All language subtitles for Sleuth.1972.1080p.BluRay.x264.AAC-[YTS.MX]

"Doktor Grayson var aldrig i London
vid tidpunkten för mordet.

"Faktum är att den bra doktorn stannade
på ett litet hotell i Melksham

"den aktuella natten

"och återvände sedan till Broughton Gifford
på 2:40-tåget,

"förklädd som
Sir Mortimer Turrets betjänt, Burton,

"se till att han kommer
noterades av biljettkontrollören.

"Från och med då,
hans plan var enkelheten i sig.

"Vet att det var Burtons lediga dag,

"han hade inga svårigheter
att komma in i Hellrate Hall obemärkt

"och mörda Sir Mortimer
med pilen från astrolabiet,

"som han tidigare hade skärpt
på stenknivskvarnen

"vid köksfönstret.

"Kom ihåg min fråga
om mässingsknivar, på den tiden?

"Jag var orolig
om dessa metallspån. "

"Av Jove, Lord Merridew, sir.
Du missar inte ett trick,

"men eftersom du verkar veta så mycket,
sir," fortsatte inspektören ödmjukt,

"Jag undrar om du kan förklara bara
hur mördaren klarade sig

"att lämna kroppen av sitt offer
mitt på tennisbanan

"och verkställa hans flykt utan att lämna
några spår bakom honom i det röda dammet.

"Ärligt talat, sir, vi i polisstyrkan
är helt enkelt förbryllad. "

St John Lord Merridew,
den store detektiven reste sig majestätiskt,

hans enorma jultomtenansikte
glödande av busig förtjusning.

Sakta borstade han smulorna
av förslappad tårta

från vecken
av hans hängande väst.

"Polisen kan vara förbryllad, inspektör,"
han bultade,

"men Merridew är det inte."

"Trettio år sedan, mördaren,
Doktor Grayson,

"var en framstående medlem
av Ballet Russe,

"dansar under namnet
av Oleg Graysinski.

"Även om åren hade förändrats
hans utseende något,

"Ändå hade hans gamla skicklighet inte övergett honom.

"Han bar kroppen
till mitten av domstolen,

"går på hans poäng

" längs den vita tejpen
som skilde serviceboxarna åt

"och därifrån
han kastade den sju fot in i gården,

"nära baslinjen,
var den hittades,

"och då,
med en snyggt utförd fouetté,

" han ställde sig inför
och gick tillbaka den väg han hade kommit,

"det lämnar alltså inga spår.

"Och det, inspektör,
är Merridews lösning. "

Hallå?

Är du där?

Mr Wyke?

Mr Wyke?

- Vem är där?
- Det är jag, Milo Tindle.

Jag tror att du väntar mig.

Ja verkligen, så bra av dig att komma.
Vill du inte gå med mig?

Tja, jag har försökt göra
precis så länge.

Här är vi.

Ja, min inre fristad utomhus.
Jag designade den själv.

Ger mig bara det där extra
av integritet som en författare kräver.

jag måste säga
du är inte en lätt man att komma in på.

Bara så. Så, du är Milo Tindle.
Jag är Andrew Wyke.

- Välkommen till Cloak Manor.
- Tack.

Jag hittade din lapp när jag kom ner
från London i eftermiddag.

Åh, bra, ja.
Jag hoppades att du skulle vara här i helgen,

så jag tryckte den genom din brevlåda
lite tidigare idag.

Nåväl, vad ska du dricka nu?

- Vodka och tonic, tack.
- Självklart.

Hur trivs du här
på Laundry Cottage?

Mycket bra, tack.

Använder den på helger
och sånt?

Ja, sånt.

Vodka,
Jag verkar inte ha några här ute. Är...

- Gin duger.
- Bra.

Ja, en charmig liten plats,
Tvättstuga.

Idealisk för avkoppling av alla slag.

Tyvärr,
Jag har inte tid för dem själv.

I själva verket

Jag har precis dikterat avslutningen
av min nya bok,

Död genom dubbelt fel.

Jag måste säga att det har gått väldigt bra.

Nu då, läsk, läsk, läsk...

Kära.

Det verkar jag inte ha
någon tonic här heller, det är hemskt.

- Här, ska vi gå inomhus?
- Som du vill.

Bra.

Berätta för mig,
håller du med om att deckaren

är den normala rekreationen
av ädla sinnen?

Jag är rädd att jag inte vet
mycket om ädla sinnen.

Ska det vara det?

Jag citerar från Philip Guedalla,
en biograf från 30-talet.

Den gyllene åldern
när varje statsråd

hade en thriller vid sin säng
och alla detektiver var titulerade.

- Innan din tid, förväntar jag mig.
- Något. Låt mig bära det.

Tack så mycket. Mycket bra av dig.

Ändå, du vet, även idag,
Jag placerar fortfarande mina verk bland herrarna

och väldigt många vanliga människor
verkar njuta av dem

trots vårt klasslösa samhälle.

Jag föreställer mig att de gör mycket
av dina saker på tv.

Gud förbjude, jag skulle aldrig tillåta det.
Och för övrigt är det inte "grejer".

Nej,
TV är inte alls mitt land.

Det är detektivfaktum,
inte deckare.

Och därför,
ingen rekreation för ädla sinnen?

Du har det i ett nötskal, min kära Milo,
om jag så får vända mig till dig.

Du kan lika gärna, vi är alla på
Förnamn nuförtiden, Andrew.

Självklart är vi det, och du och jag
behöver vi vara vänliga, eller hur?

Hur skulle du vilja ha din drink?
Med is?

Med is?

Ja tack.

Vad gör han?

Det är Jolly Jack Tar, JoviaI Sailor.

Han och jag
har ett riktigt bra förhållande.

Jag drar skämten och han skrattar åt dem.

Här, mein freund,
lägg det bakom din slips.

- Han skrattade inte.
- Nej, det var inte meningen att han skulle.

- Jag trodde att du försökte vara rolig.
- Nej, du får veta det när jag är det.

Jag förstår.

- Skål.
- Prost.

- Vad är det här?
– Det är en intensivt komplicerad

4th Dynasty blocking game,
kallas Simera.

Jag har studerat saken i månader,
men jag är fortfarande bara nybörjare.

Jag undrar om du skulle ha något emot att lägga tillbaka det.

Det har tagit mig ganska lång tid
för att få det dit.

Det är mittkolumnen,
fjärde från höger.

Nåväl, nu,
Jag förstår att du vill gifta dig med min fru.

Ursäkta att jag tar upp saken,

men som Marguerite är borta några dagar
i norr, besöka släktingar,

Jag trodde att det här kunde vara
en lämplig stund för dig och mig

att prata lite.

Jag förstår.

Tja, är det sant?

– Ja, med din tillåtelse förstås.
- Varför inte?

Du verkar vara en personlighet nog
ung man, vackert talad,

prydligt klädd i helt ny
lantliga herrkläder.

Jag är säker på att du inte har något emot mig
ställer några frågor till dig

om din bakgrund, föräldrar,
och så vidare.

Min mamma föddes i Hereford,
en bonddotter,

och min far är en italienare, som kom
till detta land på 30-talet från Genua.

- På 30-talet? Är han jude?
– Nej, katolik, mycket andäktig.

Självklart,
Jag är inte alls religiös själv.

Min kära pojke,
du behöver inte ursäkta dig för mig.

Vi är alla liberaler här.
Jag har inga fördomar mot katoliker.

Inte ens de bortgångna katolikerna.

Faktiskt några av mina bästa vänner
är förfallna katoliker.

Berätta om din far,
hette han också Tindle?

Nej, han hette Tindolini,

men om du hade ett sånt namn
på den tiden

du var tvungen att "make-a the ice-a cream-a".

Han var urmakare
och han ville att vi skulle bli engelska,

- så han ändrade det.
- Bli engelsman?

- Var han en framgångsrik man?
– Nej, det var han faktiskt inte.

Du kan inte förvänta dig att försörja dig
nuförtiden reparerar man bara klockor.

Han gick pank till slut.
Jag sa alltid till honom att han skulle göra det.

Det måste göra honom
något av en börda för dig.

Ja, det gör det lite.

Han gick aldrig tillbaka, förstår du.

Han är fortfarande i Soho, tänker fortfarande
han hade det bra i alla år.

Och du, vad gör du?

Vet du inte?

Jag har en frisörsalong
i South Kensington.

Casa Tindolini.

Du kan använda det ordet nuförtiden,
kan du?

Folk tar det inte
för en glasssalong?

Nej, fåglarna... Damerna verkar gilla
den kontinentala beröringen.

- Engelska är för nyttig för dem, va?
- Ja, det är inte chic, förstår du?

Vi upptäckte att det lönar sig
för att ge den latinska älskaratmosfären.

Naturligtvis lägger vi den på lite tjockare
i Brighton-butiken,

de är mindre sofistikerade där nere.

Jag menar att säga, i London,
hälften av dem har faktiskt fått...

Latin älskare?

Och var bor du?
Ovan, bakom eller under din butik?

Jag hyr ett mews hus i närheten.
Det är bekvämt och attraktivt.

Det är faktiskt georgiskt.

Från Genua till georgiska
i en enda generation, va?

Inte dåligt.

Men jag tvivlar på om ett 1700-tal
arkitektonisk pärla i South Kensington

viskar ganska samma magi
till Marguerite som det gör med dig.

Hon älskar gamla hus.
Hon kan inte vänta med att få leva i den.

Jag förstod att hon redan bodde i den,
minst en eller två gånger i veckan.

Jag har inte fel, eller hur?

Och det är ditt motiv
i att hyra stugan här nere

var att öka förekomsten
av denna varannan vecka koppling.

Är det vad du har frågat mig här
att chatta om?

Tala aldrig illa om de dödliga, va?

Om jag väljer att säga
att min fru pratar som ett barn på sex

och älskar som en utdöd skaldjur,
Jag ska.

Och jag behöver inte fråga
hennes älskares tillåtelse att göra det heller!

- Tack för drinken.
- Åh, nu, nu.

jag trodde du var
uppvuxen i England.

Du vet säkert
det är inte gjort för att vara oförskämd.

Du var oförskämd
om en kvinna jag är kär i.

Tvärtom,
Jag påminde mig om min fru.

– Det kommer till samma sak.
– Saker gör det mest, vet du.

Jag satsar på att det om ett år är du
som kommer att vara oförskämd om Marguerite

och jag kommer att vara rapsodisk,

och har ganska glömt
hur outhärdligt tröttsamt,

fåfäng, slösaktig, självbelåten
och allmänt jävla listig är hon verkligen!

Har du råd
ta henne ur mina händer?

- Råd att?
- Stötta henne i stilen

som hon inte var van vid
innan hon träffade mig, men nu är det?

Jag är inte miljonär,
men jag svälter inte heller.

Butiken i London mår bra,

den i Brighton's
nästan jämnt.

- Vid den här tiden nästa år...
– I år, nästa år, någon gång, aldrig.

Det du egentligen säger är
att du för närvarande är hudlös.

- Vi överlever.
- Överlevnad är knappast poängen.

Förmodligen,
när du är gift med Marguerite,

du vill ha en plats på Rivieran,
en snabb bil, ett par älskarinnor.

Förmodligen?
Bara för att du behöver dessa saker?

Åh, nej, bara denna blekande herrgård,
den långsammaste Bentley i Wiltshire,

och bara en älskarinna, är jag rädd.

Te, den finska fågeln,
som driver bastun i Salisbury.

Du känner till te, eller hur?

Marguerite och jag har inga hemligheter
från varandra.

Inte ens min verkar det som.

Tea är en grelisk gudinna.

