All language subtitles for The.Gilded.Age.S02E02.2160p.CRAV.WEB-DL.DDP5.1.H.265-NTb_swe

Hur vågar hon vägra?
Det är skandalöst.

Hon lämnar inte ens sitt rum.
Jag är hennes mor och jag bestämmer.

- Tänker du tala med henne?
- Jag tänker försöka.

Jag behöver inte hennes hjälp.
Jag reser inte förrän allt är klart.

Din mor säger att du inte
vill resa till Newport.

Nej. Det är en sak jag måste ordna
innan jag lämnar New York.

Det låter överdramatiskt, men det
kan inte vänta till sommarens slut.

- Det påverkar resten av mitt liv.
- Du får det att låta så allvarligt.

Du vill förstås skämta bort det,
men det kan inte jag.

Jag trodde ärligt talat
att allt redan var avgjort.

- Dag efter dag går...
- Handlar det om Oscar van Rhijn?

Varför säger du det?

Han har skrivit till mig
och bett att få tala med mig.

Jag sa åt honom att göra det.
Men när du inte nämnde det...

Jag sa inget eftersom jag visste
vad det handlade om-

och jag ville vara säker på
vad mitt svar skulle bli.

- Har du skickat ditt svar nu?
- Nej.

Men jag skriver i dag
och ber honom komma till kontoret.

Har du berättat för mor?

Inte än, men jag ska göra det.

Vad jag säger till henne eller honom
beror på vad du vill att jag säger.

Han gav mig skälen till
att jag skulle säga ja.

Det var smart av honom.

Han frågade om jag vill komma
bort från min mor, och det vill jag.

- Kära nån.
- Jag vill inte komma bort från dig.

Men jag måste få ha friheten
att fatta mina egna beslut.

Äktenskapet handlar inte om frihet.

Får jag fråga om du älskar honom?

Ja, men numera är det många
som inte gifter sig av kärlek.

Jag antar att du inte är sån.

Han kommer från en fin familj,
och han har pengar.

Och jag skulle tillhöra societeten,
som mor vill.

Han kan vara rolig.
Han får mig att skratta.

Jag medger
att det är en god egenskap-

men inte nog
att bygga ett äktenskap på.

Får jag komma med ett erbjudande?

Vad sägs om att jag lovar
att stödja ditt val-

när du kommer till mig och berättar
att du har blivit kär?

- Även om mor är emot det?
- Även då.

Jag ger dig mitt hedersord.

- Vad tänker du göra med mr van Rhijn?
- Behandla honom skonsamt.

Sen föreslår jag
att vi glömmer alltihop.

Reser du med din mor till Newport?

Ja. Om du verkligen tycker
att vi inte begår ett misstag.

En sak är jag säker på.

Du kan hitta nån bättre
än mr Oscar van Rhijn.

- Vad är klockan?
- Halv tio.

- Va?
- Jag bad mr Bannister låta dig sova.

Ingen fara. Han tar hand om allt.

Det är inte mycket
att göra vid frukosten.

Där är du, John. Vad hände?

Min väckarklocka ringde inte. Igen.

Jag vaknar alltid innan min ringer.

Alla är inte lika underbara
som ni, miss Armstrong.

Varför är väckarklockor
så opålitliga?

Ni har rätt. De fungerar aldrig.

Jag har tur som sover lätt.

- Undrar varför de inte fungerar.
- Det finns säkert nån som vet.

- Är du redo att sätta igång, John?
- Får han inte äta frukost först?

- Nej, jag är redo, mr Bannister.
- Kan ni ge miss Marian det här?

Miss Scott har svarat på brevet.

- Hon kan träffa er i morgon.
- Bra. Jag ser fram emot det.

- Hur är det med henne?
- Vi får veta det i morgon.

- Hon är väl helt förtvivlad.
- Ja, men tiden läker alla sår.

Jag ber till Gud att det är så.

Vad är det där?

Mrs Bauer har gjort ett lunchpaket
som miss Marian ska äta i skolan.

Lämna det där.

Ett lunchpaket?

- Tar du verkligen med dig lunch?
- Det förenklar om jag gör det.

Varför har miss Bauer inte
berättat det?

Är alla med
i den här sammansvärjningen?

Jag har ett fullkomligt anständigt
arbete. Du behöver inte skämmas.

Jag skäms för dig nu.

Det är bäst att jag går nu-

så att för sen ankomst inte
läggs till listan över försyndelser.

Bra. Lägg märke till
var ljuset faller på citronen.

- Exakt.
- Åh, nej.

Vad är det, Frances?

Jag har förstört den.

- Jag ger upp.
- Nej.

Var inte rädd för att misslyckas.
Annars lyckas du aldrig.

Ska jag göra ett nytt försök?

Absolut.

Försök igen nästa vecka.

Kom ihåg att även om det är viktigt
att avbilda fruktskålen-

så är jag ute efter att se
er egen vision av frukten-

era egna känslor.

Innan ni går,
skriv era namn på bilderna...

- ...och lämna dem att torka.
- Ja, miss Brook.

Miss Brook!

Får vi bjuda på skjuts?

Jag vill inte att ni kör omvägar
för min skull.

Dumheter. Det vore ett nöje
att få köra er hem.

Dessutom borde vi äntligen
besöka tant Agnes.

Hon blir glad att se er.

- Skyddar ni oss?
- Det behövs inte.

Faster Agnes är ganska arg
på mig, men inte på er.

Ni är den enda i New York
som vågar säga emot henne.

Det måste vara
en ny känsla för henne.

Varsågod.

Tack för att ni tar emot mig.

