All language subtitles for Fikkefuchs 2017 swe

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

Mamma sa
att det finns tre slags saker:

Det som är verkligt,
det som inte är det och det du tror.

Översättning: Julian Vargas
www.ordiovision.com

I tidningen stod det
att farfar dödade en svart man 1968.

Det stod att mannen
hade våldtagit en vit kvinna.

Farfar var sheriff på den tiden.
Det enda brottet som förblev olöst.

Det sägs att det berodde på
att det var han som var skyldig.

–Vad var det?
–Jag pluggar.

Det såg ut som ett kort.

–Sätt på dig skorna.
–Jag är redan klar.

En penna! Du höll på att skriva
ett kort! Är det till Esmeralda?

–Har du köpt en present till henne?
–Det är bara ett kort. Jag är avslöjad!

–Du är så kär i henne!
–Varför har du kvar pennan?

–Det är en kärlekspenna.
–Det är nog du som är kär i henne.

Vad äckligt! Du älskar henne.

En del saker är privata, Bug.
Du behöver inte veta allt om alla.

Hur vet du att du älskar Esmeralda?

Hon får mig att tänka på läskiga saker.

Som att gifta sig
och skaffa barn en vacker dag.

Hon får mig att vilja ha barn!

Det låter superbögigt, eller hur?

Det ska bli bättre än det vi hade under
uppväxten. Du minns inte ens pappa.

–Är det okej att hon är från Mexiko?
–Vi pratar inte om det så mycket.

Det handlar inte om det.

–Har du pruttat?
–Va? Nej!

Det luktar så i bilen.

Veva ner rutorna annars tror hon
att du har skitit på dig...eller jag!

–Han har ett kort till dig!
–Allvarligt, Bug?

–Vad står det?
–Det är privat.

–Din mamma säger att du glömde mobilen.
–Du glömde påminna mig om den.

Jag hoppas att han klarar sig.
– Det är din farfar.

Vill du prova?

–Vad är det med farfar?
–Han är på sjukhus, men oroa dig inte.

Pluta med läpparna så här.

Gör så här nu.

Perfekt!

–Är allt okej?
–Ja.

Undrar när de
tänker låta honom åka hem.

Farfar?

Allt som kommer att finnas kvar av mig
om tusen år...

.är en hög med plast som är formad som en höft.

Medicinen gör dig filosofisk.

Nej, det är åldern som gör det.

Vi kan ordna med en säng
i vardagsrummet.

–Han kan inte bo i vårt hus.
–Ska farfar bo med oss nu?

Vi får prata om det senare.

Körövning, kom in!
Tekniska problem

Vad i jösse namn gör du där uppe?

Mikrofonen verkar fungera.

Jag kollar mixerbordet. Fortsätt prata,
så jag vet att ljudet fungerar?

Jag pratar.
Jag pratar om hur det kommer sig–

–att pastor Kelly tycker att vi ska
låta en liten tjej sköta det tekniska.

Hata synden, älska syndaren.
Hata synden, älska syndaren.

Bug? Hör du nåt? Bug?

Och jag fortsätter att prata.
Ingen kan hindra mig.

Inte här uppe.
Men när jag är här måste de lyssna.

Esmeralda vill prata. Bli inte
en sån där tjej som vill prata, Bug.

Pappa vill väl inte att farfar ska bo
hos oss? Ni pratar väl om det?

Varför känner pappa så?
Är det på grund av det farfar gjorde?

–Kan du inte bara berätta?
–Om du finner svaret, så meddela mig.

Jag ska flytta på den där.

–Jag utnyttjade sjukhusets rabatt.
–Han kan inte bo här, sa jag ju!

–Kan du hjälpa mig flytta bordet, Bug?
–Visst.

Pappa vill inte att han bor här.
Lyssnar du på mig?

Ja, men jag håller inte med.
Kan du hjälpa till istället?

–Det går säkert bra att han bor här.
–Du förstår inte.

Antingen är farfar arg på pappa för
att han dödade någon eller...

...så är pappa arg för
att han tror att farfar dödade nån.

