All language subtitles for Halo.Nightfall.201

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

Var dag föds på nytt.

Kommer med ett löfte.

Miljoner möjligheter som tar form
under varje ny dags sol.

Men tänk om nästa soluppgång
inte medför några möjligheter.

Bara död.

Din och allt
du någonsin har haft omkring dig.

Hur skulle du agera
i det annalkande mörkret?

Hur skulle du gå det till mötes?

Vi soldater är simpla varelser.

Vi lär oss heder.

Heder betyder offer.
Offer betyder död.

Antingen vår egen, eller fiendens.

Under ytan är det faktiskt det enda

som en soldat utbildas för.

Att göra Guds verk om intet.

Att ta liv som bara Gud kan ge.

Som om vi inte vore soldater,

utan gudar.

Released on www.Danishbits.org

Det är det 26:e århundradet.

Ett långt krig mellan mänskligheten
och den fanatiska rymdalliansen

Covenant har utmynnat i
en spänd uppgörelse.

Trots eld upphör
är jordens yttre kolonier i riskzonen

för Covenants invasioner.

Flottans
underrättelsetjänst, kallad ONI,

har fått i hemligt uppdrag
att slå tillbaka mot Covenant.

Men detta ska vara en tid av fred.

PLANETEN SEDRA
BEFOLKNING: 92% MÄNNISKOR

Vet du, Locke...

Det värsta med freden med Covenant,

är att vi reduceras till detta -
att jaga småskurkar.

Man vet aldrig.

Av det vi har hört om den killen
så har han nåt på gång.

Nåt som inte bådar gott för UNSC.

Vad tror du han bär på?

Droger.

Exotisk fauna?

Du sa ju nyss det.

Jag sa det för att
hålla intresset uppe.

Är inte det där intressant nog?

Fastställ riktning.

Vad tusan gör Covenant här?

På ett litet ställe som Sedra?

Vad tusan?

En Elite Zealot?

Det var länge sen jag såg en sån.

Vad han än ger honom
så är det kallt som svarta hål.

Kryotiskt kylmedel?

Det används bara till en sak.

Bomber.

Inte bra. Vi fortsätter. Dela på er.

Ramos, ta den lille.

Uppfattat.

Jag har honom!

Gaines, det är Locke.
Målet har överlämnats åt en Zealot.

En Elite?

Vi tror att det är en bomb.

Vart tog han vägen?

Han beger sig mot stan.

På väg i din riktning.

Han tog sig in i en tunnel in i stan.

Kan förlora kontakten.

Uppfattat.

Horrigan, notera positionen.

Han flydde från striden.
Hans mål finns nog i staden.

Vi är på östra sidan, Locke.

Vad finns där? Berätta.

Huvudmarknaden.

Kanske 500 sedraner.

Han måste oskadliggöras.

Vi måste hitta honom.

Han sågs gå in i köpcentret.

Det är över.

Ge mig den.

Det är bara... början.

Det kan inte stämma.

Vad för slags apparat var det?
Inga skador?

Kanske en blindgångare.

En Elite Zealot kommer inte ända hit
för att begå misstag.

Varför kom de hit överhuvudtaget?

Vi måste ladda ner Goodwin.

Han är på FN-mötet.

Starta inte nåt
förrän vi vet vad vi har att göra med.

Vad är det med henne?

Jag vet inte.

Hon är infekterad av nåt...

Gaines.

Vänta.

SEDRAS KOLONIALSJUKHUS

- Säkra ingångarna.
- Ja, överste Aiken.

- Fortsätt andas.
- Du klarar dig, hör du det?

Vänta.

ONI, vi har tillstånd.

Bara de med sedranska pass får passera.

Jag har en skadad person.
Vi kan prata politik sen.

Fortsätt.

Ta honom och teamet
till Deacon-avdelningen.

Jag vill inte att det sprids
om det är smittsamt.

Ja, överste.

Så där utan vidare
kan någon leka Gud med en.

Någon man inte känner.

Osynlig bortom himlavalvet,
som en ondskefull kraft

som fråntar oss vår enda födslorätt...

livet.

Vad gör vi? Bara väntar?

Väntar och ser om vi drabbas?

Läkarna har inte sett nåt liknande.

Uppvisar vi inga symptom än,
kanske vi klarar oss.

Vad i helvete har de gjort mot oss?

Ramos.

Tala med mig, läkare.

Vad vet du?

Drabbade allt längre
ifrån explosionsplatsen kommer in.

Folk mellan åtta kilometer
och en mil härifrån har drabbats.

Patienterna på avdelningen

är till 100 % människor.

