Original subtitles

1869 blev den transamerikanska järnvägen äntligen färdig.

För många amerikaner var det att resa ännu ett långsamt, besvärligt-

-och ofta riskabelt företag.

Vagnskolonner mötte lera och tuff terräng-

-och sandstormar.

Trånga och obekväma diligenser stoppades ibland av indianer...

...oftare av stråtrövare...

...men oftast av trasiga hjul eller selar.

Ibland fick det fasansfulla följder.

Av alla färdmedel var hjulångarna på de lugna farvattnen i inlandet-

-de mest bekväma.

Men även floden bjöd emellanåt på överraskningar.

Hästranchen i Wyoming?

Den är inte så stor, men vi avlar en särskild sorts häst: Appaloosa.

Den blir känd en dag.

Tack, mr Wesley.

Efter en vecka tillsammans med mig kan ni väl säga Clay?

Visst.

Clay.

Jag såg på Laura. Hon har så roligt-

-och hon kommer att krossa många hjärtan.

Det är visst ett släktdrag. Jag vet ett som du kan krossa.

-Men, Clay... -Javisst, jag lovar...

Inget mer smicker.

Kanske bara en smula då och då...

Förr var kappsegling nåt allvarligt.

Vi använde relingar och bänkar som bränsle.

Jag skulle ha eldat med en uppassare om jag hade trott att han brann bra.

Jag vet vad du menar, Ian. Det är ett bra liv här på floden.

Det var det en gång i tiden. Folk var mer avslappnade förr.

Nu handlar allt om tidsplaner och affärer.

-Världen har förändrats. -Det är sant.

Men jobbet har sina fördelar.

Det råkar vara så att jag fraktar ett parti whisky.

Den är irländsk, men det är whisky.

Skeppsmäklaren brukar förära kaptenen med ett par flaskor.

Vilken bra tradition.

En skål för bättre arbetsförhållanden?

Ja, jag bryr mig om arbetare.

-Ta rodret lite. -Det gör jag gärna.

-Har damerna trevligt? -Ja, i högsta grad.

De besökte så gott som alla butiker i St. Louis.

-Det måste ha varit roligt för dig. -Jag fick lite tid för mig själv.

Kunde du underhålla dig själv?

Jag är för gammal för att underhålla kvinnor.

Jag är lyckligtvis inte för gammal. Skål för det.

-Vi går i land i morgon. -Tänk över det.

Mitt hem ligger nära floden.

Du och din niece måste stanna några dagar innan ni reser vidare.

Det blir ett trevligt avbrott för er.

Det låter väldigt frestande.

Jag har redan varit hemifrån alldeles för länge.

Det första slaget vid Bull Run. Historien skattar åt det slaget.

Ingen av parterna var förberedda. Nordstatshärerna flydde genast.

Men familjen Macahan var mitt i stridens hetta, och det var inte kul.

-Har jag förnärmat dig? -Nej.

Jag blir bara upprörd av att tänka på kriget.

-Jag deltog också. -Jag är ledsen.

Ursäktar du mig en stund? Jag vill gå ut och röka en cigarr.

Naturligtvis.

Tusan!

Hon kommer i tid. Gör er redo.

Nu ger vi oss i väg.

Beard?

Jag såg just signalen. Gör dig redo.

Sätt fart!

Jag håller med er. Det är mycket trivsamt att resa med flodbåt.

Jag har fantastiskt roligt.

Ursäkta mig.

-Du roar dig kungligt. -Tänk om resan kunde vara för evigt.

Vi är snart hemma i Wyoming, så njut av den på bästa sätt.

Var är mr Wesley? Han har tassat efter dig hela veckan.

Han gick ut för att röka en cigarr.

-Kan han slita sig från dig? -Han är en gentleman från Södern.

Och det ligger visst i deras natur att slita sig i väg för att röka.

Det må jag säga! Han har inte kunnat ta blicken från dig på hela veckan.

Men varför uppmuntrar du honom inte?

Han är stilig, kvick, belevad och en godsägare.

Dessutom dansar han utmärkt.

Han är det bästa kapet på båten. Du är galen som inte uppmuntrar honom.

-Inte ångpannan! -Ta det lugnt, kapten.

Gå tillbaka in igen, lugnt och fint.

Ställ er mot väggen!

-Ställ er där borta! -Vad vill ni?

Flytta er!

-Ställ er där. -Är ni oskadda?

-Ja, men vad händer? -De är flodpirater.

De plundrar fartyg och ger sig av hastigt.