–Ska vi fortsätta, Debbie?
–Ja, kör på bara.

Det här är vårt hus och om vi
vill ha farfar här, så blir det så.

–Skit samma.
–Vårda språket!

–Det är pappas hus också, men...
–Sluta, mamma!

Jag lovar dig, Mayrene...

Om det inte var jag
måste det ha varit...

Var Mayrene arg?

Varför var farmor arg?

Du stjäl min andning,
precis som en katt.

Mamma är här.

Du måste klä på dig.

Nu får vi dig i säng.

Jag lämnade precis en sån där.
Här borta blir bra.

Nej, du måste ligga.

Den rör sig upp och ner,
precis som din sjukhussäng!

Jag måste pissa.

–Behöver du hjälp?
–Jag tror jag vet hur man gör, raring.

–Är allt okej?
–Jag brukade faktiskt torka din rumpa.

Så jag tror att jag kan torka min egen.

God morgon, Bug.

Mamma sa att du måste göra
dina övningar klockan åtta.

De tog av mig min klocka på sjukhuset.

–Jag har inte frågat var den är.
–Klockan är åtta.

–Hjälp mig till köket.
–Efteråt.

Bug, jag ska göra övningarna,
men jag vill ha rostat bröd.

Mamma sa att du ska sitta på stolen.

Sen tar du tag i bandet och drar.

Okej?

Åtta till.

Är du inte lite för gammal
för att ha på dig den där?

Nej.

Den äkta är tyngre.

–Hur visste du när du hade rätt?
–När jag var sheriff?

Jag ska berätta
om jag slipper de här övningarna.

Nej, du måste göra några till.

Flickor som pojkar,
alla har vi en inre kompass.

Jag tror min kompass fungerar bättre
än de flestas. Därför var jag bra.

Dessutom var jag uppmärksam.
Precis som du är, tösen.

Du ser samma saker
som jag gör i det här huset.

Jag såg när Ricky Boy la sin hand
på hennes mage.

Jäklar, du är precis som jag.

Mer än jag skulle önska.

Berätta inte det där för din mamma.

Förutom bebisen och din far, så har din
mamma två nykomlingar att oroa sig för.

Det är en för mycket.
Du är skyldig mig rostat bröd!

Tror du det är sant
det de säger att farfar har gjort?

Kom igen, Bug!

Titta, vad du fick mig att göra!

–Kan vi hjälpa den?
–Låt den dö en naturlig död.

Du borde läsa det här.

–Jag sa ju att det inte är sant.
–Pappa verkar tro det.

Tidningen har fått det
helt om bakfoten.

De förvanskar fakta och framställer den
här fruktansvärda våldtäktsmannen–

–som om han var offret!
Det står heller inte exakt hur han dog.

Vill du veta hur han dog?

Pistolens mynning var så nära...

...att hans hår smälte runt såret.

–Hur vet du allt det där?
–Man måste veta var man ska leta.

Farfar dolde sina spår så väl
att ingen skulle kunna beskylla honom.

Tror du att han är skyldig?

Jag tycker att han är en hjälte!

Och det gör du också.

–Vet du varför vi kallar dig Bug?
–För att jag var liten för min ålder.

Du tjatade alltid om din pappa. När han
skulle komma tillbaka, hur han var.

Till slut fick jag hitta på svar.

Och efter ett tag
fick jag berätta sanningen.

Det minns jag inte.

Sov nu.

Du berättar fortfarande inte allt.

Ibland är det svårt.

Hej, tjejen.

Jag tog dem från sovrummet i farfars
hus. Jag kan lämna tillbaka det.

Det är ingen fara.

–Har du sett filmerna än?
–Mamma måste berätta en sak.

–Mamma tänkte berätta...
–Hörni!

Vi kan göra det hemma. Nu njuter vi
av varandras sällskap istället.

–Berätta hur många gånger du läst dem.
–Massor av gånger.

Allihop?

De är mina favoriter.

Din pappa är därinne.

Jag ville ge dig så mycket tid som
möjligt med barnen innan jag sa nåt.

