All language subtitles for I famnen på en mördare – Avsnitt 3 - SVT Play - 1920x1080 5601K_2024-01-22_20-53-45

Detta är en sann historia.

Dramatiseringen bygger på omfattande
research, intervjuer och redogörelser.

Hej! Du kunde komma i alla fall!

Kupera hur du vill och det blir ditt kort.
Det blir klöver nio.

Ruter två.

Om du bara...

–Kupera leken igen.
–Dra åt helvete, din idiot.

Grabben, du är en loser!

Du är skit!
Du är skit, du är skit, du är skit!

De är tölpar.

Pladdrande, inbilska, mobbande tölpar.
Bry dig inte om dem.

–Jag har sett dig i biblioteket.
–Jag har sett dig med.

Martyn, eller hur?

Jag heter Ben. Ben Field.

I FAMNEN PÅ EN MÖRDARE

Ursäkta att du fått vänta. Dagen har
knappt börjat och den är redan för jävlig.

Vad är det här?

Testamentsbedrägeri. Misstänkt mord.

Det verkar lurt.

–Det är därför jag ger det till dig.
–Tack.

Det måste hanteras med taktkänsla.

Han kan vara ännu ett offer.
En pensionerad lärare från Stowe.

De där två är misstänkta. En som läser
till präst och en blivande magiker.

Rubrikerna skriver sig själva nuförtiden.

När går du i pension? Om ett år?

Knappt. Om jag inte skulle gå i pension
skulle jag be om skrivbordstjänst.

Liken samlas på hög.
Det här håller dig sysselsatt till dess.

Jag måste sätta fart, Mark. Ledsen.

Chris Ward.
Vadå vänta? Det var du som ringde.

God morgon, chefen.

–Sir...
–Hej.

Jag behöver prata med någon om
min moster. Hon ligger på sjukhus nu–

–men hon har umgåtts mycket med en
ung man. Han har flyttat in hos henne.

Han heter Ben Field och jag tror...

Jag tror att han gjort något mot henne.

God morgon. Jag heter Ben Field.

Jag ringer för att en vän till mig
lagts in på sjukhus.

När jag försökt hälsa på har väktarna
sagt att jag inte får träffa henne.

Hon heter Ann Moore-Martin.

–Hallå, hör ni mig?
–Ja. Reagerar han alls?

–Nej, han är väldigt kall.
–Väldigt kall?

Peter?

Du har nått din destination.

–Jag avskyr det här.
–Det blir aldrig bättre, sir.

Mr Farquhar, vi talades vid på telefon.
Natalie Golding.

–Det här är kommissarie Mark Glover.
–Stig på.

Tack.

Nyligen gick en granne till er bror bort.
Ann Moore-Martin.

Damen med den lilla hunden?
Rektorn? Så tråkigt.

Mycket ledsamt, men jag förstår inte
vad det har med oss att göra.

Månaderna före
miss Ann Moore-Martins frånfälle–

–hade hon ett förhållande
med en ung man, Ben Field.

Släktingarna har uttryckt oro
över förhållandet–

–och det faktum att miss Moore-Martin
ändrade sitt testamente till Bens fördel.

Vi är också ytterst bekymrade över den
snabba försämringen av hennes hälsa.

–Gjorde han något mot henne?
–Det är det vi undersöker.

Peter blev sjuk.
Han hade alltid varit vid god hälsa.

Lite sliten som alla vi andra,
men vid god hälsa, aktiv.

Men han blev hemskt sjuk.

Ben var...så hjälpsam.

Han följde med vid läkarbesöken och...
tog hand om honom.

Jag trodde aldrig att Peter var alkoholist,
att spriten tagit död på honom.

Han hade sprit- och vinflaskor stående
i åratal utan att röra dem.

Pratade Peter någon gång om Ben?
Sa han något om deras vänskap?

Bara för att säga hur fantastisk han var.
Intelligent, charmig och snäll.

Peter ändrade sitt testamente
till Bens fördel.

De stod varandra väldigt nära. Väldigt...

Peter älskade honom.

Var kär i honom.

Om det är någon som har gjort något
måste de få veta.

Det måste de.

Det var säkert saker
som Peter inte berättade–

–om Ben och deras liv tillsammans.

Men han kan ha skrivit om dem.
Han skrev om allt.

Han...Ben...sa att han ville
skriva något åt Peter.

