All language subtitles for Kysset.2022.NORDiC.1080p.WEB.DDP5.1.H.264-YOLO.sv

KYSSEN

- Jag går på militärskola.
- Ja, din mor skrev det.

- Mer kakor, Alma?
- Nej tack, faster Lily.

- Det jag skulle berätta...
- Berätta vad, Anton?

Min överordnade föreslog att jag gör
klart min utbildning vid kavalleriet.

Det låter spännande.
Vill du ha mer kaka, Anton?

Ja, tack.

Om Anton tas in måste han själv
betala häst, logi och fem uniformer.

- Och en sabel och en kalfaktor.
- Nå, så det är därför ni är här.

Jag anade att det inte bara var
för att träffa släkten.

När var ni här senast? Tre år sedan?

Det var min idé, faster Lily,
att vi skulle besöka dig.

Anton och jag diskuterade länge
hur vi skulle göra.

Faster Lily
har ju alltid tyckt om Anton.

Det rör sig naturligtvis om ett lån.
Jag betalar tillbaka med ränta.

Jag skulle kunna ta fler städjobb,
men det täcker inte utgifterna.

- Till häst, logi och fem uniformer...
- Det har du redan sagt, mor.

Om Antons far inte stuckit,
hade det sett annorlunda ut.

Inte bara lämnade han er utan något-

-han vanärade hela familjen
med den där skandalen.

Om du ger mig
den här chansen, faster Lily...

att tjäna hos drakarna.
Det är det finaste regementet.

Så kan jag upprätta familjens heder.

KASERNEN I NÆSTVED 1914

Till attack!

Halt!

Officer Mølgaard, ge mig fyra man.

Officer Hardenberg, Wessel, Trolle.

Nej, det behövs inte.
Era uniformer blir nersmutsade.

Det går bra, herrn.
- Kom, så skjuter vi på.

Är ni redo? Ett, två, tre, och tryck.

- Så där.
- Tusen tack, unge man.

- Vem gör mig den äran?
- Underlöjtnant Abildgaard.

- Löjtnant...?
- Abildgaard. God dag, herrn.

Fortsätt!

Kom in.

Underlöjtnant. En inbjudan
från baron von Løvenskjold.

Ni har tur. Det är få
som blir inbjudna till slottet.

- Var ligger slottet?
- Västerut från huvudvägen.

Ni kan inte undgå att se tornspiran.
Den är högre än kyrktornet.

Gör iordning
min sällskapsuniform. Menig...

- Ja, underlöjtnant.
- Tack.

Underlöjtnant!
Vart är underlöjtnanten på väg?

Jag är inbjuden på middag
på Løvenskjolds slott.

Det är möjligt, men
en officer ligger blödande i stallet.

Han hade tydligen spridit rykten
om en annan officers flickvän.

Det är förkastligt.
Han ska få det strängaste straffet.

Vår läkare är i Köpenhamn. Hitta
en läkare som lappar ihop honom.

- Ska bli.
- En skamlig man.

Kom in, herr löjtnant. De väntar.
Vi har varit orolig för er.

Tack. Ja...

Där är han, äntligen.
Mitt herrskap, min räddare.

Beklagar att jag kommer för sent.
Det uppstod en oväntad situation.

- Tack för inbjudan.
- Ni är hjärtligt välkommen.

Stig på. Vi pratade precis om
hur betryggande det är-

-att ha armén så nära inpå,
nu när världen ser ut som den gör.

Får jag lov
att presentera min dotter, Edith.

- Löjtnant Abildgaard.
- Det är en ära.

Josef...
- Varsågod att slå er ner.

Jag presenterar er
för sällskapet senare.

Ni är alltså hjälten
som räddade min farbror?

Nå ja, det... Vem är det som frågar?

Anna, Ediths kusin.

- Välkommen.
- Tack.

Vad tycker ni om det här stället?

Jag menar staden.
Är det för mycket landsbygd?

Vi hinner inte se oss omkring.
Regementet håller oss sysselsatta.

Herr löjtnant, hur mycket
informerar man er soldater-

-om det spända
politiska läget i Europa?

Vi får löpande information,
mest utifrån en militär synvinkel.

Som jag ser det
försöker Danmark markera-

-att vi kan försvara
vår neutralitetspolitik.

Men om det blir krig,
är vi självklart redo.

Herr löjtnant. Ät lite.
Ni måste vara utsvulten.

Dessutom behöver ni energi.
Det blir dans senare.

Tack ändå.

- Tack för dansen, löjtnant.
- Det är jag som ska tacka.

Vill fröken Edith göra mig den äran
att dansa nästa dans?

Förlåt. Jag visste inte...

Förlåt.

Underlöjtnant Abildgaard!

Jag har straffat den usle officeren.
Han hör inte hemma i kavalleriet.

- Han har arresterats.
- Det förtjänar han, översten.

Nå...

Hur var aftonen på slottet? God mat?

Utmärkt, översten.
Den bästa mat jag någonsin ätit.

- Uppförde ni er?
- Naturligtvis.

Blev ni inbjuden
för att ni hjälpte baronen i dag?

- Det utgår jag från.
- Bra gjort.

- Ni är en heder för regementet.
- Tack, herr överste.

Jag har hört
att baronens dotter är lam.

- Ja. Jag lade märke till det.
- Han är den rikaste här.

Han äger ett stort stuteri norrut.
Jag köpte ett par hästar av honom.

Men han är visst
inte helt pigg, baronen.

Jaså, herr överste.

Nå, ingen orsak
till medlidande. En svaghet.

Hallå?

Det var då ett herrans liv så tidigt.

God morgon. Kan ni leverera
blommor till Løvenskjolds slott?

Det gör jag varje dag vid lunchtid.
Vad ska det vara för blommor?

