All language subtitles for How.The.West.Was.Won.S01E02.DVDRip.x264.AAC-SMiX.swe

FAMILJEN MACAHAN

Hittills har hänt...

-Ni ljög för mig, Caine.
-Jag var tvungen.

-Annars hade ni inte visat vägen.
-Blir det slakt, sprättar jag upp er!

Arrestera honom!

-Slå ner honom.
-Skjut!

Ge dem mat.

Ge dem mat, sa jag!

Är Caines gäng här?

Var är överste Cain.
Jag ska skalpera den slaktarn!

Han är död, Zeb.

-God morgon... Mrs Macahan?
-Ja, det är jag.

22 år, dryga 1.80, ljusbrunt hår...
Då är ni Luke Macahan.

-Av med revolverbältet.
-Vad nu då?

Beklagar, frun, men er son
är arresterad för desertering.

-Mitt namn är Grey.
-Rör du vapnet, blir din sadel tom.

Nu sitter du av.

Tala med honom, frun.
Er son hamnar i fängelse.

-Men det här kan få honom hängd.
-Framåt marsch, mister.

-Och om inte?
-Skjuter jag er på fläcken.

-Så du tänkte döda honom?
-Den mördaren måste stoppas!

-Trodde du Luke skulle ge sig?
-Vad han tänkte vet ingen av oss!

För helvete, han är ju en Macahan!

-Ingen av oss vill att du ger dig av.
-Fattar du inte, jag har inget val.

Farbror Zeb har rätt. Grey kommer
igen och då dödar farbror Zeb honom!

Eller jag!
Om det gäller mitt liv, ja!

Farbror Jacob!

Se, vad vi har fått tag på!

Här är några till du ska få träffa!

Kom hit och försök ta av mig hatten!

Försvinn härifrån!

Försvinn, sa jag.

Fullträff!

-Vi måste hjälpa honom, enligt lagen.
-Hämta en tång till kulan!

Bär in honom.

-Vi stannar, Luke kan behöva oss här.
-Du är den envisaste kvinna jag vet!

Kom inte och befall över oss! Du som
bara röker fredspipa med indianerna!

-Medan vi sliter för brödfödan!
-Jag är inte mer bonde än min bror!

Honom band du vid plogen i 20 år,
fast hans dröm var att dra västerut!

Vad vet du om två som älskar varann?
Har du nånsin älskat en kvinna?

Du känner bara till djurisk lusta
på buffelstigar med nån squaw!

Sån lusta finns mer av i oss alla,
även i dig, än vad du vill tillstå!

-Tog ni inte reda på om han var död?
-Nej, det kom nån!

Om han är död, så vill jag veta det!

Men lever han...
Det vore väl inte så dumt?

-Änglar i helvetet? Är jag inte död?
-Nej, och ni kommer att bli bra.

Mitt namn är Erika, men ni måste
kalla mig miss Hanks.

-Hoppas ni får ta hand om mig.
-Det hoppas jag också, mr Macahan.

Mamma, mamma, farbror Zeb är i stallet!

-Han tänker ge sig av!
-Vi klarar oss väl utan honom.

Nej, han ska ta hem Luke!

Det här förstår jag inte.
Luke skulle vara i fara här.

Det är han överallt,
så länge Grey vill åt honom.

-De slåss, och Grey dödar honom.
-Än en gång, döda eller dödas?

Gällde det ett av dina barn,
skulle du också döda.

Där tar du fel, det finns andra sätt.

-Välkommen, hövding.
-Varför syns aldrig er man till?

Han är... mest borta.

Man ska inte lämna en kvinna
med små barn ensam här i landet.

Ni behöver en man, vackra kvinna.
Det här är Långa Berget.

-En bra krigare, jägare och man!
-Jag har en man.

Nu ska vi jaga. Sen kommer vi
och träffar er "långa kniv". Farväl.

Mamma, tror du de trodde dig?

Inte vet jag, nåt måste jag ju säga.
Han är en mycket bestämd man.

Känner ni bergsmannen Cully Madigan?

Han har dödat och skalperat
drygt 20 arakara-krigare.

-Vad är det ni vill?
-Han är ju er vän.

Hittar ni honom före mig,
kan ni rädda honom från galgen.

-Mister, varför går min son till fots?
-Berätta du, pojk.

Nånting rörde sig
och jag trodde det var rådjuret...

-Så du nästan sköt den här mannen?
-Nästan är inte ordet, frun.

-Vad glor du på?
-Han är ju så stilig.

-Stalla hästarna, Josh.
-Mamma, jag litar inte på honom.

-Varför inte?
-Han frågar för mycket.

Jag ville inget illa, frun, då skulle
pojken samla myror där borta nu.

Jag vill bara ni ska veta hur illa
jag ligger till, innan jag kysser er.

Varför här?

Han försvarade ju en av era kvinnor.
Men jag undersöker saken själv.

Varför söker den där profossen efter dig?

