All language subtitles for Dalgliesh.2021.S02E06.720p.AMZN.WEBRip.x264-GalaxyTV.sv

Jag bedömer att hon har varit död
mellan 36 och 48 timmar.

Hon dog nog ungefär
samtidigt som Neville Dupayne.

Dödsorsaken är uppenbar,
Hon blev strypt.

Mördaren bar handskar
och var högerhänt.

-Kunde en kvinna ha gjort det?
-Ja. Hon är liten och halsen är smal.

Det krävdes styrka, men ingen
större styrka eller kunskap.

Nästan bara ett barn.

Varför attackerade ni Arkwright?
För att han försökte stoppa er?

Varför flydde ni?
För att ni dödade Neville Dupayne?

I parken sa ni: "Hon kommer
att döda mig." Vem är hon?

-Majoren sa att ni verkade rädd.
-Är han okej?

Ja. Han är skadad i huvudet,
men han överlever nog.

Jag tycker att vi ska ta in majoren.
Han är inte arg på honom.

-Han kan prata förstånd med honom.
-Ja.

Hon hade en krämfärgad dräkt.

I tjugoårsåldern, 1,60 lång.
Långt ljust hår och blå ögon.

-Jag har absolut inte sett henne.
-Inte jag heller.

Mrs Godby, ni tar emot besökare.
Kommer ni ihåg henne?

Nej. Och jag brukar
komma ihåg besökare.

Och jag såg hennes ansikte
i kofferten...

Det är mest troligt att hon kom hit
nån gång på fredagen-

-antingen ensam eller med nån.

Vi kollade väl att alla hade gått,
Muriel?

Självklart. Det gör vi alltid.

Finns det nånstans
där nån kan gömma sig?

I källaren. Det finns flera höga
arkivhyllor där nere.

Kollar ni bakom varje hylla?

Det gör vi inte, men...

Flickan hittades väl i kofferten?

Nån begick återigen...

-...mordet på prostituerade...
-Violette Kaye.

...precis som nån begick
bilmordet igen.

Det måste vara ett original.
Nån som är besatt av Mordrummet.

Vi ska göra oss av med det sen.

Det finns en andra dörr i Mordrummet.

Den går till lägenheten.

Men den kan inte
öppnas inifrån museet.

Min far använde den när han levde.
Nu är det bara jag som använder den.

Det är min tillflykt från skolan.
Jag behöver den varkligen.

-Är det nån mer som har nyckel?
-Marcus.

Neville fick en från början,
men han tappade den för länge sen.

Den leder till Mordrummet.

-Ta fingeravtryck på båda sidorna.
-Ja, sir.

Ryan?

I fredags kväll när vi hade stängt
stannade jag kvar.

Jag ville prata med honom.
Säga hur orättvis han var.

-Menar ni doktor Neville Dupayne?
-Ja.

Han måste få veta hur Tally skulle
ta en påtvingad flytt.

Så jag stannade kvar en stund.

Jag visste att han skulle ta bilen,
så jag väntade på uppfarten.

Jag såg honom komma,
men sen fick jag syn på henne.

-Vem, Ryan?
-Mrs Strickland.

Hon kom från parkeringen och började
prata med honom, så jag gömde mig.

-Hörde ni vad de sa?
-Jag hörde honom säga: "Sluta ljuga!"

Hon försökte ge honom ett papper,
men han rusade iväg.

Sen vände hon sig om och fick syn
på mig. Så jag sprang därifrån.

Varför pratade ni inte med henne?

Ryan är rädd för mrs Strickland.

Hon är en satkärring.
Hon försöker alltid skrämma mig.

Hon berättar alltid historier
för mig om mord och sånt.

För några veckor sen
när jag städade i Mordrummet-

-kom hon in och visade mig kofferten.

Sen sa hon: "Vill ni öppna den?"
Jag sa ja, för vem vill inte det?

Sen sa hon: "Vill ni gå in i den?"
Så jag gjorde det, bara för att se...

Hon stängde locket och jag trodde
att hon skulle låsa in mig.

Men hon bara skrattade
och gick sin väg.

Sa hon nåt i dag om att ni såg
henne med doktor Dupayne?

Det behövdes inte.

Hon gav mig en blick som sa:

"Säger ni nåt är ni dödens."

Marie Annette Strickland.

