All language subtitles for MERLINS.RETURN.1999.DVD-RIP

Vi samlas detta solstånd
som vi gör varje år-

-för att böja våra huvuden i tack
för den heliga graals ynnest.

Dess nåd gör Camelot
till vår världs lysande mitt.

Och dess rättfärdighet skänker oss-

-och alla som är under
vårt inflytande trygghet.

Vi tackar för att vi är värdiga
att ta emot en sån ära.

Dess närvaro ger oss hopp.

Vi är välsignade i vår värdighet.

Riddare!

Dagen då jag tog farväl av Arthur
var en strålande dag.

Årens frukter och slagen
och striderna vi vunnit.

Det var dagen då striderna äntligen
låg bakom oss. Och strider var de.

För att ge ljus till den mörka värld
som Arthur och jag hade fötts i.

Men även en trollkarl måste vila.

Återvända till sin krafts källa,
jordens sköte.

Låta den återuppliva honom.
Viss om att Arthur satt på tronen-

-och att graalen sken över Camelot.

Vad är det här?.

Var i nte blyg.

Jag hade tänkt sova en årstid,
men det var mer än en årtidsväxling.

50 år?.
Hur kan jag ha sovit i 50 år?.

Var detta krigets efterdyningar?

De enda vittnena förblir tysta.

Vissa saker var i alla fall
som de skulle vara.

De står kvar.
Inte för att de inte borde det.

Jag hade givit varje sten styrka
att värja sig mot angrepp utifrån.

Men något är fel.

Fruktansvärt fel.

-Halt! Säg ditt ärende!
-Jag är en vän.

-Vem är han?.
-Känner du honom?.

Arthur!

I detta nu växer Rauskaugs här
och ödelägger kungariket.

Jag är ingen svärdets man. Samlar vi
vår sista styrka och förlorar...

Även om vi vinner
sår en seger bara fler gravar.

I varje grav sås frön till nya krig.
Detta är en prövning av vår tro.

En seger måste visa våra fiender
att Camelot är rättsskaffens.

Att vi för Arthurs arv vidare.
Vi måste fortsätta sökandet.

Arthur borta?
Har Camelots stjärna bleknat?

Hur?
Det måste finnas någon jag kände.

Var var mina vänner?
Percival? Kay?

Och vem var detta barn?

Förlåt, jag förlorade m ig i tankar.

Din klänning blir färdigsydd.
Jag har skickat bud till lord Weston.

Jag ska uppfylla mitt öde.

Hur kan sir Gawains barnbarn
göra något annat?.

Barnbarn?.
Nog! Jag måste få svar!

Vad är det här?

Den heliga graal,
Camelots hjärta, borta?

Vad utspelade sig här?

Tala, o heliga sten!

Sen tog kung Griffyth över tronen.

Den förste härskaren som inte
hade kämpat vid Arthurs sida.

Men graalen ville inte foga sig
efter mannen med orent hjärta.

Lord Weston, förlåt
att vi tränger oss på.

Vi talade med lady Yvonne.
Hon undrar om ni kan överväga det.

Det sista blodsbandet
till Arthurs riddare gick till er-

-och kan vara just det
som Camelots folk behöver.

Jag längtar till den dagen. Men jag
svor att inte bära Arthurs krona-

-eller vanära sir Gawains blod
förrän graalen är återbördad.

Förlåt om jag gör dig besviken,
Yvonne.

Enda sättet att göra mig besviken är-

-att sätta era fröjder framför
att återställa Camelots storhet.

Ingen Arthur. Ingen graal.
Krig som hotar.

Trots detta finns det ett fåtal
som minns meningen med Camelot.

Merlin! Tänk att få sig dig igen!
Jag var bara väpnare när du försvann.

-Jag är Weston, Camelots herre.
-Herre...

Tänk att få möta upphovsmannen
bakom Camelots förflutna.

Och här står jag
framför Camelots mörka framtid.

-Varför har du återvänt?.
-Jag har återvänt för att...

-Jag hade aldrig tänkt ge mig av.
-Försynen har sänt dig.

Nu kan vi besegra ondskan som hotar
att släcka hoppets ljus som du tände.

Jag tror att du har kommit för
att hjälpa mig återupprätta graalen.

Graalen talar aldrig till mig
och har aldrig gjort det.

-Det är dags igen för såna under.
-Det kanske är dags, herre.

Men nåd man en gång mist
är inte så lätt att återfinna.

Jag är väverska!
Vår by är oviktig!

Vi menar inget ont!

Därför ger jag dig ett ärligt val.

Slut er till dem som Camelot
har trampat ner med sin arrogans.

-Eller slut dig till din skapare.
-Jag sluter mig till er.

För att sluta dig till oss
måste du göra det i hjärtat.

Nu hämnas vi!

-Håller du inte med?.
-Vi är fläckade och renade.

Camelot måste rensas ut!

Kasta!

-Lägg dit det igen!
-Om igen!

Ska de inte dränka småskitar som du?.

De försökte.
Men min mor var sjöjungfru.

En fisk?.
Din far måste ha varit en ensam man.

Du ser inte ut att vara hälften fisk,
men som en lögnare.

Filèa mig om ni måste,
men hör min historia först.

Jag föddes på botten
av ett vackert hav.

I ett korallslott
i fantastiska färger.

Rött...blått...

Till och med guld.

Det fina med den här lilla dalen
så långt från världens ondska är-

-att här inte finns några tjuvar!

Tjuvar är den värsta sorten.

För sent för trolldamm
och älvkonster, fiskpojke.

Rauskaugs män! Spring!

Trynet, var nu en duktig lite gris
och gå nöffnöff hela vägen hem.

Jag ska till Camelot, min svinvän.
Och en röst inom mig säger-

-att jag får det bra bakom höga murar
med ett överflöd av vakter.

Men din sort presenteras för hovet
på spett.

Kör till. Men jag ansvarar inte
för att rädda ditt fläsk.

Kom, du kan få mina rester. Kom!

Har du hört?. Merlin är tillbaka.

-Arthurs Merlin?.
-Duger de?.

Det bör de göra.
De flesta av dem är våra.

Du har två svin, pojk.

Jag anade inte
att vår mörka världs mitt var så ljus.

-Byggd på mörka fängelsehålor!
-Du misstar dig, gode väpnare.

Jag är med grisen. Vi smög in för att
det är farligt där ute. Vart ska vi?.

-Till vaktchefen.
-Det var det jag ville prata om.

Det skulle gynna dig mycket mer
attinteföra mig till vaktchefen.

Jag har vissa förmågor.
Det kan bli det du önskar mest.

-Kan din magi göra mig till riddare?.
-Nej...

Sir Thomas vill höra om mina dåd.
Kanske dubbar han mig till riddare.

Fördömt!

Trajanus skattkammare!

-Du kan gå nu.
-God natt, mylady.

Graham!

Jag måste lyckönska dig
till ditt förestående äktenskap.

Merlins återkomst förebådar inte
graalens återkomst. Han letar-

-men jag hörde honom säga
att den aldrig talar till honom.

Ödet ger oss ett uppskov
även när hon vänder Camelot ryggen.

Detta är straffet för något, Yvonne.
Landet lider, våra riddare dör-

-och Camelots utvalda reduceras
till ett skamligt fåtal.

Ändå vägrar graalen att återvända.

Vilken rätt har vi att stjäla lycka
när andra lider?. Kan det vara vi?.

Jag tror inte
att kärlek hade bestraffats.

Inte en kysk kärlek.
Inte den kärlek vi förnekar oss.

Förlåt mig.

Jag verkar ha övertaget.
Betrakta er som varnade.

Jag är Jack, den mäktige trollkarlen!

Kalla dig vad du vill, men vi har
Merlin bakom murarna han reste.

Bredvid honom är du,
oavsett dina konster, bara en tjuv.

Så tjuv, om du skvallrar blir jag
avrättad och röjer dig. Förstått?.

-Ja.
-Men du har inget att säga?.

Kommer man oinbjuden
till en dams kammare, även som tjuv-

-är det minsta man kan göra
att be om ursäkt.

Nog är jag tragisk alltid.

Om jag är mer tjuv än trollkarl-

-kanske jag ska bli trollkarlstjuv.

När du hade honom i förvar
hade du lätt kunnat kasta ut honom.

-Det hade en vaktchef gjort.
-Vaktchefen kanske ville förhöra...

Förhöra en lösdrivare?.
Nej, väpnare Brian.

Du trodde att det skulle bli
en fjäder i din hatt.

Och du misslyckades med att skydda
Camelots folk från såna lösdrivare!

Du är min bäste, Brian.
Ingen längtar efter det mer än du.

-Men att vara riddare...
-Är att tjäna, sir Thomas.

Ja, du har lärt dig orden.
En dag lär du dig kanske innebörden.

Något av en besvikelse.

Avslöja det som ingen trollkarl
någonsin har sett förut.

Den heliga graal.

Graalen ska uppenbaras.

Skåda. En hel uppsättning
av "Magi för gamla skitstövlar".

Det borde ge en rund slant.

Ett trollspö.

Håll gluggarna stängda nu.

Vem är du?.

Mäster Merlin!
Vilket sammanträffande!

-Du stal min koncentration!
-Förlåt att jag störde förtrollningen.

Stjäl trick från bluffmakare, pojk,
men jag är Merlin. Reta inte mig!

Jag är också trollkarl.
Vi kanske kan utbyta konster?.

Du kan visa mig klassiker,
och jag kan visa dig mer moderna.

