All language subtitles for I famnen på en mördare – Avsnitt 2

Detta är en sann historia.

Dramatiseringen bygger på omfattande
research, intervjuer och redogörelser.

I FAMNEN PÅ EN MÖRDARE

Nu när Peter Farquhar har lämnat oss
måste vi fråga oss: Tvivlade Peter?

Han hade svarat: "Frid och förlåtelse,
ta emot mig nu. Jag är post-Peter."

Från hans klasser, som klasskamrater,
har vi gått vidare, men han har gått bort.

Låt oss vara det arv han ville efterlämna.
Hans...

Jag förstår inte varför han drack en hel
flaska whisky. Jag såg aldrig Peter full.

–Jag kände aldrig att han luktade sprit.
–Sch! Jag vill lyssna på Ben.

Minns därför Peter. Fader till
de behövande, läsare, författare, lärare.

Och predikant.

Han var vår vän.

Han är hos vår Herre.
Han finns i våra hjärtan.

Peter Farquhar.

–Tack, mamma.
–Tack.

–Här.
–Tack.

Du och Ian är väl inte arga över
att Peter gav mig en stor del av huset?

Han berättade det för en tid sedan.

Han satte pris på er vänskap.

Vad ska du göra med det?

Jag har inte råd att köpa ut er.

Det bästa är nog att sälja,
så kan jag köpa en liten lägenhet.

Om du tror att Ian går med på det.

Jag diskar, så torkar du.

Jag visste inte
att Peter lämnade pengar till mig.

Tio tusen pund är mycket.
Jag visste inte.

–Han var generös.
–Ja. Mycket.

Jag känner mig hemsk! Det är mitt fel.
Om jag inte varit med mina vänner...

–Om han inte varit ensam...
–Det är inte ditt fel.

Låt mig hjälpa till.
Jag kan bära ner det här.

Jag ska använda dem till gott.
Pengarna. Jag ska hedra Peter.

Alla hans dagböcker.
Hela hans liv i några kartonger.

–Tror du det var avsiktligt?
–Nej.

Han visste vad som skulle hända om
han drack så mycket, så enda skälet...

Sluta.

Jag kan inte låta bli. Tanken
att han var så fullständigt ensam...

Du kan titta på tv.
– Du gör din bildläxa. Jag lagar middag.

–Hallå?
–Hej, moster Ann.

Du jäktar, det hörs.

–Du har högtalaren på. Jag ekar.
–Ja, jag jäktar. Förlåt.

Jag måste ge flickorna mat,
sen ska jag på föräldramöte.

–Vad gör du? Jag hör porslin.
–Ordnar en bricka te. Jag har besök.

–Mitt sociala liv är inget mot ditt.
–Jag vet. Det är fest nonstop.

Jag ska dricka te med Ben.
Stackars Peters inneboende.

–En så fin pojk. Han ska bli pastor.
–Du har berättat om honom.

Jag måste gå. Ben kommer in.
Han tror inte att jag kan bära en bricka.

–Det behöver du inte när jag är här.
–Vilken gentleman. – Vi ses på söndag.

–Hej.
–Hej.

–Sexigt!
–Gå du. Jag tar hand om tjejerna.

–Sexigare. – Hej då.
–Hej då, mamma.

Mina damer.

–Fantastiskt.
–Tack.

Jag visste att de skulle vilja sälja huset,
men det var mitt hem.

–De vill gärna att jag flyttar.
–Det gör mig ont. Vart ska du ta vägen?

Jag sover hos vänner medan jag letar.

Men inget för långt från skolan och
kyrkan. Jag vill fortsätta som kyrkvärd.

Du gör så mycket.
Det är imponerande för din ålder.

Oroa dig inte. Fantastiska saker väntar.

Problemet är mina saker. Jag behöver
någonstans att förvara dem.

–Använd mitt garage. Jag har ingen bil.
–Varför inte?

–Jag gav den till min systerdotter.
–Så snällt.

Det står i evangelierna, Ben. Om man
har mer än man behöver, ge bort det.

–Får jag ställa en personlig fråga?
–Du kan alltid fråga.

–Varför har du aldrig gift dig?
–Ja, du...

Jag hade trevliga pojkvänner, så klart,
men ingen jag ville vara med för alltid.

Och jag hade min karriär som lärare.
Jag älskade det.

Sen fick jag ta hand om min mamma.