Inget i brottsregistret,
men vi kollade krigsdepartementet.

Vi tänkte att hon var i rätt ålder.

Det var nåt i hennes sätt att prata
med mig. Intresset för kriget.

-Just det.
-Hennes militära tjänstgöring.

Hemligstämplad.

Hon jobbade kanske
inom underrättelsetjänsten?

-Hon är till hälften fransyska, sir.
-Om hon har militär utbildning...

Ska vi ta in henne?

Hon deltog i specialoperationer.
En ovanligt modig ung kvinna.

Hon var undercover i Paris
från 1940 ända till slutet.

En ledstjärna,
till och med en legendar.

En gång greps hon och förhördes
av Gestapo i 48 timmar.

Sen släpptes hon fri.
De kunde inte avslöja henne.

Säkert att hon inte
gick över till dem?

Det finns inga bevis för det.
Hon räddade dussintals liv.

-Hon kände väl Felix Dupayne?
-Ja.

Hennes chef. Han var säkert
med och utbildade henne.

Det gick rykten om dem. Obekräftade.

Ännu en lik på museet.
Det är olyckligt.

-Pressen gnuggar händerna.
-De får inget veta.

Men samtidigt kan publiciteten
göra att museet lever vidare.

Din man kan väl vara
varsomhelst?

Han är värdefull, inte museet.
Vad gör det om det stängs?

Har jag sagt att det ska stängas?

Håll mig underrättad.

Ryan Archer har tydligen...golat?
Är det inte så man säger?

Talade ni med dr Neville Dupayne...

-...i fredags kväll cirka halv åtta.
-Ja, det stämmer.

Kan ni säga varför ni gjorde det?

Jag hade försökt sluta med de här.

-Men det är för sent. Cancer.
-Jag beklagar verkligen.

Det är som det är.
En vardaglig död är ett privilegium.

Jag ville att Neville skulle få veta
sanningen. Att jag är hans mor.

Felix Dupayne är hans riktige far.

Vi blev djupt förälskade under kriget
och det varade tills han dog.

Att Neville blev till
var ett misstag-

-men eftersom Felix fru
kände till situationen-

-adopterade de Neville och sa
att det var genom en adoptionsbyrå.

Hans riktiga födelsebevis.

Jag försökte ge det till honom
i fredags, men han tog inte emot det.

Neville trodde alltså inte
att han var en Dupayne?

Exakt.

-Vad tror Marcus och Caroline?
-Samma sak.

De trodde att föräldrarna hade sett
adoptionen som en god gärning.

Jag trodde att om Neville
visste att han var en äkta Dupayne-

-skulle han ändra sina planer
på att stänga museet.

Ni väntade alltså
på honom vid utfarten?

Ja. Det gick inte särskilt bra
att prata med honom.

Jag skötte det nog dåligt.
Känslor är inte min starka sida.

Neville blev arg. Han vägrade
att tro mig och gick sin väg.

Rakt in i döden, visade det sig.

Jag påstår inte att jag hade
några djupare moderskänslor.

Jag hade gett upp rätten till dem.

Men jag kände
nån sorts band till honom.

Ibland trodde jag
att var var ömsesidigt.

Emellanåt kom han in
i mordrummet och såg mig arbeta.

Han tyckte nog
att det var fridfullt där.

Vad hände sen?

Jag såg att Ryan spionerade på oss
och att han sprang sin väg.

Och sen gick jag tillbaka
till min bil och körde hem.

Ryan är en dum kille.
Lat och värdelös.

Ni är väl för ung
för att ha deltagit i kriget?

Ja, lite för ung.

Tyvärr är klichén sann.
För oss som var med-

-är det en ständig och djup källa
till förtret att en ny generation-

-slösar bort den framtid
som vi gav dem.

Ryan kan mycket väl ha varit
inblandad i mordet på Neville.

Men han är varken intelligent-

-eller modig nog att agera ensam.

Om Caroline och Marcus trodde
att Neville inte var släkt med dem-

-var mordet kanske enklare.

Jag tänkte likadant.

Hur går det med beskrivningen
av flickan?

Den kommer i morgontidningarna.

Hon hade väl knappast klätt upp sig
för en dag på museet?

Hon skulle kanske träffa Neville?
Eller Marcus?

Marcus hade nycklar till lägenheten,
så de skulle kanske träffas där.