Jag parar mig hellre med en
dyngbagge! Här är en klassiker. Ut!

-Kan vi inte komma överens om nåt?.
-Det här är vi överens om.

-Var det...?.
-Den heliga graal.

Det måste jag säga, pojk...
Du har gnistan.

Det vete gudarna vad källan är,
men du är en veritabel åskledare.

Jag har varit med ett tag.

Vi kanskeskakomma överens om nåt.
När jag tog farväl av Arthur-

-fanns godhet och styrka i människors
hjärtan och graalen fanns i Camelot.

Sen har 50 år gått på oförklarligt vis,
en gåta jag inte kan lösa.

Och sen dykerduupp.

En pajas, som graalen visar sig för.

En ny gåta.

Ytterst obildad,
men ändå välsignad med helig syn.

Jag tänker inte ifrågasätta.
Jag tar emot de gåvor jag får.

Och jag... viska hitta graalen
och återställa godheten i Camelot.

För din åskledare
ska jag vara som ett oväder!

Vad för slags oväder?. Merlin?.

-Rauskaug sågs här senast.
-Och floden är en naturlig barriär.

Graalen ska bli vår. Rusta riddarna!

Tålamod, herre.
Allt kommer att avslöjas.

Pojk, gör ingenting.

-Vad du än ser eller känner.
-Vad kommer jag att känna?.

Tig! Du är lockbetet-

-som graalen reser sig för.

När graalens ljus strålar
blir den en fyrbåk-

-för Camelots riddare.

De ser det som varit dolt i 50 år.
Camelot blir återupprättat.

-Slöjan har rämnat.
-Weston, ser du?.

Tack, Merlin.

Titta!

En dag kommer krönikeskrivarna
att besjunga oss för detta.

Nej...!

Nej!

Det är en fälla.

Var är graalen?.

Graalen ska inte bli er!

Vad är detta för förtrollning?.
Visa dig!

Du borde ha sovit vidare, Merlin.

Så det var din trolldom som fick mig
att sova vidare i min grotta.

Vad du än har släppt lös-

-så överlever du inte
för att njuta av segern.

Vem är du?.

Inte den som besegrar dig.
Din motståndare är din egen skapelse.

-Vad har hänt?.
-Jag gav Camelot till hennes fiender.

Du gjorde som du lovade, trollkvinna.

Med Merlins hjälp.
Och nu ska du hålla ditt löfte.

Avlägsna cancersvulsten Camelot
och gör världen ny.

Jag hör vad du säger.

Förbaskade förtrollade murar...!

Gris, vi vet att Merlins murar
bara är förtrollade från utsidan.

Vilket betyder att mina magiska
färdigheters brister är problemet.

Men hur som helst så måste vi ut.
Det här stället är en gravplats.

Kan du tänka dig att hjälpa till?.

Du ser, grisarkanflyga.

Gris, det kvittar hur mycket stöldgods
man lägger vantarna på-

-om man är för död
för att spendera det.

Far!

Barnet är inget hot,
om han inte tillåts bli vuxen.

Stanna!

Hoppa upp!

Ska vi vänta tills vi svultit ihjäl?.

Kung Völund åderlät Rauskaugs armè
och det ska vi med. Innan den stärks.

Dina väpnare, sir Thomas...
Är de redo för krig?.

-De är bara magra barn.
-Vi har ett annat alternativ.

Ni känner till tunneln
som Merlin byggde åt Arthur.

Den sträcker sig
förbi Rauskaugs trupper.

Om ni kan häva Merlins förtrollning
över den så kan ni komma undan.

Fly och lämna stora delar av Camelot
att dö?. Du förolämpar mig.

Och du vanärar dem
som redan har gett sina liv.

Förlåt mig, herre.

Men det är min plikt.
Vare sig det är rätt eller fel.

Jag vet
att ni aldrig skulle tänka tanken.

Jag har vigt mitt liv åt det Arthur
skapade. Men Camelot har fallit.

Det jag föreslog handlar inte om
att rädda det som finns eller om ära.

Blev ni herre över Camelot
bara för att leda dess undergång?.

Jag tror att ert syfte är att bli den
man som bygger ett nytt Camelot-

-och återsår drömmen om Arthur.

-Sir Thomas?.
-Jag vet inte om vi har nåt val.

Och jag vet inte
hur vi kan leva med det här.

Förtrollningen kan ha avtagit.

Jag såg Merlins trolldom i full blom.

Även om den har avtagit
bör du inte utmana den.

Merlin, jag vet att du är där!

-Du har satt mig i den här knipan.
-Försvinn!

Vi behöver bara din tunnel.
Den du byggde åt Arthur.

-Att anfalla är vansinne!
-Vi anfaller inte, vi...

Vi flyr. Jag har inget val.

Folk innanför murarna litar på
att vi skyddar dem.

-Häver du förtrollningen?.
-Nej!

Då befaller jag dig
att häva förtrollningen.

Du må ha byggt Camelot,
men jag är dess kung!

Tig! Gå härifrån genast.
Annars ska jag...

...skicka blodet
från detta förgiftade äpple-

-långt in i era hjärtan.

Jag räddade ditt liv i morse.

Hotar du Camelots herre igen,
så släcker jag ditt liv.

Snälla. Låt mig få prata med honom.

Nåväl.

Försvinn, pojk.

-Vart?.
-Var som helst där du kan överleva.

Jag hade fel. Jag trodde att jag
med hjälp av dig skulle hitta graalen.

I stället har jag låtit mig utnyttjas-

-och andra har fått betala
för min dårskap.

Använd dina konster
och ta dig förbi Rauskaugs vakter.

Jag har flytt hela mitt liv.
Jag är trött på det.

Vad är det du söker?. Döden?.

Jag vill hjälpa er här.

Är det inte uppenbart?.
Jag har störtat Camelot i fördärvet!

-Kanske ödet har fört oss samman.
-Det är försent.

Det har fört oss sammannu!
Merlin...vi såg graalen båda två.

Kanske på grund av varandra.
Vi kanske kan hitta den tillsammans.

Du sa att Rauskaugs trollkvinna har
makt över dig. Mig känner hon inte.

Om du gör mig till din lärling...

-Lärling?.
-Jag vet att det låter dumt.

I morse kunde jag inte
stoppa en enkel pil i luften.

Jag vet att jag aldrig blir mer
än en tjuv och en oäkting.

Och jag vet
att Camelot står inför sin undergång.

Inget kan ändra det. Inget utom...

...äkta magi.

Jag vill inte fly mer.

För vart jag än går,
så förblir jag densamme.

Låt mig få stanna.
Jag vill lära mig att bli bättre.

Ser man på...

Vad hände med tjuven
som försökte stjäla mitt trollspö?.

Lär mig, Om jag har nån gnista,
underblås den!

Låt oss ge Weston
ett annat alternativ.

Nåväl.

Kom, lärling.
Det finns ingen tid att förlora.

"Vännernas Sal byggdes
över denna klagosten"-

"-så att oavsett årstid
alla röster ska bli hörda."

"På order av Arthur, kung."
Arthur själv!

Detta var Camelots hjärta
innan Camelot fanns.

Det tar år för denna visdom att bli
en del av ditt blod och dina ben.

-Vi har inte år.
-Jag har alltid känt kraften i mig.

-Jag kanske har använt den fel.
-Du måste lära dig att styra kraften.

Lär mig det då
så ger jag dig det du behöver.

Först och främst måste de tjattrande
rösterna inuti kroppen tystas.

Vad är ditt mest överhängande behov?.
Dryck, mat, en kvinna?. Vad?.

Jag är lite småhungrig.
Har inte ätit på hela dan.

-Jag ska uppenbara det du önskar.
-En rabarberpaj.

Du får inte pajen. Lukta på den,
hör dess rop och stäng den ute.

Styr din kraft ifrån dina önskningar
och hitta en trollkarls kontroll.

Dessutom är det din uppgift
att hitta ringen som förlorades här.

Koncentrera dig på det som om
det gällde ditt liv. Och det gör det.

Och om du tror att du kan lyfta
på den ljuvliga mördegen-

-och stjäla en enda tugga
av ambrosian inuti-

-så tänk om!
För jag kommer att veta det.

Vart ska du?.

Jag litar på dig, Jack.
Besegra dig själv. Börja!

Sir Thomas, du är överlägsen
dina motståndare.

Ja, dem jag kan komma åt.

Ryktet går att Rauskaug
bygger nåt i Long Valley.

Det vete gudarna vad.
Jag tror de försöker översvämma oss.

Weston låter mig inte titta efter.
Han anser att jag är för värdefull.

Du måste häva förtrollningen
i tunneln.

-Jag har en annan väg.
-Till graalen?.

Först måste jag förstå vad som hände
före och efter det att den försvann.

Kung Griffyth omgav sig med folk
som hade råd att ge honom gåvor.

Gjorde dem till sitt råd.
Graalen visste det och lämnade oss.

Men den återvände inte
efter Griffyths död.

Vad är din uppfattning om Weston?.

Han gör vad som helst för att åter-
ställa graalen. Han tror på Camelot.

Som han tror på lady Yvonne.

En gåva, mäster Merlin.
Gawains förlorade barnbarn.

-En länk till vår tid. Och så vacker.
-Verkligen.

Du trodde jag skulle misslyckas.

Men efter alla ringar jag snott
borde en till inte vara så svårt.

Kung Arthur.

Och riddarna av Runda bordet.

Ringen som förlorades...

...har hittats, gris!
Hittats av Jack!