Efter det var jag för gammal.

Jag ser inte ålder.
Man älskar den man älskar.

Jag trivs så bra här.

–Det är fridfullt.
–Du är alltid välkommen.

TILL SALU

–Hej.
–Hej. Vad fin du är.

–När ska jag tala om djävulen?
–På manöver. Puben kl. 21?

–Kristi kropp.
–Amen.

Kristi kropp.

–Du vet att jag bara håller dig sällskap.
–Du är en förfärlig hedning.

Kristi ande, helga mig. Kristi lekamen,
fräls mig. Kristi blod, upptänd mig.

Vattnet ur Kristi sida, rena mig.

Kristi lidande, styrk mig.
O gode Jesus, bönhör mig. Amen.

TY INGENTING
ÄR OMÖJLIGT FÖR GUD

Jag är så kissnödig!

–Jag sätter på vatten. Vad vill du ha?
–Kaffe, tack.

–Grattis.
–Tack.

MIN KÄRASTE, MIN ANN

Du kan ställa den där.

–Jag hämtar några till.
–Kan du posta det här åt mig?

Tack.

–St Abigail's teologiska college.
–Jag vill anmäla mig till ordinanddagen.

–Javisst. Namn?
–Benjamin Luke Field, St Mary's, Stowe.

Var god dröj.

Hur visste du att du ville bli pastor?

Det var ett kall.
Jag visste att Gud talade direkt till mig.

Jag var tvungen att tjäna honom.

När jag var flicka längtade jag efter det.

Att få höra en ängels röst.

–Jag älskar att prata med dig, Ann.
–Jag älskar att prata med dig med.

–God natt.
–Sov gott.

–Här har jag det.
–Vadå?

Alla instruktioner och viktiga detaljer,
när något händer mig.

–Jag vill inte höra det här.
–Det här är viktigt.

–Dina grannar var äldre.
–Jag är äldre, hjärtat. Mycket.

–Du är frisk och stark.
–Jag anförtror dig det här.

En vacker dag
behöver du veta vad jag vill.

Du behöver de viktiga detaljerna.
Jag kanske inte kan tala om det.

–Jag vill inte läsa det än.
–Min finaste flicka.

–Inget spännande. Jag tvättar.
–Så skoj...

Jag kan inte gå i mässan
och handla åt dig i helgen.

–Jag har en massa prov att rätta.
–Ingen fara. Ben kan säkert köra mig.

Jag ska fråga. – Ben?

–Är han där nu?
–Kan du köra mig till kyrkan på söndag?

–Självklart.
–Självklart, säger han.

Jättebra.

Han är där ganska ofta.

Det är trevligt att ha en ungdom här.
Det muntrar upp mig.

Jag skulle gärna träffa honom.
Kan jag säga hej nu?

Javisst.

–Ben? Ann-Marie vill säga hej.
–Jag kan inte. Inte i telefon.

–Jag är för blyg.
–Dumbom. – Han blev blyg.

–En annan gång. Vi kan äta lunch ihop.
–Det vore skoj.

Jag måste lägga på. Vi hörs snart.

–Älskar dig.
–Älskar dig.

Jag tror att hon är lite svartsjuk på
att jag har en ny vän.

Så fint du har gjort! Tack så mycket.

Säg inte för mycket till Ann-Marie
om mig.

Hon kan inte förstå hur det är.

Hur det är? Vad menar du?

Hur vi förstår varandra.

Hur vi känner varandra på djupet,
som om vi har träffats förr.

Ingen dömer oss utom Gud.

Ben...

–God natt, Ann. Gud välsigne dig.
–Sov gott, Ben.

–Jag kommer upp med te i morgon bitti.
–Tack.

Titta på nattygsbordet.

Är jag en misstänksam hemsk ragata?

–Betyder ett ja en spark i skrevet?
–Antagligen.

Då säger jag nej.
Vad gör han egentligen?

Småjobb, kör henne till kyrkan. Han
är väl bara en hygglig medmänniska?

Jag antar det.

"Älskad var du, två- och trefalt
innan du för mig var känd."

"Som i en röst, en formlös flamma tänd.
De änglar som vi tillber, formar allt."

"Som kärleks motvikt tänkte jag väl så:"

"Den olikhet som skiljer luft
från änglars orördhet."

"Skiljer kvinnors kärlek från mäns
i all evighet."