Det drabbar inte andra arter.

De har alltså fått tag i en kemisk förening

som selektivt endast dödar människor?

Det är ingen kemisk förening.

Utan ett ämne.
Det närmaste de kommer är 120-familjen.

Men med en sorts transmutation
som skapar nåt alldeles nytt.

Slumpmässigt angriper det mänskligt DNA,
men inte andras.

Så Covenant har hittat sin heliga Graal?

Ett sätt att utrota oss
utan ett enda skott.

När vi inte ens är i krig.

Men varför Sedra?
Varför just denna koloni i yttre rymden?

Varför inte attackera befolkningstäta
ställen som Gannick 22?

Troligen ett prov.

Lättforcerad gräns. Blandad befolkning.
Funkar det, ger de sig på större byten.

Sedranerna tror att den här farkosten
användes för att smuggla in ämnet.

Piloterna är försvunna.

- Kolla upp det, Estrin.
- Ja, sir.

Du, Locke...

Här kommer vår sedranske överste.

Vad har du?

Jag meddelar när tiden är inne.

Jag föreslår att vi samarbetar.
Vi vill samma sak.

ONI samarbetar inte med nån.

Det är bara du och alla andra under dig.

Bara så du vet, jag skriver inte reglerna.

Mina två soldater är inlagda
på grund av explosionen.

Soldater jag ansvarar för.

Jag ber dig som en officer till en annan.

Visa vägen tillbaka till basen.

Sir.

Du ska berätta...

...vem som var pilot.

Fortsätt spela dum
så är du död inom en timme.

Överste Aiken.

Ska vi försöka gå in?

Jag kräver bara att du kniper käft
och vet din plats.

Det är ert fel. Det fattar ni väl?

De var inte ute efter oss, utan er. UNSC.

För ni håller till här på våra marker.

Ta det onda med det goda.
UNSC har gjort mycket gott för er.

Ni är bara här för att utöka UNSC:s makt,

utan en aning om
de kulturer ni assimilerar.

Jag kan hjälpa dig
att bli av med honom.

Axl visste inte att han handlade med
Zealoter, eller vad de skulle använda det till.

Jag förstår din situation.
Arbetslös invandrare...

Man måste tjäna pengar på nåt sätt.

Det är inte dig vi vill åt.
Bara din information.

Hur kom du över det där ämnet?

Berätta vad du vet...

annars fortsätter Aiken
att misshandla Axl.

Han säger att han bara är en mellanhand.

Ombedd att föra några saker till
en landningsplats utan att ställa frågor.

Men det gjorde han ändå.

Han kunde inte få reda på vad han bar på,

men upptäckte varifrån det kom.

Han säger att det tas från en plats
dit ingen går.

Han säger att det härrör från helvetet.

En planet så fördömd
att inte ens Elite åker dit.

Så de köper av nån som gör det.

Om vi arbetar oss bakåt
utifrån personskepp position,

så anar du inte var vi hamnar.

Intensiv röd jätte.

En handfull förkolnade planeter runt sig,
men det är inte det intressanta.

Det är haloringen.

Det är Alpha Halo.

Just det.

Vapnet som förstördes.

Nu är det tillbaka för att hemsöka oss.

Explosionen och slipspace
sprider halopartiklar genom galaxen.

Den här hamnade tydligen
i vår stjärnas omlopp.

Det är ett fredsbrott
om nån beger sig dit.

Enligt avtalet får ingen ta sig till
ringen. Varken UNSC eller Covenant.

Tror ni att det är härifrån de tar ämnet?

Men inget dylikt ämne
har dokumenterats på ringen.

Före explosionen.

Efteråt kan det vara annorlunda.

Du har en poäng, menig. Sätt igång.

Macer. Menig, sir.

Poängen är enkel.

Vad vi vet var det en supernova
som sprängde haloringen.

Vid rätt sorts fissioner och fusioner
skapas nya ämnen.

Som vårt mystiska ämne.

Låt mig gissa - studerade du fysik?

Navigation.

Fysiken bläddrade jag i
när jag var uttråkad.

Visa föremålets sammansättning.

Ämnesbredd 120 till 130.

Undersök om ämnet finns på andra planeter
och himlakroppar.

ANALYS AV MATERIA
INGET RESULTAT

Utöka sökandet.

Galaxer, kända universum.

UTÖKAD SÖKNING
INGET RESULTAT

Det finns visst ingen annanstans.

Ett dödligt ämne för människor.

Som endast hör hemma
på den här lilla ringdelen.

Nittiosex kvadratkilometer.
Vi kan kärnbomba det.