-Var är farbror Zeb? -Hos kaptenen.

Kaptenen räknar upp sina pengar.

Det ska resten av er också göra.

Ingen kommer att skadas om alla gör som de blir tillsagda.

Ni hörde vad han sa. Börja räkna!

Utan drivkraft kan jag inte styra båten.

Stå kvar vid ratten, farfar.

Varför, din jubelidiot? Vi går på grund.

-Kan du inte hantera två män? -Du har skadat Zeb Macahan.

Håll dig vaken.

Det är bara några dollar här. Jag vet att ni har mer.

-Vi har inte mer. -Det tror jag att ni har.

- Hon gömmer det. - Zachary?

Jäntan gömmer sina värdesaker.

Jag går och hjälper henne hitta dem.

Vänta!

Då så, mina damer.

Allt är i våra koffertar. Dem har ni väl redan?

-Vi har inget annat av värde. -De där pärlorna! Lägg dem här.

-De är inte äkta. -Men det är en bra början.

-Vad har ni mer? -Det var allt.

Jag har inget mer!

-Inte ni heller? -Det är i koffertarna.

Vilket fint smycke.

Det har bara affektionsvärde. Det var min mors.

Rör ni henne igen så dödar jag er.

-Nu räcker det! -Här, ta den.

Jag är trött på hur fina kvinnor uppför sig.

Allt de har är krimskrams.

-Var kommer ni ifrån? -Wyoming.

-Vad sysslar familjen med? -Vi har ett stuteri.

Då tror jag nog att ni två är värda mer än krimskrams.

-Ni följer med oss. -Kidnappar ni oss?

-Ni kan kalla det vad ni vill. -Vänta lite!

Jag sa att ingen skulle skadas om ingen lade sig i!

Då så...

Vill ni ha en lösensumma för damerna så har jag medel.

-Det är imponerande. -Jag kan ordna det som ni kräver.

Utmärkt, då följer ni också med. Sen får vi se vad ni är värd.

Ta ut honom.

Mina damer.

-Han kvicknar till. -Vad gör vi?

-Ut över relingen med honom. -Han är ju skadad. Han drunknar.

Ta damerna och gentlemannen till lägret.

Se till att få lasten i land!

Ni där, följ med upp dit.

Vad vill ni oss? Vi är inga rika ranchägare. Varför tog ni oss?

Kanske för att ni var de vackraste paketen.

Kom nu.

-Går det att öppna? -Det är fastspikat.

Det måste finnas en utväg. Skjulet är ju fallfärdigt.

Jag förstår inte varför vi är här. Varför valde de just oss?

De tror väl att vår familj är rik.

Så går det när man uppför sig fint. Vi får betala för vår fåfänga.

Hur kan du skämta om det här?

Stackars mr Wesley. De kastade ju in honom i det andra skjulet.

Laura!

Kom, skynda dig.

Jag tror att jag kan knuffa isär dem.

Vi behöver nåt att lirka med. Ge mig den där brädan.

Håll utkik.

Det går bra.

Kom, skynda dig.

Den jäkla kjolen! Ta av dig din underkjol.

Var tyst.

Vi kan väl inte hjälpa mr Wesley?

Vi kan underrätta myndigheterna om vi hittar en stad utmed floden.

Kom.

-Hallå där! Hur kom ni ut? -Spring, Laura!

Släpp henne!

Släpp oss!

Clay!

-Hur i all världen kom du ut? -Säkert på samma sätt som ni.

-Följer piraterna efter oss? -Det tror jag inte.

De oroar sig mer för myndigheterna. De skingras nog så fort de kan.

-Jag hoppas att du har rätt. -Jag bor några kilometer härifrån.

Jag känner redan smaken av dig.

Herrn?

Hallå, herrn?

Den här har ni ingen nytta av nu.

Jösses!

Mamma!

Mamma!

Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma!

Vad är det?

Det ligger en man på stranden. Jag trodde att han var död.

-Där är han! -Jag hämtar vagnen. Se till honom.

Håll ut.

Håll ut.

Han har skadat huvudet allvarligt.

Herrn?

Hallå! Vakna om ni kan.

Jag kan inte bära er. Ni måste hjälpa till.

Ta tag i honom.

Herrn? Herrn?

Hallå, herrn?

Det är mitt hem, New Moorsland.

Så stort ditt hus är, Clay.

-Finns det ett badkar? -Ja. Där finns allt som ni behöver.

Jag lade grunden för tre år sen. Det blev klart i år.