Sen går hon av nån anledning
ut genom dörren-

-och nerför trappan till Mordrummet.

Sen tittar hon ut genom fönstret
och bevittnar mordet på Neville.

Mördaren får syn på henne
och attackerar henne. Fullt rimligt.

Men vi har inga bevis än.
Inte för nåt av det.

Obduktionen visade att offret
var gravid på ett tidigt stadium.

Och nån hade stoppat in blommor
i hennes behå, ovanför hjärtat.

-Afrikanska violer.
-Det för tankarna till Violette Kaye.

Jag vet inte riktigt
hur afrikanska violer ser ut.

-Lila, antagligen?
-Jag såg några för ett tag sen.

-Var? På museet?
-Ja.

Mrs Clutton, vi har ett beslut
om husrannsakan i stugan.

-Va? Varför?
-Flytta er är ni snäll, mrs Clutton.

Ni två går in dit. Jag tar sovrummet.

Vi ska vara försiktiga.

Ta med den här också, tack.

Hur länge har ni haft
den här krukväxten, mrs Clutton?

I två, kanske tre år.

Finns det nån mer sån här
nånstans på museet?

Nej, det tror jag inte.

-Vem mer vet att ni har den?
-Det vet jag inte.

Alla som har varit här inne
har väl lagt märke till den.

-Ryan? Muriel Goodby?
-Ja, alla.

Alla som jobbar här
har varit här nån gång.

Vad handlar det här om?
Är det nåt som Ryan har sagt?

-Vad skulle Ryan ha sagt?
-Jag vet inte.

Hur är det med blåmärkena?
Som ni fick i fredags kväll?

Det är bättre, tack.

Konstigt att han inte har trätt fram,
den maskerade hjälpsamme mannen.

Vi har efterlyst vittnen.

Det är knappast mitt fel.

Ni tror att jag ljuger.
Om bilen och att jag föll av cykeln.

-Jag ljuger inte och jag är kränkt.
-Vi anklagar er inte för att ljuga.

Åh, var försiktig!

Tror ni att jag kunde ha mördat
dr Dupayne? Satt eld på honom?

-Och den stackars flickan på museet.
-Vi gör vårt jobb.

Varför i Guds namn
skulle jag göra nåt sånt?

För att museet ska förbli öppet
och ni kan bo kvar här.

Jag kunde ha hittat nåt annat!

Förlåt.

Tänker ni gripa mig?

Nej. Men ni måste stanna här
tills ni får besked från oss.

Och vi behöver ert pass
om ni har nåt.

Det har jag inte.

Har ni aldrig haft nåt
för att besöka sonen?

Nej. Han har aldrig
bett mig komma dit.

Jag ber er att inte prata med nån
om vårt intresse för violerna.

Violette.

Om ni inte har gjort nåt orätt
behöver ni inte vara rädd.

Handväskan ser helt ny ut.
Inte såna vi brukar få in.

Sen såg jag att hon passar in
på beskrivningen i tidningen.

Det är definitivt hon, sir.
En yngre flicka är med på bilden.

Hon har skoluniform.
Det är Swathlings skola.

Ja, flickan i uniform
heter Victoria Mellock.

Hon är elev här och bor på skolan.

Den andra är hennes syster.
Celia Mellock.

-Hon var här för några år sen.
-Celia Mellock. Är ni säker på det?

Herregud. Är det här flickan
som ni beskrev? Är hon död?

Vi måste prata med Victoria.

Har ni föräldrarnas
telefonnummer och adress?

De är i USA. Mr Mellock jobbar där.

Jag är mycket ledsen att behöva
säga det, men din syster är död.

Okej, pappa. Vi ses. Hej då.

Victoria, kan du berätta lite
för oss om Celia?

Allt du säger kan vara
till stor hjälp för oss.

Minns du när det här fotot togs?

På min födelsedag.

Hon kom hit och sa
att hon skulle få ut mig härifrån.

Hon kallade skolan för Alcatraz.

Hon var elev ett tag. Stämmer det?

Inte så länge. Hon hatade det.
Sa att det var slöseri med tid.

Hon gled bara runt
tills miss Dupayne-

-och min pappa
tyckte att hon skulle sluta.

-Har hon nån pojkvän?
-Nej.

Hon har massor av vänner
och de går ut hela tiden.

En dum fråga,
men gick hon nånsin på museer?