Jag rymde från armén
för att jag inte ville döda.

För att du inte ville döda?

Å, Luke, då finns det hopp om dig.

-Militärpolisens häst?
-Ja, sir.

-Mannen han söker, finns han här?
-Det får man inte berätta.

-Ni drar gärna mot folk bakifrån.
-Släng vapnet, Grey.

Släng det!

Och så bältet!

-Av med det, annars är ni död.
-Försöker ni...

Nej, ni får inte!
Det är emot Guds vilja.

I ert ställe skulle jag gå ur vägen.

Bröder och systrar, gå emellan dem!

Ska ni döda varandra,
måste ni döda oss först.

Här blir det inget dödande.
Det här är helig mark.

-Grey, ni har en jävla tur!
-Er brorson är inte här, Macahan.

Men en dag tar jag honom.
Och då dödar jag honom... och sen er.

Moder Tice, kom fort!

Nej... nej... Skjut inte.

Vatten.. Vatten!

Hjälp mig...

Grey?

-Grey?
-Han har gett sig i väg.

-Men hur...
-Han är borta och ni i säkerhet.

Vilken trevlig vana
att vakna upp och se er.

Gud give att vi kan vänja oss av med den.

Ni blev mycket dålig igen.
Och ett tag yrade ni.

-Till och med moder Tice blev orolig.
-Vad hände?

När den där mannen gett sig av
hittade vi er medvetslös.

Jag kände väl av stygnen och tuppade av.

-Det var fel att gömma er i förrådet.
-Nej, ni gjorde rätt. Som vanligt.

Mr Macahan... Luke?!

Luke?
Vi gör visst framsteg.

Men så ni säger!

Jag borde inte säga det här,
men ni har besök.

Vem då?

Han är vaken, så ni kan komma in nu.

Här har du det bra, med en skön säng
och en vacker flicka som ser till dig.

-Du har vuxit till dig.
-Farbror Zeb, Grey har varit här.

Jag vet, vi hade ett litet samtal.
Han kommer inte tillbaka.

Jo, jag lovade din mor att ta hem dig.
Nu drar vi till Oregon.

-Han har förlorat för mycket blod.
-Ni har rätt, han har sett bättre ut.

Det här är Erika, farbror Zeb.
Hon har skött om mig.

Jag vet. Efter vad De äldste sa
är det på grund av henne du är här.

-De äldste.. Är inte alltid så korrekta.
-Korrekta?

Det är ett uttryck de har här
som betyder rak... och hederlig.

Du är nog inte redo för Oregon än,
men jag har lite att uträtta först.

När det är klart, kommer jag hämtar dig.

Ja, om han fortfarande vill följa med.

-Se till att han är korrekt, miss.
-Det blir inte lätt, mr Macahan.

Det kan jag väl tro.

Vill ni till Oregon?

-Vill ni det?
-Det vet ni att jag inte vill.

-Ska du samla in äggen?
-Mamma är upptagen.

-Vad alla var uppe tidigt i dag.
-Mamma, jag tar hand om äggen.

Så tidig har hon aldrig varit.
Eller så tjänstvillig.

-Och du ska redan ta ett bad?
-Nu måste jag gå.

Så här blir det
när man har en man i huset.

God morgon.

-Så tidigt uppe?
-Hushållsbestyr.

Så trevligt som i går
har vi aldrig haft här i huset.

Och tänk att få äta med damer
och slippa sitta ensam ute på en sten.

-Hur känner ni er i dag?
-Bra nog för att ge mig i väg.

-Vart bär det av nu då?
-Långt bort förmodligen.

-Västerut?
-Troligen.

Jag avundas er som kan ge er i väg
när ni får lust. Den som kunde det.

-Och vart skulle du vilja ta vägen?
-Jag vet inte riktigt.

Men till en stor stad, med mycket
folk. Fast så blir det väl aldrig.

Du är väldigt vacker, vet du det?

Det är tur för er, men inte för mig.
Jag har en mycket hög moral.

Annars skulle jag frestas
att ta med dig vart jag än skulle.

Jag önskar att er moral
inte var så hög, mr Anderson.

Faktum är att det är den inte.

Ingenting annat hos mig heller.
Inga pengar, inga framtidsutsikter...

Jag är för gammal.

Till Oregon är det er mor vill.
Dit är det långt-

-men det slår ändå högre än
vad en sån som jag kan erbjuda.

Ge mig nåt att ta med på vägen.
Ett leende kanske?

Ägg?

-Så ni lämnar oss?
-Ja, hästen verkar ha hämtat sig.

Var är Josh och flickorna?

Han och Laura är inne
och Jessie är nere vid bäcken.

Gå in nu. Och stanna där.
Gör som jag säger!

Mamma!

-Vad var det?
-Indianer!

Några arapaho-spejare.
Det ville henne nog inget illa.

Vad vill de då?

De såg sig nog bara om
och överraskades av Jessie.

