Original subtitles

MIN HUND SKIP

Bygger på verkliga händelser...

Minnet är märkligt.

Minnen dyker upp och försvinner medan tiden går...

...och har gott om utrymme för att slingra sig och glida iväg.

Jag har märkt att hjärtats minnen dröjer sig kvar och förgylls...

...långt sedan hjärnans minnen har bleknat.

Mina käraste minnen är från min barndom i Yazoo i Mississippi.

Jag kan se staden framför mig än. 10 000 invånare, inga stora händelser.

De gamla männen satt och dåsade i korgstolar...

...och såg bilar från andra stater fara förbi.

Förarna var omedvetna om vad det här var för ett ställe.

Det var mitt under kriget, och det påverkade dagligen våra liv.

Kriget, sa president Roosevelt...

...krävde att alla gjorde uppoffringar. Och det gjorde vi!

Bomullen växte hög den sommaren 1942, men det gjorde inte jag.

Jag var liten och tanig och blev en perfekt måltavla för översittare.

Turligt nog bodde jag granne med Dink Jenkins, stans bäste idrottsman.

Dink, vart tror du att de skickar dig?

Till Fort Benning för grundträning, sen utomlands.

- Hur länge blir du borta? - Det är svårt att säga.

Om du inte är här, vem ska då lära mig skruvade kast?

- Du lovade att lära mig det. - Det kommer att gå bra.

Du kommer att skaffa dig jämngamla vänner...

...och du kanske till och med träffar en flicka.

Will! Nu är det middag!

På den tiden var familjerna stora. Fyra eller fem barn, ibland mer.

Vår familj var ovanlig redan där...

...eftersom jag var enda barnet.

Min mamma var livlig och pratsam.

Hon var ingen typisk hemmafru.

Och min pappa...

Han var sträng och befallande.

Han var krigsveteran och hade mist sitt ben i strid.

Det hade förändrat honom på många sätt.

Det verkade som om han tillsammans med benet...

...hade mist en bit av hjärtat.

Du vet I.C., den färgade karlen vid bensinstationen...

- Hans son kom hem i dag. - Underbart.

I en kista.

Nån här i familjen fyller år snart.

Har du funderat över hur du vill fira? Ett kalas, kanske?

Mamma frågade nåt. Lek inte med maten. Var glad att du får nån.

- Vill du ha kalas? - Det vill jag väl.

Jag köpte de här i affären i dag.

Inbjudningskort?

Man kan väl inte ha kalas utan gäster?

Du kan skriva dem sen och ge dem till dina vänner i morgon.

Vilka då?

John Abner?

Han är fem. Han kissar fortfarande på sig.

Det finns säkert många barn som vill gå på ditt kalas.

Mamma har bemödat sig, så nu är du så god och skriver dem.

- Får jag gå från bordet? - Ja.

Glöm inte korten.

Vad ska vi göra? Han kommer att bli så ensam utan Dink.

Vi kanske ska göra det vi talade om...

Absolut inte. Vi har redan diskuterat det.

Det är ingen bra idé. Inte för Will, inte än. Han är för liten.

- Var försiktiga! - Det ska vi vara.

Vänta på oss!

Se glada ut.

Sköt om dig.

Kom nu, Jenkins! Vi får inte låta Adolf vänta.

- Vill ni följa med, grabbar? - Jo, vi undrar...

Vi vill ha din autograf på bollen. Som en souvenir.

- Bredvid Sammy Baugh. - Hans autograf följde med bollen.

Är det inte lite för tidigt? Jag är ju inte berömd än.

Kom nu, Jenkins!

- Tack, Dink. - Får jag se!

Tänker du inte önska mig lycka till? - Vänta lite.

Vad är det?

När jag kommer tillbaka ska jag lära dig kasta med skruv.

- Säkert? - Ja, för sjutton.

Glöm inte att skriva. Min mamma kan skicka breven.

Jag vill att du berättar vad som händer i stan. Precis allt.