Museer? Nej, aldrig i livet.

Din syster hittades
på Dupaynemuseet.

Har du nån aning om
varför hon gick dit?

Vad är det, Victoria?

Hon sa att hon visste en hemlighet
om Dupaynemuseet.

-Och en hemlighet om miss Dupayne.
-Vad då för hemlighet?

Hon var full. Jag vet inte
om hon menade allvar.

Hon sa att jag var för ung
för att höra det.

Jag har ingen aning om
vad hon kan ha menat.

Celia och en annan flicka kom in hit
en gång när jag kysste en man.

En styrelsemedlem.
Celia tyckte att det var spännande.

Nåt hon skulle skvallra om.

Flickorna är i en ålder
när sex är nåt nytt och spännande.

Jag är ogift och jag är
en auktoritetsfigur för dem.

Jag är säker på att ert sexliv
väcker mycket nyfikenhet-

-hos era yngre kollegor.
Gör han det eller inte?

Varför nämnde hon museet?

Jag vet inte. Man hon hade väl
hört talas om Mordrummet.

Det kittlade väl hennes fantasi.

Presenterade ni nånsin Celia
för nån av era bröder?

Nej, det gjorde jag inte.

Celia Mellock var sjutton år.

Jag presenterar inte
minderåriga flickor för vuxna män.

Det här är en yrkesskola
med oerhört gott rykte-

-och om ni vill prata mer med mig
ska min advokat vara närvarande.

Jag tycker
att ni ska tygla er fantasi.

Ni tror väl inte
att det var Caroline?

-Som Celia träffade?
-Det är möjligt.

Tack. Det var Yarden, sir.

Blommorna på mrs Cluttons krukväxt-

-är samma som de på kroppen.

Och de har hittat ofullständiga
fingeravtryck på den lilla dörren-

-som matchar den döda flickans.

-Vilken sida av dörren?
-Vid trapphuset.

-Hon kände troligen till lägenheten.
-Nåt i lägenheten?

Nej. Bara Caroline Dupaynes
fingeravtryck.

Men hela lägenheten
verkade ha skrubbats ren.

Victoria måste vara i säkerhet.

Caroline ska inte få träffa henne.

Parlamentsledamoten lord Martlesham
förde fram idén tidigare i dag.

Han kallade den
genomförbar och viktig.

Vi måste erkänna att för många
av de fattigaste i vårt samhälle-

-är systemet en fälla,
en Moment 22-situation...

Lord Martlesham, jag accepterar
er synpunkt, men kan ni berätta...

...lite mer om detaljerna...
-Ja, jag tror...

Det verkar som om nån
har tänt en brasa där borta.

Det här är kriminalkommissarie
Dalgliesh.

God dag.

Jag känner inte till formaliteterna.

Varsågod och sitt, lord Martlesham.

Jag är tacksam att jag får möjlighet
att reda ut det här.

Mrs Tallulah Clutton,
husfrun på Dupaynemuseet-

-har identifierat er som den bilist-

-som körde på henne
på uppfarten till Dupaynemuseet-

-cirka tjugo över sju
i fredags kväll.

Jag måste fråga er
om ni var där och om...

Det var jag.

Och det var mitt fel
att damen föll av cykeln.

Jag stannade för att se
till att hon var oskadd.

Hoppas att det inte
var värre än det verkade.

Ni har nog hört
att dr Neville Dupayne omkom-

-i en brand vid museet den kvällen?

Vi försökte få tag i vittnen.
Varför hörde ni inte av er?

Jag tänkte träda fram
Jag har tänkt mycket på det.

Men jag trodde inte
att jag kunde vara till nån hjälp.

Jag såg att det brann, men jag
trodde att nån eldade en brasa.

Jag såg ingen förutom mrs...Clutton.

Jag inser att jag borde
ha trätt fram genast.

Jag är väl för rädd om mitt rykte.
Det är oförlåtligt.

Ytterligare en person blev mördad
på museet den kvällen.

Ni har kanske läst i tidningarna
att man hittade en ung kvinna död.

Vi vet nu att det var
miss Celia Mellock.

Herregud.

Vi brukade träffas. Jag är gift.

Vi hade stämt träff
på parkeringen vid museet-

-men hon kom inte,
så jag körde därifrån.

Jag förstår hur det här verkar...

