All language subtitles for Wallander.04.Morkret.2005.SWEDiSH.720p.BluRay.x264-NORDiSC

Ni möttes av poliser
på skolgården i morse.

De kommer att vara här hela veckan
som en del av vårt drogprojekt.

Vi ska lära oss att hantera problemet
även när polisen har lämnat skolan.

Välkommen,
Linda Wallander. Varsågod.

Ni är cirka hundra stycken här inne.

Tre av er kommer att ljuga, hota-

-stjäla, och bedra er bästa vän.

Bara för att komma över det här.

Det är bara de tre jag vill prata med.
Ni andra kan gå.

- Vad är det som händer där ute?
- Det hade du vetat, om du varit i tid.

Lindas bil startade inte,
så jag fick köra henne till skolan.

Det rör sig om en försvunnen man:
Carl Svendsen, 42-

-vars bil stod i
en bussficka på väg 10.

I bilen fanns hans 2-årige son,
men inga spår efter Svendsen själv.

- Var det han som körde bilen?
- Vi sluter oss till det tills vidare.

Hans fru är inlagd på Sankt Lars
sen ett år tillbaka.

- Har vi pratat med henne?
- Nej, hon är psykotisk och onåbar.

Carl Svendsen var delägare i en
småbåtsfirma. Jag tänkte prata med dem.

- Kan nån ta sig till lägenheten?
- Var ligger den?

- Vinkelgatan...
- Fyra.

Vinkelgatan, detär precis
vid skolan. Då tar vi den.

"Då tar vi den"... Vad blir det
över till mig? Dörrknackning?

Jag tänkte att Svartman och du...

Det här att de åker ihop...
Du får snacka med Linda.

Hon säger sig kunna reglerna och
påstår att de inte har nån relation.

De bor väl ihop?

- Kan nån förklara skillnaden?
-lntejag, i alla fall.

Jag har bott med min fru i 25 år,
om man nu kan kalla det för relation.

Om det inte är nåt mer, så gårjag ner
och kollar den där 245:an.

- Kurt!
- Ja?

Det är lika bra attjag läser.

Carl Svendsen tog emot ett samtal
kl. 18.05 från en Ole Svendsen.

Du ska vara på sjukhuset om 20 minuter.
Du har inte glömt det, va?

- Visst jävlar...!
- Nu igen?

De har koll på oss gamla infarktfall.

Men infarkt
lärju vara stressrelaterat.

Han hade två vapenlicenser,
så vi tar en titt på hans vapenskåp.

Hur är det själv, då?
Fick du nån tvåa på besiktningen?

Nej, jag har varit så duktig så.

Snart får jag nog
bokmärke också. Javisst.

Ja, vi säger så. Tack, Nyberg.

Du pratade om dina problem
med kisseriet.

Problem...
Jag får gå och pissa på natten.

Och så berättade du om skvättandet,
att strålen inte längre var...

Ja. Det kanske inte var riktigt
så jag uttryckte mig, men...

Hur som helst... Vi tog lite prover.
Jag skulle vilja ta en närmare titt.

Varför det?

Jag tror att det handlar om
en helt normal prostataförstoring-

-men för att utesluta att det är nåt
annat så vill jag ta ett cellprov.

- Får jag svar direkt?
- Efter en vecka.

- En vecka? Det ärju jävligt lång tid.
- Jag kan försöka snabba på labbet lite.

Jag tycker inte
att du ska gå och oroa dig.

Om det mot förmodan skulle vara nånting
så har vi ju hittat sjukdomen innan...

Sjukdomen?!
Är det cancer du pratar om?

Ja.

Så har dan kommit när man blir glad
av att se poliser på skolgården.

- Det håller väl pillerråttorna borta.
- De vet att vi bara är här i en veckan.

Det är en signal till eleverna: att vi
vet vad som pågår, att vi bryr oss.

- Varför har just ni de här problemen?
- Det har alla skolor på kusten.

Allt som kommer in med färjorna.
Det nya Europa, du vet.

- När är nästa grupp?
- I morgon kl. 14.15. Blir det du igen?

- Jag vet faktiskt inte.
- Hoppas det. Du var skitbra. Hej.

- Hur är det?
- Jag kan inte följa med i dag.

- Det kan du ju aldrig. Vem är det?
- Det är ingen.

- Jag får se.
- Rör den inte! Ge fan i den!

Dags att jobba lite.

- Vem är det i dag?
- Byggare Bob.

Fan...

- Ursäkta, bor ni här?
- Ja. Hur så?

- Vi kommer från polisen.
- Känner du Carl Svendsen?

Vi ärju grannar, men vi känner inte
varann direkt. Har det hänt nåt?

Nej, vi ville bara komma i kontakt med
honom. Har du sett honom i dag?

- Hans fru ska visst vara sjuk?
- Ja. Efter det som hände med dottern.

- Men det vet ni väl?
- Nej, det vet vi nog inte.

Jo, hon tog ju livet av sig, flickan.
Och hon var bara 14 år.