Röda rosor. Nej, vita rosor.
De med långa stjälkar.

- Vem på slottet är de till?
- Edith, baronens dotter.

Ett, två, ett, två, ett, två.

Nu gör vi höga knälyft.

Ett, två, tre, fyra.
Ett, två, tre, fyra.

Håll armbågarna intill kroppen.
In mot kroppen.

- Är det benet?
- Ja. Det är brutet.

Officer Hardenberg! Avsluta jobbet.

Ett brev till underlöjtnant.

Ni måste ha gjort ett gott intryck.

Käre herr löjtnant-

-tack för de vackra blommorna,
som jag verkligen inte förtjänar.

Ni borde komma hit
en eftermiddag och dricka te.

Ni behöver inte säga till i förväg.

Jag är dessvärre alltid hemma.

- Välkommen tillbaka, herr löjtnant.
- Tack.

- Damerna kommer om ett ögonblick.
- Tack.

- Det var vänligt av er att komma.
- Jag är ledsen för i går.

Inte ett ord om det.
Kom. Edith väntar härinne.

- Fröken Edith.
- Så formellt. Slå er ner.

Vad får vi bjuda er på?
Te eller kaffe?

- Samma som ni dricker.
- Då tar vi både och, Anna.

- Tack för de vackra blommorna.
- Det var så lite.

- Ursäkta mitt dåliga uppförande.
- Ni behöver inte be om ursäkt.

Kan jag få prata klart?

Jag hade satt mig så
att jag kunde se de som dansade.

Jag vill så gärna dansa.

Min far tog mig till Kungliga Teatern
en gång för att se en balett.

Det är det vackraste
jag någonsin har upplevt.

Jag ska visa er något.

Ser ni lackskrinet på flygeln?

- Kan ni hämta det åt mig?
- Ja.

Ja.

- Tack.
- Varsågod.

Jag samlar på alla bilder
jag kan få av ballerinor.

Det här är min favoritbild.
Pavlova som den döende svanen.

Inte ett ljud till de andra
om vad jag har visat er.

Har ni bestämt er? Kaffe eller te?

Då tar jag kaffe, tack.

- Har ni några syskon?
- Nej.

Det har inte jag heller,
men jag har Anna.

Hon är som en syster. Den bästa.

- Hur länge är ni på besök?
- Jag bor här.

Anna har bott här
sedan min... olycka.

Berätta om livet på kasernen.
Är det inte spännande?

Om ett par månader
är jag färdigutbildad som löjtnant-

-så den här sista tiden
känns som en konstant prövning.

Annars är livet
på kasernen rätt så enformigt.

Det händer såklart
roliga saker emellanåt.

Jag vill gärna höra
något roligt. Berätta.

En dag skulle vår överste skicka
ett brev med tåget till Köpenhamn.

Det behövde skickas express,
så när grabben får brevet-

-hoppar han upp på sin häst
och rider iväg i full galopp-

-i riktning mot Köpenhamn.
Vi blev tvungna att ringa...

- Jag hörde skratt.
- Baron von Løvenskjold.

Löjtnanten är så rolig, far.
Du skulle ha hört honom.

- Stannar ni på middag?
- Dessvärre. Jag står vakt i afton.

Kan ni inte
några fler roliga historier?

Jo, jag behöver tänka lite isåfall.

Säg till honom
att jag inte behöver honom i dag!

- Jag kanske borde...
- Nej, kan ni inte stanna?

Det var inget.

Ja, förlåt mig.
Det är den dagliga pinan.

Min massör som gör stretchövningar
med mig. Onödig tortyr.

- Dr Faber vill inte utsätta...
- Ja, ja. Jag ska göra det.

Inte stolen, Anna. Kryckorna, tack.

Jag hoppas vi ses snart igen,
herr löjtnant.

Jag har så gott om tid
att grubbla över saker.

Ni är ju där.
Vad säger man på kasernen?

Blir det verkligen krig?

Om det blir krig,
är ett politiskt beslut.

Man blir så orolig över
det man läser. Europa som rustar.

Och politikerna här hemma. Hur skulle
de förhålla sig till en konflikt?

Jag är säker på att politikerna vet
vad som är bäst för Danmark.

Det verkligen alarmerande
är ju den politiska viljan-

-till konfrontation,
till krig, inte sant?

- Vi tar inte ställning till politik.
- Förlåt, herr löjtnant.

- Jag står bara och babblar.
- Jag måste gå...

Om ni tillåter, får jag komma in på
ett mer personligt ämne?

- Ja, naturligtvis.
- Det gäller Edith.

Lova mig att ni inte
tar illa vid när hon blir ohövlig.

Om ni visste
vad den flickan har gått igenom.

Hela tiden nya behandlingar.
Framstegen går långsamt-

-men vi måste göra allt vi kan.
Allt som står i vår makt.

Ni skulle ha sett henne
när hon var liten.

Hon sprang runt hela dagarna.

Hon red över
mark och ängar på sin ponny.

Hon flög. Flög som en liten ängel.

Före olyckan.

Tills det hände henne.

Varför hände det henne?

- Jag måste tyvärr...
- Tänk inget illa om henne.

Om ni bara visste
vad glad hon blev för era blommor.

Som nu... Hon skrattade.

Hon skrattade så hjärtligt.

Kan ni inte komma tillbaka i morgon?
Lovar ni det?

Kom på te, och stanna på middag.

- Det ser jag fram emot.
- Jag också.

Kära mor, som du vet,
är alla kadetter här rikemanssöner.

Men trots min bakgrund verkar det
som om de har accepterat mig.

Jag hoppas att du mår bra och inte
oroar dig för det som sker.

Det blir bra.
Jag ska ta hand om dig, mor.

Det jag nu berättar
kommer att göra dig stolt.

