All language subtitles for Wedding.Bells.2016.NORDiC.720p.HDTV.x264-RAPiDCOWS.sv

Skisserna till vinterkollektionen
är klara om ett par veckor.

Javisst!
Oroa dig inte, det går jättebra!

Okej, hej då!

- Molly! Är du redo?
- För...?

Provning av min bröllopsklänning.
Du ville ju följa med.

Förlåt, Amy. Jag ligger efter.

Varuhusen vill se prover om en månad
och jag har inte ens mönster klara.

Jag bjuder på lunch och du kan sitta
i soffan och tala om hur fin jag är.

- Det är din plikt som brudnäbb.
- Du har rätt. Självklart kommer jag.

- De har god cheesecake där.
- Du skämtar väl?

- Vad vill du äta?
- Kallpressad juice och kålchips.

Tänk att vi ens är vänner.

- James kommer att dö när han ser dig.
- Han bryr sig nog inte vad jag bär.

- Han kan nog gifta sig i ett dike.
- Vad gulligt, han älskar dig för dig.

- Du kommer också att hitta kärleken.
- Antagligen inte, men det gör inget.

- Jag gillar mitt dramatikfria liv.
- Det låter trist.

- Alla behöver inte sagoprinsen.
- Alla säger så, men ingen menar det.

Hur länge har vi varit bästisar och har
jag nånsin inte menat det jag säger?

Okej, du kommer
att vara ensam för evigt.

- Du kommer väl till Nicks restaurang?
- Japp, men försök inte para ihop oss.

Det var ju flera år sen
och jag försökte inte para ihop er.

- Du låste oss ute på balkongen.
- Bra idé! Men det tändes inga gnistor.

- Vad serverar Nick för slags mat?
- Modern amerikansk fusion.

- Det låter som ett tävlingsprogram.
- Var fördomsfri.

- Amy säger att ditt företag blomstrar.
- Det gick trögt i början.

Jag tycker om att hjälpa vanligt folk.
Det är bättre Wall Street.

Var hittar vi hus med källare i stan?

Jag kan ge ekonomiska råd
nån annanstans.

- Vill du inte bo på Manhattan?
- Nick!

Äntligen! Det var på tiden.

Du kommer väl ihåg Molly? Lika omöjlig
som du när man ska planera nåt.

- Grattis till restaurangen, Nick.
- Tack.

Det tog sin tid, men nu går det bra.
Hur är det i skobranschen?

Ingen försäljning alls. Det beror nog
på att jag inte jobbar i skobranschen.

- Just det. Det är... kläder.
- Precis!

Nu ordnar vi ett bord åt er.

Oroa dig inte. Du kommer
att älska Nick, hans mat är fantastisk.

- Har du redan varit här?
- Innan de öppnade.

- Du tittade på kaffefläcks-konst.
- Malt kaffe.

Men nu är vi alla här. Brud och
brudgum, brudnäbb och marskalk.

Alla tillsammans i samma rum.
Nu njuter vi av måltiden.

Som förrätt serverar vi rökt vaktelägg,
marinerat i ek-lagrat äppelvinägerskum.

Det smakar som... äggig pickles.

Två saker som jag gillar... var för sig.

- Inte illa för att vara tredje helgen.
- Hej, Isaac.

Men jag fick inga ostron idag,
jag fick inga skaldjur alls.

Ledsen, lite dåligt kassaflöde.
Nästa vecka är vi på banan igen.

- Tack. Håll dörrarna öppna.
- Och du lockar tillbaka våra kunder.

Giriga affärsmän förlorar miljarder

- Vad är det?
- Det är inte sant.

- Är allt som det ska?
- Det handlar om Frank Van Allen.

Han har avslöjats i ett pyramidspel.
Han investerade mina föräldrars pengar.

De har fryst alla våra tillgångar
och nu vill far skjuta upp bröllopet.

Jag beklagar, Amy.

De skulle ha betalat det sista imorgon,
men det går inte nu.

Jag har inte råd att betala ett bröllop
med 300 gäster.

Vi går hem till dig och pratar.
Vi kommer att hitta en lösning.

Ja.

Det går säkert att lösa det här.

Om vi hittar en bra lokal
kan ni få en jättefin vigsel.

Ursäkta mig.

Mamma? Jag vet!

- Får jag byta några ord, Nick?
- Visst. Vad är det, kompis?

- Jag tror jag vet en lokal.
- Nej, nej, nej...

Jag gör vad som helst för er,
men värdshuset är ingen bra idé.

Stället är risigt och har inte
varit öppet sen mamma gick bort.

Jag vet, men det är värt ett försök.

- Skämtar du med mig?
- Jag har binnikemask?

- Gillade du inget av det jag lagade?
- Jag är ledsen, Nick.

Jag är ingen skum-person.
Jag gillar inte ens cappucino.

- Nästa gång lagar jag makaroner.
- Lovar du?

Hörde jag er rätt? Har ni en lokal
där vi kan ha bröllopet?

- Nej!
- Ja.

Kom igen, Nick. Hon är ett vrak,
vad som helst skulle hjälpa.

- Min far har ett värdshus i Berkshires.
- Har han nån hemsida?

Min far vet inte ens vad hemsida är.
Du har ju sett stället, James.

Ja, det kanske inte var nån bra idé.

Ursäkta, jag måste ta samtalet.
- Vad är det, Isaac?

- Kommer Amy att klara sig?
- Hela hennes livsstil förändras nu.

Det kanske inte bara är negativt.
Allt det här är lite överdrivet.

- Det beror nog på vem man frågar.
- Jag tror inte det här sant.

- Vad har hänt?
- Det var Isaac, min partner.

En av våra huvudinvesterare
är ännu en offer för pyramidspelet.

- Vi måste stänga och hitta nån ny.
- Det var tråkigt att höra. Verkligen.