- Är det Carl?
- Nej, vi är från polisen. Vem är du?

Jag är Carls pappa.
Har ni hittat honom?

När du ringde hit, då var allt
som vanligt? Vad pratade ni om?

-Inget speciellt. Vardagligheter.
- Visst, men vad pratade ni om?

- Är det viktigt?
- Det vet vi inte.

Jag och Nils hade badat. Jag ville
att Carl skulle hänga upp badkläderna.

Badkläder. Nåt mer?
- Stefan...

Nej, men detär okej.

Det var en plastpåse med handduk
och badkläder...

En tidning och min mobiltelefon.

Och en trisslott. Ingen vinst på den.

Vad har han för förhållande
till pojken?

- Ser han honom som en belastning?
- Nej, nej, tvärtom, tvärtom.

Han lever för Nils.
Pojken är hans allt.

Har han nåt umgänge, som du vet?
Föreningar, vänner...

Jag tror inte att han träffar så många.

Det är nog mest han och pojken.

Det blir så när man hamnar i sorg.
Då blir det tungt.

- Skulle du säga att han är deprimerad?
- Det var därför han var sjukskriven.

Men han skulle aldrig överge Nils
på det där sättet. Aldrig!

Det måste ha hänt nåt!

- Det är ett rum som är låst.
- Ja, det är Anjas rum.

Kan vi öppna det?

Han har inte rört nånting härinne sen
hon dog. Hon hängde sig i den där.

Studsaren är kvar.
Han har tagit med sig hagelbössan.

Så han tar bössan och skjuter sig. För
säkerhets skull tar han med sig Nils.

- Varför var inte farfar barnvakt?
- Han vari Köpenhamn på begravning.

Jag köper inte
att han skulle lämna grabben i bilen.

Han kanske tvingades
att lämna bilen av nån annan.

Hade han skjutit sig själv,
hade vi hittat kroppen för längesen.

- Jag vill träffa Ellen, hans fru.
- Enligt läkaren pratar hon ju inte.

Gör det.
- Martinsson, hur går det med letandet?

- Det är avblåst.
- Avblåst?

Hundarna skulle på kurs, så jag
tyckte att det var lika bra att...

- Var fan är resten, då?
- De är väl på skolgården. Rastvakter.

Rastvakter?!
Skicka skolpolisen till brottsplatsen.

Gör för fan som jag säger!

- Hur gick det hos doktorn?
- Jo, det gick bra.

Tack ska du ha.

Undersökningen av bilen är klar.

Vi har hittat fingeravtryck
från Carl Svendsen-

-men ratten och växelspaken
saknar avtryck.

Antingen så kör han med handskar
eller så är de avtorkade.

- När hände det här, då?
- Drygt ett år sen.

Efter att hans dotter tog livet av sig?

Han hade ingen lust längre
och ville bli utköpt.

Det här är visst första året
som affärerna går bra.

Ja, nu verkar folk ha pengar igen.

Men när ni hade firman ihop
så gick det sämre.

Strax efter att han hade blivit utköpt
så blomstrade affärerna.

- Blev han inte bitter?
- Jag tror inte att han brydde sig.

- Så det fanns ingen osämja mellan er?
- Nej.

Det hände för över ett år sen.

Jeanna, min fru.
Kurt är här i tjänsten.

- Har du hört att Kalle har försvunnit?
- Ja, jag hörde det på radion.

- Kände du honom väl?
- Ja, det är klart.

Han var med i firman
och vi umgicks med honom och Ellen.

Våra döttrar var jämngamla
och var alltid tillsammans.

Innan Anja...

Har du nån idé
om vad som kan ha hänt?

Det vi har varit rädda för hela tiden.
Att han har tagit livet av sig.

- Hur mycket väger ett sånt där?
- Vad kan det väga? Tio kilo, kanske.

Rent hypotetiskt, om man fastnar i det
och ramlar i så kommer man inte upp?

Nej, det trorjag inte att man gör.

Du finns kvar i stan
om vi vill prata mer, va? Hej.

Hej. De där snutarna,
vet du hur länge de ska vara här?

Nån vecka, trorjag.
Det är nåt drogprojekt.

Du är ny här, va?
Jag har inte sett dig förut.

- Väntar du på nån, eller?
- Ja.

Behöver du fixa nåt, så är det mig du
ska snacka med. Fråga efter Jens, bara.

- Vadå "fixa"?
- Öl, cigg, andra grejer...

Ja, men... Nej.

Vi ses.

- Jaså, redan kille?
- Kul, pappa...

Hallå.

- Känner du igen den här?
- Nej.

Hon säger
att hon har fått pengar av dig.

Men va fan...
En sån här kostar ju flera tusen.

- Var är hon nånstans?
-| duschen.

- Hur länge har hon stått? Har hon ätit?
- Det vill hon inte säga.

- Vadå inte säga ?
- Hon pratarju aldrig med oss.

- Var är numret till den där kuratorn?
- Det hänger på anslagstavlan.

Jag har pratat med henne om detdär.

Hon upplever nog att ni pressar henne.
Mest när det gäller maten.

