All language subtitles for After Hitler-2017

Det är maj 1945.
Nazismens skugga skingras äntligen.

Kriget har ödelagt kontinenten. Nu
vill alla återgå till att leva igen.

Vapnen har tystnat, men andra
världskriget är inte slut än.

Tredje Riket har kapitulerat,
men våldet tycks aldrig ta slut.

Europa ska länge drypa av blod.

Knappt har vapnen lagts ner
innan ett nytt krig nalkas.

En järnridå
har sänkts över kontinenten.

Snart får nazismen ge plats
åt ett annat, lika fasansfullt styre.

Efter glädje den åttonde maj 1945 är
Europa fortfarande i våldets grepp.

Folkrensningar skördar tusentals liv.
De allierades utmaningar är enorma.

Mer än 40 miljoner människor har
omförflyttats, och nu vill alla hem.

Tyskland är nu ockuperat
och indelat i fyra zoner.

Och folk är hungriga. Hur bygger man
upp en hel ödelagd kontinent?

I städerna
pågår röjningsarbetet i månader.

1946 börjar det gå snabbare.

Alla sviktande byggnader
och gamla bunkrar rivs.

Ibland med lite hjälp
från djurparken!

Och genom ruinerna löper-

-små järnvägar som transporterar bort
tonvis med bråte.

Det är ett surrealistiskt Underlandet
- ett återvunnet barndomens rike.

Och i Warszawa går spårvagnarna igen.

Det samlar en applåderande skara
åskådare, och många rörs till tårar.

En polsk journalist säger: "Vart man
än tittar, är arbetet gång."

"En enorm uppgift har redan utförts.
Det finns sträckor som är tömda nu."

"Atmosfären fylls av oljud, damm
och arbete, men också av hopp."

Städerna reser sig ur kaoset.

Stalingrad återvänder också
till livet.

Trots allt plåstras krigssåren om,
än så länge åtminstone.

Skolor öppnar mitt bland ruinerna.

I Berlin är det kvinnorna
som börjar i skolan igen.

Den manliga arbetskraften tryter,
så de lär sig mura.

Det finns saker att bygga,
men inget att bygga av.

Därför återvinner de!

De putsar upp gamla tegelstenar
och återanvänder dem.

Det finns inga silar,
så de använder tyska hjälmar.

Panzerfaust, nazisternas
granatkastare, blir bra kastruller.

Däcken kan användas i flera kilometer
till - som nya skosulor.

Till och med riksdagshusets trädgård
görs om till kolonilotter.

Och tunnelbanan är i gång. Den får
ljus från improviserade takfönster.

Medan månaderna går vänjer sig folk
vid efterkrigsvärlden.

Berlin lär sig leva med sina ruiner.

Som en kvinna i Berlin säger:

"Bara att veta att vi överlevde
ger oss styrka att börja om igen."

Det kommer att ta mer än 20 år
att bygga upp allt.

Men till och med i nyheterna
är optimismen påtaglig.

Vår i Berlin. Fasaderna är borta-

-men inne går livet vidare med
stort lugn och anpassningsförmåga.

Till och med balkonglådorna
blir vattnade!

Barnen har det bra.
Ruinerna är en enda stor lekplats.

Här i Schöneberg grumlar inte en
droppe förödelse den soliga idyllen.

Och i parken promenerar
återigen de förälskade paren.

Men optimismen döljer också
många problem.

Det finns hundratusentals vilsna,
föräldralösa barn.

I Berlin, Rom, Neapel och Milano
finns det minst 200 000 hemlösa barn-

-och i Polen nästan en miljon.

I den sovjetiska zonen startar man
kampanjer för att hitta familjerna.

BARN SÖKER SINA FÖRÄLDRAR

Karl Heinz Leier från Berlin.

Horst Stroll
från Rastenburg i Ostpreussen.

Det här barnet saknar namn.

Han hittades den 24 januari 1945
på Pankow-Schönhausen-stationen.