- Ni öppnar snart igen.
- Vad ska jag göra till dess?

- Ordna catering till ett bröllop?
- Kom igen!

Ingen press, men har du inte en kyl
med mat som annars går till spillo?

Okej, du har rätt. Jag ringer min far.

Tack, Nick.

- Vad händer här?
- Ditt bröllop.

- Kanske.
- Kanske är okej.

- Nån som vill dra till Berkshires?
- Jag!

- Hur långt ska vi åka?
- Skönt med en extra stor limousin.

- Då så, sitter alla bekvämt?
- Visst. Tack för att du kör, Nick.

- Vad då?
- Jag trodde det skulle låta "tut tut"!

Då kör vi.

- Vad gör en restaurang bra?
- Originalitet? Kvalitet? Jämnhet?

- En passionerad kock?
- Ranchdressing.

Molly är en äkta konnässör.

Jag känner direkt
om det är färskt eller från en flaska.

- Du borde skriva för The Times.
- Smaka.

- Kom igen.
- Aldrig.

- Se det som skum för vanligt folk.
- Är du emot mig nu också?

- Jag vill bara vidga dina vyer.
- Okej.

- Gott, eller hur?
- Trist att erkänna, men ja.

Jag kan inte ens titta.
Det blir bara värre.

Om mina föräldrar inte ägde sitt boende
hade de fått flytta in till oss.

Vad ska jag göra? Jag vet att jag är
hispig, men det är mycket att ta in.

- Vad var det?
- Inget.

Barneys vill ha förköpsrätt
till min vinterkollektion.

- Varför hoppar du inte av glädje?
- Jag gillar inte det jag har gjort.

Jag kommer inte att ha nåt klart och
slutar som t-shirtsäljare i t-banan.

En tur till landet kan inspirera.
Jag betalar. Jag vill det.

Det ska bli kul att se värdshuset
och Charlie. Det var ett tag sen.

Ja, för mig också.

- Växte du verkligen upp där?
- Jag är rädd för det.

Jag är strax tillbaka. Damernas.

Nick var inte alltid
en trendsättande New York-kock.

Ursäkta, ta det här istället.

- Han var Berkshires bästa piccolo.
- Ta det lugnt nu.

Han var faktiskt
en utmärkt vaktmästare.

- Sa du fet eller faktiskt?
- Både och.

- Jag tog med notan.
- Tack, Amy.

Är alla klara så sticker vi.

- Det var riktigt sjyst av dig.
- Jag vet inte vad du pratar om.

Vilken röra.

Det är inte direkt Plaza.

- Det är helt okej.
- Det är perfekt.

Då var det dags.

- Hej, pappa.
- Kul att se dig, Nick.

- Vad är det med dem?
- Det är invecklat.

- Hej, Charlie! Du ser ut att må bra.
- Visst.

Du måste vara Amy. Nick berättade
vad som har hänt. Jag beklagar.

Tack. Trevligt att träffas.

- Charlie Turner.
- Molly Quinn-Amys bästa vän.

- Jag trodde att du var Nicks senaste.
- Nej.

Okej, då går vi in.

- Rosorna är helt otroliga!
- Jag vattnar dem och de växer.

- Använd dem till vigseln om ni vill.
- Tack!

- Vad rart.
- De är verkligen vackra.

- Tror du att det kan funka här?
- Bara ett sätt att ta reda på det.

- Det är värre än jag mindes det.
- Mr Turner...

- Kalla mig Charlie.
- Jag undrar hur många rum du har.

Tio... eller nio. Nicks rum är
fortfarande fullt av hans grejor.

- Det låter intressant.
- Jag har bara inte hämtat mina saker.

Kan vi fortsätta? Min eftermiddagslur
kommer inte att sova av sig själv.

Vad fint!

Kyl, spis, skafferi.

Du vet var allt finns,
du har varit här tillräckligt ofta.

- Är allt som det ska, Nick?
- Ja, visst. Det är bra.

Det är bra.

- Är det din mamma? Vad vacker hon var.
- Ja, det var hon.

- Är vi klara här nu?
- Ja, ja.

Fungerar allt fortfarande?

Kom igen, pappa!
När använde du spisen senast?

Titta på allt!

Det är helt makalöst!
Det här hittar man inte i stan.

Något bet mig på vristen.

Vet du att man får ett helt hus på
landet för hälften av det vi betalar?

Du vet ju
att jag inte vill bo nån annanstans.

Amy...

Förhasta dig inte. Vi kan vänta tills
dina föräldrars situation har löst sig.

Nej, jag älskar James och jag är trött
på att vara förlovad, du vet.

Det gör jag inte, vilket är helt okej.

Du har inte haft
några långvariga relationer...

- ...eftersom du drar när det blir bråk.
- Jag drar inte! Jag bara...

Det är ingen idé att slösa tid
om romantiken är borta.

Är det bråk i början blir det krig till
slut. Precis som för mina föräldrar.

Du är världens mest
deprimerande brudnäbb.

Kolla där.

- Är ladan tom, Charlie?
- Om man inte räknar med pungråttorna.

Han skämtar väl?

Varsågod.

James?
Jag kan inte gifta mig i en lada.

- Raring, det är bara spindelväv.
- Det är som ett hemsökt hus.

Det är okej, Amy.
Försök att se ytan, inte smutsen.

Jag kanske är galen,
men vigseln kan vara här framme-

- och festen här bakom
med bord längs sidorna.

Vad finns där uppe?

Kom upp hit, Amy!

Det är perfekt! Cocktail på höloftet.

Jag lovar, Amy, det här går att fixa.

- Litar du på mig?
- Det vet du.

- Litar du på Nicks matlagning?
- Givetvis.

Vill du gifta dig nästa lördag?

Ja.

