska du?

Jag kan inte leva med det här.

Jag följer med.

Nej.

Varför?

Jag kan inte heller leva med det.

Översättning: Anders Enerlöv
www.btistudios.com