Jag blev ganska nervös
när ert svar dröjde så länge.

Ni hade rätt som kände er nervös.

Föll det er aldrig in att tala med mig
innan ni vände er till min dotter?

Jag antar att jag förivrade mig.

Svaret är nej.

Gladys säger inte ja
till att bli er hustru.

Är det allt?

Får jag ingen möjlighet
att lägga fram mitt fall?

Jag har med mig handlingar
som visar min ekonomiska status-

och jag kommer att ärva
min mors hus på 61st Street.

Gladys skulle få sitt hem
mittemot ert.

Ni får gärna visa mig vad ni vill.
Jag har ingen brådska.

Men inget kommer
att ändra mitt beslut.

Ni vet väl
att jag älskar henne mycket?

Det kan jag inte påstå att jag gör,
men det är ett bra argument-

eftersom jag har beslutat
att hon ska gifta sig av kärlek.

- Jag kan försäkra att jag...
- Ni har inte övertygat henne...

...och ni övertygar inte mig.

Ni tycker säkert om henne
och vill se henne lycklig...

- Mer än jag...
- Låt mig tala till punkt.

Jag känner till
att dessa konvenansäktenskap-

ingås i varenda fashionabel kyrka
i den här stan.

Men jag vill ha mer än det
för mitt barn.

- Självklart. Jag kan bara...
- Jag tror vi är klara, mr van Rhijn.

Nu tycker jag att ni ska gå.

Vi blev så ledsna när Marian
berättade vad som hänt er.

Tack.

Vi ber för er
och om det är nåt vi kan göra...

Om ni verkligen menar det
vill jag gärna börja arbeta igen.

Vi vill mycket gärna ha tillbaka
er igen, om det skulle hjälpa.

Jag har provat med några andra,
men ingen är som ni, miss Scott.

Vad var det jag sa?

Jag vill komma tillbaka, men det
är det där med miss Armstrong.

Jag tar hand om Armstrong.

Jag ska förklara för henne
hur saker och ting ska vara.

När kan ni börja?

Genast, tror jag,
men jag måste tala med mina föräldrar.

Självklart.

Så vänligt av er alla
att ta er tid att komma hit.

Nej, mrs Blane.

Det är ni som är vänlig
som ger unge mr Russell en chans.

Får jag presentera honom
och hans mor, mrs George Russell.

Mr McAllister har rätt.
Ni är mycket generös.

Nöjet är på min sida. Nu går vi in.

Jag tycker att vi börjar här.
I morgonrummet.

De här små rummen
är lagom för fyra personer.

- Vad var meningen med dem?
- Min man gillade små rum.

Han sa att det var enda sättet
att bli varm utan att ruinera sig.

- Inte särskilt inbjudande.
- Precis som han.

Ännu en kaninhåla.

Han får henne att skratta.
Det är alltid en lovande start.

Det var snällt av er
att ordna med det här.

- Det är sånt vänner är till för.
- Här har vi salongen.

Det är inte lika trångt här.
Lite bättre i alla fall, antar jag.

Inte illa alls.

Men det är mycket...

- Jag hittar inte ordet.
- Tråkigt? Trist?

Spiselkransen ser ut
som om hans farmor valt den.

Det gjorde hon. Nästan.

Den var hans fasters. Hon tyckte om
dekorationer, och han var snål.

När hon dog använde han dem här inne.

Så deprimerande.

Vad skulle ni föreslå?

Vad de här rummen behöver är ljus.

Mer ljus och mer rymd.

Vi får fundera mer på det.

Det blir perfekt för fester
när vi är klara.

Då är det avgjort.

Larry - om jag får säga Larry? -
ska ta sig an arbetet.

Va? Men ni behöver väl mer tid
för att kunna bestämma er?

Vill ni inte komma hem till oss
och se vad han har gjort?

- Få henne inte att ändra sig.
- Det går inte.

Jag lyder alltid min instinkt,
mrs Russell.

Min instinkt säger mig
att jag ska anlita Larry.

- När kan ni börja?
- Nu med detsamma.

Jo, en sak. Jag ska till
tennistävlingen i Newport den tolfte.

Den dagen måste jag ta ledigt.

En vän spelar.
Jag har svurit på att vara där.

Jag minns inte
när jag var på Casino senast.

Min man tyckte inte om idrott alls,
så jag kom ur vanan.

- Ni är välkommen att följa med.
- Menar ni det?

Ska du inte dit med dina unga vänner?

Då blir de glada
att få träffa mrs Blane.

- Jag hämtar er klockan två.
- Kom klockan tolv.

Jag bjuder på lunch först.
Men vi ses innan dess.

Då ska jag visa er rummen
en trappa upp.

Den här vägen.

- Vi kan också byta ut...
- Det är väl knappast lönt...

...att antyda att mrs Blane
är för gammal för att se på tennis.

Jag ville inte att hon skulle hamna
i ett gäng gastande män från Harvard.

Jag tror att hon kommer
att tycka om det.

Jag fick förresten en idé-

som kan bli användbar för er
i operakriget.

Men säg inget till mrs Astor.

Kära ni, jag delar bara
med mig information.

Och det är bäst att ni inte
säger nåt till mrs Astor.

Har ni hört talas
om Joshua Winterton?

Han tillhör en rik släkt-

och äger ett av de första husen
som byggdes här.

Han har varit änkling i åratal.
Nu har han slagit stan med häpnad-

genom att gifta sig
efter en kort förlovning.

Den var faktiskt så kort
att ingen har träffat henne än.

Har han inte en loge
på The Academy?

Varför skulle de vilja
bli inblandade i operakriget?

