All language subtitles for The mists of Avalon.2001.DVDrip

Ingen k�nner till den sanna historien
om kung Arthur av Camelot.

Det mesta du tror dig veta om Camelot,
Guinevere och Lancelot-

- och den onda h�xan Morgaine Le Fey
�r inget annat �n l�gner.

Det borde jag veta,
eftersom jag �r Morgaine Le Fey-

- pr�stinna av �n Avalon,
d�r religionen om modergudinnan f�ddes.

Det b�rjade under den v�Idsammaste
omv�lvning Britannien upplevt.

Saxiska barbarer d�dade kristna
och de som trodde p� Avalons gudinna.

Om inte en stor ledare enade kristna
och den gamla religionens anh�ngare-

- var Britannien d�mt till barbari
och Avalon skulle f�rsvinna.

Min kristne fader, Gorlois, k�mpade
outtr�ttligt mot de saxiska horderna.

F�r Kristus! F�r Britannien!

Hemma i Cornwall var jag bara
ett barn vid den tiden-

- men jag visste att min mor Igraine
tillh�rde den gamla religionen-

- och i hemlighet ut�vade
dess urgamla magi.

Hennes syster Morgause hade bott hos oss
s� l�nge jag kunde minnas.

Hon nj�t av Avalons krafter.

Mamma!

Mamma, vad �r det?

L�t henne uppleva synen.
Jag vill veta vad den f�r med sig till henne.

- Men hon �r r�dd.
- L�t henne uppleva synen.

- Men d� blir pappa arg.
- Han f�r inte veta n�got.

Vad �r det? Igraine, vad ser du?

N�gonting till mig? En �lskare? En make?

Damen av sj�n kommer
och Merlin fr�n Britannien med henne.

- Vi m�ste f�rbereda oss.
- Vad vill de?

Det kan du fr�ga dem. De �r h�r.

Och s� kom Viviane till Cornwall,
den �ldsta av de tre systrarna.

Viviane var �verstepr�stinna av Avalon
och gudinnans r�st p� jorden.

Hon hade bara ett m�I -
att r�dda Avalon fr�n saxarna.

- Syster, vi m�ste f� slut p� kriget.
- Saxarna krossar v�rt land.

- Om inte vi f�rhindrar det.
- Hur?

Genom en ledare som b�de kristna
och gudinnans trogna kan f�lja.

- N�gon med Avalons blod i sina �dror.
- Storkonungen kan �nnu f� ett barn.

Han d�r inom ett halv�r.
Det har Viviane f�rutsp�tt.

Han d�r utan att l�mna en arvinge.

D� blir min make konung och jag
kommer att f�da ledaren du talar om.

- Du skall f�da konungen, Igraine.
- Men inte Gorlois barn.

Du skall b�ra barnet till den man
som b�r detta tecken.

Han �r en av gudinnans trogna
och han kommer att bli kung.

Jag �r gift med hertigen av Cornwall,
jag har givit honom ett barn.

- Jag har givit honom mina l�ften.
- Du gav Avalon dina l�ften f�rst.

Om du vill att det barnet skall f�das,
kan du sj�lv b�ra den store konungen.

Det beh�vs inte, Viviane.
L�t mig b�ra barnet.

Jag har ingen make,
jag kan b�ra konungen.

Har du ingen skam i kroppen?

Jag har lika mycket Avalon
i mina �dror som hon.

L�t mig g�ra den mannen f�r�lskad i mig.
Jag kan konsten.

Ingen kan leva en annans �de.
Du har en kung och s�ner i din framtid.

- Vem?
- Det vet du n�r du ser honom.

N�j dig med det.

Kom ih�g att Viviane
inte bara �r din syster.

Hon �r �verstepr�stinna i den tro
till vilken du lovat varje andetag.

Det kan bli slut p� v�Idet. Valet �r ditt.

- Men mitt hedersord...
- Ibland m�ste sm� dygder offras.

�rets sk�rd �r odlad
med dina egna m�ns blod.

- Morgaine, vad h�nde?
- Det var en man, en d�d man...

Mitt barn, ser du ofta s�dant
som ingen annan ser?

Ja, hela tiden.

Hon har redan synen.

Tre m�nader senare kallade Storkonungen
alla h�vdingar till London-

- f�r att utse sin eftertr�dare.
Han bj�d in min mor som hedersg�st.

- Saxarna gl�mmer aldrig er kraft.
- Ni och jag tillsammans, Gorlois.

- Men jag sl�ss inte mer mot saxarna.
- Jod�, i m�nga �r �n.

Det �r d�rf�r jag har kallat
till den h�r r�dsf�rsamlingen.

Jag m�ste tala om, Igraine-

- att mina pr�ster inte tycker om
att Avalons pr�stinnor �r deras likar.

Men jag s�ger att ni alla tj�nar
den store guden, oavsett vilket namn.

Och kvinnor �r ju trots allt
b�rare av arvsynden.

Det �r inte riktigt s� vi menar, sir.

S�ger ni inte att kvinnan �r den
som f�rde ondskan till v�rlden?

I er bibel finns det en fantastisk historia
om ett �pple och en orm.

- Bibeln �terger bara sanningen.
- Den gamla religionen tar emot er.

Men era pr�ster f�rnekar Avalons krafter.

Folk kanske inte l�ngre tror p� dem.

Det beror kanske p�
att ni s�ger �t dem att inte g�ra det.

Er fru uttalar sin �sikt. Det hedrar henne.

Tillbaka, ni hundar fr�n helvetet!

- F�rl�t mig, mylord.
- Ja, men ta ut hundarna h�rifr�n.

Kan du inte g� n�gonstans utan dem?

Uther Pendragon, till�t mig
presentera min hustru, lady Igraine.

- Hertiginna av Cornwall.
- Och syster till Lady av Avalon.

Det �r en �ra att m�ta
en dotter av den heliga �n.

Du skall b�ra barnet
till den man som b�r detta tecken.

Urs�kta mig, mylord.

Viviane... Viviane, varf�r g�r du mig detta?

H�r p� nu. Det jag s�ger
�r av st�rsta vikt f�r er alla.

- Gjorde jag n�got som st�rde er?
- Jag k�nde mig d�lig, sir.

Ni gick i samma �gonblick
ni s�g draken p� min handled.

Jag �r inte r�dd f�r drakar.
Jag �r ett barn av den gamla v�rlden, sir.

Varf�r kallar ni mig "sir"...

- ... n�r ni vet att vi k�nner varandra?
- Vi har inte tr�ffats tidigare.

Inte i detta livet,
men som alla vi av den gamla v�rlden-

- vet ni att det h�r inte �r
det enda livet d�r vi kan ha tr�ffats.

Det �r redan n�got mellan v�ra sj�lar.

Ni k�nde kraften och det var d�rf�r ni gick.

Har jag r�tt? Om det �r s�,
hur kan ni d� motst� det?

Jag �r Gorlois hustru
och det skall jag f�rbli.

- Ni vet allts� vad jag k�nde?
- Sir...

- F�lj med mig.
- G� tillbaka till r�det.

Ni kan inte g�ra annat �n att ge efter.

Om ni inte f�ljer med, kommer jag
och h�mtar er f�re n�sta fullm�ne.

- Mylord, �r r�det avslutat?
- Ja.

- D� �terg�r vi till v�ra f�rfaranden.
- Tar du inte farv�l av storkonungen?

- Du?
- Nej.

Ambrosius har utsett Uther Pendragon
till sin eftertr�dare.

Avundas mig inte, Gorlois.
Damen tillh�r er.

Du m�ste undvika skvaller. Ingen kvinna
�r s�ker med Uther Pendragon.

- L�t dem skvallra. Det ang�r inte mig.
- Det ang�r mig!

- Ifr�gas�tter du min heder?
- Nej, men ditt omd�me.

Om ditt omd�me inte �r b�ttre �n s�
ang�r mig inte heller dina l�ften.

Hur v�gar du?
Jag sa �t dig att undvika honom!

T�nk efter innan du sl�r mig
annars ska jag l�ra dig-

- att en dotter av Den heliga �n
inte �r n�gon mans tj�narinna.

Och s� blev min far
indragen i Vivianes komplott.

Sire, en budb�rare fr�n storkonungen
�nskar tala med er.

- Jag har kommit, mylord...
- F�r att beg�ra hj�lp �t Pendragon?

Jag beh�ver mina m�n h�r i Cornwall.
Saxarna samlas l�ngs kusten.

Kungen tror att det �r en list.
Alla krigsherrar samlas vid s�dra kusten.

Uther Pendragon vet inte vad saxarna
t�nker. Jag m�ste skydda mitt land.

Det �r en order fr�n er konung.
Han beg�r att ni leder er arm� till honom.

Jag �r hertig av Cornwall,
det �r inte Uther Pendragon.

Ni besvor er arm� till honom.
Ska ni svika honom vid det f�rsta provet?

Vakta er tunga, kapten!
N�r jag har k�rt bort saxarna-

- ska jag se om jag kan hj�lpa
Pendragon med hans planer.