Hej, grabben!

–Jag har bett för dig.
–Vad hände?

Jag ramlade ner från en stol.
Så klantigt.

Jag har en låtsashöft nu!

–Hur länge tänker du stanna?
–Det är din fru som bestämmer här.

Hon har varit tvungen
att tuffa till sig under de här åren.

Hjälp mig in i matsalen, så får ni
prata. Jag vill inte vara i vägen.

–Klarar du dig?
–Ja.

Ska vi lämna det som hände bakom oss?

Jag pratar inte med dig nu.
Det handlar inte om dig idag.

Det tog bara åtta år i fängelse för att
du skulle förstå vad som är viktigt.

–Du är bara en nedbruten gammal man.
–Ja, sir. Om det får dig att må bättre.

Hör på mig, din kuksugare! Jag kan
skicka tillbaka dig till sjukhuset...

Du tror att jag har dödat nån, men du
vet mycket väl att du har dödat.

Man skulle kunna tro att det har fört
oss samman, så nu är det upp till dig.

–Kan du köra?
–Ja, pappa.

–Kör mig till farfars hus.
–Richard! Du behöver inte åka.

Vänta! Vänta lite.

Jag spillde varm choklad i "Sagan
om ringen", men resten är okej.

Jag älskar dig, Mayrene.
Kom och hälsa på mig.

Kom nu.

Må han vaka
över min mamma, bror, farfar och far.

–Jag är ledsen...
–Ingen fara, grabben.

...för hur han uppförde sig mot dig.

Han förstår inte.

Han vet inte
hur mycket du har gjort för oss.

–Min sköterska är visst här.
–Jag kunde inte övertala honom.

Titta här.

Det här är regissörens versioner.

Det är antagligen 15 timmar
med svärd och dvärgar.

Jag tänkte att du
och din pappa skulle gilla den.

Jag vet ju att ni gillar böckerna.

Det känns
som om du försöker utnyttja mig.

Nej, men försök låta honom
få vara en far.

Ska vi se extramaterialet
eller "Sagan om de två tornen"?

Jag vill se "De två tornen"!

Din mamma köpte dem idag.
Sa du åt henne att göra det?

Det här är mina absoluta favoritfilmer.

Jag har aldrig tittat på dem med nån
som har läst böckerna. Nu tittar vi.

Har mamma sagt
varför jag satt i fängelse?

Hon sa att du dödade mannen
som låg begravd bakom kyrkan.

Han kom fram och berättade
vilken hjälte farfar är.

Sen blev han arg när jag sa
att han inte visste vad han pratade om.

Han avgudade min pappa.

Inte bara för att han dödade killen,
utan för att han kom undan med det.

Han använde n–ordet hela tiden.

Till slut blev jag arg
och knuffade honom. Han hade kniv...

Jag högg honom under hakan
med en trasig flaska.

Jag skar upp honom helt. Det var ju
inte självförsvar eftersom jag började.

Snuten försökte fria mig, övertalade
folk att ändra sina vittnesmål.

Men det var din farfar
som bestämde här i stan.

Bevis, Mayrene. Det betyder allt.

Vad gör du, pappa?

Jag slänger saker.
Vem får huset när han har dött?

Det är vårt! Ditt.

Men det kan inte bli ditt
förrän det inte är hans. Förstår du?

–Jag ringer mamma.
–Och sen då?

Hon ringer sheriffen och jag åker in.
Är det vad du vill?

–Hon kommer att få reda på det.
–Bara det inte kommer från dig.

Jag ville inte att du skulle få reda
på det här än.

Berättade mamma att jag brukade sova
härinne när vi var här?

Du försökte bevisa att han gjorde det.

Mannen som han dödade var oskyldig.
Han rörde aldrig flickan.

Kan du bevisa det?

Du är för ung för att förstå
allt det här. Det förstår du väl?

Är allt som det ska med Bug, Deborah?

Ja, hon har det bara lite tufft nu.

Det är hon
som håller igång det här stället.

Jag är klar.