Ja, han har en loge-

men jag har hört att hustrun
är ung och nöjeslysten.

Hon tycker kanske att publiken
på The Academy är lite mossig.

De skulle mycket väl kunna hyra
en loge på Metropolitan också.

- Och han har pengar, säger ni?
- Han badar i pengar.

Jag ska presentera er
när jag har min bal på Casino.

Och inga tiaror, förresten.

Jag vill ha blommor och fjädrar
när jag är vid havet.

Ert ord är min lag.

- Vad har vi här, John?
- Min trasiga väckarklocka.

- Försöker du laga den?
- Inte direkt.

Jag skulle vilja förstå
hur den fungerar och...

Och varför den inte fungerade.

- Ni lägger ner extra möda på teet.
- Miss Brook bad mig om det.

Hon har bjudit in
den nye kyrkoherden i St. Thomas.

- Det förklarar saken.
- Jag vill att allt ska vara rätt.

Om det är perfekt,
förlåter mrs van Rhijn er-

för att ni höll
miss Marians arbete hemligt?

Det var inte min sak att berätta det.
Jag gav miss Marian hennes lunch.

Hon måste äta.
Ni och Jack visste det ju också.

Då får vi hoppas
att era kakor räddar oss alla.

När kom er släkt över hit?

Min farfar kom till Boston 1794.

Han såg Europa slukas av lågor
efter franska revolutionen-

och ville bort från blodbadet.

Vi kan inte klandra honom för det.

- Varför Boston?
- Ni har rätt.

Det var inte det självklara valet.
Vi var italienare, inte irländare.

Men min far var katolik,
så det finns en viss logik i det.

Och när tog de sig ur påvens grepp?

Min mor tillhörde episkopalkyrkan-

och hon hade ärligt talat
den starkaste personligheten.

Min far dog när jag var ung,
så min mor var den som bestämde.

Men er egen hustru?
Borde hon vara med oss i dag?

Jag är inte gift.

Jag har alltid tyckt att det är
en välsignelse för vår kyrka-

att våra präster kan gifta sig
och dela på prästerskapets börda.

Jag håller med om det.

Jag har väl
helt enkelt inte haft tur.

Lever er mor fortfarande?

Nej. Hon dog för en tid sen.

Jag skulle nog inte
ha lämnat Boston annars.

Så plikttroget och fint gjort.

Gud välsigne er.

Ada, du är församlingsbo här
och inte kyrkoherde.

Det är inte din sak
att dela ut välsignelser.

- Men jag tar gärna emot den.
- Tack.

Mr Oscar van Rhijn.

Oscar?

Du minns väl kyrkoherde
mr Forte från St. Thomas?

Självklart.

Jag måste ge mig av.
Jag har kvällsandakt klockan sex.

Vi måste gå på den nån dag.

Det hoppas jag.

Vi ska följa er ut.

Tack för att ni tog er tid
att hälsa på oss.

Ja. Tack, kyrkoherden.

Mår du bra?

Mitt försök att få Gladys Russell misslyckades.

Jag förstår.

Så det blir inget med det?

Absolut inte-

som hennes far var vänlig nog
att meddela mig på kontoret.

Det gör mig ont att höra.

Så underbart.

Jag är glad att vi kunde
träffa mr Forte igen.

Vi borde bjuda hem folk oftare.

Det är så roligt.

Jag håller med.
Jag tyckte om din kyrkoherde.

Åh, han är inte min kyrkoherde,
men det gläder mig.

Det hade varit trevligare
om jag hade fått en syl i vädret.

- Åh, faster Agnes.
- Jag menar det. Vad tog det åt dig?

Hade du tagit pratpiller?

Han var vänlig och intresserad.

Härdade brottslingar
har suttit tystare i förhörsbåset.

Det förvånar mig att du inte bad
att få se hans mors dödsattest.

Han verkade ha mycket trevligt
när han pratade med er båda.

- Hoppas vi får träffa honom igen.
- Det betvivlar jag.

Jag misstänker att han får förhinder
om vi försöker igen.

RUSSELL FÖRVALTNING AB

- Gick 2 000 arbetare hem?
- Ja.

Det var i Chicago,
men nyheten sprider sig snabbt.

Deras aktion gör andra djärvare,
er arbetsstyrka också.

Hur besegrar vi
de här fackföreningarna?

Jag vet inte. Deras krav strömmar in-

och ledarna skaffar
mängder av nya medlemmar.

- Gäller det Henderson?
- Ja, Bill Henderson.

Han representerar stål- och
järnarbetarnas förbund i Pittsburgh.

De har inte makt eller medlemmar nog
för att göra som i Chicago.

Inte än. Men ni har rätt.
Det kan vara ett varningstecken.

Som ni sa tidigare till de andra
får vi inte ge efter för hot.

Att ge vika är att förlora.

Jag tänker inte ge vika,
men nåt måste göras.

Vad föreslår ni?

Ni måste resa till Pittsburgh.

Träffa Henderson.
Ta reda på vad han egentligen vill.

Se om vi kan köpa honom.

- Ska jag erbjuda honom pengar?
- Pengar eller makt.

Makt lär ju vara nåt mycket lockande.

Men om han är en man med principer?

Då blir han dyrare.

Mr McNeil?

Kan jag hjälpa er, sir?

Mr Russell är tyvärr ute
och mrs Russell är i Newport.

Jag letade efter
tjänstefolkets ingång.

- Tjänstefolkets ingång, sir?
- Ja.

Om ni går nerför sidogatan
har ni den på vänster sida.

Är det nåt jag kan hjälpa er med?