Om ni v�grar nu,
blir storkonungen er fiende.

Om Uther Pendragon tror att han
kan k�mpa mot saxarna och sen mot mig...

...l�t honom d� f�rs�ka!

Jag var f�r ung f�r att f�rst�
varf�r min far hatade storkonungen s�.

Men d� han red bort
f�r att h�lla tillbaka saxarna vid Cameldun-

- b�rjade Avalons magi verka.

Syster! Syster, h�r mig!

Syster, h�r mig!

Syster!

Viviane?

Lyssna, om du vill se Uther vid liv.

Jag t�nker inte bedra min man.

D� d�r mannen du �lskar i natt.

Jag �lskar inte Uther!

Lyssna, tiden �r knapp.

Gorlois planerar att �verraska Uther
i s�mnen. Du m�ste varna honom.

R�dda honom... r�dda Avalon.

Som alla vi av den gamla v�rlden-

- vet ni att det h�r inte �r
enda livet d�r vi kan ha tr�ffats.

Det �r redan n�got mellan v�ra sj�lar.

Nu kunde min mor se
hur hon kunde r�dda Uthers liv-

- men hon s�g inte det fruktansv�rda pris
vi alla skulle f� betala.

D�r ligger han och sover
sin sista natt p� jorden.

Uther ska vara djupt i dr�mmen
n�r jag driver sv�rdet i hans br�st.

Uther!

Uther!

Vad var det?

H�r utf�rs magi. Jag kan k�nna det.

Uther!

Uther...

Gorlois �r inte vid Cameldun.
Hans m�n �r p� kullarna ovanf�r ditt l�ger.

R�dda er sj�lva.

- R�dda er sj�lva.
- Igraine?

Igraine!

Sir, m�r ni inte bra?

Vi m�ste f�rbereda oss
och visa hur vi v�lkomnar en f�rr�dare.

Uther!

Vi kan stoppa det h�r nu, Gorlois.
Det �r ditt beslut.

Mor, var �r du?

Mor? Mor!

Hon kommer att bli bra.
Det finns �rter som botar henne.

Vi m�ste f� henne i s�ng.

- �ppna! Hertiginnan �r sjuk.
- Vi m�ste finna �rter.

- �ppna porten!
- Vi har order att inte g�ra det.

Varken ni eller hertiginnan
f�r l�mna slottet.

- Min mor �r d�ende!
- Jag lyder bara order.

Var f�rsiktig, Morgaine.

D�r borta vid tr�den.

D�r �r Morgaine. H�mta henne!

Kom nu, Morgaine.
Hur kan du bryta mot din fars order?

�rterna �r till min mor. Hon d�r!

Kapten, det r�cker nu.

- L�t mig komma in.
- Varken ni eller n�gon annan man.

Inte ens lord Gorlois?

Sir, jag k�nner igen er rustning-

- men jag m�ste lyda era order
och be att f� se ert ansikte.

Visa ditt ansikte, Gorlois.

Sl�pp min dotter.

Jag var till mig av gl�dje
�ver att min far kommit tillbaka.

Men d� s�g jag draken och b�rjade f�rst�.

- Vad g�r du h�r?
- Jag v�ntar p� min far.

- Han �r d�r uppe hos din mor.
- Min far �r d�d.

Om din far �r d�d vem �r d� d�r uppe?

Mannen med draken.

Mannen fr�n profetian.

Akta dig f�r Viviane, mitt barn.

Hon f�ngar dig i sitt n�t,
som hon f�rs�ker g�ra med oss andra.

Hon f�r inte mig. Jag har l�rt mig
att ligga steget f�re henne.

Det h�r �r h�xkonster.

Han utmanade storkonungen.
Uther blev tvungen att d�da honom.

Vad t�nkte min mor, n�r hon s�g sin man
som dr�pts av Uther Pendragon?

Inget av det bekymrade Morgause-

- d�rf�r att i kung Lot av Orkney
s�g hon till slut sin v�g mot makt.

Nu s�g jag Uther Pendragon
och b�rjade f�rst� Avalons krafter.

Britanniens st�rste kristne krigare var d�d.

Uther skulle driva tillbaka saxarna-

- och Avalon skulle r�ddas
av en som trodde p� gudinnan.

Uther tog oss till slottet Camelot
och gjorde min mor till stordrottning.

All sorg sveptes bort n�r jag s�g
min bror Arthur f�r f�rsta g�ngen.

Hj�lp mig!

Arthur! Morgaine!

- Vad g�r de?
- De ber gudinnan om en god sk�rd.

Gudinnan? Hon som
fader Cuthbert inte tycker om?

Nu vaktar hon s�den
och ser till att den v�xer.

- Tycker de inte om Jesus Kristus?
- Vissa, men andra ber till gudinnan.

Finns guden och gudinnan samtidigt?

Ja, det �r som att ha en far och en mor.

Det var en lycklig tid
f�r mig och min lillebror.

Det verkade som om min nye far
kunde h�lla saxarna borta f�r evigt.

Men en dag h�rde jag en bekant r�st
och visste att allt skulle f�r�ndras.

- Merlin ska nu undervisa er son.
- Han �r bara en pojke.

Arthur m�ste fostras att f�lja sitt �de
och skyddas mot sina fiender.

Det avtalet gjordes f�r l�nge sen.

D�rf�r m�ste du ocks� ge mig Morgaine
som ska fostras i Avalon.

- Aldrig!
- Hon har synen.

Hon kan aldrig undfly det osedda.

Hon f�r hellre bli kristen. Ingen kan
skada henne bakom klostrets murar.

Flickan f�ddes till pr�stinna,
hon m�ste undervisas om sina g�vor.

Nu r�cker det!
Du �r i mitt land d�r jag �r kung.

Du �r kung... men vem f�rde dig dit?

Hur l�nge kan du beh�lla tronen
om Avalon drar tillbaka sitt st�d?

Krossar du din syster
f�r att f� din vilja fram?

Jag g�r allt f�r att Arthur och Morgaine
ska uppfylla sina �den.

Du kan inte ta ifr�n mig
b�da mina barn samtidigt.

Dina barn kommer att vara s�kra
och lyckliga och v�xa mot sina �den.

Ni m�ste l�ra er att n�ja er med det
och med varandra.

Ni kommer alltid att vara i mitt hj�rta.

Adj�, mor.

Far!

- Vad g�r ni?
- Mor...

- Vart f�r ni honom?
- Er tr�ning sker p� olika platser.

- Ni kan inte ta min bror ifr�n mig!
- L�mna mig inte, Morgaine!

- Ta honom inte ifr�n mig.
- Jag lovar att vara sn�ll.

Det vi vill g�ra och det som �r r�tt
�r ibland helt olika saker.

Du m�ste ge honom din styrka, mitt barn.

Vi ska vara starka, Arthur.

Minns du leken vi lekte?
Om du blir r�dd p� natten kallar du p� mig.

Om du h�ller andan och lyssnar
s� h�r du mig viska till dig.

Jag ska aldrig l�mna din sida.

Farv�l.

Kom, Morgaine.

Att l�mna mina f�r�ldrar var sv�rt-

- men att l�mna min lillebror
var n�stan mer �n jag kunde st� ut med.

Men den dagen skildes vi �t.
En norrut, en s�derut-

- ridandes mot v�ra skilda �den.

Gudinnan �r allting i naturen
och allt i naturen �r heligt.

Titta, d�r �r hennes ansikte.

Lyssna, d�r �r hennes r�st.

Hon finns i allt som �r vackert
och allt som �r hemskt ocks�.

Avalons v�ktare
uppenbarade sig tyst p� kullarna-

- n�r vi n�rmade oss sj�n
som omgav den mystiska �n.

N�r vi kom fram till sj�n
och s�g ut i dimman-

- kunde jag inte tro att bakom den
l�g alla underverk jag dr�mt om.

- Var �r vi?
- Vid Avalons gr�ns.

�r det h�r Avalon?

N�r vi n�rmade oss dimman
kr�p kylan in i mitt hj�rta.

Om jag gick genom sl�jan,
skulle jag d� kunna �terv�nda till Arthur?

�r det Avalon?
Det ser ut som ett kristet kloster.

Det g�r det. Men Avalon ligger under det,
bakom det, djupare in i dimman.

Det fanns h�r l�ngt innan
de kristna byggde sitt kloster.

S� vackert...

Ja, men om du misslyckas
med ditt uppdrag, �r det f�rd�mt.

�ntligen var jag framme och redo
att ing� i gudinnornas systerskap.

- Vad heter du?
- Hennes namn �r Raven.

Hon har svurit ett tystnadsl�fte
till gudinnan.

Men tystnad �r nog inte f�r dig.
Du har dina egna utmaningar.

Kom!

Gudinnan h�ller allt i balans,
Gott och ont, d�d och �terf�delse.

Rovdjuret och bytet. Utan henne
skulle f�rst�relse och kaos r�da.

Och s� b�rjade jag invigas
i Avalons hemligheter.

En stig som skulle leda mig till
att bli pr�stinna av den gamla religionen.