Tänk att det äntligen är dags.

Här borta.

Okej, du kan göra det själv.

Du behöver bara dra över dem.
Det är bara en tränings...bh.

–Går det bra?
–Ja!

–Varför ge bort barnet till en okänd?
–Sluta nu.

Mina föräldrar vill inte ens
att jag träffar dig.

–Vi kommer alltid ha vara tillsammans.
–Är det ringen? Jag kan köpa en ring!

Jag tänker adoptera bort barnet.

Adoption innebär att du måste bära
på barnet i flera månader till.

Vad säger din far om det?

Står han ut med att se sin lilla
chiquita med en vit pojkes barn i sig?

Det här är ett privat samtal!
Mina föräldrar kommer att hjälpa oss.

Det slutade vara privat när du
lät honom komma i dig, raring.

De vuxna får försöka hjälpa dig
att förstå det.

Det är privat...

Du kommer alltså att vara skolans hora
och bära omkring barnet–

–och efter det tänker du
bara klämma ut det vid vägkanten?

Jag har släktingar jag kan bo hos.

–Mina föräldrar kommer att förstå.
–En mexikansk tonårsgraviditet, visst.

Vem kommer att vilja ha det?

Han kommer poppa ut med en fotboll i
ena handen och en lövblåsare i andra.

Ledsen, men det är så
verkligheten ser ut.

Ska barnets första ord vara
"cinco de mayo", Rick?

Så är det inte, men jag vill uppfostra
honom med mina värderingar.

Vad är det med dig?
Varför låter du honom tala så till mig?

Hur kan du tycka
att barnet är ett misstag?

Du är gravid som en vuxen kvinna.
Det är bäst att du börjar fundera.

–Ni är ju riktiga monster.
–Zelda...

Två repetitioner kvar.

Känner du ibland att du gjorde fel?
Precis som du berättade förut.

Vad är det du undrar?

Har du dödat någon?

Hämta brickan.

Din pappa har visst lurat i dig saker.

Om du gjorde det skulle du väl berätta
för oss, eftersom du älskar oss?

Jag vill ogärna säga det här till dig,
men du lurar bara dig själv–

–om du tror
att folk inte har hemligheter.

Du har väl en hemlighet? Eller har du
berättat för din mamma om din bror?

Hur tror du att din mamma tar det
om du berättar? Har du berättat?

–Va?
–Nej, det har jag inte.

Du håller det hemligt för
att skona henne.

Ska jag tror på att du bad din mamma
att köpa bh:n som du plötsligt bär–

–för att du har fått tuttar? Nej!

Kvinnan behandlar dig som en docka
och du låter henne göra det–

–eftersom det får henne att må bättre.

Jag vill träffa honom.

–Mamma...
–Vad är det?

–Hade inte du ärenden att uträtta?
–Jag gör den sen.

–Hej!
–Hej.

–Vad gör du här?
–Jag tänkte komma in en stund.

–I huset?
–Ja, så klart. Är det ett problem?

Nej, kom in.

Har Frälsningsarmén hämtat allt?

–Det är fotogen.
–Jag vet hur det luktar.

Jag måste behandla dig som ett barn.
Vad är det för fel på dig?

Jag letade efter en sak.

Det är mycket enklare
att vältra sig i det förflutna–

–än att göra det jag var tvungen till.

Vissa saker blir aldrig det förflutna
förrän man tar itu med dem.

–Är det vad du sysslar med här?
–Ja.

Han tog hand om dig, fast det var mitt
jobb. Det är mitt fel. Förlåt! Förlåt!

–Var är din mobil?
–I väskan!

–Du kan inte röka!
–Jag har redan ordnat det.

Va?

Jag gjorde mig av med det.
Du och din familj kan dra åt helvete.

Gjorde du en abort,
så du skulle kunna göra slut med mig?

Hur kunde jag inte inse faran i det?
Något som kunde ha förstört mitt liv.

Hör du hur galet det låter?

Jag vägrar leva ett liv där folk pratar
om mig som du och din familj gör.

När tänker du berätta
vad som bekymrar dig?