Hennes gyllene hår doftar furu

och hennes koboltögon är det
Finlandias hemliga skogsdölar.

Jag hör att hon är en välskurad blondin

med all sexappeI
av en begagnad jeep.

Inte så, kära pojke,
du kan ta det från mig.

Tea är en engagerande liten troll
och passar mig bra.

Märk väl,
hon tar lite av att hänga med.

Det är bra att jag är ganska mycket
av en olympisk sexuell idrottare.

Ja, jag antar att du är det nuförtiden
koncentrerar sig mer på spurterna

än på långdistansgrejer.

Inte så, kära pojke,
Jag är i det rosa tillståndet.

Jag skulle kunna parera för England
på vilket avstånd som helst.

Röd.

Tja, som man säger i OS,

"Det är inte vinnaren,
det är deltagandet som räknas. "

Ska du gifta dig med henne?

Åh, nej, nej, nej.
Jag vill bara leva med henne.

Så, vad hindrar dig?

I grund och botten,
företaget Prurient and Pry Ltd,

vem du och Marguerite
har sett det lämpligt att anställa.

Var inte så oskyldig nu.

De där nikotinfärgade
privatdetektiver

har tältat utanför Teas lägenhet
för den senaste veckan.

Det var en försäkring

för att hindra dig från att ändra dig
om skilsmässan.

Hur visste du
Jag lät dig inte titta?

Varför inte?
Rädd för vad du kan få reda på?

– Eller trodde du inte att det var möjligt?
– Nu, börja inte göra en fertilitetsdans.

Visst visste jag
att de skulle hitta dig och Marguerite

springer iväg som galna vesslor,

men varför ska jag betala bra pengar
att få något bekräftat

som jag känt i månader?

Svart.

Och om du visste,
varför gjorde du inget åt det?

Självklart var jag tvungen att försäkra mig

att du och Marguerite
skulle bli ett inslag.

Du ser,
Jag vill förlora den kära flickan för livet.

Inte bara en två veckors Tindolini perm,
ställa in och bättra på.

- Bra skott.
- Ja det var det. Gul.

Du ser,
du känner henne inte lika väl som jag.

Du tror att du gör det, men det gör du inte.

Om du sviker henne, då menar jag
avsluta kontot på Harrods,

eller förkorta henne på vintern
på Jamaica,

hon kommer tillbaka till mig i en handvändning,
jamar efter stöd.

Och skyldig fru eller inte,
hon kan ha rätt att få det.

- Grönt.
- Pengar är inte allt.

Och tänk om hon är van vid lyx?
Vems fel är det?

Det är inte ett fel, om du har råd,
men kan du?

Att veta att du är hård. Brun.

Har hon visat några tecken
att laga hennes sätt

under dessa sista idylliska tre månaderna?

Blå.

När t.ex.
tackade hon nej senast

en Dom Perignon till förmån för,
ingen anstöt, märk väl,

Dago Reds övertygande charm?

Svart.

Nej, jag skämtar inte.

Hur mycket har denna korta kontakt
kostat dig hittills?

Och din gamla pappa i Soho,
när skickade du pengar till honom senast?

Vi har pratat om pengar.
Jag har ofta sagt till henne att vi spenderar för mycket.

Tar hon ingen notis?

Ingen.

Ett silvrigt skratt,
en kokett vändning av huvudet.

Något sådant.

Tja, det är för att lösa det här lilla problemet
att jag har bjudit in dig hit ikväll

och detta, som de säger,
är där tomten tjocknar.

Vilken tomt?

Vad du än gör
med den signalen i händerna?

- Jag väntade på att du skulle missa.
- Dåraktiga pojke.

Det var en gång, min kära Milo,

det fanns en engelsman
heter Andrew Wyke,

vem, gemensamt
med de flesta av sina landsmän,

var praktiskt taget kastrerad av beskattningen.
För att undvika total emaskulering

hans revisorer rådde honom
att lägga en stor del av sina pengar,

cirka 250 000 �000, till smycken.

Hans fru var förstås glad.

Marguerite berättade aldrig för mig
att du hade gett henne några smycken.

Det gjorde jag inte, naturligtvis, det är fortfarande mitt,
så väl hon vet.

Vi trodde bara att det skulle vara det
roligare för henne att bära den

än för mig att bank det.
Det är trots allt fullt försäkrat.

jag förstår vad du menar
genom att tomten förtjockas.

Jag är glad att du följer mig så lätt.

Du ser,
Jag vill att du ska stjäla de smyckena.

Ikväll ett val, med Marguerite borta,
det är en beundransvärd möjlighet.

Hur är det med tjänarna?

Jag har skickat iväg mr och mrs Hawkins
till havet för en 48-timmars paddling.

De kommer inte tillbaka förrän på söndag kväll,
så du förstår, huset är tomt.

Skål.

Vad säger du?

- Det låter utpräglat brottsligt.
- Det är klart att det är brottsligt.

Alla bra system för att tjäna pengar
i England måste vara dessa dagar.

Nu, smyckena,
när det inte finns på banken,

bor i ett genialiskt gömt kassaskåp
någonstans här i studien.

Där t.ex.
skulle du leta efter det?

En bra likhet, skulle du säga?
Visst, det är 17... Nej, 18 år sedan.

Jag tror inte
du skulle gömma ditt kassaskåp bakom det.

Jag har sett det i för många filmer.

Bra tänkt! Okej, var då?
Är du redo att hitta den?

Det finns vissa färdigheter
bäst att köpa på offentliga barer, antar jag.

- Men vad fick dig att tänka?
- Du och dina spel.

Det är det enda spelet i det här rummet.

Väldigt smart.
Hur som helst, juvelerna finns där.

Allt du behöver göra är att stjäla dem,
sälja dem utomlands,

och leva lycklig i alla sina dagar
med Marguerite.

Allt jag behöver göra är att ansöka om försäkringen
och lev lycklig i alla sina dagar med Tea.

Var det det du bad mig att höra?

En tråkig liten tomt
att lura försäkringsbolaget?

Jag är ledsen att du tyckte att handlingen var grym.

Personligen trodde jag att det var allt
ganska snyggt tydligt och enkelt.

Se,
antar att jag gör som du säger och nick...

Stjäl juvelerna.
Om jag säljer dem under mitt eget namn,

Jag blir hämtad
det ögonblick du anmäler förlusten.

Om jag säljer dem till ett staket,
alltid antar att jag kunde hitta en,

han skulle skära upp mig,
Jag skulle få en bråkdel av deras värde.

– Inte med de stängsel jag känner.
- Vilka staket skulle du veta?

Den finaste i Europa.
Försiktig, men ändå förlorad.

Jag träffade dem första gången när jag forskade

för The Deadly Affair
av Druce Diamond.

Du har säkert läst den.

Medlidande. Det var en absolut korkare.

I alla fall, å dina vägnar,

Jag har redan kontaktat
en viss herre i Amsterdam.

Han kommer att behandla dig väldigt bra.

Du får inte hela beloppet
för juvelerna, naturligtvis,

men du kommer att få ungefär två tredjedelar,
säg �170 000.

Du får det kontant.

- Hundra sjuttio tusen pund?
- Kontanter.

Varför ska den här mannen betala så mycket?

För han kommer att få
vad inget staket någonsin får,

titeln till juvelerna.

Du ser,
förutom att stjäla juvelerna,

du måste också ta kvitton
Jag fick för dem.

Nu, vad gör
mitt försäkringsbolag upptäcker

när det grubblande svänger till handling,
pulserande antenner av misstanke?

Den upptäcker att någon
efterliknade Andrew Wyke

sålde juvelerna för �170 000 kontant,
men de måste fortfarande betala mig.

Hård ost!

Fundera på det. Ta din tid.

Jag vet att det här låter dumt,
men har du någon erfarenhet?

Jag menar, har du någonsin
faktiskt begått ett brott tidigare?

St John Lord Merridew
skulle ha en ganska mager tid av det

om jag inte kom på några brott
för honom att lösa.

St John Lord vem?

- Du skämtar.
- Vad sägs om?

Vem är St John Lord Merridew?

Varför, till och med Marguerite,
när jag träffade henne första gången,

kände och älskade honom.

Han är min detektiv, känd för miljoner
i hela den civiliserade världen.

Med en näsa för att lukta ut ondska
överlägsen något på styrkan.

Åh, ja.

Polisen är alltid dum i huvudet
vilken typ av böcker du skriver, eller hur?

De löser aldrig något.

Det är alltid en amatörspanare
vem vet vad som händer.

Men det är deckare.
Det här är faktum, det här är verkligt.

Jag är väl medveten om skillnaden,
min kära Milo,

men jag är också medveten om min egen
inte obetydliga förmågor.

Naturligtvis, om du tvivlar på dem
eller lita inte på mig...

Jag är inte säker på att jag gör det.

Det är därför det är ett väldigt svårt beslut
att göra.

Inte alls svårt, helt enkelt.

Du har en dyr kvinna
och inga pengar.

Ja, men varför inte du
stjäl de blodiga juvelerna

och helt enkelt lämna över dem till mig?

Jag borde ha trott att det var självklart.
Inbrottet måste se verkligt ut.

Det här huset har faktiskt
att brytas in.

Varför bryter du dig då inte in i det?

Det är en fråga om smidighet för en sak,
kära pojke.

Milo, älskling, hej, gör mig en tjänst.

Låt mig hantera detta,
du vet vad jag menar?

Brott är min väska. Jag har den här kaprisen
allt löste sig in i minsta detalj.

�170 000.

Kontant, skattefritt.

Det skulle krävas oerhört mycket
av Tindolinis tonsoriaI retas

att samla in den typen av pengar.

Okej, jag gör det.

- Var vill du att jag ska bryta mig in?
- Åh, nej, nej. Inte så fort.

- Du måste bli utklädd först.
- Varför då?

Tja, antar att någon såg dig
klättra in?

Här? I mitten av ingenstans?

Jag kunde knappt hitta denna plats
med en jävla karta!

Du vet aldrig.

Ett förtjusande par,
en förbipasserande fårvåldtäktsman.

Dessutom, kära pojke,
glöm inte ledtrådarna vi måste lämna

för polisen
och försäkringsbolaget.

Vi vill inte ha dina fotspår
i rabatterna,

eller din rockknapp
fastnade i fönsterbrädan.

Nej nej nej! Du måste vara förklädd!

Okej, hur?

Snälla att följa mig, son nummer ett.

Du vet, min kära Milo,

på den gamla goda tiden, innan tv,
det är,

människor konstruerade livets nöjen
för dem själva.

De roade varandra
och var i sin tur roade.

De satt inte bara och stirrade.

Varför, i det här huset
det var knappt en helg

utan dess skattjakter, charader,

spel av oändlig variation,
smink och klä upp sig.

Det fanns praktiskt taget inget slut
för att dölja identiteten,

men visst har Marguerite berättat för dig.

Egentligen nämnde hon det aldrig.

Det var allt för en tid sedan.

Några scener från några av mina böcker,
kärleksfullt återskapad av en konstnärsvän.

Den nekrofila frisören
från Tunbridge Wells

och den dolda pajgiften
från Simple Simon-morden.

Och här är min favorit.
Nu är det här verkligen genialiskt...

Andrew, vi letade efter en förklädnad.

Helt så, kära pojke, så var vi.

Nu är vi här,
den gamla utklädningskorgen,

vår gamla låtsasskattkista.
Låt oss se vad vi har.

Det här borde passa. Objekt, ett svart ansikte
mask, en svart platt mössa,

en randig tröja
och en väska märkt "swag".

Varför inte en neonskylt
med "inbrottstjuv" på?