Förlåt mig.
Jag har aldrig sett äkta magi förut.

Jag experimenterade bara.
Söker du Merlin?. För...

Jag sökte dig, mäster Jack. Vi har
förstått att du är Merlins lärling.

En dag kommer alla
att söka din visdom och kraft.

Varsågod och sitt.

Burton och jag är enkla människor
som lyckan har lett mot.

Sir Gawain valde att lämna sin
släkting i vår vård, ett stort ansvar.

Vi är Camelots framtids tjänare-

-och därmed även dina tjänare.

-Jag ser inte hur jag kan vägra.
-Jag hoppas jag inte är för direkt.

Du är säkert torr i halsen.

-Kanske en skiva skinka?.
-Nej tack. Jag försöker skära ner.

Du är rolig. Eftersom jag inte alltid
kan vara här och se till dina behov-

-ta den här.

Kära nån, jag har förolämpat dig.

Nej, inte alls.
Din givmildhet gjorde mig mållös.

-Du behöver hjälp, va?.
-Bara en småsak.

Kan du berätta vem mer
som lagt sin hand på det här?.

"Jorden kräver att rättvisa skipas.
Domen kommer."

Jag vet snart vems hand det är.
Och när jag vet det-

-kan ni räkna med
att min magi ska skydda er.

Jag ska hämnas min familjs ära.

Det här blir också ditt ansvar.

Titta, gris. Det här är ny magi.
Magi där bra saker händer mig.

Jag kan vänja mig vid att ha tjänare.

Spring, gris. Spring!

Mäster Merlin!
Lite hjälp, om jag får be.

Du hatar mig inte.

Nej, men en som du svurit att skydda.
Med magi som snart blir mäktig!

Du gillar mig verklligen...

Du...

Du älskar mig!

Inteså mycket!

Du är min förste.

Sluta!

-Du heter inte Brian, va?.
-Brianna.

Men du måste lova.

Utan tvekan.
Du lurade mig verkligen.

Allt hänger på det.
De dubbar inte kvinnor till riddare.

Endast som riddare kan jag
kräva det min far ber om:

Rättvisa genom prövning i strid.

-Du skrev brevet till Deborah.
-Och hennes monster till man.

Varför?.

För några år sen
ville far köpa grannegendomen.

Burton erbjöd honom ett lån.

Men han lurade oss så att vi inte
hade råd att betala tillbaka.

Han tog vår mark, vårt hem.

Allting.

Utom dig.

Jag får säkerligen ångra det här,
men kan du blunda ett ögonblick?.

-Lugn, jag säger inget till nån.
-Klart du inte gör!

Brianna, jag har hävt förtrollningen.
Låt mig få leva.

Beklagar, men jag har svurit en ed.

Akta!

Stopp!

-Jag dödade dem.
-Din oduglighet kan bli din räddning.

Vad hände?.

Jag föreslår att vi inte stannar
och svarar på frågor. Skynda på!

Den oduglingen förtjänar det säkert.

Men jag har inte tid
att hitta en ersättare.

En flicka i sir Thomas tjänst.
Han måste börja bli gammal.

Jag har mer mod och skicklighet
än nån av hans pojkar!

Styr din vrede, fru riddare,
hellre än att låta den styra dig-

-om du ska bli en ny Galahad.
Din hemlighet är trygg hos mig.

Förlåt mig, Merlin.
Hon försökte döda mig.

-Och sen...
-Saker du gjorde.

När du kan skapa så mycket förtret,
använd det mot nån som förtjänar det.

Bra. Vem skulle det vara?.

Inga lekar i dag, det här är allvar.

Att spionera på Rauskaug skulle
väl gå bättre med din trolldom?.

Och varna Rauskaugs trollkvinna?.
Nej, du är vårt ljus nu, Jack.

-Tack för förtroendet, men...
-Det handlar inte om förtroende.

Varje enskild trollkarls magi
är unik, har en signatur.

Den här trollkvinnan
känner inte till din magi.

Och även om hon skulle ana nåt
så är din kraft så kaotisk-

-att hon nog förväxlar den med
åkermössens eller sorkarnas magi.

Ringen som förlorades...

Arthur och riddarna av Runda bordet.

Det skulle pröva din villighet
och du överraskade mig.

Du behärskade dig länge nog för
att kalla på en vars hjärta var rent.

Jack, jag måste fråga. Under
den korta tid vi får tillsammans...

Vill du verkligen bli min lärling?.

Jack, använd din magi nu.
Göm oss i en gnutta dimma.

Dölj oss i en mörkare skugga
och låt oss upptäcka det vi kan.

Jorden protesterar
och min damm är ömtålig.

Men om tre dar är vattnet högt nog.

Försiktigt, Jack.

Vi ska öppna dammluckorna
och dränka Camelot för alltid.

Mindre.

Jag förnimmer en annan trollkarl.
Sök igenom lägret.

Spring, Jack. Spring!

-Merlin! Vad nytt?.
-Herre, vi har precis sett var...

Det är en
av min nya assistents övningar.

Som ni ser är hans färdigheter
fortfarande i sin linda.

Ärligt talat är han lite dum, men...
Lärlingar...! - Kom, pojk!

Merlin! Graalen eller tunneln.
Jag måste få en av dem.

Om graalen inte har återvänt-

-kräver den kanske mer botgöring
och rening av er.

Den låter sig inte tvingas
eller lockas ochinte befallas.

Kom, pojk!

Ännu en lektion, Jack.
Tystnad är en dygd.

Varför berättade du inte?.
Rauskaug tänker dränka Camelot.

Riddarna kan sätta eld på damm-
luckorna och dränka Rauskaugs här.

Tror du att det blir så lätt?.
Rauskaugs trollkvinna är Viviane!

Att hon skulle vända Camelot ryggen
är otänkbart. Vi måste veta varför.

För att rädda Camelot
måste vi titta in i dess själ.

Med graalen?. Även om vi hittar den,
vem vågar ta den?.

Är man inte ren i hjärtat
kokar graalen märgen i ens ben.

En hjälte ska resa sig.

Men om det inte finns ett Camelot,
vart ska hjälten då föra den?.

Du går till Vännernas Sal och hitta
graalen med kraften som spirar i dig.

Och jag måste med så lite kraft
som möjligt söka rötan i Camelot.

Jag fruktar att den döljer sig bakom
skönheten man kallar Camelots hopp.

Adjö, Jack!

-Vad är viktigast för en riddare?.
-Att tjäna, sir Thomas.

Ja. Men förutom att ditt sätt
att tjäna är att försöka-

-skilja Merlins lärling huvud från
hans kropp, finns det en större gåta:

Hur du, min bästa elev, kunde
misslyckas med att döda honom.

Nå?. Jag är frestad
att banka orsaken ur dig, Brian.

Men du är för tjurskallig
även för det. Du förargar mig!

Nu hamnade du nederst på min lista.

Både slaktare, bagare och ljusstöpare
blir dubbade till riddare före dig.

Tjäna, ja. Men inte dig själv!

-Mäster Merlin, det är ett nöje...
-lnte alls. Var är Yvonne?.

-Hon vilar. Kanske ni...
-Kanske ni vill stiga åt sidan?.

Sir Gawain gjorde oss till barnets
förmyndare. Det tar vi på stort allvar.

Graalen är det enda som står
mellan er och en hotande död.

Jag tror att flickan är nyckeln
till att hitta den.

Ska jag gå eller öppnar ni dörren
till er egen frälsning?.

Mäster Merlin...
Jag känner mig hedrad.

Gawain var en av
Arthurs tappraste och bästa.

Jag minns honom tyvärr inte.

Jag ser honom i dig: tyst och stark,
men ändå med hemligheter.

Jag hoppades på tala med er.
Vi är fragment av Arthurs dröm.

Du är arkitekten bakom
Camelots ärorika förflutna.

Och jag, sägs det,
ska föda dess framtid.

De har rätt.
Du är den sista levande förbindelsen.

Det innebär att Camelots framtid
inte kan bli bättre än du är.

Jag kom för att titta in i dig,
Yvonne.

Titta då.

Din hemlighet plågar dig och växer
sig större ju mer du döljer den.

-Jag har inte gjort något.
-Du är av Gawains släkt.

Camelots framtida härskare blir
frukterna av din kropp. Svär du på-

-att vinrankan är obefläckad?.

Om du frågar det har du inte
tittat djupt nog in i min själ.

-Göm dig inte bakom ord.
-Låt henne få tala!

Gåtan besvarar sig själv. Westons
tillkommande och en smeds son.

Hur kan jag hitta graalen
med såna här hjärtan i vår mitt?.

Ja, Merlin.
Kärleken vi känner är skamlig.

-Vi har försökt rena oss från den.
-Säkert.

Det är en dygdig kärlek.
Inte ett prov som misslyckats.

Vi har motstått frestelsen. Yvonne
är lika ren som när hon föddes.

Är inte det riddarskapets krav?.

Att tjäna kärleken,
men inte vara dess slav?.

Så i ditt sinne är alltså allt gott.

Nej! Är det där rätt?.!
Hade Arthur funnit sig i det?.

Sjukdomen du söker, Merlin,
finns överallt.

-Allt har en början.
-Weston.

-Svartsjukan har en röst.
-Ja, men jag tror på Weston.

Jag har satt min lit till honom
och skulle ge livet för honom.

Men åren går.
Och graalen kommer inte.

-Och så vet jag att han tror på...
-Får jag fråga dig nåt annat, Yvonne?.