Mrs Clutton hävdar att ni bar
en mask över ögonen och näsan.

Ja. Jag har den i bilen.

Jag får inte bli igenkänd.
Vi tyckte att det var spännande.

Varför parkeringen utanför museet?

Den är avsides belägen.

Miss Mellocks kropp hittades
i Mordrummet inne på museet.

Vi tror att hon kom in dit
via en privat lägenhet-

-som tillhör Caroline Dupayne.

Vet ni hur Celia fick tillgång
till den lägenheten?

-Tyvärr inte. Behöver jag en advokat?
-Det avgör ni själv.

Celia väntade barn.

Kunde barnet ha varit ert?

Hon sa när vi stämde träff
att hon hade nåt viktigt att berätta.

Celia och jag hade nycklar
till den privata lägenheten.

Vi fick dem genom Caroline Dupayne.

-Varför? Är hon en nära vän?
-Jag är ingen dålig människa.

Allt jag gör, allt mitt arbete
är för landets bästa.

Det svär jag på.

Celia och jag borde inte ha använt
lägenheten till privata möten.

Vi borde inte ha träffat varandra.

Det strider mot reglerna.

-Vilka regler?
-Klubbens.

Den privata klubben.

Klubb 98.

-Jag väntar här. Okej?
-Vad...?

-Kan jag göra nåt, miss Dupayne?
-Gå nu, tack.

För Guds skull,
jag talar inte med prästen!

En privat klubb där folk träffas,
anonymt-

-för att ha sex,
vilken sorts sex de vill.

Alla är vuxna. Det är i samförstånd.
Vi bryter inte mot lagen.

Många medlemmar är mäktiga personer.
Ni känner dem troligen, kommissarien.

Har ni känt press uppifrån
under era utredningar?

-Byter pengar händer?
-Aldrig. Jag är ingen kopplerska.

Skillnaden är hårfin.

Hur fungerar det?
Ni säger att alla är anonyma?

Genom en rad postboxar.

Medlemmar får bjuda in en person-

-under medlemstiden.

Visste ni att Celia var medlem?

Nej, det visste jag inte.

-Hon var tjugo år gammal.
-Sexuellt myndig.

Hur vet ni att de andra
inte var yngre?

Därför att vi litar på varandra.
Jag hade fått veta det.

Ingen av oss vill bli inblandad
i nåt skadligt eller olagligt.

Det handlar om njutning.
Att släppa loss.

Är ni medveten om
att lord Martlesham är medlem?

Ja. Var det han som talade med er?

Lord Martlesham hade privata möten
med Celia Mellock i lägenheten.

De hade ett förhållande.

De skulle ses på fredagskvällen.
Lord Martlesham var sen.

När han kom dit var Celia inte där.

När han kom ut såg han att det brann
borta vid garaget.

-Han körde sin väg så fort han kunde.
-Och körde på Tally?

Men Celia var fortfarande
inne i museibyggnaden.

Hon var uttråkad eller nyfiken
och gick in i Mordrummet.

Vi tror att hon såg genom fönstret
hur mördaren lämnade garaget.

-Efter att ha satt eld på er bror.
-Det var alltså Martlesham.

Han bröt mot reglerna för Klubb 98
och trasslade in sig i nåt.

Vem vet vad han kunde göra?

Men mördaren hade nyckel
till garaget och till lägenheten-

-och troligen till museet också

Och efter vad jag förstår
är de enda som har-

-alla de nycklarna
Marcus och ni.

-Det är bara jag, Tally.
-Åh, Muriel.

Är du säker på att du vill bo här?
Jag känner mig...

Jag kan inte låta bli att oroa mig
för dig och jag har ett extra rum.

Polisen frågade mig samma sak.

Men jag känner mig alltid trygg här-

-och jag tänker inte låta nån
köra iväg mig från mitt hem.

Men tack ändå.

Vill du komma in på en kopp te?

Varför startade ni klubben?

När min far levde
var han där sin älskarinna.

Marie Strickland.

När jag väl hade börjat använda det
insåg jag dess potential.

-Mycket jobb förutom skolan?
-Det fungerar bra.

Vad händer efter era möten?
Rummet måste väl städas?

Samlar ni ihop champagneflaskorna?

-Kastar kondomerna?
-Ja.

Jag tror er inte.

-Nån hjälper väl till? Marcus?
-Marcus vet inget.