Jag b�rjade se gudinnan
som min egen mor och som mor till jorden.

Men f�r att bli pr�stinna
kr�vdes mer �n kunskap.

Jag skulle ocks� l�ra mig styra
�ver alla element, ett efter ett.

Hur gjorde du det?

Visa mig, Viviane. Jag vill l�ra mig.

Morgaine!

Morgaine, du m�ste koncentrera dig.

- Men jag s�g min bror.
- Skilj p� syner och verklighet.

Se nu till att h�lla ditt sinne p� en plats.

Det tog m�nga �r innan jag ans�gs
vara redo f�r det st�rsta provet-

- att skingra Avalons dimmor.

Och till slut fickjag det heliga m�rke-

- som bara de som var
gudinnan trogna fick b�ra.

V�lkommen till dem som tj�nar gudinnan.

Hon har tagits.

Som Avalons pr�stinna skulle jag
en dag �ppna dimman f�r en bes�kare.

Jag var s�ker p� att min l�ngtan
efter min bror �ntligen var �ver.

Arthur!

- Arthur?
- Nej, men hans kusin.

- Din kusin, om du �r Morgaine.
- Min kusin? Genom vem?

- Din mentor, Damen av sj�n.
- D� m�ste du vara...

Lancelot. Du kan omfamna mig
om du vill, vi �r ju sl�kt.

Lancelot kom inte f�r att tr�ffa sin sl�kt,
utan f�r att tala med sin mor.

Jag kan inte stanna i Avalon medan
saxarna f�rst�r den verkliga v�rlden.

- �r inte Avalon verkligt?
- Inte verkligt som en strid.

Du har alltid sagt att vi inte
ska k�mpa emot v�r natur. Jag vill sl�ss.

Om du skaffade dig visdom,
kunde du leda striden, inte fastna i den.

Jag har kommit hit f�r att f�
din v�lsignelse. Det skulle gl�dja mig.

Jag ber om den, men jag ger mig av
med eller utan den.

Jag har levt i en v�rld d�r m�n
inte v�ntar p� kvinnors befallning.

- Hur v�gar du tala s� till mig?
- Mor, jag ber dig...

- Tro inte att du kan beveka mig.
- Det tror jag inte.

G� upp till stencirkeln, b�da tv�.
D�r f�r du ta farv�l av Avalon.

- Varf�r?
- Om jag ska godk�nna ditt beslut.

Du tillbringar f�r mycket tid p� h�stryggen.

Ja, h�r �r det. Det �r vad din mor
ville att jag skulle visa dig.

Dumheter. Du m�ste k�nna
min mor vid det h�r laget.

Hon ville att vi skulle k�nna ringens kraft,
s� att jag...

S� att du skulle stanna.

- Min mor �r en strateg.
- Jag tror att du har r�tt.

- Men jag k�nner det.
- Ringen?

Jag k�nner hur det fl�dar genom mig.

Jag k�nde det som barn,
men nu �r det annorlunda.

- K�nner du det?
- Naturligtvis.

Vi �r av samma blod.

Titta!

- De kristna. Kan de se oss?
- Nej.

De �r i Glastonbury, vi �r i Avalon.
De kan inte ens se stenarna.

- �r du s�ker p� att de inte ser oss?
- Ja.

Hon k�nner n�gonting.

- Du kan skingra dimman.
- Nej, det �r en konst, ingen lek.

Det �r ingen lek,
men du kan kanske inte g�ra det.

- Var kom du ifr�n?
- Var inte r�dd.

Vi kommer ingenstans ifr�n,
men du �r i Avalon.

En av f�erna.

- H�ll henne borta fr�n mig.
- Hon �r lika d�dlig som du.

Mitt namn �r Lancelot,
det h�r �r min kusin Morgaine.

Vem �r du?

Guinevere, dotter till kung Loedekrantz.

Jag m�ste dr�mma. Avalon finns inte.

Jod�.

Vart leder den d�r stigen?

Ner till f�lten och lundarna,
den ena platsen vackrare �n den andra.

F�r jag stanna en stund?
Kan du visa dem f�r mig?

Naturligtvis. Du f�r stanna s� l�nge du vill.

Kan du h�ra mig? Vart tog du v�gen?

Lancelot!

- Din mentor har undervisat dig v�l.
- Vad menar du?

N�r jag s�g p� dig,
var det som att se p� min mor.

- Min mor ska f� veta mitt beslut nu.
- Vad har du beslutat dig f�r?

Jag har kraften att leda m�n i strid.
Det �r vad jag ska g�ra.

N�r Lancelot meddelade sitt beslut-

- h�nde det n�got i mig,
som jag inte k�nt f�r n�gon man tidigare.

Efter n�gra dagar, p� Vivianes order-

- for jag f�r att delta i fruktbarhetsriterna
som kallas Beltane-festen.

Ceremonin, som hon kallade
Det stora �ktenskapet.

Vem som skulle f� mig visste jag inte.

Men Viviane sa att Avalons framtid
h�ngde p� min roll som j�garjungfru.

Och att min partner skulle bli den man
som d�dade kungens kronhjort.

N�r jag �terv�nde till den heliga �n
greps mitt hj�rta av en stor l�ngtan.

Jag hoppades att mannen
vid Beltane-riten var Lancelot.

Men jag s�g aldrig hans ansikte.
Jag hade ingen aning om vem han var.

Vem var hon?
N�r f�r jag tr�ffa henne igen?

- Du fick bara k�nna henne en natt.
- Du kan frambesv�rja henne.

Du f�r aldrig veta vem j�garjungfrun var.

Den kunskapen �r helig
och det m�ste du l�ta den f�rbli.

Nu �r din tr�ning �ver, och du
m�ste �terv�nda till den nya v�rlden.

- Varf�r just nu?
- D�rf�r att din far beh�ver dig.

Just n�r Arthur red i v�g
f�r att s�ka efter sin far-

- stod Uther Pendragon
inf�r sitt st�rsta prov.

Saxarna hade �ter slagit ner
p� Britannien med stora styrkor.

Far!

- Far!
- Arthur!

Arthur, du kom bara hem i tid
f�r att se mig d�.

- Du ska inte d�!
- Min son...

...nu gl�mmer vi den h�r v�rlden
och talar om n�sta.

Kom n�rmare... jag fryser.

- Kom, min son.
- Jag �r h�r.

Och s� slutar Storkonungariket Britannien.

Det �r synd att du aldrig fick regera.
Du skulle ha blivit en god kung.

Far!

Far!

Arthur! Vi har ingen tid att f�rlora.

Jag kallar p� himlens och jordens makter.
Hj�lp mig nu!

Jag kallar p� himlens gud
och jordens gudinna. Hj�lp mig nu!

Du kallade p� gud och gudinnan.
Det �r gudinnan som svarar.

H�r p�, Arthur,
du �r redo att bli storkonung.

Och s� skall det bli
om du har Avalons st�d.

Avalon lyfter upp dig
om du lyder de gamla lagarna-

- och h�ller gudinnan levande
i m�nniskornas hj�rtan.

- Sv�r p� det!
- Jag sv�r!

Se d� p� altaret!

Det �r Excalibur, Avalons m�ktiga sv�rd.

Du �r v�lsignad av gudinnan,
du har kraften att dra ut det.

Ta det, Arthur!

Ta det och h�rska!

Ta det, Arthur!

Ta det och h�rska!

Arthur!

F�lj Excalibur!

F�lj mig, Britanniens m�n! F�lj mig!

Arthur v�nde kriget, och saxarna
slogs tillbaka fr�n v�ra str�nder...

...�tminstone f�r en tid.

N�r dagen f�r hans kr�ning n�rmade sig-

- tycktes hela Britannien samlas
i Camelot f�r att fira en ny tid.

Till och med kung Lot av Orkney
hade kommit fr�n sina skotska �ar-

- med Morgause, hans hustru och drottning.

- Mitt k�ra barn.
- Det kan du inte kalla mig l�ngre.

- Morgaine...
- �r det min kusin?

Ja. - Det h�r �r Gawain, v�r f�rstf�dde.

- En �ra att m�ta Avalons pr�stinna.
- Gl�djen �r min.

Jag har h�rt mycket om den platsen.

Ni l�r kunna g�ra er sm�
och flyga omkring p� sparvar.

Fantasin �r intressantare �n fakta.

Det var bra att du �terv�nde.
Din n�rvaro kommer att ge din mor tr�st.

Var �r hon?

Mor?

Mor!

Jag f�rlorade dem alla,
alla de �r n�r du var en liten flicka.

Jag skulle ha varit hos dig, inte Viviane.

Jag skulle inte ha till�tit det.

Mor, du hade inget val.

Han brukade sitta d�r n�r han var hemma.

Du f�r inte l�ta sorgen hindra dig
att fira Arthurs kr�ning.

Morgaine, n�r Arthur �r kr�nt,
far jag till Glastonbury.

- F�lj med mig till Avalon.
- Jag har gett Avalon tillr�ckligt.