Det kommer att bli så vackert! Ikväll
funderar vi på vilken stil du vill ha.

Det är från pappa. Advokaterna har
krismöte ikväll och jag måste vara med.

Jag ringer och säger att vi inte kan.

Nej, du borde vara med. Du och James
kan ta Nicks bil.-Eller hur, Nick?

Visst.

Du och jag stannar kvar och planerar
så ansluter ni i morgon eftermiddag.

- Du är bäst.
- Jag vet.

Vet du vad mer som är perfekt?
Kör förbi min ateljé och hämta saker.

- Vad för saker?
- Du behöver väl en brudklänning?

- Du gör redan tillräckligt, Molly.
- Jag tänkte ändå bredda min repertoar.

Måste du inte jobba
med vinterkollektionen?

Jag väntar fortfarande på inspiration.
Nu handlar det bara om bröllop.

Tack så hemskt mycket.

- Vi kanske borde åka?
- Vi ses i morgon.

Inte en repa på bilen, tack.
Kör försiktigt.

Det här är väl inte ett knep
som när de låste oss ute på balkongen?

- Vad är det där?
- Middag.

- Vill du ha?
- Absolut! Pizzabitar.

- Jag tänker laga nåt annat.
- Okej, jag går upp.

Vi löser det säkert nån gång.

Vänta inte för länge.

Pappor lever inte för evigt.
Jag förlorade mina föräldrar tidigt.

Det var tråkigt att höra.

- Vad lagar du?
- Chiligryta.

Det bästa jag kunde komma på.
Mamma lärde mig improvisera i köket.

Hon kunde laga helt fantastiska saker
av ingenting alls.

- Jag hade gett vad som helst för det.
- Lagade inte din mamma mat? Salt.

Jo, men det enda hon lagade
var bantningsmat.

Hon försökte visst bespara mig lidandet
av att vara en knubbig unge.

- Men jag var hungrig varenda dag.
- Nej!

- Ursäkta.
- Det förklarar dina matpreferenser.

- Och din pappa?
- Han var smart och åt ute med vänner.

När han var hemma bråkade de. Jag
såg dem aldrig hålla hand, pussas...

- ...eller ens krama varann.
- Det kanske var lika bra.

- Hur kan du säga så?
- Kan du ge mig den starka chilioljan?

Nej, nej, den här.

- Vad hade du tänkt som plockmat?
- Jag vet inte riktigt.

Vi kanske kan laga några rätter
från din mammas receptbok?

Hon måste ha lagat för stora grupper
när värdshuset var igång.

Nej, inte de.
Jag kan inte laga mammans recept...

Jag kan laga hennes recept,
men... jag gör det inte.

- Vi två är nog de sämsta i världen...
- Att planera bröllop tillsammans.

Jag har gjort i ordning ditt rum.

- Det är jättefint.
- Ja...

Lakanen är i bra skick. Clarissa
tjatade jämt om trådtäthet och allt.

Jag brydde mig aldrig om sånt.
Jag hade det jag behövde.

Charlie? Är du okej med
att vi har bröllopet här?

- Varför skulle jag inte vara det?
- Det är bara...

Jag antar att varenda rum
innebär särskilda minnen för dig.

- Lämna bara köket som ni fann det.
- Jag lovar.

Badrummet är längst bort till vänster.
Nick bor i andra änden av hallen.

Charlie?

Tack.

- Snokar du mycket?
- Förlåt, jag trodde det var badrummet.

Det här är det gulligaste jag sett.

Bara några fåniga recept
som jag hittade på som barn.

"Kakor, sockerbollar..."
Sockerbollar?

Smör hoprullad till en boll
och doppad i socker.

- Åt du det?
- Jajamän... en gång.

Mums! Kan du baka
"Nicks berömda chokladkakor?"

- Inte en chans.
- Varför inte?

- Du har ju alla redskap här.
- Huvudingrediensen är kyckling.

Nej, nu skojar du.

- Jag avbeställer nog det.
- Bra idé.

Om du är intresserad av kakor
kanske du vill...

- ...prova de här.
- De ser mumsiga ut.

De är mumsiga
och man känner knappt kycklingsmaken.

- Det där är min första stekspade.
- Är det?

- Jag lärde mig laga mat med den.
- Och nu ligger den bortglömd här?

Den borde visas upp
som basebollspelarens första handske.

Jag är knappast Derek Jeter.
Det är bara... en stekspade.

Är det därför du har sparat den
i alla dessa år?

- Låt den inspirera dig.
- Okej.

- Jag borde nog gå.
- Visst.

Andra dörren till vänster.

Andra vänster. Så där ja!

- God natt!
- God natt!

Nick?

Charlie? Någon?

Oj, någon har visst varit och handlat.

Clarissas världsberömda lantomelett

Inte bränd. Bra början.

- Hej, nyfiken.
- Hej!

- Du har visst lagat mammas omelett.
- Jag hoppas det är okej.

- Jag hoppas att jag inte sabbade den.
- Den doftar exakt likadant.

Vill du provsmaka?

- Den är hemsk, eller hur?
- Den smakar precis som jag minns.

Jag pratade med killen i New York
och maten kommer om ett par dagar.

- Får jag visa det jag har jobbat med?
- Visst.

"Gammeldags lantgård
i lyxigare tappning."

Stilfullt, men ändå bekvämt.

- Vad är det för fel? Det är ju perfekt.
- Jag tänkte modernisera stället.

Föra in element av metall, glas,
kanske sten.

- Det skulle förstöra hela atmosfären.
- Det har lugnande inverkan.

- Minimalistiskt, inget överdrivet.
- "Ett vaktelägg på en tallrik"?

Om ägget tillagas rätt.
Det är min grej.

Du jobbar vidare med din idé och jag
med min och sen får paret bestämma-

-om de vill ha vaktelägg eller hummer?