Häromdagen
fick jag extra ros av översten-

-som sa att jag hedrat regementet
med mitt disciplinerade uppförande.

Jag har också blivit mottagen
med öppna armar-

-av en rik, aristokratisk familj
på deras slott.

Jag tillbringar merparten
av min fritid med familjen-

-där jag behandlas
som en av deras egna.

- Schackmatt.
- Va?

Du kan väl berätta för faster Lily-

-att hennes brorsson
kommer att göra familjen stolt.

KROG OCH VINKÄLLARE

Är det inte
självaste underlöjtnanten?

- Ska vi spela biljard?
- Ja.

- Så du kom precis från slottet?
- Ja, det gjorde jag.

Du kommer väl ihåg att börja
med besticken längst från tallriken?

Serverar baronen fint vin?

Nå ja. Du känner väl ingen skillnad.

- Det var en kränkande kommentar.
- Tål du inte ett skämt?

Har jag gjort något fel?

Vi officerare ska hålla ihop.
Särskilt så som situationen ser ut.

- Är du ute efter hans lama dotter?
- Nej, vad tror du om mig?

Det är
den vackra brorsdottern, inte sant?

Hon är inte att förakta.

Halt!

Ja.

- Underlöjtnant Abildgaard!
- Halt!

- Ja, översten.
- Varför kommer er skvadron sist?

- Jag har utnämnt er till att leda.
- Jag är ledsen, översten.

Inga ursäkter. Jag tolererar inte
oordning i trupperna.

Hädanefter rider
underlöjtnantens skvadron sist.

Lediga.

Det här är Cléo Mérode.
Man betonar på o:et.

- Cléo Mérode.
- Cléo Mérode.

Hon kommer
från en belgisk adelsfamilj.

Hon var bara elva år då hon
började dansa. Är hon inte vacker?

- Mycket.
- Många konstnärer har målat av henne.

Det sägs att hon hade en affär
med kung Leopold II. Så romantiskt.

Har Anna berättat för er
att hon snart ska gifta sig?

- Ska hon gifta sig?
- Ja.

Hennes fästman bor i Köpenhamn.
Han studerar till advokat.

- När?
- När hon kan lämna det här stället.

När jag är starkare.

Saharet är inte en riktig ballerina-

-mer en vaudeville-dansös.
Hon har dansat på Broadway.

Har ni förlorat aptiten?

- Jag åt nog för mycket kaka.
- Ska vi spela kort efter middagen?

Jag måste tillbaka till kasernen.
Vi har övning tidigt i morgon.

Låt inte översten köra med er.

Om ni bara visste vilken skillnad
ni har betytt för Edith.

Ni har gett henne ljuset tillbaka.
Jag är er evigt tacksam.

Kan jag räkna med
att vi ses igen i morgon-

-på te... och middag?

Helt säkert.

Bra. Då säger jag det till Edith,
så blir hon glad.

- Tack för i afton.
- Det är vi som ska tacka.

Det är vi som ska tacka.

- Mølgaard! Har ni planer för i afton?
- Vi ska ta en tur till Köpenhamn.

- Får jag följa med?
- Tröttnat på baronens brorsdotter?

Ja, det har jag faktiskt.

- Var du inte ute efter hans dotter?
- Jag såg henne en gång.

Stapplande på kryckor.

Om jag skulle vara tillsammans med
en krympling för pengar? Nej, tack.

Det värsta är hedern. Att bli
till åtlöje inför hela regementet.

Næstved station!

- Var i helvete har ni varit?
- I Köpenhamn.

Har ni hört?
Franz Ferdinand har blivit skjuten.

- Vem?
- Ärkehertigen av Österrike-Ungern.

- Var?
- I Sarajevo.

Betyder det att det blir krig?

Översten säger
att situationen är mycket farlig.

- Anna, vad gör ni här så sent?
- Varför kom ni inte till middagen?

Jag var tvungen att åka
till Köpenhamn. Är allt som det ska?

Ni måste förstå
att Edith är mycket känslig.

Hon tror att ni inte kom
för något hon sagt.

- Nej, verkligen inte.
- Ni måste komma i morgon.

- Ja, naturligtvis.
- Bra.

Då ses vi i morgon.

Ja.

Så dumt att ni ser mig så här.
Ni skulle ha väckt mig.

- Varsågod.
- Tack. Det var vänligt av er.

Det här är min favoritplats.
Här får jag vara i fred.

Far vill inte att jag är här ensam.
'Här är så djupt. Inga fler olyckor.'

Det är dumheter.
Jag är inte något barn längre.

Slå er ner.

Har ni hört
att Franz Ferdinand blev mördad?

Ja, jag hörde det.

Lyckligtvis var hans barn inte med.
Anna sa att ni var i Köpenhamn.

Ja. Översten bad mig titta på
en häst som han överväger att köpa.

Jag måste hålla mig
på god fot med översten.

Vad kostade den här hästen,
om jag får fråga?

Jag hatar när folk ljuger för mig.

Om ni inte vill träffa mig,
så kom inte hit.

Men var åtminstone ärlig.
Jag har fått nog av medlidande.

När folk ser mig
glömmer de att andas.

'Den stackars flickan', tänker de.
Men jag är inte någon stackare.

Ge mig en cigarett.

- Herr löjtnant, fint att se er igen.
- Baron von Løvenskjold.

Det är första gången
löjtnanten är här vid sjön.

Är det? Ja. Det är
makalöst vackert här, inte sant?

Edith, det är för kallt för dig här.

Om du vill byta om till middagen,
så kan Minna ta med dig in.

Tack.

Det är förfärligt
med mordet på Franz Ferdinand.

Det är som
att sätta fyr på en krutdurk.

Nej, vi ska inte prata politik.

Herr löjtnant, jag är...
Jag är i en prekär situation.

