All language subtitles for The.Seventh.Seal.1957.720p.BluRay.x264.[YTS.MX]-Swedish

DET SJUNDE INSEGLET

Dies irae, dies illa...

Och n�r lammet br�t
det sjunde inseglet

uppstod i himlen en tystnad
som varade vid pass en halv timme.

Och de sju �nglarna,
som hade de sju basunerna

gjorde sig redo till
att st�ta i sina basuner.

Vem �r du?

Jag �r D�den.

Kommer du f�r att h�mta mig?

Jag har redan l�nge g�tt vid din sida.

Det vet jag.

�r du beredd?

Min kropp �r r�dd, inte jag sj�lv.

V�nta ett �gonblick.

S� s�ger ni alla.
Men jag l�mnar inga uppskov.

Du spelar ju schack, inte sant?

Hur vet du det?

�h, jag har sett det p� m�lningar
och h�rt det i visorna.

Ja, jag �r verkligen en ganska
skicklig schackspelare.

Du kan �nd� inte vara skickligare �n jag.

Varf�r vill du spela schack med mig?

-Det �r min sak.
-Det har du r�tt i.

Villkoret �r att jag f�r leva s� l�nge
jag st�r dig emot.

Spelar jag dig matt, friar du mig.

Du fick svart!

Det passar ju b�st s�. Inte sant?

H�llas mellan rona
p� en luderkona

det �r livsens v�lbehag
f�r en man som jag.

Upptill sitter Herran.
Han �r ganska fj�rran.

Men din broder Satan
m�ter du p� gatan.

I F�rjestad talade man om
J�rtecken och annan ruskighet.

Tv� h�star hade �tit
varandra under natten

och p� kyrkog�rden hade
gravarna �ppnats

och de d�das l�mningar
l�g kastade �ver hela platsen.

Det hade varit fyra solar p�
himlavalvet i g�r eftermiddag.

Kan du s�ga mig v�gen till v�rdshuset?

-Visade han v�gen?
-Inte precis.

-Vad sa han?
-Ingenting just.

-Var han stum?
-Nej herre, det kan man inte s�ga.

Jag skulle snarare vilja p�st�
att han var h�geligen v�ltalig.

-Jas�.
-Ja v�ltalig.

Men talet han h�ll var dystert.
Det m�ste man s�ga.

God morgon p� dig. Har du f�tt
n�gon frukost?

Tr�kigt nog kan jag inte �ta gr�s.
Kan inte du l�ra mig?

Vi har det lite knapert, f�rst�r du?

Men folk �r inte s� konstintresserade
i den h�r lands�ndan.

Mia, vakna! Vakna, Mia!
Jag har sett n�got.

Jag har sett n�got
som jag m�ste ber�tta.

Vad �r det? Har det h�nt n�got?

H�r ska du h�ra.
Jag har haft en syn.

Nej det var inte n�gon syn heller.

-Det var alldeles verkligt. Ja, det var det.
-Jas�, har du haft en syn igen!

Jag s�g henne i alla fall.

-Vem? Vem s�g du?
-Den Heliga Jungfrun Maria.

-S�g du henne riktigt?

Hon var s� n�ra s� jag
kunde r�ra vid henne.

Och hon hade guldkrona p� huvudet.

Och bl� kl�nning med blommor av guld.

Och hon var barfota och
hade sm� bruna h�nder.

Och hon h�ll Barnet mellan h�nderna
och l�rde honom att g�.

S� s�g hon att jag s�g henne
och d� log hon mot mig.

Och jag fick t�rar i �gonen och n�r
jag torkade bort t�rarna f�rsvann hon.

Och det blev alldeles andl�st tyst
�verallt i himlen och p� jorden.

-Kan du f�rst� det?
-T�nk vad du kan hitta p�.

Jag m�rker nog att du inte tror p� mig.
Men det var verklighet, s�ger jag dig.

Inte s�n verklighet som du ser.

Utan en annan sorts verklighet.

Kanske en s�n verklighet som n�r du sa att
fan sj�lv stod och m�lade vagnshjulen r�da

och anv�nde svansen till m�larpensel.

Varf�r ska du alltid komma dragande
med just den d�r historien?

Och s� uppt�ckte vi att du hade
r�df�rg under naglarna.

Ja, ja, den g�ngen var det kanske p�hitt.

Jag gjorde det f�r att ni skulle
tro p� mina andra syner.

De riktiga. De som jag inte har hittat p�.

H�r du, du ska h�lla styr p� dina syner du.
Annars kan du bli betraktad som en f�ne.

Och det �r du inte.

�tminstone inte �n s� l�nge.

S� vitt jag vet.
Fast riktigt s�kert �r det ju inte.

Jag har inte bett om mina syner. Jag kan
inte hj�lpa att r�ster talar till mig.

Och att den Heliga Jungfrun visar sig

och att �nglar och dj�vlar
tycker om att umg�s med mig.

Har jag inte sagt er en g�ng f�r alla
att jag beh�ver sova p� morgnarna?

Jag har bett er, b�nfallit er, men ingenting
hj�lper. D�rf�r s�ger jag nu: tyst!

Mikael, Mikael, puttiputti...

-Jag vill att Mikael ska f� det b�ttre �n vi.
-Mikael ska bli en stor akrobat.

Eller kanske en jongl�r som utf�r
det enda om�jliga konststycket.

Vad �r det f�r ett konststycke?

-Att f� en av bollarna att stanna
helt stilla i luften.

-Men det �r ju om�jligt.
-Ja f�r oss �r det om�jligt.

Men inte f�r honom.

Du med dina fantasier.

Jag har gjort en s�ng.

Jag t�nkte ut den i natt. Jag l�g vaken
n�stan hela natten. Vill du h�ra min s�ng?

L�s upp den. Jag �r v�ldigt nyfiken.

Det sitter en duva p� liljekvist
i midsommartider.

Hon sjunger s� fagert om Jesu Krist

i himmelen �r en stor gl�dje.

-Mia! Sover du?
-Det var en mycket vacker s�ng.

-Den �r inte slut �n.
-Jag h�rde nog, men jag ska bara sova lite till.

-S� kan du sjunga resten sen.
-Du bara sover och sover.

�r det h�r maskering f�r en
sk�despelare? Jag bara fr�gar.

Om det inte vore s� att pr�sterna
betalar s� bra s� skulle jag s�ga nej.

Ska du spela D�den?

Skr�mma hyggligt folk fr�n vettet
med s�na h�r f�nigheter.

-N�r ska vi uppf�ra det d�r spelet?
-I Helsing�r vid helgonfesten.

Vi ska spela p� sj�lvaste kyrktrappan
du, det �r fint som fan det.

Vore det inte b�ttre att
spela n�got oanst�ndigt.

Det tycker folk mycket b�ttre om
och s� �r det roligare.

F�ntratt.

De s�ger att det g�r n�n
elak sjukdom i landet

och nu spekulerar
pr�sterna i ond br�d d�d

och moraliska magknip.

Och vad ska vi spela f�r roller?

Du som �r s� j�vla dum
ska spela m�nskosj�len.

Det �r f�rst�s en d�lig roll.