Jag har tre anställda, men de är mina vänner.

Ägorna är på 1600 hektar. Stora delar ligger längs floden.

Vi ska odla bomull på en del-

-men främst ha boskap och hästar.

Tanken är att gården ska bli självförsörjande på alla vis.

Mr Clay!

Ni är ju alldeles lerig.

Damerna också... Vad har hänt?

Vi hamnade i knipa på floden.

Det här är miss Molly och miss Laura.

-God dag. -Trevligt att träffas.

-Ni är väl inte skadad? -Jag mår bra, Douglas.

Men ett bad och rena kläder skulle göra oss gott.

-Tar du hand om damerna? -Jag gör i ordning rummen.

Mr Wesley! Välkommen hem.

-Kul att se er! -Detsamma, David.

-Lady Earl ska snart föla. -Det är ju underbart, underbart!

Gå ni in. Jag vill se till hästen.

Självklart.

-Molly! -Det är ljuvligt!

Ja, minst sagt.

Damer? Rummen är i ordning och baden är redo om ett ögonblick.

Tack, Hattie.

-Det är utsökt. -Till råga på allt så är han rik.

Mr Clay?

Hattie har tagit hand om damerna.

De vill telegrafera till sin familj.

Det kommer vi till. Det viktigaste är att våra gäster har det bra.

David kan ordna ett telegram.

Jag tar hand om det. Ingen får veta att damerna befinner sig här.

-Tack. Det var allt. -Utmärkt, sir.

Är ni död?

Det tror jag att jag kanske är.

Ni är inte död om ni kan prata.

Om jag lever, min lilla dam, får jag väl tacka dig för det.

Och mamma.

Jag heter Nettie.

Nettie! Gå bort därifrån.

Det gör inget. Jag tackade bara er dotter för er hjälp.

-Vem är ni? -Zeb Macahan.

Är ni inte härifrån?

Nej. Jag var på en flodbåt. Nåt gick snett, och jag föll i vattnet.

Jag har hört att pirater tog över en hjulångare.

-Vet du nåt om de andra passagerarna? -Nej.

Det räcker, Nettie.

Mannen jag bor med ogillar främlingar.

Ni måste resa så snart ni kan.

Jag vill inte vara till besvär.

Vem är det?

Nettie fann honom på flodstranden.

Hade han en penningpung?

-Pengar, din dummer. -Jag har inte sett efter.

Ni skulle svälta ihjäl i ett rökeri.

Tös!

-Gå och samla ved. -Vi har massor av ved.

Gå och samla ihop mer, då.

-Det är.. Nåt jag måste göra. -Jag har nåt till dig.

-Åh, så vacker. -Ta den på dig.

-Den är för fin. -Ta den på dig!

Det ska synas att jag tar hand om dig.

Så där.

-Nu går vi in. -Jag har att göra.

Gör som jag säger, så slipper du ångra dig.

Om man ska räddas av nån är mr Wesley den rätte.

-Så vacker den är, Molly! -Vi ska nog bara välja en.

Alla är så vackra. Titta på den här.

-Askungen blir en prinsessa. -Den är vacker, och det är du med...

...Askungen.

Den här är skandalös. Kan jag ha den?

Jag förstår inte var de kommer ifrån.

Mr Wesley är inte gift... säger han i alla fall.

Nej, den är inte för skandalös.

Ni ser strålande ut...

...båda två.

-Ni är väl utsvultna? -Det också.

Laura?

Vilket underbart rum, Clay! Jag har aldrig sett ett sånt bord.

-Ni har så vackra saker. -Det mesta är arvegods.

Några av de få saker som överlevde kriget.

Kära nån. Om jag inte visste vad "bortskämd" var, så gör jag det nu.

-Jag instämmer. -Skål för att ni kom.

Ett varmt bad och rena kläder...

Apropå det... Vem tillhör kläderna?

Er, om ni tycker om dem.

De var en delbetalning på ett lån.

De är underbara, Clay.

Liksom champagnen.

Det här är långt från att vara våt, kall och i händerna på pirater.

-Vi är skyldiga dig ett stort tack. -Ni är inte skyldiga mig nånting.

Er närvaro gör mitt hem fulländat.

Jag vet att ni är oroliga, men...

För att trösta er kan jag berätta att diligensen kommer varje vecka.

Så ni kommer hem i tid.

Tills dess hoppas jag att ni ska trivas här.

Ursäkta, sir?

Lady Earl mår bra. Ni bad om besked.