Jag har ett meddelande
till betjänten. Collyer.

Det finns ingen Collyer här.

Han serverade på mrs Russells
middag för operahuset.

En äldre man. Skallig.

Ni menar säkert mr Watson.
Herrns betjänt.

- Var han i matsalen den kvällen?
- Ja, jag tror det, sir.

McNeil? Är det ni?

- Mr Russell.
- Kom in.

Låt mig inte störa.
Jag skulle bara lämna ett meddelande.

Mr McNeil frågade efter mr Watson.

Kom in i biblioteket.

Han försöker kanske
stjäla honom, sir.

Mr Watson är ute. Han trodde nog inte
att han behövdes förrän ni byter om.

Det stämmer. Tack, Church.

Jag är nyfiken på varför ni vill
ge min betjänt ett meddelande.

Church misstänker
att ni vill stjäla honom.

Ingen fara. Jag har en betjänt
som jag är helt nöjd med.

Kan ni inte förklara
vad det handlar om, då?

Det kan jag inte.
Det är inte min hemlighet-

men jag försäkrar er
att Watson inte har gjort nåt orätt.

Jag borde ge mig av.

- Kan ni inte ge mig meddelandet?
- Nej.

Jag skriver.
Nu vet jag hur det ligger till.

Jag är ledsen att jag tagit upp
så mycket av er tid.

- Var det allt, frun?
- Tack.

Men innan ni går
har jag en del nyheter.

- Jaha, frun?
- Miss Scott kommer tillbaka.

Hit?

Nej, till Timbuktu.

Självklart kommer hon hit.

Hon ska bo i sitt gamla rum
och arbeta åt mig igen.

Jag förstår.

- Jag vill inte ha några problem.
- Det förstår jag.

Men miss Scott slutar inte skriva
vad hon än låtsas.

Jag kan ta risker med miss Scott,
men inte med er.

Jag har aldrig ställt till
med nåt, frun.

Vi hade aldrig problem
förrän miss Scott flyttade hit.

Därför att ni ställde till problem
för henne från första början.

Jag ville skydda ert goda rykte.

Det var ett bra tag sen
mitt goda rykte svävade i fara.

Jag behöver ett löfte från er.

Behandla miss Scott
med artighet och respekt.

Men om hon är ovänlig mot mig?

Jag känner miss Scott.
Då förtjänade ni det.

Om det är för mycket begärt kan Bridget
ta hand om miss Ada och miss Marian.

Hon kan ta hand om mig också
tills jag hittar en ersättare.

Skulle ni ersätta mig?

Om ni inte kan uppföra er
har jag inget val.

Men vad skulle jag göra?
Hur skulle jag bo?

Ni behöver inte hålla på så här.
Ni kan få ett annat arbete.

Nej. Folk vill lära upp en jungfru
med många år kvar att arbeta.

Ingen skulle göra sig besväret
att lära upp mig.

- Inte nu.
- Här.

Ert öde vilar i era händer.

Om ni är vänlig mot miss Scott
får ni behålla er anställning.

- Men, frun...
- Ni har felaktigt sett...

...det här som ett samtal.
Men jag ger er bara en order.

Se nu till att min blå klänning
med volangen är klar till i morgon.

Ja, frun.

Det kommer att göra susen.

Hallå där, miss Peggy.

God dag, James.

Vi ser inte röken av er
nu när ni är på The Globe.

- Söker ni er far?
- Ja.

Han är där inne.

Jag väntade dig inte, Peggy.

Jag har en nyhet
som jag ville berätta för dig.

Jag har blivit erbjuden att få
tillbaka arbetet på 61st Street.

Och du tar det, antar jag?

Jag behöver börja om på nytt.

Om du behöver nåt nytt,
varför går du tillbaka dit?

Därför att vi inte
kan fortsätta så här.

Vi behöver komma bort från varandra.

Det är inte så familjer gör.

Vår familj har gjort många saker
som en riktig familj inte gör.

- Allt är mitt fel. Och...
- Vi har pratat om det, far.

Jag vet att du är ledsen.
Du behöver inte upprepa det.

Jag önskar att din mor visste.

Det gör hon.
Hon behöver bara mer tid.

Har du berättat nyheten för henne?

- Ja. Hon förstår.
- Ett ögonblick. Jag kommer strax.

Mr Scott?

- Du borde gå tillbaka till arbetet.
- Ja. Behöver du nåt?

Ta den här.

- Pappa.
- Ta den.

Och glöm inte bort oss
här borta i Brooklyn.

Kom ihåg hur mycket...

...din mor älskar dig.

Jag vet.

Du får det att låta så definitivt.
Jag ska bara till Manhattan.

- Jag kommer och hälsar på.
- Lova mig det.

Tack, Bannister.

Berätta mer om ert hus i Newport.

Vi har bara hyrt det för säsongen.

Charles köper det inte
förrän han vet att vi trivs där.

Mycket klokt.

Det här är från Lina Astor.

Lina vill komma hit...

...och diskutera sina planer
för att rädda The Academy.

- Jaså?
- Ja. Nästa vecka.

"Mr McAllister ska också hjälpa till
med strategin mot Metropolitan."

Mr McAllister?

Det här är allvarligt.

Mrs Russells operamiddag
har rört upp en massa problem.

The Academy kan räkna med oss.

Kan du komma till oss i Newport
på fredag, Marian?

Det är en tennistävling på Casino,
och jag har nån du ska få träffa.

Du kan stanna
och gå på mr McAllisters fest.

Vilken strålande idé.
Hon kommer säkert gärna.

- Men hur går det med dina lektioner?
- Typiskt dig att tänka på det.