Den här är min. Jag hoppas att den betyder nåt för dig.

Trodde du att jag hade glömt din födelsedag?

Vi ses.

Vi ses!

Lycka till!

Nu åker vi!

24, 32, hut, hut!

Passa, jag är fri!

- Will, gubben... - "Gubben"!

- Knäppskallen kan inte fånga en boll. - Dags att komma in.

Varför tog du den inte, barnrumpa?

Får jag se.

Tänk att den barnrumpan bor granne med Dink Jenkins. Vilket slöseri!

Alla prydliga unga män i Memphis lär ha på sig såna där.

Tack, farmor.

Huck Finn! Tack, farfar!

Det finns svärord i den.

Här.

En fickkniv.

Oroa dig inte, det är bara en nagelklippare.

- Men den är vass. - Tack, tant Maggie.

Den här är från mig. Jag hade den när jag var liten.

Tack, pappa. Den är fin.

- Tacka alla för de fina presenterna. - Vänta, det finns en till.

- Vi hade ju bestämt oss. - Du hade bestämt dig.

Det är från pappa och mig. Hoppas du gillar den.

- Är han verkligen min?! - Helt och hållet.

Hoppas du tycker om den.

- Jag är ledsen... - Jack, så kan du inte göra.

Din mor begick ett misstag. Du kan inte ha hund, inte än.

- Kanske nästa år. - Varför det?

Jag förstår att du är besviken, men jag ska skaffa ett bra hem åt honom.

Jag förstår att du är arg. Jag är så ledsen för det som hände.

Har nån tagit ifrån dig en födelsedagspresent?

Pappa tycker inte att du är stor nog för att ha hund.

Det är jag visst. Jag är nio år. Många som är yngre än jag har hund.

Ralph Atkinson är bara tre. Han har två hundar, en katt och en fågel.

- Han sticker in huvet i hundens mun. - Imponerande.

Jag kan ta hand om en hund. Det kan jag faktiskt.

Försök ta det som en stor pojke.

- Han kommer över det. - Det tror inte jag.

Om nån ska vara arg, så är det jag. Du gick bakom ryggen på mig.

Jag försökte resonera med dig, men du vägrade lyssna.

- Det var oärligt. - Apropå ärlighet... Säg som det är.

- Varför får han inte ha hund? - Som jag sa:

Han är liten, och en hund innebär stort ansvar.

Han är en ansvarsfull pojke som behöver en vän.

Vad händer när han blir fäst vid hunden, lär sig älska den?

Jag trodde det var själva avsikten.

Hundar dör, blir sjuka.

De springer bort, blir påkörda. Han blir bara ledsen. Han är inte mogen.

Han är ömtålig och känslig, och han skulle inte klara det.

Hur vet du vad han klarar av? Han får ju inte chansen!

Jag vet vad saknad vill säga. Jag har fått min beskärda del.

Det är svårt nog för en vuxen. En pojke ska slippa det.

Du tänker skydda honom mot livet? Hur länge då?

Han behåller hunden.

I två veckor. Om det blir problem lämnar jag tillbaka den.

Will förtjänar att få en chans. Han behöver det.

- Vänta. Jag har inte gått med på det. - Jag har inte bett om lov.

Hej, gubben!

Vad är det?

Saknar du din mamma och pappa? Och dina syskon?

Jag ska ta hand om dig. Var inte rädd.

Jag ska sköta om dig.

Jag är enda barnet, och nu är du enda hunden.

Jag träffade honom på min nioårsdag.

Han var bara ett darrande pälsbylte.

Lika osäker och rädd som jag var.

Den kvällen, innan jag somnade...

...kände jag hans hjärtslag mot min kropp.

Och fast jag inte visste det då skulle han förändra mitt liv.

Min hund Skip. Min bäste och trognaste vän.

Skip och jag blev genast bästa vänner.

Han struntade i att jag var tanig och blyg...

...och att jag föredrog böcker framför fotboll.