Vem �r det som best�mmer va? Vem �r
s�llskapets direkt�r? Jag bara fr�gar.

Bet�nk du d�re denna lag,
din levnadstr�d �r m�kta svag.

Kort �r din dag.

Kommer kvinnorna att �lska mig i den
h�r kostymeringen? Jag bara fr�gar.

-Jof!
-Ja. Vad �r det?

St� alldeles stilla. S�g ingenting.

Jag �r tyst som muren.

Jag �lskar dig.

Vad ska det h�r f�rest�lla?

Det �r D�dsdansen.

Och det h�r �r D�den?

Ja. Han dansar i v�g med dem allihop.

Varf�r h�ller du p� med s�na kludderier?

Jag t�nkte man skulle p�minna folk
om det faktum att de ska d�.

Det blir de inte gladare av.

Varf�r i helvete ska man
alltid g�ra folk glada?

Man kan ju skr�mma dem lite ibland.

D� blundar de och ser inte din tavla.

Du kan tro de tittar.

En d�dskalle �r mycket intressantare
�n ett naket fruntimmer.

-Om du nu skr�mmer dem...
-S� t�nker de.

-Och t�nker de...
-S� blir de �nd� r�ddare.

Och s� kilar de galopp i famn p� pr�sterna.

-Det �r inte min sak.
-Du bara m�lar din d�dsdans du.

Jag bara visar hur det �r. Sen
f�r var och en g�ra som han vill.

T�nk vad somligt folk ska bli
f�rbannade p� dig.

Jo det h�nder allt, men d� m�lar jag
strax n�got roligt. Man m�ste ju leva.

�tminstone tills pesten tar en.

Pesten. Det var ot�ckt.

Du skulle se b�lden
under den sjukes hals.

Du skulle se hur kroppen dras samman s�
att lemmarna blir som rep av galenskap.

-Det ser illa ut.
-Ja, det ser illa ut!

Han f�rs�ker slita svulsten ur sin
b�dd. Han biter s�nder sina h�nder.

Han river upp �drorna med naglarna,
hans skrik h�rs �verallt. Vart du r�dd?

R�dd? Jag! D� k�nner du inte mig. Men
vad har du m�lat d�rborta f�r strunt?

Ja, nu �r det m�rkliga det att
de stackars m�nniskorna ser

farsoten som en Guds straffdom.

Och s� drar hopar av syndatr�lar genom
landet och piskar sig sj�lva och varandra

Herran till v�lbehag.

Sl�r de sig sj�lva?

Ja, det �r en ot�ck syn

och man g�r helst ner i diket och
g�mmer sig n�r de kommer p� v�gen.

Har du lite br�nnvin?
Jag har druckit vatten hela dan.

S� jag �r t�rstig som en
kamel uti �kensanden.

Jag tror du blev r�dd i alla fall.

Jag vill bikta mig s� uppriktigt
jag kan, men mitt hj�rta �r tomt.

Tomheten �r en spegel
v�nd mot mitt eget ansikte.

Jag ser mig sj�lv och grips
av vedervilja och skr�ck.

Genom min likgiltighet f�r m�nniskorna
har jag st�llts utanf�r deras gemenskapen.

Numera lever jag i en sp�kv�rld, innesluten
i mina dr�mmar och fantasier.

-Och trots det vill du inte d�.
-Jo, jag vill.

-Vad v�ntar du p�?
-Jag vill ha vetskap.

-Du vill ha garantier.
-Kalla det vad du vill.

�r det s� grymt ot�nkbart
att fatta Gud med sina sinnen?

Varf�r ska han g�mmer sig i en dunstkrets
av halvuttalade l�ften och osedda under?

Hur ska vi kunna tro p� de troende
n�r vi inte tror oss sj�lva?

Vad blir det av oss som vill tro
men inte kan?

Och vad blir det av dem som
varken vill eller kan tro?

Varf�r kan jag inte d�da Gud inom mig?
Varf�r lever han vidare inom mig

p� ett sm�rtsamt och f�r�dmjukande
s�tt trots att jag f�rbannar honom

och vill vr�ka ut honom ur mitt hj�rta?

Varf�r �r han trots allt en g�ckande
verklighet som jag inte kan bli kvitt?

-H�r du mig?
-Jag h�r dig.

Jag vill ha vetskap, inte tro.
Inte antaganden, utan vetskap.

Jag vill att Gud r�cker mig sin hand,
avt�cker sitt ansikte, talar till mig.

Men han tiger.

Jag ropar till honom i m�rkret men ibland
�r det som om det inte fanns n�gon d�r.

-Det kanske inte finns n�gon d�r.
-D� �r levandet en orimlig fasa.

Ingen m�nniska kan leva med D�den f�r
�gonen och vetskapen om alltings intighet.

De flesta m�nniskor reflekterar varken
�ver D�den eller intigheten.

En dag st�r de ju p� livets
yttersta n�s och ser mot m�rkret.

-Ja, den dagen...
-Jag f�rst�r vad du menar.

Vi m�ste g�ra oss ett bel�te av v�r r�dsla
och det bel�tet ska vi kalla f�r Gud.

Du oroar dig.

D�den bes�kte mig i morse.
Vi spelar schack tillsammans.

Den fristen ger mig tillf�lle att
utr�tta ett angel�get �rende.

-Vad f�r ett �rende?

Mitt liv har varit ett jagande, farande
talande utan mening eller sammanhang.

Det har varit en intighet.

Ja, jag s�ger det utan bitterhet
eller sj�lvf�rebr�else.

Eftersom jag vet att n�stan alla m�nniskors
liv �r beskaffade p� just det s�ttet.

Men mitt uppskov vill jag anv�nda
till en enda meningsfull handling.

D�rf�r spelar du schack med D�den?

Han �r en sv�r och skicklig taktiker men �n
s� l�nge har jag inte givit upp en enda pj�s.

Hur ska du kunna �verlista
D�den i ditt spel?

Jag spelar i en kombination av l�paren och
springaren som han �nnu inte har uppt�ckt.

I n�sta drag river
jag upp hans ena flank.

Det ska jag l�gga p� minnet.

Du �r en f�rr�dare och du lurar mig.

Men vi tr�ffas v�l igen.
Och jag ska nog finna en v�g.

Vi m�ts vid v�rdshuset.
D�r spelar vi vidare.

Detta �r min hand.

Jag kan r�ra den,
blodet pulserar i den.

Solen st�r fortfarande
h�gt p� himlen och jag...

Jag, Antonius Block,
spelar schack med D�den.

Jag och min herre har varit utomlands och �r
just hemkomna. F�rst�r du nu, lilla Pictor?

-Korst�get?
-Precis.

I tio �r satt vi nere i det heliga
landet och l�t ormar hugga oss

flygf�n sticka oss, vilddjur bita oss

hedningar slakta oss, vinet f�rgifta
oss, kvinnor nedlusa oss, l�ss upp�ta oss

febrar f�rmultna oss,
allt till Guds �ra.

Till Guds �ra.

Jag ska s�ga dig

att v�rt korst�g var s� dumt s� bara en
riktig idealist kunde ha funnit p� det.

-Det d�r om pesten var ot�ckt.
-Det �r v�rre �n s�.