Enligt doktorn
så är hon ju inte underviktig, så...

Jag förstår att det är jobbigt.
Det är hemskt att inte nå sitt barn.

Men hon får den bästa hjälp vi
kan erbjuda. Mer kan vi inte göra.

Varsågod. Present.

Så kanske vi får i gång
den där skithögen i kväll.

Tack.

- Vad är det?
- Jag satt och tänkte på Anjas rum.

Hur man är funtad om man låser dörren
om sin döda dotter-

-och låter rummet stå som nåt slags
museum i över ett år. Så jävla creepy!

- Tänkte du på hur dammigt det var?
- Han orkar väl inte ta i detdär.

Svartman kollade upp busschaufförerna
som jobbade natten när Carl försvann.

Sista turen som gick förbi det
där stället kl. 01.45 såg ingen bil-

-så han måste ha kommit efter det.

Vi skulle ha sökt igenom området
direkt med alla hundarna.

Du, Ann-Britt, det var en sak
jag ville prata med dig om.

Jag kanske måste
bli borta från jobbet ett tag.

Jag var på sjukhuset i dag och de tog
cellprov. Jag kan ha prostatacancer.

- Vad säger du? Tror de att du har det?
- Vet inte, jag får svar om en vecka.

- Finns det nåtjag kan göra?
- Nej, det trorjag inte.

Vet Linda?

Nej, och jag vill inte att du berättar
det för nån annan heller. Lova mig det.

Nu vet du, i alla fall.

Du, Kurt. Tar du några mediciner?

- Jag menar, får du dricka vin?
- Ja, det tror jag.

Då tyckerjag att vi gör det i kväll.
Hemma hos mig.

Ja, vi får se.

Hej.

- Fårjag ligga här en stund?
- Javisst. Har du drömt igen?

Nej.

- Följer du med till Lund i morgon?
- Vad tror du Kurt säger om det?

Vi kan ju inte stå vid kaffeautomaten
utan att nån tittar snett på oss.

- Det tar bara ett par timmar.
- Jag har också grejer att göra.

Snälla, jag vill verkligen
att du följer med.

Vad är det som är så viktigt?

Det är det där med mentalsjukhus,
jag vet inte...

Okej, jag hänger på. Okej?

- Vad fan skulle det där vara bra för?!
- Vad gör du, din jävla hora!

- Sara, upp till rektorn.
- Det var inte jag som började!

- Upp till rektorn direkt!
- Jag såg att det var Danne som började.

Jag kan ta upp henne
till kuratorn i stället.

Vad väntar ni på? Upp på lektion!

- Är det bara Danne som håller på?
- Ja. De andra fega jävlarna glor mest.

Det är för jävligt.
Jag ska hålla ett öga på honom.

Jag vet var han bor, va...
Var bor du själv, förresten?

Utanför stan. I Svanö.

Det ärju långt ut.
Cyklar du till skolan?

Nej, jag får skjuts in,
så tarjag bussen hem sen.

- Kan du spela på den där?
- Sådär.

- Jag tar lektioner tre gånger i veckan.
- Då är du ju bra!

Det kanske finns fler som vill vara med
i ett band. Du borde sätta upp en lapp.

- Jag tror inte det.
- Det är klart att du ska göra!

Jaså du, Sara. Slagsmål igen?

Vi får väl ta en ny rond, då.
Förresten, har du sett till Tove i dag?

Men Tove... Tove, stanna!

Avtrycken kommer från
en liten lastbil eller en pick-up.

Glasen ska matchas mot optikernas
register och blodet ska analyseras.

- Vet vi vilket däckfabrikat det är?
- Avtrycken ska granskas av experter.

- Glasögonen?
- Bågarna kan köpas lite här och där.

Vi får ta reda på vilken typ av bilar
som kör med den här typen av däck.

Kan jag få glasögonbågarna så länge?

- Är det här nere, tror du?
- Byggnad 85 ligger där, kör vänster.

Och så är det första höger.

- Ska Jag vänta här?
- Nej, jag vill att du följer med.

- Har du varit här förut?
- Ja, det harjag.

- Okej...
- Vi tar det sen. Kom nu.

Hon har knappt sagt ett ord sen hon kom
hit, så ha inga stora förhoppningar.

- Pratar hon inte med sin man heller?
- Nej.

- Pojken, då?
- Hon brukar ha honom i knät.

Men hon säger ingenting.

Ellen, du har besök.

Hej. Jag heter Linda, jag är polis.

De har talat om
att jag skulle komma, va?

Carl, din man, ärförsvunnen.

Nils... Han mår bra, han har det bra.

Men vi vet inte var din man är, så Jag
undrar om du skulle kunna hjälpa oss.

Fy fan! Nu vill man ju inte
käka bacon på ett tag.

Lukten när hon
tryckte ciggen mot handen...

- Vi hinner till skolan. Ska jag ta det?
- Nej, jag tar det.

- Vem är det i dag?
- Lille Skutt.