Det var villkorslös, ömsesidig kärlek.

Du har vuxit fem centimeter.

Man kunde prata med honom som med många människor.

Och mycket bättre än med vissa.

Han satte sig, såg en rakt i ögonen...

Och när han förstod vad man sa la han huvudet på sned.

Jag såg Skip växa från en valp från en gård i Missouri...

...till en fin och smidig, tillgiven hund. Skip blev en familjemedlem.

Vi lekte tillsammans, gjorde hushållssysslor...

Till och med min far fick medge att Skip var en makalös hund.

Tuta, Skip!

Vad önskar min herre? "Mina herrar" kanske jag ska säga.

Ett halvkilo korv, tack. Jag har kuponger.

Tror du din vän vill ha en bit rökt korv?

Jag har aldrig träffat en hund som sagt nej till det.

Ingen annan får veta det.

- Hade ni kotletterna? - Ja. Ett ögonblick.

- Är det din hund? - Ja. Skipper.

Han kallas Skip.

Han är söt.

Kom, Rivers.

- Vi ses i skolan. - Ja, vi ses.

Han gjorde dig visst en tjänst.

Jag ser inget.

Var är du?

Hej, sötnos!

- Hoppa ner! - Sätt dig!

Sitt ner.

Sätt dig. Hunden sitter ju.

Förlåt.

- Jag brukar låta honom välja plats. - Jag har sett det.

Han sitter bredvid Rivers Applewhite. Otroligt!

Livet är bra orättvist.

Tjejer måste verkligen gilla hundar.

Frihet innebär att de mänskliga rättigheterna får råda överallt.

Hur lång tid tar det för ett brev härifrån till Europa?

Till där Dink är. I södra Frankrike.

Gillar du Roosevelt?

Vad tycker du om Hitler?

- Det är vi, mrs Jenkins. - Kom in, jag kommer strax.

Ett brev till redan?

Vet du hur man gör skruvade kast? Dink ska lära mig.

- Vem är Dink? - Varifrån kommer du? Mars?

- Nej, från andra sidan stan. - Har du inte hört talas om Dink?

Han är den bäste spelaren i trakten, genom tiderna.

Då har du inte sett Waldo Grace.

Den färgade killen?

Han är bäst i hela världen.

Förutom Dink.

Han tycker om dig.

Willie! Du har fått post!

Från utlandet.

"Då sade han till sina söner: Sadlen åsnan åt mig."

"När de då hade sadlat åsnan, satte han sig på den."

Det här är en musköt som användes under inbördeskriget.

Vi hinner med en till.

- Vem vill komma fram? - Jag har nåt att visa upp.

Det här är en tysk arméhjälm.

Inuti står det "Hans".

- Det är hjälmen från en död nasse. - Det är det inte alls!

Det här är ett patronbälte som det står nåt i.

Gott mit uns. "Gud är med oss" på tyska.

- Tror de att Gud hejar på dem? - Det bevisar att det bara är båg.

Och det här är ett brev från en soldat som slåss i Europa.

"Kära Willie. Vad roligt det var att få ditt brev och nyheter hemifrån."

"Det ska bli kul att träffa Skip. Han verkar vara en fin hund."

"Jag får inte säga var jag är, men de serverar inte franskbröd i Frankrike."

"Och nassarna är ena riktiga grisar, tycker jag."

"Fortsätt att skriva. Och låt ingen slå mina rekord medan jag är borta."

"Vi har snart gett dem på pälsen. Jag är hemma till basebollsäsongen."

"Hälsningar från din vän och granne..."

"...menige soldaten..."

"...Dink Jenkins."

Jag läste upp brevet från Dink i dag.

Var fick du tag i det där, din morsgris?

Ge hit brevet!

Ställ dig upp och slåss!

Ska vi inte spela?

Vill du ha tillbaka grejerna?

Då måste du spela.

Titta! De tog poäng!

Upp med dig! Det kvittar om det gör ont! Ta bollen!