Din mor har m�nga kristna v�nner.
De kommer att vara goda mot henne.

T�nker du avge l�ftena?

Jag har begravt tv� m�n,
jag kommer inte att �lska igen.

Nu �r Uther borta, och jag beh�ver
f�rl�telse f�r det jag gjorde din far.

Det kan jag bara finna i Glastonbury.

Kom ih�g! Camelots framtid ligger hos er!

Titta!

Akta �gonen!

Kay, h�ll upp sk�lden,
annars hugger Bedevere halsen av dig.

H�r, min v�n!

S� g�r det n�r man l�ter kungen
l�ra en att sl�ss.

N�stan kung.

- �nnu en brud till dig.
- Kom och tr�ffa henne.

Hon �r speciell. Biskopen vill
att jag gifter mig med henne.

- Ni �r s� v�lkommen till Camelot.
- En �ra att tr�ffa en ber�md krigare.

H�r �r en till, min gode v�n Lancelot.

Lyft er sl�ja,
annars har ni en or�ttvis f�rdel.

Lancelot. - Guinevere av Loedekrantz.

S�g n�gonting.

Jag st�r till er tj�nst, miss.

Han �r f�ordig, men v�r b�ste soldat.

Vem �r det? D�r uppe p� balkongen.

K�nner du inte igen
din egen syster Morgaine?

Hon har kommit fr�n Avalon
f�r att hylla dig i morgon.

Urs�kta mig, mylady,
jag m�ste h�lsa p� min syster.

Var �r min lillebror?

Han �r h�r. Han �r fortfarande h�r.

Ska vi h�mta en h�st
och rida som vi brukade?

- De goda tiderna har �terv�nt.
- Du l�r ha tr�ffat hundra prinsessor.

Kom! Ser du flickan d�r nere?

Du f�r lova att inte s�ga n�got.
Vi ska gifta oss.

- �Iskar du henne?
- Det kommer jag att g�ra, syster.

- Det finns n�gon annan, eller hur?
- Nej.

Jo, det finns det. Du kan inte lura
en av Avalons pr�stinnor.

Ja... Det var en annan.
Det var en underbar natt.

- Men?
- Du pressar mig s� h�rt.

Det �r en systers privilegium.
Tala om vad hon heter.

- Jag vet inte.
- Fr�gade du inte?

- Vi talade inte med varandra.
- Kommer du att tr�ffa henne igen?

Jag vill det, syster,
men jag vet inte var hon �r.

- Ber�tta hur hon ser ut.
- Det vet jag inte heller.

- Hur kommer det sig?
- Hon bar mask.

Det var vid Beltane-riten.
Jag blev invigd d�r. Vi �lskade.

Det var allt jag dr�mt om.

Det var n�got med den flickans �gon
som skall vaka �ver mig f�r evigt.

Arthur!

Jag m�ste �terg� till mina plikter.
Du kommer v�l och g�r oss s�llskap?

Du m�ste tr�ffa min blivande brud.

Min moster Morgause anv�nde
sin magi mot den kvinna hon hatade...

Vid elden... vid stenen...

...vid vattnet... och vid luften...

...f�rbannar jag dig.

Guinevere av Loedekrantz,
jag f�rbannar dig f�r evigt!

Vid Excalibur, sv�r jag-

- Arthur Pendragon, konung av Britannien-

- att jag skall styra lika
�ver druider och kristna.

Alla m�nniskor skall dyrka
den gud de �nskar.

Min hand betyder r�ttvisa.

Ett kungarike,
den gamla visdomen och den nya.

Ett kungarike, f�renat h�r vid Camelot-

- som skall st� emot barbariets tidevarv.

Br�der och systrar!

Vi har inte bara ett,
utan tv� gl�dje�mnen att fira i dag.

I dag har v�r konung svurit trohet-

- mot Britannien, mot Avalon,
mot den heliga fadern-

- och han skall �kta den kristna prinsessan
Guinevere av Loedekrantz.

Folket dyrkar honom. Om n�gon
kan r�dda Britannien, �r det han.

- Det f�r han g�ra under sin livstid.
- Vad har du gjort?

Han f�r ingen son som kan ta �ver tronen.
Det ska v�r son g�ra.

L�nge leve kung Arthur!

L�mna mig inte, Morgaine!

Vad st�r p�?
Var det all sp�nningen d�r inne?

- Nej, Morgause.
- Vad �r det, d�?

Jag tror att jag �r med barn.

Efter kr�ningen red Arthur
f�r att bes�ka grannl�nderna-

- och l�mnade Guinevere i Lancelots v�rd.

Arthur �r en bra ledare.
Jag skulle aldrig ha l�tit stammarna sl�ss.

Det �r f�r att ni �r en krigare.
Ni vill alltid kasta er in i striden.

Ni m�ste tycka att jag �r en enkel man.

Lancelot!

Guinevere!

- �r ni skadad?
- Nej d�.

- Ni riskerade livet f�r min skull.
- Det �r min plikt.

- Er h�ngivenhet ber�r mig.
- Min h�ngivenhet har inget slut.

Jag m�ste bek�nna en sak
f�r att f� det ur mitt sinne.

Sen ska vi inte s�ga mer.

Jag dr�mde om er i Glastonbury.

Ni �ppnade sl�jan till Avalon
och lyfte in mig.

Det var ingen dr�m.
Jag var d�r med Morgaine.

Hon lyfte in er,
men jag bad henne g�ra det.

Ni k�nde det ocks�?

- Men jag har svurit Arthur min ed.
- Som jag.

Vi har inget att bek�nna.

Men jag har syndat med er i mina tankar.

Tankar �r inte handlingar.

Biskopen s�ger: "Att t�nka �r att handla. "

Mina tankar svarar inte inf�r biskopen.
Om de gjorde det-

- skulle jag brinna i helvetet
varje g�ng jag ser er g� f�rbi.

Helvetet �r verkligt f�r mig.
Vi f�r inte g�ra n�got �t det.

- H�r ni p� mig? Sv�r!
- Vad?

- Att inte g�ra n�got.
- Jag syndar inte mot min konung.

Varf�r vill ni inte sv�ra?

Det blir inget mellan oss.

Eller hur, min �lskade?

- Jag �r r�dd.
- Naturligtvis �r du det.

Men oroa dig inte.
Jag anv�nde det sj�lv innan jag gifte mig.

Det har till och med en angen�m smak.

Ta din medicin nu.

Drick det, Morgaine, s� blir du fri.

Drick!

Vad g�r ni?

Jag hj�lper henne att bli av med
barnet hon inte vill ha.

L�mna oss, Morgause.

Jag �r inget barn, jag �r inte heller
en av dina dyrkande pr�stinnor.

Jag �r drottning, hustru till Lot av Orkney.
Du kan inte beordra mig.

Jag sa att du skulle l�mna oss.

Hur kunde du g�ra s� mot mig... mot oss?

- Du skulle inget veta.
- Nu vet jag.

Hur kunde du arrangera
en s�dan styggelse?

Det �r min heliga uppgift.

Du och Arthur �r de sista l�nkarna
till landet i dimman.

De l�nkarna f�rsvagas f�r varje �r.
Jag m�ste h�lla dem levande.

Ocks� om det inneb�r
att du offrar alla du �lskar?

Ocks� om det inneb�r
att jag m�ste offra min sj�l.

Det �r att vara Damen av sj�n,
som du kommer att uppt�cka.

- Jag?
- Naturligtvis.

Vad skulle din tr�ning
och ditt lidande varit f�r-

- om inte f�r att du ska bli Damen av sj�n?

Du har storhet i din sj�l. Jag kan se det.
Jag har sett det hela tiden.

Jag b�r en bastard,
som min egen bror �r far till.

Du b�r Arthurs eftertr�dare.
Vill du att Morgause ska m�rda det...

- ... s� att hennes son kan ta vid?
- Nej.

Om du inte f�der barnet
blir Lots och Morgauses barn tronarvinge.

- Varf�r m�nar hon annars om dig?
- Jag tror det inte.

L�t d� hennes ambitioner
skapa nationens framtid.

Morgause t�nker inte p�
n�gon annan �n sig sj�lv.

Dina motiv kanske �r �dlare,
men du flyttar runt oss som spelpj�ser.

Vad har inte mor offrat f�r Avalon?

Min far dog f�r Uthers hand
p� grund av dig.

Min bror Arthur, som �lskade mig
som han inte �lskade n�gon annan.

Och jag �lskade honom.
Se nu vad du har gjort mot oss.

Du har besudlat v�r k�rlek
bara f�r Avalons skull.

Nej! Jag ska inte d�da barnet.

Men du ska inte ta honom till Avalon
och f�rvrida hans sinne.

Han blir Britanniens st�rste konung.

Han ska inte s�tta sin fot i Avalon.
Han ska inte bli ditt redskap.

- Du har svurit att lyda gudinnan.
- Henne, men inte dig!

Jag avsv�rjer mig dig.
Jag s�tter aldrig mer foten i Avalon.

- Du skall lyda!
- Aldrig!