Ack ja. Hur man v�nder sig har man
rumpan bak. Det �r en stor sanning.

Rumpan bak, rumpan bak,
det �r en djup sanning.

H�r ser du v�pnaren J�ns.
Han flinar �t D�den, flabbar �t Herren

skrattar �t sig sj�lv
och ler mot flickorna.

Hans v�rld �r en J�nsv�rld, trov�rdig
f�r ingen utom f�r honom sj�lv.

L�jlig f�r alla, �ven f�r honom sj�lv,
meningsl�s i himlen och likgiltig i helvetet.

Det var en f�rbannad lukt p� din soppa.
Vad ska den vara bra till?

Hon d�r har haft k�ttslig
beblandelse med den lede.

Och nu sitter hon i stocken.

Hon ska br�nnas i morron bitti
uppe vid sockengr�nsen.

-Men vi m�ste h�lla dj�vulen ifr�n oss andra.
-Det g�r ni med den d�r stinkande sm�rjan?

B�sta medlet: blod och galla
av en stor svart hund.

Den onde... den onde f�rdrar inte lukten.

Inte jag heller.

-Har du sett Dj�vulen?
-Du ska inte tala till henne.

Kan det vara s� farligt?

Jag vet det inte men det anses att hon �r
skuld till den farsot som �verg�r oss alla.

Ack �det �r en rackare
du sj�lv min v�n en stackare.

�n du spritter rask
�n du kr�lar i en mask...

-M�ste du sjunga?
-Nej.

Varf�r ser du s� f�rv�nad ut?
Jag stj�l fr�n de d�da.

Numera �r det ett ganska l�nande gebit.

Du t�nker springa ner till byn
och skvallra. Det tj�nar inget till.

Var och en r�ddar sitt eget skinn.
S� enkelt �r det med den saken.

F�rs�k inte skrika. Det �r �nd� ingen
som h�r, varken Gud eller m�nniskor.

�r det inte v�rt att f�rv�na sig �ver?

Jag k�nner igen dig trots
att det var l�nge sedan.

Du heter Raval fr�n
pr�stseminariet i Roskilde.

Du �r Doctor Mirabilis, Coelestis
et Diabilis. Har jag inte r�tt?

Det var du som f�r tio �r sedan
�vertygade min herre om n�dv�ndigheten

att dra till det heliga landet
p� ett finare korst�g.

Blev du orolig? Fick du ont i magen?

Nu f�rst�r jag pl�tsligt meningen
med de h�r tio �ren

som f�rut tycktes mig
bortkastade till ingen nytta.

Vi hade det f�r bra, vi var n�jda,
Herren ville tukta v�rt bel�tna h�gmod.

D�rf�r s�nde han dig och du spydde ditt
himmelska etter och f�rgiftade Riddaren.

Jag var i god tro.

Men nu vet du b�ttre, inte sant?
F�r nu har du blivit tjuv i st�llet.

En l�mpligare och mer v�lanpassad syssla
i denna v�rld f�r uslingar och skurkar.

Har jag inte r�tt?

F�r all del, jag �r inte blodt�rstig.
Kom ih�g en sak! Men n�sta g�ng vi r�kas

ska jag m�rka dig i ansiktet som man
g�r med sm� skurkar av din sort.

Egentligen kom jag hit
f�r att f� min vattens�ck fylld.

J�ns var namnet.
Jag �r en trevlig och pratsam ung man

som aldrig t�nkt annat �n v�nliga tankar
och bara utf�rt vackra och �dla g�rningar.

Farv�l, min flicka.
Jag kunde ha v�ldtagit dig

men oss emellan �r jag tr�tt p� den sortens
k�rlek. Det blir lite torrt i l�ngden.

N�r jag t�nker p� saken skulle jag beh�ver
en hush�llerska. Lagar du bra mat?

Ja, jag �r visserligen gift
men hyser gott hopp

att min fru ska vara d�d
vid det h�r laget.

S� jag beh�ver en hush�llerska.

Kom d�, f�r satan!
Och st� inte d�r och glo.

Jag har r�ddat dig fr�n d�den,
s� du �r skyldig mig �tskilligt.

-J�vla taskspelare.
-Di bara �b�kar sig.

L�t bli det d�r, pl�thuvudenas fisgeneraler.

Jag �r inte med h�r i b�rjan
s� jag g�r bakom skynket.

St� inte d�r och glo!

H�sten sitter i tr�det och gal.
� hu! � hu!

V�gen �r bred men porten smal
Den Svarte dansar p� stranden.

H�nan jamar i m�rkaste sj�.

Mjau! Mjau!

Dagen �r r�d men fisken d�d.

Den Svarte hukar p� stranden.

Ormen flaxar i himlens h�jd.
� hu! � hu!

Jungfrun �r blek men musen n�jd.
Den Svarte r�nner p� stranden.

Bocken v�ser med t�nderna tv�.
Ish! Ish!

Bl�sten �r tung och v�gen sl�r.

Den Svarte m�kar p� stranden.

H�sten sitter i tr�det och gal.
� hu! � hu!

V�gen �r bred men porten smal.
Den Svarte dansar p� stranden.

H�nan jamar i m�rkaste sj�.

Mjau! Mjau!

Dagen �r r�d men fisken d�d.

Den Svarte hukar p� stranden.

Ormen flaxar i himlens h�jd.
� hu! � hu!

Jungfrun �r blek men musen n�jd.
Den Svarte r�nner p� stranden.

Suggan v�rper och katten s�r.
� hu! � hu!

Natten �r sot och m�rkret st�r.
Den Svarte stannar, stannar,

stannar, stannar p� stranden.

Solvet saeclum in favilla

Teste David cum Sibylla

Quantus tremor est futurus

Quando judex est venturus

Cuncta stricte discussurus

Tuba, mirum spargens sonum

Per sepulcra regionum

Coget omnes ante thronum

Mors stupebit et natura

Cum resurget creatura

Judicanti responsura

Lacrymosa dies illa

Qua resurget ex favilla

Judicandus homo reus

Huic ergo parce Deus

Gud har s�nt sin straffdom �ver oss.

Vi ska alla f�rg�s i den Svarta D�den.

Ni som st�r d�r som gapande f�kreatur
och ni som sitter d�r

i er d�sta sj�lvbel�tenhet, vet ni
att detta kan vara er sista timme?

D�den st�r bakom er rygg. Jag kan se
hur hans hj�ssa bl�nker i solen.

Hans lie blixtrar n�r han h�jer den
bakom era huvuden!

Vem av er ska han drabba f�rst?

Du d�r, som st�r och bligar som en get

va, ska din mun innan kv�llen f�rvridas
till den sista oavslutade g�spningen?

Och du kvinna, som blomstrar av
livets lust och v�lbehag

ska du blekna och slockna
innan morgonen gryr?

Du d�r med din svullna n�sa
och ditt enfaldiga flin

har du ett �r kvar att smutsa jorden
med ditt avskr�de?

Vet ni alla, f�rstockade d�rar,
att ni ska d�!

I dag eller i morgon eller n�sta dag,
d�rf�r att ni alla �r d�mda?!

H�r ni vad jag s�ger?
H�r ni ordet?! D�mda! D�mda! D�mda!