En arton månader gammal flicka
som hittades vid Wandlitzsee.

Christiana Korber från Gdansk.

Min mamma tog livet av sig med gift
och min pappa var på ett krigsskepp.

Vi letar efter våra mammor
och pappor. Hjälp oss hitta dem.

Vet ni mer, kontakta redaktionen.

Kampanjen sänds
ända fram till femtiotalet-

-och hjälper ungefär 300 000 barn
att hitta sina familjer.

När kontinenten lämnar skuggorna-

-är folk ivriga att bygga en ny värld
och att leva livet fullt ut.

En fransk flicka skriver:

"Allt som hände för första gången sen
kriget skapade rusning."

"Bananer, lotter, fyrverkerier. Folk
skockades på cirkusar och nöjesfält."

"De tog varje chans
att gå ut och umgås."

Det är en reformernas tid.

Italien avskaffar sin monarki,
som snart ersätts av en republik.

Frankrike inför en ny regeringsform:
den fjärde republiken.

Kvinnorna i Frankrike och Belgien
får äntligen rösträtt.

I Frankrike och Storbritannien görs
banker och elförsörjning statliga.

Målet är att förändra ekonomin-

-så att den sörjer för allas
intressen: nationens och välfärdens.

I Frankrike
tas socialförsäkringen i bruk-

-och i Storbritannien den allmänna
sjukvården som ger alla gratis vård.

Det inkluderar röntgen,
om så krävs.

Förödelsen var så stor att arkitekter
nu vill omskapa hela städer.

I Storbritannien vill man minska
trycket på de stora städerna-

-genom en lag som påbjuder att "new
towns", planerade städer, ska byggas.

Frankrike följer efter.

Nära Marseille bygger Le Corbusier
sin "strålande stad".

Le Havre, som helt hade utplånats
av kriget, återuppstår.

Allt blir inte som vanligt direkt,
men återuppbyggnaden har börjat.

Ett annat hoppingivande tecken
är att födslarna ökar markant.

Framtiden ser nu mer lovande ut
än dyster.

Också i öst
drömmer folk om ett nytt liv.

Men där
är det Moskva som anger tonen.

Öststaterna i Europa
befriades av Röda armén-

-så enligt Stalin
är de under hans kontroll.

För att befästa sin makt placerar han
kommunister på maktpositioner.

I Polen, Tjeckoslovakien,
Bulgarien och Ungern-

-spelar de kommunistiska partierna
ut sina kort.

I tysthet tar de nyckelpositioner
inom rättsväsendet och politiken-

-i ett allt mer
kuvande statsmaskineri.

I offentligheten är det bara
Winston Churchill som verkar orolig.

I mars 1946, när han talar
i Fulton i Missouri-

-fördömer han högt och klart det
sovjetiska hotet som vinner mark.

Från Szeczcin vid Östersjön
till Trieste vid Adriatiska havet-

-har en järnridå
sänkts över kontinenten.

Men ingen lyssnar. Östeuropas
regeringar är blinda för Röda Faran.

De hemsöks än av nazisternas barbari;
för dem förblir Tyskland fienden.

I Ungern, Jugoslavien,
Tjeckoslovakien, Rumänien och Polen-

-innebär efterkrigsåren ett tillfälle
att ge igen för gamla oförrätter.

Och måltavlorna är
deras tyska immigrantbefolkningar.

Oberoende av hur länge de varit där,
är de nu "persona non grata".

I Tjeckoslovakien, i det befriade
Prag, tvingas de tysktalande-

-att bära hakkors eller vita
armbindlar som kännetecken.

De förbjuds att gå på teater,
på restaurang och till parken.

De får också utegångsförbud.

De tjeckiska myndigheterna
går snart ännu längre.

Många tyskar fråntas sin nationalitet
och blir utvisade.

Det finns så många flyktingar att
familjer förs till genomgångsläger.

De allierade uttalar sig inte.

Clement Attlee förklarar
att alla medel är tillåtna-

-för att visa tyskarna hur total
och oåterkallelig deras förlust är.