Tror ni
att ni kan göra mig en tjänst?

Ja, naturligtvis.

Läkaren kommer i afton. Han kommer
en gång i månaden från Köpenhamn.

Han har behandlat Edith i snart
två år och hon gör små framsteg.

Vi har provat flera läkare-

-och de har gett upp allihop.
Med undantag för dr Faber.

En intressant man.

Det är som om han får skuldkänslor
när han inte botar någon.

Ni tror säkert jag ljuger, men han...

Han hade lovat en kvinna,
som höll på att bli blind-

-att han skulle bota henne.

Men när kvinnan till slut blev blind-

-såg han sig nödgad
att gifta sig med henne.

- På grund av skuldkänslor?
- Ja.

Ni förstår...

Jag vet inte om man kan lita på-

-att han säger sanningen om Edith.

Jag förstår. Men vad kan jag göra?

Jag föreställer mig-

-att om någon annan
frågar honom, i förbigående-

-hur det går med Ediths förlamning-

-och om han tror
att hon kan tillfriskna...

Om till exempel ni frågar honom.

Jag känner på mig
att han inte skulle ljuga för er.

- Kan ni göra mig den tjänsten?
- Det är inga problem.

Ni ska veta, att mina lungor...
Det går inte att bota.

Så jag måste få veta
vad som kommer att hända med Edith.

Vem ska ta hand om henne?
På alla sätt.

Förstår ni?

Absolut.

Ni är... en osedvanligt
god människa, herr löjtnant.

Dr Faber, får jag lov
att presentera löjtnant Abildgaard.

- Han kom förbi på en kopp te.
- God afton, herr löjtnant.

Jag är hungrig som en oxe.
- Josef, får jag be om en öl?

Jag vet att ni är nyfiken på att höra
om min undersökning av Edith.

Men ni får vänta
tills jag har fått något i magen.

Alla pratar om skotten i Sarajevo.
Jag anser att det en krigsförklaring.

Löjtnanten och jag
diskuterade häromdagen...

Har Edith börjat träffa
en annan läkare?

- Nej. Hur kan ni tro det?
- I dag ville hon inte samarbeta.

Hon sa att de vanliga övningarna
inte hjälpte alls.

- Har hennes tillstånd försämrats?
- Nej. Jag märker en förbättring.

- Är det sant? En förbättring?
- Alltså en långsam förbättring.

Men ni menar att hon är på
bättringsvägen? Går det att påskynda?

Det tar tid, min vän. Allt tar tid.

Låt inte er oro
smitta av sig på Edith.

Både hon och ni behöver lugn och ro.
Tar ni era mediciner?

- Ska ni gå redan?
- Jag har en annan patient.

Jag behöver inte köras
till stationen. Jag promenerar.

Jag borde nog också bege mig.
- Vi kanske kan ta sällskap?

Då går jag och lägger mig, tror jag.

Jag orkar inte höra på
Løvenskjolds evinnerliga fråga.

Ska jag hålla er väska?

Han är så hjälplös.

- Han känner sig ansvarig för det.
- Menar ni olyckan?

Ja. Han hade gett henne
hästen i gåva.

Den välte och landade ovanpå
henne, så att hon bröt ryggen.

Vad fruktansvärt.

Mest för henne, men även för honom.
All den skuld han måste känna.

Jag har aldrig mött
en vänligare människa-

-alltså med tanke på
att han är baron.

- Vad sa ni?
- Va? Baron.

Hur länge har ni varit på kasernen?

Sedan februari.

Baron von Løvenskjold
började sitt liv-

-som en fattig dräng
vid namn Lund Andersen.

Efter faderns död började han köpa
och sälja konst i Köpenhamn.

Han hade talang för det och blev
snabbt en förmögen ung man.

En dag sitter han på ett tåg-

-och råkar höra ett samtal
om en aktuell händelse.

Det var en ung baronessa
från slottet Løvenskjold-

-som hade hamnat i konflikt
med sin familj-

-och därför hade testamenterat
slottet till sin tjänstepiga.

- Hon måste ha blivit överlycklig.
- Ja.

Lund Andersen känner till slottet
från sin tid som konsthandlare.

Han vet att det på slottet finns
en massa oerhört dyr konst.

Han skyndar sig dit
och hittar tjänstepigan helt ensam-

-förtvivlad och upprörd.

Hon har ingen aning om
vad slottet och konsten är värd.

Hon tycker det är ett problem,
och inom några få dagar-

-vinner Lund Andersen hennes tillit.

De går till en advokat.
Han förklarar hur allt fungerar.

Han får henne att sälja slottet till
honom för en fjärdedel av priset.

Det... Vad uselt.

Ja, det var uselt. Och nu kommer
den spännande delen av historien.

När det är dags för dem
att säga farväl-

-och tjänstepigan känner
stor tacksamhet mot honom...

Han har löst hennes problem.
Hon tittar honom djupt i ögonen.

I det ögonblicket känner
Lund Andersen sådan skam och skuld-

-och känner medlidande med
den här lilla flickan-

-så utan att tänka,
friar han till henne-

-och tre dagar senare gifter de sig.

Är det inte otroligt?
De lever lyckliga och får Edith.

Tjänstepigan, nu Lund Andersens
hustru, dör i kräfta några år senare.

Lund Andersen har då bytt namn
och köpt titlarna 'von' och 'baron'.

Ja, och... När olyckan sker-

-då blir Løvenskjold
nästan sinnessjuk.

Han blir besatt av
att passa och skydda lilla Edith.

Han betalar läkare från hela världen
för att kurera henne. En förmögenhet.

De kom och gick.
Den enda som stannat kvar är jag.

Doktorn,
får jag fråga er en sista sak?

Tror ni att det går
att bota Ediths förlamning?