Det är lov från fredag till måndag,
så jag missar inget.

Berätta för oss om den
mystiska personen hon ska få träffa.

Edward Morgan arbetar
på Charles bank. Lite yngre förstås.

Hans föräldrar har ett ställe
i Newport och ett hus på East 56th.

- Är Arabella Morgan hans mor?
- Ja.

Då vet jag exakt vem han är.

Hon är född Winthrop-

och Marian skulle säkert tycka om
att träffa honom.

Jag skulle vilja se Newport
i alla fall.

Då bestämmer vi det. Jag måste rusa.
Jag är sen till en provning.

- Tack för att du kom, Aurora.
- Tack.

- Har ni många gäster förutom mig?
- Nej. Hur så?

Jag undrar bara om vi kunde ta med
Oscar. Han har varit ganska nedstämd.

På grund av den där hemska historien?

Han mår bättre nu, men ett par dagar
i Newport skulle göra honom så gott.

Varför inte? Jag skickar
en inbjudan när jag kommer hem.

Jag går upp. Jag har några teckningar
att betygsätta.

Jag är glad. Mr Morgan låter perfekt.

Säger du det, Agnes?

Varför springer du inte
uppför Fifth Avenue-

och hejdar vilken vagn
som helst med en man inuti.

Om jag gjorde det,
betvivlar jag att jag kände hans mor.

En enhetlig fasad ser ljusare ut.

Javisst.

Nu förstår jag vad ni menar.

Var tänker ni bo medan arbetet pågår?

- I New York?
- Absolut inte.

Jag stannar här så länge jag kan.

När jag flyttar ut
kommer jag tillbaka varje dag.

Ni har väl inget emot avbrott?

Jag gav 20 år till en man
som måste ha samma sked-

när han åt sitt ägg på morgonen.
Jag vill bryta mot rutinerna.

Tänk så många kvällar vi satt tysta
i det här rummet.

Varför var ni tysta?

Han var döv mot slutet-

och i ärlighetens namn
blev det lite lättare.

Vid det laget försökte vi inte
ens prata.

- Förlåt mig. Jag borde inte skratta.
- Jo, det borde ni.

Det är vad det här huset har saknat.

Tack.

Jag hoppas
att ni tycker om champagne.

Ja, men borde vi inte vänta
med att fira tills allt är klart?

Jag tycker om att fira en nystart.

Och det är det jag gör nu.
Börjar ett nytt liv i det här huset.

Ett nytt liv med nya människor.

- Hoppas att jag blir en av dem.
- Självklart.

Det är ni redan.

Det är trevligt att ha er tillbaka,
miss Scott.

Det är trevligt att vara tillbaka. Tack.

Ni missade middagen.

- Ska jag ordna med nåt?
- Jag hinner inte.

Jag ligger efter med lagningarna.

Miss Ada la fler saker i min hög.

Jag ska laga dem
och ge dem till kyrkan.

Jag förstår inte
hur jag ska bli klar med allt.

Jag skulle gärna hjälpa till,
men jag är inte bra på att sy.

Jag kan sy.

Ni är sekreterare.
Varför skulle ni bry er?

Vi visar respekt
för alla sysslor, John.

Jag hjälper gärna till.
Det är bra avkoppling.

Mitt arbete är alltså
bara avkoppling.

- Från vad, om jag får fråga?
- Inget.

- Hon vill hjälpa er, miss Armstrong.
- Jag klarar mig själv.

Betyder det att ni inte
vill ha min hjälp? Jag kan sy.

Bra.

Fyrtio-femton. Sears.

Game, Sears.

Fantastiskt.

- Spelar ni tennis, mr Morgan?
- Jag gjorde det förr...

...men jag har viktigare saker
att göra nu för tiden.

Är ni mycket i Newport?

Mina föräldrar har ett ställe i stan-

och jag brukar försöka komma hit
på McAllisters fest på Casino.

Titta, där är mr Russell.

Ja. - Ursäkta oss.

- Är det vännen vi ska träffa?
- Ja. Dick Sears.

- Och just nu vinner han.
- Miss Brook!

- God dag.
- God dag, miss Brook.

God dag, mr Russell.

Får jag presentera Oscar van Rhijn?

Det här är mrs Blane.

- Känner ni Newport väl?
- Jag bor här.

Så originellt.

Larry.

- Vad gör du i Newport?
- Jag bor hos min kusin, mrs Fane.

- Och du då?
- Jag arbetar här.

Jag undrade var du höll hus.
Roligt att din karriär har börjat.

Ja, jag får verkligen mitt elddop.

Jag totalrenoverar
ett av de berömda husen.

Önska mig lycka till.

Det gör jag självklart.
Men du behöver det inte.

- Vem är det här?
- Mrs Blane, min arbetsgivare...

...får jag presentera min granne
i New York, miss Marian Brook.

God dag.

Larry har lärt mig spelreglerna.

- Bättre lärare kan ni inte få.
- Miss Brook!

Miss Brook!

Milde himmel.

Varför går du inte och hälsar
på Gladys Russell? Hon är där borta.

Ursäkta mig.

Javisst.

Miss Russell.

- Är ni här med er mor?
- Nej.

Hon skulle skriva några brev.
Jag är här med paret Wetmore.

Trevligt att träffa er.

Det är ännu bättre att slippa
min mors vaksamma blick.

Hur har ni så lätt
att hantera er faster?

Faster Agnes godkände bara resan-

för att kusin Aurora försöker
para ihop mig med en man.

Hurdan är han?

Hemsk, tyvärr.

- Vi flyr däråt.
- Tack.