Bra. Håll ett öga på henne. Det är ett känsligt tillstånd.

Om ni inte behöver nåt annat, sir...

Det är nåt, David!

Miss Laura är förtjust i hästar. Vill du visa henne våra?

Det låter trevligt.

Ursäkta.

Det blir ett nöje att visa er runt.

Ditt hem är fantastiskt, Clay. Konstskatterna, tavlorna...

Några är av mästare. Andra är familjeporträtt.

"Wesley-släktens förbrytargalleri."

Nog om Clay Wesley. Jag vill veta mer om mrs Molly Culhane.

-Jag vet att du är änka. -Ja, det har jag varit i några år.

Jag har börjat ett nytt liv hos min systers familj.

-Ett nytt liv? -Förr bodde jag i Chicago.

Hur trivs då en storstadsdam i Wyoming?

Är inte ranchlivet lite...

...begränsande?

Du har ju inte sett Molly Culhane mjölka en ko.

Åh, Molly, du är...

Du är sannerligen en frisk fläkt.

-De är jättefina. -Det är Morganhästar.

De är de bästa hästar som finns.

Mr Wesley vill avla de bästa.

Och när han vill nåt, så blir det gjort.

-Det är stora ord. -Jag känner ingen bättre man.

Han var min befälhavare under kriget.

Jag blev sårad.

Efter kriget hade jag ingenstans att ta vägen, så han tog mig med hem.

Men när vi kom hit var alla försvunna.

Plantagen hade brunnit ner.

Bara Douglas och Hattie var kvar.

Jag minns mr Wesleys ansiktsuttryck.

Det skrämmer mig ännu.

Det är mina föräldrar.

Underbara människor. Jag önskar att de var här nu.

Det är nåt mer jag vill visa dig.

Du milde, det är ju det här huset.

Det heter New Moorsland för att far var jaktvårdare hos en man-

-som bodde på hedarna i England.

Men som de flesta immigranter ville han inte passa nån annans vilt.

-Så han byggde det här. -Det är magnifikt.

Det som en gång fanns kommer att finnas igen.

Precis här...

Här, när jag var fem år gammal, tog min far mig i handen och sa:

"Det här är ditt. Låt ingen ta det."

Det var mer än marken. Det var en livsstil.

Det fanns en förfining-

-som kontrasterade mot den styrka som krävdes för att skapa det.

Det var en helt annan värld.

Det tog ett helt liv att skapa det men bara en dag att förstöra det.

Huset är en kopia av det förstörda. Med tiden bygger jag upp resten.

Jag bygger upp allt precis som det var.

-Det tar väl ett helt liv. -Nej. Det krävs bara pengar.

Du bör känna till det...

...för jag vill att du gifter dig med mig.

-Det menar du inte. -Jo, det gör jag.

Direkt när jag såg dig på båten visste jag att jag älskar dig, Molly.

Det kommer väldigt plötsligt, Clay.

Vore det mer klokt-

-om jag skickade hem dig utan att berätta vad jag känner?

Jag vill inte mista dig.

-Du säger då vad du tänker. -Nåt känner du väl för mig?

Du är en tilltalande man. Jag är så tacksam.

Jag tror att det är mer än så.

Jag förstår om du behöver mer tid.

Det respekterar jag.

Här...

Den här ska du ha.

Min far gav den till min mor.

Jag behöll den i hopp om att-

-jag en dag skulle möta en kvinna som jag ville ge den till.

Jag har funnit henne.

Du väntade hela dagen med att säga det. Jag borde slå dig.

Du var upptagen.

Hur skulle jag veta att du bryr dig om vad han heter?

Han kan inte ställa till med problem.

-Vad gör det att han är här? -Det är Zeb Macahan.

-Betyder det nåt? -Han sa vad han hette.

-Vad sa han mer? -Inget, vad jag minns.

-Det hade hänt nåt på floden... -Han ska i väg så fort som möjligt...

...annars kommer du att ångra dig.

-Moster Molly? -Kom in.

-Är du trött? -Det blir himmelskt att krypa i säng.

Det har varit en händelserik dag.

Efter att ha jagats genom träsk...

Moster Molly, så vacker den är!

-Clay har friat. -Va?!

Jag visste det! Det är som i en saga.

Jag såg på båten att det var nåt speciellt.

-Säger du ja? -Jag vet ju vad du tycker.

Det går snabbt, men mr Wesley verkar vara en underbar man.

Älskar du honom, moster Molly?

Han verkar vara en underbar man.

Jag tycker om honom... mycket.