Som det ser ut nu, är svaret nej,
men man ska aldrig tappa hoppet.

Min far dog i diabetes, och två år
senare kunde man bota sjukdomen.

Så er behandling hjälper inte?

Psykologiskt sett, jo.
Och det är det viktigaste just nu.

- Så Edith kan inte botas?
- Kan eller kan inte...

Jag läste i en fransk tidskrift-

-om en man
som hade varit lam i två år.

Efter professor Viennots behandling
kunde han gå själv i trappor.

Vad var det för behandling?

Solstrålning i Alperna,
en mekanisk apparat och gymnastik.

Jag har skrivit till professor
Viennot och bett om mer uppgifter.

Men, doktorn, vad... Vad tror ni?

Jag tror ingenting och jag ger
inga löften. Tack for ert sällskap.

Tack själv.

Herr Løvenskjold?
Jag trodde ni hade gått och lagt er.

Jag kunde inte somna.

Vad sa han?

Frågade ni doktorn?

- Ja, naturligtvis.
- Och?

Han gav inga löften.

Så det...

Det finns inget hopp.

- Det sa han inte.
- Vad sa han då?

Jag måste få veta.
Sa han att det fanns hopp?

Han var ganska positiv.

Det ska nog bli bra.

Sa han det?

Vad sa han exakt?

- Ni borde åka hem. Det är sent.
- Vad sa han exakt till er?

Han sa att...

Han sa att han kanske visste
en behandling som kan hjälpa Edith.

Han hade läst om en fransk professor-

-som hade botat en man
som hade varit lam i åratal.

Verkligen? Hur?

Genom någon slags ljusbehandling
kombinerat med andra saker.

- Vad för något?
- Något slags mekaniskt instrument.

Mannen kan gå i trappor
utan hjälp nu.

- Är det verkligen möjligt?
- Ja, helt utan hjälp.

- Men ni borde åka hem nu.
- Hur lång är behandlingen?

- Fyra månader.
- Fyra månader?

Fyra månader.
Det är ju ingen tid alls-

-med tanke på
att vi har väntat i åtta år.

Kör hem mig nu.
- Tusen tack.

Kör, kör, kör.
- Tusen, tusen tack.

Kom in.

- Kan man inte få lov att vila?
- Baronens chaufför väntar utanför.

Min käre vän Anton.
Vänligen kom till slottet.

Chauffören kör er.
Er käraste vän, Edith.

- Säg att jag kommer ett par minuter.
- Ja, herr underlöjtnant.

Herr löjtnant.
Vilken fantastisk nyhet.

Min farbror väckte oss
i går kväll och berättade.

Det var Ediths idé
att fira det med en utflykt.

Josef! Säg till Edith
att vi kan åka nu.

Föreställ er
vad behandlingen betyder för mig.

- Nu kan jag äntligen resa härifrån.
- Herr löjtnant!

Vad roligt att ni kan följa med oss.

Dr Faber kommer i kväll
och förklarar allt.

Åh, herregud.

Anton?

Titta.

Jag har gömt undan de dumma kängorna.
De fungerar ändå inte.

Baron von Løvenskjold!

- Vill du sitta här?
- Ja.

- Anton, kan ni inte sitta här?
- Jo.

Skål för baron von Løvenskjold
och hans dotters hälsa.

Skål.

- Dansa med bruden.
- Va? Nej, det kan jag inte.

Jo, för min skull. Ni vet
hur mycket jag älskar att se på dans.

Ja.

Har ni något emot
om jag dansar med er vackra hustru?

Vi har tränat uthållighet hela dagen.
Vi har aldrig förr tränat så hårt.

Det viktigaste var
att hålla in armbågarna mot kroppen.

- Varför?
- För att armarna flaxar.

Översten säger att om vi flaxar
med dem kan fienden upptäcka oss.

Så vi står så här med armarna
längs sidan och så höga knälyft.

- Som kycklingar?
- Ja.

Ni är skyldig mig en förklaring.

- Jag förstår inte det här.
- Nej.

Viennots patients förlamning
berodde på en sjukdom i ryggmärgen.

I Ediths fall är
det centrala nervsystemet skadat-

-så metoden kan inte användas.

Nu måste jag berätta sanningen
för att ni inte kunde hålla mun.

Jag var tvungen
att säga något till Løvenskjold.

Nej, ni tyckte synd om honom.

Det där satans medlidandet.

Jag har sett det
otaliga gånger hos anhöriga.

Det finns två sorters medlidande.
Den ena är det sentimentala-

-som bara frigör en från
de skuldkänslor som vi känner.

Sedan är det den andra sorten,
den enda som räknas.

Det osentimentala. Det som hjälper.

Man måste sätta sina egna behov
åt sidan för att kunna hjälpa andra.

Jag måste berätta för dem
hur det förhåller sig.

Vänta! Ni kan inte berätta nu
att behandlingen inte fungerar.

- Någon måste berätta sanningen.
- Hon har haft en underbar dag.

Hon var så full av hopp.
Ni får inte...

- Ska vi gå dit och ljuga för henne?
- Det gör ni ju redan.

Den behandling hon får verkar inte,
men den ger henne hopp.

Kan ni inte vänta?
Kan vi inte vänta? Bara några dagar.

Om hon får påbörja behandlingen
i tron om att den fungerar.

Efter fyra månader i Alperna får vi
ännu svårare frågor att besvara.

Ska vi inbilla henne något annat då?

Jag kan själv berätta sanningen då.
Att jag överdrev.

Och att jag bad er
att inte säga något.

Herr löjtnant, det är förbundet
med en mycket stor risk.

När ni väljer
att berätta sanningen för Edith.

Jag tar på mig allt ansvar.

Ni har ju faktiskt haft
en positiv effekt på Edith.

Och ni har gjort det helt osjälviskt.
Det är mycket lovvärt.