Ja! Ja!

Herre, f�rbarma dig �ver
oss i v�r f�rnedring,

v�nd inte bort ditt ansikte,
utan varkunna dig �ver oss

f�r din sons, Jesu Kristi skull.

Dies irae, dies illa

Solvet saeclum in favilla

Teste David cum Sibylla

Quantus tremor est futurus

Quando judex est venturus

Cuncta stricte discussurus

Tuba, mirum spargens sonum

Per sepulcra regionum...

Detta j�vla underg�ngssnack. Ska det
vara f�da �t moderna m�nniskor?

Fordrar de verkligen att vi ska ta dem p�
allvar? Ja, nu flinar du �t mig, herre.

Till�t mig p�peka att jag har l�st, h�rt

och upplevt de flesta sagorna vi
m�nniskor ber�ttar f�r varandra.

-Ja, ja.
-Ja, ja.

Till och med sp�khistorierna
om Gud Fader, �nglarna

Jesus Kristus och den heliga Anden har
jag inh�mtat utan st�rre sinnesr�relse.

Ha!

Vad skriker du f�r?

Jag �r smeden Plog och
du �r v�pnaren J�ns.

Det �r m�jligt.

Har du sett till min hustru?

Nej det har jag inte. Men om jag
hade sett henne och hon liknade dig

skulle jag skynda mig att gl�mma
bort att jag hade sett henne.

-S� d� har du inte sett henne?
-Hon kanske har rymt.

-Vet du n�nting?
-En hel del. Men ingenting om din hustru.

G� in p� krogen kan du f� besked.

Ja, det �r sant! Pesten g�r fram utmed
hela v�stra kusten. Folk d�r som flugor.

Annars brukar man g�ra fina
aff�rer vid den h�r �rstidenkan

men jag har f�rbanne mig
hela mitt lager os�lt.

De talar om den yttersta dagen.
Och nog �r det hemskt med alla j�rtecken.

De sade att en kvinna nere
i byn har f�tt ett kalvhuvud.

Och m�nniskorna �r som galna.

De flyr upp genom landet och drar
pesten med sig vart de kommer.

Om det �r som de s�ger s�
f�r man v�l se om sitt hus

och leva glatt s� l�nge man
g�r p� sina uppr�tta ben.

Det �r m�nga som har renat sig
med eld och d�tt av det.

Men pr�sten s�ger att det �r b�ttre
att d� renad �n att leva f�r helvetet.

Detta �r slutet, det �r vad det �r.

Vi vet det allihopa, men det �r ingen
som v�gar s�ga det h�gt. Detta �r slutet.

-M�nniskorna �r som tokiga av r�dsla.
-Och du �r r�dd du med.

Och tacka fan f�r att man �r r�dd.

Yttersta dagen g�r mot kv�ll, �nglarna
stiger ner och gravarna �ppnas.

Det blir hemskt att se.

Ska du ha den h�r ringen?
Du f�r den billigt.

-Jag har inte r�d.
-Det �r �kta silver.

Ja, den �r fin. Den �r s�kert
f�r dyr f�r mig.

F�rl�t, men har n�gon av
herrarna sett min hustru?

-Har hon kommit bort?
-Hon har rymt, s�ger de.

-Stuckit iv�g?
-Med en sk�despelare.

En sk�despelare! Har hon s� d�lig smak s�
tycker jag att du ska l�ta henne l�pa.

Du har alldeles r�tt. Min tanke var f�rst�s
n�rmast att jag skulle sl� ihj�l henne.

Jas� p� det viset. M�rda henne, ja.
Det �r ju en helt annan sak det.

-Jag ska sl� ihj�l sk�despelaren ocks�.
-Sk�despelaren?

-Ja visst, den som hon har rymt med.
-Varf�r det?

-Har du sv�rt f�r att fatta?
-Jas�, sk�despelaren? Nu f�rst�r jag ja!

S�na finns det alldeles f�r m�nga, s� �ven
om han inte gjort n�got s�rskilt

s� tycker jag du borde sl� ihj�l honom
bara f�r att han �r sk�despelare.

-H�r du du! Du sitter h�r och ljuger f�r smeden.
- Jag? Ljuger jag?!

Du �r ocks� sk�despelare. Det �r v�l din v�n
som har snoppat iv�g med Plogs k�ring.

�r du sk�despelare du ocks�?

Jag sk�despelare? Det �r verkligen s� lite.

D� borde vi ju sl� ihj�l dig.
Det �r logiskt.

Du �r lustig du.

Det var fasligt vad du blev blek.
Har du n�got p� samvetet?

Du �r lustig du. Tycker inte du ocks�
att han �r lustig? Jas�, inte det. Nehej.

Vi skulle kanske m�rka dig lite med kniven
som man g�r med sm� skurkar av din sort.

Var har du gjort av min fru?

T�nker ni g�ra mig illa? Varf�r det? Har
jag retat n�gon eller suttit i v�gen?

Jag ska genast g� min v�g och inte
visa mig h�r vidare.

Res p� dig s� att alla h�r dig.

Men tala h�gre.

St� p� huvudet, s� vi f�r se
om du �r en duktig sk�despelare.

Var har du gjort av min hustru?

-Ligg inte och gn�ll. Upp och dansa.
-Jag vill inte. Jag kan inte.

-Du ska h�rma en bj�rn.
-Jag kan inte h�rma en bj�rn.

F� se om du inte kan i alla fall.

-Upp igen. Var en duktig bj�rn.
-Jag orkar inte vara bj�rn mer.

Kommer du ih�g vad jag skulle g�ra
med dig om vi m�ttes igen?

Jag �r en ordh�llig m�nniska.

-Vad heter han?
-Mikael.

-Hur gammal �r han?
-Han �r �ver ett �r.

-Han �r stor f�r sin �lder.
-Tycker du? Ja, han �r ganska stor.

Ni spelade ju n�n sorts
teaterf�rest�llning i eftermiddags.

Tyckte du att det var f�r d�ligt?

Du �r vackrare nu n�r du inte �r
s� d�r m�lad i ansiktet.

Och den d�r kl�nningen kl�r dig b�ttre.

Tycker du? Jo du f�rst�r, Jonas Skat har
l�mnat oss. S� nu �r vi i en riktig knipa.

-�r det din man?
-Jonas?! Nej.

Den andra karlen �r min man.
Han heter Jof.

Jas� den.

S� nu �r det bara han och jag. Ja det
blir till att b�rja g�ra konster igen

och det �r ett sabla besv�r.

G�r ni konster ocks�?

Ja det kan du tro. Och Jof �r
en mycket skicklig jongl�r.

-Ska Mikael ocks� bli akrobat?
-Jof vill att han ska bli det.

-Inte du?
-Jag vet inte. Han kanske blir riddare.

Ja det �r inte heller s�rskilt
roligt, ska jag tala om.

-Nej, du ser inte glad ut.
-Nej.

-�r du tr�tt?
-Ja.

-Varf�r det?
-Jag har tr�kigt s�llskap.

-Menar du din v�pnare?
-Nej, inte honom.

-Vad menar du d�?
-Mig sj�lv.