Jag sa ju att du skulle hålla bollen! Spring!

Du kan lika gärna ligga kvar, du är ju värdelös.

Lipsill.

Ta bollen!

Spring!

Ta poäng!

Spring, Will! Ta poäng!

Vi gjorde touchdown!

Du sprang ganska bra för att vara en morsgris.

Du missade!

Högre!

- Rutan går kanske sönder. - Han sover nog.

- Vad är det? - Han sover säkert med sin nalle.

- Eller med mamma. - Han har säkert gosefilt.

Där är han.

- Snygg pyjamas. - Kom ner.

- Jag ska nog låta bli. - Då hämtar jag dig, "Wilma."

Lilleplutt!

Jag kommer ner.

- Ta med nasseprylarna. - Och jycken.

Och rena kalsonger, om du är lättskrämd.

Jaså, är det du. Där skrämde du mig allt.

Gå och lägg dig igen.

Big Boy.

Spit. Var är ni?

Vill du bli en av oss?

Kanske. Jag menar... Det vill jag väl.

Då måste du klara provet.

- Vart ska vi? - Du vet väl vem som är begravd här?

- Min farbror. - Nej, dummer.

Häxan. Häxan i Yazoo.

- Det är bara en gammal rövarhistoria. - Tror du, ja.

Hon var en riktig häxa.

Hon lockade till sig karlar för att döda dem.

Hon lät till och med katten gnaga på deras ben när hon haft ihjäl dem.

Ända tills hon själv blev dödad.

Vill du verkligen bli en av oss?

Det vill jag väl.

En natt tittade en pojke i vår ålder in genom hennes fönster...

...och det han såg gav honom kalla kårar.

Hon dödade två män med bara händerna.

Pojken sprang till polisen, och de jagade henne ner i träsket.

Innan de fick tag i henne hade hon fastnat i kvicksand.

Och medan hon sakta sjönk ner i kvicksanden svor hon två saker:

Att hon en dag skulle komma upp från graven och bränna ner stan.

Och det andra var...

...att hon skulle hitta pojken som tjallat och dra honom ner i helvetet!

Om du stannar hela natten bevisar du att du är en av oss.

Men om du inte klarar det är Dinks nasseprylar våra.

Och om vi stannar hela natten får vi fotbollen med Dinks autograf.

Det säger vi.

Här. Du kanske behöver den.

Kom, Skip.

Jag tar första vakten, gubben. Vila du.

Han pallar 20 minuter.

Om han stannar är han tuffare än jag.

Om hon dödar honom, pax för hunden.

- En bra vecka. - Skynda på.

Hinner vi till Izzard i kväll får vi dubbelt betalt. De är törstiga där.

- Vad fan gör du? Ställ tillbaka den. - Jag behåller en flaska.

Du super upp hela vinsten.

Spritsmugglare!

- Få tyst på byrackan, Millard. - Fin vovve! Jag har hand med hundar.

Få tyst på honom, om du inte vill bli inburad igen!

Jag ska slå ihjäl hundskrället!

Kom, Skip! Spring!

Fånga in grabben!

Lönlöst, grabben! Jag hittar dig!

Nu sticker vi.

Vart ska du ta vägen?

Lyssna noga, ditt kryp. Om du berättar för nån var drickat är gömt-

- kommer du att hitta en död jycke hemma hos dig.

Jag behöver en ny plånbok.

Jag tror att en gjord av hundskinn skulle bli tjusig.

Du verkar rätt klipsk. Om du rör en fena innan solen går upp...

...får du vänja dig vid att vara utan byrackan.

Alla behöver en vän.

- Blev han rädd? - Han kissade nog på sig!

Jäklar! Han har satt i sig sex hela bärs!

Han har sovit mot hennes gravsten.

Jäklar!

Med Skips hjälp passerade jag barnstadiet och blev pojke.

Förut hade jag varit utanför men befann mig nu mitt i cirkeln.

Han hjälpte mig upptäcka livets under.