Vart kunde jag ta v�gen,
om inte med Morgause och Lot till Orkney?

D�r kunde mitt barn f�rsvinna
i den myllrande barnaskaran i Lots slott.

�t och njut! Ingen kan s�ga
att jag inte bjuder storslaget.

Till och med mitt i vintern!

Den b�sta biten till dig, Morgaine.
Var det inte du som sa-

- att det b�sta f�r en havande kvinna
var kronhjortlever som skall �tas r�.

Barnet kommer.
F�lj henne till hennes kammare!

Hustru, v�nta! Du har br�ttom
att hj�lpa v�r sons rival till v�rlden.

Om barnet d�r och Guinevere
inte kan f�da en arvinge-

- blir v�r son storkonung.

T�nk p� det n�r du hj�lper barnet
till v�rlden. T�nk noga p� det.

Morgaine, sv�lj det h�r! Krysta nu!

Krysta! Krysta!

Morgaine!

Morgaine!

Varf�r d�ljer du dig f�r min syn? Morgaine!

Hon kan inte amma honom �n.
Stackars liten, men amman v�ntar.

- Ska jag ta med honom, mylady?
- Inte �n.

Mor...

Ja, mitt barn.

- Mor, f�rl�t mig.
- F�r vad?

Arthur... han vet inte.

�r Arthur fadern?

S�g inget till honom. Sn�lla du...

L�t mig h�lla honom.

L�t mig h�lla honom, bara en g�ng.

L�mna oss.

- Barnet lever.
- Och det ska han forts�tta g�ra.

- Varf�r?
- Det �r Arthurs barn.

En konungs son. Sa hon det?

I sina feberdr�mmar.
Hon vet inte att jag vet.

En storkonungs son.

Hur m�nga s�ner han �n f�r,
s� �r det h�r barnet hans f�rstf�dde.

Den h�r hemligheten ger oss ett vapen.

T�nk p� det, min make.

Hans k�tt och blod, hans arvinge.

Men mina order, mitt inflytande.

Han ska ha sm� behov av Morgaine,
men stora behov av mig.

Allt eftersom tiden g�r,
blir Britannien mer och mer v�rt eget.

Det �r dags f�r hans f�rsta m�I.

En ny och fruktansv�rd kraft
hade sl�ppts loss.

Britanniens �de hade �ndrats f�r evigt.

Det var som om mitt liv g�tt f�rlorat
i dimman. Allt jag �lskat var borta.

Jag trodde att inget mer
kunde tas ifr�n mig. S� fel jag hade.

Men i Camelot tycktes sommaren
�ntligen ha kommit till Britannien.

Med en god konung och Riddarna
vid runda bordet var det �ntligen fred.

Arthur var den konung alla hoppats p�,
och Guinevere hans drottning.

Jag har saknat dig, min �lskade.
M�r du d�ligt?

- Min bl�dning har kommit.
- Varf�r l�ter du det pl�ga dig?

Det betyder att jag inte
har givit dig en son och en arvinge.

Vi �r unga. Vi kan f� barn i m�nga �r �n.

Kl� dig nu. Trupperna har �terv�nt
segrande ur striden.

De vill se drottningen vid min sida.

Arthur!

- Vad �r det, Morgaine?
- Inget.

- �nnu en ond dr�m?
- Varf�r dr�mmer du onda dr�mmar?

Vissa m�nniskor �r f�dda s�dana,
min docka.

Det �r som att vissa har brunt h�r
och andra gult.

- Vissa m�nniskor ser saker.
- Inte �n. Han �r f�r ung.

Det �r m�rkligt att jag �r s� orolig h�r
i det fredliga Orkney.

Varf�r far du inte till Camelot?

- Mitt barn, d�?
- Vi klarar oss. Eller hur, min docka?

- Du har vunnit honom.
- Vi �r tvillingsj�lar.

D� f�r jag ha honom f�r mig sj�lv.
- Vore inte det fint?

Du m�ste lova mig en sak.
L�t aldrig Viviane f� tag p� Mordred.

Hon vill fostra honom. Det f�r inte ske.

Jag lovar.

Och s� kom den dagen
d� jag �terv�nde till Camelot-

- Britanniens dunkande hj�rta-

- och den plats d�r jag tillbringat
min barndom med min bror Arthur.

Riddare!

Min syster har �terv�nt fr�n Orkney.

- Du minns v�l Gawain.
- Morgaine.

Percival, Gallahad, Accolon.

- Ni utbildades p� Dimmornas �.
- Ja, till pr�stinna.

Jag vill fara dit och l�ra mig
den dolda v�rldens mysterier.

Mylord, ska ni inte presentera mig ocks�?

Vi har tr�ffats, men d� sa vi inte mycket.

Jag borde niga f�r dig.
Du var kungens k�rlek l�ngt f�re mig.

Kom, s� talar vi som systrar.
D�rf�r att vi �r systrar.

Jag ska inte l�tsas
att jag inte �r r�dd f�r dig.

- Jag v�xte upp med misstro mot er.
- Men du vet �nd� att vi �r desamma.

- Ja, n�got s�dant, och �nd�...
- Kunde vi inte vara mer olika.

Bra. De undervisade dig v�l
i att l�sa tankar.

Det kan varje kvinna.

Men undervisningen, Morgaine...
m�ste ha varit bra till n�gonting.

Fick du l�ra dig om �rter och trolldomar?

Naturligtvis.

- Tala om vad jag t�nker nu.
- Jag kan inte gissa.

D� ska jag s�ga det rent ut.

Det finns �rter som kan hj�lpa
en kvinna att f� ett barn, eller hur?

- �r det vad du vill?
- G�r det inte sv�rare �n det �r.

Det finns ett smycke som anv�nds ibland,
men inte vill du ha det.

S�g att du inte �r en h�xa.

S�g att det inte �r fr�n dj�vulen
och att jag inte ska brinna i helvetet.

Den h�r g�ngen ska jag tro dig.

Du ska f� det till Beltane-natten.

S�ja, nu �r det bra.
Snart galopperar du som ett f�l.

- Du �r duktig med h�star.
- Ja, b�ttre �n med m�nniskor.

Alla m�nniskor, eller bara vissa?

Jag menar kvinnor. Nog borde du
ha haft en brud vid det h�r laget?

Eller sl�r ditt hj�rta fortfarande
f�r den kvinna du inte kan f�?

- Ryktena �r inte sanna.
- Du kan tala med mig.

Det var jag som lyfte in henne i din v�rld.

Jag kunde inte ana
vad det �gonblicket skulle f�ra med sig.

Jag �lskar Arthur
mer �n jag �lskat n�gon annan man.

Resten som finns i mitt huvud
och i mitt hj�rta stannar d�r tills jag d�r.

Vet du vad som finns
i mitt huvud och i mitt hj�rta?

Jag k�nner saknad efter dig, k�re kusin.

Ingen har r�rt mig som du gjorde
och jag l�ngtar �nnu efter dig.

Jag har k�mpat i m�nga strider-

- men ingen som den jag har k�mpat
sen den dagen i Avalon.

Kom och l�gg dig, Arthur.

M�nen blev full och f�rsvann.

Det var �ter dags
f�r Beltanes fruktsamhetsriter.

- Ger det h�r mig ett barn?
- Det kan verka b�ttre �n du tror.

Gudinnans v�gar �r hennes egna.

Det �r v�l passande, Beltane-natten?
Men det struntar jag i.

L�t dem praktisera sin hedniska magi.
Om gudinnan ger mig ett barn...

Drick, m�n! Vi har v�rt eget
Beltane-firande inom dessa v�ggar...

...d�r det �r s�kert.

- G�r ni dit utan Ijus?
- Det �r Ijust nog d�r borta.

Det �r farligt att t�nda eldar i dessa tider.
Pr�sterna ogillar det.

Pr�sterna blir allt m�ktigare.

Men i natt, bara i natt,
kan vi gl�mma pr�sterna.

Ska vi g� d�, mylord?

�h, min drottning...

Guinevere och Lancelot... de tv�
m�nniskor jag �lskar mest i v�rlden.

�Iskar ni mig?

Ibland tror jag att Lancelot
�r den b�ste av oss tv�.

Kom och ligg hos mig. Jag vill tala med er.

Om drickandet inte hj�lper mig
att s�ga det, blir det aldrig sagt.

Guinevere har inget barn.

- Jag ser hur ni tittar p� varandra.
- Arthur...

Jag ska avsluta det h�r, �ven om
jag m�ste beordra er att vara tysta.

Min hustru tror att det �r hennes fel
att vi inte har n�got barn...

...men jag tror att det �r jag.
Ja, ibland ligger felet hos mannen.

- Ocks� n�r den mannen �r kung.
- Arthur, sluta nu...

Mitt kungarike beh�ver en arvinge
annars g�r det jag sl�ss f�r f�rlorat.

Din son, Lancelot,
avlad i kungens s�ng, skulle �rva tronen.

Hellre det �n att Lots son
skulle regera, eller hur?