-�h, jag f�rst�r!
-G�r du verkligen det?

Ja jag f�rst�r ganska bra.

Jag brukar ofta undra �ver varf�r
m�nniskorna pl�gar sig sj�lva

s� fort de kommer �t.
�r det inte s�?

Mia!

Jof! Jof, vad �r det?

Jof! Men sn�lla Jof, vad har du gjort?

Kom och s�tt dig h�r.
Var har du varit n�nstans?

F�r jag se p� dig. F�r jag se p� dig.

Kom. Ja, vad skulle du p� krogen
att g�ra? Och s� s�p du f�rst�s.

Aj, s�ger jag. Jag s�p inte det minsta.

Du satt v�l och skr�t om dina �nglar
och dj�vlar som du umg�s med.

Folk tycker inte om dem som har f�r
m�nga id�er och fantasier.

Jag sa f�rbanne mig inte
ett ord om �nglar!

D� var du v�l i g�ng med
att sjunga och dansa.

T�nk att du aldrig kan l�ta
bli att spela teater.

Folk blir arga f�r s�nt ocks�.
Det vet du.

Titta h�r vad jag har k�pt �t dig. Ja.

-Inte har du r�d med det.
-Ja men nu gjorde jag det i alla fall.

-Jof!
-�h, vad de kl�dde mig!

Varf�r kl�dde du inte tillbaka d�?

Jag blev bara r�dd och arg
men kom mig aldrig f�r.

Arg blev jag. Det ska du tro.
Jag r�t som ett lejon, ja.

-Blev de r�dda?
-Nej, de bara skrattade.

�h, Mikael, Mikael...

-K�nner du vad gott han luktar?
-Och s� �r han stadig att ta i.

Du �r en stadig bit du.
En riktig akrobatkropp.

Ja, det h�r �r min man Jof.

-God afton.
-God afton.

Jag sa just till din hustru att du har en
pr�ktig son. Han kommer att g�ra dig gl�dje.

Ja han �r fin.

-Har vi ingenting att bjuda p�, Mia?
-Tack tack, jag ska ha ingenting.

Ja men jag har plockat en korg
smultron nu p� eftermiddagen.

Och en skv�tt mj�lk,
har vi faktiskt... mj�lkat.

F�tt mj�lka.

S� om riddaren vill h�lla till godo med
v�r enkla spis s� vore det en stor heder.

-Ja sl� er ner nu, s� kommer jag med maten.
-Vars�god.

-Vart t�nker ni er h�rn�st?
-Till helgonfesten i Helsing�r.

-Jag skulle avr�da fr�n en s�dan resa.
-Varf�r det om man f�r fr�ga?

Pesten g�r den v�gen, f�ljer kusten s�derut.
Det s�gs att m�nniskor d�r i tiotusental.

Aj, aj. Ibland skorpar det
minsann till sig med besked.

F�r jag f�resl� att ni f�ljer
mig genom skogen i natt.

S� kan ni stanna p� min g�rd om ni
vill eller f�lja �stra kusten.

D�r �r ni antagligen s�krare.

Det �r skogssmultron.
De v�xer d�r uppe i backen.

Jag har aldrig sett s� stora.
K�nn s� de doftar.

-Smaklig spis.
-Jag tackar v�rdsamt.

Jag tycker ditt f�rslag �r bra.
Men jag m�ste fundera p� en stund.

Ja men nog vore det sk�nt att
f� s�llskap genom skogen.

Den l�r vara full av troll och gastar och
dj�vlar och r�vare. Det har jag h�rt.

Ja ja, jag s�ger ju att det inte �r s� dumt.
Men jag m�ste t�nka mig f�r.

Sen Skat stack iv�g �r
jag ansvarig f�r truppen.

Jag har blivit s�llskapets direkt�r
n�r allt kommer omkring.

Jag har blivit s�llskapets direkt�r
n�r allting kommer omkring.

Ska ni ha lite smultron?

Den mannen har r�ddat mitt liv. Sl� er ner,
mina v�nner, och l�t oss vara tillsammans.

Riddaren J�ns framf�r sitt tack.

-�, vad det �r sk�nt.
-En liten stund.

N�stan j�mt.

Den ena dagen �r den andra lik.
Det �r ingenting konstigt med det.

Sommaren �r f�rst�s b�ttre �n vintern,
f�r p� sommaren slipper man frysa.

-Men v�ren �r det allra b�sta.
-Jag har skrivit en dikt om v�ren.

Vill ni h�ra den kanske?
Jag ska bara h�mta mitt str�ngaspel.

Inte nu, sn�lla Jof. V�ra g�ster �r
kanske inte alls roade av din visor.

F�r all del. Jag skriver sj�lv sm� s�nger.

Ja d�r h�r du sj�lv.

Jag har till exempel en lustig liten visa om en
l�ttf�rdig fisk som jag inte tror att ni har h�rt.

Ni kommer inte att f� h�ra den heller.

Det finns personer som inte uppskattar min
konst och jag vill og�rna pl�ga n�gon.

Jag �r en k�nslig sj�l.

-Man oroar sig f�r s� mycket.
-Det �r alltid b�ttre n�r man �r tv�.

-Har du ingen att vara tillsammans med?
-Jo, det hade jag nog.

-Och vad g�r hon nu?
-Jag vet inte.

Vad du ser h�gtidlig ut. Var hon din k�resta?

Vi var nygifta och lekte tillsammans.
Skrattade ganska mycket.

Jag skrev s�nger till hennes �gon, hennes
n�sa, hennes allra som vackraste sm� �ron.

Vi gick p� jakt tillsammans och p� kv�llarna
dansade vi. Huset var fullt av liv�

Ska du ha lite smultron?

Tron �r ett sv�rt lidande, vet du det?

Det �r som att �lska n�gon
som finns d�rute i m�rkret

men som aldrig visar sig hur man �n ropar.

Vad allt det d�r tycks mig overkligt n�r
jag sitter h�r tillsammans dig och din man.

Vad det pl�tsligt �r likgiltigt.

Nu ser du inte s� h�gtidlig ut.

Jag ska minnas den h�r stunden.

Stillheten, skymningen,
sk�len med smultron

sk�len med mj�lk och era
ansikten i kv�llsljuset.

Mikael som ligger och sover,
Jof med sitt str�ngaspel.

Jag ska f�rs�ka komma ih�g
vad vi talat om.

Och jag ska b�ra d�r h�r minnet mellan mina
h�nder lika f�rsiktigt som vore det en sk�l

br�ddfylld med nymj�lkad mj�lk.

Och detta ska vara mig ett tecken
och en stor tillr�cklighet.

Jag har v�ntat.

Urs�kta mig. Jag blev en smula uppeh�llen.

Eftersom jag har f�rr�tt min spelplan
f�r dig, s� sl�r jag till retr�tt.

-Vars�god. Det �r ditt drag.
-Varf�r ser du s� n�jd ut?

-Det �r min hemlighet.
-Sj�lvfallet.

-Nu sl�r jag din springare.
-Det gjorde du r�tt i.

-Har du lurat mig?
-Javisst. Du gick i f�llan.

-Jag st�ller dig schack.
-Vad skrattar du �t?