Ann?

Jag kände mig lite yr.

–Jag hämtar ett glas vatten.
–Förlåt mig. Så underligt.

–Jag kände mig yr.
–Oroa dig inte. Jag är här.

Stanna där.

–Kristi kropp bevare dig till evigt liv.
–Amen.

–Kristi kropp bevare dig till evigt liv.
–Kristi blod bevare dig till evigt liv.

–Kristi blod bevare dig till evigt liv.
–Kristi kropp bevare dig till evigt liv.

–Kristi kropp bevare dig till evigt liv.
–Kristi blod.

–Hur mår Liz?
–Zettl?

–Känner vi några andra?
–Hon...

–Hon mår bra.
–Är hon snart hundra?

–Det är svårt att tro.
–Hundra. Gud.

–Hon måste bara vilja ge upp.
–Hon verkar ha skoj.

Gör mig en tjänst.
Jag ska resa bort ett tag.

–Ann tror att jag föreläser i Frankrike.
–Manövrar.

Ge henne de här.
Kuverten är numrerade.

Ge dem i ordning,
så att dikterna blir logiska.

Vi har ett förhållande.

–Du och...
–Jag och Ann, ja.

En kärleksfull, engagerad,
sensuell relation.

Tänker du göra mig besviken nu
och säga något banalt och ordinärt?

Nej. Nej.

Får du något sex?

Vi måste göra något åt det.

Jag har skrivit en hyllning till Peter.
Vill du höra?

"När vi yttrar oss om Peter Farquhar,
märk väl: Peter dog."

"Upprepad störning. Fångad i egen fälla.
Dog utan benådning, förstenad."

Käraste Ann.

Hur jag åtrår dig!

Hur jag åtrår att uppvakta dig.

Mina klena offergåvor till ditt behag.

Hur vågar jag fånga på rim
solen i ditt hår–

–och ditt ansiktes drag?

Dränk min vakna smärtas dåraktighet
i strandsatta lämningar av dig.

Maria, förena på nytt vår splittrade själ
och gör våra kroppar till en.

I vila räknar du vart omhuldat ögonblick.
Stoft på dina kinder, såsom en fjäril.

Kram, Ben.

–Han har gjort ett bra jobb i trädgården.
–Inte sant? Särskilt runt Rosies grav.

Han ville återgälda mig
för att han får låna garaget.

Jag hade hoppats få träffa honom.

Han är i Frankrike och föreläser
om de metafysiska poeterna.

–Hur är det med dina yrselanfall?
–Ett yrselanfall. Det är ingen fara.

Jag gick och kollade blodtrycket.
Det är utmärkt för en kvinna i min ålder.

–Så det har inte med hjärtat att göra.
–De kollade det med. Jag mår bra!

Varför blev du yr då?

–Ben säger att jag ska äta mer frukost.
–Han har inte fel. Dagens viktigaste mål.

Han säger att jag behöver ett mellanmål
på förmiddagen.

Han gjorde en smoothie åt mig.
Banan, yoghurt och blåbär. Jättegod!

–Moster Ann!
–Jag kommer, raringar.

Vem gillar inte smoothie?

Jag tänker kolla huset.
Om hon frågar är jag på toa.

Du måste lägga manken till! Slå till.

Beredd? Nu kommer den.

Såja.

Det är så trevligt att ha dig här igen.
Jag har saknat dig.

–Fick du en dikt varje dag?
–Ja, det fick jag.

Jag menade varje ord.

–Jag har en present åt dig.
–Har du?

"Jag är med dig alla dagar."
Ska du resa bort?

Kanske.

Ibland känner jag...

...ett förkrossande mörker,
och förtvivlan.

Du är mitt ljus, Ann. Du.

Här inne.

Ljus, värme och kärlek. När jag är här
tror jag att livet kan vara värt smärtan.

Om jag inte har det här,
så har jag inget alls.

–Bara förtvivlan.
–Åh, Ben!

ANN. BE FÖR BEN.
BEN ÄLSKAR DIG.

ALLT DU GER HONOM
ÅTERGÄLDAR HAN TIOFALT

JURIDISKA TJÄNSTER

Miss Moore-Martin.
Så fint att se er. Kom in.

DINA GODA GÄRNINGAR
SKALL EJ GÖRAS OM INTET

DIN SJÄL FAR TILL HIMLEN

HANS TILL FULLÄNDNING,
DIN TILL GLÄDJE

–Vad är det där?
–Vitaminer från hälsobutiken.