Biskop Patricius skulle s�ga
att det var en ohygglig synd-

- men det �r en st�rre synd
om det inte finns en son som �rver kronan-

- och l�ta riket hamna i samma kaos
som n�r min far tog plats p� tronen.

Min v�n... min kusin...

...vill du g�ra det f�r mig?

Det f�r mylady avg�ra.

Nej, jag har gett mina l�ften till er.

Att vara min, och att lyda mig
som din make och din kung.

V�ra f�rf�der gjorde detta utan skam-

- inf�r samma gudar
som vakar �ver oss i natt.

Vi skall b�da vara tillsammans med dig.

Och om det barn vi �nskar skulle bli till-

- d� kan ingen av oss veta med s�kerhet.

Och du kan sv�ra, sanningsenligt...

...att barnet blev till i kungens s�ng.

Jag �nskar att du var syster
till en mindre m�ktig man.

God morgon, kusin.

- Du gav henne smycket, eller hur?
- Guinevere?

- Hon ber�ttade det f�r mig.
- Det var inte menat f�r dig.

Jag hade ingen aning om
att det skulle bli du.

D� �r gudinnans v�gar
bortom din f�rst�else.

Det var kungen sj�lv som bj�d in mig
till sin s�ng med drottningen.

Alla ni tre?

Hur ska jag kunna �terv�nda
till det som var?

Hur ska jag kunna sitta vid hans bord?

Hur ska jag kunna falla p� kn�
och kalla mig hans tj�nare?

Du har ingen skuld
f�r att du �lskar Guinevere.

Vad kan jag g�ra?

Oroa dig inte, kusin.
Vi sl�r v�ra kloka huvuden ihop.

Jag v�gade inte hoppas, men sen sa
lady Morgaine att det fanns hopp.

Jag talade med honom och han bad mig.

- Vem bad dig?
- Lancelot.

�h, Ers majest�t,
jag �r Englands lyckligaste kvinna.

Bad Lancelot dig att bli hans hustru...
och du sa ja?

Det �r klart att du gjorde.
Vad kunde vara mer naturligt?

- Ers majest�t...
- Du f�r en make, bra.

Men har jag ett barn till min kung?
Det �r vad du viskar till de andra.

"Drottningen har sin bl�dning igen. "
- F�rsvinn ur min �syn!

Arthur!

Ta �ver h�r.

S� mycket f�r din v�ns k�rlek
och din systers trolldom!

Guinevere, lugna dig. Vad �r det som...

Jag har f�tt min bl�dning.
Jag b�r inget barn.

- Men, min drottning...
- Jag tog emot gift fr�n en h�xa.

Jag l�g med dig och din v�n och
gav mig �t din lust och ogudlighet.

Allt detta f�r ingenting.
Allt detta f�r ingenting!

Inget barn! Inget barn...

- Var �r mitt barn?
- Det vilar nu i Guds h�nder.

- Gr�t inte.
- Gud bel�nar inte syndare.

Vi �r alla syndare, min �lskade.
Han vet det, och f�rst�r.

Han vet ocks� att du s�tter lika v�rde
p� hedningar och kristna-

- och sl�ss under gudinnans ban�r
som om hon var likv�rdig med Gud.

V�r fader kanske �r i himlen,
men gudinnan �r den stora modern.

Hon �r inte min stora moder,
hon ger mig inget barn. Inte Gud heller.

Du s�ger dig vara god,
men du d�mer din hustru till ofruktbarhet-

- p� grund av en ed till m�lade vildar.

Jag f�raktar dig, Arthur Pendragon!

Varken god kristen, god hedning.
eller en god make till mig.

Och s� vigdes Lancelot vid lady Elaine.

Om han inte kunde g�ra mig lycklig
kunde han fylla henne med gl�dje-

- och hela de s�r han f�tt utst�
genom Avalons magi.

- Har min mor kommit, druid?
- Din mor s�nder sina v�lsignelser.

Men hon kanske inte stod ut med
att se dig gifta dig under kristna ban�r.

- Vi far dit p� v�gen till Pellinore.
- Tack, Morgaine.

Morgaine, Damen av sj�n �r sorgsen
f�r att du h�ller dig borta.

Jag t�nker ofta p� henne,
men jag har valt en annan v�g.

- Hur m�r Viviane?
- Hon vill ha dig vid sin sida.

Hon gjorde det hon gjorde
som gudinnans tj�narinna.

Och �ven om du f�rsm�r henne,
f�rsm�r du inte de gamla s�tten.

- D�rf�r hedrar jag dig.
- Det h�r �r Accolon av Wales.

Han h�ller fast vid den gamla religionen,
som sin far Uriens.

- Vi har redan haft n�jet att tr�ffas.
- Vill ni dansa med mig, mylady?

Om ni tar hit era ryttare
har vi jutes i f�llan innan de n�r Avalon.

Det kommer att ske, Ers majest�t.

- Har ni funderat p� min beg�ran?
- Kung Uriens �nskar gifta om sig.

Finns det en dam vid hovet
som �nskar bli drottning av Norra Wales?

Morgaine.

�r hon inte lite v�l ung?

Hon skulle s�kert bli lycklig
med en �ldre man, hon �r ingen flicksn�rta.

- Vad s�ger ni, kung Uriens?
- Storkonungens syster?

- Det skulle vara en �ra.
- Vi f�r diskutera det senare.

Morgaine till Uriens?

Han �r en god man av den gamla
religionen, och en viktig allierad.

- Vi borde �tminstone fr�ga henne.
- Jag tror mig veta vad svaret blir.

- Vi har ett gifterm�Iserbjudande.
- Det har dryftats.

Man har bett dig komma
till kungahuset i Norra Wales.

Det �r ett vilt st�lle
och du skulle vara l�ngt fr�n Camelot.

En av den gamla religionen
�nskar �kta dig.

Jag kan inte l�tsas att jag �r s� f�rv�nad.

Vilken slug rackare.
Han sa inte att han talat med dig.

Vad ska jag s�ga till honom?

S�g honom att jag g�rna
vill leva i Norra Wales.

Jag �r lycklig f�r din skull, Morgaine...
mycket lycklig.

V�nner! Denna str�lande dag
har jag �nnu ett lyckligt tillk�nnagivande.

Min k�ra syster skall trolovas
med kung Uriens av Norra Wales.

Det tog en stund innan det sj�nk in.
Sen f�rstodjag att jag lurats-

- att gifta mig med fadern
i st�llet f�r sonen. Jag kunde inget g�ra.

Om jag avvisade Uriens, skulle jag
f�rnedra honom inf�r hela landet-

- och min bror skulle f�rlora
sin bundsf�rvant i Wales.

Jag var fast, som flugan i n�tet.

- Hur kunde du l�ta det ske?
- Jag kunde inget g�ra.

F�rst halar de Pendragons fanor-

- och Morgaine som kunde ha h�llit
gudinnan levande i Camelot-

- skickas till Norra Wales. Varf�r?
Jo, p� grund av ett kristet v�p!

Jag har f�rlorat min styrka.

Jag k�nner att gudinnans kraft
inte l�ngre finns inom mig.

Du �r bara tr�tt, Merlin.
Det var en l�ng resa fr�n Camelot.

Jag �r mer �n bara tr�tt.

Nog finns det �rter i Avalon
som kan �terge dig styrkan.

Sn�lla du, l�mna mig inte.

Stackars Merlin...

Jag b�rjar ocks� bli tr�tt. Jag hade
hoppats att Morgaine skulle ta �ver.

Det kan h�nda att ingen
tar �ver efter dig, Viviane.

Avalon kanske d�r med oss.

Vi har ju Mordred. Han �r snart vuxen.

Han �r v�rt b�sta hopp.

Vi har varit l�nge i strid, du och jag.

Du har varit en v�rdig kompanjon.

Jag har l�rt allt jag kan av dig.
Vi ska k�mpa i m�nga �r till.

Nej, jag ska inte se fler krig,
men du ska forts�tta.

Du har alltid offrat allt f�r Avalon,
och gjort det med gl�dje.

Merlin, tycker du
att jag har kastat bort mitt liv?

Nej. Vi gav allt till Avalon...

...eftersom vi inte hade n�got val.

- Men vi misslyckades.
- Nej, vi misslyckades inte.

Vi gjorde det vi trodde var r�tt varje stund.

Ibland var vi envisa...

...men vi levde v�ra liv
med passion och plikt.

Det ska vi vara tacksamma f�r.

Viviane, f�rs�k att finna lite lycka.

En kort stund av lycka...

...som bara tillh�r dig.

Jag tror att gudinnan...

...lever i v�r m�nsklighet...

...och ingen annanstans.

Merlin...

Merlin... Merlin...

M�rkligt, men i och med
att jag gifte mig med kung Uriens-

- fickjag n�gra av de f� �r
av lycka som livet gav mig.

N�r Accolon flyttade till oss,
k�ndes det som om vi var en familj.

Men l�ngt norrut,
under Morgauses ledning-

- v�xte min son till man.
En man som skulle krossa oss alla.

- Stanna!
- Vad �r det, mylord?