-Varför snokar de omkring här?
-Det kan ha med Claw att göra.

Shoshone och arapaho är ju ovänner.

Och det lär de ha varit mycket länge.
Här är nog inte så bra för er att bo.

Kom, Jessie, nu går vi hem.

Den här har jag tvättat och lagat åt er.

-Lagat?
-Ja, det behövdes.

Tack. Jag kommer att sakna
all kvinnlig uppmärksamhet.

Måste ni ge er av redan?
Stanna lite och vila upp er.

Jag skulle ge allt jag äger
för att få göra det.

Men jag har redan varit här för länge.
Tack för att jag fått dela ert liv.

-Är de vänligt sinnade?
-Ja.

Laura, kom ut med kakorna.

Det är bra, bjud på dem som vanligt.

Vi skulle känna oss hedrade.

Han vill veta vem ni är.
Men jag talar inte deras språk.

Låt mig ta hand om det här.

-Vad sa ni till dem?
-Att ni var min brud.

Tänk på i går kväll,
så är det lättare att spela teater.

Min man!

Han vill veta varför jag är på väg bort.

Säg att ni har ett ärende långt bort.

Det gick han visst inte på.
En kyss funkar nog bättre.

-Hur sa?
-En avskedskyss.

Min man...

-I väg nu, det var en avskedskyss.
-Ja, den ska jag komma ihåg.

Mina damer...

Cully...

Bergsmän kallades de,
dessa vildsinta legendariska män-

-nationens ofrivilliga stigfinnare.

Fram till 1830-talets slut,
då pälshandeln nästan upphört-

-trängde de allt djupare in
I okända vildmarkers inre.

Cully? — Cully, kom ut,
det är Zeb Macahan!

De levde och klädde sig som indianer,
gifte sig med indiankvinnor-

-och lydde indianens hårda lag
om mod och heder över allt annat.

Och, som indianen, tog de fiendens skalp.

Bergsmannen älskade
och respekterade indianen.

Men i en tvist kunde han bli
en grym och hård motståndare.

-Har du nån tobak på dig?
-Lite har man väl.

-Cully...
-Tackar.

-Det var en tid sen.
-Det kan man säga. Vad gör du här?

Jag fick nog av livet där nere.

Och det här ju mina gamla trakter.
Minns du när jag tog upp dig hit?

Ja, vilken gröngöling jag var
då du tog mig under dina vingar.

Inte en enda skalp hade jag tagit.

-Och inte ser jag nån här nu heller.
-Jo då, jag har säcken full.

-Arikara?
-Så ryktet går?

-Det sa armén. Fel, sa jag.
-Men där hade du fel.

En annan har nackat en hop
av de där blodlystna rackarna.

Cully... du är inte den
som går till attack utan goda skäl.

De tog min son... Och jag fortsätter
slakten, tills jag fått tillbaks honom.

Jeremiah?

Sist du såg honom var han en knatte,
nu är han nästan tolv.

-Rövade de bara bort honom?
-Och skalperade hans mor.

-Har Lilla Trädet dött?
-Hon gör det, utan honom.

-Han är hennes allt.
-Varför tog de honom?

Enligt dem själva därför att de inte
haft en stor hövding sen Portagee.

Han är en gubbe nu som bara pratar.
Det var han som tog min son.

Så Portagee tog honom för att göra
honom till deras nya hövding?

-Varifrån fick han den idén?
-Från schamanen.

Han sa att den som skulle återge
arikara dess forna glans-

-ännu inte var en man och ännu inte
indian, men född i stormens hjärta.

Och du är Den som stormar fram?

Det verkar befängt.. Men är ju
på ett vis rätt smickrande.

-Man kan inte klaga på hans logik.
-Jo, jag kan.

Och det ska jag göra med en yxa
mitt i synen på honom.

En fråga, Zeb,
har armén skickat hit dig efter mig?

Det var tal om det,
men det är inte därför jag är här.

Jag vill varna dig,
armén tror att du utlöser ett uppror.

Det vill jag inte göra,
bara ha min son tillbaka.

-Vet du var Portagee finns?
-Det vet jag.

Men först måste jag
hälsa på Lilla Trädet.

Ska vi ge oss i väg då?

Först hämtar vi din son, sen tar
jag itu med arméns jakt på dig.

Så du rider med mig?

Jag har lovat min brors änka
att föra familjen till Oregon-

-men först måste vi rädda din son.

När jag hittat honom blir det
hårda tag. Då sitter håret löst.

Jag har aldrig trott på evigt liv.

Det här är Runda Stenen,
Lilla Trädets lillasyster.

Cully...

Vet du att varje gång jag tänker
byta dig mot de hästar och squaws-

-som cheyennerna bjuder mig,
så tänker jag på dig och tackar nej.

-Jag är så ful.
-Så du pratar.

Du är lika vacker
som första gången vi delade filt.