Avfyra massförstörelsevapen.

Vänta med det.

Vad har du hittat?

En inkommande farkost.

Ett personskepp, precis som det förra.

Nån återvänder visst till ingenmansland.

Vi har ont om tid, amiral.

Ett djärvt drag.

Skicka in en grupp, förstör lagren
och ta med dem som sköter utvinningen.

Och ta reda på vem de säljer till.

Vi vet vilka de säljer till.

Det behövs bara bevis, bevis på
att Covenant har brutit mot avtalet.

Ge mig då grönt ljus.

Vi är de enda i området
som kan göra nåt åt det.

Om ni tillåter...

Det finns mer som ni bör veta.

På grund av kretsbanan roterar ringdelen
precis som en planet.

Men den snurrar fort.
Ett dygn är bara 16 timmar.

Och?

På grund av närheten till stjärnan
uppnår dagstemperaturen 480 grader.

De arbetar nattskiftet.

De skördar ämnet
och försvinner innan solen går upp.

Det kyls av till runt 54 grader på natten
på grund av massan.

De vet minsann vad de gör,
får man ändå säga.

Vi hinner ta oss dit innan de är klara.

Vi ödelägger lagren med Havok,

haffar smugglarna
och drar inom några timmar.

Havok är mycket begärt.

Det gäller stora omständigheter.

Vill ni göra det här i natt

så är sedranerna er enda möjlighet.

Var är Aiken?

Han får inte störas, sir.

Han får inte störas, sir.

Ni behöver visst ett skepp.

I alla år har man hört om haloringen,
men aldrig trott att man skulle komma dit.

Det blir inte som i forna dagar.

De låter oss ta Condor.

Den får duga.

Det finns nog en hake.

Sir?

- Syrepaket.
- Ja, sir.

Vi planerade inte att samarbeta.

Befälhavaren underskattar sedraner.

Om vi åker på stryk, anlitar vi inte
andra att ta striden åt oss.

Vi arbetar bättre själva.

Ni har tur att ONI
ens kommer med som rådgivare.

Det är vi som gör grovjobbet.

Det får vi väl se.

Vi lyfter om 10 minuter.

Vi kan inte göra det.

De ligger ju två århundraden efter oss.

De tror ju för sjutton
fortfarande på Valhall.

Vi har nog inget val, Horrigan.

Redo för helvetet, överste?

- Pappa?
- Jag hörde att du skulle komma hem.

Jag har målat oss på stranden.

- Hejdå, pappa.
- Jag saknar dig!

Har du sett en Havokbomb förut?

Bara virtuellt.

Har du varit i strid, då?

Det är nåt ni inte fattar med sedraner.

Vi har levt i ett evigt krigstillstånd,
omgivna av fiender.

Vi föddes krigande.

Det må så vara.

Men gör ni ett misstag med den,

hinner ni inte ens uppfatta
att ni har gjort det.

Och ingen på 10 mils avstånd heller.

Därför hanterar bara vi den.

Det är vårt uppdrag.

Det vill jag inte höra igen, löjtnant.
Detta är en sedransk operation.

Det är vi som hanterar bomben.

Och troligen tar ni även smugglarna
som rådgivare.

Kan du tysta ner din underordnade,
kommendör Locke?

Han är officiellt nedtystad.

Han har sagt sitt.

Vid ankomsten har vi ungefär
åtta timmar på oss till soluppgången.

Den som då befinner sig på ytan

är död.

Atmosfären är andningsbar,

men det återstår bara 20 %
av ringens tidigare syremängd.

Det kommer att sinka oss.

Alltså ska alla använda syresystem
och gasrenare.

Och till sist vill jag inte höra
några fler egennamn förrän vi har utrymt.

Inget mer "sedraner" eller "ONI".

Bara en grupp soldater.

Och som uppdragets befälhavare
lyder den gruppen under mig, uppfattat?

Här är det uppfattat.

Bara så du vet, om det kniper

lyder jag bara dig.

Din vän har fel om oss. Vi kan strida.

Men inte i natt.

Översten har rätt om er, om du ursäktar.

ONI.

Ni tror att ni är bättre än alla andra.

Inte för att det är fel, men...

Utbildningen är det enda
som skiljer oss åt.

Skulle vi bli lika bra
med samma utbildning?

Kanske till och med bättre.

Är det ditt mål? Att tillhöra ONI?

Du kanske hellre blir spartan.

Det är inget för henne.

Han var spartan förut.

För kanske 10 år sen.

Han hette Randall-037.

En dag lämnade han bara allt.

Ingen lämnar spartanerna.