- Går bröllopet av stapeln i Maine?
- Gå dit bort bara.

- Amy? Hur går det?
- Advokaterna bad oss att stanna.

Det är mer att ta itu med.
Mamma är helt förstörd.

Oroa dig inte, Amy. Ta hand
om din mamma, vi fixar det här.

- Vi har inte valt tema än.
- Ni kan göra det därifrån.

Ni fattar grejen, va?
"Lyxigt, gammeldags..."

...lantligt bröllop.
Tårtan, rosorna, stolarna.

Elegant, men traditionellt.

- Jag älskar det, Molly!
- Men mitt menytema passar inte in.

Jag föreställer mig en version av det
jag gör i stan: enkelt, rent, elegant.

Och jag tycker att vi tar in det
i själva stilen också.

Han har en poäng. Vad tycker du?

- Bestäm du. Det är din dag.
- Är det inte din också?

Jo, men jag gifter mig lika gärna
med en Elvis-imitatör som förrättare.

- Det är pappa. Jag måste ta samtalet.
- Säg bara vilken stil ni gillar.

- Vad sägs om båda?
- Båda?

- Hur ska det gå till?
- Vad ni än gör så blir det fantastiskt.

- Hur gör vi nu?
- Du hörde bruden. Båda stilarna.

"Minimalistiskt, modernt
lantligt bröllop"?

Jag skämtade. Men hon gillade
uppenbarligen mitt tema bättre.

Nej, Amy sa
att hon gillade mitt förslag.

- Så vida...
- Vad då?

Såvida vi faktiskt kan göra båda två.

- Vill du se?
- Visst.

De lantliga lyktorna anger temat.

Men den blå
färgskalan moderniserar det.

Till och med ljusen blir annorlunda.

"Landet möter storstan.
Tidlöst och trendigt på samma gång."

Jag måste erkänna
att det är riktigt sjyst.

- Varför säger du inget?
- Jag trodde att du skämtade.

Nej, jag skämtar inte.
Jag tror att det kan fungera.

- Okej, mycket att göra.
- Japp, jag behöver varor.

- Jag föredrar kalla, vita toner.
- Jag gillar gult i varma toner.

Man ska känna
att man kan ta av sig skorna.

Inget värre än barfota kvinnor
på bröllop. Vidrigt!

- Försök själv att gå i högklackat.
- Ni gör er redo i timmar innan.

Och när conga-dansen sätter igång
förvandlas ni till bonnläppar.

- Du verkar ha problem med fötter.
- Jag vill ha det lite mer förfinat.

- Vill inte jag det?
- Nej, du vill ha det mer bekvämt.

- Vad är det för fel med bekvämt?
- Inget, men inte hela tiden.

Om du växte upp i ett hus där allt
var vitt, skinande rent och förbjudet-

- skulle du förstå varför jag
värdesätter bekvämlighet mest.

Det är okej att slappna av ibland.

- Vet du att du aldrig sitter ner.
- Jag kan vila när jag är död.

Vet du vad?
Jag tänker lära dig att slappna av.

- Nej, tack.
- Utmaningen antagen.

Titta, vilka fin stuvbitar.

Snuskigt billiga och fantastiska.

Är det Maria von Trapp-versionen
när hon syr kläder av gamla gardiner?

Ja. Känner du till filmen?

- Kan inte en kille gilla musikaler?
- Jo, men jag trodde inte du var sån.

- Det var mammas favoritfilm.
- Min också!

- Du tänker väl inte brista ut i sång?
- Nej.

Det tänkte du.

Den här kan jag återanvända
till Amys klänning.

Ja, den var fin. Jag slår vad om
att hela det här stället är hemsökt.

Det finns inget som är hemsökt.

Förutom den där asken.
Det måste finnas en ande där i.

Jaså?

"Hjälp mig! Jag är fast i en antikaffär
och kommer inte ut!"

- Är det du, Nick?
- Henry!

Hur är det? Kul att se dig.
Det här är Molly.

Trevligt att träffas.
- Det var evigheter sen sist.

- Vad gör du i de här trakterna?
- Vi planerar faktiskt ett bröllop.

Det märks. Ni har nåt visst.
Det påminner om dina föräldrar när...

- Det är inte vi som ska gifta oss.
- Vi planerar våra vänners bröllop.

- Vi känner knappt varann.
- Vi är i stort sett främlingar.

- Åh, den var häftig!
- Åh, den var häftig!

Det är inte sant!

Lägg av!
Gus och Tony! Vad kul att se er!

Det här är min vän Molly.
- Molly, det här är Tony och Gus.

- Vad gör ni här?
- Vi tänkte fixa till stället.

- Din pappa ringde.
- Gjorde han?

- Vad vill ni ha gjort?
- Vi har en snäv budget.

Det är gratis. Din farsa han
en gentjänst innestående.

- Har ni målarfärg?
- Ja, där bak i Charlies bil.

- Din pappa försöker verkligen.
- Han pratar fortfarande inte med mig.

Ge din pappa en chans, Nicky.
Han gjorde så gott han kunde.

"Laxromparfait?" Vi behöver nåt
på menyn som inte är nouveau.

Du måste inse att ost, bacon
och dressing inte ingår i kostcirkeln.

Men det borde de göra.

Amy och James vill ha nåt konstnärligt.

- Konst? Folk vill äta!
- Nej, de vill ha en upplevelse.

En upplevelse av mättnad?

Att få folk mätta är lätt.
Att få folk tillfredsställda innebär-

- att sinnena kopplas in
och man tar dem på en resa.

- Syn, lukt, smak-allt.
- Jag har det!

Kycklingpaj.

- Hörde du nåt av det jag sa?
- Alla älskar kycklingpaj!

- Vänta lite nu. Tänk om...
- Vad då?