Men det är ett stort beslut. Jag måste tänka över det.

Vi får se.

Det är alldeles överväldigande. Det snurrar runt i huvudet på mig.

Jag lägger mig.

God natt.

Du kommer att lämna oss.

Jag undrar hur det skulle vara utan dig-

-hur det skulle ha varit när mor dog, om du inte hade varit där.

Familjen är inte densamma utan dig.

Men nåt ska du veta...

Om det gör dig lycklig gör det oss lyckliga.

Tack, Laura.

God natt.

Säg som det är.

Jag är inte rädd för Wesley.

Ju mindre han vet desto bättre. Jag sköter snacket.

Ni får ju inte komma hit. Macahan-damerna är mina gäster.

Vänta. Männen röstade om det. Vi måste prata.

Kom här.

Vi väntade tills mörkret föll.

Männen skulle själva ha gått hit annars.

Några av dem är riktiga brushuvuden.

Hur mycket kommer ni att få för kvinnorna?

-Jag ber inte om lösenpengar. -Inte?

-Vad gör de här, då? -De är mina gäster.

Spelade vi komedi på båten för att ni skulle få kvinnfolket för er själv?

-Tala inte så till mig. -De här är farligt!

De känner inte till vår operation.

Männen vill ha pengarna som vi kan få för dem.

Jag ska tala med dem. Är det nåt mer?

Ja. Vad gör vi med Zeb Macahan?

-Macahan? -Han flöt i land en bit bort.

Va?

-Det blev bråk och han föll i floden. -Ingen skulle komma till skada.

Han gav sig på Beard. Och Macahan lever ju.

En kvinna tar hand om honom.

-Hur mår han? -Han är på bättringsvägen.

Säg till kvinnan att hon ska ta väl hand om Macahan.

När lasten är såld möts vi vid Hastings Bend-

-där alla får sina andelar.

Säg till dem att jag väljer en ny båt inom en vecka.

Glöm inte vad jag sa! Kom aldrig hit igen.

Laura? Laura?

-Vad är det? -Vi är i en riktig knipa.

Jag tycker att vi hämtar de andra och säger till mr Wesley vad vi vill.

Mr Wesley har behandlat oss väl. Vi klarar oss nog inte utan honom.

Tror du inte att flickorna kan hjälpa oss att håva in en fin vinst?

Jag har sagt det förr: Jag vill inte jagas av Zeb Macahan.

Det kan jag ta hand om. Han kan knappt röra sig än.

Ta du hand om den saken, så tänker jag över resten.

Är vi fångar här?

Jag vet bara en sak: Vi får inte röja att vi känner till sanningen.

Vad ska vi göra? Jag kan inte se på mr Wesley utan att röja det.

-Jag tänker på din morbror Zeb. -Klarar han sig?

En kvinna tar hand om honom vid Barrel Point.

Det kan inte vara långt bort. De red ju hit.

Lyssna, Laura...

Jag ska själv spela komedi i morgon och rida ut över markerna.

-Kommer inte mr Wesley att följa med? -Jo, det är jag säker på.

Men jag slinker i väg från honom och rider till Barrel Point och Zeb.

Jag kanske borde slinka i väg.

David tar mig på en tur längs floden.

Nej! Det är alldeles för farligt. Du stannar här.

Jag måste tänka igenom det. Vi talar mer i morgon bitti.

Moster Molly?

Han verkade vara så trevlig.

Jag känner mig som en dåre.

-Vill nån ha mer kaffe? -Ja tack. Det är gott, Nettie.

Tack.

Jag önskar att det fanns ett sätt-

-för mig att återgälda er omsorg.

Men jag måste ha tappat mina pengar när jag föll i vattnet.

Ni behöver inte betala.

Chastity, det är en riktigt flott brosch.

-Den borde sitta på en fin dam. -Då sitter den ju bra där.

Tack så mycket.

Nettie berättade att du fick den av din man.

Det är inte min man.

-Jag har inte valt honom. -Jag förstår inte.

Netties far drunknade för några år sen.

En vecka senare kom Larch för att beklaga sorgen.

-Och sen stannade han bara. -Bad du honom inte att gå?

En gång.

Det var inte värt att bli slagen för.

Men... Det är tufft att leva här.

Jag behöver en man för att överleva.

Angående broschen... Ja, han gav mig den.

Jag vet inte var han fick den ifrån. Från floden eller kortspel kanske.

Såna finns inte att köpa häromkring.

Ni ska veta att jag uppskattar att ni har tagit så väl hand om mig.