Jag hoppas
att ni kan vara vänner.

- Har han berättat?
- Ja.

Svaret på er nästa fråga
är att han klarar det.

Min far vill att jag väntar
tills jag blir kär.

En uppmuntrande tanke. Jag såg
inte mr Russell som en romantiker.

Jag tänker lita på hans bedömning
av friarnas avsikter.

Min far blir inte förblindad
även om jag blir det.

Mitt uppdrag är enkelt.
Jag ska hitta en rik man av god börd.

Utseendet, då?

Det är min ensak.
Men det kommer inte i första hand.

Undviker ni mig, miss Brook?

Hur kan ni tro det?

Om inte, följ med mig nu,
så går vi tillbaka till mrs Fane.

Femton-noll.

Jag också. Ursäkta mig.

Vem är det där?

Stackars miss Brook.
Hon behöver inte paras ihop med nån.

Hon skulle få många friare
utan vännernas hjälp.

Kan du åka hem med paret Wetmore?

Javisst, men varför?

Om Dick Sears vinner ska vi fira.

Får jag inte vara med?

- Mor skulle nog inte gilla det.
- Mor är inte här.

Innan mr Morgan kommer tillbaka
är vi skyldiga Marian en ursäkt.

Ursäkta mig, jag...

Charles tyckte så mycket om honom
på banken. Det är min ursäkt.

Han är en annan människa där.
Så verkar det i alla fall.

Det är ofta svårt att veta
hur människor egentligen är.

Jag blev alltid varnad för att ta
emot en soldat som friare-

tills jag hade träffat honom
utan uniform.

Mr Morgan skulle nog inte
ha nåt emot att ta av sig uniformen.

- Oscar!
- Var inte vulgär.

Ingen fara. Han är inte den förste
jag träffat som dricker för mycket.

- Vem är det till?
- Champagnen började ta slut...

...så jag tog två.

- Vad pratade ni om?
- Det nya museet på Fifth Avenue.

- Har ni varit där än?
- Jag slösar inte bort tid på museer.

Åh, kusin Dashiell!

Så trevligt att se er.

Mr Montgomery. Mr Morgan.

Känner ni till Newport?

Jag gjorde det förr. Harriet och jag
hyrde ett hus här varje sommar.

- Oscar...
- Som sagt...

...så slösar jag inte bort tid
på museer.

Jag har ett liv att leva.
Håller ni inte med?

Varför inte visa Marian
resten av Casino, Dashiell?

- Ja.
- Hon är ny i stan.

Va? Jag trodde att miss Brook och jag
skulle lära känna varandra.

- Jag är strax tillbaka med henne.
- Noll-trettio.

- Förhoppningsvis inte.
- Jag vet en massa gömställen.

Dashiell! Vi slår fortfarande vad
om vem som kommer att vinna.

- Vad säger ni?
- Femtio dollar på...

- Vilken spelar ska jag satsa på?
- Jag vet bara namnet på en.

Dick Sears.

Han är en vän till Larry Russell.
Men 50 dollar?

Dick Sears.

Vi gömmer oss här borta.

God dag, mr Church.

Mr Bannister.
Har ni mycket att göra i dag?

Lite av varje. Och ni själv?

Jag ville hålla på med pappersarbete,
men saker dyker upp hela tiden.

Jag minns att ni var road
av att skriva brev.

- Jag undrar om...
- Om vad då?

Jag hoppas bara att vi kan lägga
den incidenten bakom oss.

Jag var mycket arg
och uppförde mig dåraktigt.

Det kostade mig nästan mitt arbete.

Som sagt, det var dumt gjort.

Och jag ber oreserverat om ursäkt.

- Men kan vi lägga det bakom oss?
- Förlåta och glömma, menar ni?

Ja, jag ställer mig alltid frågande
till den frasen.

Jag håller med om att det ibland
är möjligt att förlåta.

Men man kan inte glömma.

Jag hoppas att vi kan leva i fred.

Jag ska hålla det i minnet,
mr Church.

Adjö.

Matchboll, Sears.

Game, set, match.

Dick Sears vann. Tack gode Gud.

Varför?

- Marian sa åt mig att satsa på honom.
- Jag hade skämts om han förlorat.

Jag ska använda vinsten
till att bjuda er på nåt trevligt.

- Det behövs inte.
- Ni gav inte mig några tips.

Jag ska ge er ett tips, mr Morgan.
Gå hem och sov ruset av er.

Är ni redan tillbaka?

- Jag borde inte vara det.
- Hur kommer det sig?

Det var nåt bråk med miss Gladys
samma dag vi åkte-

och jag glömde mrs Russells klänning
till mr McAllisters bal.

Det är mitt fel.

Alla gör misstag.

Inte när man försöker bli
hennes permanenta kammarjungfru.

Det ordnar sig.

Jag hoppas det.

Ha en trevlig resa
tillbaka till Newport.

När jag kommer hem
kan vi kanske ta en kopp kaffe igen?

Ja, gärna.

Det var en underbar eftermiddag.

Tack.

- Jag borde väl gå nu.
- Om ni vill.

Tack, Trent.

Jag reder mig själv nu.

Jag stannar helst.

Det var trevligt att höra.

Kommer han till Newport
utan att låta frun veta det?

Han vill att det blir
en överraskning.

Vi tar samma tåg som ni-

och sen tar vi vilket fordon
de än skickar till er och Adelheid.

Jag måste packa.

Innan ni gör det...

...borde jag berätta för er
att en vän till mr Russell var här-

och frågade efter er.

- Ursäkta?
- En mr McNeil.