Då måste ni lova mig
att inte lämna mig i sticket.

- Ni har mitt hedersord som militär.
- Bra. Då gör vi så.

- Tack.
- God afton.

Varför kommer ni alltid
med blommor till mig?

- Sitt. Jag har mycket att berätta.
- Teet serveras på båtbryggan.

Ni kan väl berätta där?

Dr Faber kom i går kväll.
Vi pratade igenom alltihop.

Vi ska till ett sanatorium i Alperna.
Engadin heter det.

Varför skjuta på det? Vänta och se
vilka framsteg jag kommer att göra.

Till vintern
kan jag åka skidor ner för bergen.

När kan ni komma?

- Ursäkta?
- Och hälsa på mig? Hälsa på oss?

- På kurorten i Schweiz?
- Ja, var annars?

Har jag inte förklarat hur strängt
armén behandlar oss soldater?

Att få en enda dag ledigt
är nästintill omöjligt-

-så en hel vecka
är fullkomligt otänkbart.

Far kan säkert ordna det.

Jag varken kan eller vill
be om ledigt från kavalleriet-

-och ingen ska göra det å mina
vägnar. Jag vill inte be om tjänster.

Jag vet att ni menar väl,
men låt oss inte diskutera det mer.

- Ni vill alltså inte?
- Det sa jag inte.

Jag förklarade bara
varför det inte går.

- Inte ens om min far frågar er?
- Inte då heller.

Inte heller om jag ber er
av hela mitt hjärta?

- För vår vänskap.
- Edith, sluta.

Tack, Josef. Ni behövs inte mer.

Det är alltså
vad vår vänskap betyder för er.

Ni är rädd för
att era vänner ska skvallra-

-och gömmer er bakom dåliga ursäkter.

Om ni inte vill komma, är vi färdiga.

Men varför kommer ni
i så fall hit över huvud taget?

Jag tror ni föreställer er armén
som något glamoröst.

Men det är trist, grått, monotont,
övningar och förbandsövningar.

Ett felsteg
så flyttas man ner i hierarkin.

- Här betyder jag något.
- För vem?

Jag vill tro att ni tycker om
att jag kommer hit-

-så att ni inte behöver sitta själv
i ett stort, tomt hus och tyna bort.

- Så ni kommer bara hit av medlidande?
- Nej.

Jag tänker inte ta det här.
Särskilt inte från er.

Ni ser mig bara
som en vanskapt krympling.

Se här. Ser ni ärret?

Om saxen inte varit så slö
hade jag sluppit medlidandet.

- Edith!
- Släpp mig!

- Edith, kom upp.
- Släpp mig!

Jag vill inte ha ert medlidande!
Jag vill inte leva! Släpp mig!

Edith...

Gå härifrån!

Anton!

Edith ber er komma upp till henne.

Ni kan inte lämna henne så här.

- Det vet jag, men...
- Hon får utbrott emellanåt.

Ingen ångrar sig mer än hon efteråt.

Gå upp till henne.
Bara en liten stund.

Var snäll mot henne. Hon är
så skamsen för det som skett.

Kom och sätt er.
Ni behöver inte stanna länge.

Jag borde inte ha suttit så länge
ute i solen. Det gjorde mig snurrig.

- Kan ni lova mig att glömma alltihop?
- Naturligtvis.

- Ni är väl inte arg på mig?
- Nej, då.

- Fortsätter ni att hälsa på mig?
- Självklart. På ett villkor.

Vad för villkor?

Att ni slutar fråga om jag är arg
på er, för det är jag inte.

Ni skulle ha sett er själv i går.
Ni var så glad och lycklig.

Det var vi allihop.
Det tänkte jag på hela kvällen.

- Så ni tänkte på mig hela kvällen?
- Ja.

Nu ska ni få vila,
och så blir allt bra.

- Jag är ledsen för er uniform.
- En stygg flicka spillde på den.

Men nu
är den stygga flickan snäll igen.

- Riktigt snäll.
- Lovar ni att ni inte är arg?

Jag sa ju det. Allt är glömt.

Om hon bara är tålmodig och glad
och inte sitter för länge i solen-

-tar långa utflykter och gör
som doktorn säger så är allt bra.

Nu ska hon först och främst sova.

Sov, sov... Sov.

Har ni glömt vad en snäll flicka
får innan hon somnar?

En snäll flicka
får alltid en godnattpuss.

Ja.

Förlåt.

- Ursäkta. Jag måste åka.
- Vänta. Inte så. Kom.

Förstod ni inte det?

Har ni inte märkt det?

Men ändå...

Hon väcker oss varje natt och frågar
om vi tror att ni älskar henne.

Hon bad mig fråga er direkt.
Fem minuter senare ångrade hon sig.

'Han kan omöjligen
älska en krympling.'

Då det var ni som berättade
om den nya behandlingen-

-såg hon det som ett tecken på
att ni verkligen älskade henne.

Då han väckte henne grät de
och tackade Gud för-

-att den gruvsamma tiden
äntligen var förbi.

Och så snart Edith var botad
skulle ni komma och...

Framåt!

Underlöjtnant Abildgaard!
Varför dyker ni upp först nu?

- Ni har svikit er skvadron.
- Det ska aldrig upprepas.

Löjtnant Hardenberg har tagit över
kommandot över er trupp.

Uppfattat, översten.

Jag förstår inte vad som försiggår
i ert huvud nu för tiden-

-men få ordning på saker och ting,
och fokusera på tjänsten framöver.

Ja, översten.

Lediga.

KÖPENHAMN

Ursäkta. Dr Faber?

- Ja... Fjärde våningen till höger.
- Tack.

God dag. Är doktorn hemma?

Han kommer senare,
men ni kan vänta här inne.

Är det någon här?