Du kände inte din morfar, va?.
Hur vet du då?.

-Hon är av Gawains släkt.
-Du säger det.

Men tänk om Westons tillkommande
i själva verket är en bedragerska?.

Tänk om Camelots folk skulle
svära en falsk drottning sin trohet?.

Jag svär...

Tänk om Arthurs arv från den här
generationen skulle bygga på en lögn?.

Det bor svek i hjärtat av Camelot.

Och jag tror att graalen inte
återkommer på grund av dig!

Du vet inte vad du gör.

Om du bestämmer dig för att tala
så är jag här.

Och lyssnar. På vad som helst.

Vi kanske inte är så olika.

Förutom att du är ett kärl
för evig godhet - och jag...

Jag har bara varit ett kärl för det
jag kunnat stoppa i mina fickor.

-Stör jag?.
-lnte om du inte tänker döda mig.

Jag borde väl tacka dig för
att du inte avslöjat min hemlighet.

Skulle jag berätta för alla
att jag fick stryk av en flicka?.

-Jag låtsas gärna som att inget hänt.
-lnget?.

Inget som jag glömmer
hur lätt som helst.

Känner du till tunneln
som Weston tänker fly genom?.

-Kan de göra det?.
-Ärligt talat så vet jag inte.

Är det värre att kunna sona något
och misslyckas än att aldrig försöka?.

Sona?. Vad har du gjort för fel?.

Först av allt blev jag född.

Mer nyligen
misslyckades jag med att döda dig.

Du! Lärling!

Din mästare fick lady Yvonne att
gråta och kallade henne bedragare.

Jag ska försöka hjälpa dig. Har
väpnare Brian satts i arbete i stallet?.

Nej. Och han är inte väpnare,
utan page.

-Han retade upp sir Thomas.
-Pager kan inte bli riddare, va?.

Drummel! Väpnare Brian tänker göra
nåt för att imponera på sir Thomas.

Och det är mitt fel.

Brian! Brian!

Stanna! Du tar dig aldrig igenom!
- Graham, du måste stoppa honom.

-Magi, lärling.
-Jag kan inte slå Merlins magi.

Gör som jag säger!

Vi vet inte vad vi kan förrän vi hittat
skäl som är större än oss själva.

Kan du leda oss förbi Merlins fälla?.

-Jag har bara börjat få kläm på det.
-Om du går, så går jag.

För att hedra, inte söka ära.

Jag behöver lite ära.
För att kunna återfå min heder.

Kom!

Camelot avlade en gång
män med mod.

Betrakta dem medan ni kan.

Det var inte meningen
att kränka dig genom att hjälpa dig.

En för tidig död är
den enda kränkningen jag fruktar.

-Merlin har funnit en värdig lärling.
-Ni är alltför vänlig, lord Weston.

Blygsamhet.
Det klär Camelots framtida trollkarl.

Jag hyser hopp för våra unga.
Graham och Brian, för att nämna två.

-De är tappra ända ner till sulorna.
-Ja. De tog hem riddarna.

Listiga också,
som tog sig genom porten osedda.

Jag vet att du öppnade tunneln.

Det är Merlins magi.

Har någon öppnat tunneln
så måste det ha varit han.

Jag beundrar lojalitet
och vill göra mig förtjänt av din.

Du har kraften att rädda lite av
Camelot, som ett nytt kan resa sig ur.

Bara du kan ge mig denna gåva.
Du måste välja din lojalitet-

-och leva eller dö
vart den än leder dig.

Bra gjort.

-Förlåt, jag kommer när du är klar.
-Nej, du måste göra nåt för mig.

Jag försöker.

Jag måste veta vem som utgör
en så elakartad sjukdom i Camelot-

-att graalen inte vill återvända.

Du byggde stället.
Du måste veta vad som är fel.

Lite mindre överlägsen, Jack.

Sen när säger du nej till chansen
att snoka i andras hemligheter?.

Du sa att jag inte var redo.

Du vet nåt, eller hur?.
Vad är det?. Ljug inte för mig!

Kör till... Weston, Camelots herre,
befallde dig att öppna tunneln.

Men du vägrar lyda.

Tänk om det är det Rauskaug vill?.
Tänk om vi skulle upptäcka dammen?.

Weston är Camelots herre.
Han har bestämt det.

Du säger att jag måste
bemästra mig själv, men du då?.

-Arroganta spoling!
-Jag har aldrig bett om det här.

-Vad har Weston sagt till dig?.
-Sluta tjata på mig!

Arthur...

-Förlåt mig, Arthur.
-Merlin, en dag lämnar du mig, va?.

Ja, Arthur.

Du och jag ska bygga Camelot,
menduska bära det in i framtiden.

Det är som det ska.
Varje generation axlar sin börda.

Du är vis för din ålder, Arthur.

Vet du vad jag tror?.

Du skapade Arthur. Du skapade
hela det här stället åt honom.

Och sen gick du bara din väg.

Du tog en tupplur.

Han dog och Camelot förfaller. Du
skapade honom, drömmen, men sen?.

Du vet redan vad rötan är.
Visst gör du, Merlin?.

Det är du.
Det var du som gav dig av.

Ditt Camelot är borta, Merlin,
men här finns ett nytt.

Det kanske var det graalen ville säga.
Camelot behöver en trollkarl-

-som inte förirrat sig
i det förflutna.

Jack...

Tack för trollspöet.

Jag ska öppna Merlins tunnel,
men inte så att ett fåtal kan fly.

-Utan så att vi kan slå till först.
-Vi kan kanske överraska Rauskaug.

Än en gång är det en pojke
som kan dra svärdet ur stenen.

-Dubba alla väpnarna till riddare.
-Ja, herre.

Har pojken rätt, Arthur?.

Övergav jag dig
och allt vi skapade tillsammans?.

Visa mig.
Visa mig sanningen.

Jack... Stackars barn.

Hungern var din lärare.

Vilka försumliga föräldrar
lämnade dig till detta öde?

Jag ska ta hand om honom som vore
han min. Du ska inte bli besviken.

12 ÅR SENARE

Vakna, Henry!

Jag befaller dig att vakna och göra
din plikt för mäster Jack. Upp!

Stackars föräldralösa pojke.

Vi vänder tillbaka till första sidan.

Han är avlad.
Tack.

Du kan inte vara pojkens mor,
du är Viviane.

Men det är jag.
Jag stod inte ut med mer ensamhet.

Men för att behålla ett barn behövde
jag en far med magiska krafter.

Jag valde dig, Merlin.

Min son?.

I Guds, Sankt Michaels
och Sankt Georges namn-

-dubbar jag er
till riddare av Camelot!

Graham! Det är en fälla. Tunneln får
inte öppnas. Du måste stoppa Jack!

Han spelar Rauskaugs trollkvinna
rakt i händerna. Förstår du?.

-Jag ska hitta honom.
-Bra. Och, Graham...

Yvonne. Jag var orättvis mot henne.
Framför mina ursäkter till din lady.

Det ska jag. Men hon är inte min.

I en mer rättvis tid vore hon det.

Jack! Öppna inte tunneln!

-Graham, det är vårt enda hopp.
-Jag kan inte låta dig göra det.

-Jag förvandlar dig till en groda.
-Nog!

-Som Camelots herre befaller jag dig!
-Jag gör inte det jag vet är fel.

Straffet för förräderi är döden!

Vad är straffet för trohet
mot Camelots ideal?.

-Grip honom!
-Jack... Jack, gör det inte!

Det är dags.

Riddare av Camelot, visa nu våra
fiender ert mod. Det är upp till er.

Före återfödelse...död.

En fröjd för ögat.

Från insidan är fortets murar sårbara
och faller sönder till damm.

Ni vet vad ni måste göra. Gå!

Här finns ingen damm. Vi är lurade.

Herre! Lyssna.

-Nån kommer.
-De kan inte vara tillbaka redan.

Jack, varna de andra!

Stoppa dem!

Jack, vi måste trolla.
Och vi måste göra det tillsammans.

-Hur räddar vi Camelot?.
-Räddar vi dess folk finns det hopp.

Viviane är ondskefull och mäktig,
men inte bara det...

-Hon är också din mor.
-Va?.

Hon har använt dina svagheter
för att slå hål på dessa murar.

Men du har en fördel. Du har mig.

Och du är min son.

-Nu måste vi jobba.
-Om du är min far och hon min mor...

-Vad var du då?. Full?.
-Det var magi. Hon utnyttjade mig.

-Som hon utnyttjade dig.
-Har jag väntat hela livet på detta?.

Vi måste bygga en bro, 15 mil lång,
så den når förbi Rauskaug.

Vi kan bara bygga bron och stötta den
med vårt blodsband. Förstår du?.

Möt mig.

Med hela din styrka. Seså, Jack!

-Det är all styrka du gettt mig.
-Hitta mer då!

-Brianna!
-Gå till henne. Jag bygger bron.

Gå, Jack!

-Skynda er.
-Nej, vi måste hjälpa till!

Gå!

-För mordet på Camelot!
-Graham!

Din skuld får betalas en annan gång.

Weston, upp på bron!

Nu!
Jag kan inte hålla den länge till!

-Vad har du gjort?.
-Allt jag kan. Uppför trappan.

-Gå.
-Du måste följa med oss.

Gå nu, Jack.

Döda dem!

Du såg odjuret som du skapade dö,
Merlin. Och nu ska du dö!

Nej! Merlin håller upp bron.
Med honom dör dina krigare.

Jag trodde inte du fortfarande
kunde utöva sån kraft, Merlin.