Pratar du med Esmeralda nu för tiden?

Stackars flicka.

Hon mördar sin sonson
och det är henne det är synd om?

Hon hade en liten människa i sig
och hon var så rädd–

–att det här var enda alternativet?
Såklart jag tycker synd om henne.

Skulle en vit tjej har gjort så?

Var inte så korkad.

Skulle hon inte ha gjort det
om barnet inte varit hälften vitt?

Det du säger nu är hatiskt.

Var ärlig nu. Jag har sett hur du
låser bildörren när en nigger kommer.

Och när du pratar med den där bögen
i kyrkan ser du fullständigt äcklad ut.

Är det farfar som har pratat med dig?

Är det där du har fått det ifrån?

Alla i familjen tycker att det farfar
gjorde är nåt som vi måste gottgöra.

Det är det inte, mamma.

Jag önskar att du insåg det.

Vad har du i påsen?

–Jävla blatte! Hora!
–Sänk rösten!

–Snälla, sluta!
–Se på mig.

Du kommer aldrig att glömma det här.

–Tänk om jag inte blir bättre?
–Va?

Det var inget. Glöm att jag sa nåt.
Jag är bara nedstämd.

–Varför berättar du inte om mr Dinkage?
–Mr Dinkage?

–Du var ju med farmor den kvällen.
–Det är vad artikeln påstod.

Har du läst den?

Om nån sprider rykten om
att man gillar att äta skit–

–vill du då inte veta exakt vad de
säger så att folk tror på historien?

–Äckligt!
–Vi äter alla lite skit ibland.

–Vi äter inte skit.
–Och vi sitter inte på soffbordet.

Det rapporterades
om skottlossning kl. 01.00–

–men Rick Boy sa
att farmor la sig tidigt, kl. 20.00.

–För när hon var barn fanns ingen el.
–Det stod inte i artikeln.

–Hur visste hon då att du var där?
–Kvinnor vet när de delar säng med nån.

–Varför är du inte ärlig?
–Vad händer här?

–Du ser värre ut än jag känner mig.
–Tack.

Jag ville få farfar att tala om ifall
historien är sann. Det borde du med.

–Jag borde ge dig en örfil.
–Säg inte ens så!

Bug ville veta vad som hände natten
när negern till våldtäktsman dödades.

Då ska jag berätta.

Jag drack på den tiden.

Jag kröp i säng med May runt nio,
efter "All in the Family" hade slutat.

Jag hade huvudvärk när jag lade mig,
och vaknade likadan.

Telefonen väckte mig.
Jag fick samtalet.

De hade hittat mr Dinkage kropp.

Först trodde vi...

...att kvinnans bror var skyldig.
Han var en stor buse.

Han hade säkert gjort det,
men han var bortrest och hade alibi.

Dinkage förtjänade inte att dö.

Du har rätt som känner så.

Vi kunde ha gripit honom om inte
kvinnan som våldtogs skämdes så.

–Varför?
–Hon var rädd och gjorde misstag.

Hon vägrade anmäla honom.

Jag säger till mamma
att du gör farfar upprörd.

–Tänker du säga till mamma?
–Du är en sån märklig unge.

–Varför håller du på så här?
–Varför smiter du ut varje kväll?

Vill du prata om det?

Jag stängde av larmet, men det är sista
gången jag gör det för din familj!

Jag saknar dig.

Du är för ung för att inse hur förstörd
din familj är. Du kommer att inse det.

Jag försöker ändra på det.

Vi måste komma på ett sätt
att få hem dig igen.

Jag ville inte bo här över huvud taget.

Du tillhör ju familjen
och du tog ju hand om mig.

Du betalade min utbildning
och passade barnen när jag jobbade.

Tror du att jag gjorde det
för din skull?

–Du gjorde det väl för deras skull.
–Jag säger inte emot dig.

Ni har problem
i det här hemmet, Deborah.

Jag vet att det låter otacksamt.

Barnen håller på att duka under
all stress ni utsätter dem för.

–Jag och Richard?
–Det stämmer.