Det ska vara omöjligt.

De har investerat för mycket i er.

Sen snabbspolar vi framåt 10 år
och plötsligt står jag inför er överste.

Med ärr som om de avlägsnat
titan från kroppen.

Fast nu heter han inte Randall, utan Aiken.

Hur har det gått till?

Du tillhör ONI. Du borde veta.

Kom igen, Macer.

Jag är inte dum nog att lita på dig.

Vi skulle inte göra vårt jobb
om folk litade på oss.

Kommendören.

Överste, vi har hittat gruvpersonskeppet.

Condor släpper oss två kilometer från målet

och vi fortsätter till fots.

För att behålla överraskningsmomentet.

Vad gäller bomben...

Såvida inte kommendören misstycker,

föreslår jag att den stannar här
tills vi har vårt byte.

Då kan vi avfyra den,

och vara på säkert avstånd
när den detonerar.

Men inte så långt bort att vi inte ser det.

Det är fascinerande att se en Havok
sprängas i verkligheten.

Ett fyrverkeri utan dess like.

Amen.

Kom på vår signal.

Sista chansen, överste.
Vi klarar det på egen hand.

Vi är ett team.

Som ni vill. Försök hänga med.

Kasta trossarna!

De är kastade. Nedslag om fem.

Det är nåt otäckt med det här stället.

Allt är ödelagt.

Förr fanns här floder, skogar.

Och allt som levde i skogarna.

Det som levde då, är dött nu.

Forerunners byggde det för 100.000 år sen.

Vi förstår det ännu inte till fullo.

Inte ens när det är förstört så här.

ALERIANSKT PERSONSKEPP
TOMT

Ingen rörelse.

Best, Wisner, håll 360-gradig uppsikt.

Jag vill inte att nån smyger sig på.

- Ja, sir.
- Ja, sir.

Vad tror översten?

De verkar ha stuckit,
men motorn är varm ännu.

Den fungerar. Jag undrar varför
de vecklat ut fallskärmen.

Rätt trång för att vara tvåsitsig.

Frågan är var de där två är.

Jag ser nåt, Locke.

Godsförråd.

Det verkar ha skadats vid nedslaget.

Det släpptes ner före landningen.

Det skulle väl inte med tillbaka.

Hästspår.

Vem fan tar hit hästar?

De kunde väl inte landa nära nog.
Det kanske var det snabbaste sättet.

Ja, för 1000 år sen.

En grotta här, Macer.
Kan du se genom jordlagret?

Nej, sir. För tjockt.

Uppfattat. Håll dig på avstånd.

Jag vill inte ha motorljudet, bara ögonen.

Uppfattat, sir.

Gör er redo.

Fuktnivån stiger.

Där. Klockan tolv.

M-53, oskarp ammunition.
De ska avväpnas, inte dödas.

Vi har ert skepp. Det finns ingen väg ut.

Stå upp!

Lägg ner era vapen!

De är ju otroliga.

Lägg ner era vapen, säger jag!

Vad fan är det med dem?

De känner lukten av nåt.

De rör på sig.

Det var som fan.

Horrigan. Estrin.

Översten, jag tar dem.

Nu gör vi det enkelt för oss.

Ni fattar inte vad ni gör!

Spara snacket till utresan.

Inte illa för att vara rådgivare, va?

Snyggt.

- Kom hit, Macer. Vi har bytet.
- Uppfattat.

Soldater, hämta behållarna.

Ja, sir!

Ta det bara lugnt!

Dra upp den, sir!

Vad tusan pågår, Macer?

Jag vet inte. Men dra upp den!

Berätta vad fan som pågår.

Jag har nåt på mig.
Jag tappar kontrollen.

Drivkraften är borta.
Motorn är död.

Macer.

Ner!

Den kommer att träffa oss!

Retirera! Ta skydd!

Avvakta! Eld upphör!

Vi döljer oss!

Vad fan är det för nåt?

Det enda som spelar roll
är att vi är dolda, och de inte kan se oss.

Det är inte så säkert.

Retirera!

Retirera! Retirera!

Vi var dolda. Hur visste de?

Det är er teknik!

Den är som en magnet för dem.

De känner av den!

När den är på
känner de av alla era rörelser.

Stäng ner.

Va?

Gör det.

Kan nån berätta vad de är för nåt?

Jag vet inte,
men de uppvisar svärmintelligens.

Anta att...

De är jaktmaskar.

Eller nåt liknande.

De brukar inte vanligtvis
kunna känna av var man befinner sig.

Med organen

känner de förändringar i luften.