Jag lärde mig hitta i trakten som i min egen ficka.

Varje kurva, varenda kulle och äng.

Jag lärde känna dem lika väl som gräset och solen.

Men Skip fick mig att upptäcka andra saker också.

- Förlåt att vi är sena. - Jag var också sen.

- Han tycker om dig. - Jag tycker väldigt mycket om honom.

Huck Finn. Den handlar om en pojke på äventyr.

Caddie Woodlawn. Den handlar om en flicka på äventyr.

- Pojkar brukar inte gilla att läsa. - Jag gillar det.

Jag funderar över att bli författare. Antingen det eller senator.

Jag vill nog också bli författare. Eller pilot.

Eller kanske senatorshustru. Nånting sånt.

Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Inte jag heller.

Skip lärde också känna Yazoo.

Det var ett bra ställe att växa upp på, både för hundar och pojkar.

Han var en snäll hund, och han gick ensam på strövtåg i stan...

...och alla som betydde nåt visste vem han var.

Ett av Skips favoritställen var hos tant Maggie.

När hon spelade bridge kunde man få sig en smörgås.

Och hennes konstiga husdjur kunde hålla låda i all oändlighet.

Jösses! Himmel! Gudars skymning! Välkomna tillbaka!

Som alla hundar var Skip färgblind.

Han blev lätt vän med människor av olika färg.

Stan skilde raser åt, men alla vet ju att hundar är klokare än människor.

Det är Waldo Grace.

Duktig pojke! Kom nu.

Hej då.

Har nån av er hört talas om Waldo Grace?

Waldo Grace. En färgad. Det sägs att han är bättre än Dink.

- Håll klaffen. - Han är visst bra på alla sporter.

En sak ska du veta: Ingen häromkring kan klå Dink i något.

- Särskilt ingen färgad. - Jag skulle vilja se hur bra han är.

NYHETER FRÅN HEMMAFRONTEN!

KRIGSHUNDAR!

Onkel Sam är på jakt efter några bra... hundar!

Några av våra modigaste soldater gör honnör med svansen.

Vovvar från hela landet ägnar sina liv åt att vinna kriget.

Arméns fina hundkår genomgår lika mycket träning som våra soldater.

Se upp, Adolf! Vi är på bettet. Vi menar allvar!

Men alla fyrbenta soldater återvänder inte hem.

Även de små gör sitt. "Fallskärms- valparna" hjälper grabbarna i luften.

Vem har påstått att hundar inte kan flyga?

Trygg och säker nere på marken. Ännu ett lyckat uppdrag.

Efter en dags slit behöver valparna lugn och ro.

Framåt marsch, Fido! Ta värvning.

Vi bombar dem, åker till Libyen och bombar resten. Uppfattat?

Det är tyskarna som är skurkarna. Hitler, det är honom ni ska döda!

Han är redo.

Ungefär 40 centimeter. En stor terrier.

- Han äter duktigt. - Det tror jag säkert.

Jaha...

Mr Morris, det här är en av de finaste hundar jag har sett.

Tack, löjtnant.

Han skulle göra nytta för landet, men han är 4-F.

- 4-F? - Ja, 4-F, hund.

Hans vänstra testikel har inte kommit på plats.

Men tack för att ni kom.

Löjtnant, Skip vill nog ha en chans till.

Han är bra på att lyda order...

Jag uppskattar din patriotism, men jag har arbete som väntar.

Sitt!

Rulla runt!

Spela död!

4-F, hund. Jag fattar inte.

Han är väldigt bra på att lyda, det vet jag.

Han kan allt det där. Jag vet inte vad som flög i honom.

- Han kanske blev rädd. - Påstår du att min hund är feg?

Nej, men han kanske blev rädd.

Dink kommer hem! Min pojke!

Dink kommer hem!

- Han har säkert massor av medaljer. - Sitter han på bussen?

Inte vad jag ser.

Där är han!

Välkommen hem!

Han har nog bara missat bussen.