-Och du ljuger bra.
-Ja, för helvete.

Men den som gör det bäst
har jag med mig här.

-Så roligt att se dig.
-God dag, Lilla trädet. Hur är det?

-Lite bättre nu.
-Zeb och jag ska hämta Jeremiah.

-Vet ni var han är?
-Så gott som, vi ska dit nu.

-Är det sant?
-Snart är vi här med pojken.

Ja, ta hit honom till mig,

Det ska vi göra.
Sen rider vi alla tre norrut.

Jag vill vara ensam
med min kvinna och min son ett tag.

Jag jagar ju jämt i stället för
att se till att du är lycklig.

Jag vill sannerligen
delta i min sons fostran.

Förresten, har jag nånsin tackat
ordentligt för att du gav mig honom?

Kom snart tillbaka.

Farväl, Lilla Trädet.
Snart är pojken här.

-Är du redo, Zeb?
-Ja, nu bär det av.

Sköna kvinna!
Det är en vacker dag!

Vilken vacker dag!
Varför sover Macahans fortfarande?

Söndagen är vår dag för vila och bön.

Jag har med en man till er.
En god man.

Jag har en man.
Er krigare har träffat honom.

-Men han är inte här.
-Nej, han måste ge sig av.

Långa Berget blir er man
tills er egen kommer tillbaka.

En bra man.
Han har dödat många arapaho.

-Han kan sköta era hästar.
-Hos oss har vi bara en man.

-Men sådan är shoshones sed.
-Vi har inte shoshones sed.

Så nu vill jag
att ni tar med er honom härifrån.

De rider bort.

Men den långe är kvar.

Mamma... det här går inte,
jag måste utfodra djuren!

-Titta, det kommer nån med hästar.
-Vad vackra de är!

-Och lämnar dem här?
-Vad kan det betyda?

Ingen aning...
Men det ska jag ta reda på.

Ni måste ge er i väg!

Snälla ni, rid tillbaka!
Nej, jag kan inte!

Jag kan inte!

Jag beklagar, men det går inte!

Han blev jättearg!
Vad ska vi göra?

Ner med er!

-Bort med den där!
-Han förstör ju huset!

-Skjut inte, vi får dem till fiender.
-Men han kommer att döda nån!

I så fall hade han varit här inne
för länge sen.

-Passar det sig med blommor?
-Ja, det gör det.

-Hur känns såret?
-Det blir bara bättre.

Nu låtsas jag bara
för att få vara nära er.

-Det är fult att ljuga.
-Inte om det är en passande lögn.

-Vill ni inte sitta ner?
-Jag borde inte.

-Men ni gör det?
-Ja.

Jo... jag har funderat på
att vara till lite nytta här.

Som herde kanske.

Med ert sår kan ni inte skydda fåren
om vargen kommer.

Vargen? Och vad gör en simonitisk
herde om vargen går till anfall?

Dödar den, om han kan.

Så ni dödar en varg för att rädda får,
men inte en man som tänker döda er?

-Vargen vill ju bara få nåt att äta.
-Vargar har ingen själ.

-Inte heller somliga män jag stött på.
-Gud skulle anse att ni har fel.

Ja, i många avseenden.

Er far sa nyligen att ni behöver en ny
svinhage, men att ingen kan göra en.

-Mr Yoder, vår svinman dog.
-Svinman?

Har ni inte märkt att varje människa
hos oss har sin uppgift?

Vi har en bagare, en skomakare
och en mjölkman och...

Och en svinman!
Det skulle jag ju kunna bli.

Det arbetet är inte lätt.
Inte heller att bygga en svinhage.

Den måste hålla och gå på djupet,
så grisarna inte rymmer under den.

Det finns två saker
som jag är bra på här i världen.

-Det är att rymma och det är grisar.
-Hur kommer det sig?

Jag har ju vuxit upp på en gård
i Virginia. Vi hade många grisar.

Då tror jag nog
att ni kan bli Bruderhofs svinman.

-Jag ska tala med min far.
-Och han talar med De äldstes råd.

Nu vänder vi!

Pappa!

Jag har sett honom!
Jag har hittat honom!

-Livs levande!
-Han som sköt?

-Ja, han finns i svartrockarnas by.
-Det var ju det jag sa!

Ja, men vi trodde det inte.
Det verkade fel.

När ska ni lära er
att aldrig tro på er själva?

Ingen av er har en hjärna
större än en hönas!

Jag visste hela tiden var han fanns!

-Hoppas han var skadad också!
-Ja, han haltade ordentligt.

Han måste gå med käpp.

-Går han med käpp i byn?
-Nej, på kullen ovanför byn.

Och han vänslades
med den där flickan som vi var på.

Går med käpp och vänslas med en flicka?

Din bror sa ju att det var en fullträff?

-Vi trodde det! Han rörde sig ju inte!
-Han bara låtsades!

Det gör väl inget nu, pappa?