Det kan jag inte.
Det har dödat mig.

-Synd att det måste sluta så här.
-Det slutar inte.

Pojken har fått det bästa
och det sämsta av oss båda.

Han kommer inte att vila förrän
Camelot och graalen återupprättas.

Efter allt du har sett,
hur kan du offra dig för människor?.

Det är inget offer att dö
för en dröm som Camelot.

En dröm som nu vilar
på min sons axlar.

Döda honom!

Den djärva dröm som Merlin och
Arthur skapat, Camelot, var borta.

All ära vilade nu hos Merlin
i hans nya, ohelgade grav.

Nu återstod bara folket, på flykt
från Rauskaugs brutala barbarer.

Camelots enda hopp låg
i två oprövade händer.

Merlins lärlings händer,
mina händer.

Graham skuggade oss och beskyllde
mig för Camelots undergång.

Camelots enda chans,
om än osannolik, var-

-att jag kunde hitta det Merlin inte
kunde hitta: den heliga graalen.

Fördöme dig!

Jag ser dig, Graham!
Dig och dina förrädare!

Hur kan jag koncentrera mig
mitt i denna cirkus?.

Vad yrar han om?.

Stör ni trollkarlen igen
får ni bära dubbel packning.

Packa! Weston beordrade oss
att bryta lägret inom en timme.

Vi ger oss härifrån.

Jag har också sett Graham.
Jag kan inte tro att han vill dig ont.

Weston förvisade honom, men han
älskar Camelot, vars sista hopp du är.

Ni blev krossade då.
Och Graham blev lite vred över det-

-han kallade mitt mord på Camelot.

Han är en sann troende, som du.

-Men inte som du?.
-Jag är bonddotter.

Jag tycker om saker
som jag kan ta på och lita på.

Som jorden, mina redskap...

Men det är ändå många som tror.

Du går säker från Grahams raseri
och förmodligen det mesta annat.

Även om du inte har märkt det
så har din trolldom fått tänder.

-lnte när jag sover.
-När du sover vakar andra över dig.

Men grisen är borta.

Merlin svek sin plikt
och graalen svek Camelot.

Merlin sonade för det med sitt liv.

Kanske är det nu din tur.

Att dö som jag lämnade honom?.

-Är du hungrig?.
-Det är alla, Jack.

Vi har bara en veckas förnödenheter.
Och jägarna hittar inte mycket här.

Om Jacks sökande för oss längre
norrut når vi snart vår ös kust.

Vi är inte där. Vi slutar inte hoppas
på oss själva och Merlins lärling.

Här är en by där vi kan söka skydd.

Rauskaugs spejare!

Om de rapporterar detta...

Kan du inte säga var de är?.

Camelots nye trollkarl
bär på fröet till stor kraft.

En sammansmältning av jordmagi
och vattenmagi, en kombination.

Detta gör vårt byte svårfångat.

Det ger mig också chansen
att ge dig det du önskar.

Det jag önskar får jag aldrig.
Så jag nöjer mig med blod.

Camelot förgiftade mina bäckar
så att fienden inte kunde bruka dem.

Och tömde mina sjöar för att så säd.
Därför är vi bundsförvanter.

Men vår överenskommelse
måste förändras.

Jag behåller Camelots trollkarl
till mina egna syften.

Ingen demon från Camelot ska få
överleva och skapa ett nytt helvete.

Merlin skapade det första helvetet!

Du och alla andra som fick smaka
på Camelots högmod har hämnats.

Det är lite jag ber om
mot all min hjälp.

Du kan inte vägra. Sen för jag
alla överlevande till en plats.

Genom att föra deras trollkarl
till graalens port.

Graalen ser inte med blida ögon
på Camelots bristande ånger.

Inte heller ser den blitt på dig
som spridit död och ödeläggelse.

Men hoppet vår fiende ser i graalen
håller dem fastnaglade vid platsen.

-Tills du kommer och dräper dem.
-Jag dräper dem för rättvisan.

Gör du?. Det är människans sluga
natur jag har svårast att begripa.

Herre!

Rauskaug.

Vi stannar bara länge nog för att
samla krafter och förnödenheter.

Jack?.

Jag sa ju åt dig
att lyckan står den renhjärtade bi.

Jag är hemskt ledsen, Merlin.

Du måste vara trött efter din resa.
Får jag bjuda på lite mjöd?.

Visa mig först.

I väntan på att du skulle komma
gav de henne ett sömnmedel.

Hon har ungdomens mogna former,
som du ser.

Lady Yvonne är av Gawains släkt!
Din herre vill inte se henne besudlad!

Du vill kanske se smyckena
som sir Gawain förärade henne?.

Kung Völund kräver en hustru
med ädelt blod.

Jag ska hälsa honom
att jag har sett det.

Och om kung Völund, som jag tror-

-hedrar oss genom att fria,
när kan vi räkna med vår eskort?.

-Om fem dar. Om vindarna är gunstiga.
-Fem dar?.

Völund är en mäktig kung,
men inte ens han rår över havet.

Vi kanske kan få Weston
att möta honom halvvägs.

Kung Völund?.

Rauskaugs här besegrades
av kung Völund.

Vi är trygga där, om ni får vårt folk
att lova honom sin trohet.

Ska Camelots folk bli andraklassens
medborgare i en despots rike?.

-De kan skapa sig ett nytt hem.
-De harett hem.

Jag har fostrat Yvonne och drömt om
att hon skulle bli Camelots drottning.

Men nu finns Camelot bara
i folks minne.

Det är för dem jag vågar säga detta.
Jag vet att ni älskar dem-

-och att ni gör allt
för att föra dem till en fristad.

Du känner djupt för detta.

Så ni kan båda gå. Men inte Yvonne.
Vi som tror fortsätter vårt sökande.

När graalen är tillbaka
sitter jag på Arthurs tron-

-med Gawains släkting bredvid mig.
Då kan ni be om audiens.

-Lord Weston, förlåt oss.
-Vi viker aldrig från er sida.

Nej, jag har inte hittat den.

-Jag kom för att få min rapport.
-Jag har förhoppningar för i kväll.

Varje natt försvinner alltfler.

-De förlorar tron på Camelot.
-På mig, menar du.

Camelot kom under mitt styre.
Jag kommer att klandras för förlusten-

-eller hyllas för att ha räddat riket.
Kan du ge mig graalen?.

Herre, jag ska göra det.

Jag tror dig.

Dessa smycken lovar ett bättre liv.

Ska vi inte sy in dem i dina kläder
utifall något skulle hända mig?.

Du är vår finaste skatt, Yvonne.
Vi förlorar inte dig.

Lika lite som du förlorar
din släktsköld.

Kan det tänkas
att jag inte är av Gawains släkt?.

Jag har aldrig känt mig förtjänt
av den lycka som överöses mig...

Hur vågar du?.

Om inte sir Gawain, signe honom,
själv hade överlämnat dig till mig-

-kunde jag nästan ha trott dig.

Du vanärar honom och hans minne.

Förlåt, jag menade inte...

Sir Gawain har ålagt oss att se till
att du kan uppfylla ditt öde.

Men det är som om du vägrar.
Du kunde ha fått Weston att fria.

Men din fromhet krävde att allt skulle
vara perfekt. Nu är det för sent!

Har det inte slagit dig
att graalen inte återvänder-

-för att den väntar på
att du ska vigas med Weston?.

Se nu vad du har förstört.
Och han vill inte längre ha dig.

Mor Deborah?.

Det är ett skapligt ansikte, om du
kunde liva upp det med ett leende.

Lady Yvonne.

Nej, du stör inte!

-Yvonne behöver en trollkarl.
-Det är hon inte ensam om.

Merlin, inte Yvonne, är skälet till
att graalen inte återvänder.

Gå och friska upp hennes minne.
Säg åt henne att sluta oroa sig.

Kanske senare. Han bad mig
påminna dig, lady Yvonne, om-

-att Merlin visste att han misstagit
sig om dig. Han gav sitt liv därför.

Ja...ja, det gjorde han.

Du har ett gott hjärta, Brian.

Om du möter Graham,
hälsa honom från mig.

-Yvonne står vid stupet!
-Jag vet! Kom!

Förtrolla henne!

Jag kan förtrolla hennes kropp,
men inte själen som förde henne hit.

Lady Yvonne?.
Du ville tala med mig.

Tack, Jack.
Men du kan inte hjälpa mig.

Min börda är för tung.

Jag har försökt vara en dam
som är Camelots tron värdig.

-Men jag är långtifrån ädel nog.
-Det är du inte ensam om.

Jag ska ta över efter Merlin.
Alla ser på mig och hoppas.

Jag borde inte klaga.

Klaga du. Jag gör det ofta.

Det hjälper. Du kunde ha fått låna
min gris. Han är som gjord för det.

Yvonne, om du ska göra det
så måste jag lätta mitt hjärta.

Något jag har stulit.

Trolovningssmycket som lord Weston
gav mig...på min 14-årsdag.

Jag har aldrig älskat Weston.
Jag hade gift mig med honom ändå.

Men jag har aldrig älskat
någon annan än Graham.

Därför måste jag göra detta, Jack.

Gör det inte, Yvonne!

Som Merlin gjorde jag ett misstag.

Jag önskar jag hade något annat
att ge dig än mitt misslyckande.

Det har du.

Du förde mig hit. Du och Graham.

Jag var en tjuv
när jag smög in i din kammare.

Och jag var en tjuv
när jag kastades ut.