Hjälp mig att få honom tillbaka till skjulet.

Jag stannar här och städar upp.

Jag kom ju hit. Jag klarar mig tillbaka.

Jag vill inte höra nåt sånt. Jag förstår inte hur ni kan gå.

Min omvårdnad får inte gå till spillo.

Ni har varit snäll mot flickan.

Det är snarare tvärtom. Hon är en snäll flicka.

Jag gör det bästa jag kan för henne. Men här...

Jag vet inte... Hon är fin.

Det är lustigt att ens egna barn-

-alltid verkar vara småbarn.

Men hon växer. Hon är i en bra ålder. Jag minns hur det var.

Du är väl inte född här?

Mor arbetade för en resande cirkus.

När hon dog tog en präst hand om mig.

Han predikade alltid om synder och att driva ut djävulen.

Han visste hur man pryglade folk.

Till slut rymde jag och hamnade här. Jag gifte mig med Netties far.

Till slut rymde jag och hamnade här. Jag gifte mig med Netties far.

Chastity?

Kvinna!

Var är din mamma?

-Hon ordnar med nåt. -Var inte näsvis!

Vad för nåt?

Hon tar hand om mannen som vi fann vid floden.

Honom tar jag hand om senare.

Vet du vad, Nettie...

Vi får aldrig tid till att vara förtroliga-

-och lära känna varandra.

Jag vet allt jag vill veta om dig.

Du håller på att bli stor. Du fyller ut klänningen.

Hur gammal är du, tös?

Är det för mycket begärt från mannen som ger dig mat?

Kom här.

Ge farbror Larch en stor kyss.

Min chans är förbi för länge sen.

Nettie däremot...

Nettie! Nettie!

Släpp henne!

Är du oskadd?

Hennes brosch... var fick du den ifrån?

En man sålde billiga smycken.

Svarar du fel igen, har du snart ingen tunga kvar att ljuga med.

Jag vet att damerna på båten är era släktingar. De är oskadda.

Berätta allt!

-Var är de? -De är gömda i ett hus vid floden.

Mr Wesley äger det. Han förde dem dit.

-Clay Wesley? -Ja, han.

-Mannen från båten? -Det är ju det jag säger.

-Vet ni var det där huset ligger? -Nettie känner till det.

Men hon går lätt vilse på natten. Vi måste vänta till...

Om du spänner för mulan så begraver jag honom.

Mamma?

-Ja, mitt barn? -Kan han inte stanna?

Kan inte mr Macahan bli din man? Han är så snäll.

Sov nu bara.

Kom in!

Jag ville bara se hur ni mår.

Jag klarar mig. Det värker lite här och där bara.

Jag ville dessutom ge er den här.

Ja, det är ett slags släktklenod.

Jag kan inte ha på mig stöldgods.

Tack för det, Chastity.

-Ni åker i morgon, antar jag. -Ja, det är dags att åka hem.

Ni pratade om kvinnor. Är ni gift?

Nej, det är min niece. Hon reser tillsammans med sin moster.

Jag följer dem hem från St. Louis.

Och sen reser ni väl vidare?

-Ja, då åker jag tillbaka. -Om ni har lust...

...är ni välkommen hit.

Det finns ett rum i huset.

Och vi skulle se till att ni hade det bra.

Tack för det, Chastity. Det är snällt av dig att erbjuda det.

Men det är dags att jag reser vidare.

Då så... God natt, Zeb Macahan.

God natt, Chastity.

Är du säker på att du inte ska med? Det är nog vackert längs floden.

Ja, följ med.

Nej tack. Jag slappnar hellre av här i dag.

Jag kan tala med David om hästavel. Det talar vi gärna om.

God morgon, David.

Tack.

-Vi är hemma till middagen. -Utmärkt, sir. Mycket nöje!

-Är du redo? -Du först...

Ha en fin ridtur!

Det är en fin dag. Jag kanske borde ha följt med.

Säg bara till så sadlar jag en häst. Ni hinner i kapp dem.

De vill nog hellre vara ensamma.

Vet du vad som vore trevligt? En åktur längs floden.

-Det är alltid fint om morgonen. -Bra! Bara vi två.

-Men det är emot mr Wesleys order. -Hur då?

Han gav mig besked om att ni inte får ge er av om inte han är med.

Han menade säkert att vi inte fick ge oss av utan beskydd.

Och du skulle väl skydda mig, David?

Ja, det var nog det han menade.

Jag hämtar vagnen.