Ryan? Utnyttjar ni en hemlös kille?
Marie? Muriel? Tally?

Blotta tanken på att Caroline
kunde ha mördat sin egen bror...

Varför är polisen så besatt av idén-

-att mördaren kände Neville?

Det beror kanske på referenserna
till Mordrummet.

Nu hittade de ju
den stackars flickan där.

Hur kom hon in dit, Muriel?

Jag funderat mycket
på hur vi kunde missa henne.

Hon smög säkert in
utan att vi såg henne-

-och gömde sig i källaren
som Marie antydde.

Och referenserna till Brinnande bilen
och violerna på flickans kropp.

Hundratals personer måste ha läst
om de fallen, kanske tusentals.

-Violer på hennes kropp?
-Ja, jag tror det.

Sa inte polisen nåt
när de förhörde dig?

Nej. Nej, det gjorde de inte.

Det förvånar mig. Kommissarie
Dalgliesh nämnde det till mig.

Det är säkert nåt original,
som Caroline sa.

-.Nån som spelar ett sjukt spel.
-Ja, högst troligt.

Du är trött.
Jag ska bege mig hemåt.

Det ska bli skönt att lägga sig.
Jag börjar få ont i huvudet.

-Är jag gripen?
-Inte än.

Nu går jag. Jag säger inget mer
förrän min advokat är med.

-Vem skyddar ni?
-Ingen kommentar.

Samma person
som kallblodigt mördade er bror.

Väntade på honom i mörkret.
Kastade bensin på honom.

Kanske sa personen "Neville"
och då vände han sig om...

-...och kände bensinlukten.
-Håll käften.

Han såg tändstickan
och visste vad som skulle ske.

Håll käften!

Ni tror att han är adopterad. Han är
son till er far och Marie Strickland.

-Ert kött och blod.
-Vad är det ni säger?

Och nu har han ryckts bort
från världen. Hela hans potential...

-...allt det goda han kunde ha gjort.
-Vi älskade honom!

Jag har fått nog av det här.

Jag har lyssnat för mycket
på såna som ni-

-som undviker att tala sanning
och rättfärdigar sig-

-med att de är så viktiga
medan människor dör.

Caroline Dupayne, jag griper er
för morden på Neville Dupayne...

-...och Celia Mellock.
-Det var inte jag.

-Ni har rätt att tiga...
-Det var inte jag!

Vilka kände till klubben?

Muriel.

Muriel Godby.

Muriel startade Klubb 98.
Det var hennes idé.

Jag var en ung flicka när hon
arbetade på skolan där jag gick.

Min mamma dog plötsligt.
Jag var fjorton, jag var helt knäckt.

Hon tog mig under sina vingar.

Muriel är inte den ni tror.
Hon har makt över folk.

Hon samlar information om folk
och lagrar den.

Jag frågade henne om hon var
inblandad i Nevilles död. Hon sa nej.

Hon kände Celia Mellock.

Hon jobbade på Swathlings skola
samma termin som Celia gick där.

Jag minns att hon tyckte
att Celia var oförskämd.

-Har ni Muriels adress?
-Nånstans i Camden.

Hon är kanske på museet.
Hon håller kanske på att stänga.

Mrs Clutton?

Mrs Clutton? Jag ska flytta er.

Kommissarie Miskin på Yarden.

Vi behöver en ambulans
genast till Dupaynemuseet.

Kom igen.

Mrs Clutton?

Hon andas, men det är inte
mer heller. Snälla, skynda er.

Mrs Clutton?

-Vakta på baksidan.
-Ja, sir.

Snabba på!

Muriel Godby, ni är gripen
för mord...

-...på dr Dupayne och miss Mellock.
-Vad i hela friden pratar ni om?

Var snäll och vänd er om. Vänd er om!

Det handlar bara om sex för män,
eller hur?

De är starka, mäktiga,
ibland intelligenta-

-men den där driften de har-

-gör dem svaga på så många sätt.

Ja, jag driver Klubb 98.

En privatklubb för samtyckande vuxna.
Jag har inte gjort nåt olagligt.

Jag skulle aldrig ha dödat nån
för att skydda klubben eller museet.

Jag hade inget med Neville Dupaynes
eller koffertflickans död att göra.

Kan jag få en kopp te?

Handlade det bara om sex
för er make, mrs Godby?