Jag är okunnig när det gäller droger,
men jag har ändå klarat mig undan.

Min regel är att aldrig stoppa i mig
nåt, om jag inte vet vad det är.

Självklart krävs det mycket mer än så.
Framförallt så krävs det kunskap.

I dag ska vi få ta del av den kunskap
som polisen besitter.

Välkommen, Linda Wallander.

Tove! Tove! Tove!

Gå härifrån,
det är ingenting att titta på.

- Vem är hon?
- Tove Sahlin.

Jag följer med.

Hörde ni inte vad jag sa?
Gå härifrån, sa jag! Ni också.

Ja, det finns väl många
som har såna...

...antarjag. Det kan ju vara hans.

- Hade han såna av det där märket?
- Ja.

Du vet, att behöva begrava sitt barn...

Carl gjorde det,
och jag måste kanske också det.

Den känslan trorjag inte
har nån ålder.

Min vuxne son Carl kommer alltid
att vara-

- Iille Carl som tultar omkring.

Jag vet inte
om jag klarar av dethär.

Jag har aldrig föreställt mig
att Carl skulle försvinna före mig.

Den grymma orättvisan hade ju redan
tagit lilla Anja och Ellen och...

Och hade fått Carl
att förlora förståndet.

Det där med att förlora förståndet...

Visade han tecken på depression
innan Anjas...

Nej. Jag tror mest
att det hade med skulden att göra.

Därför att han lämnade Anja ensam
den kvällen...hon dog.

- Var var han då?
- Då var han i...

Hos den andra kvinnan.

Kollegans hustru. Jeanna Sahlin.

Hej, Linda.

- Hur är det med henne?
- Stabilt, säger de.

- Vad har hon fått i sig?
- Rohypnol, tror de. En kraftig överdos.

Hjärtat stannade på henne.
Vad gör du här?

Jag ska prata med hennes pappa. Han
kan ha med Carls försvinnande att göra.

- Det kan du ju inte göra nu.
- Även om han visar sig vara mördaren?

Han lär knappast rymma.
Ta det i morgon i stället.

- Jag vill veta om han har gjort nåt.
- Då är du värre än jag trodde.

Jag vet att man ska visa
mänsklig hänsyn, men...

När mamma låg på Sankt Lars
borde du ha visat "mänsklig hänsyn"...

Hej. Vad bra. Min dotter ligger
här inne. Hon har fått i sig nånting.

Jag har lite frågor att ställa
till dig. Du kan väl följa med, så...

Sist så sa du-

-att det inte fanns
nån osämja mellan dig och Carl.

Enligt många som jag har pratat med
så var det ofta bråk mellan er.

Bråk? Han dök upp ibland
och tjafsade om pengar.

Han var förbannad -
han tyckte att du hade lurat honom.

Men det hade Jag inte. Jag har papper
på att det gick schysst till.

Du har satt in 25000 i månaden.

- Men inte den sista månaden. Varför?
- Därför att det var färdigbetalt.

Har du kollat mina bankaffärer?

Han kan ha blivit utsatt för ett brott
så vi vänder på alla stenar.

- Hotade han dig?
- Ja, men det tog jag inte på allvar.

Det var väl svårt för honom att firman
gick bättre när han hade slutat.

Så ni gick inte skilda vägar därför att
han hade ett förhållande med din fru?

- Hur fan vet du det?
- Det var inte därför?

Svara på frågan.
Annars får du följa med till stationen.

Ja, det var det.

Är du nöjd nu? Njuter du av
att plåga mig när jag redan ligger?

Min dotter svävar mellan liv och död.

- Kan du inte vänta? Visa lite...
- Mänsklig hänsyn.

- Är det du som har dödat honom?
- Nej, detär det inte.

Man kan inte kröka ett hår på nån som
som han, hur gärna jag än skulle vilja.

Så du ville i allafall? Men du förlät
din fru och nu har ni firman ihop.

Ja...

Hans olycka fick oss att börja om. Vi
förstod hur lätt det är att mista nån-

-och att man ska vara rädd
om det man har.

- Snälla, får jag gå till henne nu?
- Javisst.

En fråga till.
Har du alibi för den där natten?

Jag deltar i ett sömnforskningsprojekt.

Jag sover här tre gånger i veckan
med EEG-övervakning.

Du kan ju kolla den där remsan,
om du vill. Fårjag gå nu?

Du får gå nu. Tack ska du ha.

Det ringer på dörren

Carl?

- Har ni hittat honom?
- Nej.

- Jag skulle vilja se Anjas rum igen.
- Gör vad fan du vill!

Jag tar med mig de här sakerna
till stationen. Om det är okej.

Du fårju förstås ett kvitto.

Ett litet tips. Drick inte mer nu.

Det blir jobbigt
när du ska upp med pojken i morgon.

- Men det ska jag inte.
- Varför det?

Nej... Socialen tyckte inte
att Nils skulle vara hos mig.

Va? Är det sant?

Jamen gå nu!

- Ringde du Carl Svendsen i går?
- Jag ville höra om han hade kommit hem.