Jag vet ju var han är och kunde ha
skjutit honom när han kysste flickan!

Om du gjort det, hade jag ätit upp
din lever rå! Han är min! Uppfattat?

Jag ska lära honom
att Judsons inte är att leka med!

-Såg han dig?
-Nej, han såg bara flickan.

-Desto bättre, då väntar han oss inte.
-Ska vi ta honom, pappa?

Det kan du ge dig fan på!
Var är din bror?

Jag vet inte. Jag har inte sett honom
sen vi började leta.

Vi fick ju inte komma hem utan besked!

-Hämta honom nu!
-Det kan ta lite tid.

Tänk om han sticker,
innan jag hittar Charlie!

Han som går med käpp och vänslas
med svartrockarnas kvinnor?

Han har det bra hos dem
och tror att han är säker där!

-Men vi ska knäppa honom!
-Du har nog rätt, pappa.

-Stå inte där som en idiot! I väg nu!
-Ja, ja, jag ska, pappa!

Kom tillbaka fort!
Vi har saker att uträtta!

-God dag, mr Macahan.
-Sköter inte du dina sysslor?

-Joey fick 2 cent för att ta dem.
-Är inte det emot reglerna?

-Jo.
-Och om du blir upptäckt?

-Då straffar väl Rådet mig.
-Hur då?

-Med mera jobb och flera böner.
-Är det värt 2 cent?

Jag ville tala med er,
men ni är ju alltid med min syster.

-Ja, hon sköter liksom om mig.
-Men ni är ju bra nu?

-Och vad ville du prata om?
-Jag hörde De äldste tala om er.

Ibland kallar de er fredlös, och jag
undrar hur det känns att vara det.

Det enda som kan vara värre
är att sitta i fängelse.

Men på ett sätt
är det också som ett fängelse.

För när man är fredlös är man alldeles
ensam och nästan alltid vettskrämd.

Den där dagen på vägen,
då var ni inte rädd.

-Jo, det var jag!
-Jag med.

Det är inget fel i det, Joshua.
Bara idioter är aldrig rädda.

-Varför är du inte med korna?
-Han hjälpte mig med stängslet.

Ljug inte, mr Macahan.
— Och du tar in korna nu.

Ja, det ska jag. — Adjö, mr Macahan.

Min lillebror heter Joshua.
Vi kallar honom Josh.

-Efter Bibelns Joshua?
-Nej, efter min farfars bror.

Han lär ha forslat whisky
upp och ned för Mississippi.

Sen öppnade han en skola
för vanartiga flickor i Natchez.

Joshua var den som kom efter Moses,
hans namne borde inte få kallas Josh.

Nej, jag vet.
Det passar sig inte.

Erika...

Jag är färdig med er jacka.
Ta på den och se hur den sitter.

Värst vad den blev färdig fort.

Det syns ju inte ens
var ni har tagit in den.

Ser jag ut som en biskop?

Nej, men nu kan ni gå i kyrkan
och äta i matsalen.

-Säkert?
-Jag har frågat biskop Benjamin.

-Men ni måste sitta med männen.
-Nej, de pratar bara om jordbruk.

-Jag vill sitta med er.
-Nej, med männen!

-Nej, med er.
-Nej, det vore inte... passande.

-Har du samma känsla som jag?
-Ja, sen 10 minuter.

-Vi är förföljda.
-Av hur många tror du?

Fåglarna de jagade upp lugnade sig
rätt fort, så kanske 10-15.

Allt tyder på att det är crow,
våra vänner. Varför förföljer de oss?

Det tycks vi snart få veta.

-Vem är han med stridsfjädrarna?
-Honom har jag aldrig sett förut.

Röda Höken? Han har skramlat högt
vid de senaste krigsråden.

-Ska vi göra nåt, är det dags nu.
-Men det är dåliga odds.

Röda Höken?

Jag talar ert språk.

-Varför är Macahan med dig?
-Vi är vänner och har ridit ihop förr.

Jag söker inte Macahan!

Hövding, vi två hänger ihop
som helevete och fördömelse.

Släng era vapen.

Nu slår vi till!

Din pojk får du inte tillbaks
genom att låta dig dras ur sadeln.

-Om vi bara visste vad de vill.
-Fan vet om jag vill veta det.

Vilket mottagande, va. Överlever vi
det här, lär vi dem att veta hut.

Jag ska skära hjärtat ur dig,
Röda Höken, och ge dig det.

Han ser inte särskilt rädd ut, Cully.

-Antagligen tänker de skala oss.
-Ja, det verkar så.

Men vi två har väl alltid trott
att det kunde sluta så här?

Synd på din pojk bara.

Ja, och att jag drog in dig i det här.
Det blir Oregon utan dig för din familj.

Så ja, än är vi inte döda.

Hon dagdrömmer. Det gör hon ofta
sen mr Anderson drog bort.

Hon blev allt lite betagen i honom.