Magnetiska störningar, radiovågor, EMP.
Allt ni bär på.

Ni kallar dem jaktmaskar,
vi kallar dem Lekgolo.

Vi har lärt oss att inte
ta hit tekniska saker.

De reagerar negativt på det.

De vet inte hur de ska reagera, min bror.

De förlitar sig så på tekniken

att de inte vet
hur man klarar sig utan den.

Det kanske blir ert fall.

Min vrist är skadad.

Vi har ett problem.

Vår radio når inte utanför omloppsbanan.

Och med Condor på botten av kanjonen

har vi ingen chans att kalla på hjälp.

Från och med nu
kommer ingen av oss härifrån.

Om drygt fem timmar kommer solen upp

och då är det slut med oss.

Det är inte sant.

Vi har det lilla skeppet.

Det är tvåsitsigt.

Och vi är nio personer.

Kan vi verkligen inte få kontakt?

Den enda radion finns i Condor.

Och även om vi kunde skicka en signal

så tar det för lång tid
att få hit ett räddningsskepp.

Så är läget alltså.

Det här stenblocket. Vi.

Och vad vi kan göra åt saken.

En del av oss överlever inte natten.

Det är givet.

Det betyder inte
att vi inte kan göra uppdraget.

Havok klarade fallet.

De är skapta för att klara värre.

Vi har dem.

Nu beger vi oss till Condor,

hämtar bomben
och förstör stenbrottet.

Vi ser till att det som hände på Sedra
inte händer igen.

Två timmar dit,
två timmar till personskeppet.

Och hur kommer vi dit?

Hur avgör vi vem som ska åka med?

Livbåtsregler.

Jag minns min barndom
på Englands norra kust.

Man fick höra historier om flottan.

Andra årtusendet.
Skeppsbrutna sjömän till havs i livbåtar.

Enligt regeln höll man ihop.

Man slogs inte om mat eller vatten.

Först på slutet,
när inget annat återstod,

fattade man det svåra beslutet
om vem som fick leva och vem som fick dö.

Gjordes det tidigare
undergrävdes samarbetet

som krävdes för att hålla dem vid liv
länge nog för att räddas.

Hur fattades de svåra besluten?

De drog strå.

Jag hoppas att den inte
föll hela vägen ner.

Vi får väl ta reda på det.

Ni bör dumpa rustningen.

Utan luftkonditionerings hydraulik
är den bara dödvikt.

Ni sinkas och blir samtidigt överhettade.

Okej, vi behåller bara syret.

Vi kan vara utan ett tag,

men vi orkar inte länge
i den här atmosfären.

Förr eller senare måste vi slå på
de tre sista syreenheterna.

Från och med nu är vi 100 % analoga.

Låt oss visa vår vän
att vi soldater är mer än bara rustning.

Ska vi verkligen göra det?

Gå ner när enda utvägen är uppåt?

Om nån kan trolla så är det Locke.

Killen är galen.
Vi ska inte dra strå.

Har du ett bättre förslag?

Vi borde sätta press på dem.

Skaffa information och sen dumpa dem.

Vi kommer ingenstans med den där.

De kan stället bättre än vi.
Släpps de, når de skeppet fortare än vi.

Då kanske vi måste döda dem.

Låt mig påminna om
att det är jag som fattar besluten här.

Vi fattar inga såna beslut.

Då ska jag berätta nåt.

Med all respekt för Wisner
och er förhärligade busschaffis,

men ert team är dött och ni saknar skepp.

Nu är du bara en av oss.

Horrigan.

Ja, sir.

Jag sa för mycket.

Nej, löjtnant.

Du har visst mer att säga.
Ut med det. Upplys oss andra.

Du sa det tidigare.

Vi är alla bara en bunt soldater.

Och som soldater förstår vi
att vårt jobb kräver tuffa beslut.

Om det verkligen handlar om uppdraget,
som du påstår,

så måste vi tänka på uppdraget.

Och vi får det inte gjort
om vi måste släpa runt på dem.

Ni kan döda oss båda.

Men jag undrar vem
som ska flyga skeppet.

Ingen dödar någon.

Vi drabbas inte av panik.

Det är inget alternativ.

Tystnad.

Det sägs vara
soldatens främsta bundsförvant.

Den ger honom överraskningsmomentet.

Blottar fiendens alla rörelser.

Men för länge sen
lärde jag mig att det var lögn.

För tystnaden
ger soldaten möjlighet att tänka.

Ger honom tid att bli rädd.

Och en rädd soldat börjar fatta beslut.

Beslut som ska undanröja rädslan.

Beslut som ödelägger allt.