Men förvisningen är inte alltid så
fredlig som de här bilderna visar.

De tjeckiska myndigheterna
anklagar tyskar för olika hemskheter.

När ett ammunitionsförråd i Usti
exploderar pekas genast tyskarna ut.

Man inleder snabbt en jakt.

Mer än hundra personer mister livet.

Lynchning av tyskar
börjar bli vanligt.

Nära Prag filmar en amatör
med åtta millimeters-kamera.

Han ser civila
tvingas till vägkanten.

Tusentals tyskar avrättas så här.

En tjeckisk student erkänner:
"Vi teg - som hela Tyskland gjorde."

Mer än två miljoner tjecker
med tyskt ursprung har kastats ut-

-till nyhetsmediernas glädje.

ADJÖ!

Efter tusen år har vårt land
blivit av med tyskarna-

-för första och sista gången.

För sista gången,
för tyskarna kommer aldrig tillbaka.

Polackerna tar också revansch
på sina tidigare förtryckare.

Alla deras tyska minoriteter
fördrivs.

Tidigare läger som Majdanek,
används nu för att bura in dem.

Tusentals av dem dör där.

Fördrivingen av tyskar
är också Sovjets verk.

De är mycket giriga segrare,
och förser sig med en bit av Polen.

Då tar Polen en del av Tyskland-

-och växer dryga 20 mil västerut.

Europas karta håller på att ritas om.

Från 1945 till 1947 drivs
tyskspråkiga grupper ut ur Östeuropa.

Det är en av Europas största
flyktingströmmar någonsin.

Minst 12 miljoner av dem närmar sig
Tyskland från olika håll.

Av ödets grymma nyck
vandrar tyskarna samma väg-

-som nazisternas judiska offer,
som själva flyr förföljelserna.

Som en brittisk överste säger:

"Tyskland ses ofta som ett sopkärl"-

-"med oändlig kapacitet för
världens oönskade avfall."

Men tyska minoriteter är inte de enda
måltavlorna för våldet i Europa.

Etnisk rensning
och hämndaktioner finns överallt-

-som om kriget hade ogiltigförklarat
alla moraliska regler.

I Polen decimerar den nationalistiska
milisen de ukrainska minoriteterna.

Ukrainska militanta svarar med-

-att döda eller utvisa
polska minoriteter.

I Jugoslavien lönnmördar
marskalk Tito kroatiska Ustaša-

-som samarbetade med Hitler
i ett terrorstyre.

Hans regim utplånar 70 000 av dem.

I Grekland ställer ett inbördeskrig
kommunister mot rojalister-

-ett brodersmord
som resulterar i mer än 50 000 döda.

Europa verkar inte kunna ta ett enda
gemensamt steg mot framtiden-

-och Östeuropa
badar fortfarande i blod.

År 1947 har alla de som hade
omförflyttats lyckats ta sig hem.

De tyska krigsfångarna utnyttjas dock
fortfarande i segrarländerna.

Trots att vissa av dem
till slut accepteras i Väst-

-hålls de i Öst fortfarande fångna
under vidriga förhållanden.

Ryssarna verkar aldrig glömma.

Hårt väder och matbrist gör slut på
dem som överlevt vakternas grymhet.

Ungefär en miljon av dem försvinner
på gulagernas ödsliga vidder.

De judar som överlevt
bygger upp ett nytt liv i Väst.

Många samlas för resan till
Palestina, som styrs av britterna.

De ger sig av på olagliga båtar.

1947 transporterar en ubåt som döpts
till Exodus över 4 500 flyktingar.

Brittiska flottan vägrar släppa in
judarna i deras förlovade land.

Istället förs de ombord
på fängelseskepp.

Och värre blir det: de förs till
Tyskland och till interneringsläger!

Det utlöser
ett internationellt ramaskri.

Efter skandalen röstar FN:s
generalförsamling för en uppdelning-

-och för upprättandet av två stater,
en judisk och en arabisk.