Tänk om vi gjorde både och.

Kycklingpaj a la Nick Turner.

Den innehåller trädgårdschampinjoner,
purjolök, rostade grönsaker-

- ekologisk hickorykyckling
och rosmarinkryddat pajskal.

- Det låter invecklat.
- Smaka bara.

Du hatar det.

Det är bokstavligen det godaste
jag nånsin har ätit. Allvarligt.

Det betyder mycket när du säger det.

Det här är den perfekta kompromissen
för bröllopsmenyn.

Clarissas tröstmat
à la Nick Turner-stil.

Jag vill verkligen käbbla med dig,
men jag tror att du har rätt.

- Vi kan laga pasta.
- Hemlagad pasta...

...med smörstekta räkor, rucola
och hickoryrökt bacon.

- Friterad kyckling.
- Med chili serverad på ärtskott...

- ...och rostad morotspuré.
- Köttfärslimpa?

På kalvkött, serverad
med söt tomatconfit.

- Bakad potatis?
- Sötpotatis-gnocchi...

...serverad
med vitkål-och rucolapesto.

- Vad tycker du om tårtan?
- Jag har ett recept där uppe.

- Vad innehåller den?
- Kyckling.

- Jag ringer ett konditori.
- Bra idé.

Det är inte sant! Bröllopsskor på rea.

- Låter jag som en odåga?
- Lite.

- Du ska inte hålla med mig.
- Du gråter över skor.

Du beter dig som om vi inte
ska gifta oss, men det ska vi.

Våra vänner ser till att det blir
fantastiskt. Vi är lyckligt lottade.

Du har rätt. Förlåt.

De här är riktigt snygga.
Finns de i storlek 45?

Inspirationen kommer.
Det gör den alltid.

Slappna bara av.

- Vad är det som luktar så gott?
- Varm choklad.

- Molly Quinns avslappningsupplevelse.
- Antagligen pulver.

Håll truten.

- Vad gör du? Vi har mycket att göra.
- Jag jobbade på ny design.

Men det vill sig inte.

Det verkar som vi har samma problem
när det gäller jobb. Inget händer.

Kom och sätt dig hos mig en stund
och lyssna på regnet.

- Varför skulle jag vilja göra det?
- Det är ett av livets största nöjen.

- Jag är en äkta pluviofil.
- Det låter som en sjukdom.

- Någon som blir glad när det regnar.
- Jag är en "få det gjort-ofil".

- Sätt dig, bara.
- Jag vill inte. Okej.

Andas in djupt... och andas ut.

Ta nu en klunk varm choklad
från min tjusiga ugglemugg.

Och stirra in i brasan.

- Okej, trist.
- Gör det igen.

Andas in... andas ut.

Luta dig tillbaka.

Slappa av, andas.

Andas.

Där har du det!

Vad är det?

Mina föräldrar brukade sitta här när
det regnade och titta när jag lekte.

Det var underbart.

- Tack för att du fick mig att minnas.
- Ingen orsak.

- Du borde ha lagat det för länge sen.
- Med vilka pengar?

- Med pengar från betalande gäster.
- Jag kan inte driva stället ensam.

Då borde du sälja det.

Jag sa att du kan fixa i ordning det,
men jag tänker inte sälja.

Okej.

Ledsen att du behövde bevittna det.
Jag är strax tillbaka.

- Spelar du?
- Absolut. Jag är ett musikaliskt geni.

Kom igen, gör plats för mig.

Har du tagit lektioner i hela ditt liv
och ska nu krossa mig med din talang?

Ungefär så.

Fingrar.

- Du är ju usel.
- Ja, precis som ni, fröken.

- Ett sånt här piano förtjänar bättre.
- Ja, jag vet. Pappa brukade spela.

Han var riktigt duktig också.
Mamma älskade det!

De tänkte att det skulle vara gulligt
om jag spelade för gästerna.

- Nu förstår jag varför det är så tomt.
- Du är en äkta humorist.

Jag önskar
att jag hade tagit lektioner.

Jag har alltid velat
kunna spela "Clair de Lune".

Ja, den är vacker.

- Okej, en gång till. Fingrar.
- Vi klarar det här.

Succé!

Hallå?

Garanterat kyckling-, gummisnodd-
och grusfria.

Hej! Är det inte lite väl sent
för inredningsjobb?

Vad ska jag säga? Inspirationen
slog till. Det kan ha varit kakorna.

- Fick du dem?
- Jag måste sy om de här gardinerna.

- Pappa kommer nog inte att gilla det.
- Han sa att vi fick göra vad vi ville.

Förutom köket. Han vill
att vi lämnar det precis som det är.

- Behöver du hjälp?
- Gärna!

Vad ska jag göra?

Hoppsan! Klockan är tre på morgonen!

Vi behöver nåt att äta.

- Det här är min version av...
- Pizzabitar?

- Nej, bruschetta. Smaka.
- Jösses.

- Inte illa.
- Inte illa? Det är helt fantastiskt.

Lite annorlunda, eller hur?

Det är vad jag gillar bäst
med mitt jobb.

Blanda olika ingredienser som man inte
tror ska passa tillsammans.

Kompletterar de varann eller inte?
Kommer de att skapa nåt otroligt-

- eller blir det en flopp?
Tro mig, jag har floppat förut.

Men ibland... Ibland finns den perfekta
kombinationen framför dig.

Och så fort man smakar på det
så vet man bara.

Därför gillar jag ordet "fusion" -
föra samman olika ingredienser-

- och olika stilar
och skapa nåt bättre, nåt unikt.

Nåt magiskt.

Nå, vad tycks?

Jag tror...
att Clarissa hade älskat det.

- Nick skulle tycka om att höra det.
- Saken är den att jag...