God dag. Jag väntar på doktorn.

När min man kommer hem ska han äta.
Kom tillbaka i morgon.

Det handlar om en av hans patienter.

Hans patienter.
Alltid hans patienter.

Det slutar med att han själv blir
sjuk, om han inte lämnas ifred.

Skriv ner vad ni vill,
eller gå till en annan läkare.

Åh, Klara. Det var vänligt av dig
att hålla löjtnanten sällskap.

- Jag bad honom komma tillbaka.
- Han blir inte här så länge.

Sedan äter vi middag.
Kom så ser vi vad de lagar i köket.

Du kan väl dricka ett glas vin
medan jag hör vad vår unge gäst vill.

Vad är det som har hänt?

Det är Edith... Hon har
förklarat sin kärlek till mig.

Hon vill bli frisk för min skull.
Det är ju absurt.

- Ni måste prata med henne.
- Prata om vad?

Att älska mig
på det sättet är ju fel.

Ska jag säga till henne att hon
inte får älska vem hon vill?

- Ni får tala förnuft med henne.
- Ska jag...? Lyssna nu.

Ni sa själv att ni tar på er
allt ansvar för Edith.

Det skulle vara fegt
att lämna henne nu.

Det skulle också vara mord
med tanke på Ediths historik.

Som ni mycket väl känner till.

Jag ska berätta något för er.
Jag talar av erfarenhet.

De förlamade, de utstötta
är Guds styvbarn.

De älskar med större innerlighet
än oss alla andra.

För de känner att de måste
göra sig förtjänta av andras kärlek.

Allt vi behöver göra i gengäld,
är att älska dem för dem de är.

Får jag fråga er en sak?

Vad känner ni för Edith?

Ni vet vad jag känner.

Jag känner medlidande.

Eller medkänsla.

Jag känner stor medkänsla.

Kan det vara så att den här
stora medkänslan har medfört-

-att ni möjligtvis har fått
djupare känslor för henne?

Något som kan påminna om...
om kärlek?

Men att Ediths fysiska defekt gör
att ni känner ett visst motstånd?

Att hennes hinder har gjort-

-att ni inte vill gengälda
de känslor som hon har för er?

Kanske för att ni är rädd för
vad kamrater och familj ska tycka.

Att ni skulle bli till åtlöje.

Bra. Hon reser om fyra dagar.
Fyra dagar är inte lång tid.

Ni behöver bara hälsa på henne varje
dag och vara en vän och vara snäll.

Om det förfärliga kriget kommer
blir ni ju upptagen på annat håll.

Vilken härlig idé, Anton.

- Vi kan rida ner till staden.
- Nej, det är nog en dålig idé.

Hästen kan bli rädd för bilarna.

Jag tror det är bättre
om vi tar en till tur runt här.

- Har ni packat färdigt?
- Nästan.

- Spännande. Är ni inte glad?
- Jo. Är ni?

Ja, jag är glad för er skull.

- Ni ska väl gå nu.
- Nej.

Det verkade så.

- Gör jag er nervös?
- Jag har bara mycket att tänka på.

Allt som händer på kasernen.
Blir det krig eller inte?

- Vi kanske måste ha andra uniformer.
- Jag bryr mig inte om era uniformer.

Jag försöker bara berätta
om mina andra förpliktelser.

Situationen är rätt spänd.
Jag höll på att inte få ledigt i dag.

Om det är så svårt att få ledigt
kanske ni borde hålla er borta.

Om löjtnanten är så oumbärlig...

Vad är det med er?

Ni pratar om andra förpliktelser.

- Är jag också en förpliktelse?
- Nej. Nej.

Ni reser om två och en halv dagar.
Vi kan väl ta tillvara på dem?

Två och en halv dagar?

Ni har räknat ut det. Om två
och en halv dagar slipper ni oss.

Ni har satt
ett rött streck i kalendern.

Om ni ska uppföra er så här,
så kommer jag inte i morgon.

Låt bli då.

Herr underlöjtnant, ni har besök.

Översten är ute, och har ställt
sitt kontor till förfogande.

- Herr baron.
- Förlåt att jag kommer oanmäld.

- Vad gör ni här?
- Jag vet inte vad jag ska göra.

Hon lyssnar inte längre.

Hon är så förtvivlat olycklig.

- Hon gör det inte med vilje.
- Vad har hon gjort?

Hon säger att hon inte vill åka.

Under inga omständigheter.

Hon säger
att den nya behandlingen bara...

bara är till för
att vi ska slippa henne.

Hjälp henne.

Jag ber er. Hjälp henne.

Ni är den enda som kan hjälpa henne.
Visa barmhärtighet.

Hon kommer att förgöra sig själv.
Hon tar livet av sig.

För guds skull... Hjälp henne.

Naturligtvis ska jag hjälpa Edith.
Säg vad jag kan göra.

- Vad ni kan göra?
- Ja.

Hon öppnade sitt hjärta för er-

-och nu förebrår hon sig själv-

-för att ni inte
vill ha henne, eller hur?

Hon tror att ni skickar iväg henne
för att ni känner avsmak för henne.

Varför kan ni inte ge henne
en liten smula hopp?

- Jag har sagt till henne att...
- Ni har inte sagt något alls.

Ni har aldrig sagt det enda
som skulle göra henne lycklig.

Ni kan få allt ni begär.

Allt.

Jag lever inte länge till,
så ni kan få allt.

Slottet, godset,
hela min förmögenhet.

Det enda jag vill är...

att någon tar hand om
min lilla flicka...

när jag inte längre finns här.

Ni är en god människa. Jag vet
att ni skulle ta väl hand om henne.

Jag är villig att göra allt jag kan.

Men det ni föreslår
kan jag inte göra.

Alla skulle tro
att jag gör det för pengarna.