Äntligen har överlevarna
en destination.

Men Europa tvår sina händer.

Problemet med de judiska flyktingarna
är avslutat.

För USA och deras allierade har
Tyskland utgjort den största faran.

Men den rasande staliniseringen
av Östeuropa har förändrat läget.

I mars 1947, ett år
efter Churchills tal om järnridån-

-håller Harry Truman ett tal
som ska komma att förändra Europa.

Sovjets utvidgning måste dämmas upp
med stöd till dem som kämpar emot.

Jag anser att det måste
vara USA:s inställning-

-att stötta fria folk
som riskerar att underkuvas-

-av beväpnade minoriteter
eller av yttre tryck.

Den grekiska staten hotas
av de terroraktiviteter som utförs-

-av tusentals beväpnade män
som leds av kommunister.

Vi måste agera omedelbart
och beslutsamt.

För att förhindra att Grekland
faller i kommunisternas händer-

-ger Washington Aten militär hjälp
och flera miljoner dollar.

Men Truman har en annan poäng.

Faran är inte det militära hotet,
eftersom ryssarna inte har bomben.

Nej, det verkliga hotet
ligger i fattigdomen.

Och 1947 är folk utmattade.

Ekonomin är inte på fötter än.

I Italien och Frankrike
bor folk illa, och brödet ransoneras.

MINDRE BRÖD ÄR DÖDEN

BRÖD TILL DE ÄLDRE

För att stötta Europa-

-lägger Washington fram
ett enormt projekt: Marshallplanen.

Målet är att hjälpa Europa
ur lågkonjunkturen med lån.

Material och maskinverktyg skickas
i väg för att rädda Gamla Världen.

FÖR EUROPAS ÅTERHÄMTNING

Stalin vet att Marshallplanen kan
försvaga hans grepp om Östeuropa.

Han förbjuder de länder han har grepp
om att ta emot erbjudandet.

För att hindra planen
och USA:s inflytande-

-lägger Stalin korten på bordet.

Han beordrar kommunistpartierna
i Väst att agera.

Massorna är utmattade
och lägger gärna ner verktygen.

Med Stalins ord ringande i öronen
snabbar de nu på processen.

I Frankrike och Italien kastar sig
kommunisterna in i strejkerna.

Det börjar likna inbördeskrig.

Den franska regeringen
fruktar en kupp.

Kaoset och splittringen börjar
göra situationen eldfängd.

I närheten av Arras har kriminella
fått postexpressen att spåra ur.

De hade lossat tågrälsen.
24 döda och 40 skadade-

-är resultatet av den hemska attacken
som bör uppröra varje fransman.

Inrikesministern Jules Moch
tar i med hårdhandskarna.

Han kallar in 80 000 reservister
och ger dem tillåtelse att skjuta.

På några veckor återställs ordningen
- på bekostnad av några liv.

Kommunisterna har inte lyckats
omkullkasta Marshallplanen.

Miljonerna från Onkel Sam får igång
Gamla Världens ekonomier.

Böndernas skördar är snart bättre
än de var innan kriget.

Amerikanerna satsar på
den tyska ekonomin.

Ett starkt Tyskland kostar mindre
och skyddar mot kommunism.

De goda tiderna är tillbaka.
Marshallplanen är en gudagåva-

-och räddar kontinenten från
katastrof.

Samtidigt banar den dock
väg för amerikansk storhandel.

Stalin har sina egna planer för
att stoppa kapitalismens framfart.

Taktiken är att "införliva och ta
över"- den uppfanns i Moskva.

Stalin styrde kommunisterna
mot regeringen-

-men nu vill han
att de ska utrota de andra partierna.

Det är enpartistatens födelse.

I Rumänien kastas de konservativa ut
och administrationen rensas.

1 000 fredsdomare plockas bort,
och valen riggas.

Kommunisterna har nu makten.

Den unge kung Mikael
tvingas avsäga sig tronen.

I Ungern gör premiärminister Ferenc
Nagy motstånd mot kommunisterna.