Han hade ett meddelande till er,
men ville inte säga vad.

- Var är meddelandet?
- Han lämnade inget.

Han använde fel namn.

Varför säger ni det?

Han sökte en mr Collyer,
men verkade tro att han sökte er.

Han kommer säkert
att höra av sig snart igen.

Det tror jag säkert.

Du är uppe hemskt tidigt.

Du kommer hem hemskt sent.

- Väntade du på mig?
- Jag var orolig.

Får jag inte vara orolig
när min son är ute hela natten?

Låt mig vara. Jag ska bara
ta ett bad och byta kläder.

Vad är det?

Parfym. Troligen fransk.
Inte konstigt att du behöver bada.

- Vad vill du att jag ska säga?
- Kom in i salongen.

- Var var du hela natten?
- I mrs Blanes hus.

Var det fest eller bara ni två?

Vill du verkligen
att jag redogör i detalj?

Jag vill veta varför du umgås
med en dubbelt så gammal kvinna-

som är olämplig för dig
i oräkneliga avseenden.

Jag tycker om mrs Blane.

Det finns hur många charmerande unga
damer som helst som du kan uppvakta.

Susan Blane tilltalar mig mest
för att hon är olik dem.

Du vill säkert inte
att jag går in på detaljer.

Andra unga män hanterar sånt
utan att det väcker kommentarer.

Ja, de går till prostituerade.
Skulle du föredra det?

Jag föredrar att det inte
blir en skandal.

Det är helt otroligt.

Hon är en anständig kvinna.

Då ligger hon inte med en man
ung nog att vara hennes son.

- Det gör den här kvinnan!
- Dämpa rösten!

Hör här, jag är lycklig.

Har du inte alltid sagt
att du bara vill se mig lycklig?

Inte på bekostnad
av ditt goda rykte.

Tänker du göra henne sällskap
till festen?

Jag tar gärna med dig och Gladys-

bara du inte förväntar dig
att jag följer med er hem.

Nu måste jag byta om.

Hur var det i Pittsburgh?

Ärligt talat
är det värre än jag trodde.

Hur var Henderson?

Smart, ingen tvekan om det,
men envis som en åsna.

- Han gick inte att köpa?
- Jag erbjöd honom befordran och pengar.

Jag erbjöd honom nästan vin,
kvinnor och sång, men han är envis.

- Be honom komma till New York.
- Va?

Boka rum på The Brunswick
på Fifth Avenue.

The Brunswick? Henderson?

Ge honom en svit och bestäm
ett datum för lunch hos mig.

Nu måste jag rusa.

Den är bra. Jag skriver lite kommentarer,
så kom tillbaka senare i veckan.

Javisst. Under tiden
kan jag ta ett annat uppdrag.

Jag har en förstasidesnyhet
som kan bli stor-

men jag vet inte förrän i morgon.

Jag vill inte att ni tar färjan hit
i onödan.

Det är inget besvär alls.

Jag bor på 61st Street.

Av vilken anledning?

Jag måste bort från Brooklyn.

Och arbetet är till stor hjälp.

Så jag är tacksam
mot mrs van Rhijn och mot er.

Ja.

Arbete är det enda
som dövar smärtan.

- Är det sista klart?
- Ja, nästan, sir.

Min hustru och jag förlorade
vår lille pojke för några år sen.

Det gör mig så ont att höra.

Då har ni varit med om det.

Ja, jag var tacksam att jag kunde
komma hit och ha nåt att göra.

Det gav mig en anledning
att stiga upp varje morgon.

Jag visste inte.

Folk talar inte så mycket
om såna saker.

Jag förstår varför.

Även under de här omständigheterna
är jag glad att ni är tillbaka.

Ni är här, Church. Bra.

- Har Adelheid med sig klänningen?
- Ja, hon packar upp den nu.

Och det är inte allt.

Överraskad, va?

Jag trodde inte
att du kunde komma undan.

Det kunde jag inte. Men tanken
på dig ensam på McAllisters fest...

Och nu har jag nåt att ta på mig.

- Hoppas att du är glad att se mig.
- Mycket. Av flera skäl.

Det låter illavarslande.

Larry är upp över öronen förälskad
i kvinnan han arbetar åt.

Mrs Blane?

Det förvånar mig.

Men pojkar är ju pojkar, antar jag.

- Är det inte nåt övergående?
- Kanske.

Jag förstår.

Hur länge får jag ha min make
här hos mig?

Tyvärr blir det ett kort besök.
Det börjar bli värre i Pittsburgh.

Och vad tänker du göra?

Clay har varit på besök
hos fackföreningsledaren Henderson.

Jag vill ordna ett möte med honom.
En lunch hemma hos oss.

Och jag behöver din hjälp.

- Gör du det för mig?
- Jag gör allt för dig.

Det vet du väl vid det här laget.

Jag såg att ni talade
med miss Weber i går.

Och varför skulle han inte det?

Jag tycker om henne.

Hur gick det med klockan?

Jag gjorde en lista
över verktyg jag behöver.

Jag hoppas att den var trasig.

Det var den.

För den kommer inte att fungera
när ni sätter igång med den.

Det vet vi inte.

Jag har några idéer.

Jag vet en del om sånt.

Jag behöver det som skulle lagas
i morgon bitti, Bridget.

- Vad är det här?
- Jag hjälpte Bridget med lagningen.

Jag kunde inte göra allt.

Är det här nån sorts trick?

Miss Scott verkar ha gjort er
en stor tjänst, miss Armstrong.

Ska ni inte säga tack?

- Tack.
- Ingen orsak.

Kom och hjälp mig, Bridget.