Hur mycket djupare?

Varför skulle jag hjälpa er?

För att vi är beväpnade.

Ni har nog inte hört talas om min planet.

Aleria.

En hundraårig torka
har dödat halva befolkningen

och gjort oss desperata efter mat.

Så desperata att vi skickar varann
till dylika helveten

för att tjäna pengar.

Om ni förstör stenbrottet

förstör ni en av våra få inkomstkällor.

Det gör er tydligen inget
att handla med andras blod.

Lustigt att höra det från ONI.

Så här får det bli.

Inatt avstår vi från politiken.

Vi är bara människor
som försöker överleva.

Vi ska hitta farkosten.

Vi ska detonera bomben,
om det är möjligt,

och så ska vi förstöra stenbrottet.

Det kan ni omöjligt förhindra.

Men ni kan påskynda det hela

och ge åtminstone några av oss en chans
att överleva.

Kanske till och med dig.

Jag kommer inte härifrån inatt.

Det kommer din vän att se till.

Jag lovar dig.

Hjälper du oss att hitta farkosten

får du en rättvis chans.

Du är ju uppenbarligen en risktagare.

Det faktum att du kommer hit,
under dessa förhållanden,

bevisar just det.

Där är hårnålskurvorna.

Därnere till vänster.

Det är ett farligt spel du spelar.

Omöjligt.

Växter, vatten. Vad tusan är det här?

Kan inte vara koldioxidbaserat liv.

Kan vara miljoner olika saker.

En haloring? Allt är möjligt på en sån.

Vi förlorar tid.

Fyller vi inte på med syre
kommer folk att tuppa av.

Vi behöver inte ert syre.

Vi kommer inte till en plats
där inte ens atmosfären välkomnar oss.

Det räcker, Haisal.

Okej, vi startar
alla tre syresystem samtidigt.

Så fort alla har fyllt på
stänger vi av dem igen.

Ni avslöjar för maskarna var ni är.

Trettio sekunder.
Vi går vidare så fort vi är klara.

Stäng ner.

Nu går vi.

Skynda på.

Fan också! Syrebehållaren.

Har du den?

Jag har den.

Vi saknar två.

Wisner?

Snälla, hjälp mig!

Nej! Nej! Nej!

Hjälp!

Nej, nej, nej! Nej!

Ramos! Ramos! Skynda på!

Ta skydd!

Hjälp honom, nån!

Fokusera på uppdraget.

Macer!

Gå! Gå!

Gå härifrån.

Herregud.

Jag ska döda dem med haloringen.

Tack.

Tack, förresten.

Den förhärligade busschaffisen
är visst inte helt hopplös.

Ja, och om man kunde vrida tillbaka tiden
skulle hon vara idealet.

Jag gissar på 2 timmar och 40 minuter
till soluppgången. Vi måste dra.

Det blir nog inte säkrare än så här.

Vad fan?

Herregud.

Det är Wisner.

Det är inte hon.

Nej.

- De kan imitera formen.
- Nej.

Men inte återskapa muskelrörelserna.

De lockar oss.

Vi måste härifrån.
Vi har ont om tid.

De är för nära, och vi är fast med honom.

Varför lämnar ni mig inte här?

Jag är trött på att lyssna på dig.

Men om ni springer, kommer de att höra det.

Då kanske jag får se dem
slita er i stycken.

Vi är chanslösa.

Vi är inte snabba nog.

Ramos har rätt.

Vi är inte snabba nog.

Haisal!

Spring, för satan! Spring!

Ditt svin! Ditt förbannade svin!

Du väljer inte! Du får inte välja!

Du leker inte Gud! Det
har du inte rätt till!

Se dig omkring. Ser du Gud nånstans?

Inatt är vi Gud.

Han hade rätt, fast det visste vi inte.

I den stunden, på det stenblocket,

med djävulen i hasorna,

var vi gudar.

De fördömdas gudar.

Jag ska hålla honom i schack.
Det lovar jag.

Det är säkert din plan.

Men det kanske inte går
nu när ordningen raseras.

Det går om vi samarbetar.

ONI tar hand om ONI.
Det vet vi alla.

Vi skulle ju inte använda egennamn.

När folk blir skraja
litar de mer på de egna än på andra.

Inatt är vi de "andra". Låtsas inte annat.

Du drar visst gränser.

Rättfärdigar att ni vänder er emot oss.

Mig behöver du inte frukta.

Jag är bara en man,
med en förhärligad busschaffis till hjälp.

En man som var Spartan.

Kommendören låtsas var rädd.

Jag har redan dött.
Det är skillnaden mellan oss.