Har du nånsin funderat på att saker är
som de är på grund av dig?

Du har ljugit för mig, Earl.

Det är mycket du inte vet.

Det var min May som höll samman allt.
Hon var bäst.

Vilken generös kvinna!

Hon är som den där sista tunna tråden
som håller fast knappen.

Jag är nyfiken på en sak.

Tror du att jag tjänstgjorde i 35 år
utan att veta hur hasch luktar?

Eller har du bara inte funderat på det?

Ut ur mitt hus!

Jag ligger tre meter från ditt sovrum
där du ligger och röker på varje kväll.

Du ligger säkert där naken
utan att skämmas.

–Jag erkänner inget för dig.
–Det behövs inte.

Jag kan ringa socialen.
Du kan spola ner det du har hemma–

–men jag kan se till att de hittar nåt.
Och hur går det för dina barn då?

Så här gör vi:

Jag flyttar hem och Richard kan bo här.

–Du kan fråga var barnen vill bo.
–Glöm det.

De kanske vill hjälpa sin farfar under
hans sista år, istället för att bo här.

De har ju lärt sig av en sjuksköterska.

Visst.

Jag hämtar dem.

Du behöver inte göra det här.
Du behöver inte förödmjuka dig själv.

Jag tror min värdighet klarar det.

–Okej, jag berättade vad du sa.
–Jag hoppas att du sa sanningen.

Självklart, jag är inte som du.

Jag följer med farfar.

Okej.
Nu har du rummet för dig själv, Bug.

Jag vill också följa med farfar.

Tror du att de kommer ihåg mig?

De vill inte att jag är ensam med dig.

Din farfar håller hov där ute,
så ingen märker något.

–Pastor Bills mikrofon är trasig.
–Var det du som hade sönder den?

–Jag vet inte...
–Jag hittade den här i en av spelarna.

Det låter som om din farfar inte visste
att han spelades in.

–Jag gillar teknikprylar.
–Lägg av, jag vet vad du sysslar med.

Titta här.

Känner du igen några av namnen?

Jag kommer från Beaumont
som ligger ca 30 mil härifrån.

Min äldre bror jobbade med mannen
som din farfar dödade.

Jag åkte dit och hittade listan
i kommunens arkiv.

Vare sig din farfar dödade honom
eller inte, så var mannen oskyldig.

Jag ska flytta in hos honom.

Jag tänker spela in honom.

–Vet du hur man använder grejorna?
–Jag löser det.

Det tvivlar jag inte på, men jag vet
redan hur man kopplar det.

Han har gjort dig illa, eller hur?

Ja, jag blev misshandlad.

Din farfar grep ingen av dem.

–Kul att äntligen se dig, min son.
–Tack för hjälpen, pappa.

Bra att du inte slängde ut telefonen.

Sheriff Tindle, tack.

Ja, det är Earl.

–Gör det inte.
–Du är den enda med stake i familjen.

Låt mig göra det här.

Han gjorde det inte. Pappa hade rätt.

Det står inte
att han kunde ha kört från Beaumont–

–våldtagit kvinnan och sen kört
tillbaka. Tror du att det bevisar nåt?

Du gör det.

–Vad tänker du göra med den, Bug?
–Låt pappa vara.

Du kan ringa sheriffen och ange mig
om du vill.

Jag mördade inte den där mannen!
Hur ska jag få er att förstå det?

–Var han oskyldig?
–Jag förhörde honom och hade bevis.

Det lögnaktiga djuret sa emot mig. Det
var då jag visste att han gjort det.

Tala till mig på det viset...
Han försa sig.

–Var det därför du dödade honom?
–Vad gör du fortfarande här?

Följer ni med mig?

Jag stannar här ett tag.

Jag kommer snart hem, jag lovar.

Jag tänker ändå hjälpa honom.

–Jag behöver en cigg.
–Röker du?

Jag har en låda som jag gömmer dem i.

Där uppe.

Jag vet, rökning dödar.
Kan du klättra upp och hämta den?

Stort steg.

Ge mig bara lådan.