Skilsmässa efter två
och ett halvt år.

Skilsmässan beviljades på grund
av er makes otrohet.

Det var skönt att bli av med honom.

Det var ett konvenansäktenskap,
en flykt hemifrån.

Min man var en idiot. Han är död nu.

Han visste absolut inget om mig.
Min far var likadan.

Han slösade alltid uppmärksamhet
på min lillasyster-

-som var ljuvligt söt.

Han såg aldrig styrkan han hade
i mig. Såna som jag blir förbisedda.

Alldaglig, prydlig. Osynlig.

Vem kunde klandra mig
för att utnyttja det?

Och det lönade sig verkligen.

Tiotusentals pund på banken.
Inte illa för en receptionist.

Hittills har vi identifierat åtta
femsiffriga inbetalningar till er-

-under de senaste sju åren,
alla från offshore-banker.

Vi kan bara dra slutsatsen-

-att ni periodvis fått pengar
från medlemmarna i klubben.

-Ni får dra vilka slutsatser ni vill.
-Vi ska bevisa det.

Oj, hon kan tala.

Det behövs bara att en bryter
mot reglerna för att allt ska rasa.

Era mord var nästan perfekta.

Ni bar handskar och torkade av
fingeravtryck. Ni missade bara två.

Det vore intressant att höra
om ni använde Mordrumsfallen-

-i planeringen eller inte.

I vilket fall var det väl tur för er-

-att mannen som flydde
nämnde en brasa.

Vi har också haft en del tur.

Ert senaste offer - mrs Clutton -
överlevde.

-Har Tally blivit överfallen?
-Hon repar sig på sjukhuset.

Jag får nog förhöra henne
om drygt en timme.

Hon kan tala om för mig varför
hon ringde polisen före överfallet.

Indicierna blir allt fler.

Till exempel att ni sa
att ni inte kände igen Celia.

Och sen ska vi söka igenom
ert hus och er bil.

Vi hittar säkert
spår av bensin i bilen-

-från överdragskläderna ni bar.

-Nej.
-Vi hittar kanske nåt annat.

Jord från Tallys trädgård, som kommer
från hinken ni kastade bensinen från.

Vi vet att ni gjorde ett misstag.
Ni gjorde säkert fler.

De förtjänade det.
Arroganta och nedlåtande.

Men till slut såg de mig.

Även om ni lyckas
byggas upp ett fall-

-får ni väldigt lite stöd
från era överordnade-

-eller domstolen
att dra mig inför rätta.

Att kalla mig till vittnesbåset.

Jag vet väldigt mycket.

Ni skulle bli den mest impopulära
polisen i Scotland Yards historia.

Jag har alltid tyckt att popularitet
är överskattat.

Bra jobbat. Båda två.

-Tack.
-Skål. sir.

Tror ni att hon har rätt, sir?

Att det inte blir nåt åtal?
Att hon erbjuds en överenskommelse?

Det skulle inte förvåna mig.

Har ni sett det här?

Han riskerar att bli berömd.
Han är en dark horse.

POLISCHEFENS KONTOR

Jag har just pratat med polischefen.

Jag sa att jag avgår
om Muriel Godby inte blir åtalad.

-Jaså.
-Jag har tänkt sluta i alla fall.

Lyriken. Min förläggare har planer
för mig.

-Så ni tänker sluta?
-Nej.

Godby kommer att ställas inför rätta.
De får hantera följderna.

De vill nog ha mig
mer i bakgrunden.

Jag kan se mig själv
utan det här jobbet.

Hur jag försvinner in i mörkret
och skriver mig till förtvivlan.

Jag behöver nåt som håller mig
kvar i världen.

Bra. För vi behöver er.

Jag har tackat ja till en befordran.
Till polisintendent.

Men det viktigaste är att jag har
rekommenderat er till en befordran.

Till kriminalkommissarie.
Polischefen sa ja.

-Jaha.
-Ni kan vara kvar i mitt team.

Eller så kan ni flytta till ett team
där ni får mer eget ansvar.

Ni är redo. Mer än redo.

Det är jag. Tack vare er.

Om jag flyttar från Londonpolisen
blir jag chef över många fler.

-Min befordran skulle få betydelse.
-Ja, det stämmer.

Okej.

-Tack.
-Kate...

Ni borde vara lycklig.

Det kommer jag att bli, sir.