Jag erkänner att jag är förvånad.

Över att jag gjorde er en tjänst?

Nej, inte direkt.

Jag är förvånad över
att ni blev insläppt här igen.

Jag har inget otalt med er,
miss Armstrong.

Jag menar det.

Men passa er
för att få nåt otalt med mig.

Ni hade rätt om mr McNeil.

Han har skrivit och bett
att få träffa mig.

Vad handlar det om?

Mr McNeil är min svärson.

Hans hustru är min dotter.

Va?

Så ni serverade ert eget barn
vid middagen?

- Jag är ledsen att jag bad er om det.
- Ni kunde inte veta det.

Mitt liv var helt annorlunda
en gång i tiden.

Tydligen.

Hur ska ni hantera det här?

De kan inte bjuda hem folk
om det blir allmänt känt-

att hennes far
är betjänt åt mr Russell.

Jag misstänker att det är därför
som mr McNeil ville träffa mig.

Då föreslår jag att ni träffar honom
på den avtalade tiden.

Det här är storartat.

Jag är så glad att ni kunde komma.

Jag bara måste bort från New York.

De pratar fortfarande
om er operafest.

Jag fick en förfrågan om att bli
ordförande för penninginsamlingen.

Jaså minsann?

Jag ska hitta hyresgäster
till logerna.

Så det hettar till i kriget.

Det här kräver eftertanke.

Varför? Är ni rädd för att ses
med ledaren av vinnarsidan?

Var inte för säker på det.

Mrs Astor har fortfarande
mycket kämpaglöd kvar.

Då är vi jämspelta,
och ni måste välja lag.

Inte nödvändigtvis.

Om mrs Astor vinner
har jag varit lojal hela tiden.

Och om jag vinner?

Då blir jag vännen som hjälper
mrs Astor att acceptera nederlaget.

Smart. Men kommer ni att hjälpa mig?

På mitt sätt. Till att börja med
får ni träffa paret Winterton ikväll.

Bra. Jag ska fresta henne
med er plan-

och få henne
att hyra loger i båda husen.

Vad kommer mrs Astor
att säga om det?

Det får vi utan tvivel veta.

- Mina herrar.
- Mr McAllister.

Där är mrs Fane och miss Brook.

Ha en trevlig kväll.

Här är min andre kusin -
mr Oscar van Rhijn.

Får jag presentera er
för miss Maud Beaton?

God dag. Ert namn låter bekant.
Känner ni min mor?

Jag har hört om er mor.
Mrs Drexel nämnde henne häromdagen.

Enbart i positiva ordalag.

Jag älskar makarna Drexel.
Bor ni hos dem när ni är i Newport?

Nej, hos vänner som bor nära
mrs Fish. Jag var på hennes fest i går.

Tråkigt att jag missade den.

Men jag undrar varför våra vägar
inte har korsats förrän nu.

Antagligen för att jag har bott
i Europa. Mest i Paris.

Hur var det?

Paris är underbart,
bortsett från parisarna.

Det kan vi åtminstone vara eniga om.

- God afton, miss Brook.
- God afton.

Har ni blivit av med er oönskade friare
under tennismatchen?

Påminn mig inte om honom.

Kommer de att låta er välja själv
i framtiden?

Det betvivlar jag.

Ni är inte ensam om det.

God kväll, Larry.

Åh, det är ni igen.

Så trevligt att se er.

- Ni minns miss Brook?
- Javisst. Grannen mittemot.

Vad hade ni på hjärtat?

Bara att makarna Cowan är här.
De har nog ett uppdrag till er.

Då måste ni gå.

- God dag, miss Collins.
- Berätta om miss Beaton.

Det är komplicerat.

Officiellt var hennes far
den numera bortgångne John Beaton-

men jag har hört sägas
att Jay Gould är hennes riktige far...

...och han intresserar sig för henne.

Jag har ingen aning om
ifall det är sant-

men hon verkar ha
gott om pengar till sitt förfogande.

Därför presenterade ni oss
för varandra.

Snälla, få mig inte att ångra det.

Hon är en trevlig kvinna,
vad som än är sant om henne.

Och hon syns överallt.

- Och hennes mor?
- Född Stuyvesant, men död nu.

Maud reste till Frankrike
för att komma över det.

Jag tror att hon har
en sällskapsdam i New York.

Det låter lämpligt och charmerande.

Uppvakta henne bara
om hjärtat säger er det.

Ni känner mig.
Jag tänker med hjärtat.

Mr Montgomery.

Jag tänkte väl att ni var här
om ni inte var tillbaka i New York.

Jag reser hem i morgon.
Skolan börjar igen på måndag.

Glöm inte att jag lovade er
nåt trevligt när vi är tillbaka.

Jag sa ju att det inte behövs.

Åh, så fina de är när de dansar.

Vill ni dansa med mig?

- Ja...
- Får jag be om den här dansen?

Åh, är ni fortfarande i Newport,
mr Morgan?

Och jag vill dansa med er.

Det vore trevligt, men jag har
redan tackat ja till mr Montgomery.

Där är ni.

Mr och mrs Russell,
det här är mr och mrs Winterton.

Ni borde lära känna varandra.
Ni har så mycket gemensamt.

Ja, säkert. Men nu måste vi
göra mr McAllister sällskap.

Är den förra kammarjungfrun
er granne i Newport nu?

Välkommen till Amerika.

Du är mycket tyst, far.

- Vad finns det att säga?
- Inget.

Tills vi är ensamma där hemma igen.

Och jag ska bestämma vad vi säger...

Om vi säger nåt alls.

Översättning:
Gunvor Assergård