Lucius, f�r m�nnen tillbaka till Orkney.
Ta v�gen l�ngs floden.

- Vi ses i kv�ll.
- Ja, mylord. - F�lj mig!

- Viviane.
- Du k�nner mig.

Jag v�lkomnar dig till Lothian,
Damen av sj�n.

- Du har visst v�ntat mig.
- Jag k�nde dig, innan jag s�g dig.

- Du har en plan f�r mig.
- Jag �r h�r � gudinnans v�gnar.

Hon beh�ver en stridsman.
Vill du bli den stridsmannen?

- Du har redan en, Arthur.
- Avalon kan inte f�rlita sig p� Arthur.

Han har f�rdrivit oss fr�n Camelot
och han har ingen arvinge.

Vill du bli den arvingen?

Varf�r skulle n�gon erk�nna mig
som storkonungens arvinge?

- D�rf�r att du �r hans son.
- Hans son!

- Men min mor �r hans syster.
- Blod fr�n samma m�ktiga linje...

...rika p� magi, flyter i dina �dror.

Du har makten, och du vet det.

Hans son... Arthurs son genom hans syster.

Ja, jag har kraften.

Det har jag alltid vetat.
Jag kan f� m�n att lyda min vilja.

Jag l�gger detta lands framtid
i dina h�nder, Mordred.

Klarar du det, eller stannar du h�r,
maktl�s i de skotska skogarna?

Du gjorde mig, lika s�kert
som om du hade format mig av lera.

Vad trodde du att mitt svar skulle bli?

L�mna mig!

- Varf�r ber�ttade du det inte?
- Hon har kommit till dig.

Varf�r ber�ttade du inte vem min far �r?

- Jag v�ntade tills du var redo.
- Viviane tror att jag �r redo.

Inser du inte att hon l�t avla dig
genom sin systerdotter och systerson?

Hon s�g tjugo �r fram�t i tiden
d� hon kunde ha nytta av dig.

Men i geng�ld
ger hon mig regeringsmakten.

Hon �r inte ensam om det.

Jag s�g till att Arthur och Guinevere
inte fick n�gon son.

Jag la en f�rbannelse �ver henne.

Du vill allts� se mig som storkonung...

...med dig som storkungamoder?

Ja, men det kan inte ske nu.
Arthurs eld har aldrig lyst starkare.

Den som lyfter sin hand mot honom
slits i bitar av hans kompanjoner.

- Kan jag inte besegra honom nu?
- Den makten skulle aldrig best�.

Lyssna p� denna visdom.
Din fiende �r att kungen �r s� �lskad.

Britanniens k�rlek till kungen
m�ste g�ras mindre.

- Hur?
- Han m�ste misskrediteras.

Ingen man �r utan fel.

Vad g�ller kungen, s� �r det hans hustru.

Jag tycker inte om att t�nka
att denne store kung, denne store man...

...min far, �r min fiende.

Och att jag, f�r Avalons skull,
m�ste tillintetg�ra honom.

Jag skulle hellre �lska honom,
som alla andra m�nniskor.

Jag skulle hellre vilja se p� min mor,
lady Morgaine...

Jag skulle vilja se p� kvinnan
som bar fram mig, som min mor...

...inte som pr�stinna eller gudinna.

Jag �r s� tr�tt p� gudar och gudinnor.
Jag �r tr�tt p� mitt �de.

En gammal romare sa: "Kalla ingen
man lycklig, f�rr�n han �r d�d. "

Min uppgift �r allts� att ge
den allra st�rsta lyckan till min far.

- Du blir berusad, k�re v�n.
- S� jag blir berusad... �n sen?

Jag dricker f�r d�d och van�ra.

Gud sa till Abraham: "Du �r p� ditt
nittionde �r, men du skall f� en son. "

"Fr�n hans l�nder kommer ett folk
talrikt som stj�rnorna p� himlen"-

- "och de skall �rva jorden. "

F�rl�t mig, mylord, jag kommer oanm�ld.

Mordred av Lothian. Jag vill st� i er tj�nst.

Jag har h�rt att ni besegrat saxare
trots att de var sju g�nger fler.

Jag har f�rh�rt dessa saxare,
och jag tror att de planerar en invasion.

- De har varit fridfulla i tio �r.
- De har byggt hundratals skepp.

Och den h�r g�ngen
blir det inga sm� sk�rmytslingar.

Det kommer att inta landet
fr�n kust till kust.

Det kan vara sant. Saxarna har
aldrig tidigare h�llit sig s� lugna.

Jag ber er, sir, g�r mig till riddare
s� att jag kan ge arm�n min kunskap.

Med hj�lp av min taktik kan vi krossa dem.
Vid min �ra!

Mina herrar, en stridsmans order
�r att m�ta alla nykomlingar.

Nu har jag anledning
att straffa denna fr�ckhet.

Var har du l�rt dig att sl�ss s�?
�r du son till en av mina m�n?

Nej, min far f�rsvann
innan jag l�rde k�nna honom.

Om ni k�nner igen mig,
�r det kanske min mor ni ser i mitt ansikte.

Hon �r er syster... lady Morgaine.

Morgaines son?

Det tror jag inte.
Hon skulle ha talat om honom.

Det skulle hon ha gjort,
men n�got sorgligt h�nde n�r jag blev till.

Jag v�xte upp p� Orkney
hos min moster Morgause.

�nd� har du det kungliga s�tt
som min syster �ger.

Vem annars skulle ha
marscherat in hit p� det viset?

Jag ser i ditt ansikte att du �r hennes.

V�lkommen till mitt hov och till mitt bord.

Sitt hos mig och ber�tta allt.
Vi ska stanna uppe till gryningen.

V�lkomna min systerson. Han �r en av oss.

N�r kung Uriens dog,
kunde jag inte sluta t�nka p� Avalon.

Jag visste att en tid i mitt liv var slut,
och en annan skulle b�rja.

Och �ven om jag �lskade Accolon,
kunde han inte bli del av det.

- Morgaine.
- Det h�r var din fars favoritplats.

Jag ska snart ge mig av.

Du f�r stanna.

Tack.

Men varje g�ng jag ser dig, ser jag honom.

Vart ska du ta v�gen?

Jag m�ste tillbaka till Avalon.

Om jag trott att gudinnan skulle g�ra
det l�tt f�r mig att tr�ffa Viviane-

- s� hade jag fel.

Saxarna ligger i bakh�ll.

Sl�ss!

Mina m�n s�ger att invasionen
intr�ffar f�re n�sta fullm�ne.

- Vi �r beredda.
- Utom i ett avseende.

- Och det �r?
- Om ni skulle d� i strid.

Du skulle forts�tta sl�ss,
liksom Lancelot och alla mina modiga m�n.

Vem av dem skulle bli storkonung?
Ni har inte utsett en eftertr�dare.

Det kan jag inte g�ra, s� l�nge drottningen
kan ge mig en arvinge.

Hon h�ller fast vid det hoppet.
Jag kan inte ta det ifr�n henne.

Vad det �n kostar ert kungarike?

Om jag v�ljer n�gon utanf�r mitt sl�ktled
skulle det bli krig mellan oss...

- ... och saxarna skulle f� �vertaget.
- V�lj d� n�gon fr�n ert sl�ktled.

Jag �r er son.

Jag �r er son.

Men Morgaine �r din mor.

Det var henne ni l�g med
i Det stora �ktenskapet.

Hon var j�garjungfrun.

Ni l�g med henne
och tillsammans avlade ni ett barn.

Jag �r det barnet, och jag �r h�r
f�r att kr�va det som �r mitt!

Det �r inte sant!

Det �r inte sant.
Du Ijuger f�r att tvinga Arthur att utse dig.

S�g att det inte �r sant. S�g att du aldrig...

Att du aldrig...

Han kan inte s�ga det,
eftersom han vet att det jag s�ger �r sant.

Och all denna tid
n�r jag inte kunde ge dig ett barn...

Mordred �r hans son.

Under m�nga �r gav jag mig till min man,
i Herrens namn.

Under m�nga �r bad vi
att vi skulle f� g�ra ett liv inom mig.

Men det verkar som om Gud
inte h�rde dessa b�ner.

Han kanske h�rde dem...

- ... men �nskade det inte.
- Vad �r det Han �nskar i st�llet?

Att en bastard avlad i incest-

- skall segra �ver outtr�ttlig h�ngivenhet?

De s�ger att Hans v�gar �r outgrundliga.

Naturligtvis, jag �r f�r liten
f�r att f�rst� Guds vilja.

Tror du att jag straffas
f�r den natt vi tillbringade tillsammans?

Jag tror inte att det �r Gud
som straffar oss.

Jag tror att vi straffar oss sj�lva.

Skulle inte det vara en tr�st,
�tminstone f�r en tid-

- att vi skapar v�ra egna himlar
och v�ra egna helveten?

Det skulle vara en tr�st.

Det skulle det, Lancelot.

Gud kanske inte ger all den tr�st
ni beg�r av Honom-

- men erbjuder annan tr�st
som ni v�grar att se.