Jag har ägnat hela livet åt
att försöka skaffa mig saker.

Men där stod du och Graham.
Ni ville så gärna bli ett par-

-men stretade ändå emot av all kraft.

Jag kunde inte sluta tänka på
hur det hade varit-

-att hålla av något annat
än sig själv.

Därför gick jag till Merlin.

Därför är jag här.

På grund av dig.

-Du får inte ljuga för mig.
-Lady Yvonne...

Jag är alltför rädd för att ljuga.

Nej, jag har inte hittat den.

Vad hände med tjuven
som försökte stjäla mitt trollspö?.

Vill du verkligen bli min lärling?.

Vi kan bara bygga och hålla upp bron
genom vårt band.

Vårt band.

Jag sa ju åt dig, Jack,
att lyckan står den renhjärtade bi.

Nej, jag har inte hittat den.

Merlin.

Du sa till mig
att jag har din kraft i blodet.

Men jag har gjort allt du lärt mig
och graalen har inte återvänt.

Jag vet
att jag också är min mors son.

Om det är det som är fel,
säg det då.

Avsluta det här.

Din far hör dig inte i dödsriket.

Men det gör jag.
Vad har du blivit, min son?.

Varför förnekar du mig?.! Varför?.!

Jag erbjuder dig denna syn.

Graalen.

Graalen!

Lord Weston!

Ja, lady Yvonne, jag har haft en syn.

Herre! Jag har sett graalen.

-Var?.
-I en grotta. En dagsmarsch österut.

Återigen har pojken dragit svärdet
ur stenen.

Samla de förnödenheter vi behöver.

I morgon bitti...

...ska vi söka vårt öde.

-lmponerande, förresten.
-Synen?. Ja, verkligen.

Nej, det vid stupet med Yvonne.

-Du måste ha sagt det rätta.
-Jag bara babblade på.

Hon gav väl efter
för att jag skulle tystna.

Jag sa att jag stannade i Camelot
på grund av henne.

Om jag var den jag låtsas vara
hade jag nog också varit kär i henne.

-Jag är ledsen.
-Jag också.

Detta måste förbli en hemlighet.
Yvonne är djupt förälskad i Graham.

Det är nog ännu ett skäl till
att han är...

-Mäster Jack. Floden.
-Nå?.

Nån måste ju rädda vår trollkarl.

Graalen är inte långt härifrån!

Det såg närmare ut i synen.

-Är du nervös?.
-Jag?.

Om graalen låter mig hitta den
kanske den inte tycker jag är så usel.

Om den inte tycker jag är riktigt usel
och då har gillrat en fälla för mig.

-Jag är inte heller en riddare.
-Du kan hantera ditt svärd.

Tack, men det är inte det jag menar.

Ära, offervilja, trohet...
Jag saknar en del riddardygder.

När graalen kommer,
förgör den då alla med oren själ?.

Hoppas inte det.

Det är precis som jag såg det.
Vi måste närma oss.

Ja, herre. Mycket uppmuntrande.

Varje mil för oss längre från Völund.

Tig, husbonde. Och se glad ut.

Hindrar denna fars vår juvel från
att ta sitt liv, är det mödan värt.

-Bara vi inte hittar graalen.
-Varför?.

Tänk om den är mer än en fin bägare.

Tänk om den faktiskt kan läsa
våra innersta tankar.

Se på graalfinnaren. Sina konster
till trots är han inte vidare klipsk.

Merlin utsåg honom
till sin efterträdare.

Vi lever i verkligheten,
där guld och stål avgör vårt öde.

Nu har graalen blivit en legend.

Den enda legend jag tror på-

-är den om sir Gawains
jungfruliga barnbarn.

-Varför kom du?. De dödar dig.
-Jag kom för att hämta dig.

Din ädla börd hindrar dig
från att se det uppenbara.

Camelot finns inte mer. Detta folk
ska finna tröst bara i döden. Kom!

Jag kan inte!

Får de i morgon veta att jag har flytt
blir de bara ännu mer desperata.

-Eller så öppnar det deras ögon.
-Jag tror inte det, Graham.

Jack har haft en syn.
Han har förändrats.

Det har vi alla.

-Mår du bra?.
-Ja tack, mäster Jack.

Du tycker om det, va?.
När de ser på dig så där.

-Jag var som du på många sätt.
-Var du som jag, herre?.

Jag var nummer sju i tronföljden,
men en dag var jag Camelots herre.

Jag hade inte förberett mig på det
ansvar som plötsligt ålagts mig.

Men vi hade fred och välstånd och jag
trodde jag hade rätt att vara herre.

Att min ungdoms felsteg
var...oviktiga.

Tills Rauskaug kom.

Då insåg jag att följderna av min
egoism och mina hundra små synder-

-fortfarande tyngde min själ.
Rauskaug är min prövning.

Genom att besegra honom och rädda
Camelot räddar jag också mig själv.

-Det är nog min prövning också.
-Och det väntar mer efter Rauskaug.

Vi möttes inte av en slump. Det är
vårt kall att bygga ett nytt Camelot.

Jag måste bli en ny Arthur
och du måste bli en ny Merlin.

När graalen har hittats
är vårt förflutna rättfärdigat.

-Här borta, herre!
-Spring! Det är en order!

-Den måste vara bakom vattenfallet.
-Mäster Jack, visar du mig rätt?.

I min syn låg grottan bakom,
kanske till vänster, men... Vänta!

-Kan du inte simma?.
-Jag avskyr vatten på fel ställe.

Jag ser något! Titta!

Sluta! Detta är ingen byfest.
Vi är nära graalen, visa ödmjukhet.

Sir Thomas, lägg band på dina karlar.

Jack, trolldom!

Alla bort från vattnet!

Det som finns där nere rörde dig inte.
Det släppte dig.

Jag har visat Jack synen. Du hittar
honom vid vattenfallet. Följ bäcken.

-Hur lång tid har jag på mig?.
-De ger inte upp sitt sista hopp.

Inte i natt, inte i morgon.
Hur mycket mer tid behöver du?.

När Rauskaug hinner ikapp oss
finns det ingen kvar att döda.

Var är ladyn?.

Jag har kung Völunds fullmakt
att förhandla.

Till lady Yvonnes förmyndare
erbjuder min kung som brudgåva-

-15 kilo guld, 40 kilo silver
och 15 rubiner av denna storlek.

Och ett hus vid Stromness-hovet.

-Och?.
-Dispens från arbetskontraktet.

Vad exakt innebär det?.

Alla som kommer till Stromness-

-kan göra som de själva vill
efter tio års tjänst för kungen.

Då kryllar det väl rimligen inte
av potentiella nya invånare?.

Ska jag sockra budet och ge alla
dessa människor åt din kungs sold?.

Då hade du fått ett mycket bekvämt hus
vid Stromness-hovet.

Men...

-Weston då?.
-Lady Yvonnes tilltänkta make?.

Jag ska inte ge kung Völund goda råd-

-men jag hade gett Weston
ett privat skepp till överfarten-

-och sen gjort mer än
att hoppas på oväder.

Det är bara tio år. Med döden som
alternativ låter det ganska lockande.

Är det fristaden du talat om
för Camelots folk?. Slaveri?.

-Är Rauskaug inte på väg mot oss?.
-Hans här rider natt som dag.

Vi kan stanna och dö eller fara över
havet och betala priset för överlevnad.

Camelot får då leva vidare i exil-

-i väntan på att återuppstå.

Om vi dör här sker det aldrig.

-Men om vi hittar graalen...
-Den kommer aldrig till pojken.

-Han har så stort mod.
-Vi behöver mer än mod.

Hämta din stromnian till mig.
Vi ska fara över havet.

Och leva för att återvända en dag.

Jag är Camelots store trollkarl!

Jag är inte skolad i sånt här.

Brianna!

Sätt dig vid roten av ett fallet rike
och delta i festligheterna!

Skål för sir Thomas! En tapper man!

-En man i många delar.
-Jack... Det är inte ditt fel.

Det här är min fest
och därför gäller mina regler.

Första regeln är: inga lögner.

De borde vara glada för din hjälp.

Du hjälper dem, va?.
Deras nya väpnade försvarare.

-Det var inte därför jag blev riddare.
-Nej, just det...

Du utmanar Burton på tvekamp.
Fast det gör du inte.

Jag gör som jag vill, när jag vill.

Det viktiga nu är ditt nästa drag.

Det här, Brianna, var skälet till
att jag stannade i Camelot.

Jag bönföll Merlin om att ta emot mig.
För att jag skulle bli nåt speciellt.

Och jag fick allt jag bad om. För
alla ser på mig och jag är speciell!

-Jack...
-Jag är verkligen speciell.

Berättade jag för dig
att Rauskaugs trollkvinna är min mor?.

Alltså, damen i sjön.

Och Merlin...Merlin!

Han är min far. Inte bara
en fadersfigur, utan far själv.

Därför åkallade jag honom,
för att visa mig graalen i en syn.

Så du kan förstå hur konstigt
det kändes när min mor svarade.

Mor kan så klart inte styra graalen,
så det verkade lite dumdristigt.

Om hon inte visste att hon kunde
locka oss i döden där graalen var.

Och då hade graalen inte hjälpt oss.

Vet du hur hon visste det?.
För att den aldrig varit inblandad.

Det var inte Merlin.
Inget av det spelar någon roll.

För något är ännu ruttet i Camelot.

-Jag.
-Graalen försvann långt innan...

Strunta i vem som jagade bort graalen.
Men varför återvänder den inte?.