Vet Ralf
att jag och Carl har haft kontakt?

Nej, men jag vill att vi reder ut
det här. Carls Svendsens far svarade.

- Du vetju hela historien.
- Nej, inte riktigt allt.

Sen Ia du på. Varför det?

Jag vet inte.
Jag orkade inte prata med honom.

- Träffas ni fortfarande?
- Nej, det gör vi inte.

När sågs ni senast?

För nån vecka sen.
Vi sprang på varandra på stan.

- Var han som vanligt?
- Ja. Eller, han ärju sjuk.

- Vad pratade ni om?
- Om Tove. Han vet att vi är oroliga.

Hon har legat inne på observation
för ätstörningar, vad jag förstår.

När ens barn gör så och man inte kan
hjälpa henne, förstår du hur det känns?

Ja, jag förstår hur det känns.

Det värsta är
att hon är så undvikande.

Hon pratar knappt med oss.
Hon svarar inte ens på tilltal-

-och vi har hittat pengar i hennes rum.
Hon vägrar berätta var de kommer ifrån.

Mansröst i telefon - Tänk om hon
snackar, då? - Det gör hon inte.

- Det finns visst en ny flicka.
- Ska vi inte ligga lågt nu?

- Vad heter flickan, förresten?
- Sara, heter hon.

Okej. Jag ringer dig i morgon.

- Känner du igen honom?
- Nej. Vem är det?

Häromdan kom han
och snackade om bilen.

Jag sa att jag inte hade den,
och då stack han.

- Sa du att jag hade den?
- Nej, jag sa att den var snodd.

Bra. Förjag har aldrig
sett honom förut.

Hej!

- En släng av dödsångest?
- Ja, nåt ditåt.

- Du kom aldrig i går.
- Nej, i går varjag tapper.

Men inte i dag.

Hej, det ärjag. Du har väl
gått och lagt dig, antarjag.

Jag skulle bara säga
att jag inte kommer ut i kväll, så...

God natt.

Hur många här är det som vet om
att du fyller år i dag?

- Vi borde inte ha flyttat, eller hur?
- Jag vill inte vara här.

Du, det blir bättre. Jag lovar.

Det förra stället tyckte du var
värdelöst först, men det blev bättre.

Men du, vänta. Jag har
en liten extra present till dig.

Tack!

Ring försiktigt, bara.

- God morgon!
- God morgon.

- En natt på kontoret.
- Bilen är trasig, så jag stannade här.

- Vems är de här grejerna?
- Det är från Anjas rum.

Carl Svendsens döda dotter.

Jag skulle vilja komma in i datorn.
Kan du fixa det?

Det tarju sin tid. Men du... Det här
TJA, det måste ju vara en förkortning.

Inkomsterna, alla pengarna. Hur kan
en 14-åring tjäna så mycket pengar?

Robert Folkesson
verkar inte ha varit så populär.

Nej, det ärju inte
alla lärare som är det.

- Hej. Vet du var lärarrummet är?
- Ja, en våning upp. Alldeles ovanför.

Hon skolkade en del
och var besvärlig.

Uppkäftig, kaxig. Gick ifrån
lektionerna när hon fick lust-

-så vi hade en del sammandrabbningar.

Varför har hon strukit över
ditt ansikte?

En del ungar tål inte att man ställer
de mest elementära krav.

De tror att skolan är en fritidsgård
där man gör som man vill.

Är det Anja du pratar om nu?

Det var ju tragiskt att det gick som
det gjorde, men du frågade.

Jag minns henne som jävligt krävande.

Prata med Lennart Frisk,
kuratorn här på skolan.

Han hade en hel del
med henne att göra.

Tack. Är det den vägen?

- Vad kör du för bil?
- En Mazda pick-up. Hurså?

- Den kör man knappast runt familjen i.
- Jag har ingen familj. Jag kör virke.

Jag renoverar hus på min fritid.

Vad gjorde du natten mellan onsdag
och torsdag?

Jag var på skolresa
med niorna i London.

Vi kom hem på torsdag morgon.

Tack.

- Hur går det?
- Vi har 57 fordon med passande däcktyp.

- Hur många svar väntar vi på?
- Ett tiotal däckfirmor har inte svarat.

- Hej. Var har du Linda, då?
- Jag vet inte.

- Jag trodde att ni alltid var ihop.
- Jag har inte sett henne sen i går.

- Hon sov inte hemma?
- Nej.

Och du undrar inte
var hon sov nånstans?

- Nej, varför det?
- Bodde jag med nån som inte kom hem...

Linda och jag inget annat
än jobbet ihop. Vi har inte sällskap.

För du vet att det inte är tillåtet...
Om man arbetar ihop på stationen.

Hej...

Jag blir inte
klok på den där Carl Svendsen.

Han flyttade hit från Köpenhamn
för fem år sen.

Umgås bara med sin familj.
Bildar firma med Ralf Sahlin.

Har en dotter som tar livet av sig.
Försvinner själv.

Det måste finnas nåt i hans förut-
varande liv som vi inte känner till.