Bry dig inte om mitt skratt.
R�dda din kung i st�llet.

-Du �r ganska �vermodig.
-V�rt spel roar mig.

Det �r ditt drag. Skynda dig.
Jag har lite br�ttom.

Jag vet att du har mycket att bestyra,
men v�rt spel kommer du inte ifr�n.

Det f�r ta sin tid.

Du f�ljer gycklarparet
genom skogen i natt?

De d�r som heter Jof och Mia
och har en liten son?

-Varf�r fr�gar du det?
-F�r ingenting.

-Har du sett till J�ns? Vi m�ste iv�g.
-Jag tror att han �r p� v�rdshuset.

Herregud i himlen, �r det inte smeden Plog?

-God afton.
-Sitter du h�r och lipar i din ensamhet.

Ja, titta p� Smeden, han tjuter
och j�mrar sig som en pissdr�nkt kanin.

-�r det frun fortfarande?
-Ja, jag har inte hittat.

Ja det �r ett helvete med kvinnor
och ett helvete utan kvinnor.

S� hur man resonerar �r det �nd� mest logiskt
att sl� hj�l dem mens det �r som roligast.

-K�ringtjat och svinmat.
-Barnskrik och pissbl�jor.

-Vassa naglar och spydigheter.
-Hugg och slag och fans moster till sv�rmor.

-Och s� n�r man ska l�gga sig att sova�
-En ny melodi�

T�rar, gn�ll och j�mmer i himlens h�jd.

-Varf�r kysser du mig inte godnatt?
-Varf�r sjunger du inte en s�ng?

Varf�r �lskar du mig inte som
n�r vi tr�ffades f�rst?

-Varf�r tittar du inte p� min nya s�rk?
-Du bara v�nder ryggen till och snarkar.

-Fy fan.
-Fy fan. Och nu �r hon borta! Gl�d dig!

Jag ska knipa dem i n�san med t�ngen.

Jag ska bulta dem p� br�stkorgen
med lilla hammaren.

Jag ska knacka dem s� l�tt
i skallen med stora sl�ggan.

-Titta, nu b�lar han igen.
-Jag kanske �lskar henne.

Du kanske �lskar henne!

D� ska jag tala om f�r dig
din stackars f�rvillade

fl�skl�gg att k�rlek �r
ett annat ord f�r lusta

plus lusta plus lusta plus en
f�rbannad massa bedr�geri, l�gn.

Falskhet och allm�nt lurendrejeri.

-Ja, men det g�r ont i alla fall.
-Naturligtvis.

K�rlek �r den svartaste av alla pester

och om man dog av den vore det
v�l n�gon gl�dje med k�rleken

men den g�r n�stan alltid �ver.

-Nej, nej, min g�r inte �ver.
-Jod�, din ocks�.

Det �r bara n�gra stackars f�rskallar
d� och d� som d�r av k�rlek.

Om allt �r ofullkomligt i denna ofullkomliga
v�rld �r k�rleken mest fullkomlig

i sin fullkomliga ofullkomlighet.

Du �r lycklig du som �r s� oljad i k�ften
och till och med tror p� din egen rappakalja.

Tror! Vem har sagt att jag tror?
Men jag �lskar att ge goda r�d.

Ber du om ett f�r du genast tv�. Ser
du, jag �r egentligen en studerad karl.

J�ns! Jag kan v�l f� f�lja
med er genom skogen?

Jag �r s� ensam och vill inte g� hem,
f�r d�r skrattar alla �t mig.

Bara du inte lipar hela tiden,
f�r d� l�per vi ifr�n dig.

J�ns!

Lille broder!

Akta dig, J�ns. Han vill bara sl�ss!
Han �r inte riktigt klok.

�h, nu lipar han i alla fall.

Jag �r verkligen ledsen
om jag gjorde dig illa

men jag har ett s�nt f�rbannat
temperament f�rst�r du.

Ta mig i handen.

-Kom i min famn, lille broder.
-Tack, tack, lite senare kanske.

Nu har vi faktiskt br�ttom. Tack, tack.

-Se, vad �r det jag ser!
-Ser du n�got?

Vem �r det som skymtar fram
d�r borta i skogens bryn

om inte min h�gt �rade
med vidh�ngande akt�r!

Akta dig du!

Det �r den smutsiga Smeden
som har f�rol�mpat min �lskade dam

den allra som sk�naste Kunigunda.

-Vad sa du hon hette, sa du?
-Kunigunda! Har du blivit d�v nu ocks�?

Kunigunda.

Lisa heter hon. Lisa tok
eller slok eller slampa!

-Lisa den trol�sa! Slampalisa-Rumplisa!
-�h, vad han �r r�.

Eller n�got bra p� sluk som du sj�lv kan
hitta p�, din lilla f�rgyllda sketjohan.

�h, vad han �r r�.

Du hiskligt snaggade bastard av sju skabbiga
byrackor, om jag vore i dina lusiga paltor

skulle jag drabbas av en s�n
gr�nsl�s skam �ver min person

att jag strax befriade naturen
fr�n min generande uppsyn.

-Passa dig, din parfymerade...
-Slabbedask.

...slabbedask,
s� jag inte l�gger av en fj�rt

som tv�rt p� �gonblicket f�r dig
ner till taskspelarnas eget gl�dheta.

D�r ni kan sitta tillhopa och...

-L�sa monologer.
-L�sa monologer f�r varandra

tills det dammar ur �ronen p� fan sj�lv.
-Bravo.

Akta dig s� jag inte piper dig i magen
s� tarmarna far ut genom �rona.

Akta dig s� jag inte l�gger dig p� k�ften

s� att du inte ens kan g�ra dina
konster f�r turkar och kannibaler.

Vad skrattar du �t?
Det h�r �r ju h�gst allvarligt.

I de sydliga l�nderna finns det en sorts
m�nniskoliknande djur som kallas apor.

-Vad �r det med det d�?
-Ja, det var bara det.

-Plog, lilla Plogen min...
-Va?

Va?

-Lilla rara Plog, f�rl�t mig f�r allting.
-Om ett �gonblick b�rjar hon gr�ta.

Jag m�ste gr�ta. Det �r s� hemskt allting.

Den d�r herren han har lurat mig s�
f�rskr�ckligt s� det kan du inte tro.

H�r nu Kunigunda. Om nu
sanningen ska fram s�...

Snart kommer talet om �lsklingsr�tterna,
s� v�nta bara.

Lille Plog, n�r vi kommer hem s� ska jag laga
kroppkakor �t dig med rotmos och lingon.

Det �r det b�sta du vet.
Inte sant, lille Plog?

-Ja, men f�rst m�ste jag sl� ihj�l honom d�r.
-Javisst. Sl� ihj�l honom bara.

Sl� ihj�l honom riktigt ordentligt.

-O, o, jag tycker inte alls om honom l�ngre.
-Milde herre Gud, varf�r gav du oss kvinnan?

Vet du vad han �r? Bara l�ssk�gg, l�st�nder

falska leenden och inl�rda
tonfall och tom som en burk.

O, sl� ihj�l honom, du!

K�re Plog. Om du trodde att jag
skulle h�lla n�got slags f�rsvarstal

�ver min s� kallade verklighet
s� misstog du dig.