Han kommer med nästa buss.

Vad är det?

Cigarettpapper.

En liten bit folie ger oss inte pris som skrotsamlare.

Det har gått två veckor, och Dink har inte ens lämnat huset än.

Hade han uniform när du såg honom? Var han skadad?

Det var mörkt, så jag såg inte. Men han kan nog visa upp många medaljer.

- Farsan säger att han inte fått några. - Min pappa säger att han är ett fyllo.

Jag har hört nåt ännu värre. Att han blev skraj och sprang.

Han slog sitt eget rekord!

- Vart ska du? - Vad är det med honom?

Akta dig för gifteken.

Jag känner redan smaken av björnbärspajen.

Det ska finnas några fina buskar här.

Titta. Ser du hickoryträdet där? Det ser ut som om det har en bruten arm.

Blixtnedslag.

Man ska göra markeringar, så man hittar hem sen.

Pappa...

Vad hände med ditt ben?

Det vet du.

Jag blev av med det i spanska inbördeskriget när du var liten.

Var är det nu, tror du?

Nånstans i Katalonien, antar jag.

Kliar det eller gör ont ibland, som det sägs att det kan göra?

Ja, det gör ont.

Men du fick väl medalj för det?

Jag skulle hellre ha benet.

Titta där. Där är en ekorre.

Buss på honom!

Du fick honom nästan.

Jägare. Ner på knä. Väldigt långsamt.

Hallå! Här borta, klockan tre!

Stå stilla! Vi kommer bort till er!

Var kriget så här?

Tjenare, Jack.

Vad sägs om den?

Hon är verkligen vacker. Eller var.

Pappa... Hon lever fortfarande.

Ska vi inte ringa veterinären?

Vi går nu. Kom.

- Titta in på lite hjortgryta snart. - Det ska vi göra.

Årstiderna i vår del av landet var verkligen nyckfulla.

På vintern var ängarna så kala som om inget skulle växa där igen.

Som om himlen skulle förbli mörk resten av året.

Sen kom våren, som genom ett troll- slag, lika överraskande varje gång.

Det året var fullt av överraskningar.

Vem hade kunnat ana att pappa skulle låta mig spela football?

Att Rivers Applewhite, stans sötaste flicka, skulle hålla mig i handen?

Det var en mycket märklig tid.

Skip hade hjälpt mig kämpa under pojkåren.

Men hans jobb var långt ifrån klart.

Och nu, med den berömda åttan på tröjan...

...Willie Morris!

Det här är faktiskt en riktig uniform, som de stora spelarna har.

- Dig har man inte sett mycket av. - Jag har varit ganska upptagen.

- Jag spelar boll nu. - Det var ju bra.

Vi ses.

Det är inledningssmatch.

Det är säsongens första match.

Jag undrar om...

Jag hoppades...

...att du skulle komma.

- Visst, det gör jag. - Säkert?

Vad kul! Det är väl bäst att jag går dit. Vi ses.

Tack för att du valde mitt nummer.

För fasen! Jag har ju sagt att hunden inte får vara här! Ta honom härifrån!

- Det här är ingen lek. - Inte?

- Se till att han kommer härifrån. - Skip, sätt sig hos Rivers.

Sitt hos mig.

Vänta på ett riktigt kast nu.

Titta noga! - Morris, det är din tur sen.

Kämpa på nu, Cliff.

Det är hans tur att slå.

Titta noga på vad han gör.

Du är så underbar, Willie!

Skäms du inte för att ha Dinks nummer?

Jag skulle aldrig i livet vilja ha åttan på mig. - Vad säger du, Henji?

Dink ska börja spela i den lägre serien.

Han ska springa för Memphis Fegisar!

Sätt fart, nu! Vi har inte hela dan på oss.

- Spela! - Titta på bollen!

Första slaget!

Andra slaget!

Heja, Willie! Du klarar det!

Tredje slaget! Ute!

Det gör inget. Näste slagman!

Runt, och slå, och slå...