Han ville ha de sista dagböckerna.
De sista tio månaderna i Peters liv.

När han var väldigt sjuk.

–Lämnade han aldrig tillbaka dem?
–Nej, det gjorde han inte.

God morgon.

God morgon.

Jag är här för att ge dig
Kristi glada budskap.

Hur mår du i dag?

Du kanske känner dig förvirrad
eftersom du har demens.

Du kände dig alltid sorgsen, inte sant?

Är det för att du alltid var ensam?

Sätt dig igen.

Och varför kände du dig ensam?

Därför att jag...inte har någon.

Just det, du har ju ingen.

Du har inga vänner, ingen släkt.

Hur kommer det sig?

Dagböckerna är här, Rich.

–Är det Peters vardagsrum?
–Från en kroppskamera.

–Vad hittade ni?
–En flaska whisky.

Ett glas. Togs i beslag som bevis,
åberopades aldrig.

–Det är säkert kastat vid det här laget.
–Antagligen. Det blev kanske bortglömt.

Värt att ta en titt på?

Ja!

Coronern slog fast att Peter Farquhar
dog av kvävning på grund av alkohol.

Han drack sig till döds.

Ben Field uppgav att Peter länge lidit
av alkoholism, vilket släkten bestrider.

Field sa också att Peter regelbundet
tog sömntabletter, och det stämmer.

Kanske hade Peter problem med alkohol
och dolde missbruket för släkten.

Kanske talade Field sanning.

Kanske. Men låt oss
ta en titt på brottsplatsen igen.

Lamporna är släckta. Tv:n är avstängd.

Gardinerna i fönstret mot gatan
är fördragna.

Peter, som nyligen hämtat sig
från en mystisk sjukdom–

–som liknar Ann Moore-Martins symtom
med kramper och hallucinationer...

Peter, som är så glad och lättad
över att må bättre–

–sitter vänd mot ett fönster
med fördragna gardiner–

–och tömmer en flaska single malt.

Han dricker den ensam, i mörker.

Kanske. – Rich.

Whiskyn är bara whisky.
Inga skadliga substanser, inget gift.

Ofullständiga fingeravtryck på flaskans
utsida och glaset, och så det här...

Jag tror inte att fingeravtrycket är Peter
Farquhars, utan att det tillhör Ben Field–

–och att han var där
när Peter Farquhar dog.

Det är den hypotesen vi måste bevisa.

De bästa bevisen är Peters dagböcker
som skrivs ut nu.

–Ben Field tog de två sista.
–De är säkert förstörda.

Men de vi har ger oss ändå
den bästa bilden av vad som försiggick.

Vi har inte Peters kropp, och tyvärr
har de forensiska undersökningarna–

–av Ann och hennes bostad
inte gett några resultat.

Så läs precis allt,
för lösningen finns i detaljerna.

–Tack ska ni ha.
–Tack, chefen.

Jag ordnar ett möte med Ann-Marie.

Men han drogade henne. Moster Ann
sa att han gav henne ett vitt pulver.

–Det finns inga spår i huset.
–Han kanske gjorde rent efter sig.

Det borde ha funnits
i håret och i kroppen.

Vi har inte hittat
några spår av droger eller gifter.

Din moster låg länge på sjukhus,
och sen var hon på äldreboendet.

Hon hade fått många andra läkemedel.

Jag borde aldrig ha lämnat henne.
Hon borde inte ha fått dö ensam.

Kan vi ha begravning?
Före henne till sista vilan?

–Det är ändå något.
–Han kan göra vad som helst just nu.

Tänk om han lämnar landet.

Field och Smith vet inte
att vi utreder dem, men vi vet var de är.

Vi vet vad de gör. Det här är inte över.

Vi glömmer inte din moster.
Långt därifrån.

Ni såg honom inte i ögonen, som vi.
Han struntar i allt.

Han bryr sig inte. Han går bara omkring
och gör vad han vill.

Det håller på att göra mig galen.

Hej då.

Jag messar dig sen.

–Så där.
–Fint! Nu kan du laga takrännorna.

–Jag kan ingenting om takrännor.
–Jag fixar det.

Bakdörren var öppen. Du borde vara
försiktigare. Vem som helst kan gå in.

–Vi ses senare, Liz.
–Okej.

–Curryklubb i kväll?
–Absolut. Vi ska titta på Formel 1.

–Vill du göra oss sällskap?
–Låter perfekt.