...klantade till det. Jag vet inte
hur jag ska prata om hans mor-

- utan att känna smärta
som vore det igår.

- Jag vet inte hur man älskar nån så.
- Varför inte?

Det är väl så att
om man gör sig mottaglig för kärlek-

-gör man sig även mottaglig för smärta?

- Det verkar inte vara värt det.
- Det är det visst!

Jag vill visa dig en sak.

Porslinet vi använde
när värdshuset var öppet.

Det räcker gott och väl till era
gäster. Ni får använda allt som finns.

"Från första stund visste jag att vi
skulle leva våra liv tillsammans."

"Du är solen som stiger över ängen
och för in ljus och kärlek i min själ."

God morgon!

- Vad är det?
- Har du sett de här?

Kärleksbrev som din mamma
och pappa skrev till varandra.

- Vem sa att du fick snoka runt?
- Jag snokade inte.

- Det verkar i alla fall så.
- Nick! Sluta.

Jag lät henne hitta dem.

Jag ville att ni båda skulle se
hur kärlek kan vara värt allt.

Har du läst dem, Nick?
Din pappa är en poet.

Poet?

Det är inte poetiskt att älska nån
så mycket att man ger upp-

- när den personen är borta.
Jag fattar inte.

Jag önskar att jag hade
agerat annorlunda, Nick.

Om jag fick en chans till
skulle jag ta den.

Jag också.

- Jag vill inte prata om det mer.
- Om vi säljer din lägenhet...

...kan vi köpa hus var som helst
och slippa oroa oss över pengar.

- Då är jag hellre pank.
- Du är på god väg.

- Hej! Vi har med oss grejorna.
- Toppen! Då sätter vi igång.

- Är allt som det ska?
- Visst.

Vi är glada att vara tillbaka
och redo att hjälpa till. Eller hur?

- Var börjar vi?
- Hur är du med mopp?

Du missade en fläck, Gus.

Det kanske är svårt att se det nu, men
när vi har städat faller allt på plats.

- Det kommer säkert att bli toppen.
- Vad är det?

Jag torkar upp musbajs
i lokalen där mitt bröllop ska vara.

Det är inte vad du drömde om,
men det kommer ändå att bli vackert.

Innan allt det här hände trodde jag
mig ha koll, men nu är jag osäker.

- Har du pratat med James?
- Ja, men han förstår inte.

Han tycker
att det här kan vara bra för oss.

Det här kanske för er närmare varann.

Ni har ju varann.

Ni har även mig till er tjänst dygnet
runt tills ni går altargången fram.

- Vad då?
- Du ser väldigt lycklig ut.

Jag trodde att du och Nick hade
haft ihjäl varann vid det här laget.

- Lägg av! Gillar du Nick, Molly?
- Nej!

Det vore ju fantastiskt!
Vi kan bli gifta bästisar!

Vi kan bo i samma område
och våra barn kan bli bästisar.

- Sluta, Amy! Det är inget på gång.
- Är du säker?

Ja, det är omöjligt.
Ingen av oss är intresserad av kärlek.

- Vem sa nåt om kärlek?
- Du.

Nej, det gjorde jag inte.
Väldigt, väldigt intressant.

Sluta!

Hemgjord pasta med tryffelsås.

Chilifriterad kyckling
på rosmarinkryddade våfflor.

Fläskfilé med rostad brysselkål.

Och köttfärslimpa på kalv
med bräserade tomater.

Ni valde alltså inte
Clarissa's restaurangmeny?

Det här är mer Clarissa's mat
än något jag har lagat på länge.

Vi är tacksamma vad du än lagar.

Jag kanske borde ha hållit mig
till min stil-

- men det kändes inte spännande längre.
Hoppas ni inte är allt för besvikna.

- Be inte om ursäkt. Maten är suverän.
- Vi är inte besvikna.

- Det ser fantastiskt ut. Jag är usel.
- Du är bara usel på att inte vara rik.

Om 20 år ser vi tillbaka och är glada
att bröllopet handlade om oss.

- Vi går bara igenom "i nöd" just nu.
- Åh, nej, vi har inte skrivit löftena!

- Skulle vi inte skriva nåt standard?
- Nej, vi pratade ju om det här.

- Får jag hålla en dröm levande?
- Förutom "levde lyckliga för evigt"?

Ja, det också.

Jag har en idé.

Pappa sa att ni fick göra
vad ni ville med dem.

- Vad pratar ni om?
- Breven...

...som Nicks pappa och mamma skrev
till varann. De kan få inspirera er.

"Min underbara Clarissa.
Jag visste aldrig vad kärlek var"-

- "förrän vi träffades
och då såg jag allting så tydligt."

"Vartenda ögonblick i mitt liv,
vartenda beslut ledde fram till detta:"

"Mötet med dig och vår framtid."

"Du inspirerar mig mer
än jag trodde var möjligt."

"Jag vill hålla din hand genom allt,
i resten av våra liv."

"Du tar fram en okänd sida hos mig.
Du utmanar mig, gör mig bättre."

- "Kärlek var bara ett ord förut."
- "Jag har slutat söka, för med dig..."

"...känner jag mig hemma."

- Det låter lite väl smörigt.
- Jag kan nog inte hålla mig för skratt.

Du hade rätt, vi kör standardlöftena.

Ja... Det var en dålig idé.

Förlåt. Då fortsätter vi jobba.

Du kan linda in de här så syr jag på
din klänning. Jag har hela livet kvar.

- Vad sägs om möhippa för två?
- Vi kan äta pizza medan jag syr.

- Som när du flyttade till New York.
- Men bättre vin!

- Betyder det att vi ska ha svensexa?
- Det finns inte mycket att göra här.

- Det räcker med videospel och nachos.
- Det kan jag ordna.

- Vi ses senare.
- Ha det så roligt!