Sl� ihj�l mig bara.
Jag kommer att tacka dig efter�t!

Vad s�ger du?

Sk�despelaren skapar gripenhet och
f�rvirring. Det �r redan en halv seger.

-G�r n�nting. St� inte bara d�r och glo!
-Han m�ste ju sl�ss med mig

annars kan jag inte sl� ihj�l honom.

Han m�ste �tminstone reta upp
mig s� jag blir lika arg som nyss.

K�ra v�n. Jag s�nker
denna dolk i mitt br�st

och min overklighet kommer
raskt att �verg�

till en ny, solid verklighet.
Likets absoluta p�taglighet.

�h, v�nta lite nu. Jag
menade ju inte s� illa.

Jag f�rl�ter dig, Kunigunda.
Farv�l, min v�n. Bed f�r mig n�n g�ng.

K�ra n�n, k�ra n�n!
Inte menade jag s�, inte.

-Jag b�rjade ju tycka bra om honom.
-Han �r d�d. Alldeles kolossalt d�d.

Jag har n�stan aldrig sett
en s� d�d sk�despelare.

Det �r egentligen v�ldigt sorgligt det
h�r. Fast han ville det ju sj�lv, stackarn!

Och henne ska man vara gift med.

�h, nu har du i alla fall
f�tt din lilla Lisa tillbaka.

-�r du inte n�jd?
-V�n J�ns, i st�rsta f�rtroende...

-�r inte livet ganska...
-Jo, det �r det. Men t�nk inte p� det nu.

Det �r kollrigt, det �r vad det �r.

Nu gjorde jag en bra scen.
Jag �r allt en bra sk�despelare jag.

Nu s�ker jag upp ett tr�d
och kl�ttrar upp d�r.

S� att inga bj�rnar, vargar
eller sp�ken f�r tag i mig.

Imorgon s�ker jag upp Jof och Mia.
Och sen far vi till helgonfesten i Helsing�r.

Nu ska jag sjunga em lite s�ng f�r mig sj�lv.

Jag �r en liten f�gel l�tt
som sjunger hur han vill...

Hantverkare i skogen.

�h�! Fan ta mig �r det mitt
tr�d de t�nker s�ga ner.

H�r du, din f�rpuppade taskfrans

Vad t�nker du g�ra med mitt tr�d, va?

Kan du inte svara �tminstone. H�vlighet
kostar s� lite. Vem �r du egentligen?

Jag s�gar ner ditt tr�d,
eftersom din tid �r ute.

-Det g�r inte, jag har inte tid.
-Har du inte tid?

Nej, jag har min f�rest�llning.

-Den �r inst�lld p� grund av d�dsfall.
-Mitt kontrakt.

Det �r uppsagt.

-Min familj, mina barn.
-�h fy sk�ms, Skat!

Ja, jag sk�ms. Jag sk�ms. Jag sk�ms.

Finns det inga undanflykter? Inga
s�rskilda regler f�r sk�despelare?

Nej inte i det h�r fallet.

Inga smygh�l, inga undantag?

Nu gick m�nen ur moln.

-Det �r bra, d� ser vi v�gen b�ttre.
-Jag tycker inte om m�nen i kv�ll.

-Tr�den st�r s� stilla.
-Det �r f�r att det inte bl�ser.

Han menar nog att de st�r mycket stilla.

Det �r alldeles tyst.

-Om man �tminstone h�rde en r�v.
-Eller en uggla.

Eller en m�nniskor�st utom sin egen.

�sch...

� hej!

-Vart ska ni ta v�gen?
-Till br�nnplatsen.

Ja, nu ser jag. Det �r hon, h�xan.

Varf�r br�nner ni s� h�r mitt i natten?
Folk har s� ont om f�rstr�else nu f�r tiden.

Tyst f�r alla dj� helgon.

-Hon har dj�vulen med sig �verallt.
-D� �r herrarna s�ledes �tta modiga herrar.

N�ja, man har f�tt betalt.
Uppdraget var ju frivilligt.

Du� h�r du mig?

De s�ger att du har varit i lag med Dj�vulen.

Varf�r fr�gar du det?

Inte av nyfikenhet utan
av h�gst personliga sk�l.

Jag vill ocks� m�ta honom.

Varf�r?

Jag vill fr�ga honom om Gud.
Han m�ste ju veta. Han om n�gon.

Du kan se honom n�r du vill.

-Hur?
-Men d� m�ste du g�ra som jag s�ger.

Se in i mina �gon.

N�, vad ser du? Ser du honom?

Jag ser en stel skr�ck i dina �gon,
ingenting annat.

Ingen, ingenting, ingen?

Nej.

St�r han inte heller bakom din rygg?

Nej. D�r �r tomt.

Men han �r med mig �verallt.

Jag beh�ver bara r�cka ut handen,
s� kan jag k�nna hans hand.

Han �r hos mig nu ocks�.
Elden kommer inte att g�ra mig illa.

-Har han sagt det?
-Jag vet det.

-Har han sagt det?
-Jag vet det, jag vet det.

Du m�ste se honom n�nstans, du m�ste.

Pr�sterna hade ingen sv�righet att
se honom, och inte knektarna heller.

De �r s� r�dda f�r honom
att de inte ens v�gar ta i mig.

-Varf�r har ni krossat hennes h�nder?
-Det �r inte vi.

-Vem?
-Fr�ga munken d�r.

Vad har du gjort med flickan?

Slutar du aldrig att fr�ga?

Nej, jag slutar aldrig.

Men du f�r ju inget svar.

Jag funderade ett slag p� om
vi skulle sl� ihj�l knektarna.

Men det tj�nar inte mycket
till. Hon �r n�stan d�d redan.

Jag har sagt att ni ska akta er.
Kom inte n�ra henne.

�t det h�r, s� stillnar sm�rtan.

-Vad ser hon? Kan du svara mig p� det?
-Hon har inte ont mer.

Du svarar inte p� min fr�ga.
Vem tar hand om det d�r barnet?

�r det �nglarna, Gud, Satan eller
bara tomheten? Tomhetens herre!

Det kan inte vara s�!

Se p� hennes �gon.

Hennes stackars medvetande h�ller
p� att g�ra en uppt�ckt.

Tomheten under m�nen.

Nej.

Vi st�r maktl�sa med h�ngande armar

f�r vi ser det hon ser, och v�r
skr�ck och hennes �r densamma.

Det d�r lilla barnet! Jag gitter inte!
Jag gitter inte!

Han sjunger s� fagert om Jesu Krist

I himmelen �r en stor gl�dje...

Snart kommer gryningen.

�nd� h�nger v�rmen �ver
oss som varmv�ta bolster.

�h, jag �r s� r�dd.

Vi k�nner att det ska h�nda oss n�got,
men vi vet inte vad det �r.

Kanske den yttersta dagen.

Den yttersta dagen...

Har ni lite vatten?
Kan ni inte ge mig lite vatten?

Jag har pesten!

H�ll dig d�rborta p�
andra sidan tr�dstammen.

Jag �r r�dd f�r att d�!
Jag vill inte d�! Jag vill inte!

Kan ni inte f�rbarma er �ver mig?
Hj�lp mig...