Det kanske är dags för
en tripp till Köpenhamn.

Fast först en djup inandning.

- Det där har jag inte hört förut.
- Nej, jag är inte i toppform.

Nej, jag harju hört
rykten om din hälsa.

- Jag har förstått det. Hur illa är det?
- Terminal cancer - galopperande.

- Du låter inte särskilt deltagande
- Ann-Britt satte in mig i situationen.

- Vet Linda?
- Nej.

Jag får besked om några dar.

- Jag förstår att du är orolig.
- Ja, det är klart.

Oavsett testresultat så kommer
du att bli en mycket gammal man.

- Varför tror du det?
- Nu tar du ju hand om dig.

Förr däremot, innan infarkten,
då varjag verkligen orolig.

Men titta här.

- Vad är det där?
- Datorn som Linda kom upp med.

Det är Carl Svendsens dotters dator.

Det här är ett avtryck
från den här ytan-

-och det där är från
Carl Svendsens bil.

Det är väl inte så ovanligt att
föräldrar använder sina barns datorer?

- Är det här från hennes rum också?
- Ja, precis som skrinet och pengarna.

Ganska mycket pengar för en 14-åring.

Stefan Lindman från Ystad-polisen.

Har du en grå Van med
registreringsnummer TJA 752?

Bor du kvar i Trollhättan?
Du har inte varit i Skåne sista veckan?

Ja, det är bra, då vet jag. Tack.

Har den registreringsnummer TJA 481?

Har din man en grå Van
med registreringsnummer TJA 352?

Okej, då tackarjag för det.

Stefan Lindman, Ystad-polisen.

Jag undrar om du har en grå
Van med registreringsnummer TJA 422?

Ja. Bor du kvar i Södertälje?

"Pyrrhus." "En sådan seger till och jag
är förlorad." Var det inte så han sa?

Anja kanske var intresserad
av de gamla grekerna.

Ellerja, det där ärju en häst.

Hej. Här är varenda däckflrma
ända upp till Jönköping.

- Då tar vi här: TJA 436.
- Nix.

Okej. TJA 751.

- Du vill visst prata om Tove Sahlin.
- Nej, det gäller en Anja Svendsen. 9 B.

- Anja Svendsen?
- Du hade kontakt med henne?

Ja, många gånger.

Hon tog ju tyvärr livet av sig.
Det var fruktansvärt tragiskt.

- Vet du varför hon tog livet av sig?
- Nej.

Hon hade ju samma problem
som många tjejeri hennes ålder:

Skoltrött, osams med lärarna,
vikt, utseende... Ja, du vet säkert.

Det händerju ibland
att vi inte kan hjälpa till.

De sugs ner i mörkret utan
att vi kan göra nåt åt det.

Det är lika hemskt varje gång.

- Var det droger inblandade?
- Inte vad jag vet.

- Varför frågar du om Anja?
- Hennes pappa har försvunnit.

Jag försöker få
en bild av honom. Familjen.

- Och ni har inte hittat honom?
- Nej.

- Träffade du honom nån gång?
- Nej. Inte mamman heller.

Jag försökte få kontakt med dem,
men de verkade inte så intresserade.

Många föräldrar vill inte
inse förrän det är för sent.

- Tyvärr, jag har ett elevbesök.
- Jag kan återkomma.

- Förresten, vad har du för bil?
- Jag har ingen bil.

- Har du tillgång till nån bil?
- Nej. Eller ja...

- Man kan låna skolans minibuss.
- Bokar man den?

- Skriver man upp sig i en logg?
- Nej, man tar den om den är ledig.

En sista fråga, bara.
Var du med niorna i London?

- Ja, det varjag.
- Tack, då.

Fattar ni hur hon reagerade
när hon fick det här?

Nu förstår man att hon gjorde
som hon gjorde.

Det var inget rop på hjälp.
Hon ville dö.

Hej, Linda. Det ärjag.

- Hej, Sara! Vart är du på väg?
- Hem.

Hoppa in, så körjag dig.
Jag ska ändå åt det hållet.

- Var i Svartö bor du?
- Styrmansvägen.

Du får nog visa när vi kommer fram,
förjag vet inte var det ligger.

- Vilken fin mobil du har.
- Jag fick den i födelsedagspresent.

Fyller du är? Det var som fan!
Hur gammal blir du? 21 ?

-14 annars.
- Då ska du få en present av mig.

Klart att du ska ha en present,
när du fyller år.

C-vitamin, det är jättenyttigt.
Grattis på födelsedan!

Man ska dricka två liter om dan.
Två liter vätska om dan ska man dricka.

Det är nånting för reningen
i kroppen eller vad fan detär.

- Var det gott?
- Ja.

Då tyckerjag att du ska dricka allt,
annars blirjag ledsen. Botten upp!

Undrar om det finns fler än de där två.

I såfall måste vi söka uppgifter
om andra självmord bland unga flickor.

Carl Svendsen bröt sig in i Anjas
skrin. - Fårjag prata till punkt?