- Du kan inte preja mig så där!
- Jag kommer in i kurvan.

- Är ni törstiga?
- Tack, Charlie!

- Varsågoda.
- Tack, pappa.

- Vill du göra ett försök och spela?
- Nej, men tack för erbjudandet.

Jag kan knappt hantera en mobil,
än mindre en sån mackapär.

Jag hämtar mer nachos.

- Har ni allt ni behöver?
- Ja, tack.

Nu när du ändå är här, pappa...

Jag ville berätta att jag...

...läste breven.

Jag önskar att jag hade läst dem
tidigare för det känns som...

Det känns som
om jag hade förstått dig lite bättre.

Det var inte din uppgift att förstå.
Du hade också förlorat nån du älskade.

Jag är bara...

Jag är ledsen att jag inte fanns där
för dig när du behövde mig.

Jag ber Clarissa
om förlåtelse varje kväll.

Nu ber jag om din.

- Jag saknar dig, grabben.
- Jag saknar dig också, pappa.

- Breven är visst lite väl fåniga?
- Bara lite.

- Vill du försöka? Sätt dig och spela.
- Jag vet inte om jag kan.

Kom igen, du klarar det.
Vi gör det tillsammans.

- Visa hur man håller.
- Där har ratt, gaspedal, broms.

Där är skärmen. Redo?
Du är den blå killen.

Den är klar.

Den är underbar, Molly. Jag älskar den!

Jag också.

Jag skulle bära den om jag gifte mig.
Inte för att jag ska det...

Det är de godaste pannkakorna
jag har ätit.

- God morgon!
- Hej, Charlie!

Jag lagar mammas banan-
och blåbärspannkakor. Vill du ha?

- Ja!
- Okej, ta mina.

Jag är stolt över dig, min son.

Jag vet att mamma också är det.

- Inga tårar förrän ikväll.
- Varför skulle jag gråta ikväll?

- Har du träffat Amys mamma?
- God morgon!

- Vad är så roligt?
- Vill ni ha pannkakor?

- Behöver du ens fråga?
- Sätt er.

- Det ser ut att bli en underbar dag.
- Jag älskar det här rummet.

Det har sånt fint ljus.

- Mina föräldrar kommer att älska huset.
- Hoppas mina hittar hit.

- Repetitionsmiddagen blir underbar.
- Då så, allihop.

Varsågoda, mina damer
Bon appétit.

- De är helt fantastiska.
- Din mamma brukade göra så.

Titta på när folk åt.

- Jag fattade aldrig varför.
- Jag tror jag gör det.

Jag skulle kunna gifta mig här direkt.

Jag också.

- Rent hypotetiskt.
- Självklart.

- Får vi titta? Jag dör av nyfikenhet.
- Ja, kom in. Det är klart.

- Jag fattar inte att det är samma lada.
- Åh, Molly!

- Det är inte vad ni hade planerat...
- Sluta. Det är så vackert!

Välkomna, allihop. För att hedra min
vän James och hans vackra brud Amy-

- och deras underbara föräldrar
som är med på repetitionsmiddagen-

- har jag tillagat mammas
favoritkyckling med min lilla touch.

Det är chilifriterad kyckling
serverad på rosmarinkryddad våffla-

-och paprikakräm till. Låt väl smaka.

Och en specialbeställning till dig.

- Makaroner och ost?
- Som utlovat.

Ni verkar ta det här med ro, sir.

Ny kurs i livet innebär en viss frihet.
Jag påminns om hur det började.

Under tiden ligger mina diamanter
i skyltfönstret hos en pantbank.

- Vi klarar oss, Diana.
- Jag vet.

- Gör du?
- Vi gjorde det en gång.

- Vi kan göra det igen.
- Här passar visst att utbringa en skål.

Skål för Amy och James
som tagit ut en ny kurs tillsammans.

Om vägen en dag
tar sig en oväntad vändning...

...var då inte rädda att ta den.

Den kan ta er exakt dit
ni vill komma. Skål!

Så länge vändningen
inte tar oss utanför New York.

Vi vet
att du inte tänker lämna Manhattan.

- Och du vill sticka därifrån.
- Jag vill inte uppfostra barn i stan.

- Vad är det för fel med det?
- Inget, men här ute kan man andas.

- Ursäkta, men jag behöver andrum.
- Bra idé.

- De är bara nervösa.
- Det ordnar sig säkert.

Ursäkta mig.

Tror du att allt är okej
mellan Amy och James?

Jag tror inte ens att de är kära.

Inte jag heller.

Men, som sagt, vad vet vi om kärlek?

Vi vet inte ens hur det känns.

Jag tror att det känns så här.

Jag tror att det känns så.

Då är vi överens? Ingen av oss
säger nåt till James och Amy.

- Det är deras bröllop, deras beslut.
- Jag håller med. Inte vår ensak.

Här bor jag.

- God natt.
- God natt.

Är det live-versionen av "Du får
lägga på. Nej, du får lägga på"?

- Det vore bara för sorgligt.
- Absolut.

- Du får lägga på.
- Nej, du.

- Då säger du inget till James?
- Så länge du inte säger nåt till Amy.

- God natt.
- God natt.

- Amy? Vi måste prata.
- Vi måste prata.

Jag vill ge dig en verklighetskoll.
Är ni båda överens om allt?

Är du säker på att du och Amy
vill samma sak i framtiden?

Hon är bara nervös.
Hela hennes liv blev ställt på ända.

Det är inte bara bröllopsdagen
utan resten av ditt liv.

Det handlar mest om du är kär
eller bara hänger med i svängarna.

- Jag är inte killen som skyr kärlek.
- Säger hon som flyr alla förhållanden.

- Försöker du avråda mig från giftermål?
- Avråder du mig från giftermål?

Självklart inte, men om du tvivlar
borde du prata med honom.