Här är vägen. Huset ligger längre fram.

Tack, Nettie. Nu hittar jag själv.

-Ni kommer väl inte tillbaka? -Det skulle jag inte vilja säga.

Våra vägar kommer nog att mötas igen.

Den här tillhör er.

Jag vaktade den liksom åt er.

Ni måste vara rik. Jag har aldrig sett så mycket pengar.

Jag stal den från er.

Du stal den inte.

Vi säger att du lånade den lite.

Tack för det.

Nettie? Hör nu här:

Du är en mycket speciell flicka. Det kommer du att förstå en dag.

Tack.

Ni hade kunnat få mamma. Hon är riktigt söt när hon anstränger sig.

När hon har nån att göra sig söt för.

När pappa levde var hon sötast i trakten.

Hon är fortfarande söt, Nettie.

Jag skulle inte vara till besvär.

Det har inget med saken att göra.

Jag vill gärna vara här hos dig och din mamma.

Men jag har redan en hel familj. Och de väntar på mig där hemma.

De blir inte vidare glada om jag inte kommer hem.

Förstår du?

Här, ta den.

-Se det som biljettpengar. -Biljettpengar?

Med dem kan du och din mamma köpa biljetter till Cedar's Landing.

Där ska ni uppsöka fader Ramirez. Han är ledare för missionsskolan.

Jag skriver och berättar att ni kommer-

-så reserverar han en plats till dig längst fram i klassen.

Och du måste läsa flitigt-

-för varje vår kommer jag förbi skolan.

Då förväntar jag mig att du berättar om allt du har lärt dig under året.

Tack.

Farväl, då.

Vi säger inte "farväl", Nettie. Vi säger "på återseende".

På återseende, mr Macahan.

På återseende, mr Macahan.

Nu tänker jag inte vara artig längre.

Om ni inte säger det måste jag fråga.

-Gör miss Molly det? -Vad då?

-Gifter hon sig med mr Wesley? -Det vet jag verkligen inte.

Både hon och jag blev helt överrumplade.

Jag hoppas att hon gör det. Det är trevligt att ha er här, Laura.

Vilken underbar utsikt.

Jag kommer hit ofta.

Det är svårt att beskriva vad jag känner när jag är här.

Alla bekymmer försvinner. Jag blir överväldigad av en...

...fridfull känsla.

Clay?

Vad har du för bekymmer, förutom att återskapa New Moorsland?

Är det ditt förflutna?

Ja.

Alla dem som dog...

Min släkt och mina vänner...

Men det är mer än det.

Varför försöker du inte leva i nuet i stället för i det förgångna?

Det kan bli en fixering.

Fixering? Det är skillnad på att leva i det förgångna-

-och att återskapa det som var bra tidigare i livet.

Jag tror inte det.

Molly? Jag kan inte bråka med dig.

Nej!

Molly!

Det går inte, Clay. Det går inte!

Molly!

Molly! Molly, är du oskadd?

Rör mig inte, Clay!

Du vet om det.

Jag har inte gjort nåt fel.

Du fördärvar ett skepp, rånar passagerarna och för bort mig.

-Hur vågar du säga så? -Jag tog tillbaka det som var mitt.

-Står jag på den listan? -Molly.

Det som jag utsattes för var värre.

Rättfärdigar det dina handlingar?

Vi har hela livet framför oss.

Jag älskar dig, Molly. Stanna hos mig. Stanna!

Har jag nåt val? Jag är ju din fånge.

-Vad gör flickan utan Wesley? -Hon är på väg ner längs floden.

Få tag i dem. Jag ska prata med Wesley, och nu ska han lyssna.

-Vad gör vi med flickan? -Gör vad ni vill.

På några år klarar mr Wesley det.

-New Moorsland blir som förr. -Det tror jag säkert.

Finns det en plats som heter Barrel Point?

Ja, en bit längre fram.

Jag har hört talas om det. Kan vi köra så långt?

- Det har jag inget emot. Är det nån ni vill besöka?

David!

Ta tag i tyglarna!

-Ni ska ingenstans. -Vad vill ni? Rör mig inte!

David!

Nu sticker vi.

Molly... Kan vi inte prata om det?

Vad ska vi prata om? Du är en tjuv, Clay.

-Men ingen kom till skada. -Ingen?

Är du så okänslig att du inte förstår vad du har gjort mot mig?

Damerna är kanske mer än bara gäster?

Vi trodde att kvinnorna skulle komma på dig.

Jag pratade med de andra.