Han fick kom på vilka som är
inblandade och ville hämnas.

Vi har faktiskt en grej. Vi begärde en
samtalslista på Carl Svendsens telefon.

Kvällen han försvann så hade hans far,
Ole, glömt sin mobil i lägenheten.

Nån har ringt bilregistret på den och
gjort flera sökningar den kvällen-

-och alla registreringsnumren börjar på
TJA. Vi jämförde med däcklistorna...

Det finns en bil här i Ystad, TJA 481,
som bytte däck för ett halvår sen.

Däcktypen var Goodyear Cargo,
samma som där vi hittade glasögonen.

Bilen ägs av Jens Olsson.

Det är den här killen, som har suttit
för småbrott, knark och nån misshandel.

- Var finns han?
- Han är ofta vid Österportsskolan.

Men han hyr ett rum på en gård 1 km
ifrån där vi hittade Svendsens bil.

Saras mobil ringer

Ingen har sett honom i dag.

Skit samma. Det är väl inte
honom vi vill åt ändå, eller hur?

Brukar inte en massa perversa idioter-

-starta en förening
och parta på barnen?

Vad ska vi då leta efter
en sketen smådealare för?

En pissråtta som möjligtvis har bjudit
tjejerna på Rohypnol eller GHB.

Vi har ett spår, ett enda jävla spår.
Vi börjar med det. Okej?

Du, dörren är öppen.
Vad säger du? Ska vi?

Kurt, kolla. Hundratals recept.
Rohypnol, Rohypnol, Rohypnol...

Han var här nyss.

Kurt här.
Hundarna, är de på kurs fortfarande?

Var är mina kläder?
Vad fan har ni gjort?

Pappa kommer
att slå ihjäl dig när han får veta!

Det är du, Sara. Det här vill du inte
att nån annan ska se, va?

Det finns de som betalar bra för en
timme tillsammans med en söt tjej.

Stopp! Stanna, sägerjag!

- Kommer det nån buss snart?
- Ja, om några minuter.

Fan, där är han ju!

Stanna!

Vad fan har tjejerna gjort dig,
ditt jävla äckel?!

Ni var visst
på jakt efter en blå skåpbil.

Vi var på en trafikolycka bortåt
Svartö där en tjej blev påkörd.

Enligt vittnen
slängde hon sig ur en blå skåpbil-

-och sprang ut i körbanan.
Skåpbilen hade stuckit när vi kom.

- Såg nån registreringsnumret?
- Nej, men det kan ju vara samma.

- Vad var det för tjej?
- Sara Bruck, 14 år.

- Hur gick det för henne?
- Hon ligger på sjukhuset.

Över polisradion 29-10, kom. 29-10, kom.
Det är Svante från hundpatrul/en.

Vi är vid kyrkan. En blå skåpbil
passerade just på väg mot Inge/storp.

Ja, det är uppfattat. Vi åker dit. Kom.

- Ska vi dra?
- Nej, jag vill upp till sjukhuset.

- Jag ringer efter en bil, då.
- Nej, jag tar bussen.

Kommer den snart, eller?

Stanna!

Vad är det?

Fy fan, jag drackju av vattnet.

- Du äger bilen, men kör inte själv?
- Nej, jag miste lappen för ett år sen.

- Varför lånade du ut den till Sonny?
- Jag tänkte vara lite schysst.

Du hade 400 brytarpiller på dig-

-och du vill att jag ska tro
att du inte kör olovligt?

- Det skulle aldrig falla dig in?
- Nej.

Gav du honom tabletter också, som han
sövde småtjejerna som han våldtog med?

- EIler var det du som knullade dem?
- Han kan ju ha snott dem av mig.

Du som var så snäll
och lånade ut bilen och allt.

- Du säljer på skolan också, eller hur?
- Vem säger det?

Sonny sitter i förhör här bredvid.
Vi vet vad han håller på med.

Jag skiter i om du har sålt Rohypnol.

Jag tänker sätta dit dig för våldtäkt,
olaga frihetsberövande och mord.

Sluta slira omkring och svara
på mina frågor, ditt jävla kräk!

- Har du sett den här mannen?!
- Det är han som är försvunnen.

Han kom och frågade om bilen
I onsdags. Han varjävligt otäck.

Jag sa att Sonny hade den,
och då stack han.

- Han sa inget mer?
- Han hade en hagelspruta med sig.

Om jag ljög så skulle han komma
tillbaka. Skjuta ballarna av mig.

Hej. Du är Saras pappa, va?

- Jag är från polisen. Linda Wallander.
- Martin Bruck.

- Ska vi sätta oss en stund?
- Javisst.

- Hur är det med henne?
- De säger att det ska gå bra, men...

Jag är från kriminalpolisen.

Vi har tagit över fallet, eftersom det
har förekommit märkliga omständigheter.

Vet du vad Sara gjorde på olycks-
platsen? Känner hon nån i området?

Nej, det borde jag känna till.
Vi har precis flyttat hit.

Du vet att hon hade Rohypnol i blodet?