Du kanske har en poäng.

En av mina favoriter,
den kyrkliga husbrytaren,

Bror Lightfingers.

Vi kanske aldrig får veta
identiteten på den förklädda figuren

sett spöka på tomten
av den gamla herrgården

natten till det fruktansvärda mordet.

Om levande identitet hade hänt.

Det finns de än i dag
som säger sig höra

offrets plågade skrik

ekar genom skorstenskrukorna!

För guds skull, Andrew,
sluta tjata om!

Har du inte precis
ett par gamla sneakers, en regnrock

och en strumpa jag kan dra över huvudet?

Ett par gamla sneakers och en strumpa?
Milo, var är ditt sinne för stil?

Vi måste ge vårt brott
30-talets sanna gnistan,

lite amatöraristokratisk egenhet.

Känner du inte behovet
att ge din gamla ärkefiende,

Inspektör Ploder, från gården,
springa efter pengarna?

Monsieur Beaucaire. Milo, det här är du.

En helbottnad peruk, massor av skönhetsfläckar

och allt snus man kan önska sig.

Häftig!

Se,
Jag kanske till och med gör det hela i drag.

Kyss mig, din idiot.

Jag kan inte kämpa mot det längre, älskling.

Om du måste gå, se inte tillbaka,
Andrew...

Jesus Kristus! Vem är det?

Så det är där du har varit,
Moster Borden, stygg tjej.

– Ska vi bestämma klänningen då?
– Nej, jag gillar det inte.

Tja, du är en kräsen, eller hur?

Det verkar inte finnas
mycket mycket kvar.

Vi får bara nöja oss med Joey.

Joey. Nu snackar vi.

En clown!

Kan du inte se allt?

Sågspånsringen, plåten, glittret,
lamporna!

Elefanterna, den höga tråden,
folkmassornas dån.

Det är Milo Tindle,
barnens förtjusning!

- Nu är det här okej.
- Av med din jacka!

Det är rätt,
din skjorta och dina byxor.

Varför då?

Vi vill inte att polisen ska hitta
några fibrer från denna vackra klänning.

Du har ingen aning om hur smarta de är
i deras laboratorier.

Vi tar inga risker, du och jag.

Det stämmer, ner till dina små.
Var inte blyg.

Jag känner en väluppfostrad pojke
när jag ser en.

Viker sina byxor på natten, va?

Hej, smällskor. Vet du
Jag har alltid velat ha ett par av dessa?

Ja, min pojke.

Min pappa tog mig till palladium
när jag var liten.

Jag kan ha kommit ikapp
i show business, du vet?

Du vet aldrig,
många av mina vänner gjorde det.

De kom till toppen. Du vet hur?
De dansade sig igenom.

Du vet, jag antar att vaudevilles förlust
var frisörens vinning.

– På tal om vinst, är vi redo?
- Ja!

Damer och herrar,
din uppmärksamhet tack.

Den stora paraden.

Gör plats för Tindolini!

Barnens favorit.
Galnare än Kelly, större än Grock!

Och nu, mina damer och herrar,

i mittringen,
clownernas kung, Milo Tindolini!

– Han tycker att jag är rolig.
- Du är rolig. Stäng av den!

Nu då,
en glasskärare att bryta in med,

en bit kitt
för att hålla i den skurna glasbiten

så det inte klapprar till marken

och vaken
den glupska dobermanpinschern

du misstänker lurar inuti
och ett stetoskop.

- Stetoskop?
- Säkerhetsbrytare för användning av.

Teorin är att du försökte välja låset
av det kassaskåp genom att lyssna på tumlarna,

du misslyckades och var tvungen att ta till dynamit.

- Dynamit? Varför då?
- Kassaskåp för uppblåsning av.

Men du kan lämna allt det till mig.
Vad sägs om en bisarr touch?

Kanske en tårdränkt pom-pom
spetsad på en glassplitter.

Varför inte ta en helsidesannons
i The Times

och sälja biljetter
för att polisen ska komma och titta?

Pompoms.

Tja, jag försökte bara lätta
Inspektör Plodders dag

för honom, men om du inte gillar det...

Det finns inget sådant djur
som inspektor Ploder

utanför dina deckare.

Det blir nog någon skarpögd kille

som kan sitt jobb
in i minsta detalj!

Du kan satsa din bottendollar på det!

Och jag kan inte röra mig i den här outfiten!
Dessa jävla stövlar är löjliga!

Men du älskade dem så. Behåll dem
på! Ser du inte rubrikerna?

"Wiltshire förlamad, polisen förbryllad,
var kommer Big Boots att slå till härnäst?"

Mitt i arslet, det är där, min.

Alla de stövlarna kommer att berätta för polisen
är det en riktig proffs

inser att rabatterna
skulle bära fotspår,

bestämde sig för att dölja sin egen.

Kom nu med.
Nu, har du allt?

Glasskärare, kitt och...

– Ja, ja, ja... Jag har allt.
- Och stetoskopet?

Milo, du är galen.
Du är den kompletta clownen.

Tack.

Väldigt smart!

Nu,
kom med mig och lyssna noga.

Gå runt huset till vänster,
och korsa gräsmattan diagonalt.

I det bortre hörnet hittar du ett skjul,
i boden hittar du en stege.

Ta tillbaka den hit och luta den mot
det stora fönstret i huvudrummet,

så att du kan bryta dig in
på den övre avsatsen.

Förståelse?

- Övre avsats?
- Ja.

Jag antar att du inte kunde komma och hålla
stegen stadig för mig, kan du?

Absolut inte. Jag vill inte ha mina fotspår
i rabatterna.

– Jag är inte så bra på höjder.
- Tja, titta inte ner.

Koncentrera dig istället på tjocka buntar
av skarpa pundsedlar,

170 000 av dem i kontanter, skattefria.

Lycka till, Milo.

Glöm inte dina handskar.

Vilket sätt att försörja sig.

Hörde du ett ljud, puss?

Och var det ett fotsteg i trädgården?

Nej nej. Jag måste ha fel.
Där är den igen.

Vad är det?

Någon utanför som promenerar runt
markerna. Jag är säker på det.

Nu, nu, nu.
Vi får inte föreställa oss saker.

Vem skulle skada
en snäll gammal nyss som jag?

Ytterdörren är låst
och fönstren också.

Hej, ingen kunde omöjligt
ta sig in i vårt mysiga lilla hem.

För guds skull, Milo, det kunde de inte
har gjort mer ljud på D-dagen!

Det blodiga glaset kom ut,
min jävla stövel fastnade,

och jag ramlade nerför den blodiga stegen!

Den jävla polisen måste ha hört det
hela vägen till jävla Salisbury.

Jag är ledsen!

På något sätt trodde jag att du skulle vara bättre
än så vid klättring i stegar.

- Nu till juvelerna.
– Inte direkt.

Du ska inte veta
var de är.

Du måste jaga lite först,
störa några saker.

Om du är bra nog att följa mig
Fröken Rebecca...

En vändkors till sovrummen?

På ett eller annat sätt,
man betalar alltid för att komma in.

älskarinnans sovrum,
eller skulle du veta hur du ska?

- Älskarinnan eller hennes sovrum?
– Det är irrelevant.

Nu, Milo, var ska jag börja?

Den nedre lådan,
byxlådan, krusidullerna!

Ta ut dem, vandalisera dem.

Kom igen, Milo,
du är en inbrottstjuv, inte en kvinnas hembiträde.

Inte klappa dem, härja dem.

Kom igen, Milo.

Excellent. Nu, riv det.

Det är bättre.

Nu, var skulle
m'lady gömma troféerna

av hennes skickliga prestationer?

Hennes rubiner, smaragder, diamanter,
safirer interfolierade

bland hennes spetskantade underkläder,

stoppade i de falska bottnarna
av hattaskar,

fastsydda i fållarna
av alltid det senaste, man måste ha,

på en gång kasserade parisiska klänningar,

eller kanske dold i hemlighet
på baksidan av detta?

Vilken bättre deposition för bedrägeri?

Hur ofta har det reflekterats
de ljusa ögonen som förråder?

Munnen som ljög och kysste
och ljög igen!

Jag trodde att det var jag som
var det meningen att det skulle härja?

Så var det. Så var det.
Jag var bara att demonstrera.

Var en bra kille.
Stämpel på det, vill du?

- Varför jag?
– Jag är rädd om jag bröt den

Jag skulle få sju år till av Marguerite.

Tack.

- Var är ditt sovrum?
- Min...

– Det är min tur att demonstrera.
- Min kära Milo,

har misslyckats med att hitta juvelerna bland
damens personliga ägodelar...

Det vore lite suspekt,

en professionell inbrottstjuv
spelar favoriter.

Nej, tvärtom,
en intelligent inbrottstjuv

skulle genast titta
för nästa mest troliga gömställe.

- Vilket är var?
– Det oundvikliga kassaskåpet.

Bara blåsa upp det och stjäl det som finns i det.

Kom igen, Milo.

Höger.

- Vad har du för laddning här?
– Tillräckligt för jobbet.

Jag lärde mig om sprängämnen för
Den dynamiserade hertiginnans dagbok.

Redo? Vänta vid nedräkningen.

Fem, en fyra,

en trea,

en tvåa,

en etta,

en smäll av.

Jag har det. Jag har det.

Vad skakar du den för?
Det är en juvellåda, inte en maraca.

Jag trodde att det kunde ha en hemlig hake.
Det är låst, förstår du?

Tja, slå upp den.

Jesus, du har all mördarinstinkt
av en 20-årig Sealyham.

Det är en väldigt vacker låda,
det verkade som ett slöseri.

- Käre Gud.
- Moses ser på det utlovade landet.

De är fantastiska.

- Titta på det här rubinhalsbandet.
– Har aldrig brytt mig så mycket om det själv.

Har alltid trott att det gjorde Marguerite
ser ut som ett blodsoffer.

Jag önskar att min gamle man kunde se dessa.
Han visste aldrig vad det handlade om.

Sitter där, varje kväll,
böjd över hans klockor.

Kisar bort sin syn,
och för vad?

Att ge mig en utbildning på
en andra klassens folkskola.

Jag antar att han trodde att han var tvungen.

Att han var skyldig mig det

och den helt nya
Den anglosaxiska världen hade han adopterat.

Dumma gammal jävel.

Trodde aldrig att hans son skulle tucka
en förmögenhet bort i fickan, va?

Familjeminnen,
oavsett hur rörande,

är något vi helt enkelt inte har
har tid för tillfället.

Har du något emot?

Nu är det här det roliga,
där husägaren,

ryckte från sina drömmar
av ljudet av explosionen,

överraskar inbrottstjuven,
och i den efterföljande kampen,

huset är plundrat.

Varför är det nödvändigt
för att du överhuvudtaget ska överraska mig?

För, om jag har sett
dig på nära håll,

Jag kan alltid beskriva dig
till polisen, felaktigt.

"Fick du en bra titt
på inkräktarens ansikte, sir?"

"Ja, inspektör, det gjorde jag.
Jag vet inte om det var ett trick av ljuset,

"men på något sätt,
hans ansikte verkade inte helt mänskligt..."

Hur mycket avskedande vill du göra?

Lite lagom tycker jag.
Några stolar uppåtvända,

prydnadsföremål för svärdet,
sånt.

Du vet,
övertygande men inte karthagisk.

Du kallar det verkligen inte övertygande.

Milo.

Låt litteraturen flyga till de fyra vindarna,

låt innehållet i lådor
vara strödda som höstlöv.

Hej, det är mitt nya manuskript!

Låt min sekreterare reda ut det.

- Tillräckligt?
- Till att börja med.