Det gör inget!

Han är ledsen. Jag önskar att vi kunde hjälpa honom.

Stick härifrån! Jag försöker spela!

Bryt! Ta bort hunden härifrån!

Stick! Du ska sitta bredvid Rivers!

- Ta bort hunden. Vi försöker spela. - Iväg med dig! Spring hem! Genast!

Fy på dig! Iväg!

Gå hem!

Jag är hemma nu!

Nu är jag hemma! Var är du?

Var är du, gubben?

Barney, har du sett Skip?

Få se nu... Han kom in för en bit korv i morse. På väg till matchen tror jag.

Om du ser honom, säg att jag letar efter honom.

Oroa dig inte, han dyker nog upp.

Hunden är som galen i dig.

Varför måste jag alltid bära allting?

Därför att du är arbetaren och jag är hjärnan bakom.

För att jag kan stava till mitt eget namn. Sätt fart nu, de väntar.

Jag önskar du kunde skaffa fram våra pengar.

- Jag vill inte jobba gratis. - Tyst. Jag är trött på ditt gnäll.

Tyst nu och lyft.

Har du sett Skip? Han är borta.

Jag förstår om han aldrig vill komma tillbaka. Han ville bara hjälpa dig.

Snälla, hjälp mig. Jag måste hitta honom.

Okej, jag kommer.

Men jag gör det inte för din skull, utan för hans.

- Var är du? - Kom hem, gubben!

Och skolan.

- Och sportfälten. - Och kanske parken.

Desertörer, valpar och nu tjejer. Vi hade visst fel när det gäller dig.

Skip är borta. Vi måste hitta honom.

Ni kan väl hjälpa oss att leta?

Skip är försvunnen. Vi måste hitta honom.

Vill ni hjälpa oss? Bra. Annars kan du ta dig i din feta rumpa.

Vem har sagt att jag inte vill hjälpa till? Kom.

Sprid ut er. Leta överallt, och fråga alla.

- Har Skip varit här? - Inte på ett par dar.

Kom hem!

Sheriffen, det är Jack Morris. Min sons lilla hund har försvunnit...

Alla är ute och letar, men ingen har sett honom.

Kan ni meddela oss om ni ser honom?

Vi skulle verkligen sätta värde på det. Tack, sheriffen.

Bölar du som en liten unge för att ni förlorade matchen?

Vad vet du om det? Du kom ju inte, du ljög!

Låt mig vara!

Så är det. Man är hjälte ena dan och syndabock nästa.

Jag kom inte, för spelet är inte viktigt för mig längre.

Det är inte matchen det gäller. Det är Skip.

- Han är borta för alltid. - För alltid?

Hur vet du det? Är du spåman?

Jag blev arg och slog till honom. Då sprang han sin väg.

Precis som du.

Men Skip är inte rädd för nånting.

Tror du inte jag vet att alla säger att Dink är en fegis?

Det gör jag. Och vet du en sak?

De har rätt. Jag blev rädd och sprang.

Tror du att jag var rädd för att dö?

Jag önskade att jag varit död många gånger.

Vad var det då?

Det är inte döden som skrämmer.

Det är dödandet.

Hör du... Han är inte borta, men du måste leta på rätt ställe.

Det måste väl finnas nåt ställe som ni har glömt att leta på?

Ibland blir han arg och säger sånt han inte menar.

Han brås på sin mor.

När jag kom tillbaka från Spanien började jag med bokföring.

Jag försökte gömma mig bakom ett skrivbord.

Jag begravde mig i böckerna i ett helt år.

Men när jag väl lyfte blicken...

...hade folk slutat stirra på mig.

De glömde väl bort det.

Mr Morris, ni fick Purpurhjärtat, jag fick stämpeln "fegis".

Tro mig, de glömmer inte en ynkrygg.

Folk är ofta småsinta, Dink.

De vill gärna döma folk.

Om man ger nån en stämpel slipper man ta reda på hur han egentligen är.

Min son...