Ställ tillbaka lådan.

Stort steg.

Så där ja! Ett till.

Kan du bevara en hemlighet?

Behöver du och jag prata?

–Hej på er, grabbar.
–Vi kom precis från din svärdotter.

–Richard Barnes Jr. ska finnas här.
–Han bor här, men är inte hemma nu.

–Vad gäller saken?
–Vi fick en anmälan och trakasserier.

Någon lämnade ett brinnande kors
utanför en latinofamilj.

–Dottern misstänker junior.
–När hände det här?

–För två nätter sen.
–Vi kan inget säga, men hör ni nåt...

Jag är gammal, men jag är inte senil.

Ni tog emot anmälan
för att en rik familj klagade.

Den här mexikanska familjen äger väl
tre företag i stan?

–Vet ni nåt om saken?
–Han var hemma här med mig.

–Kan han ha smugit ut när ni sov?
–Jag vakar över min familj.

Jag har inget bättre för mig.
Ha en trevlig kväll nu.

Vi kommer förbi en annan kväll.

Jag gjorde det.
Du vet att jag gjorde det.

Tror du att jag spärrar in alla
som jag tror är skyldig?

Det är min generations fel.

Vi borde ha lärt er bättre.

Ska jag inte erkänna det jag gjort?

Du lär dig bara genom skulden du känner
när du kommer undan med brottet.

Folk som oss går vidare.
Högen med ånger blir bara högre.

Den blir tyngre och tyngre
och pressar ner oss.

Du har mycket kvar
att göra innan du slutar.

–"Folk som oss"?
–Väx upp, bli nån.

–Jag får plats i väskan.
–Inte med all utrustning där i.

–Visade du honom dokumentet?
–Alla tror på mig nu.

Varför vill du då fortsätta?

Gör inte så!

Ingen går in hit. Farfars order.

–När vaknar din farfar?
–Vi hinner. Jag hämtar mikrofonerna.

–Vänta! Hur tar du dig till badrummet?
–Jag har en stor burk med iste.

–Ska du kissa i en glasburk?
–Ja, den har lock.

Vad klurigt!

Tänker ni hjälpa till?

Vad gör du, Bug?

–Vi lämnar syrummet!
–Vi måste ändå tömma det när han dör.

Du kanske minns farmor, men sakerna
här inne är det enda jag har kvar!

Låt det där vara! Det är pappas grejor!

Bort!

–Låt det vara!
–Hör på mig nu! De betyder inget!

Städa ur syrummet också.

Kan vi inte låta det vara?

Det är bara en massa garn.
Inga hemligheter.

Kan du bevara en hemlighet?

Kan du hjälpa mig, Rick?

Har ni varit där inne?

Varför slängde du inte bara revolvern?

Du ska få en sak.

Grejen med vapen är
att de är svåra att förstöra.

En sån här brasa skulle bara bränna
av fingeravtrycken.

Man trycker här för
att öppna revolvertrumman.

Den snurrar.

Prova du. Snurra den.

Tryck tillbaka den nu. När man riktar
den mot nån använder man båda händerna.

Ena handen greppar handtaget, den
andra greppar handtag och avtryckare.

Så det är så här det ska sluta?
Nu har du mig på kornet.

"Upp med händerna!"
Så säger de i filmerna.

–Farfar...
–Håll tyst.

Upp med händerna!

Din inre kompass fungerar bättre
än min nånsin gjorde.

Händerna över huvudet.

Avtryckaren är väldigt känslig.

–Varför berättar du bara inte?
–Hon måste fråga.

Hon måste fundera på vad det innebär
att rikta ett vapen mot någon–

–för att få honom att prata.

Du vill att jag gör det.

Du gör som du vill.

–Dödade du honom?
–Fråga dig själv varför du vill veta.

Av samma anledning som du vill veta.

–Då är du bara en fördärvad liten tjej.
–Det stämmer inte, Bug.

–Vet du vad som händer om jag skjuter?
–Säg inte så.

I en sån här situation blir det bara
terapi. Jag hamnar inte i fängelse.