Vi ses sen. – Kom nu.

Vad är det för fel, Martyn?
Jag vet att det är nåt.

Det är Ann-Marie, eller hur? Du har inte
varit dig lik sen hon spydde sin galla.

Oroa dig inte för det.
Jag har planer ifall hon framhärdar.

Ben...

När det gäller Liz...

Ja?

Det...

Jag...

Det är din ångest.

Det är derealisation. Det är allt.

Andas, Martyn. Andas!

Andas!

Simon...

Simon, vakna. Vakna nu.

Han är utanför. Han är utanför!

Han tittar hitåt!

Det är ingen där.

Ann-Marie...

Det är ingen där.

Jag går och gör en kopp te.

God morgon!

–Hör ni mig?
–Ja.

Bra, för om jag ska tala
vill jag att ni lyssnar.

Vilka här lever enligt en moralkod?

Jag är glad att jag inte är ensam.

Jag vill att vi funderar på de moralkoder
och kristna principer vi följer–

–som fromma troende
på Guds heliga ord.

Jag vill att vi reflekterar över budorden.

Jag tänker specifikt på ett.
Kan någon gissa vilket?

Det rimmar på "du skall icke skräpa".

–Du skall icke dräpa.
–Ja.

Fantastiskt. Du skall icke dräpa.

Det är måttstocken
för vårt inträde i himmelriket.

Du skall icke dräpa, för att det är olagligt.

Det är en ohygglig, avskyvärd handling
att ta någon annans liv.

Men om det är ett sätt att göra slut på
människors eländiga omständigheter?

Eller för det allmännas bästa?
Hur ser vi på det då?

Jag tänker inte tala om för er
vad ni ska tycka.

Men om man vet vad som är rätt,
måste man handla därefter–

–och leva som ens samvete bjuder.

Jag är bunden av Skriften.

Mitt samvete är fångat av Guds ord.

Här står jag.

Amen.

Jag följde med henne överallt
när jag var liten.

Jag tultade med som en liten ankunge.

Hon lärde mig att läsa, och klockan.

Jag visste alltid
att jag var viktig för henne.

Snälla, låt bli.

Du har inte ens gråtit. Det är inte bra
att stänga inne allt, släpp ut det.

Jag kan inte. Jag är för arg.

Jag vill inte sluta vara arg
och det gör jag om jag bryter ihop.

Är du snäll och pratar med dem?

Välkommen.

Välkomna.

Hur mår du? Och Ann-Marie?

Hon är...väldigt stark.

Jag älskar honom så mycket.

Förutom en väldigt oroväckande sida.

För några dagar sen la jag märke till
en svart anteckningsbok.

Jag vet att jag inte borde ha läst den.

Ben för osanna anteckningar
om hur mycket alkohol jag dricker.

Befängda mängder!

När jag konfronterade honom
blev han rasande.

Han sa att det var till en pjäs
han höll på att skriva.

Jag var verkligen rädd
att jag skulle mista honom.

Jag har det.

På ett tidigt stadium lägger Ben grunden
för Peters spritproblem.

Missbruket som bara Ben ser. Ja,
Ben och Martyn, för han bor där också.

När Peter dör uppger Ben för polisen
att Peter dog av alkoholism.

Det här var en långsiktig plan.

Då så.
Hur många adresser har vi på Field?

–Två. Hans egen och flickvännens.
–Vi kollar upp Martyn också.

Mobiler, datorer, allt de har.

Snyggt. Bra.

–Utanför plats ett.
–Då kör vi.

Plats ett, kör.

–Polis! Vi kommer in!
–Vardagsrum tomt.

Mannen inte på plats.
Jag repeterar, mannen inte på plats.

Plats två, kör.

Ben Field! Det är polisen! Vi kommer in!

–Vad fan är det som händer?
–Vi kommer in!

Han stack bakvägen! Spring!

–Ut ur mitt hus, för fan!
–Fort, ut på baksidan!

–Ben Field! Stopp!
–Stanna där!

–Där är han! Spring!
–Stanna där!

Stanna! Stanna!

Vi har honom.
Den misstänkte är gripen.

Till sist, vad är ert yrke, mr Field?

Jag har just skrivit en bok om poesi.

–Ska jag skriva författare då?
–Det blir bra.

–Tack, killar.
–Jag kommer nog att få lite tråkigt.