Jag tar dem själv,
så jag vet att det är bra.

Du mådde inte bra. Jag fann dig här.

Jag blandade till det här
för att hjälpa dig.

Ben...

–Jag tror att Gud talade till mig.
–Det är klart att han gjorde.

Du är helig. Tvättad i lammets blod.

Gud älskar dig, och det gör jag med.

Res dig. Jag vill visa dig en sak.

Ser du?

Ser du hur enastående du är?

Jag ville bjuda ut dig. Det har varit så
mycket på jobbet. Jag har saknat dig.

–Jag har saknat dig med.
–Hur mår du? Inga fler yrselanfall?

Jag mår bra. Vissa dagar tror jag
att jag skulle kunna bestiga ett berg.

Andra dagar får jag ta en tupplur
mitt på dagen.

–Det är inte likt dig.
–Jag vet! Jag kände mig så trött.

–Trött ända in i märgen.
–Du skulle ha ringt!

Jag är mig själv igen.

Tack vare Ben. Han tar hand om mig.

–Just det. Så han hälsar fortfarande på?
–Han är en underbar man.

–Du säger det. Jag känner honom inte.
–Duger inte mitt ord? Han är min vän.

Eller... Han är mer än en vän.

–Vadå "mer än en vän"?
–Han älskar mig!

Han älskar mig verkligen, så högt.
Han får mig att känna mig speciell.

Han har friat. Och jag tänker säga ja.

Förlåt.

Va? Han har gjort vadå?

–Vad betyder "mer än en vän"?
–Det betyder att jag är lycklig.

–Varför kan du inte glädjas med mig?
–Det är inte det. Jag känner honom inte.

Det vore galet att glädjas åt
att en ung, okänd man är hos dig jämt!

Han älskar dig, han vill gifta sig med dig.
Du är en utsatt dam.

–Du tycker att jag är en enfaldig tant!
–Nej!

En dum, enfaldig tant
med inget kvar att se fram emot.

–Jag borde bara vänta på att dö!
–Det är det sista jag tycker.

Jag vill träffa honom, men han har jämt
en ursäkt, så jag kan inte glädjas åt det.

–Han sa att du inte skulle förstå.
–Sätt dig.

Nej! Du har gjort mig ledsen.
Du har sårat mig.

–Förlåt, jag...
–Kör hem mig nu, annars går jag.

Ringer det?

Nej.

Jag måste skriva ett brev till Ann-Marie.

Och förklara om huset.

Men jag får inte ihop orden.

Jag skriver det du vill säga,
så kan du skriva av det.

Du kan säga hur ledsen och trött
du har känt dig också.

Oroa dig inte. Jag skriver.

–Har prästen välsignat dem?
–Ja. Jag sa att du inte kunde komma.

Kristi kropp.

Amen.

Det är jag. Jag är så ledsen
att jag sårade dig. Jag är bara orolig...

Meddelandet raderat.

–Jag vet att du är arg, men ring tillbaka.
–Meddelandet raderat.

–Moster, vi har aldrig...
–Meddelandet raderat.

–Moster...
–Meddelandet raderat.

–Va fan?
–Någonting är fel.

Hon ringde aldrig.

Hon ringer alltid tillbaka. Jag åker dit.

Det är mitt i natten. Du skrämmer skiten
ur henne. Ann-Marie!

Moster Ann! Det är bara jag.

Moster, det är bara jag.
Bli inte rädd, det är bara jag.

Moster Ann?

Nej!

Nej! Ingen fara, jag är här.

–Bra!
–Det var bara säkringen.

Ann-Marie, kan du komma hit?

Är hon död?

Nej.

–Vad händer?
–Jag diskuterar inte moster med dig.

–Va fan gör du?
–Tar av mig skorna.

Ben.

Det är inte passande att du är här.
Du får gå nu.

Lämna din nyckel, tack.

Mitt mobilnummer.
Ring mig om något av vikt händer.

–Utlöste han säkringen med flit?
–Jag vet inte.

Jag tror att jag måste gå till polisen.

Mrs Blake?

Inspektör Natalie Golding,
Thames Valley-polisen.

Han utger sig för att vara
hennes systerson.

Jag vet. Han kommer inte in.
Väktarna är underrättade.