Även om jag hade mina tvivel
skulle jag aldrig lämna Amy nu.

Det förtjänar hon inte. Särskilt inte
efter allt hon har gått igenom.

Vill du prata finns jag här.

Välkomna igen. Trevlig att se er.
Varsågoda och gå in.

Synd att värdshuset inte är öppet.
Det är helt häpnadsväckande.

- Är allt okej med James?
- Javisst.

- Varför skulle det inte vara det? Amy?
- Självklart. Ja...

Det är hennes livs lyckligaste dag.

Molly, du gjorde ett fantastiskt jobb
med Clarissas rosor.

Är de Clarissas? Det berättade du inte.

Det var många saker jag inte sa,
men det är slut med det nu.

- Det är dags för er nu.
- Då kör vi.

Du. Du ser helt fantastisk ut.

Tack.

Du ser... vad nu den manliga versionen
av fantastisk är.

- Var är James? Borde han inte vara här?
- Har det hänt nåt?

- Hur ska jag veta det?
- Såvida du inte vet nåt.

- Jag vet inget, gör du det?
- Jag vet inget.

- Sa du...
- Sa du nåt till honom?

- Tack för att ni kom, allihop.
- Som ni ser ska vi inte gifta oss.

Var inte arga på varann.
Vi erkände äntligen vad vi båda kände.

Det här vore ett misstag.

Jag är glad att vi båda insåg det
innan det var för sent.

- Är ni okej?
- Visst, bara bra.

Vi är vänner och kommer alltid
att vara det.

Säkert att det inte var jag
som avrådde dig från ditt eget bröllop?

Det här var aldrig mitt bröllop.

Däremot är allt
från brudklänning till tema-

- precis hur du
skulle vilja ha ditt bröllop.

Vad sägs om den verklighetskollen?

Jag ber om ursäkt för allt besvär.

Tack för att ni kom.

- Vi borde ändå ha haft festen.
- Det ska vi ha. När det är din.

- Vi var duktiga.
- Vi var fantastiska.

I morgon är vi tillbaka
i verkligheten igen.

Det kommer att kännas konstigt.
Vi har inte pratat om hur vi gör nu.

Okej, jag måste åka tillbaka
till New York och leta jobba-

- tills vi hittar nya investerare och
du måste jobba på din vinterkollektion.

Vilken vinterkollektion?
Jag har inget.

- Du hittar inspiration i din ateljé.
- Min inspiration fanns här.

Ja. Min också.

Men vi får hitta ett sätt
att få det att funka hemma.

Tänker du ändra menyn sen
så den liknar det vi gjorde här?

- Det är planen.
- Då kanske jag tittar förbi.

Eller så blir vi så upptagna
att vi aldrig kommer att ses igen.

Man vet aldrig.

- Jag visste det.
- Jag skämtade.

- Det tror jag inte.
- Kan vi inte njuta av stunden...

...och inte oroa oss för morgondagen?

För att det vi hade här var en fantasi
som inte håller i verkliga livet?

Jag har ingen aning!
Och inte du heller.

Jag visste det. Jag visste att det
skulle hända om jag blottade mig.

- Det är lättare att vara ensam.
- Det har du rätt i.

Så... det var alltså allt?

När vi väl har åkt härifrån
så finns det inte rum för oss?

- Du verkar vilja ha det så.
- Nej, det är vad du vill.

Molly, jag...

Jag måste gå.

Molly!

Tack. Njut av den.

Vi betalade precis hyran
för det kommande halvåret.

James ringde när du var med en kund.

- Tänker ni bli tillsammans igen?
- Nej, vi är mycket bättre som vänner.

- Har du ringt honom?
- Sluta fråga mig det, Amy!

Han hade rätt. Vi är båda för upptagna.

Det blir bättre så här.
Jag måste lägga på.

Tack.

Hej! Inget av det här stod
på menyn förut. Vad sysslar du med?

Jag blev inspirerad ett tag.
Jag hittade passionen igen-

- genom gamla familjerecept. Enkel mat
à la Nick Turner. Det är gott!

Han ska inte investera i nån vägkrog
utan i Clarissa's.

Det här är Clarissa's.

- Har du ringt henne?
- Vad är poängen? Jag sabbade det.

- Det tror jag inte. Det går nog bra.
- Jag måste lägga på. Vi hörs.

Han tackar ja.
Han älskar den nya maten.

Jag fattar inte
att du hann i tid, Molly.

- Du måste ha jobbat dygnet runt.
- Ingen tid över till nåt annat.

Barneys kommer att älska den.

- Vad är det? Är du inte glad?
- Absolut, kunde inte vara gladare.

- Får jag bjuda på middag?
- Det låter toppen.

Har du provat Clarissa's? De har
öppnat igen och är bättre än nånsin.

- Visst.
- Vi ses snart. Bra jobbat!

Ge honom ett glas vin. Huset bjuder.

Det är fullbokat.
Försök att se glad ut.

Visst. Okej, glad.

Smaklig måltid.

Charlie? Det är Molly.

Det ordnar sig.

Jag tror inte det. Ända sen jag
åkte härifrån har allt känts... fel.

- Jag trodde jobbet gjorde dig lycklig.
- Jag var lycklig här med Nick.

Men jag blev rädd och flydde härifrån.

Och nu är det för sent.

Är du säker på det?

Nick?

Molly Quinn...

Jag vill inte tillbringa
en sekund utan dig.

- Inte jag heller. Jag mådde uselt.
- Då stannar vi här.

Vi kan öppna värdshuset igen.
Det blir jag, min pappa...

...och min fru.

Va?

Molly?

Vill du gifta dig med mig?

Ja!

- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också.

Du visste hela tiden
hur man spelade piano, eller hur?

Kanske.

Översättning: Karin Hagman
www.ordiovision.com