–Ni har inte en bok jag kan läsa?
–Jag ska se vad jag kan göra.

Det vore toppen. Tack så mycket.

Tack.

Av med skorna.

Är det allt? Tack.

–Sir...
–Hej.

Jag ska klå dig och trycka ner dig
Det är min klass, och jag ska kugga dig

Vad är det här?

Jag flyttade in så att han kunde dö

Sir...

Tack. Lägg den i en bevispåse.

Nat, vi har Peters dagböcker
som saknades.

Toppen, jag kommer tillbaka nu.

Lite te kan behövas. Jättefint, tack.

Okej.

Innan vi börjar...

"Jag, Benjamin Luke Field, vill göra
ett uttalande som mitt ombud läser upp."

"Jag hade inget
med Ann-Moore Martins död att göra."

"Jag hade inget
med Peter Farquhars död att göra."

"Jag vill inte svara på frågor just nu. Mitt
uttalande är frivilligt och sanningsenligt."

"Det har min underskrift."

Det hindrar inte oss från att ställa frågor,
eller hur, Ben?

–När valde du Peter Farquhar till offer?
–Inga kommentarer.

–Var var du kvällen Peter Farquhar dog?
–Inga kommentarer.

–Du var väl med honom?
–Inga kommentarer.

Vi har hittat Peters dagböcker
i din lägenhet.

Det måste stå nåt viktigt i dem eftersom
du gömt dem. Vad skrev Peter om dig?

–Inga kommentarer.
–Vi har dina anteckningsböcker också.

–Vad hittar vi där?
–Inga kommentarer.

Varför skulle Ann-Marie Blake tro att du
försökte göra Ann Moore-Martin något?

Vad kan du berätta
om det som hände innan hon dog?

–Och vad var Martyn Smiths roll?
–Inga kommentarer.

Han flyttade först in hos Peter Farquhar
och nu bor han hos Elizabeth Zettl.

–Är han din spejare?
–Inga kommentarer.

Vad tror du att Martyn berättar om dig
när vi hör honom?

Inga kommentarer.

Så där. Akta huvudet.

Okej. Akta huvudet.

–Vart ska vi?
–Till underrätten.

Så att de kan hålla oss kvar längre.
Kör du "inga kommentarer"?

Jag också.

De har ingenting. "Ben är konstig."
Det är vad de har. Det är allt de har.

Då ska vi se. Det finns tusentals akter
och foton. Tusentals.

Men Fields fingeravtryck finns
på glasets insida och på flaskan–

–och Smiths dna finns på flaskhalsen,
och det finns några sms, ganska otäcka.

Kom med mig.

Visste du att Ben och Peter
hade ett kärleksförhållande?

–Inga kommentarer.
–Ben och Ann Moore-Martin, då?

Visste du att han hade friat? Du måste
ha tyckt att det var lite ovanligt.

Att Ben hade förhållanden med personer
som var mycket äldre än han.

När du kom in
topsade vi din mun för dna.

Ditt dna finns på whiskyflaskan
vilket visar att du drack ur den.

När gjorde du det? Var Ben där?
Var du där den kvällen?

Inga kommentarer.

Vi har sms mellan dig och Ben.

Vi har sett vad du säger om Peter.

Du kallar honom "kukhuvud".

Du kallar honom "efterbliven" och "fitta".

Peter hade varit snäll mot dig. Han
testamenterade en massa pengar åt dig.

Tio tusen pund.
Varför sa du så elaka saker om honom?

Inga kommentarer.

Du har blivit varnad, och jag vill att
du tänker lite på en viktig formulering.

"Om du underlåter att nämna något
som du senare åberopar i rätten"...

Det är chockartat att bli gripen. Det är
läskigt, så du kanske har glömt det.

Men om det är något du tänker säga
i rätten måste du säga det nu.

Jag har gett min klient råd.

Inga kommentarer.

–Gör du alltid som du blir tillsagd?
–Inga kommentarer.

Mitt föräldrahem är i Cornwall.
Hur kommer jag dit?

–Polisen skjutsar dig.
–Min telefon? Min dator?

–Nej, dem måste vi behålla.
–Då går vi.

Du blir släppt mot borgen. Du måste
anmäla dig till den lokala polisstationen.

Du får inte ha kontakt med Martyn Smith
eller familjerna Blake och Farquhar–

–eller någon från St Mary's, och på
inga villkor resa in i Buckinghamshire.