I juni 1947 kidnappas hans son.

Han avgår, betalar lösensumman
och drar sig tillbaka till USA.

I Bulgarien tar den stalinistiske
kommunisten Georgi Dimitrov makten.

Hans rival Nikola Petkov grips genast
och döms till döden.

Han hängs i september 1947.

I Polen höjer ledaren för Polska
Folkpartiet, Stanislaw Mikolajczyk-

-sin röst mot kommunistpartiet.

I oktober fruktar han för sitt liv
och flyr till England med sin fru.

Jag vill inte vara
ett får som leddes till slakt.

Mitt parti har gjort allt det kunnat.

Det tog Stalin några månader
att få som han ville.

Nu har han nästan hela Östeuropa
under sin flagga.

Churchills förutsägelse slår in.
Järnridån har sänkts över Östeuropa.

Ett land står emot: Tjeckoslovakien.

President Edvard Beneš har försökt ha
goda relationer till Sovjetunionen.

När Stalin motsätter sig Marshall-
planen, åker en tjeckisk delegation-

-för att försöka få honom att ändra
åsikt Men försöket misslyckas.

Utrikesminister Jan Masaryk sa: "Jag
åkte som minister i en suverän stat."

"Jag återvänder som Stalins
springpojke."

Demokraternas ministrar protesterar
genom att avgå i februari 1948.

Kommunisterna uppviglar befolkningen,
och beväpnar arbetarmiliserna.

200 000 människor ger sig ut för att
protestera. Det blir generalstrejk.

President Beneš tvingas acceptera en
regering med kommunistisk majoritet-

-ledd av Klement Gottwald,
ledare för kommunistpartiet.

Det är en statskupp.

I dag är vi inte föräldralösa.

Vi är en del av den slaviska
familjen, ledd av Sovjetunionen-

-en makt i världen
som ingen i världen kan övervinna!

Politiskt förtryck följer snart.

I mars 1948 hittas Jan Masaryk, en av
de mycket få demokrater vid makten-

-död nedanför
sitt ministeriums fönster.

Var det självmord i protest
mot kommunisternas kupp?

Eller var det mord?

Själva demokratin
har blivit lönnmördad.

Kommunisterna styr nu allt.

President Beneš dör
några månader senare.

Gottwald väljs
till republikens president.

Tjeckoslovakien försvinner också
bakom Järnridån.

STALIN
MANNEN VI ÄLSKAR MEST

I hela världen oroas folk av de
våldsamma maktövertagandena.

Franska kommunistpartiet och ledaren
Maurice Thorez delar inte oron.

LEVE STALIN, FREDENS MAN

Ja, av hela vårt hjärta förklarar vi
vår starka kärlek till Stalin-

-och vi lovar honom orubblig tilltro.

Länge leve den store Stalin!
Länge leve kommunismen!

Pragkuppen är dock inte utan följder.

Sovjetunionen är så girig
att en sak är klar:

Det går inte
att styra Tyskland med dem.

Efter att ha kombinerat sina zoner,
planerar Väst att skapa-

-ett självständigt Västtyskland
under Washingtons beskydd.

I juni 1948 gör det sig av med den
gamla valutan och inför tyska mark.

Sovjet vägrar erkänna den nya valutan
och slår omedelbart tillbaka.

Den tjugotredje juni 1948 börjar de
stänga lederna till Västberlin.

Varken tåg
eller bilar kan ta sig igenom.

Stalin vill ha hela staden själv.

Utan elektricitet
stängs fabrikerna ner.

Staden är nu avskärmad
från resten av världen.

Över två miljoner berlinare
behöver proviant för att undgå svält.

Det finns bara ett sätt att föra in
proviant utom Sovjets räckhåll.

USA och deras allierade organiserar
en gigantisk luftbro.

Hundratals flygplan
släpper ner mat och material:

Vete, kol, bensin, mediciner

Tusentals ton per dag kommer in,
mitt framför näsan på Sovjet.