Jag gav mitt liv när jag blev soldat.

Nu handlar det bara om
vad vi ger livet för.

Den ädle soldaten. Det glömde jag.

Vi dör här och hamnar i Valhall, va?

ONI släpps inte in i Vallhall.

Så här är det.

Om du har en dödslängtan
efter det som hänt, så är det upp till dig.

Men jag har ork att kämpa.

Jag tänker inte ge upp, inte än.

Inte mot jaktmaskarna,
inte mot dig, inte mot solen.

Då låter du dem dö först?

Aldrig. Det är mitt team.

Jag älskar dem.

För det är vad som krävs
för att du ska överleva, eller hur?

Det är du eller de.

Om du verkligen älskar dem
så har du inget val.

Här är en del av det.

Vi är nära.

Sprid ut er. Försök att hitta en väg ner.

Det är tråkigt att det hände honom.

Men det tog oss hit.

Gav oss en chans att överleva. Du och jag.

Du vet väl att de har
sett sig omkring hela tiden.

Och valt.

Det har vi alla.

Valt vad?

Den andra personen som får överleva.

Förutom oss själva.

Du inser väl att alla
har placerat sig själva

i det ena sätet?

Jag såg mig omkring och valde dig.

- Sluta nu.
- Vi har ont om tid.

Det är dags att välja.

Att tillhöra det militära och ONI
innebär att man kämpar för sin överlevnad.

Om vi dör förblir Covenant orubbat.

Och de?

Vi har förlorat soldater förut.

Men vi övergav dem inte.

Lova att du väljer mig när vi drar stå,

att du tar mig härifrån.

Stråna avgör.

För alla.

Även för mig.

Det räcker inte.
Jag måste veta var du står.

Om jag räddar dig, dödar jag dem.

Det valet vill jag inte göra.

Då kommer folk att börja fatta beslut.

Det inser du väl?

Kom igen, hjälp mig.

När kommer du tillbaka, pappa?

Jag hörde att du skulle komma hem.

Jag har gjort en teckning...

Vad fan gör du? Stäng av.

Rör du dem så dör du.

Stäng av.

Jag säger det bara en gång.

Dina ungar är underbara,
men inatt blir de vår död.

Nu hittar vi en väg ner.

Jag trodde att vi redan var
i helvetets nionde krets,

men det finns visst en till.

Ingen av dem har barn.

Om de dör, drabbas bara de.

Men om jag dör

har ungarna inget kvar. Ingen som-

Håll tyst. Fokusera på uppdraget.

Det är alltid uppdraget som gäller.

Dra strå som en god soldat.

Tro inte att stråna avgör nåt.

Det gör en pistol.

Om vi bestämmer att det avgörs av en pistol
så blir det så.

Jag och du?

Vem av oss ska flyga skeppet?

En pilot behövs på ett av sätena.

Kanske tjejen.

Om hettan dödar henne blir det smugglaren.

Då återstår bara en plats.

Vi dödar de andra
och sen drar du och jag strå.

Då förbättras våra chanser.

Nej, du är galen.

Det är bara jag som tänker klart.

Du har fel.

Håll tyst! Säg inget till dem.

Jag anförtrodde mig åt dig.

Hjälp mig upp, Ramos.

Kom igen, hjälp mig upp.

Kom igen, hjälp mig!

Det är ungarna. Det fattar du väl?

Vad pågår?

Berätta!

Han föll.

Han...

Han föll.

Det är över. Glöm det.

Huvudsaken är att du har kvar pistolen.

Vi är nära.
Inte långt härifrån når vi botten.

Det är bäst att vi fyller på här.

Gör vi det därnere, kommer de

och vi sitter fast.

Precis som förut.
Fyll på så fort som möjligt.

Inte en chans, min vän.

Vi har inte tid med det här.

Det räcker inte åt alla.

Vi behöver syre om vi ska klara det.
Alltihop.

Det är inte ditt beslut.

Jag sa ju att man skulle
börja fatta beslut.

Inga strån.

Uppdraget är över.
Vi beger oss till personskeppet.

Döda mig om du vill,
men hon får syre.

Rör dig inte!

Sluta, för helvete!

Jag tvekar inte att skjuta ner dig.

Ner med den.

Vi gör inte så här!
Vi ska inte sluta så här!

Drar du vapen mot mig?

Jag valde dig.

Jag valde dig.

Släpp den.

Jag svär, släpp den nu, annars...

Annars vadå?

Vi kan sätta på dem och beskjuta varann.

Men du skulle förlora.

Slår vi på dem dör vi allihop.