Jag tycker
att alla ska få göra sin röst hörd.

Jag kommer, mitt folk!

Senare, Jack. När du mår bättre.

Bättre?. Det kommer att dröja.

Camelots folk, jag är tillbaka!

Vilken skam!

Ingen?. Inga åsikter?.

Jag vet.
Jag ska fresta er med konster.

Se!

Jag är Camelots mäktige trollkarl.

-Har ni fått för mycket?.
-Det är ju vidrigt.

Äntligen.

Låt höra nu. Vad ska vi göra
med Camelots store trollkarl?.

-Vad gör du?.
-Mäster Jack, hjälp oss.

-Bara du har kraften...
-Försvinn, usla kossa!

-Vad är ni?. Får?.
-Vilken tok.

Som ni vill!

Var får.

-Han har förlorat vettet!
-Nu får det vara nog.

Jag kan sväva.

Vattenfallet, repen och odjuren
hade varit en smal sak för Merlin.

Men om det är för mycket för dig,
vem ska då sörja över mordet-

-på en falsk trollkarl
som ledde oss mot undergången?.

Nej, vänta!

Du hittade inte sjukan, Jack.
Graalen räddar inte Camelot-

-förrän Camelots själ är ren.

Bara du kan hitta rötan.

Jack...

Du tog en lur.

Vi kan bara bygga och hålla upp bron
genom vårt band.

-Du tog en lur.
-Vårt band.

Jag sa ju åt dig, Jack,
att lyckan står den renhjärtade bi.

Sluta tjata på mig!

Du tog en lur.

Ingen trolldom! Förstått?.

Ingen fara. Jag är för bakfull.

-Varför når ni inte graalen?.
-Trollkvinnan la ett odjur i vattnet.

Men graalen då?. Är den där nere?.

Den är bakom vattenfallet.

-Men den vill inte visa sig.
-Om du vet allt, varför fråga?.

Folk smiter från lägret varje natt.
Snart är Camelot bara en legend.

Även om dess murar fallit och dess
ledare stött ut mig lever det i mig.

Camelot är själen av det bästa
i oss alla. Och det vill inte dö.

Det kan inte heller leva i denna värld
om inte någon kämpar för det.

Så jag måste göra
det som jag tror är rätt.

Vilket avtal har Weston slutit
med stromnianen?.

-Burton hämtade honom till Weston.
-Det vet jag inget om.

Det är inte Völunds första sändebud.

Jag svär.

Vad de än planerat så betyder det
att Weston har gett upp graalen-

-och överlämnar vårt folk
till kung Völunds tjänst.

Jag såg en syn vid vattenfallet.

Det finns fortfarande en fläck
på Camelots själ.

Jag gör vad som helst
för att rädda Camelot.

Någon måste det.

Släpp honom!

Ska jag försvara mig?.

Om jag har fel hoppas jag
att graalen själv försvarar dig.

-Det är inte din strid, Brian!
-Graalen kanske har sänt mig.

Nog!

Sanningen du söker,
sanningen som jag har undvikit...

Den finns i mig.

Och du, trollkarl, måste hitta den.

Yvonne...

Det här blir farligt,
kanske mycket farligt.

Jag vet inte hur det påverkar dig.

Ett ögonblick.

Vem behöver Merlins trollspö?.

Det är ingenting.
Bara ett litet skämt.

Camelots bästa fäktare är en kvinna
och det kallar du ingenting?.

-Varför har jag inte sett det förut?.
-Revolutionerande.

Mina gratulationer, fru riddare.

Vare sig sanningen blir vår räddning
eller undergång, låt oss hitta den.

Blunda.

Koncentrera dig bara
på trycket från min hand.

Låt tankarna fara dit de vill.

Du ser också det här. Jag är
trött på att göra misstag ensam.

Jag vet att det är
en ovanlig trolovningsgåva.

Men du är en ovanlig varelse,
lady Yvonne.

-Du ser in i mitt hjärta, herre.
-Med ständig glädje.

Det var kvällen
då Weston friade till mig.

Innan vi gav oss av för
att titta på mäster Burtons arbete.

Folk från Fens. Rauskaugs folk.
De startade det här kriget.

Det är myrmalm, Camelots stål.
Det är våra svärd, sköldar, allting!

Enda skälet till att nån av oss lever.
Det måste ha kommit från Fen.

Yvonne!

De är min familj, min klan, min by.
Och alla svälter!

Jag känner med dig. Men jag är inte
din länsherre, bara en handelsman.

Från Camelot. Camelot, vars riddare
står på vakt medan mitt folk dör!

Jag är inte kung.
De lyder inte mina befallningar.

Du ljuger!

Du ljuger!

Du måste vara försiktigare.
Jag trodde att jag hade mist dig.

Du vet att din skönhet frestar dem.

Jag vet, mäster Burton.
Det ska inte upprepas.

Duktig flicka.

Gud hjälpe oss.
Camelot startade kriget.

Du visste det.

Hur kan det annars ha varit?.

Jag är lady Yvonne av Gawains släkt
och jag måste skyddas.

Vi måste gå vidare, mäster Jack,
ända till botten av detta kärr.

..."inte har betalat hela beloppet före
Mickelsmäss kommer debitorn..."

Barn, det är samma kontrakt
som du läste lika långsamt i fjol-

-när din far skrev på det.

..."att förlora all sin mark."

Det står inget mer, far.

Jag trodde du var ärlig. För Gawain
gjorde dig till flickans förmyndare.

Gawain utsåg mig till flickans för-
myndare eftersom jag håller mitt ord.

Även det skrivna.

En dag får jag en son som ska
ställa dig till svars för det här!

Vad får dig att tro att Gud ska häva
förbannelsen som ger dig döttrar?.

Kom, min flicka.
Det finns inget du kan göra.

Jag borde ha känt igen dig.

-Han menade säkert inte att du...
-Du har rätt.

När jag klippte mig och tog på mig
pojkkläder så försköt han mig.

Nog! Vi ska inte se mer!

Vi måste fortsätta.

Yvonne, gå därifrån. Lägg ner den!

-Jag sa...
-Hur blev hon så egensinnig?.

Man skulle kunna tro
att hon var någon annans.

Nej!

-Det är jag! Merlin hade rätt.
-Du visste det inte.

Så jag är frikänd?. De var alltid usla
men utan mig var de maktlösa!

De gjorde mig till sitt redskap,
kilen de körde in i Camelots hjärta!

Tills Arthurs och Merlins verk rasade
för mig, för att jag trodde på dem!

Yvonne, du är inte fläcken
på Camelot.

Ni tre, era liv är bara några trådar
i denna gobeläng av missdåd.

Burton satte upp vävstolen-

-och nu är hela Camelot invävt
i mönstret.

-Då måste vi lösa upp väven.
-Och jag skär av första tråden.

Du ska nog ligga lågt, Graham.
Du är dömd för förräderi.

Och vems fel är det?.

Packa! Vi ger oss av.

-Alla tjänarna letar efter henne.
-Hitta henne!

Är ni säkra på att ni har båtar nog?.
Vi lämnar inte kvar någon.

Kung Völund skulle halshugga mig
om jag var så försumlig.

Herre, lady Yvonne är tillbaka!

Du gjorde oss alla väldigt oroliga.

-Lord Weston.
-Lady Yvonne.

Jag friade till dig
under andra omständigheter.

Vill du bli drottning
över ett folk i exil?.

Nej, herre. För att få ditt svar
måste du hitta sir Gawains barnbarn.

-Jag är inte hon.
-Du är inte dig själv.

Förlåt mig, mor, om du tycker
att jag är egensinnig.

Men jag är mig själv.
För första gången på länge.

Jag kan inte tro det. Jag vet
att du är ädel ända in i själen.

Min adlighet är en skökas dräkt.
Jag är deras dotter.

Lady Yvonne har varit opasslig.
Häromdagen vid stupet...

...ville hon ta sitt liv för brott
som andra begått i hennes namn.

Det är deras sätt
att buga och bocka-

-för att lägga fram usla förslag
som ska komma andra till godo.

Har Burton nyligen förordat
att ni ska göra nåt för allas bästa?.

Grip dem!

Rättvisa ska äntligen skipas.

Ska du utmäta rättvisa
ska du veta vem som ska straffas.

Var och en av er lever
tack vare järnet jag hittade!

Som jag förde hem
för att göra Camelot-stål!

Tänk på det innan du dömer.

Jag skickade riddare till Fen
för att skydda en flicka som var...

Camelots framtid?.
Det var det dina riddare gjorde.

De skyddade vår framtid
med stålet som du nu håller i.

Herre!

Även om en man bär detta märke,
så finns det i själen i oss alla.

Du måste ställa Burton inför rätta.
Är han skyldig så är vi också det.

Och hela Camelot måste visa ånger.
Det är vårt enda hopp.

Jag ber dig.

Camelots invånare!
Bakom vattenfallet finns vår räddning.

Men vi är ännu ovärdiga.

Mäster Burton, vi måste få veta
hur långt ditt förräderi sträcker sig.

Rauskaug kommer. En kolonn längs
Durham-vägen och en över heden.

-De är här i morgon bitti.
-Stannar vi är vi fångade.

Vad säger du, trollkarl?.

Vi kan söka skydd hos kung Völund.
Men graalen är här. Jag har sett den.

Tänk om graalen inte visar sig då?.

Tänk om vi strider och graalen ändå
inte kommer. Då blir vi utplånade.

Vi går in i skogen. När vi är
i säkerhet vädjar vi till rättvisan.