Nu ska vi se vad olyckan gör
till konstgjordhet, sekunder utanför ringen.

- Vilka sekunder? Varför då?
- Det efterföljande slagsmålet, minns du?

- Hallå!
- Ja, du är underdogen, eller hur?

Du fick stöd av publiken,
inte du? Vad mer vill du ha?

- Du har bett om det här.
- Släpp mig inte ut.

Min fru ska få barn.

Lyssna nu, tiger, ställ dig inte upp.

Den här kampen är fixad, minns du?
Det är här jag tar ett dyk,

och du slår mig kall!

- På riktigt?
- Naturligtvis.

När polisen kommer,
Jag måste visa dem en riktig klump.

Ja, jag trodde att du skulle gilla det här.

Du har rätt.

Vad ska jag använda nu?

Inte min opaline, om du inte har något emot det.

Där är det.
Det ursprungliga trubbiga instrumentet.

Pokern.

- Höger. Nu, var vill du ha den?
- Nu stadigt.

Nu, låt dig inte ryckas med.

Det är inte ett mordvapen du
pratar om, vet du?

- Nej?
- Nej.

Vi diskuterar ett föremål
som jag tar emot,

i den klassiska formeln, ett blickande slag,

vilket kommer att höja en klump
utan att faktiskt knäcka kraniet.

Varför inte jag bara
fortsätt slå dig lätt på huvudet

med pokern, tills en klump kommer upp?

Helt ärligt så har jag hellre gjort det
gått av det hela.

Nu, jag vet, kan du alltid binda mig
och gagga mig och lämna mig

hittas av städerskan.

"Lords of barmhärtighet, Mr Wyke!

"Vad vi än gör där
alla trussed upp som en kalkon kuk?

"Gud välsigne dig, sir.
Du provar något

"för en av dem läskiga nya böcker
av dina.

"Jag vet, bry dig inte om mig nu.
Jag kommer inte att störa dig.

"Jag ska bara fortsätta med att damma av."

Andrew, om jag inte slår ut dig,
hur har jag bundit dig?

Det är en mycket bra fråga.

Nu när jag tänker efter,
du kan alltid hålla en pistol mot mig.

Vi professionella inbrottstjuvar
tycker inte mycket om skjutvapen.

Vi är ju engelska.

Du kan alltid erövra
dina anglosaxiska skrupler.

Dessutom blir det min egen revolver,
som du tagit ifrån mig

under kampen.

- Är det laddat?
– Jo, självklart.

Vad skulle det vara för nytta annars?

Och jag tycker att det borde gå av
en eller två gånger när vi bråkar,

blåser i spillror
de vanliga ovärderliga arvegods.

- Varför?
- För att ge min berättelse trovärdighet

av att du håller den på mig,
medan du munkavle på mig och band mig.

- Okej?
- Ja. Ja, det antar jag.

Höger. Vad ska man offra nu?

Vad sägs om den här gamla torn här uppe?

Lägg ner det på en gång!

Det är min Edgar Allan Poe-pris,

gett mig av
Mystery Writers of America

för en av Merridews största triumfer,
Dräpet av Jack Sprat.

Ironiskt nog,
för en som inte äter fett,

han mördades genom en injektion
av koncentrerat kolesterol.

Nu.

Vad säger du om rivningen
av den där pråliga, gamla Swansea pusselkannan?

Pusselkanna?

För att lösa pusslet,
häll lite vatten ur den.

- Väldigt roligt.
– Marguerite tyckte det var smart.

Vilket borde berätta för dig
något om Marguerite.

Låt oss avslöja dess brister.

Tja, du kanske har sagt bra skott.

Din jävla galning!
Du kunde ha dödat mig!

Tut. Inte dödögd Wyke,
demonbeväpnaren från Cloak Manor.

Nu, vad härnäst?

Det sista ömma minnet
av vår venetianska smekmånad.

Jag kommer inte att motstå frestelsen.

Shucks. Herregud,
om jag inte har saknat det hundborta djuret.

Du träffade det du siktade på,
okej.

Var inte elak nu, Milo.

Det finns inget som är lite
av förödelse för att muntra upp en.

- Har du någonsin känt Charlie Begby?
- Du vet förbannat väl att jag inte gjorde det.

Han var det allra finaste skottet
Jag såg någonsin.

Jag såg en gång honom väska sex ankor
med ett skott, när han var blind full.

Det enda var,
de var porslinsankor

i sin mosters salong. Och jag sa,

"Men Charlie, det kan du inte göra.
Det är den stängda säsongen. "

Har sagt att han alltid skrattar åt mina skämt.

Även de dåliga.

Sant, inte så roligt som allt det där.

Det är öppen säsong
året runt för vissa varelser.

Förförare och hustrutjuvar,
till exempel.

Nu är det ett dåligt italienskt skämt.

Du borde veta,
det är ditt ursprungsland, eller hur?

Nej, faktiskt, jag är engelsk.
Jag är född här i England.

Var du nu? Faktiskt?

Född i kära gamla,
det parlamentariska systemets vagga

vem-skruvar-min-fru,
merits-a-large-pink-gin, England?

Sinne för humor,
Fair-play England, menar jag.

Tror du inte på det.
Det är så en utlänning pratar.

Vad han egentligen tänker privat är,
"Smutsigt, blött land!

"Fula, röda, kalla män

"som inte vet hur man behandlar
deras bleka, rosa, coola kvinnor. "

Och vad föranledde allt detta då?

- Vad gör du med den pistolen?
- Ganska uppenbarligen riktar det mot dig.

Jag kan se det, men varför?

För jag kommer att döda dig.

Kommer du att döda mig?

Jesus, nu kör vi igen
med ett annat av dina spel.

En till? Nej, det är samma.

Vi har spelat det hela kvällen.
Det heter,

"Du kommer att dö,
och ingen kommer att misstänka mord. "

Du... Du menar allt det där
att stjäla juvelen var bara...

Jag bjöd in dig hit för att ställa upp
omständigheterna kring din egen död.

Inbrottet, förklädnaden,
juveler i fickan,

husägaren upphetsad,
brottas med tjuven,

och pistolen gick av under kampen
och sedan det sista dödsskottet.

Släpp det, Andrew, för guds skull.

- Det är inte roligt längre.
- Det är det inte, eller hur?

- Kan du hitta ett fel i det?
- Marguerite.

Polisen kommer att spåra ett samband
mellan Marguerite och mig.

- Vilket nonsens.
- De kommer att veta att det var därför du gjorde det.

Hur förväntades jag
att veta vem du var?

Lagen kommer att ha
varje sympati för mig.

Fastighet har alltid varit högre
betraktas i England än människor.

Även Marguerite kommer att göra det
anta att du var,

trots allt bara en äventyrare
efter hennes juveler.

En liten smygtjuv,

som till slut fann stöld
mindre betungande än äktenskapet.

Sättet du hittar mord
mindre betungande än underhållsbidrag?

Vett inför motgångar. Bra!

Du har lärt dig något
från engelskan.

Och här är något annat,
en sportslig chans.

Varför springer du inte för det?

Och ge dig chansen att skjuta
mig kallblodigt?

Hett blod, menar du.
Men jag ska berätta vad jag ska göra.

Jag sluter ögonen,
och räkna upp till 20 långsamt.

Det borde ge dig en rimlig
chans. Fortsätt, Milo, iväg.

Ett.

Ett,

två,

tre,

fyra,

fem,

sex,

sju,

åtta,

nio,

10,

11,

12,

13,

14,

15,

16,

17,

18,

19,

och en 20:a.

- Du lämnade dem i den där vackra kappan.
- Herregud.

Låt oss ta dig ut ur bilen, ska vi?

De där fina stövlarna
tillbaka igen, tack.

Nu förstås
den enda frågan kvar att avgöra,

det är där polisen ska hitta dig.

Naturligtvis kan du ljuga
spretade över skrivbordet i arbetsrummet,

som otaliga överstar,
i otaliga studier,

eller stödd i stockkorgen
som en trasdocka.

Vad tycker du om, tidiga Agatha
Christie eller vintage S.S. Van Dine?

För guds skull, Andrew,
du pratar om ett mord!

Att döda en riktig man!
Förstår du inte?

Jag borde inte använda en pistol alls.
Kanske bäst av allt,

ett riktigt mordvapen från 1930-talet,
mashie niblick.

Jag har en i min golfbag.

Kära, gamla mashie niblick.

Jag tror att du kommer att hittas i den öppna spisen,
i en ganska gammal röra.

Kroppen låg på rygg.

Dess lemmar, groteskt utspridda
som en trasig docka.

Hela huvudet var pulpat
som av någon övernaturlig kraft.

"Min Gud,"
andades inspektören och blancherade.

"Thompson, det är bättre att du
skaffa en presenning.

"Ursäkta mig, sir, men det var det
allt detta våld, absolut nödvändigt?"

"Jag är ledsen, inspektör.

"Jag är rädd att jag tappade kontrollen över mig själv
när jag såg honom

"hanterar min frus
intima plagg. "

Det är för jävligt genomarbetat.
Jag ska säga dig.

Jag tror scenen
polisens upptäckt är helt enkelt detta.

Efter kampen flyr du uppför trappan,
tillbaka till din stege igen.

Fortsätt, Milo, fly.

Upp med dig.

Upp med dig.

Jag fångar dig på trappavsatsen,

och i den förnyade kampen,
Jag skjuter dig.

Ingenting lyckas som enkelhet,
håller du inte med, Milo?

På morgonen då han avrättades,
Kung Karl I tog på sig två skjortor.

"Om jag darrar av kylan," sa han,
"mina fiender kommer att säga att det var av rädsla.

”Jag kommer inte att avslöja mig själv
till sådana förebråelser. "

Vi måste också
försök denna anglosaxiska värdighet,

när du monterar stegen på ställningen.

Se,

Jag kan väl inte ge något tillbaka?

Jag menar, om det inte hade varit jag,

det skulle ha varit någon annan.

Snälla du.

Jag går bort.

Du kommer aldrig att höra talas om mig, inte mer.

Varför, Andrew?

Varför jag?

Snusa inte.

Jag måste veta varför!

Jag är förvånad att du måste fråga.

Jag hatar dig.

Jag hatar ditt smarriga utseende,
och ditt enkla sätt.

Jag slår vad om att du är lätt i en skidstuga,
lätt på en yacht, lätt på en strand.

Jag visste att du skulle bära en guldberlock
runt halsen.

Och jag slår vad om att ditt bröst är hårigt,
och på sommaren, tovigt med sololja.

Framför allt hatar jag dig för
du är en kukande, blåögd wop.

Och inte en av mig.

En krypande, frisör
förförare av fåniga kvinnor.

En upphoppad skafferipojke,
vem vet inte sin plats!

Trodde du verkligen
Skulle jag ge upp min fru och smycken till dig?

Att jag skulle göra mig själv så löjlig?

Varför inte?

Du är inte kär i henne.

Oavsett om jag älskar henne eller inte, så hittade jag henne.

Jag har behållit henne.

Hon representerar mig.

En gång var hon kär i mig.

Och nu är hon kär i mig.

Och det är vad du
kan inte förlåta, eller hur?

Och efter mig kommer det andra.

Ska du döda dem också?

Du är arg! Du är en jävla galning!

Och du är en ung man,
klädd som en clown,

på väg att bli mördad.

Sätt på masken, Milo.
- Nej nej.

- Sätta på den.
- Nej, snälla.

Sätta på den.

Äntligen, i ditt ögonblick av att dö,
du är dig själv.

En sniveling, dago clown.

Farväl.

Puncinello.

Snälla du!

God kväll herrn.