-Ibland kan det vara ensamt här.
-Och hur känner du det?

-Ibland tycker jag det med.
-Saknar du Virginia?

Ja, och folk. Ibland behöver man
andra att tala med också.

Laura har det svårare.

Tänk vad hon var förtjust i fester.

-Laura, hur är det?
-Det är bra, mamma.

Pappa hade alltid lättare
att tala med dig än jag.

Jag är rädd, mamma...
Livet går förbi mig.

-Du är ju så ung!
-Här ute går ungdomen fort över.

Som mrs Remmie... du har nog sett
henne på stan, hon är bara 26.

Hon är 26 och ser ut som 50!
Det vill inte jag vara med om.

Det är ensamheten. Jag är nästan 19,
och sen blir jag 20.

Sist jag var på dans eller picknick
var för nästan tre år sen.

Jag saknar alla kavaljerer och att
ni var oroliga när jag blev för sen.

Jag vill klä mig fin och få höra
att jag är vacker. Det behöver jag.

Du verkar inte tycka sånt
är viktigt, men det gör jag.

När jag ser mig i spegeln på morgon,
ser jag hur jag vissnar bort.

Vi ska ju flytta snart,
bara farbror Zeb och Luke...

Luke, Luke, Luke, alltid bara Luke!
Men jag då? Och Jessie och Josh?

Och själv är du f erfarande ung.
Du kan börja om på nytt.

Vi flyttar inte, förrän de är tillbaka!
Och då gör vi det tillsammans.

Vi kom hit som en familj
och så ska vi dra vidare.

-Det blir nog bra, ska du se.
-Nej, jag hatar allting här!

-God dag.
-Mina damer, vi söker en vän till oss.

Han har antagligen kommit förbi här.

-Ja, det är jag säker på.
-Hans namn är Jim Anderson.

Och med min kännedom om honom,
antar jag att han bodde här ett tag.

-Tyvärr, vi kan inte hjälpa er.
-Konstigt, spåren leder direkt hit.

En lång karl med stort munväder.
Känd som en kvinnokarl.

-En sån hade jag nog kommit ihåg.
-Och vad säger du, flicka?

Som min mor sa,
vi har inte sett till nån sån man.

Kom han förbi här,
så kan han inte ha stannat.

Angenämt, tack.

Se där, han var fredlös, precis som
de där! Eller nånting ännu värre.

Du borde ha fått vila upp dig
ett par dagar till.

God morgon, Anderson.

Vi hoppades att just vi två skulle
hitta er. Vi är 12 som letar efter er.

Vi är uppdelade
för att täcka en större yta.

Jaså, 12 man?
Det måste stå mr Burnett dyrt.

Efter vad vi vet kan mr Burnett
kosta på sig vad han vill.

-Och er vill han åt.
-Det är ett pris satt på ert huvud.

-Och vad är jag värd då?
-200.

Bara 100 var?
Knappt en summa värd att dö för.

Vi har inte för avsikt
att stå för döendet.

Mr Burnett låter hälsa
att halva skulden redan är betald.

Och när vi begravt er är han villig
att ge kvitto på full betalning.

Vad menar ni med halva?

De där bosättarna som lejde er,
de blev ju sen ni gett er i väg-

-rätt oskyddade,
om ni förstår vad jag menar.

Vi brände ut dem, Anderson.
Huset brann som fnöske.

-Menar ni Corbetts?
-Ja, det var de som lejde er.

Och de fick de andra med sig.
Om de uppfört sig som de skulle...

Jag är nog inte som de.

Ett jäkla ställe att bygga på,
mitt i vägen för ett indiankrig!

Josh.. Flickor, det kommer nån!

-Mrs Macahan!
-Redan tillbaka?

Arapaho-krigare är på väg hitåt.
Det ska nog hålla krigsråd.

-Ni hinner komma i väg härifrån.
-Varför skulle vi det?

Shoshone och arapaho kommer att
drabba samman just här på er mark!

Gör de det, kommer många av
dem att dö. Kanske ni också.

Här har vi bott i över två år.

Och vi har överlevt både
marktjuvar, fredlösa och indianer.

Ett indiankrig är på väg
att bryta ut just här!

-För helvete kvinna!
-Vi stannar.

-Gör det ont?
-Nej.

-Det ser ut så. Ska ni bada också?
-Ja, det hade jag tänkt.

Varför gör folk sig så stort besvär?
För flickor?

-Ja, det bästa skälet som finns.
-Uppvaktar inte ni min syster Erika?

-Uppvaktar?
-Ja, tycker ni inte om henne?

-Jo, Joshua, det gör jag.
-Och hon er.

-Gör hon?
-Det syns på långt håll.

-Jaha, det var roligt att höra.
-Så ni tänker fria till henne?

-Jaha, det var roligt att höra.
-Så ni tänker fria till henne?

Fria? En sån som jag
och en fin flicka som hon?

-Hur skulle det se ut?
-Hon kommer att svara ja.