Jag måste förklara
för kyrkan och stiftssynoden–

–så att de kan pausa
min väg till prästvigning.

De blir informerade. Förstår du villkoren
för borgen och att de är bindande?

Jag har nog lyckats begripa.

Det är inte varje dag
man släpper en mördare mot borgen.

Vi behöver en kropp.

Han har varit begravd i två år.

Ni vet inte i vilket tillstånd...

Nej, och det är en känslig uppgift–

–så samma dödgrävare som la Peter
till vila skulle ta upp honom.

Vi anser att Peters kropp har gjort sitt
i den här världen. Hans själ är hos Gud.

Men om hans kvarlevor kan berätta mer
för oss, måste vi ta reda på sanningen.

Okej.

Okej.

Vi börjar i bukhålan.

Vi har maginnehållet.
Kroppen är anmärkningsvärt välbevarad.

Det finns alkohol i magen. Den luktar.
Vi kan säga exakt hur mycket också.

–Om det var nog för att döda honom?
–Kanske.

Välbevarat hår också. Vi skickar det
till ett specialistlaboratorium i Frankrike.

Det tar tid. Och ni måste säga
exakt vad de ska leta efter.

–Det vet vi inte, Brett.
–När ni vet det skickar vi proverna.

Vi kan inte göra något mer före dess.

TESTAMENTE
ELIZABETH SCARLETT ZETTL

–Sir?
–Ja.

Han har tagit de här.

Fy fan...

Vad menar ni med foton?

–Intima foton.
–Intima? Menar ni...

Sexuella. Det verkar inte som om
din moster visste om att de togs.

Ann-Marie...

Vad är det?

Det var Bens övervakare.
Han har skaffat jobb.

Som vad?

Vi är här för att hylla Thomas Ryan
Penwells liv och tid på jorden.

Tommy för släkt och vänner.

Tack. Det var mycket vänligt. Tack.

Kom in.

–Har du tid en stund?
–Ja.

Jag kan inte gå i pension, Chris.

Du måste. Så säger lagen.

Ur Ben Fields anteckningsbok:

"Jag skulle kunna gå från hus till hus
och kväva eller slå ihjäl grannar"–

–"och klara av omkring 50 på en kväll,
även äldreboenden."

Han har bara börjat.

Kom igen, Chris.

Jag kan väl ta in dig igen
som civil utredare.

–Kör till.
–Tänk på saken.

Det har jag gjort. Tack, det var bussigt.

Sen kväll. Jag kan knappt stå upp.
Jag är så trött.

Något ont har tagit sig in i min hjärna.

Ben gav mig frukost på sängen.

Ohyggliga svärmar av svarta insekter.

Snälla Gud, belöna Ben
för hans vänlighet mot mig.

Sover mycket längre om natten.

Det är något som inte stämmer.

Jag har ramlat flera gånger.
Fullständigt förödmjukad.

Så mycket har gått på tok.
Gode Gud, låt inget mer gå på tok.

–God morgon, sir.
–Du behöver inte säga "sir" mer.

Ställ inte till med något ståhej, annars
gör jag inget te. Du ger dig visst aldrig.

Bens arbetsböcker är en mardröm.
Inget är kronologiskt.

November står längst fram i en bok och
maj samma år längst bak i en annan.

Det enda som Ben håller ordning på
och daterar...

...är alla läkemedel han ger Peter.

Allt är på olika sidor, men daterat. Peter
nämner aldrig att han får något obekant.

Inget vitt pulver som Ann sa sig få.

Peter blir sjuk, så Ben brygger te och
lagar middag åt honom. Te på sängen.

Det enda läkemedel Peter tror sig ta
är det hans läkare skrivit ut sen flera år.

Peter dricker sitt te, äter sitt rostade
bröd och är tacksam för Bens omsorger.

–Helvete...
–Hur som helst...

Jag har listat alla läkemedel som Ben
ger Peter och hur de påverkar honom.

Det är bensodiazepiner
och psykoaktiva medel.

Det är det vi letar efter hos Peter
och som kommer att finnas i hans hår.

Hej, Ben.

Jag är ledsen för allt det här.

Det är inte precis det 2017 vi planerat.

Men det går nog till rättegång.

Ja, jag kommer att få en rättegång.

Jag tror att jag kommer undan
med det mesta.

God morgon.

Översättning: Charlotte Rieback
Svensk Medietext för SVT