Jag började tänka
det var ingen hemma.

Verkligen. Och vem kan du vara?

Kriminalinspektör Doppler, sir,
av Wiltshire County Constabulary.

Jag är ledsen att jag ringer så sent,
men jag behöver ha några ord med dig

i en mycket viktig fråga.

Bäst att komma in.

Wiltshire County Constabulary,
du säger?

Det stämmer, sir.
Jag är normalt baserad i Salisbury,

men din lokala man här frågade mig
att komma fram och ge honom en hand.

Det var de dagar, sir.
Låtar du kunde nynna.

Det finns en tid att nynna, inspektör.
Skulle du vilja ha en akvavit?

- Nej tack, sir. Jag har ätit min kvällsmat.
- Ja, du kanske föredrar en konjak,

eller ska du berätta för mig
dricker du aldrig på tjänsten?

Nej, sir. Jag dricker alltid på tjänsten.

Jag har inte råd på min egen tid.

Kaviar.

Så det är så det ser ut.

Jag har ofta undrat.

Kan inte säga att jag bryr mig så mycket om det, sir.

Smakar som fiskägg.

Fint.

Nu, låt mig ta bort den otäcka smaken
med en härlig konjak.

Följ mig, eller hur, inspektör?

Dessa gamla antikviteter
är mycket intressanta, sir.

Du har en hel samling leksaker.

Autometer, inspektör. Och de fungerar alla.

Jag skulle inte ha trott att det var mycket
peka på att ha dem om de inte gjorde det, sir.

Och nu, som klichén har det,
vad kan jag göra för dig, inspektör?

Jag utreder försvinnandet
av en Mr Milo Tindle.

Känner du honom, sir?

Vagt.

Han gick ut ur sin stuga
sent i fredags eftermiddag

och har inte setts sedan dess.

Verkligen, jag är rädd
Jag är inte särskilt intresserad

i frisörernas migrationsvanor.

Så du gör
känner du gentlemannen då, sir?

Jag kan hans yrke.

Jag tror att min fru har nämnt
han hade en butik i London.

När såg du senast mr Tindle, sir?

För några månader sedan.
Jag kommer inte ihåg exakt.

Jag skulle verkligen inte ha någon anledning till det.

Det stämmer inte riktigt
överensstämmer med vår information.

Jag undrar om du kan lägga lite vatten
i denna konjak till mig, snälla, sir?

Faktum är att för två nätter sedan,

sa han till Jack Benn,
licensinnehavaren av det vita lejonet,

han var på väg upp för att träffa dig.

Barmen är ökända motståndare
av exakthet, inspektör.

Vinöst skvaller är deras lager i handeln.

Vinös, när det gäller vin,
Jag antar, sir.

Mycket bra.

Och jag undrade
om det var något annat

- Du kan rätta åt mig, sir.
- Vad är det där?

Intrycket, som en man fått,

som råkade passera
ditt hus på fredag kväll.

- Att skott avlossades här inne.
- Skott?

Tre, tänker vår man.

- En bil som slår tillbaka?
- Nej, sir.

Jag är rädd för sånt
händelsen kommer bara in,

räddar din närvaro, sir,
detektiv berättelser.

Nej, det här var skott från en pistol.
Vår man är positiv.

Jag förstår.

Får jag fråga varför du har tagit två dagar
att komma och fråga mig

- om allt detta?
- Tja, sir, de här sakerna

tar alltid lite längre tid
att checka ut än du tror.

Din lokala man ville vara säker
av hans fakta innan han kallade in mig

och innan du oroar dig
en gentleman som du själv.

– Fakta? Vilka fakta?
– Jo, efter vår informatör

hade anmält händelsen,
vi trodde att vi var bättre

prata med mr Tindle

för att se om han kunde
kasta något ljus över ämnet.

Och kunde han? Sättet att stänga av det
är att trycka in det där stoppet, inspektör.

- Tack.
- Tack.

Han var inte i sin stuga,
hela dagen lördag, inte hela dagen idag.

Vi måste ha ringt dit
minst ett halvdussin gånger.

Av Jove, sir.
Merridew skulle ha varit stolt över dig.

Er detektiv, sir.

Det är verkligen beröm, sir.
Jag är ett stort fan av hans herrskap.

Är du verkligen?

Tja, du måste berätta för mig
vilket är din favorit.

Jag själv har alltid gjort det
hade en speciell tillgivenhet

för Fallet med den korsfästa grevinnan.

När vi klev in
Mr Tindles stuga

att försäkra sig
att ingen skada hade kommit honom,

vi hittade det här, sir.

"Brådskande vi pratar.

"Kom på fredag kväll, ungefär 06:30.

"Wyke."

Får jag fråga, är det här din handstil, sir?

- Ja, det är min, okej.
- Så mr Tindle var här då, sir.

- Han var.
– Och var det en incident

två nätter sedan, som ett resultat av vilket
avlossades skott?

Så att säga.
Det var ett spel vi spelade.

Ett spel, sir? Vilken sorts spel?

– Det kallas "inbrott".
- Inbrott är inget spel, sir.

Är det inte dags att du berättade för mig,

Jag vet inte
allvaret i min position?

En man kommer hit. Skott hörs.
Han har försvunnit.

Vad skulle du göra av det,
om du var jag, sir?

Ett öppet och stängt fodral,

men saker är inte alltid
vad de verkar, inspektör.

Varför, i
The Grand Dummy Mystery,

- din favorit, Lord Merridew...
- Jag väntar på en förklaring, sir.

Nåväl, Tindle kom runt 06:30
och gick ungefär en och en halv timme senare.

– Jag har inte sett honom sedan dess.
- Och det har ingen annan heller gjort, sir.

Men det här är absurt.
Du menar inte att jag dödade Tindle?

Dödade Tindle, sir?
Jag nämnde aldrig ordet "döda".

Kom nu, inspektör.
Du kan inte dra den gamla på mig.

"Grott, sir. Får jag fråga hur du visste det
hade hennes fruntimmer blivit förkastat?"

"Visst, du sa det till mig, inspektör."

"Nej, sir.
Jag har aldrig nämnt ordet galen. "

Jag är ledsen att du tycker att vi är så komiska, sir.
På det hela taget är det vi gör nödvändigt.

Du gör bara ditt jobb
är den överansträngda frasen, eller hur?

Möjligen, sir. Mycket möjligt.
Den överansträngda frasen det vill säga, ja.

Din fru och mr Tindle
har haft ett nära samarbete

- ett tag, sir.
- Jag trodde att du skulle veta om det.

Du kan inte hålla något tyst
i en liten by.

Helt sant, sir.

Du föreslår inte
en crime passionnel?

Jag hoppas. Inte med Marguerite.
Åh Gud.

Det vore som att knivhugga någon
för skull

av en matsked full av kall rispudding.

Jag är väldigt delaktig i rispudding, sir.

– Jag tycker att det är en jättebra standby.
- Det är perfekt.

"Alla ni hade antingen medel,
motiv eller möjlighet",

sa inspektör Doppler,
som han eftertänksamt smälte

ytterligare en sked av hans favoritpud.
"Men bara en av er hade alla tre."

Exakt så, sir, och den personen är du.

jag antar
Jag borde berätta vad som hände.

Det skulle vara till hjälp, sir.

Kanske en drink till
skulle vara till hjälp också.

Jag skulle älska en drink till, sir, men jag tror
du kommer att upptäcka att flaskan är tom.

Helt rätt, inspektören.
Även det går att rätta till.

Följ med mig, eller hur?

Nu, som du verkar veta,

Tindle hade en affär
med min fru.

Nu tillhör jag den där sällsynta rasen av män

som verkligen inte har något emot det
förlora graciöst

till en gentleman som spelar spelet
enligt samma regler.

Men för att bli värst av en blixt,
krypto-italiensk älskare pojke,

som misstar min likgiltighet
för otillräcklighet är alldeles för mycket!

Du menar att du inte kunde ta dig själv
att acceptera situationen, sir?

Är det vad du säger?

Jag menar, det var en situation jag vägrade
att acceptera, inspektör.

Att spela spelet är väldigt
viktigt för dig, är det, sir?

Spelar spelet
och spel, ja, inspektör.

jag är inte helt säker
Jag ser skillnaden, sir.

Det är helt enkelt, inspektör.

Spelar spelet
är vad varje gentleman gör.

Spela vissa spel
är min speciella passion.

På ett sätt hela mitt liv.

Det låter lite sorgligt för mig, sir.

Som ett barn som inte växer upp.

Vad är så sorgligt
om ett barn som leker, inspektör?

Ingenting, sir, om du är ett barn.

Låt mig säga dig, inspektör,

Jag har spelat spel av sådan komplexitet
att Jung och Einstein

skulle ha varit stolt över att ha varit det
bad att få delta i dem.

Jag har uppnått sinnesflykter
och psykets flygningar

okänd i vanliga fall
mänskliga relationer.

Och jag har haft en väldigt bra affär
av inte helt oskyldigt roligt.

Finns det ingenting
Du skulle inte överväga ett spel, sir?

Plikt, arbete, till och med äktenskap?

Snälla, inspektör.
Inkludera inte äktenskap.

Sex! Sex är spelet.
Äktenskap, straffet.

Runt och runt,
vi joggar mot varje meningslöst årsdag.

Pass gå. Samla tvåhundra rader,

tvåhundra tystnader,
tvåhundra ärr.

På de djupa platserna.

Säger du, sir, det pga
av din likgiltighet för din fru,

du hade inget motiv
för att ha mördat mr Tindle?

Jag säger bara, inspektör,
som i likhet med de flesta män,

Jag vill ha min kaka och ignorera den.

Det där var ganska smart, tyckte jag.

Och vad har vi här, sir?

Det är bara en gammal påklädningskorg.
Det är allt.

En traditionell plats för döljande,
Jag är säker på att du kommer att hålla med.

Bara av identiteten, inspektör.

I ett spel.

Ska vi gå?

- Ska vi gå?
- Ja, sir.

Kommande.

Jag tänkte i alla fall att jag skulle undervisa
ung mästare Tindle en lektion

för hans förmodan.
Testa hans duglighet, så att säga.

Du kanske inte håller med om detta, inspektör,
men du tar det från mig.

Den kortaste vägen till en mans hjärta
är genom förnedring.

Du får snart reda på vad han är gjord av.

Och hur har du planerat
att gå om denna förnedring, sir?

Till att börja med, genom att övertyga honom om det
eftersom min fru har dyr smak,

och han var nästan en fattig,

han kunde lösa det problemet
genom att stjäla några värdefulla smycken,

som jag hade i mitt kassaskåp.

Jag övertalade honom ytterligare att lyfta
hans kläder och bär en förklädnad.

Lämpligt nog valde han,

ur korgen du undersökte,
en clowns kostym.

I den där löjliga outfiten bröt han
in i huset och blåste upp mitt kassaskåp.

Juvelerna fanns i denna låda.

Bra tänkt, inspektör.

- Bravo.
- Och var är de nu, sir?

Jag lade dem på banken igår.

- På en lördag?
- Ja, inspektör, på en lördag.

Jag körde över till Salisbury
och jag lade dem i nattskåpet.

Hur mycket försynt, sir.

Får jag fråga vad du gjorde
efter att han blåste upp kassaskåpet?

Tindle fick juvelerna i fickan.

Vi kämpade på övertygande
runt huset som en del av spelet,

och han höll på att ge sig av,
när jag blev otäck och avslöjade

kvällens verkliga syfte.

Detta var förstås
att jag hade manövrerat honom

i en position där, genom att låtsas
att missta honom för en inbrottstjuv,

Jag kunde med rätta skjuta honom.