-Har hon sagt det till dig?
-Nej, men jag vet det.

Så ni behöver
varken raka eller tvätta er.

För det första, Joshua,
blir skägg väldigt tovigt-

-och för det andra får ungkarlar
inte ha skägg enligt er lag.

Men är det inte enklare att gifta sig
än att raka sig? Och hon säger ju ja.

Joshua, försvinn!

-Han menade inget illa.
-Usch, han är hemsk.

-Hörde ni vad han sa?
-Ja.

-Är det sant?
-Han ska få ett kok styrk.

Erika.. Är det sant?

Ja... han har väl inte helt fel.

Så du vill gifta dig med mig?

Det är väl inte sånt man säger,
men jag hoppades att du skulle fria.

-Oh, Erika!
-Nej, inte så här mitt i byn!

Och förresten...
har jag inte sagt ja.

Mr Macahan, orkar ni med svinen,
så kan ni nog snart dra vidare.

Ja, sir, det är sant.

Och nu säger ni att ni vill stanna här?

Ja, ni är goda människor,
och här råder frid.

-Vart hittar man det i dag?
-Är det allt ni söker? Vår tro då?

Jag har läst er Bibel
och tycker om det som står i den.

Jag vill bli en av er,
jag vill leva bland er.

Men ni är inte riktigt passande.

Men inte heller riktigt fel.

Vi motarbetar inte konvertiter-

-men ni har dödat en man i vredesmod.

-Det har jag inte förnekat.
-Ångrar ni det?

Ja, verkligen. Jag gjorde det
när det hände, och jag gör det nu.

Varför tror ni att ni kommer
att upphöra att vara fredlös?

Jag är inte alls så fredlös som ni tror.

Och stannar jag hos er
kommer ingen att utmana mig.

Frälsning genom brist
på frestelser alltså?

Jag vill bli frälst hur det än går till.
Om ni vill ha mig.

-Så ni vill tillhöra vårt brödraskap?
-Ja, sir.

Mr Macahan får tills vidare
stanna hos oss.

Jo, ni hade ett vapen på er sadel.

Vi tillåter inga vapen,
men det är er egendom.

Det behöver jag inte längre.

Det kan ni sälja i stan...
och göra något gott för pengarna.

Det ska vi göra.
Svinmannen behöver inget vapen.

-Hör du vad han säger?
-Ja, det mesta.

Nu säger han att han är en stor
krigare och en stor fredsälskare.

Tack vare honom är snart allt bråk-

-mellan arapaho och crow över för alltid.

Han är både full och galen, de har
ju krigat i evigheter bara för ro skull.

-Vad ska få dem att sluta?
-Du!

Röda Höken överlämnar dig till arikara
mot att de slutar skjuta crow.

-Det där går aldrig Portagee på.
-Var inte så säker på det.

De har sänt bud till Portagee
om krigsråd i morgon.

Med deras sätt att se
är det inte så tokigt.

Arikara slipper ha dig i baken
och crow slipper ha arikara på sig.

Fan, att bli skalad av crow är illa nog!

Att bli det av busarna som tog
min son är mer än jag tål!

Jag vill inte
bli skalperad överhuvudtaget!

-Vi får nog ta oss härifrån.
-Bra idé, men hur?

Ser du baksidan på min påle?
Finns det nån kvist nertill på den?

Ja, en stor en omkring en fot ner.

Den duger säkert.

Där är den!

Bara lite kvar!

Det gick!

-Hurdana är dina tänder?
-Vänd dig om, gamla stöt.

Jo, jag har tänkt på en sak.

Om Portagee kommer i morgon
kan han ha Jeremiah med sig.

-Varför skulle han det?
-Han vill nog ha ögonen på honom.

Och säkert vill han visa hur arikara
sköter ett krigsråd med fienden.

Och är inte pojken med-

-hinner vi befria honom i arikara-
lägret medan de har sitt rådslag.

Du ska befrias från den här affären.
Den rör ju inte dig.

Hör du, du, om det var min pojk,
skulle du dra dig ur då?

Ja, det kan du ge fan dig på.

Så ljuger gör du också?

Nej, nu söker vi upp nåt ställe
där vi kan trycka tills i morgon.

Det kommer tre män till häst,
och de har gevär!

De där kommer för att döda. Men om
de inte hittar er, så ger dig sig av.

Ni kan inte gömma mig
så fort det kommer nån!

-Det här är för farligt för er!
-Som en av oss, måste ni lyda.

Våld är en dödssynd! Vad som
än händer får ni inte avslöja er!

Nej, nej, biskopen!

Svartrockar... kom ut nu!

Hämta honom!

Svartrock, hämta honom,
annars kan vi bli obehagliga!

För sista gången, var är han?

-Inte ett spår av honom nånstans!
-Han har setts med en flicka här!

Vi kan inte göra det ni ber om.

Om jag sätter en kula i er,
kanske nån annan säger det!