- Vet du var hon kan ha fått tag på det?
- Hur fan skulle jag kunna veta det?

Vi har hittat dina fingeravtryck
på Svendsens bil-

-men det vet du heller inte
nånting om, va? Nej...

Du tycks inte vilja berätta,
så då görjag det.

Han hotade dig med hagelgeväret därför
att du hade förstört hans dotters liv.

Du slår ihjäl honom och får panik
när du ser den lille grabben i bilen.

Du fraktar Svendsens kropp till gården
och parkerar bilen vid busshållplatsen.

Jag har ingen aning om vad du
snackar om. Jag har inte gjort nåt.

Vet du... För ett tag sen
så satt det en grabb i den där stolen.

Han hade läst dödslistorna
efter flodvågskatastrofen i Asien.

Han tar reda på adressen till
en av de värst drabbade familjerna.

Han går dit,
bryter sig in, stjäl allt av värde.

Men innan han går därifrån,
vet du vad han gör?

Han sätter på alla vattenkranar
för fullti hela huset.

När han satt där så tänkte jag-

-att det här är den lägsta och
sorgligaste människa jag har mött.

Men nu vet jag bättre.

Var bodde ni förut?

Vi har flyttat omkring.
Man måste ju vara därjobben finns.

Sist så bodde vi i Lund
i över ett år och det var bra.

Sara fick kamrater och vågade hoppas
på att hon skulle få stanna hos dem.

Hon snackade om "hemma" för första
gången. "Hemma i Lund", sa hon.

Därför var det extra grymt
att hon fick flytta därifrån.

När vi kom hit blev det bara skit.
Hon vägrade gå till plugget och...

Hon blev mobbad.
Så fort hon gick dit så blev det bråk.

Klassföreståndaren har ringt
hela tiden. Nu är kuratorn inblandad.

Klassföreståndaren,
heter han Robert Folkesson?

Du, jag är snart tillbaka.

Hej, pappa. Anja,
Tove och Sara har en sak gemensamt.

Jag har pratat med åklagaren,
och vi är överens:

Du är anhållen för mordet
på Carl Svendsen.

Det bekymrar mig inte att du inte
har pratat. Det har andra gjort.

Vad har han sagt?
Vad fan har han sagt?

Vem då?

Tove?

Tove!

- Har ni flyttat på henne?
- Nej.

Men hon ärju inte där.

Vi har en försvunnen patient.

Va? På taket?! Men hur...?

Jag vet, Tove. Det här är det svåraste
du nånsin har gjort.

Men du gör det för vår skull.

Jag vill hjälpa dig att vara så där
modig som jag vet att du är.

Så många gånger som jag har
sagt till dig: Våga! Man måste våga.

Jag kan lova dig att det kommer inte
att kännas någonting.

För när du faller
så slocknar allting av sig självt.

Vi är byggda så,
vi människor, Tove lilla.

Det är bara ögonblicket innan
som kan kännas lite obehagligt.

Våga. Man måste våga.

Släpp henne!

Det var du. Du valde ut dem.

Det var inte pengarna, eller hur?
Du var med och knullade dem, din jävel!

Så dog Anja. Då var du tvungen
att fixa en ny - hela tiden nya.

Fy fan! Fy fan!

Vet du vad du är? Va?

Ja, det vet jag.

Nej!

Shit!

- Hej, Linda. Var det inte kallt?
- Jo.

Men jag har längtat hela vintern.
Jag kunde inte hålla mig längre.

- Var det som du hade tänkt dig?
- När man seglar tänker man inte på nåt.

Och så blåser man skallen torn
samtidigt. Jag behövde det nu.

Jo, det var vidrigt. Vi håller på
att undersöka kuratorns tillhörigheter.

- Har du träffat nån av tjejerna?
- Ja, Sara. Hon är mest förbannad.

Hon ska flytta tillbaka till Lund,
så det blir nog okej.

Tove, däremot... Jag vet inte.

Jag vet att du tog det här hårt.

Men det var ditt engagemang
som gjorde att vi kunde lösa det här.

Det här gjorde ont. På riktigt.

Närjag steg in i Anjas rum
första gången-

-så var det som om nån
hade slagit mig i huvudet.

Jag sögs rätt ner och tillbaka
till den därjävla tiden.

Och så kom jag plötsligt på
hur värdelös jag var-

-och hur mycket bättre allting
skulle vara om jag inte fanns.

Så jag skar mig i armarna.

Fast jag klarade mig.

Vid nåt tillfälle så fick skolsyster
syn på armarna.

Då dök han äntligen upp
och lyssnade på mig.

Och jag gav honom mitt förtroende.
Jag litade på honom.

Han drog mig ur den där skiten,
så att jag fick en chans att bli vuxen.

Han var kurator på min skola.

Förresten, jag var uppe på Mariagatan
för att hämta lite grejer. Till dig.

Har du haft med dig det här i flera
timmar ute på sjön?

- Verkar vara ett bra brev.
- Ja.

Det var ett mycket bra brev.

Textning: Ingrid Andersson
www.undertext.se