När du avslöjade dina avsikter, sir,

vad var herr Tindles reaktion?

Elektrifierande!

Han svalde min historia,
krok, lina och sänke.

Han föll på knä
och vädjade för sitt liv,

men jag var oförsonlig.
Jag satte pistolen mot hans huvud

och sköt honom

med en tom patron.

Du sköt mr Tindle
med en tom patron, sir?

Svimmade, dött bort.

Så mitt spel var över.

Det var mycket glädjande.

Du satte faktiskt en pistol mot hans huvud
och tryckte på avtryckaren

som ett spel?

Kalla det hans initieringstest, om du vill.

Han kom hit och apa herrn,

hoppas på acceptans,
men han måste läras ut.

Man går inte med bara sådär.

Det finns något sådant som avel!
Kvaliteten som avel ger.

Det går inte att förvärva.

Naturligtvis misslyckades han rejält på sitt prov.

Han kan mycket väl ha gjort det, sir,

men han måste också ha blivit satt
i rädsla för sitt liv.

Sådant oansvarigt agerande
motiverar en allvarlig anklagelse för misshandel.

Jag antar att det är marginellt bättre
än anklagelsen för mord

du funderade på
några minuter sedan.

Jag överväger det fortfarande, sir.

Kom nu, inspektör,
Jag berättade vad som hände.

Efter några minuter,
han kom till sans,

insåg listigt
att han trots allt inte var död,

och efter bara några för många konjak,
rusade hem.

Jag är ledsen att du dyker upp
att tycka att det här är så roligt, mr Wyke.

Vi kanske inte tar
ganska samma inställning.

Se nu här.

Varför kan du inte se det här
så som jag ser det?

På sätt och vis var Tindle en inbrottstjuv.
Han stal min fru, eller hur?

Vilket motiverade din tortyr
och sedan mörda honom, sir?

Självklart inte. Ser du inte?
Det var ett spel.

- Bara en jävla lek.
- Helt jävla, sir.

Jag uppnådde det jag tänkte göra,
och det var allt.

Du kan väl
har uppnått mord, sir.

- Nej.
- Jag tror det, sir.

Nej, jag berättade allt som hände.

Skulle du ha något emot
om jag såg mig omkring, sir?

Kör på alla fyra om du vill.

Ta fram ditt kuvert
och fängelsehår.

Samla trubbiga instrument
medan du kan.

Nu frågar jag mig själv,
om jag ville dölja Tindles kropp,

var skulle jag lägga den?

I min gode vän,
Jolly Jack Tar sjömannen.

Mycket underhållande, sir.

Får jag fråga hur du gjorde det?

Nej.
Jolly Jack och jag har vår lilla hemlighet.

Då får jag fråga
hur gjorde du de där hålen i väggen?

Den där borta.

Och den här här.

- De ser ut som skotthål för mig, sir.
- Helt rätt, inspektör.

Så är de.

Jag förstod dig, sir,
säg att du använde ett blanksteg.

Två levande kulor för att skapa tricket
och en blank för att slutföra den.

Jag var tvungen att övertala Tindle
Jag var på allvar.

Jag förstår, sir.

Ett tomt.

Då skulle du
bara visa mig, sir,

där Mr Tindle var
när du dödade honom?

- Låtsades döda honom, menar du.
- Ganska så.

Då skulle du visa mig exakt
var var han när kulan träffade honom?

Jag fortsätter att berätta,
det var inte en riktig kula.

Så det gör du, sir. Så du gör.

Nåväl. Var var han
när den tomma patronen avfyrades?

Han stod,
eller jag skulle säga knäböja,

eller, mer exakt, krypa ihop här.

Om här säger du, sir?

Två trappsteg ner.

Det är allt.

Var du nära Mr Tindle
när du avfyrade pistolen?

Mycket. Jag stod över honom, faktiskt,
med pistolen mot huvudet.

Du ser,
det var den faktiska känslan av pistolen,

tillsammans med bruset
av explosionen som gjorde susen.

Den traditionella också
av ditt yrke, inspektör?

Skämt blod, sir?

Jag tror inte jag följer riktigt med, inspektör.

Här. På räcken,

och under mattan.

- Det är torrt blod, sir.
- Blod?

Var?

Rör den inte.

Det är torkat blod, okej.

Några till, här borta.

Någon har gnuggat mattan,
ser du det?

Djupt i högen.

Det är blod, sir.

Det är fortfarande fuktigt.

Kan du förklara för mig
hur hamnade det där?

Jag har ingen aning.

Tindle blev inte skadad
eller göra ont på något sätt.

Du måste tro mig.

Med riktiga kulor och riktigt blod?

Är det inte på tiden
vi slutade prata om spel, sir?

Se! Titta i fönstret.

Där kan du se glasrutan
han skar ut för att bryta sig in.

Och där nere, avtrycket
av stegen i rabatten

och stövlarna i storlek 28, eller vad som helst
i helvete var det han hade på sig.

Jag kan visa dig.

Under åren mina ögon
har fått tillräcklig utbildning

- att se saker själva, sir.
- Det har de säkert, inspektör.

Jag försöker bara påpeka några fakta
för att underbygga min historia.

Som ett blåst kassaskåp
Jag visade dig i studien

och gillar utklädningskorgen
du hittade i källaren.

Du säger det mr Tindle
förklädd sig till en clown.

Jag såg ingen sådan kostym i den korgen,

inte heller har du påpekat
den där jordhögen i trädgården,

- har du, sir?
- Jordhög?

Vilken jordhög?

Den där borta vid den bortre väggen.

I skuggan av det cederträet.

– Jag kan inte se någonting.
- Det är där, okej.

Jag såg det innan jag ringde på din klocka.

Jag tror att vi borde gå
och ta en titt på det.

Tillsammans, sir.

Här är vi, sir.

Nu skulle du säga
som hade nygrävts, sir?

Hur vet jag?

Det är nog något
trädgårdsmästaren har gjort. Fråga honom.

Du hittar honom någonstans,
gnäller om,

längtar efter en möjlighet
att förtala sin arbetsgivare. Det gör de alla.

För min del har jag alltid hittat

som trädgårdsmästare gör
utmärkta vittnen.

De är långsamma,
de är metodiska och de är positiva.

Inspektör, jag har precis haft
om nog av denna fars.

Tror du verkligen att jag skulle vara dum nog
att begrava Tindle här ute, i trädgården,

lämnar all den nyförvandlade jorden
för alla att hitta?

Om du inte väntade oss, sir, ja.

Om ett par veckor,

med lite gräsfrö, eller några lökar,

det skulle vara väldigt svårt
att berätta att den någonsin hade blivit störd.

Vi i poliskåren
vet precis hur förtjusta mördare är

av deras trädgårdar, sir.

Man är lika nära en mördares hjärta
i trädgården

som någon annanstans på jorden, inspektör?

Förutom sovrummet, sir.

Jag tror att du kommer att upptäcka att det fortfarande är favoriten.

Det är inget att ta miste på
vems rum är detta, sir?

Min fru duschar.

Jag badar.

Alla kläder är trasiga
på golvet i garderoben.

Det är inte som du, sir.

Här är ett intressant monogram. I W.

Eller har jag fått det här på fel sätt?

M T.

Låt mig se det.

Tillverkad av Owen och Tancredi
från Percy Street.

För Mr Milo Tindle. 12 november.

Säg mig, sir.

När mr Tindle lunkade iväg,
som du uttryckte det,

lunkade han naken?

Och lunkade han sedan naken
genom byns gator?

Han bytte tillbaka
innan han gick i dessa kläder.

Vidhåller ni fortfarande, sir, att mr Tindle

bytte till clownens kostym
i källaren?

- Ja.
- En annan del

av förnedringsprocessen, antar jag.

Då måste någon ha
bar upp sina kläder från källaren,

och placerade dem i denna garderob.

- Jag gjorde.
- Varför?

För jag trodde att de skulle ha det bättre
i en garderob

än en dammig gammal källare.
Mer bekvämt.

Allt skruvat på golvet
av en garderob? Varför?

Jag trodde inte att det skulle dröja länge innan
han skulle byta tillbaka.

- Allt är så förbryllande.
- Inte alls, sir.

Du kastade de där kläderna
på golvet i garderoben

för du visste att mr Tindle
skulle inte behöva dem igen.

Någonsin! Det stämmer, sir, är det inte?

Han bytte tillbaka innan han gick
och bar dem när han gick bort.

Jag tror att du började med det här

precis som du säger att du gjorde.

Som ett spel, för att spela
ett djävulskt trick på Mr Tindle,

men att det blev fel.

Ditt tredje skott var inte ett blankt skott
som du trodde,

men en levande kula som dödade Mr Tindle

stendöd!

Stänker blod
på ledstäderna i processen.

Sedan, när du insåg
vad du hade gjort,

du fick helt enkelt panik,

som tusen mördare före dig,

och begravde liket i trädgården.

Det var väldigt dumt av dig

att inte rensa blodet
ordentligt av räcken

- och bränna hans kläder.
- Jag svär, Tindle gick härifrån levande!

Med risk för att framstå som fasansfull, sir,

det är bäst att du säger det till domaren.

Titta, det finns bara ett sätt
att hantera detta.

Om du tror att Tindle är ute i trädgården,

För Guds skull,
varför gräver du inte upp honom?

Vi behöver inte hitta honom, sir.

Om Mr Tindle inte är under
den nyförvandlade jorden,

det skulle bara gå för att indikera
det i din panik

du tänkte först sätta honom där,

ändrade dig
och begravde honom någon annanstans.

- Var?
- Det är inte viktigt, sir.

Han kommer att dyka upp, förr eller senare.

Och om han inte gör det spelar det knappast någon roll.

Vi har din anteckning
kallade Mr Tindle hit.

Skott hördes, skotthål gjordes.

Blod är på räcken
och mattan.

Hans kläder
gömdes i din garderob,

och han hade försvunnit.

Vem behöver en kropp?

Herr.

Kom med då.

- Det är dags att gå, sir.
- Nej. Jag kan inte tro det...

Jag är rädd, sir, att jag måste insistera.

Det finns en polisbil
i slutet av uppfarten.

Jag bryr mig inte om det finns
en flotta av polisbilar,

Jag mår fan inte bra!

Nu, låt oss inte ha...

- Snälla, gör det inte svårt.
- Herregud, du skadar min arm!

Du ger mig verkligen inget alternativ, sir.
Om du bara vill samarbeta.

Låt mig hämta min advokat. Det är min rättighet!

Vi kan ringa ett samtal
från polisstationen.

Vi skulle inte vilja
att göra något författningsstridigt.

Kom nu, sir. Misströsta inte.

Du kan kliva av
med så lite som sju år.

Sju år!

Sju år att ångra
spela dumma spel

- det går fel.
- Bespara mig predikan om du inte har något emot det!

Det gick inte fel,
allt gick jävligt bra.

Du tror det, gör du, sir?

Vi poliser i verkligheten är inte lika dumma

som vi ibland framställs
av författare som du själv.

Vi kanske inte har våra monokler,

eller våra orkidéhus, våra rådjurstalkare
eller våra shoveI hattar,

men vi är någorlunda effektiva,
för allt det, sir.

Du verkar veta en hel del
om deckare, inspektör.

Ja, jag har läst en del
på min tid, sir.

Och på senare år har jag kommit
att tro att deckaren

är den normala rekreationen
av ädla sinnen, sir.

Vem eller vad fan är du?

Kriminalinspektör Doppler, sir.

Det stavas som "doppel",

som, som jag är säker på att du vet,
betyder "dubbel",

på tyska.