-I så fall måste ni döda oss alla.
-Vad ska vi göra, pappa?

Alla kan vi väl inte döda?

Nej, men vi dödar några,
så de ser att vi menar allvar!

Först skjuter jag den här i bitar!

Jag börjar med öronen,
så skalpen och sen fingrarna!

Han ska ut! — Hallå, din mördare,
nu knäpper jag en svartrock!

Är du inte ute på en minut,
dödar jag honom bit för bit!

Jag börjar med öronen!
En minut har du!

48 sekunder kvar!

Det är min far de har tagit.

-Försöker du att inte döda nån?
-Det ska jag göra, Joshua.

Efter den här, tar jag nästa!

Nå?

Släpp honom, jag kommer.
Men gatan ska vara tom först!

Han är där inne, ta honom bakvägen!

De flyttar sig inte, kom ut nu!

Biskop Benjamin,
ni kan inte hindra det här!

Få bort ert folk från gatan!

Han har nog rätt, Benjamin.

Gå in.

-Ni får inte, han är obeväpnad.
-Är ni så säker på det”?

-Vapen är inte tillåtna här.
-Desto lättare blir det.

Nu är alla borta, kom ut!

Inte än, släpp honom!

-Så han har inget vapen?
-Det är jag säker på.

-Ni anar inte vad det gläder mig.
-Det här är överlagt mord!

Så sant, så sant, svartrock!

Försvinn!

Nu är han borta!

Kom ut och ta din medicin!

Vi har gjort allt du sa!
Nu väntar vi!

-Är det han?
-Ja, pappa.

Det där tog tid, men nu har jag dig!

Din son dog i en rättvis fight.
Min död ger dig inte honom tillbaka.

Stämmer! Men jag vill
se dig dö en långsam död!

Gör inget dumt nu.
Jag gör allt för att hålla ett löfte.

Jag med.

Du sa han var obeväpnad,
din lögnhals. — Charlie!

Jag är ledsen, Erika.

Du rådde inte för det.
Tack för att du räddade fars liv.

-Jag måste bort nu, du vet det.
-Jag följer med dig.

Nej, det får du inte.

Jag har ljugit för dig...
och för alla här.

Men allra mest för mig själv.
Jag älskar dig, Erika.

Men jag kunde inte se människor
som ni trakasseras utan att ingripa.

Det är svårt att vara korrekt i alla
lägen, även om man är född till det.

Och är man det inte,
är det nästan omöjligt.

Farväl, Luke Macahan.
Gå med Gud.

-Tror du de kommer efter oss?
-De hinner inte. Där är Portagee.

De har Jeremiah med sig.

-Nu?
-Ja, nu!

Jeremiah!

Madigan, Madigan!

Röda Höken!
Nu talar vi, annars dör han!

Vi talar!

Vi talar.

Nej, det talas för mycket.
- Döda mig!

Skona inte Madigan!
Han har dödat många arikara.

-Madigan är vår.
-Det är meningslöst, Zeb.

Alla kan vi inte komma undan.
Det är mig de vill ha.

Dig ger de blanka fan i.
— Portagee, låt Zeb och pojken gå.

Nej, vi behåller pojken.

Hör på mig, din gamla vråk! Annars
sprättar jag upp dig från tå till topp!

Sen dödar vi lätt
en hop av dina bästa krigare.

Och då får du inte glädjen
att hålla mig vid liv åt dem-

-under festdagarna som du har räknat med!

-Pojken stannar!
-Du är smartare än så, Portagee.

Tror du att pojken
skulle vilja bli din krigsherre-

-sen han sett dig skalpera hans far?

-Jag vill dö med dig, far.
-Du tiger, tills du blir tilltalad!

Du har en minut på dig, gamle skunk,
sen skär jag upp dig.

Låt pojken gå!

Pojken är fri. Vita Örnen är fri.
Madigan stannar!

Har jag ditt ord på
att de inte kommer till skada?

-Du har arikara-hövdingens ord.
-Cully, ska vi inte slå oss fria?

-Och ta några av dem med oss.
-Nej, vi måste tänka på pojken.

Vi två har alltid vetat
hur det kunde sluta.

Men jag vill att pojken och hans mor
ska leva. Hon är förtvivlad.

Kom ihåg var jag har lärt dig, pojk.
Ljug aldrig och ge aldrig upp.

Du vet vad du har
att göra, din gamla stöt.

De tog min kvinnas skalp,
vilken fröjd att kunna lura dem på min.

Det måste gå fort.

Skär loss mig, så ska jag lära dig kasta!
Så skrämmer du inte ens en kanin!

Det var bättre.

Du vet vad du har att göra,
din gamla stöt.

Jag vill vara ensam ett tag
med min kvinna och min son.

Jag vet hur jag vill uppfostra min son.

CULLY!

Forsättning följer...

Översättning: Lillemor Bark
Sveriges Television AB 1999