Han har tagit saker. Hennes mapp
med alla viktiga papper är borta.

Vi ska se till att du får tillbaka den.
Och få ut hans ägodelar ur hennes hus.

Han tror att det är hans hus.
Advokaten pratade med mig.

Jag skiter i huset. Han kan ta det.
Jag vill bara ha min moster.

Hon har varit god i hela sitt liv.
Hon är god.

Nu hallucinerar hon i en sjukhussäng–

–och de tar hår- och blodprover
för att se om hon har förgiftats.

Det han har gjort mot henne...
Vem gör så?

Så ovanligt hjälpsamt av dem.

Hur mår Ann?

–Du kan väl berätta hur hon mår?
–Jag vill ha tillbaka hennes mapp.

–Varför tog du den?
–Jag trodde att jag behövde den.

Jag tog med några presenter till Ann.

Jag tänker inte ge henne det här.

Det är bäst att vi packar, Martyn.

Jag vill ställa några frågor,
och jag hoppas att du svarar ärligt.

Fick du moster
att ändra sitt testamente?

Ja.

Tror du att du är kär i min moster?

Ja.

Tror du att ni har en relation?

Ja.

Ben, tror du att du behöver hjälp?

Ja. Hjälp.

Ja.

Det gör säkert susen.

Får jag stå här en stund
och minnas min tid med Ann?

–Ta dina jävla grejer och dra åt helvete!
–Vill ni slå mig, mr Blake?

Kom så går vi.

–Minns du vad som händer i dag?
–Ja. Polisen kommer tillbaka.

De är ofta här.

Ja. De har mycket att reda ut.

–Berättade hon om det vita pulvret?
–Ja.

Brottsplatsutredarna
letar efter spår i huset.

–Hur långt kom du med allt annat?
–Inte långt. Hon är så trött.

Det är en process. Hon försöker förstå
vad som har hänt henne.

Vi gör ett nytt försök i morgon.
Försök sova.

Senare. Jag vill stanna lite längre.

Tack.

Jag saknar min trädgård.

–Visst ändrade jag tillbaka testamentet?
–Ja.

–En jurist träffade dig här.
–Just det, jag minns.

Nicola.

Hon hade så fina skor.

Hon var glad att du mådde bättre.
Hon har varit orolig.

Saken är den...

Han bad mig inte om någonting.

Jag ville bara ge det till honom. Alltihop.

Jag och polisen tror att det beror på
det han gav dig. Han manipulerade dig.

–Jag skäms så.
–Varför?

Jag har alltid berömt mig av
att vara intelligent.

Att tro att en ung man var kär i mig...

Jag känner mig så dum.

Jag skäms. Jag vet inte vad som hände.

Det ordnar sig. Vi ska få rätsida på det.
Vi ska få rätsida på det tillsammans.

Vi ses i morgon bitti. Jag kommer tidigt.

Jag älskar dig.

–Så väldigt mycket.
–Jag älskar dig med.

Hallå?

Hon sover.

Ett ögonblick.

Ann-Marie?

Det är föreståndarinnan
på vårdhemmet. Hon vill prata med dig.

–Jag vill inte.
–Älskling...

Hallå?

Det här är Simon Blake.

Det är nog bäst att ni talar om för mig
vad vi behöver göra nu.

Jag...

...kan inte sluta tänka på Rosie.

Min mosters hund.

Ena dagen var hon en glad hund,
nästa föll hon ihop.

Hon verkade se saker och visste inte
var hon var. Hon fick ett anfall och dog.

Jag undrar...

Övade han på henne? På Rosie.

–Och så Peter.
–Peter?

Han bodde ett par hus från Ann.
Han var lärare, som hon.

Ben bodde hos honom
och Peter blev sjuk och dog.

Sen bodde Ben hos Ann,
som blev sjuk och dog.

Tänk om Ann inte var den enda?

Vegetarisk bhuna till dig,
lamm pasanda till mig och Liz.

–Vilket passande fjäsk.
–Alltid.

Vem är det?

Jaha! Ben!

–Det luktar gott.
–Jag ville skåla för Anns minne.

–Må änglaskaror sjunga henne till ro.
–Så omtänksamt, Ben.

Kom in.

Air and Angels av John Donne
i tolkning av Peeter Sällström Randsalu

Översättning: Rosanna Lithgow
Svensk Medietext för SVT