Och för dem vars sinnen
springa till dessa saker,

det är praktiskt taget ett anagram

av ordet

"plodder".

Så

Inspektör Plodder

blir

Inspektör Doppler,

om du förstår vad jag menar,

herr.

Milo!

Det samma.

Du skit.

Du genom tiderna, knock-down,
mästare, Milo.

Du är för snäll.

Jag säger inte att det inte var bra gjort,
det var extremt.

Ja, grejen var lysande.

Du glömde för övrigt
att ta ut ditt vänstra öga.

Nu vet han att jag är rolig.

Ta en drink, Milo.

Jag är ledsen. Hjälp dig själv.

Jag ska tvätta mig först.
Jag är täckt av smink och sprit tuggummi.

– Naturligtvis, använd köket.
– Nej, jag föredrar huvudbadrummet.

Din mycket goda hälsa, sir.

Jag måste säga,
Jag måste gratulera dig, Milo.

Det var första klass.

Du fick mig verkligen att åka dit
ett tag.

Ett tag?

Nåväl, det var ett tag, jag erkänner.

Men jag blev lite misstänksam
mot slutet, vet du?

Du fortsatte lite, tänkte jag.

Vad tyckte du om min prestation?

Den oskyldige mannens ångest
fångad av indicier.

– Det var ingen föreställning.
– Självklart var det det.

Jag var tvungen att vara övertygande.

Tydligen lyckades jag.

Du vet inte alls hur man förlorar,
gör du, Andrew?

Allt skit du gav gamla Doppler

om att herren förlorade graciöst.

Jesus!

Jag sa att du gjorde det bra.
Det var riktigt bra.

Jag älskade din inspektör Doppler.

Jag är glad att du tittar på det obetydliga
maskerad i det ljuset, sir.

Ditt smink var jävligt bra.
Första klass.

- Du gjorde väl inte det själv?
– Jag är frisör, glöm inte.

Jag har vänner inom konsten.

Jag antar att du smög...
Gick in här igår

- när jag var i Salisbury.
- Ja.

Slängde dina kläder i min garderob

och stänkte lite offer
blod på räcken.

Det var inte mitt blod,
Jag vet att du kommer att bli lättad av att höra.

Jag fick det från en grislever.

Trodde du kunde ha använt
nästan vilket dagovin som helst.

Jag ska ta den drinken nu.

- Självklart.
– Gin och tonic tror jag.

Tja, du förtjänar det rikt,
min kära karl. Häng med.

Du vet, jag har inte gratulerat dig
ännu på ditt spel.

– Det var jättebra.
- Tror du verkligen det? Bra.

Måste säga att jag var snarare
själv nöjd med det.

Jag säger,

tänkte du verkligen
hade din sista stund på jorden kommit?

Ja.

Du är väl inte arg?

Korsa?

jag förstår inte.

Det är ett av dina ord.

Se, som jag förklarade för dig
när du spelade Doppler,

Jag var tvungen att testa din förmåga att se om,
som jag misstänkte,

du var verkligen min sorts person.

- Spelen spelar typ av person?
- Exakt.

- Och är jag det?
- Det är ingen tvekan om det.

Jämför din erfarenhet
denna helg, min kära Milo,

med alla andra ögonblick i ditt liv.

Om du nu är ärlig mot dig själv,
du måste erkänna

att du levde mer intensivt
i mitt sällskap än i någon annans,

inte ens med Marguerite.

Nu vet vi vad det är att spela ett spel,

du och jag.

Det är så sällsynt.

Två personer sammanförda,
lika matchade,

att ha modet och talangerna

att göra livet till en fortsatt charad

av ljusa fantasier, lycklig uppfinning.

Att möta sin tomhet

och dess skräck genom att spela.

Genom att bara spela.

Har du inte glömt

den upphoppade skafferipojken
vem vet inte sin plats?

Vi kommer från olika världar,
du och jag, Andrew.

I min,

det fanns ingen tid för ljusa fantasier
och glada uppfinningar.

Ingen stopp för te.

Den enda matchen vi spelade
var att överleva.

Eller gå till väggen.

Om du inte vann så slutade du bara inte.

Förlorare, förlora allt.

Det förstår du förmodligen inte.

Förstå eller inte,
inget du har sagt motbevisar min poäng.

Titta på vägen
du valde att gå tillbaka till mig

genom att spela Inspector Doppler.

Enkel hämnd.

Betala tillbaka in natura.

Det vet alla om det.

Tja, är hedern tillfredsställd?
Göra jämnt? Ett set allt?

Ära?

Det är ytterligare ett av dina ord.

jag vet

att du klädde av mig mer än naken.

jag vet
att du faktiskt skrämde ihjäl mig.

Jag stod på trappan och tittade ner,

och inse
att min rockärm knapp,

räcket,

spiken på mitt fjärde finger

var absolut de sista sakerna
Jag skulle se. Någonsin.

Sedan hörde jag ljudet

av min egen död.

Nu, det förändrar dig, Andrew.

Tro mig.

Och jag är fortfarande skyldig dig för det.

Det går över, det är en chock, min käre man.

- Här, låt mig ge dig en till...
- Jag vill inte

en jämn poäng.

Och ge mig inget av det
"ett set alla",

eller "spelet är grejen,
det räcker med att delta" skit.

Min far deltog precis,

och hans far,

och hans far.

Förlorare! Så långt tillbaka du kan gå.

Nåväl, det slutar med mig!

Med mig börjar Tindles vinna!

Och andra börjar förlora.

Du t.ex.

Mig?

- Förlora vad?
- Ett nytt spel.

Min typ. Mina regler, spelade på mitt sätt.

Och för att starta det,

Jag har dödat någon.

Du har dödat någon.

Mördade någon. Begick mord.

Du är inte seriös?

Dödligt.

Det är ett riktigt spel

och ett riktigt mord.

Det är absolut ingen mening att spela
ännu ett låtsasspel, eller hur?

- Absolut inte.
- Vi är förbi att låtsas nu.

Vi överlåter det till amatörerna.

Herrarna spelar som du.

Titta, Milo. Jag tror kanske en annan gång.

– Det kan inte vänta!
- Okej okej.

Vi spelar ditt spel.

Vem dödade du nu?

Vem? Vem?

Vem, förutom dig själv, är närmast
att vara någon du bryr dig om?

Skulle det vara din flickvän, Tea?

Eventuellt.

Varför?

Hon är den.

Du dödade Tea?

Hon, vars koboltögon var
Finlandias hemliga skogsdölar.

Jag stängde dem.

- Du?
– Ja, jag ströp henne.

Precis där borta, på den där mattan,
Jag ströp henne.

Och ja, jag knullade henne först.

Du våldtog och ströp...

Nej, inte våldtäkt.

Hon ville ha det.

Du ljuger.

Du kan inte ta mig
med ett så här grovt spel.

Ärligt talat, Milo,
Jag gav dig äran för bättre sport.

När jag var här igår och planterade
blodet och kläderna till gamla Doppler,

Te dök upp och letade efter dig,

så jag slog till henne lite,

som du skulle ha sagt i din tid,
och vi dansade kind mot kind

till de där cornball storbandsgamlingarna
av dina.

Jag menar, vem utom du skulle ha dem?

Hur som helst, det fungerade.

Hon fick kliar,
och jag var tvungen att klia, eller hur?

Och efteråt blev hon sömnig.

Och det var då jag gjorde det, gumman.
Jag vred hennes nacke.

Hon var under
den nygrävda jordhögen

- den gamla Dopplern var så sugen på.
- Var det? Du menar att hon inte är det nu?

Nej, jag flyttade henne.

Vart? Den översvämmade graven?

- Fu Manchus övergivna limfabrik?
– Det spelar ingen roll vart.

Polisen kommer att hitta henne i sinom tid,
om de inte redan har hittat henne.

Polisen?

Ja, jag ringde dem för ungefär en timme sedan

och frågade dem
att träffa mig här kl 10:00.

De bör komma om cirka 15 minuter.

Jag är säker på att de också kommer att göra det.

Ledde, utan tvekan,
av den oförskämda, duniga inspektör Doppler.

Nej. Det kommer att bli en riktig polis, okej.

Kriminalchef Tarrant,
är hans namn. Kolla om du vill.

Jag har berättat mycket om dig, Andrew.

Jag sa att jag visste att du var en man
besatt av spel

och mord betraktas som en fin konst.

Ditt livs stora ambition, sa jag,
som du ofta hade talat om,

var att begå
ett verkligt mord i verkligheten,

göm kroppen och lämna sedan ledtrådar
kopplar dig till brottet

utspridda i huset.

Övertygad om att de fattiga,
enfaldig polis

skulle aldrig känna igen dem
för vad de var.

"Snälla, sir, Andrew Wyke kan inte vila
tills han har begått ett riktigt mord,

"som kommer att göra idioter
av alla er koppar. "

Ärligt.

Säg det till den genomsnittlige skrivbordssergeanten,

och du kommer att hitta dig själv fastspänd
rakt in i fnissjackan.

Inte så, faktiskt.

Jag sa till dem att om de inte trodde mig,
en titt på dina böcker

och inredningen i ditt hus
skulle bekräfta det jag sa

om dina tvångstankar.

Det sa jag också till dem för två dagar sedan

din flickvän
kom till mitt hus i stor nöd,

säger att du misstänkte henne
att ha affärer med andra män,

och hotade att döda henne.

Jag slår vad om att de trodde på varje ord av det.

Till slut, ja, det gjorde de.

Min kära pojke.

Jag uppskattar det
trots dina förnekelser

du har blivit fängslad
av spelandan,

och behovet, som du ser det,
att vinna till varje pris,

men ärligt talat, du försöker för hårt

att vara en stor pojke, för tidigt.

Hallå.

Hej, Joyce? Det är Andrew.

Kan... Kan jag prata med Tea?

Hon... Vadå?

Blev strypt?

Var var detta?

När var det?

Var hittades hon?

Vad?

Joyce.

Jag kan inte förstå vad du...

Se, försök att kontrollera din...

Vad?

Polisen...

Frågar...

Åh, herregud.

Du borde ha trott mig.

Nu ska vi spela spelet.

Om drygt 13 minuter
lagen kommer.

Det kommer att bli din gigantiska hjärna

mot deras plågsamma.

Dold om detta rum

är fyra ledtrådar belastande
du som Teas mördare.

Inklusive, som ett slutgiltigt uttryck
av ditt förakt för polisen,

själva mordvapnet.

Nu, är du redo?

Du kan inte göra ett spel
av verkliga mord.

Vi får se.

Kom nu ihåg,

fyra föremål.

De som du inte hittar,
vara säker på att polisen gör det.

Och de är alla i klarsynt.

Och det första objektet är

ett kristallarmband.

- Den... Vad?
- Ja.

– Jag slet av den på handleden. Det är inskrivet...
- Okej. Okej!

Jag vet hur det är inskrivet.

- Vill du ha hjälp?
- Ja. För helvete!

Så snart?

Nu, var är min lista?

- Åh Gud.
- Här är det.

"För vilken man som helst med ett halvt öga

"det som står framför honom kan han spionera

"men optiken är skarp den behöver och angelägen
att se det som inte syns. "

Du sa att allt var i klartext!

Tja, är inte jag
de skiftande gamla luriga stövlarna då?

Du ger mig ingenting
en chans, din jävel!

Nu, tänk, tänk, tänk.

Det är tydligt men inte att se.
Ett optiskt trick är inblandat.

En optisk...
En nyckel för att se det som inte syns

med blotta ögat. Det är mikroskopiskt.

Bara ett fragment av den visas.
Det är allt.

Det traditionella också i ditt yrke,
Inspektör?