–Jag är bara en liten flicka.
–Du tänker visst göra det.

–Ge mig vapnet...
–Dödade du honom?

Ja, ma'am, det gjorde jag.

Hur olik mig tror du att du är?

En gnutta, bara. Du riktade vapen för
att få nån att säga det du vill höra.

Det är allt du har lärt dig, Bug.

Du är bara en liten fördärvad flicka.

Fick du med det?

Den där passar dig verkligen!

Bort från mitt barnbarn, ditt odjur!

–Vad har du gjort, flicka?
–Han hjälpte mig!

Vad lät han dig göra?

Kan du berätta
hur han tog sig in i huset?

Jag vet att det är svårt.
En person från socialen kommer snart.

Du kan prata med henne om övergreppet.
Men du kan hjälpa oss i utredningen.

Är allt som det ska?

Vänta, Bug.

Var vänlig och följ med här, ms Barnes.

Socialen är snart här. Är det okej
om du och jag pratar först?

Vad gör du?

Vet du att snuten var här?
Jag berättade att du var hos farfar.

Jag vill inte prata om det med dig.

–Du gjorde det, eller hur?
–Vad fan spelar det för roll?

–Det är mycket värre saker som händer.
–Passa dig, grabben.

Ska jag passa mig?

Varför bryr jag mig om vad du tycker?
Du betyder inget för mig!

Du var hos farfar förut.
Du jobbade för honom.

Vad handlar det här om?

Det här är farfars bekännelse
till mordet på James Dinkage.

Vet du vad du har gjort
mot familjen och Bug?

Du är en skithög!

Jag har i alla fall inte bränt kors
på någons tomt.

Bort med fingret, pojk.

Vet din farfar att du gör det här?

Det är inte ett mord vi utreder.

Vi säger att din farfar
förhindrade ett överfall.

Han vidtog åtgärder,
helt inom lagens ramar–

–för att skydda sin familj och egendom.

Du kanske tycker
att jag är ett monster.

Jag tänker se till att din farfar dör
som den hjälte han var hela sitt liv.

Jag tänker inte låta en liten terrorist
som du förstöra för honom.

Fundera nu på vad du ska säga.

Du kan berätta
vad du vill för socialen.

Släpp mig!

Släpp mig, för helvete!

Vad har du gjort?

4 månader senare

Vad gör du?

Han är nog ensam här ute.
Fåglarna kan hålla honom sällskap.

Mamma, vad hände egentligen i garaget?

Det var precis som Ricky Boy
och jag har sagt...

Din pappa flippade ur
och jag gjorde det jag gjorde...

...och jag är ledsen för det.

Jag tog honom ifrån dig
och jag är hemskt ledsen för det.

Jag sa att Gerald hade förgripit sig
på mig, men det var inte sant.

Gerald och jag fick farfar att erkänna.
Polisen förstörde bevisen.

Gerald gjorde visst en kopia
som jag har skickat till olika ställen.

Nu känner alla till sanningen.

Jag har uppfostrat två sociopater.

Jag är den jag är
på grund av dig, farfar och pappa.

–Ni lärde mig att göra det rätta.
–Du bryr dig inte om det!

Du vill bara ha det på ditt sätt,
din själviska lilla subba!

Polisen struntade i pappa
eftersom han hade suttit inne.

De trodde på dig när du sa
att han flippade ur.

–Jag försökte skydda dig.
–Berätta vad som hände!

Spelar du in mig nu?

Snälla, mamma! Det är jätteviktigt!

Jag älskar dig så mycket, men vet inte
hur jag ska kunna leva så här.

Jag erkänner om du gör det.

Säg att du mår dåligt
och att du ångrar dig.

Säg att Geralds och Richards död
var värt allt.

Förlåt.

Mamma?

Säg nåt, då! Snälla?

Mamma?

Det ordnar sig.

Det ordnar sig. Kom.

Ska jag berätta sanningen?

Mamma sa
att det finns tre slags saker:

Det som är verkligt.

Det som inte är det.

Och det man tror.