-Vi beslöt oss för att låta er välja. -Låter ni mig välja?

Jag vill inte använda den, men alla männen vill samma sak:

Att ni fortsätter vara vår "hjärna". Men kvinnorna vet för mycket.

Ni kan själv lista ut vad valet står mellan.

Jag kan ta henne med om ni inte vill.

Ni kallar mig "hjärnan", men jag har visst inte lyckats så bra.

Vi kan alla begå misstag. Nu rättar vi till det.

Jag är ledsen, Molly.

-Jag kan inte tro att du verkligen... -För mycket står på spel.

New Moorsland, att återskapa det förflutna...

Du förstod inte.

Clay!

Jag sa ju att ni måste välja.

Herregud! Mr Clay!

Jag klarar mig.

Det är min tur att tacka dig.

Vi bär in honom i huset, försiktigt.

-Är ni oskadd? -Jag vet inte.

-Laura? -Vänta lite, vad heter ni?

Det är mitt fel. Mr Wesley sa att jag inte fick köra längs floden.

Jag heter Macahan.

-Laura är min niece. Vad hände? -Vi var ute på en åktur.

Flodpirater tog henne.

Jag försökte stoppa dem men blev nerslagen.

Det ser ut som om de har tagit henne längre uppför floden.

Kom!

Ge mig lite!

Tysta!

Minns ni henne?

-Det finns inga lösenpengar. -Vi kan få mycket för henne.

-Vad menar du? -Vi får bara det vi ser.

Vi blev lurade av Wesley som tog allt kvinnfolk själv.

Men en av dem kom tillbaka.

Nu auktionerar vi ut den sköna damen.

-Vi börjar med sjalen. -Rör mig inte!

Hon är riktigt eldig!

Vi måste vara rättvisa.

-Hon ska gå hela laget runt. -Jag vill börja!

Vi tar det i en rättvis ordning.

-Vad bjuder ni? -Vem börjar?

-Fem dollar! -Du kan bättre.

För fem dollar får du hennes sko.

-Jag gillar skorna. -Har vi fler bud?

Ge honom skorna och fortsätt!

Du får dem. Ta dem bara.

Nej!

Är hon för vild för dig? Jag kan hålla fast henne.

Så där. Nu tar vi sjalen.

Vad bjuder ni?

-Tio dollar för sjalen! -Jag ger femtio för att se axlarna.

Ta av sjalen så att det händer nåt.

Ta av sjalen så att det händer nåt.

Ta av underkjolen!

Som ni alla kan se är det en dyr underkjol.

-Likaså det som är innanför den. -Ja, visa oss henne.

-Vad bjuder ni för att få se? -Jag bjuder 300 dollar.

-Nu händer nåt. -Jag bjuder 400 dollar.

Slå bara.

Jag bjuder 500 dollar.

-Nu räcker det! -Farbror Zeb!

Jag tog bara tillbaka det som var mitt.

-Jag har inga ursäkter. -Försök att inte prata.

Tänk vad vi kunde ha fått, Molly.

New Moorsland var en vacker dröm.

Ja, det var en vacker dröm.

Men det är allt det var...

En dröm.

Douglas! Skynda dig!

Res dig.

Lägg armen om mig.

Försiktigt.

Douglas? Hattie?

Hjälp mig.

Försiktigt.

Åh, Molly.

Jag tror verkligen att vi hade kunnat älska varandra.

Åh, Clay!

Molly... Vill du prata om det?

Jag vet inte, Zeb. Det är svårt att tro att det verkligen har hänt.

Ja, det är det. Men den där gör det verkligt.

Ja. Egentligen borde kanske även den ha förstörts av elden-

-så som allt annat som var Clay Wesleys.

Jag vet inte. Vem han än var och var han än är-

-så ville han nog att du skulle ha den.

Det var som en saga.

Fast den hade inget lyckligt slut.

Den var mer som verkliga livet. Det finns inte många lyckliga slut.

Nej.

Jag vet att det som Clay gjorde var fruktansvärt-

-men jag kan inte döma honom.

Jag tror att kriget sårade honom nåt förskräckligt...

-...Mycket värre än nån av oss. -Jag vet vad du menar, Molly.

Men hans sår kunde inte läka av sig själva.

Han hade tur.

Det var en vacker kvinna som älskade honom.

Henne tänker jag på. Jag hoppas att hon inte har fått lika djupa sår.

De ska nog läka. Det tar bara lite tid.

Översättning: Sofie Grankvist www.broadcasttext.com