Även ni.

Man vet aldrig.

Jag kanske kan slå på den,

sätta några kulor i dig

och sen stänga av,

utan att maskarna vet nåt.

Skulle du ta den risken?

Det är det enda som återstår nu.

Du har en sekund på dig, Locke.

Kom igen.

Det behöver inte vara så här.

Som vi planerade.

Jag försökte rädda dig.

Det är inte jag som behöver räddas.

Sa den döde.

De som vill gå efter dem kan göra det.

Du vet var jag står.

Skulle inte ens klara 200 meter.

Det kanske inte behövs mer än så.

Skynda på!

Han sviker dig, va?

Håll tyst.

Den minst viktiga dör alltid.

Han behöver mig för att flyga.
Vad behövs du till?

Varför säger du det här?

För att jag litar mer på dig än honom.

Havok ska vara skottsäker.
Låt se om det bara var reklam.

Drivkraften verkar fungera till viss del.

Condor tar oss inte från ringen,

men om vi kopplar loss den
och får igång drivraketerna,

kan vi fortfarande nå personskeppet.

Va?

Han har rätt.

Du behöver inte mig.

Han har en poäng.

Det har han inte alls.

Ett personskepp har autopilot.

Varför behåller du honom då?

För att den har biometrisk tändning.

Det är det han har räknat med hela tiden.

Vi behöver hans fingeravtryck
för att starta den.

Men det är det enda vi behöver.
Hans fingeravtryck.

Kom igen.

Det återstår ungefär en halvtimme.

Vi behöver bara ställa in den
och sticka härifrån,

och så detoneras den
när skeppet har lyft.

Vi har problem.

Jag hade för bråttom.

Driften fungerar,
men bränslecellerna är förstörda.

Vi kommer ingenstans utan bränsle.

Det kanske finns ett sätt.

Den här har en reservcell.

Vi använder den till skeppet istället,

det kanske räcker
för att ta oss ur kanjonen.

Koppla in cellen.

Kolla att den fortfarande funkar.

Ja, sir.

Vi kan inte lämna stenbrottet intakt.

Vi har ju kommit ända hit.

En av oss kommer ändå inte härifrån.

Det enda vi kan göra
är att flyga två av oss till personskeppet,

medan den tredje stannar kvar.

Och detonerar Havok för hand.

Jag behöver syre.

Vi har inte tid med det här!

Fyll på, snabbt.

Jag får inget.

Det går.

Men vi bör sticka på en gång.
Jag vet inte hur länge den håller.

Spara den tills vi är redo.

Åk med henne. Det är bråttom.

Du fattar inte det beslutet.

Vi vet redan att alla inte klarar sig.

Nu fattar vi beslutet.

Kom igen, för tusan!

Jag inledde uppdraget. Ansvaret är mitt.

Vi drog aldrig några strån, eller hur?

Jag väljer två.

En röd, en vit.

Tre.

Du är för ung.

En soldat är en soldat.

Tre.

Bara så du vet, vi gör inte om det.

Vill du vara soldat och tar den röda,
så lämnar jag dig.

Låt pärlorna avgöra.

Den röda stannar.

Som det bör vara.

Åk.

Jag kan dra vapen om du vill.

Starta den, Macer.

Vi ses i Valhall.

ONI släpps inte in i Valhall.

Men du kanske släpps in.

Där är de!

Vad i helsike?

Vi har problem.

Lugn, Macer.

Kom igen!

Du hinner inte ifatt om du släpar på mig.

Kom igen!

Gör det inte!

Gör det inte!

Gör det inte!

Nej! Nej! Nej!

Nej!

VARNING!

ANORDNINGEN ARMERAD

Nu! Kom igen!

Jag behöver busschaffisen.

Autopiloter är sig lika.

Nu åker vi! Nu åker vi!

Döden hinner ifatt oss alla.

Särskilt soldater.

Den kommer oundvikligen, som solen.

Frukta den endast
om du fruktar det som följer.

Om du ser mörker i din själ
istället för ljus.

På sätt och vis

kan man nog kalla soldater för gudar.

De offrar sitt liv
för att andra ska kunna leva i fred.

Även om det bara är tillfälligt.

De som överlever
bär med sig en bit av dig.

Dina handlingar sår frön hos dem.

Uppoffringen förs vidare.

Och i deras sista stund som soldat

vet du att de måste besvara samma fråga
som du gjorde i din.

Vill du skapa död genom ditt liv,

eller vill du att din död skapar liv?

Det är min fråga till dig,
kommendör Locke.

Hur kommer du att dö?

Och för vad?