För första gången konfronterar
Västländerna öppet Östländerna.

Många observatörer ser krisen som
upptakten till ett tredje världskrig.

Planen glider så lågt över husen
att hemska krascher inträffar.

Väst övergav Prag; de tänker inte
släppa taget om Berlin.

Hollywood kommer till Berlin.
Bob Hope uppträder som clown.

Kompositören Irving Berlin
kommer och stöttar piloterna.

Bara tre år tidigare
gick allierade bombare lös på Berlin.

I dag ger de staden mat.

Folket ropar till piloterna:

"Överge oss inte! Om vi förlorar vår
frihet, får vi den aldrig tillbaka!"

Besättningen släpper ner
fallskärmar med choklad-

-och får smeknamnet "godisbombarna".

De unga berlinborna
är utom sig av glädje.

Piloterna förser inte bara staden
med mat, utan också med hopp.

Blockaden pågår i elva månader.

Under den tiden får staden det
den behöver från 278 000 flygningar.

Till och med små bubblor
landar glatt.

I luften pågår striden, men det
börjar hetta till på marken också.

6 september 1948 gör kommunisterna
ett försök att ta över-

-alla offentliga byggnader.

Tre dagar senare protesterar 300 000
personer framför riksdagshuset.

Borgmästare Ernst Reuter säger högt
vad alla berlinbor tänker inombords.

I dag anropar Berlins folk
hela världen!

Nedborgare i hela världen! I Amerika!

I England, i Frankrike, i Italien.

Se på den här staden-

-och säg att den här staden
och det här folket-

-får ni inte överge!

Folk i världen,
gör också ni er plikt.

Protestanter tar ner den röda flaggan
från Brandenburger Tor.

Våldsamma sammanstötningar
med östtyska polisen uppstår.

Men västberlinarna står på sig.

Deras stad blir ett frihetens fäste,
på rätt sida om ridån.

Tyskarna ses inte längre
som nazister-

-utan som potentiella offer
för Stalins totalitarism.

Ordern om att inte umgås från 1945
är nu förlegad.

Tyskland har blivit
ett allierat land.

Gårdagens ockupanter
är dagens befriare.

Luftbron har stadfäst vänskapen
mellan segrarna och de besegrade.

Stalin begick ett misstag.

Han har drivit västzonen
rakt i armarna på Onkel Sam.

Blockaden driver Västländerna
till en försvarsallians.

Den riktar sig inte mot Tyskland,
utan mot Sovjetunionen.

Den fjärde april 1949 blir tolv
länder medlemmar av Nato.

En del av Västeuropa har ställt sig-

-under USA:s skyddande
kärnvapenparaply.

BLOCKADEN HAR LYFTS!

Det är efter midnatt.
Grindarna öppnas. Blockaden är slut.

Bil efter bil kör ut på gatan
som var öde i tio månader.

Stalin häver blockaden
den tolfte maj 1949.

Både människor och varor kan nu
passera fritt in och ut ur staden.

På gatorna jublar alla.
"Vi lever än!", ropar de.

Det är en seger för västblocket
och en lättnad för Berlins invånare.

Några dagar senare föds
ett demokratiskt Västtyskland:

Förbundsrepubliken Tyskland.

Berlinbor...

Men monstret i Kreml
har mer att säga.

I september 1949 utförs de första
sovjetiska kärnvapentesterna.

Sovjetunionen har nu
en egen atombomb.

En månad senare föds DDR,
Tyska demokratiska republiken:

Ett kommunistiskt Tyskland-

-med egna institutioner och politisk
polis som väcker obehagliga minnen.

Brunskjortorna har gett plats
åt Röda faran.

1945 reste sig en världsdel upp
efter kriget, blodig men hoppfull.

Fyra år senare börjar en ny era,
där fred och välstånd-

-måste samexistera med rädslan
för en kärnvapenapokalyps.

Det är 1949:
året då världen delas i två delar.

Och vapenstilleståndet
har inte varat särskilt länge