Varför frågar du inte dig själv

hur din man Merrydic,
skulle gå om sökningen?

Merriew! St John Lord Merridew!

Lugna. Håll dig lugn.

Tror.
Vilka egenskaper har kristall?

Hård,

lysande,

transparent.

Du tittar igenom det, men du ser det inte.
Det är tricket.

Nu är det enda stället att dölja
en genomskinlig sak,

för att göra det osynligt,
och ändå lämna det i klar vy

är på eller i
en annan genomskinlig sak som...

Tycka om!

Klar som kristall.

Men jag behöver väl inte förstöra det här?

- Hon kunde ha lämnat den här när som helst.
- Sann.

Fortsätt. Vad härnäst?

Nästa objekt
är mycket mer inkriminerande.

Här är en liten gåta, som jag är säker på

en av dina barnskötare
måste ha lärt dig.

Vi är två bröder
Vi bär stora bördor

som vi är hårt pressade på

Sanningen är att säga
Vi är fulla hela dagen

Och tomt när vi ska vila

Jag vet det. Jag vet det.
Vänta. Bara en minut.

Fullt hela dagen, tomt när vi går...
Jag vet! Det är ett par skor!

I det här fallet, en kvinnas vänstra svarta sko,
storlek 6.

Den andra behöver jag knappast tillägga,
är på Teas fot.

Gud! Dåligt te.

Dåligt te, va?

Det är bättre.

Vet du att det är
det första tecknet på sorg du har visat

sedan du hörde talas om hennes död?

Du skulle inte lägga det här i alla fall.

Eller till och med på övervåningen
bland Marguerites skor.

- För uppenbart.
– En sådan sorg är rörande.

Du är verkligen jordens salt,
vet du det, Andrew?

Förresten,
det är en ledtråd om du är intresserad.

Jordens salt? Jorden?

Den är begravd... Nej, du begravde den andra.

Salt, salt...
Salt och peppar. Salpeter...

Saltvatten... Salt... Källare!

Det är i källaren!

Du är verkligen tänd,
är inte du, Andrew?

Även om spelet du spelar
är för ditt eget liv.

Du har det praktiskt taget av.

Sko, sko!

Jag frågar mig själv,

"Om jag var en svart sko,
var skulle jag gömma mig?

"Om jag var lika svart som din hatt.

"Om jag var lika svart som spader ess.

- "Om jag var så svart som..."
- Coal!

Smutsiga svin!

Din smutsiga jävel!

Du blir varmare,

och svartare.

Det måste vara en ganska ny upplevelse för dig.

Jag antar inte svarta
spelar mycket av en roll

i böckerna du skriver, gör de?

Förutom den udda, rullande ögongloben

att ta hans plats
vid sidan av den svarta yid,

den oljiga Levantine
och andra av sitt slag.

Åh, jag är ledsen att det är så rörigt.

Det är bara jord.

Från Teas första grav i din trädgård.

Inte så illa.
Vi är klara, tror jag.

- Knappt.
- Ja, vad händer härnäst?

Vad tycker du är så förbannat roligt?

Vad fan skrattar du åt?

- Är du säker på att du mår bra?
- Ja, jag mår bra.

- Jack.
- Jack?

Enkelt sinnet twit!

Du har gett mig ledtråden
hela tiden.

Det är Jolly Jack Tar. Det är på sjömannen.

Sann!

Det är där det är.

Men den här gången,
Jag tänker inte berätta vad det är.

Okej.

Han såg besviken ut på dig.

Men då är det ingen skratt.

Eller är det?

Gör det igen.

Min Gud,
han har aldrig blinkat åt mig förut.

Jag antar att den andra fransen
är på en av stackars Teas ögon.

Hon kommer inte att sakna det.

De är båda stängda.

Hur mycket mer tid?

Du har ungefär fem minuter på dig.
Knappast nog, skulle jag säga.

Det finns en sak kvar tror jag,
mordvapnet.

Du ströp henne där borta,
med vad?

- Ett rep, bälte, halsduk...
– Det bet väldigt djupt i hennes hals, Andrew.

Jag var tvungen att bända loss den.

Du kommer att betala för det, jag lovar,
din sadistiska jävla wop!

Jag hoppas att jag inte hörde det rätt.

Du behöver säkert mer hjälp.

Jag skulle hata att behöva börja ge dig
svåra italienska ledtrådar,

- full av förräderi och dubbel mening.
- Okej. Okej.

Som flera andra har påpekat
då och då...

Var det en ledtråd?

Säg det jävla igen.

Nej. Än en gång, tack.

Vad är klockan. Nej...

Nej.

Guld, guld!

Allt guld!

Guldscintillater?

Glitter.

Allt som glittrar är inte guld.

Det kommer alltid att finnas ett England.

Du ströp henne
med något gyllene och glittrande.

Vad är det? En musikalisk ledtråd.
Höger. Nu, gyllene anteckningar,

gyllene fjäll, gyllene... Det är ett ackord!

Du ströp henne med en gyllene sladd,
och som alla gör,

du gömde det bakom bell pull!

Nej, fan, det gjorde du inte.

Allt går i gamla dagar!

I gamla dagar en glimt av strumpa

sågs som något chock...

Strumpa! Var lägger du strumpor?

På benen. Ben! De gyllene benen.

Inte ett guldben i det sprängda huset.

Är det i det här rummet?

Bastard!

I gamla dagar en glimt av strumpa

sågs som något chockerande

Nu vet himlen, allt går

Världen har blivit galen idag
Och bra...

Jag tror jag kan höra något.

Andrew!

Andrew!

Vad?

De är här. Polisen är här.

Det ser ut som du har haft det.

- De kommer upp på bilturen.
- Håll dem utanför!

Hålla polisen utanför?

Det är bara inte gjort, gumman.

Men ändå, jag ska försöka.

Bara en minut till.

Stanna dem på något sätt. Snälla du!

Kom ihåg,

i gamla dagar

en glimt av strumpa.

Mr Tindle?

- Gamla tider...
- Jag förväntade mig inte att hitta dig här, sir.

- Glimt...
- God kväll, sergeant Tarrant.

Gamla tider...

Innan tights, vad?

Nylon. Innan nylon, vad?

Silke.

Tja, vad mer. Vad...

Klocka.

Strumpor hade klockor.

I gamla dagar...

Glimt...

Nu ser du det,

nu gör du inte det.

Det skulle inte ta lång tid att gräva upp, sergeant.

Varför ska jag inte prova det?

Tja, visst...

Låt mig bara berätta för honom att du är här.

Andrew.

Är det okej om jag presenterar

Kriminalchef Tarrant
och konstapel Higgs?

Ja självklart. Kom in, mina herrar.

Kom in, ha...

Eller ska jag säga, inspektör Ploder

och Constable Freshface.

Tack, sergeant.
Vi kommer inte att behöva dig trots allt.

Det är okej, sir.

Bättre att vara säker än ledsen,
det är vad jag alltid säger, sir.

- God natt, sergeant.
- God natt, min herre.

God natt, konstapel.

God natt, min herre.

Först antar jag
du vill veta om Tea.

Hon ringde igår

medan jag ställde upp
Dopplerscenen,

och jag berättade för henne om tricket
att du spelade på mig med pistolen,

och hon var inte ett dugg förvånad.

Hon vet bara alltför väl
vilken typ av spel du gillar att spela,

vilken typ av förnedring du tycker om
tillfoga andra människor.

Jag förklarade för henne att jag ville
att spela ett spel och bli jämn med dig,

och jag bad henne att låna mig en strumpa,
en sko, en lösögonfrans

och det där armbandet som du köpte henne.

Och hon var glad att hjälpa,

och så var hennes lägenhetskompis, Joyce.

Vill du ringa Tea?

Hon ska prata med dig nu.

Men då skulle du inte ha så mycket
att säga till henne, skulle du?

Hon är inte riktigt din älskarinna, eller hur?

Hon berättade att du och hon
har inte gjort det tillsammans på över ett år.

Hon berättade också för mig
att du är praktiskt taget impotent.

Inte alls, faktiskt väljarens val
inför nästa OS.

Jag varnade dig, Andrew.

Jag spelar inga spel för sporten!

Särskilt inte spel av förnedring.

Jag vet för mycket om det.

Vart ska du?

Jag ska hämta Marguerites päls.

- Kommer hon inte tillbaka?
- Nej.

jag bor

som jag vill leva.

Du vet, jag har varit det
tänker på den där författaren du berättade om.

Och det är min åsikt
att dina deckare

är den normala rekreationen
av snobbig, förlegad,

livshatande, ovärdiga sinnen.

Jag ska hämta den pälsen nu.

Du ser.

Du ser.

Inspektör,

Jag arbetade i min studie

när jag hörde ett ljud här inne,

så jag tog min revolver,

och jag kom in här

att undersöka.

Här var den här unge mannen

springer ner för trappan

med min frus päls över armen.

Jag skrek åt honom att sluta,

men han ville inte bry sig,

men sprang vidare mot dörren

hoppas kunna komma undan.

Naturligtvis sköt jag.

Jag siktade lågt.

Tro mig, inspektör, det gjorde jag.

Det mest skrämmande hände.

Jag sköt ihjäl honom.

Det är okej, sir.

Bekymra dig inte i onödan.

En sån sak
kan hända vem som helst.

Jag kan inte släppa dig nu.

Vad menar du?

Går omkring

berätta för alla.

Det är bara inte möjligt.

Vem... Vem skulle jag berätta?

Vem skulle vara intresserad?

En person skulle vara för många,
till och med Marguerite.

Speciellt Marguerite.

Vad ska du göra då, Andrew?

Skjut ner mig?

- Spela det där gamla inbrottsspelet igen?
- Det är rätt.

– Det skulle inte fungera nu.
- Nej?

Varför inte undrar jag.

På grund av vad som verkligen hände
efter att jag åkte härifrån i fredags kväll.

Vad hände egentligen?

Jag lunkade hem

omtumlad, smutsig och förödmjukad.

Och jag satt uppe hela natten.

Och på morgonen,

Jag gick till polisstationen

och jag berättade för dem vad du hade gjort mot mig.

Och en av dem,
Kriminalchef Tarrant,

ja, han är verklig.

Han tog mig in i ett litet rum,
och vi hade en lång pratstund,

men jag tror inte
han ägnade mycket uppmärksamhet

till allt jag sa.

Så jag tänkte för mig själv,

"Han kommer inte att göra något åt det här."

Nej? Varför inte?

Du vet svaret på det
precis lika bra som jag.

I hans ögon,
Jag är bara en vanlig liten git

som har knullat frun
av en lokal adelsman

och fick vad han förtjänade.

Så kanske polisen inte kommer förbi
som jag sa att de skulle,

men även om de inte gör det,

de skulle aldrig tro
din inbrottshistoria. Inte nu.

Så du förstår, du har förlorat.

Du kan inte lura mig längre, Milo.

Jag har inte trott ett enda ord
du har sagt.

Det är sanningen.

Lögnare.

Ring Sergeant Tarrant
om du inte tror mig.

Du kommer hit och meddelar
din avsikt att stjäla min fru.

Du bänder in i min manlighet,

du föreläser mig om otrevliga sinnen

och du hånar skapandet av mitt liv,

St John Lord Merridew.

Tja, de är alla riktiga kulor den här gången.

Spelet är över, Andrew.

Jag går hem nu.

Milo, du förstår

Jag är egentligen ingen bra spelspelare.

Jag menar att säga,

aldrig spela samma spel
tre gånger igång.

Andrew?

Glöm inte.

Var säker och berätta för dem

det var bara

ett blodigt spel.