Om rättvisan är nådig mot oss ska vi
möta Rauskaug med graalen i hand.

-Jag behöver min trollkarl hos mig.
-Ja, lord Weston.

Låt oss se om graalen hjälper dem
som hjälper sig själva.

Samla alla vid klippkanten,
där de kan se vattenfallet.

Häråt.

Brianna, Weston är klar.
Prövningen är nu.

Du frågade en gång varför jag inte
utmanade Burton när jag blev riddare.

Jag ångrade aldrig mitt svek.

Sir Thomas prat om plikt, nytta
och ridderskap var meningslöst.

Att vara riddare var att ha lagen
på sin sida och styrka att följa den.

Men du tog det ifrån mig.

Jag ville att du skulle lyckas.

Det var inte det
att jag plötsligt blev förälskad.

Jag brydde mig om det du gjorde.

Jag vet...
Jag kan inte heller tro det.

Du har mer tjuvkonster i hjärtat
än jag någonsin har haft.

-Jag har förändrats.
-Ja. Och inte bara du.

Du av alla kämpade för en förlorad sak
för att du ville bli något bättre.

Jag ville bara hämnas på Burton.

Camelot är förlorat sen länge.

Se på oss! Vi är bara ett eko.

Graham har ett ädelt hjärta,
men har hela livet smitt svärden-

-som skyddade Burtons girighet.
Yvonne är som hämtad ur en saga.

-Vår trollkarl är en tjuv.
-Och vår bästa fäktare en kvinna.

Det kvittar vad vi var.
Huvudsaken är vad vi har blivit.

I så fall-

-har er bästa fäktare blivit mördare.

Rauskaug kommer och Weston
är fast besluten att möta honom.

Din charad är över, Jack,
hur vacker och tapper den än var.

Jag önskar att jag vore nåt annat,
men jag kunde bara slutföra detta.

Även om det bara
besparade Rauskaug besväret.

Du har dödat oss.

Du har dödat oss. Det var vår chans
att visa oss värdiga för graalen.

Inte bara Camelot är fläckat.

Allt är fläckat! Jag, du, allting!

Vi lever inte i den värld som Arthur
skapade. Graalen har lämnat oss.

Jack...

Snälla, stanna inte.

Burton är död.

Jag försökte tvätta bort
Camelots synder.

Graalen räddar inte Camelot. Alltför
många brott har begåtts i dess namn.

Brott?. Du är Rauskaugs trollkvinna.

Det krävdes ingen trolldom för
att vända alla stammar mot Camelot.

Dess högmod och styrka äcklade landet.

Graalen vet sanningen, min son.

Allr du har gjort.
Du kan inte göra det förflutna ogjort.

Din historia, liksom Camelots,
har fallit i onåd.

Men det finns en skillnad.

Trots att Camelot måste dö
så behöver inte du göra det.

Du kan få det du alltid längtat efter.
Någonstans där du hör hemma.

Jag kan lära upp dig, min son.
Du kan bli en trollkarl utan jämlike.

Älta inte gamla misstag.

Ta till dig kraften.

Inget mer bockande och bugande
för att ta dig in i Merlins värld.

Kom, Jack.

Jag blir hellre tjänare
i min fars hus-

-än herre i ditt.

Dagen är till spillo.

Burton och Deborah är döda.

De vet det.

-Har ni också tappat tron?.
-Camelot är borta, Jack.

Ni är riddare, jag är trollkarl.
Vad mer behöver vi?.

Någon eller något att tjäna.

Camelot dog långt före anfallet.

Camelot insjuknade
och vi gjorde ingenting.

Nu under vår dröms sista timmar
drabbas vi av samvetskval?.

-Ska du leda överlevarna in i döden?.
-De bör fly med mig.

Att kämpa för det som påstår sig vara
Camelot är bara hyckleri och fåfänga.

Jag har fått nog av båda delar.

Jag hoppas
att vi möts i nästa värld, Jack.

En bättre värld.

Kom.

Sen jag klippte mig är du den ende
som jag har släppt in i mitt hjärta.

Herre!

-Jag trodde du hade övergivit mig.
-Nej.

Hela livet har jag velat vara en
som andra ser upp till, en som du.

Men jag försökte alltid få något.
Därför kommer graalen inte till mig!

Men om jag erbjuder mina tjänster,
erbjuder dig dem-

-så kan jag leda dig till den,
om du förlåter mig mina misstag.

-Vad behöver du, pojk?.
-Tid.

Belägringsmaskiner!

Ge mig tolv man, så ska jag
förstöra tre av ballistorna!

Jack behöver tid.
Gör det som krävs, men ge oss tid!

-Låt mig få hjälpa sir William.
-Bara graalen är viktig!

Räds ej!
Det är inte värre än vår herres kök!

Kom nu! Vill ni bli räddade eller ej?.

Jag måste stå
mitt framför vattenfallet.

Vilka prövningar som än väntar
så ska du föra mig till graalen.

Hon har tagit min magi i vatten.
Därför flyttar jag på hennes vatten.

Ta betäckning!

Vad du än måste göra, gör det fort.

-Jack! Passagen stängdes.
-Vi behöver inte gå tillbaka.

Jack, den är förtrollad.
Det här är ditt prov.

Använd varje uns kraft som Gud
har gett dig och häv förtrollningen.

-Och Camelot?.
-Jag måste hålla graalen, Jack.

Pojk, gör det Merlin hade gjort.
Ge mig det jag behöver!

Stopp! Rör den inte.

Herre, jag klandrar dig inte.
Jag kan inte klandra någon.

Klandramig?
Jag har offrat allt.

Ja. Till och med Camelots folk
för att du skulle rättfärdigas.

Weston.

Du är fläcken på Camelot.

Hur vågar du?.

Du är ingen Merlin.

Du är ingen Arthur.

Visa ingen nåd.
I dag ska Camelot dö!

Rauskaug! Möt mig!

Ja, med samma regler
som Camelot mötte mig.

Camelots tappraste.

Men inte Camelots sista!

Segerrika krigare!
Camelot skugga är nu borta.

Ni har blött, ni har förlorat bröder.

Men alla rester av Camelot har nu
mött sitt öde och reser sig inte igen!

Gå till era stammar och familjer.
Sprid budskapet att världen är ny!

Glöm graalen. Den blir aldrig din.

Striden är över, Jack.
Det finns ingen anledning att slåss.

Jag ska begrava dina kamrater
med värdighet. Du kan gå.

Nej.

Du har fortfarande ditt liv, Jack.
Ta det.

Jag har gjort nog för mig själv.

Jag kanske provar något nytt.

Jag har aldrig visat mig värdig...

...och jag kan inte göra det nu.

Jag ber om denna gåva
åt dem som inte kan fråga.

Gör slut på denna galenskap.

Och gör med mig vad du vill.

Camelots fiender! Det kungarike
som ni ville besegra är förintat.

Ni har orsakat oss mycket sorg,
precis som vi er.

Låt oss lämna slagfältet i dag, åter-
vända hem och förbinda våra sår-

-och för alltid vända ansiktet
från dessa brott.

Vi ska bygga ett nytt Camelot.

Ett som inte är bundet av sitt för-
flutna utan av framtiden alla önskar!

Från denna dag och framåt-

-är ni, vi, vi alla-

-Camelots folk!

-Låt oss be.
-Vad ber vi om?.

Ett nytt Camelot. Som du ska bygga.

Jag kan behöva lite hjälp.

-Vad tycks?.
-Det är precis som jag minns det.

-Nu kan du visa min man.
-Herre...

Utmärkt.

Duktig gris!

Den ska vara där.

Nu räcker det för i dag.

Du är så förutsägbar.

Jag är glad att du gick nöffnöff
hela vägen hem.

Jag önskar du kunde se det, Merlin.

Det kunde ha påmint dig
om det Camelot som du byggde.

Jag önskar att denna sten hade sina
rötter i dödsriket så du hörde mig.

TlLL MlNNE AV MERLlN
CAMELOTS FADER

Varje dag ser jag mig omkring-

-och det här känns som trolldom.

Jag hoppas bara
att du vet att jag förstår nu.

Jag förstår att jag...

...att jag...älskar dig.

Jag hade gjort allt
för att berätta för dig.

-Gris! Vad är det?.
-Förlåt.

Gris?. Kan du prata?.

Varför har du inte sagt nåt förut?.

Du kan faktiskt komma
till dödsriket om du säger det.

Säger vad?.
Thathaslus?.

-Nej...
-Tatalus.

-Tartarus.
-Tartarus?.

Jack, min gosse.

Du är i dödsriket.
Mycket imponerande trolldom.

Grisen berättade det för mig.

Merlin, jag vet att innan du dog-

-så sa vi många saker.
Jag sa nog de flesta.

Jag har haft tid att fundera
över visdomen i det du sa.

Jag vet att du har det i dig, för bara
ett rent hjärta kan göra denna resa.

-Är det sant?.
-Ja.

Vem i hela världen är du?.

Mycket roligt...! Vad tycks?.

Det är nästan perfekt.
Jag kan nästan...

Ja, men jag föredrar
att du använder din magi till annat.

Jag träffade Merlin.

Jag vet. Jag hörde det.

-Hörde du det?.
-Grisen berättade det.

Har grisen pratat med dig?.
Vad sa grisen då?.

Att det är en gynnsam kväll för
att så säden till nästa års skörd.

Grisens ord är vår lag.

Text: Maria Chiru
Text Rippad av: jeevma