Ni kanske ska finna
den tr�st Han erbjuder...

...min k�ra dam, och acceptera den.

Skadad och uttr�ttad
anl�nde jag till slut till Avalons gr�ns.

P� n�got s�tt k�ndes det
som om jag aldrig hade farit d�rifr�n.

D� ins�g jag att de krafter jag �gt,
hade l�mnat mig f�r l�nge sen.

Jag var strandsatt utanf�r,
som ett utel�st barn.

Viviane hade �vergivit mig.

D� h�rde jag ett Ijud
jag inte hade h�rt p� m�nga �r.

Klockan i Glastonbury.

Min dotter!

Min dotter!

- Var har du varit, mitt barn?
- Jag har upplevt s�dan sorg.

Kom.

Lancelot...

Spring!

Mordred, just vad man kunde v�nta.

I konungens namn
anklagar jag dig f�r h�gf�rr�deri.

Gawain, f�r Guds skull,
hur kunde du l�na dig till detta?

Jag hade aldrig trott det om dig.
Jag hade hellre stupat i strid.

Kl� p� dig. Jag kan inte f�ra dig
i s�dan van�ra till Arthur.

Tillr�ckligt m�nga har sett din skam.

Jag �r glad f�r din skull
att du f�ljer med frivilligt. - Mor!

Ta hand om drottningen. Du vaktar henne
tills Arthur tar hand om henne.

Kom, mylady. Ta p� er kl�nning.
Kungen ska inte se er s� skaml�s.

Ge mig ditt sv�rd, Lancelot.

Kom!

L�t dem g�! Det �r kungen
som f�r best�mma deras �de.

Ingen i Britannien
kommer att g�mma dem nu.

De har trotsat er och han slog ihj�l
en av era mest lojala m�n.

Jag �lskar dem b�da tv�
och vill inte jaga efter dem.

Jag ber er, mylord.
Lancelot har beg�tt h�gf�rr�deri-

- mot den krona jag har svurit min trohet.

Lancelot och Guinevere �r delar av mig.
Jag kan inte slita itu mitt k�tt.

Om ni inte g�r n�got, f�rlorar ni
arm�ns och era m�ns f�rtroende.

D� �r ni storkonung bara till namnet.

Jag har inte hj�rta till det.

Jag har inget annat val
�n att l�mna det i dina h�nder.

Jag st�r inte ut med
att ta farv�l av dig h�r, mylady.

Jag �r inte l�ngre n�gons hustru
eller �lskarinna.

Fr�n och med nu
sk�nker jag enbart mitt hj�rta till Gud.

Jag har f�rlorat min konung,
jag har f�rlorat min �ra, och nu...

Dagen d� jag s�g dig vid stenarna
ringde ocks� den klockan.

Kommer du ih�g det?

Hur skulle jag kunna gl�mma det?

S� oskyldiga vi var d�.

Jag ber att det ska finnas en himmel
och att du blir en �ngel d�r-

- s� att n�r jag d�r
vi �ntligen kan vara tillsammans.

Jag visste att du skulle komma.

Abbedissa, jag har kommit
f�r att s�ka f�rl�telse.

Och p� den h�r platsen skall du finna det.

Lidande f�r kvinnorna till Gud.

N�r du l�mnade Camelot
saknade Arthur dig s� mycket.

Jag har ofta t�nkt att min st�rsta synd
var att g� emellan er k�rlek.

Hur m�r min k�re bror?

- Han �r i stor fara. Han beh�ver dig.
- Varf�r? Vad har h�nt?

Det �r din son, Mordred.

N�r jag skyndade till Camelot
f�r att st� vid min brors sida-

- s�g jag m�nniskor som flydde fr�n kusten.

Saxarnas sista angrepp
hade tagit sin b�rjan.

Det var d� jag m�tte den m�nniska-

- jag hade givit upp hoppet om
att n�gonsin se igen.

Jag var bakom dig det mesta av v�gen.

Jag var stolt och of�rl�tande.

Jag kanske v�nde ryggen �t dig,
men mitt hj�rta gjorde det aldrig.

Jag f�rst�rde n�got mellan oss
i gudinnans namn.

Nu �r jag r�dd att jag har f�rst�rt
n�got annat i hennes namn.

Kommer Camelot och Avalon
att f�rsvinna in i dimman?

Jag ser ett land d�r blodet flyter
och d�r kaos r�der.

Det �r slutet p� en era.

Jag trodde jag visste vad som v�ntade
n�r vi kom till Camelot.

Men det var bortom allt
vi kunde ha f�rv�ntat oss.

Jag �r Morgaine, konungens syster.

Var �r min bror? Var �r Arthur Pendragon?

Mor!

Vilken �verraskning.

Du kom allts� hit
f�r att tr�ffa Arthur, inte mig.

Du kom f�r att tr�ffa din bror,
inte sonen du f�dde honom.

V�lkommen till det nya Camelot.

Det �r en styggelse.

Jag trodde att du skulle bli stolt.
Vi h�ller gudinnans v�gar levande.

Det h�r �r inte gudinnans v�gar.

Du tror att du k�nner dem b�ttre �n jag.
Du fick allt, jag fick inget.

Men n�gon skyddade mig.
Vilken gud, struntar jag i.

Krigsm�nnen f�ljer dig,
eftersom du h�ller Pendragons fana.

Jag �r Damen av sj�n.

Jag �r �verstepr�stinna i Avalon.

Och jag f�rklarar att hon har bedragit er.

Det h�r �r inte Avalon.
Det h�r �r inte gudinnans �nskan.

Det �r hennes vilja!

Och det �r mord och perversiteter.

Min syster �r en ond h�xa
som vill krossa hela Camelot.

F�r mig nu till kungen!

�r det du?

�r det verkligen du?

Du har kommit tillbaka till mig.

Min syster, varf�r ber�ttade
du inte om v�rt barn?

Varf�r bar du b�rdan ensam?

Sm�rtan skulle inte ha varit mindre
om jag hade delat den med dig.

- Du har alltid sett efter mig.
- Det var min plikt.

- Nu m�ste du g�ra din.
- Vilka plikter finns kvar f�r mig?

Du m�ste skydda landet mot saxarna.
Jag har aldrig sett n�t liknande.

- Jag �r en syndare och jag �r svag.
- Vi har b�da syndat.

Men ska synderna dra ner oss
som vissa pr�ster vill-

- f�r att vi ska krypa p� kn�?

Eller ska vi resa oss, och g�ra det
vi kom till v�rlden f�r att g�ra?

- Varf�r kom vi till v�rlden?
- Du f�r att leda ditt folk.

Res dig! Saxarna invaderar oss.
De h�ller kusterna. De tar Camelot.

Du m�ste rida ut,
om det s� blir din sista strid.

Du m�ste ge Avalon ett sista �rotecken.

Och s� red Arthur och Riddarna
av runda bordet till sin sista strid.

Vi ska k�mpa som vi alltid gjort.

Som vi alltid gjort, min v�n.

Han har anslutit sig till saxarna.

V�r fader i himlen
och v�r moder p� jorden-

- snart skall jag intr�da i ert hem.

Giv mig styrka att b�ra er dr�kt.
L�t sv�rdet jag d�r f�r rena mig.

Om det finns �ra i den v�g ni stakat
ut f�r mig, l�t mig f�rtj�na den i dag.

Arthur!

Arthur!

Mordred!

Far!

Gudinnan h�ller allt i balans.

Utan henne
skulle f�rst�relse och kaos r�da.

Ta hit min h�st!

Arthur!

Far!

Varf�r har du blivit min fiende?

Trodde du verkligen
att jag var n�got annat, min far?

Arthur!

Mor!

Lancelot...

F�r mig hem, syster.

F�r mig till Avalon.

Trots att Avalon redan avvisat mig
k�nde jag dess m�rkliga styrka-

- n�r den drog den d�ende kungen och mig
tillbaka till dess str�nder.

Jag b�rjade tvivla p�
att vi skulle n� fram till Avalon.

P� grund av v�r olydnad,
kanske vi var f�rlorade i dimman f�r evigt.

Eller kanske, i och med Vivianes d�d,
hade det f�rsvunnit.

�r vi utest�ngda fr�n Avalon?

Jag fruktar att gudinnan har avvisat oss,
som vi avvisade henne.

Hon kanske kr�ver ett offer.

Ge tillbaka det till gudinnan.
Det tillh�r henne nu.

Vi �r hemma, Arthur.

Min lillebror... min �lskade.

Vi �r hemma.

Avalon f�rsvann fr�n v�rlden-

- och bara Glastonbury visade
var dess underverk funnits.

Saxarna besegrade Britannien
och gudinnan var bortgl�md...

...�tminstone var jag �vertygad
om det i m�nga �r.

Jungfru Maria, Guds moder, be f�r mig.

...tills jag till slut ins�g
att gudinnan hade �verlevt.

Hon var inte borta, hon hade bara
tagit en annan inkarnation.

Och en dag kanske framtida
generationer kan f� henne tillbaka-

- som vi k�nde henne i Avalons h�rlighet.