Och Edith skulle hela tiden
misstänka det. Det kan jag inte göra.

Jag är ledsen att jag störde.

Herr baron, ni kan inte gå tillbaka
till Edith och säga att jag...

Det vore förfärligt för henne.

Och det skulle inte heller vara sant.

Det är inte sant
att jag inte håller av henne.

Att jag inte har
varma känslor för henne.

Det viktigaste är
att hon tillfrisknar.

Och sedan?

När hon har tillfrisknat...

vad händer då?

När hon har tillfrisknat...

så kommer jag av egen fri vilja.

Kommer ni av egen fri vilja?

Och friar till henne?

Får jag berätta det för henne?

- Ja, säg det till henne.
- Nu kommer hon säkert att resa.

Hon kommer att åka med detsamma
och bli frisk... för er skull.

Jag visste direkt
att Gud hade skickat er till mig.

Vill ni...

Vill ni komma och äta middag med oss?

Ja, tack. Gärna.

Tack.

- Edith, låt bli.
- Jag klarar det.

Edith, sluta.

Edith.

Kom.

Kan jag få en till?

Vänta. Där är han.

Vi går in till honom.

Vi träffade blomsterhandlaren.

Han sa att tjänarna på slottet säger
att du har förlovat dig med dottern.

Alltså krymplingen.

Han ljuger väl, Anton?

Svara, Anton.

Det stämmer väl inte?

Det är dumheter.

Så det stämmer inte?

Nej.

- Han måste varit full.
- Det var det jag sa.

Idioten ljuger. Jag ska lära det
svinet att inte sprida falska rykten.

Det är absurt.

Jag ber om tillåtelse att prata med
översten ett par minuter.

Va, nu? Mitt i natten?

Jag har uppfört mig ohederligt,
och är en skam för regementet.

- Därför vill jag ta konsekvenserna.
- Vad svamlar ni om?

Jag har ljugit för officerarna om-

-att vara förlovad med
Løvenskjolds dotter.

Jag har svikit och dragit skam över
en oskyldig flicka som älskar mig.

Högre än någon någonsin
har älskat mig.

Och på grund av mig har
en främling blivit kallad lögnare.

Jag är en ynkrygg, herr överste.

Jag är en man
utan självrespekt och utan heder.

- Vad har ni tänkt att göra?
- Det finns bara en utväg.

Jag har kommit
för att ta avsked av herr överste.

Och be översten om att se till att...

Håll käften med ditt gnällande.

Jag ska få tyst på officerarna.

Vi måste undvika en skandal.

Och krymplingen är helt irrelevant.
Vad rör det oss?

Men först, ge mig pistolen så
att ni inte hittar på tokeri i natt.

Ja, ge mig den.

Lyssna nu. Ni måste bort från
all uppmärksamhet, ut från landet.

I morgon bitti försvinner ni härifrån
med första tåget till Köpenhamn.

Jag kommer att kontakta min goda vän,
överste Lecomte i Paris.

Ni kan förhoppningsvis göra nytta
under hans kommando.

- Så kavalleriet bevarar sin heder?
- Det behöver ni inte oroa er för.

Och vad händer med Edith?

Er framtid är i kavalleriet
som löjtnant-

-inte med en förlamad kvinna.

Vänta ett ögonblick.

Løvenskjolds slott. Det är bråttom.

Nej, vänta!

Tack.

Hallå?

Vad har hänt?

- Kriget har brutit ut i Europa.
- Ska vi ut i krig?

Danmark står fortfarande utanför, men
vi ska vara förberedd på det värsta.

Ursäkta.

Ursäkta.
Jag har ett viktigt tjänstesamtal.

- Løvenskjolds slott.
- Endast tjänstesamtal tillåtna.

Det är ett viktigt tjänstesamtal.
Koppla fram mig, för tusan.

Ett ögonblick.

Mottagaren är tyvärr
registrerad som privat. Beklagar.

Jag kommer att sakna dig, Anna.

Det gör du inte.

Nu får du din man. Och jag får min.

Men vi har fortfarande varandra.
Våra barn kan leka tillsammans.

Varför anordnar vi inte
ett dubbelbröllop?

- Vi kan följas åt uppför altargången.
- Det är en fantastisk idé.

Du borde prata med Anton först.

Jag frågar honom senare i dag
när han kommer.

Jag ser fram emot att träffa honom.

- Jag älskar dig, Edith.
- Jag älskar dig, Anna.

Jag gör en kopp te till oss.

Varför ljög du för mig?

Den unge löjtnanten förnekar
att han är förlovad med henne.

Lugn. Inte så högt.

Nu kallar de mig för lögnare.

Han förnekar att han har
något att göra med henne.

- Det måste vara ett missförstånd.
- Varför reste han bort i morse då?

Edith?

Det är inget.

- Fru Faber, är er man hemma?
- Inte förrän i eftermiddag.

Är det ni, herr löjtnant? Kom in.

Kan ni be honom ta första tåget till
Løvenskjolds slott? Det är bråttom.

Varför?

Be honom säga till Edith
att hon får förlåta mig.

Jag vill gifta mig med henne oavsett
om behandlingen verkar eller ej.

- Ni är en god människa.
- Han ska säga till henne att...

Ni älskar henne
och vill gifta er med henne.

Precis. Jag måste dessvärre gå.

Vad är klockan?

Halv fem.
Anton kommer nog när som helst.

Så dumt. Jag glömde min bok
som jag ville visa honom.

- Den ligger på nattygsbordet.
- Jag kan hämta den.

Anna.

Du är min bästa vän.

Løvenskjolds slott, tack.

Kom nu.

Det är dags. Gå.

Var försiktig. Gud vare med dig.

Vad gör du?
Nej, soldat! Gör det inte!

Översättning: Anna Ek
Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Nises