Tala �tminstone med mig!

Det tj�nar ingenting till.
Det tj�nar ingenting till.

Jag vet att det inte tj�nar n�gonting till.

Jag ska d�... Jag...

Vad ska h�nda med mig?
Kan ni inte tr�sta mig ens...

Har ni inte lite barmh�rtighet?
Ser ni inte att jag...

�r det ingen... F�r jag lite vatten?

Det �r meningsl�st.
Det �r fullst�ndigt meningsl�st.

-Jag s�ger dig ju att det �r meningsl�st.
-Hj�lp mig!

H�r du inte att jag tr�star dig?

-Ska vi spela v�rt spel till slut?
-Det �r ditt drag.

-Nu tog jag din drottning.
-Det s�g jag inte.

-Mia!
-Vad �r det?

Jag ser n�got hemskt.
N�t som jag n�stan inte kan tala om.

Vad ser du?

Riddaren sitter d�rborta och spelar schack.

Ja det ser jag ocks� och det �r
v�l inte s� f�rskr�ckligt hemskt.

Ser du inte vem han spelar med?

Han sitter d�r ensam.
Du f�r inte skr�mmas s� d�r.

Nej, nej, nej han �r inte ensam.

-Vem �r det d�?
-D�den.

Han sitter d�r borta och
spelar med D�den sj�lv.

Du f�r inte s�ga s�.

Vi m�ste f�rs�ka komma undan.

-Inte kan man det.
-Vi m�ste f�rs�ka.

De �r s� upptagna av sitt spel,

om vi ger oss av helt
tyst m�rker de oss inte.

Det �r ditt drag, Antonius Block.

-Har du tappat intresset f�r v�rt spel?
-Tappat intresset? Tv�rtom!

Du ser �ngslig ut. D�ljer du n�got?

-Ingenting undg�r dig, eller hur?
-Ingenting undg�r mig.

Ingen undg�r mig.

-Jag �r �ngslig, det �r sant!
-Du �r r�dd.

Jag har gl�mt hur pj�serna stod.

Men jag har inte gl�mt.
S� l�tt ska du inte slippa undan.

-Nu ser jag n�got intressant.
-Vad ser du?

Du �r matt i n�sta drag.

Det �r sant.

-Hade du gl�dje av ditt uppskov?
-Ja, det hade jag.

Det gl�der mig. Nu g�r jag ifr�n dig.

N�r vi m�ts n�sta g�ng
�r din och dina f�ljeslagares tid ute.

-Och du uppenbarar dina hemligheter.
-Jag b�r inte p� n�gra hemligheter.

-S� du vet ingenting?
-Jag �r ovetande.

-Ser du en s�n underlig dager?
-Det �r v�l �skan som kommer i gryningen.

Det �r n�got annat, n�got hemskt.
H�r du s� det d�nar i skogen.

Det �r nog regnet.

Nej det �r inte regnet.

Han har sett oss!
Han f�ljer efter oss!

Han har hunnit ikapp oss,
han kommer emot oss.

In i vagnen, Mia. Vi kryper in fort.

Det �r mord�ngeln som g�r
f�rbi oss, Mia. Mord�ngeln.

Och han �r mycket stor.

K�nner du vad kallt det �r?

Jag h�rde av folk som kom fr�n
korst�get att du var p� v�g hem�t.

Jag har v�ntat dig h�r.
Alla de andra har flytt f�r pesten.

K�nner du inte l�ngre igen mig?

Du har ocks� f�r�ndrats.

Nu kan jag se att det �r du.

N�nstans i dina �gon,

n�nstans i ditt ansikte,
men g�md och skr�md

finns den d�r pojken som gav
sig i v�g f�r s� m�nga �r sen.

Det �r slut nu och jag �r lite tr�tt.

-�ngrar du din resa?
-Nej.

Jag �ngrar ingenting,
men jag �r lite tr�tt.

Jag ser det.

D�r borta st�r mina v�nner.

Bed dem komma in.
Jag ska duka till morgonvard.

"Och n�r lammet br�t
det sjunde inseglet"

"uppstod i himlen en tystnad
som varade vid pass en halv timme."

"Och de sju �nglarna,
som hade de sju basunerna"

"gjorde sig redo till
att st�ta i sina basuner��

"Och den f�rste st�tte i sin basun."

"D� kom hagel och eld
blandat med blod"

"och det kastades ned p� jorden, och
tredjedelen av jorden br�ndes upp."

"Och tredjedelen av tr�den
br�ndes upp"

"och allt gr�s br�ndes upp."

"Och den andra �ngeln
st�tte i sin basun."

"D� var det som om ett brinnande
berg hade blivit kastat i havet"

"och tredjedelen av havet blev blod."

Var det n�n d�r?

Nej, herre, jag s�g ingen.

"Och den tredje �ngeln
st�tte i sin basun."

"D� f�ll fr�n himmelen
en stor stj�rna"

"brinnande s� som ett bloss."

"Och stj�rnans namn var Mal�rt."

God morgon, �dle herre.

Jag �r Karin, riddarens hustru

och h�lsar dig h�viskt
v�lkommen i mitt hus.

Jag �r smed till professionen och ganska
skicklig om jag f�r s�ga det sj�lv.

Min hustru Lisa...
Nig f�r den h�ge Herren, Lisa.

�r lite sv�r att tas med ibland, och
vi har haft lite kalabalik s� att s�ga

men inte v�rre �n de flesta m�nniskor.

Ur v�rt m�rker ropar vi till dig, Herre.
O Gud, ha f�rbarmande med oss

f�r vi �r sm� och r�dda och utan vetskap.

I det m�rker d�r du
p�st�r att du vistas,

d�r vi alla f�rmodligen vistas

i det m�rkret finner du ingen som lyssnar
till din klagan eller r�rs av dina lidanden.

Tv�tta dina t�rar och
spegla dig i din likgiltighet

Gud, du som finns n�nstans, som m�ste
finnas n�nstans, ha f�rbarmande med oss.

Av mig kunde du f�tt en �rt att
laxera ut dina evighetsbesv�r.

Nu tycks det vara f�r sent.

Men k�nn i alla fall i den sista
minuten den oerh�rda

triumfen att rulla med
�gonen och r�ra p� t�rna.

-Tyst, tyst!
-Jag ska vara tyst, men under protest.

Det �r fullbordat.

Mia! Jag ser dem, Mia! Jag ser dem!

D�r borta p� den m�rka ov�dershimlen.
De �r d�r allihop.

Smeden och Lisa och riddaren
och Raval och J�ns och Skat.

Och den str�nge Herren
D�den bjuder dem till dans.

Han vill att de ska h�lla
varandra i h�nderna

och s� ska de tr�da
dansen i en l�ngan rad.

Och f�rst g�r den str�nge Herren
med lie och timglas,

men Skat han slinker p�
sladden med sitt str�ngaspel.

De tr�der bort�t, bort fr�n
gryningen i en h�gtidlig dans.

Bort mot de m�rka landen, medan
regnet sk�ljer �ver deras ansikten.

Tv�ttar deras kinder
fr�n t�rarnas salt.

Du med dina dr�mmar och syner!