...ser upp till dig.

Inte för att du kan springa eller kasta boll.

Han beundrar dig för att du är hans vän.

Och det är vad han behöver.

En vän.

Då så...

Vad fan...!

Jäkla hundskrälle!

Vad har ni gjort?! Det är min hund!

Jag sa ju att du skulle hålla honom härifrån.

Tjänare, Dink. Behöver du en pava hembränt? - Hämta en flaska.

Ni måste ge er iväg härifrån.

Är han din kompis? Vet du vad han och jycken kostat oss?

Ni måste härifrån!

Millard, har du hört på den? Mr Hitlers bäste vän.

Det är du som ska sticka!

Ta er hembrända sprit och stick! Det är bäst att ni inte visar er här igen!

Kom, så sticker vi, Junior!

Det är ett sånt spring här i alla fall.

Hoppas för din skull att hunden överlever!

- Har ni hört nåt? - Det ser illa ut.

Willie, kan du följa med?

Vill du att nån följer med?

Han är stor nu. Han klarar det själv.

- Kommer han att dö? - Vet inte. Jag har gjort allt jag kan.

Det vilar i Guds händer nu.

Snälla, dö inte!

Vad skulle jag ta mig till utan dig?

Du lärde mig spela football.

Du hjälpte mig att få kompisar och att våga prata med Rivers.

Och att förstå det där med Dink.

Jag kommer aldrig nånsin mer att få en vän som du.

Skip klarar sig.

Du lever!

Duktig pojke!

Jag älskar dig. Jag visste att du skulle klara dig.

Jag höll på att mista Skip den dagen.

Även när han låg på operationsbordet lärde han mig saker.

Den dagen blev jag en ung man.

Varför vill vi som barn och unga att tiden ska gå så fort?

Vi har så bråttom att bli stora. Men som vuxna önskar vi raka motsatsen.

Om det är så som man säger, att en hunds liv i relation till människans-

-är sju år mot människans ett-

- då var Skip redan vuxen när jag var pojke.

Ibland verkade han äga en inneboende vishet från tidernas begynnelse.

Alla saker man lär sig under barndomen kommer i vågor.

Tills slut såg vi Waldo Grace spela.

Och spela...

När jag minns stunder som dessa-

- återkallar jag det bitterljuva minnet av att vara ensamt barn-

-med en trogen och kärleksfull hund.

Allt jag fått kämpa för, alla faror och vedermödor i min barndom...

...all trofasthet och kärlek är de allra bästa sakerna...

...och definitivt de mest bestående.

Till sist kom dagen då jag skulle fara hemifrån.

Jag hade fått ett stipendium vid Oxford University i England.

Långt bort från Yazoo i Mississippi.

Och långt bort från familj och vänner.

Den hund man växer upp med lär en mycket om vänskap, kärlek och döden.

Jag var enda barnet.

Han var enda hunden.

Gamle Skip var elva år och hade blivit klen av ledbesvär...

...men han hade kvar den där okynniga blicken.

Mitt rum blev hans.

Jag hittade ett gammalt foto av honom nyligen.

Hans ansikte med den långa nosen som sniffade efter något i luften.

Svansen stod rakt upp...

...ögonen glittrade av stundens spänning.

Han älskade att bli kliad i nacken.

Då gäspade han och sträckte på sig...

...och sträckte tassarna mot mig som om han försökte kramas.

En dag fick jag ett samtal från andra sidan Atlanten.

"Skip har dött" sa pappa.

Han och mamma svepte in honom i min basebolljacka.

De begravde honom under vår alm, sa de.

Det var inte helt sant...

...för han låg egentligen begraven i mitt hjärta.

Willie Morris blev en prisbelönt författare och tidningsredaktör.

Senare i livet återvände han hem.

Han tänkte på Skip varje dag.

Subrip: TomTen

Till minne av Willie Morris 1935-1999

Översättning: Katinka Evers

Bearbetning: SDI Media Group

SWEDISH